# Kritik mot en åklagare för brister i en förundersökning och för utformningen av ett beslut om att lägga ned ett åtal

JO 2010-07-01 dnr 2306-2009

BESLUT
                                                                          Datum                     Dnr                       Sid
                                                                          2010-07-01                2306-2009                1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot en åklagare för brister i en förundersökning och för
                        utformningen av ett beslut om att lägga ned ett åtal


                          Beslutet i korthet: En automatisk trafiksäkerhetskontroll genomfördes. Ett fordon som
                          framförts i för hög hastighet var en leasingbil med ett aktiebolag som ger ut tidningen
                          Kristianstadsbladet som leasingtagare. Efter en jämförelse mellan passbilder på bolagets
                          styrelseledamöter och bilden från fartkameran, delgavs en styrelseledamot misstanke om
                          brott. Den misstänkte angav inte uttryckligen om han förnekade eller erkände brott, men
                          hans skriftliga svar kunde knappast tolkas på annat sätt än att han förnekade brott. Något
                          förhör hölls inte med den misstänkte. Det hade inte heller framkommit något som gav
                          stöd för antagandet att han haft tillgång till det aktuella fordonet. Åklagaren ansåg likväl
                          att underlaget var tillräckligt för att väcka åtal. En tid därefter trädde en vid Kristianstads-
                          bladet anställd fotograf fram med bild och namn i tidningen och uppgav att det var han
                          som hade fört fordonet. Åklagaren lade då ned åtalet med motiveringen att det inte längre
                          förelåg tillräckliga skäl för åtalet mot den misstänkte. Jag är kritisk såväl mot att det inte
                          vidtogs ytterligare utredningsåtgärder i förundersökningen innan beslut i åtalsfrågan
                          fattades som mot att åklagaren inte i sitt nedläggningsbeslut angav att det framkommit att
                          den tidigare misstänkte var oskyldig.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan klagomål mot kammaråklagaren BB, åklagarkammaren
                        i Kristianstad med anledning av hur denne hade handlagt en förundersökning om
                        hastighetsöverträdelse. Enligt AA fattades bl.a. beslut om att väcka åtal mot honom
                        på ett bristfälligt underlag. Åtalet lades sedermera ned och AA var också missnöjd
                        med den motivering som BB angav till stöd för sitt beslut att lägga ned
                        förundersökningen.

## Utredningen

Handlingar i Kristianstads tingsrätts mål B 2523-08 begärdes in och granskades.
                        Av inhämtade handlingar och AA:s anmälan framgick bl.a. följande.

                        AA är styrelseledamot i bolaget Skånemedia AB, som bl.a. ger ut tidningen
                        Kristianstadsbladet. Den 1 oktober 2008 underrättades han om att han, efter att en
                        automatisk trafiksäkerhetskontroll hade genomförts, var skäligen misstänkt för en
                        hastighetsöverträdelse. AA tog reda på att det aktuella fordonet var en leasingbil
                        med Skånemedia AB som leasingtagare. Efter diverse kontakter mellan honom och



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                         Dnr 2306-2009     Sid 2 (6)



utredaren hos polisen framkom att passbilderna på bolagets styrelseledamöter
jämförts med den bild som tagits av fartkameran och att polisen därvid bedömt att
AA skulle anses som skäligen misstänkt. Han besvarade underrättelsen på följande
sätt. ”Förundersökningen är i stort behov av komplettering; och den vill jag få del
av. Därefter begär jag absolut prövning av åklagare.” Den 28 oktober fick han del
av ett förundersökningsprotokoll och underrättades samtidigt om att
förundersökningen var slutförd. AA begärde att förundersökningen skulle
kompletteras genom förhör med den administrative direktören och att denne då, om
det inte redan skett, skulle tillfrågas om AA kunde vara bilens förare. Den 26
november fick han del av en förhörsutskrift från ett förhör med den administrative
direktören. Av utskriften framgick att det i koncernen fanns en intern
överenskommelse om att aldrig uppge eller identifiera någon förare som blivit
föremål för utredning angående fortkörning eftersom detta kunde strida mot det s.k.
källskyddet. Efter förnyad kontakt med den utredande polisen fick han beskedet att
ärendet var överlämnat till åklagarkammaren i Kristianstad.

