# Initiativ angående Kriminalvårdens handläggning av ärenden om placering på säkerhetsavdelningar

JO 2014-05-22 dnr 2311-2013

## Beslut

BESLUT
                                                                           Datum                     Dnr                        Sid
                                                                           2014-05-22                2311-2013                1 (15)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Initiativ angående Kriminalvårdens handläggning av ärenden om place-
                        ring på säkerhetsavdelningar


                          Beslutet i korthet: Kriminalvården har möjlighet att under vissa förhållanden placera in-
                          tagna på s.k. säkerhetsavdelningar. Det kan göras för att förhindra rymning, fritagning
                          eller att den intagna fortsätter allvarlig brottslig verksamhet under anstaltsvistelsen. Pla-
                          ceringen på en sådan avdelning innebär att den intagne underkastas mer omfattande
                          kontroller än intagna i övrigt. En placering på säkerhetsavdelning ska omprövas minst en
                          gång i månaden.
                          Genom anmälningar till JO och vid inspektioner av säkerhetsenheterna i anstalterna
                          Kumla och Saltvik har det framkommit att det bland de intagna råder ett utbrett missnöje
                          över hur Kriminalvården motiverar besluten om placering på säkerhetsavdelning och över
                          handläggningen av omprövningsärendena. Av den anledningen inleddes ett initiativä-
                          rende angående Kriminalvårdens handläggning av sådana placeringsärenden.
                          I fråga om utformningen av Kriminalvårdens initialbeslut uttalas att myndigheten måste
                          sträva efter att i möjligaste mån på ett klart och tydligt sätt redovisa varifrån olika uppgifter
                          i besluten har hämtats och vilken betydelse uppgifterna har för myndighetens bedömning.
                          Det är nödvändigt för att skapa ett mer transparent system som är begripligt för den in-
                          tagne. Den intagnes förståelse för vilka skäl som har legat till grund för beslutet är vidare
                          nödvändig för att denne ska kunna genomföra det förändringsarbete som i de flesta fall är
                          nödvändigt för att den intagne ska kunna påverka placeringen.
                          När det gäller de månatliga omprövningsbesluten konstateras att Kriminalvården i dessa
                          måste redovisa omständigheter som har tillkommit efter initialbesluten. Det kan exempel-
                          vis röra sig om den tid som en intagen har tillbringat på säkerhetsavdelning och uppgifter
                          om skötsamhet eller deltagande i programverksamhet. Vidare måste Kriminalvården ana-
                          lysera betydelsen av de tillkommande faktorerna och varför de – om myndigheten inte
                          väljer att ändra beslutet – inte är tillräckliga för att påverka initialbeslutet. Omprövnings-
                          besluten måste till en inte obetydlig del ses som en utvärdering av den intagnes vistelse
                          på säkerhetsavdelningen, med hjälp av vilken den intagne ska kunna förstå vilka åtgärder
                          denne kan vidta för att påverka sin situation.


                        1 Bakgrund
                        Enligt 2 kap. 4 § första stycket fängelselagen (2010:610) får en intagen placeras på
                        en avdelning med särskilt hög grad av övervakning och kontroll (säkerhetsavdel-
                        ning) om (1) det finns en varaktig risk för att den intagne rymmer eller fritas och
                        det kan antas att han eller hon är särskilt benägen att fortsätta allvarlig brottslig
                        verksamhet, eller (2) det finns särskild anledning att anta att det behövs för att


 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                 Dnr 2311-2013    Sid 2 (15)




hindra den intagne från allvarlig brottslig verksamhet under vistelsen i anstalt. Av
paragrafens andra stycke följer att ett beslut om placering på en säkerhetsavdelning
ska omprövas så ofta det finns anledning till det, dock minst en gång i månaden.

En placering på säkerhetsavdelning innebär bl.a. att den intagnes försändelser, tele-
fonsamtal och besök granskas eller övervakas i större utsträckning än vad som
gäller för en intagen placerad på en s.k. normalavdelning.

