# Lämpligheten av att en åklagare använt sig av sin tjänstetitel när han efterfrågade vissa uppgifter på Internet samt vissa synpunkter rörande en åklagares möjlighet att bistå en kollega med råd

JO 2006-11-10 dnr 2299-2005

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                    Sid
                                                                           2006-11-10             2299-2005             1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Lämpligheten av att en åklagare använt sig av sin tjänstetitel när han
                        efterfrågade vissa uppgifter på Internet samt vissa synpunkter rörande
                        en åklagares möjlighet att bistå en kollega med råd

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot kammaråklagaren BB vid
                        Ekobrottsmyndigheten Stockholm (dåvarande Östra avdelningen). AA anförde bl.a.
                        att BB på ett diskussionsforum på Internet (dykarna.nu) uppgett att denne i tjänsten
                        hade ett ärende som rörde fornminnesbrott trots att så inte var fallet. Han var vidare
                        missnöjd med att BB involverade sig i utredningen av brottet, bl.a. genom att
                        kontakta polismannen CC som handlade brottsutredningen.

                        Till anmälan var en utskrift av ett inlägg på det nämnda diskussionsforumet fogat.

                        Inlägget hade följande lydelse:
                                  Information om vrakplundrarna (Hesperius m fl)
                                  För ett tag sedan skrevs inlägg om att någon polisanmälts för vrakplundring av bl a
                                  s/s Hesperius och s/s Hindenburg. Jag skulle å tjänstens vägnar vilja komma i
                                  kontakt med personer som kan lämna upplysningar. Jag vill veta vem som
                                  polisanmälts, vem som gjort polisanmälan och till vilken polismyndighet.
                                  BB, kammaråklagare i Stockholm
                                  (här angavs telefonnumret till hans arbetsplats)

## Utredningen

Ärendet remitterades till Ekobrottsmyndigheten som anmodades att lämna
                        upplysningar och yttra sig över vad som anförts i AA:s anmälan.

                        Ekobrottsmyndigheten (generaldirektören DD) kom in med ett remissvar jämte
                        yttranden från avdelningschefen EE och BB.

                        BB bekräftade i sitt yttrande att han den 20 maj 2003 på Internetforumet
                        www.dykarna.nu efterfrågat information på sätt som angetts.
                                  Han uppgav vidare i huvudsak följande.
                                  Som framgår av AA:s inlagor är det också riktigt att jag på min fritid sysslar med
                                  avancerad sportdykning och vraksökning, är emot vrakplundring samt är
                                  styrelseledamot i Ålands marinhistoriska sällskap r.f.


 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                         Dnr 2299-2005     Sid 2 (4)