Den 3 december beslutade BB att väcka åtal mot AA för hastighetsöverträdelse.
Något förhör med AA hade inte hållits. Ärendet uppmärksammades i
Kristianstadsbladet och bl.a. framkom att tidningens chefredaktör uppgett att han
visste att styrelseledamöterna aldrig använde tidningens bilar. Den 20 december
framträdde en vid tidningen anställd fotograf med namn och bild i tidningen och
uppgav att det var han som hade kört den aktuella bilen. Den 7 januari 2009
upprättade BB en skrivelse till tingsrätten i vilken han angav att åtalet lades ned
eftersom ”brott ej längre kan styrkas”. Han hemställde att tingsrätten skulle skriva
av målet. AA motsatte sig detta och begärde dels att åklagaren skulle justera sin
nedläggningsgrund på så sätt att det skulle framgå att han var oskyldig, dels att
tingsrätten skulle meddela frikännande dom. En sådan dom meddelades den 18
februari 2009.

Ärendet remitterades till Åklagarmyndigheten för upplysningar och yttrande över
vad som framfördes i anmälan.

Åklagarmyndigheten (vice riksåklagaren CC) kom in med ett yttrande till vilket
hade fogats upplysningar från chefsåklagaren DD (här uteslutna) och BB.

BB anförde bl.a. att åtal inte hade väckts om AA förnekat att han fört fordonet och
att utformningen av beslutet att lägga ned åtalet var helt korrekt och i
överensstämmelse med gällande åklagarpraxis.

Efter att ha redovisat bakgrunden till ärendet och den rättsliga regleringen gjorde
CC följande bedömning.

      Förundersökningen
      Förundersökningar om hastighetsöverträdelser och andra trafikförseelser är typiskt
      sett sådana utredningar som leds av polisen. I de allra flesta fall handläggs dessa
      ärenden av åklagare först i samband med bedömningen om åtal ska väckas.
      Åklagaren ska då främst pröva om bevisningen är tillräckligt stark för att brott ska
      kunna styrkas. Bedömer åklagaren därvid att det föreligger s.k. tillräckliga skäl för
      att väcka åtal har han eller hon en skyldighet att besluta därom förutsatt att det inte
      finns skäl för bl.a. åtalsunderlåtelse eller att utfärda strafföreläggande.
                                                                   Dnr 2306-2009     Sid 3 (6)



Uppmärksammar åklagaren att polisens utredning innehåller brister ska dessa
åtgärdas om det kan leda till att åtal senare väcks. Är det i stället så att åklagaren
bedömer att vidare åtgärder inte kommer att leda utredningen framåt ska han eller
hon besluta att inte väcka åtal på det befintliga underlaget.
Den nu aktuella förundersökningen har letts av polisen. Ärendet synes ha handlagts
i enlighet med Åklagarmyndighetens riktlinjer (RättsPM 2005:4) liksom de före-
skrifter och allmänna råd som Rikspolisstyrelsen utfärdat om polismyndighetens
befattning med automatisk trafiksäkerhetskontroll (FAP 331-9). De vidtagna
utredningsåtgärderna är också sådana som normalt ansetts vara ett tillräckligt
utredningsunderlag och överensstämmer även med de krav som domstolarna brukar
ställa vid sin prövning i denna typ av ärenden (jmf. avgörande den 13 juni 2005
hovrätten från övre Norrland i mål B 33-05 kommenterat i RättsPM 2005:4). Det
kan även vara av intresse att nämna att JO, vid sin granskning av ett ärende som
avsåg polisens handläggning av ett ärende om hastighetsöverträdelse där automatisk
trafiksäkerhetskontroll använts, tagit del av de rutiner, föreskrifter och allmänna råd
som utarbetats till stöd för verksamheten (dnr 1204-2007).