För närvarande förfogar Kriminalvården över tre säkerhetsenheter, vilka är belägna
i anstalterna Hall, Kumla och Saltvik. Genom anmälningar till JO och i samband
med inspektioner av säkerhetsenheterna i anstalterna Kumla och Saltvik har det
blivit tydligt för mig att det råder ett utbrett missnöje bland de intagna på landets
säkerhetsenheter. Missnöjet avser bl.a. hur Kriminalvården motiverar besluten att
placera intagna på säkerhetsavdelning och handläggningen av omprövningsären-
dena.

När omfattningen av detta missnöje stod klar för mig beslutade jag den 23 april
2013 att inom ramen för ett särskilt upplagt initiativärende utreda frågan om Kri-
minalvårdens handläggning av ärenden om placering av intagna på landets säker-
hetsavdelningar. Efter beslutet att inleda initiativet har jag och mina medarbetare
även gjort en inspektion av säkerhetsenheten i anstalten Hall.

2 Redogörelse för initiativets genomförande
Inledningsvis begärde mina medarbetare in och granskade handlingar som har
samband med Kriminalvårdens beslut att placera intagna på säkerhetsavdelningar-
na. Dessa handlingar kan delas upp i två kategorier. Den första kategorin utgörs av
samtliga initialbeslut för de intagna som i april 2013 var placerade i någon av lan-
dets tre säkerhetsenheter. Totalt är det 39 initialbeslut som har granskats. Den
andra kategorin utgörs av handlingar om en intagen som var placerad på säkerhets-
avdelning under ett antal år. Handlingarna i det senare fallet omfattar – förutom
initialbeslut och verkställighetsplan – Kriminalvårdens omprövningsbeslut och
därtill hörande utredningar samt överklaganden av placeringsbeslut och därtill hö-
rande domar från förvaltningsdomstol.

Efter det att handlingarna hade granskats upprättades en promemoria med ett antal
frågeställningar, se bilaga 1. Till promemorian fogades en bilaga med tio exempel
som frågeställningarna anknöt till, se bilaga 2. Kriminalvården förelades att dels
yttra sig över frågeställningarna, dels redovisa vissa statistikuppgifter. Kriminal-
vården, genom generaldirektören AA, kom därefter in med ett remissvar, se bi-
laga 3.

De frågeställningar som Kriminalvården har yttrat sig över kan delas in i följande
områden:
    1. Kriminalvårdens initialbeslut om placering på säkerhetsavdelning
    2. Kriminalvårdens månatliga omprövningsbeslut
    3. Kriminalvårdens riksmottagnings utredningar.
                                                                   Dnr 2311-2013    Sid 3 (15)




3 Kriminalvårdens initialbeslut
3.1 Bakgrund
I samband med den granskning som mina medarbetare gjorde kunde de konstatera
att Kriminalvårdens initialbeslut uppvisar stora variationer i fråga om omfattning
och redovisning av vilka skäl som har bestämt utgången. Det finns exempel på
beslut som på ett relativt tydligt sätt utvecklat de omständigheter som legat till
grund för beslutet. Vidare finns exempel på beslut som enbart i allmänna ordalag
beskriver skälen för placeringen.

Av den anledningen tillfrågades Kriminalvården om vilka överväganden som legat
bakom utformningen av besluten och varför det exempelvis i besluten
   – inte hade angetts vilket kriminellt nätverk som en viss intagen hade kontakt
       med
   – inte hade angetts på vilket sätt en annan intagen var inblandad i gränsöver-
       skridande brottslighet
   – inte hade angetts varför en tredje intagen bedömdes ha ett utbrett kriminellt
       kontaktnät.

Vidare tillfrågades Kriminalvården hur de exempel som hade redovisats förhåller
sig till kravet på att en myndighet i ett slutligt beslut som går den enskilde emot
enligt huvudregeln ska ange de skäl som har bestämt utgången. Därtill tillfrågades
Kriminalvården om det finns möjlighet att öka beslutens tydlighet och på så sätt
öka de intagnas förståelse för vilka skäl som legat bakom placeringen.