      Min förfrågan på www.dykarna.nu
      Under våren 2003 fick jag av en bekant veta att någon anmälts till polisen för att
      olovligen ha tillgripit en skeppsklocka från vraket av det år 1884 förlista ångfartyget
      s/s Hesperus. Eftersom jag i egenskap av åklagare kände väl till att anmälningar
      angående komplicerade brott i många fall inte utreds av polis eller åklagare p g a
      resursbrist eller okunskap rörande gällande lagstiftning, beslöt jag mig för att
      försöka få kontakt med aktuell förundersökningsledare för att bistå med mina
      kunskaper i ämnet. Det rör sig om relativt komplicerad lagstiftning samtidigt som ett
      domstolsavgörande av allmänpreventiva skäl var av stor vikt. Jag efterfrågade
      således information på Internetforumet www.dykarna.nu enligt ovan. Orsaken till att
      jag skrev ”å tjänstens vägnar” och angav min tjänstetitel var att det enligt uppgift
      förekommit trakasserier av och hotelser mot de personer som gjort polisanmälan och
      hörts som vittnen av polisen. Jag ville alltså att det skulle stå klart för den som läste
      min förfrågan att jag inte var någon av dem som stod bakom trakasserierna. Det kan
      nämnas att jag gjorde min förfrågan den 20 maj 2003 kl. 18.18 från min bostad och
      att jag inte i tjänsten hade att göra med den pågående förundersökningen. Att jag
      efterfrågade informationen ”å tjänstens vägnar” var således – beroende på vilken
      innebörd man lägger i uttrycket – kanske inte helt riktigt, även om jag för den skull
      inte gett mig obehörigen ut för att utöva myndighet.
      Min ”involvering” i utredningen
      Några dagar efter att jag gjort min förfrågan kontaktades jag av den polis som skötte
      utredningen, CC. Vi diskuterade de juridiska spörsmålen i allmänna ordalag och jag
      bekräftade att hans juridiska slutsatser var korrekta. Jag efterfrågade dock inte och
      fick inte heller ta del av någon sekretessbelagd information. Jag fick ex v varken
      veta vad anmälaren eller den misstänkte hette. Efter en tid hade jag även kontakt
      med kammaråklagare FF som sedermera väckte åtal i ärendet. Inte heller i det fallet
      efterfrågade jag eller fick del av uppgifter som omfattades av
      förundersökningssekretessen.
      EE anförde bl.a. följande.
      Det är inte ovanligt att åklagare agerar samtalspart åt andra åklagare och poliser. Det
      kan vara ett sätt att förbättra beslutsunderlaget. Min bedömning är att BB inte borde
      ha agerat på Internetforumet på sätt han gjort. Förfarandet är olämpligt.
      DD anförde bl.a. följande.
      BB:s tillvägagångssätt att efterfråga de aktuella uppgifterna via ett Internetforum har
      varit klart olämpligt och att ge sken av att detta skedde i hans yrkesutövning direkt
      missvisande.
      Att en åklagare vid handläggning särskilt av komplicerade ärenden ibland är i behov
      av att utbyta råd och erfarenheter av andra åklagare är inget ovanligt. Sålunda kan
      det exempelvis förekomma att åklagare vid Åklagarmyndigheten informellt begär
      råd av åklagare vid Ekobrottsmyndigheten hur omfattande bedrägerier i
      näringsverksamhet lämpligen bör utredas. På motsvarande sätt förekommer det att
      en åklagare i Ekobrottsmyndigheten efterfrågar råd från en annan eko-åklagare med
      särskilda erfarenheter av tillämpning av en ny straffbestämmelse. Detta är ett
      normalt led i den egna kompetensutvecklingen och syftar till att förbättra
      beslutsunderlaget och därmed kvaliteten i brottsutredningarna. Den åklagare som
      agerar bollplank torde knappast ha något behov av personuppgifter och annan typ av
      identifierande information. Mot bakgrund av de uppgifter BB lämnat om sina
      kontakter med polismannen CC och kammaråklagaren FF finns det ingen anledning
      att kritisera honom härför.
I ett beslut den 10 november 2006 anförde chefsJO Melin följande.
                                                                   Dnr 2299-2005    Sid 3 (4)




Bedömning
Efterfrågande av uppgifter på Internet
Av utredningen framgår att BB på ett diskussionsforum på Internet förklarade att
han önskade komma i kontakt med personer som kunde lämna upplysningar om en
viss förundersökning. De uppgifter han efterfrågade var vem som hade gjort
polisanmälan i det aktuella ärendet, vem som hade anmälts och till vilken
polismyndighet saken hade anmälts. Han uppgav att han ställde frågorna ”å
tjänstens vägnar”.

Det är klarlagt att BB i sin tjänst som åklagare vid Ekobrottsmyndigheten inte
handlägger ärenden av nu aktuellt slag och att det således inte var med anledning
av hans tjänst där som frågan ställdes. BB har i stället uppgett att syftet med hans
begäran på Internet var att kunna komma i kontakt med förundersökningsledaren i
den aktuella utredningen för att bistå med sina kunskaper i det ämne som saken
rörde. Han har vidare angett att han uttryckte sig som han gjorde för att han ville
visa att han inte var en person som stod bakom trakasserier eller hot som han hade
hört förekom mot personer som hade gjort polisanmälningar eller hörts som vittnen
i detta slag av ärenden.