Kompletterande åtgärder
Det framgår av handlingarna att åklagaren BB, då han övertog den slutförda för-
undersökningen, uppmärksammade att AA i samband med slutdelgivning begärt att
förhör skulle hållas med den administrativa chefen för företaget. Åklagaren BB
återupptog därför förundersökningen genom att ge direktiv till polisen om att hålla
det begärda förhöret. Polisen höll förhör enligt direktiven och redovisade vad som
framkommit. Av uppgifter i såväl AA:s anmälan till JO som åklagaren BB:s
yttrande framgår att AA fått del av det kompletterande förhöret. Det kan därmed
konstateras att den komplettering som AA begärt genomförts och att han
slutdelgivits förundersökningen. Det kan dock noteras att det i åklagarakten saknas
uppgift som visar att AA underrättats även om det kompletterande förhöret.
AA har i sin anmälan påtalat att åklagaren borde ha vidtagit utredningsåtgärder
utöver den som begärdes i samband med att utredningen slutdelgavs honom. AA
anser därvid att Kristianstadspolisen borde ha utrett vem som förde bilen med
utgångspunkt från fotounderlaget, att förhör med AA och med chefredaktören för
företaget borde hållits samt att kompletterande förhör borde ha hållits med den
administrativa chefen. Av handlingarna framgår inte att AA tidigare begärt att dessa
åtgärder skulle vidtas. Enligt uppgifterna i hans JO-anmälan skulle emellertid denna
framställan ha skickats till polisen den 3 december 2009 vilket var samma dag som
åtal väcktes och fem dagar efter att det kompletterande förhöret inkom till
åklagarkammaren. Någon sådan handling finns dock inte i akten.
Sammanfattningsvis är min bedömning den att ärendet var färdigt för beslut i
åtalsfrågan när åtal väcktes den 3 december 2008.

Åtalsbeslutet
Huruvida det finns tillräckliga skäl för åtal är en bedömningsfråga som man kan ha
olika uppfattningar om. Som nämnts väckte åklagaren BB åtal mot AA för
hastighetsöverträdelse den 3 december 2008. Förutom omständigheten att AA var
styrelseledamot i det företag som ägde bilen och att han inte angett någon klar
inställning
till brottsmisstanken måste beslutet ha grundats på en jämförelse mellan bilden på
föraren och en körkortsbild på AA. Enligt min uppfattning har åklagaren BB haft
fog för att väcka åtal mot AA på det underlag som förelåg.

Beslutet att lägga ned åtalet
Efter åtalsbeslutet trädde en annan person fram och erkände att det var han som gjort
sig skyldig till hastighetsöverträdelsen. Även en bild på den personen har publicerats
i lokalpressen. Mot bakgrund av dessa uppgifter beslutade åklagaren BB att lägga
ned åtalet. Jag har inte någon anledning att ifrågasätta den bedömningen. BB har
motiverat sitt beslut med att det inte längre föreligger tillräckliga skäl för åtal mot
den misstänkte. Jag kan konstatera att åklagaren AA således har använt sig av det
                                                                       Dnr 2306-2009    Sid 4 (6)



      beslutsskäl som Åklagarmyndigheten tillhandahåller som stöd för beslutsfattande
      men inte kompletterat skälet med en närmare motivering. Det kan i detta
      sammanhang noteras att myndigheten inte tillhandahåller avskrivningsgrunden
      ”misstänkt oskyldig” i sitt system.
      Åklagaren har i hemställan till tingsrätten om att målet skulle avskrivas använde det
      mer vardagliga begreppet ”brott kan ej styrkas” och inte det formella uttryckssättet
      som använts i beslutet om att lägga ned åtalet. Det är visserligen lämpligt att i
      sådana skrivelser uttrycka sig formellt men jag kan inte se att åklagaren formulerat
      sig på ett otydligt sätt som riskerat att missuppfattas. Det kan vidare noteras att
      åklagarens beslut att lägga ned åtalet inte medför någon skyldighet för honom eller
      henne att upplysa rätten eller den tilltalade om att frikännande dom kan meddelas
      utan att saken prövas materiellt.

## Övrigt

AA har under förundersökningen inte angett någon inställning till brottsmisstanken
      eller fört fram några omständigheter av betydelse för åklagarens prövning av
      åtalsfrågan. Detta är förvånande särskilt med tanke på att AA under många år arbetat
      som åklagare. Åklagaren BB har uppgett att han inte skulle ha väckt åtal för det fall
      AA hade förnekat att han gjort sig skyldig till hastighetsöverträdelsen. Det är därför
      också beklagligt att AA inte lämnade mer uppgifter under förundersökningen
      eftersom det skulle ha lett till att åtal inte väcktes mot honom.
AA yttrade sig.