Vid granskningen av initialbesluten noterades vidare att sju personer hade ompla-
cerats från normalavdelningar till säkerhetsavdelningar. I besluten hade Kriminal-
vården angett ”varaktigt hög risk för allvarlig misskötsamhet” som ett av skälen för
omplacering. Av den anledningen förelades Kriminalvården att yttra sig över om
dessa beslut var förenliga med 2 kap. 4 § fängelselagen.

3.2 Kriminalvårdens yttrande
I denna del har Kriminalvården i sitt remissvar uppgett i huvudsak följande.

Uppgifter om tillhörighet till kriminella nätverk skrivs regelmässigt inte ut i beslu-
ten. Det finns flera anledningar till detta. Sekretessen enligt 35 kap. 15 § offentlig-
hets- och sekretesslagen (2009:400) gäller inte för beslut, vilket innebär att de upp-
gifter som anges i allmänhet blir offentliga. Undantag från motiveringsplikten kan
enligt 20 § förvaltningslagen (1986:223) göras på grund av sekretess- eller integri-
tetsskäl, bl.a. i syfte att skydda en part mot psykiskt lidande eller annars ta hänsyn
till personlig eller ekonomisk integritet.

Uppgifter om att en intagen tillhör eller har kopplingar till en viss kriminell organi-
sation kan innebära risker för såväl den intagne själv som för ordningen och säker-
heten på anstalten. Det kan också ge utrymme för en kriminell organisation att
kartlägga individer i rivaliserande organisationer. Ofta framkommer uppgifter av
aktuellt slag i riksmottagningens utredning, som den intagne redan tidigare tagit del
                                                                    Dnr 2311-2013    Sid 4 (15)




av. I de fall det framgår av domen att den intagne har tillhörighet till en viss orga-
nisation har det i några fall dock också angetts i placeringsbeslutet.

När det gäller formuleringar som ”gränsöverskridande brottslighet” och ”utbrett
kriminellt nätverk” refererar detta till information som framgår av brottmålsdomen.
Kriminalvården ser i och för sig inte att det skulle finnas skäl att mer detaljerat
återge vad som framgår av domshandlingarna. Däremot finns det skäl att i besluts-
texten vara tydligare med varifrån en uppgift är hämtad, t.ex. från domen eller
riksmottagningens utredning.

När det gäller hur de beslut som bifogats förhåller sig till motiveringsplikten kan
följande konstateras. Den relevanta bestämmelsen är angiven, och i bedömningen
har knutits an till de rekvisit som uppställs i den aktuella bestämmelsen. Det finns
emellertid brister i besluten när det gäller tydligheten med varifrån en uppgift är
hämtad. Man borde även på ett tydligare sätt utveckla på vilket sätt dessa uppgifter
har betydelse för bedömningen att ett visst rekvisit är uppfyllt.

När det gäller beslutsmotiveringen i fråga om de intagna som omplacerats till sä-
kerhetsavdelningarna och dess förenlighet med 2 kap. 4 § fängelselagen kan det
konstateras att bestämmelsen ställer upp två alternativa rekvisit för placering på
säkerhetsavdelning. Det innebär att det är tillräckligt att ett av rekvisiten är uppfyllt
för att bestämmelsen ska vara tillämplig. I exemplet har man, som JO påpekat, i
beslutsmotiveringen angett ett skäl som inte är relevant i fråga om placering enligt
aktuell bestämmelse. Det är oklart varför denna formulering har använts, och Kri-
minalvården beklagar detta. Det kan dock noteras att det trots detta ändå framgår
av beslutsmotiveringen att åtminstone ett av de alternativa rekvisiten har bedömts
vara uppfyllt, varför misstaget egentligen inte har någon betydelse i sak.