Även om BB:s syfte varit att bistå med sina juridiska kunskaper i ämnet har han
inte varit berättigad att ange att han sökte information på tjänstens vägnar. Den
ytterligare förklaring som BB har lämnat om sitt sätt att uttrycka sig medför inte
heller att det varit befogat att ange att han handlade i tjänsten. Jag anser i likhet
med Ekobrottsmyndigheten att det står klart att BB agerade som privatperson när
han efterfrågade uppgifterna. Hans påstående att han begärde uppgifterna i tjänsten
var således oriktigt. Som hans förfrågan var formulerad måste han också ha insett
att det kunde uppfattas som att han på detta sätt försökte få del av uppgifter som
kunde vara föremål för förundersökningssekretess eller sekretess till skydd för
enskilds personliga förhållanden.

Det är självfallet oacceptabelt att en åklagare uppger att han handlar i tjänsten när
han i själva verket agerar som privatperson. Det är också av grundläggande
betydelse för förtroendet för åklagarkåren att åtgärder som en åklagare vidtar i
egenskap av privatperson ges sådan form eller utförs på sådant sätt att det står klart
att åklagaren inte agerar på yrkets vägnar. Detta gäller även om, som i förevarande
fall, syftet med åklagarens agerande är en önskan att bistå annan med sina
kunskaper inom det område som är aktuellt i en viss brottsutredning.

BB förtjänar allvarlig kritik för att han på Internet, under det felaktiga påståendet
att han handlade på tjänstens vägnar, efterfrågade uppgifter gällande en
brottsutredning.

Kontakterna med CC och FF
BB har, som framgått, uppgett att hans förfrågan på Internet motiverades av att han
önskade komma i kontakt med förundersökningsledaren för att bistå denne med
sina kunskaper om den lagstiftning som gällde inom området. Han har vidare
                                                                    Dnr 2299-2005   Sid 4 (4)




upplyst att han efter sin förfrågan blev uppringd av CC och att han senare även
kom i kontakt med åklagaren som väckte åtal i ärendet samt att han under sina
kontakter med dessa personer inte efterfrågade eller fick del av några uppgifter som
omfattades av förundersökningssekretess. Han har dock angett att han för CC
bekräftade att dennes juridiska slutsatser var riktiga.

När det gäller såväl behovet som nyttan av att en åklagare i olika situationer rådgör
och utbyter erfarenheter med kollegor har jag ingen annan uppfattning än den som
redogjorts för i Ekobrottsmyndighetens remissvar. Vad Ekobrottsmyndigheten
anfört tar emellertid enligt min uppfattning främst sikte på den situationen att en
åklagare i sin roll som förundersökningsledare själv tar initiativ till att söka råd av
en kollega.

I nu aktuellt fall är dock situationen något annorlunda då utgångspunkten är att en
åklagare med ett privat engagemang inom det område en viss förundersökning rör
önskat komma i kontakt med förundersökningsledaren i syfte att bistå denne med
sina kunskaper. I en sådan situation finns det anledning att iaktta större försiktighet.

Om en åklagare oombedd önskar bistå med råd i ett ärende skall den kontakten tas
med förundersökningsledaren och inte med den polisman som utreder ärendet. Det
är förundersökningsledaren som ansvarar för förundersökningen i dess helhet och
som har att ge dem som biträder honom behövliga direktiv i arbetet (1 a §
förundersökningskungörelsen [1947:948]). Det är inte förenligt med denna ordning
att en annan åklagare än den som leder förundersökningen ger vad som kan
uppfattas som anvisningar om arbetets inriktning till en utredningsman. Vidare
anser jag att det bör krävas att åklagaren, i förekommande fall, vid sin kontakt med
förundersökningsledaren upplyser om att han har ett privat engagemang i de frågor
som är aktuella i förundersökningen.

När det gäller BB:s kontakter med CC och FF har jag, mot bakgrund av vad som
framkommit om hans avsikt att söka kontakt med förundersökningsledaren i
ärendet och om innehållet i kontakterna, inte underlag för att kritisera honom i
denna del och har inte heller funnit det meningsfullt att vidta ytterligare
utredningsåtgärder i saken.