Bedömning
Förundersökningen och åtalsbeslutet
Enligt 23 kap. 2 § rättegångsbalken, förkortad RB, ska det under förunder-
sökningen utredas vem som skäligen kan misstänkas för brottet och om det finns
tillräckliga skäl för åtal mot honom eller henne. Att en åklagare, om tillräckliga
skäl föreligger, är skyldig att väcka åtal för brott som hör under allmänt åtal
framgår av 20 kap. 6 § RB. Det brukar anses att bevisningen måste vara tillräckligt
stark för att åklagaren på objektiva grunder ska kunna förvänta sig en fällande dom.

I det aktuella fallet hade förundersökning inletts efter det att en s.k. fartkamera vid
en automatisk trafiksäkerhetskontroll registrerat att ett fordon framförts i för hög
hastighet. Under förundersökningen framkom att fordonet var en leasingbil och att
leasingtagare var ett bolag vid namn Skånemedia AB. Av utredningen hade vidare
framgått vilka som vid aktuell tidpunkt var styrelseledamöter i bolaget och att
passbilden på en av styrelseledamöterna, AA, uppvisade vissa likheter med den
bild som tagits av fartkameran. Från företrädare för det aktuella bolaget hade
inhämtats att bolaget av principiella skäl inte lämnade ut namnet på förare som
fastnat i fartkontroller. AA, som skriftligen delgetts misstanke om brott, hade inte
uttryckligen angett om han förnekade eller erkände gärningen. Han hade dock
skriftligen uppgett att han ansåg att utredningen hade vissa brister.

Åklagaren, BB, ansåg att det ovanstående var tillräckligt för att fatta beslut i
åtalsfrågan och gjorde bedömningen att den åberopade bevisningen var tillräckligt
stark för att han på objektiva grunder skulle kunna förvänta sig en fällande dom.
Åklagarmyndigheten har delat denna uppfattning.

BB och för den delen även polisen synes ha utgått från att det berörda bolagets
styrelseledamöter hade tillgång till det aktuella fordonet. Vad den uppfattningen
                                                                   Dnr 2306-2009    Sid 5 (6)



grundat sig på är oklart, men förundersökningen innehåller i vart fall inte någon
utredning till styrkande av det antagandet. Inte heller synes någon företrädare för
bolaget ha tillfrågats om vilka som faktiskt hade tillgång till bilen. Med hänsyn till
att bolagets administrative direktör i ett förhör hade hänvisat till det s.k.
källskyddet borde det dock enligt min uppfattning ha legat nära till hands att dra
slutsatsen att t.ex. reportrar och fotografer hade tillgång till bilarna, medan den
informationen inte kan anses ha talat för att styrelseledamöterna hade det.

Utöver uppgiften om att AA var styrelseledamot i bolaget har det i för-
undersökningen funnits en passbild på honom som jämförts med den bild som
tagits av fartkameran. Jag kan konstatera att AA på passbilden inte är helt olik den
som framför fordonet, men vill också betona att det, inte minst med tanke på att
delar av förarens huvud skyms av ett solskydd, med all sannolikhet finns ett stort
antal människor vars utseende påminner om personen på bilden.

Även om AA valde att inte uttryckligen förneka det brott han delgavs misstanke
om, kan hans agerande under förundersökningen, närmast hans framställningar om
att förundersökningen borde kompletteras, enligt min uppfattning inte gärna tolkas
på annat sätt än att han förnekade gärningen. På vilken grund han förnekade får
dock anses oklart.

Huruvida den utredning som finns tillgänglig i en förundersökning är tillräcklig för
att fatta beslut i åtalsfrågan eller inte är en bedömningsfråga. I sådana frågor finns
normalt utrymme för olika bedömningar utan att någon av dem kan sägas vara
felaktig. Mot bakgrund av vad jag ovan anfört anser jag emellertid att den till-
gängliga utredningen i det aktuella fallet inte var tillräcklig för att ett välgrundat
beslut i åtalsfrågan skulle kunna fattas och att förundersökningen således behövde
kompletteras. En tänkbar utredningsåtgärd skulle därvid ha varit att genom förhör
med den administrative direktören eller annan försöka klargöra vilka personal-
kategorier som hade tillgång till fordonet och om även styrelseledamöter kunde
använda bilen. En sådan fråga borde rimligen ha kunnat besvaras även med
beaktande av källskyddet. Om det hade visat sig att styrelseledamöter hade tillgång
till fordonet borde det också uttryckligen ha ställts en fråga om AA:s möjlighet att
använda bilen.