3.3 Min bedömning
3.3.1 Förvaltningslagens bestämmelse om motiveringsskyldighet
Av 20 § förvaltningslagen följer att ett beslut genom vilket en myndighet avgör ett
ärende ska innehålla de skäl som har bestämt utgången, om ärendet avser myndig-
hetsutövning mot någon enskild. Skälen får dock utelämnas helt eller delvis (1) om
beslutet inte går någon part emot eller om det av någon annan anledning är uppen-
bart obehövligt att upplysa om skälen, (2) om beslutet rör tjänstetillsättning, antag-
ning för frivillig utbildning, betygssättning, tilldelning av forskningsbidrag eller
något jämförbart, (3) om det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet, skyddet
för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden eller något jämförbart för-
hållande, (4) om ärendet är så brådskande att det inte finns tid att utforma skälen,
eller (5) om ärendet gäller meddelande av föreskrifter som avses i 8 kap. regerings-
formen och det är fråga om prövning i högre instans efter överklagande. Av para-
grafens andra stycke följer att om skälen har utelämnats, bör myndigheten på begä-
ran av den som är part om möjligt upplysa honom om dem i efterhand.
                                                                         Dnr 2311-2013      Sid 5 (15)




Omfattningen av en myndighets motiveringsskyldighet behandlades i motiven till
motsvarande bestämmelse i den numera upphävda förvaltningslagen (1971:290)
enligt följande:

         I fråga om motiveringskravets innehåll fordras enligt det nu framlagda lagförslaget
         att myndigheten anger »de skäl som bestämt utgången». Som påpekats av regerings-
         rättens ledamöter antyder arbetsgruppens lagtext på denna punkt ett längre gående
         motiveringskrav (»de sakliga och rättsliga bedömningar som väsentligast bestämt
         utgången»). Med den av mig föreslagna formuleringen avses att markera att förvalt-
         ningslagen i princip inte uppställer något krav på att förvaltningsmyndigheternas be-
         slut skall innehålla detaljerade redogörelser för sakförhållandena i ärenden och vid-
         lyftiga resonemang om hur dessa förhållanden bedömts rätteligen av myndigheten.
         Det är – som arbetsgruppen uttrycker det – »de springande punkterna» som skall
         komma fram i motiveringen.1
Motivuttalandena innebär att en förvaltningsmyndighet måste göra det begripligt
för parten vilka faktiska förhållanden som är avgörande, vilka rättsregler som är
tillämpliga och hur myndigheten har resonerat på de punkter där meningarna kan
gå isär. Samtidigt som det finns en motiveringsskyldighet får den inte föras för
långt, och det är exempelvis inte möjligt att begära att en myndighets beslut ska
efterlikna domstolars domar.2

3.3.2 Utformningen av Kriminalvårdens initialbeslut
Det är en mycket ingripande åtgärd att placera en intagen på en säkerhetsavdelning,
och jag har förståelse för att de begränsningar som placeringen innebär kan skapa
frustration hos de intagna. Jag har även förståelse för de svårigheter som är för-
knippade med Kriminalvårdens uppdrag att avgöra vilka intagna som ska placeras
på en säkerhetsavdelning och hur länge denna placering ska bestå. Det rör sig i
regel om svåra avvägningar mellan innehållet i fängelselagens bestämmelser om
proportionalitet3 och Kriminalvårdens uppdrag att förhindra intagna från att fort-
sätta begå allvarlig brottslighet under sin vistelse i anstalt.

Som framgått av det jag har redovisat ovan är inte avsikten med en myndighets
motiveringsplikt att besluten ska efterlikna domstolars domar. Även om ett förvalt-
ningsbeslut som regel kan utformas mer kortfattat och kärnfullt än exempelvis en
brottmålsdom måste vid utformningen stor hänsyn tas till vad för typ av beslut det
är fråga om. Den ingripande åtgärd som det innebär att placera en intagen på en
säkerhetsavdelning gör att kraven på Kriminalvårdens motiveringsskyldighet i




1
    Se prop. 1971:30 s. 493.
2
    Se Hellners m.fl., Förvaltningslagen med kommentarer, 3 uppl., 2010, s. 237.
3
    Se exempelvis 1 kap. 5 § första stycket fängelselagen där det framgår att verkställigheten
ska utformas så att den intagnes anpassning i samhället underlättas och så att negativa följ-
der av frihetsberövandet motverkas. Av 1 kap. 6 § andra stycket i samma lag framgår att en
kontroll- eller tvångsåtgärd endast får användas om den står i rimlig proportion till syftet
med åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den användas.
                                                                        Dnr 2311-2013     Sid 6 (15)




dessa fall kan ställas betydligt högre än beträffande många andra beslut som myn-
digheten fattar.4 Det förhållandet att Kriminalvården har valt att ha relativt kortfat-
tade beslutsmotiveringar i de månatliga omprövningsbesluten bidrar även det till att
höga krav måste ställas på initialbeslutens utformning.

I samtal som jag och mina medarbetare har haft med intagna på landets säkerhets-
avdelningar har de intagna vid ett flertal tillfällen uppgett att de inte förstår varför
de har placerats på säkerhetsavdelning. Denna oförståelse inför Kriminalvårdens
beslut gör att det bland de intagna finns en uppfattning om att myndigheten hem-
lighåller de egentliga skälen för placeringen eller att myndigheten har lagt oriktiga
uppgifter till grund för besluten. Dessa uppfattningar bidrar till att skapa en känsla
av utsatthet hos de intagna. Kriminalvården bör ta detta på allvar och sträva efter
att i möjligaste mån på ett klart och tydligt sätt redovisa varifrån olika uppgifter har
hämtats och vilken betydelse uppgifterna har haft för myndighetens beslut. Enligt
min mening är detta nödvändigt för att skapa ett mer transparent system som är
begripligt för den intagne.

Även om man knappast kan räkna med att samtliga intagna kommer att acceptera
placeringsbesluten är den intagnes förståelse för vilka skäl som legat bakom beslu-
tet viktig. Utan en sådan förståelse kan det bli svårt att genomföra det förändrings-
arbete som i de flesta fall är nödvändigt för att den intagne ska kunna påverka pla-
ceringen. Utan förändringsarbete riskerar en placering på en säkerhetsavdelning
bara att bli en förvaring.

Det förhållandet att placeringen av intagna på säkerhetsavdelning är mycket ingri-
pande gör att särskilt höga krav måste ställas på Kriminalvårdens handläggning. Av
den anledningen är det något förvånande att myndigheten i ett antal fall som skäl
för placeringen har angett omständigheter som inte omfattas av 2 kap. 4 § fängelse-
lagen. I dessa fall har som skäl för placeringen bl.a. angetts att det finns en varakt-
igt hög risk för fortsatt misskötsamhet. Som Kriminalvården har påpekat har emel-
lertid som skäl för placeringen även åberopats en omständighet som omfattas av
bestämmelsen. Misstaget har alltså enligt Kriminalvården inte haft någon betydelse
i sak. Jag avhåller mig från att uttala mig i sakfrågor. Emellertid vill jag framhålla
att även om felaktigheten inte har haft någon betydelse för placeringen är det
mycket olämpligt att Kriminalvården har åberopat en felaktig grund för att vidta en
så ingripande åtgärd.