Om misstankarna mot AA hade kvarstått även efter ett sådant kompletterande
förhör, borde åklagaren enligt min uppfattning ha gett direktiv om förhör med AA i
syfte att klargöra på vilken grund han förnekade brott. Det kan i detta sammanhang
också påpekas att en förutsättning för att rätten enligt 46 kap. 15 a § RB ska kunna
avgöra ett mål i den tilltalades utevaro är att saken kan utredas tillfredsställande. I
detta ligger givetvis att den tilltalades inställning till brottspåståendet är klar.

Jag är således kritisk till att BB inte gav direktiv om ytterligare kompletteringar av
förundersökningen. Vid den bedömningen anser jag självfallet också, till skillnad
från Åklagarmyndigheten, att det befintliga utredningsmaterialet inte var
tillräckligt för att BB på objektiva grunder skulle kunna förvänta sig en fällande
dom. Jag vill slutligen i denna del också nämna att i det hovrättsavgörande
(Hovrätten för Övre Norrland, mål B 33-05) som Åklagarmyndigheten hänvisat till
                                                                     Dnr 2306-2009    Sid 6 (6)



var den tilltalade registrerad ägare av det aktuella fordonet och förnekade inte
heller att det i och för sig var hans bil. Vidare framgår av hovrättens domskäl att
likheterna mellan den tilltalade och mannen på fotografiet från hastighetskontrollen
var påtagliga. Det finns således väsentliga skillnader mellan det material som
hovrätten hade att bedöma i det avgörandet och det material som skulle bedömas i
detta fall.

Nedläggningsbeslutet
Sedan en annan person, anställd vid Kristianstadsbladet, trätt fram med namn och
bild i nämnda tidning och uppgett att det var han som körde det aktuella fordonet,
beslutade BB den 7 januari 2009 att lägga ned åtalet med motiveringen ”Det
föreligger inte längre tillräckliga skäl för åtalet mot den misstänkte”. Av någon
anledning synes han emellertid inte ha skickat det beslutet till vare sig tingsrätten
eller AA. I stället gav han in en handling till tingsrätten i vilken han angav
”Rubricerade åtal nedläggs härmed eftersom brott ej längre kan styrkas”. Han
hemställde vidare om att tingsrätten skulle skriva av målet från vidare hand-
läggning. Sedan AA yttrat sig och bl.a. begärt frikännande dom, meddelade
tingsrätten en sådan dom den 18 februari 2009.

Åklagarmyndigheten har upplyst att myndigheten inte tillhandahåller avskrivnings-
grunden ”Misstänkt oskyldig” i sitt system, och har även angett att den inte anser
att BB:s i sin skrivelse till tingsrätten formulerat sig på ett otydligt sätt som riskerat
att missuppfattas.

Ett beslut om att ett åtal läggs ned med motiveringen att det inte längre föreligger
tillräckliga skäl för åtalet mot den misstänkte eller om att en förundersökning läggs
ned med motiveringen att brott inte längre kan styrkas, kan enligt min uppfattning
uppfattas som att åklagaren eller polisen i och för sig anser att det alltjämt finns en
del som talar för att den misstänkte faktiskt begått brottet, men att bevisningen för
att så är fallet inte är tillräckligt stark. För den tidigare misstänkte kan det därför,
av naturliga skäl, vara av stor betydelse vilken nedläggningsgrund som används. I
ett fall som det aktuella, dvs. där det står klart att den som tidigare varit misstänkt
inte har begått brottet, bör det förhållandet också framgå av beslutet eller besluts-
motiveringen. Jag noterar vidare att Åklagarmyndighetens system inte heller utgör
något hinder mot att komplettera fattade beslut med en närmare motivering.

Jag är således även kritisk till hur BB motiverade sitt nedläggningsbeslut.

Vad AA i övrigt har anfört föranleder inte någon ytterligare åtgärd eller något
annat uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