4
    Jfr uttalande av Hellners m.fl. i Förvaltningslagen med kommentarer s. 237, där det anges
att medan en beslutsmotivering i okomplicerade ärenden kan lämnas i några korta meningar
kan den i invecklade fall behöva göras mer utförlig.
                                                                    Dnr 2311-2013    Sid 7 (15)




4 Kriminalvårdens omprövningsbeslut
4.1 Bakgrund
Inför de månatliga omprövningsbesluten lämnar säkerhetsenheterna ett yttrande till
Kriminalvårdens huvudkontor. De yttranden som begärdes in och granskades av
mina medarbetare var formulerade på ungefär samma sätt och kan illustreras med
följande exempel:

      Han uppvisar god skötsamhet. Emellertid har det inte tillkommit nya, relevanta om-
      ständigheter sedan det senast föregående omprövningsbeslutet gällande placering i
      säkerhetsavdelning enligt 2 Kap § 4 fängelselagen (2010:610).
Vidare noterades att Kriminalvården hade utformat sina omprövningsbeslut på ett i
stort sett likartat sätt, och regelmässigt hade besluten följande motivering:

      Vid en förnyad prövning av ärendet finner Kriminalvården, huvudkontoret, att [BB,
      JO:s anmärkning] alltjämt ska vara placerad på säkerhetsavdelning. Beslutet ändras
      inte. Vad [BB, JO:s anmärkning] anfört föranleder ingen annan bedömning.
Med anledning av vad som framkommit vid granskningen förelades Kriminalvår-
den att närmare redogöra för rutinerna vid handläggningen av omprövningsären-
dena. Av yttrandet skulle framgå bl.a. vad som enligt Kriminalvården utgör ”rele-
vanta omständigheter”, vilken information som säkerhetsenheternas yttrande byg-
ger på och om personalen informeras om de förhållanden som legat till grund för
placeringen av en intagen på en säkerhetsavdelning.

4.2 Kriminalvårdens yttrande
I denna del har Kriminalvården i sitt remissvar uppgett i huvudsak följande.

4.2.1 Rutinerna för omprövning
Inför omprövningar av placeringar på säkerhetsavdelning bereder anstalten ett un-
derlag som är baserat på det initiala placeringsbeslutet. De tre olika anstalterna har
i stort sett samma rutiner för upprättande av säkerhetsenheternas yttranden inför
den månatliga omprövningen. Den intagne får ta del av yttrandet innan det skickas
till huvudkontoret och har då möjlighet att yttra sig till enheten och/eller huvudkon-
toret. Anstalten Hall har för sin del uppgett att man uppmanar den intagne att
skicka med ett eget yttrande om det finns invändningar mot vad som skrivits i an-
staltens yttrande. Att så sker är dock enligt samtliga anstalter ovanligt.

I sammanhanget ska också nämnas att det regelbundet genomförs kollegier där den
intagne och bl.a. klienthandläggaren på säkerhetsavdelningen deltar. I samband
med detta diskuteras verkställighetsplaneringen. Säkerhetsenheten på huvudkon-
toret genomför också regelbundet möten med intagna, omkring två–fyra gånger per
år, då placeringen på säkerhetsavdelningen och andra frågor som rör den intagne
diskuteras. Vid dessa möten deltar även personal från den berörda säkerhetsavdel-
ningen. De intagna har också möjligheter att per brev och även per telefon ha en
dialog med beslutsfattaren om sin placering.
                                                                  Dnr 2311-2013    Sid 8 (15)




4.2.2 Utformningen av säkerhetsenheternas yttranden
De omständigheter som är relevanta i en enskild intagens fall är de som motiverade
den initiala placeringen. Dessa finns angivna i initialbeslutet och hänvisas till i
omprövningsbesluten. Dessutom bör i säkerhetsenhetens yttrande redovisas sådana
ändrade förhållanden som skulle kunna tyda på att det inte längre finns skäl för
placering enligt 2 kap. 4 § fängelselagen. De bör i så fall på något sätt vara mätbara
eller väl dokumenterade, t.ex. deltagande i sysselsättning, programverksamhet
och/eller aktivt ställningstagande mot kriminalitet.

Säkerhetsenheternas yttranden bygger på information om den intagne som fram-
kommit i samband med att initialbeslutet fattades, utfall av tidigare verkställighet-
er, eventuell misskötsamhet, deltagande i programverksamhet, information från
säkerhetsorganisationen liksom information från den personal som har daglig kon-
takt med den intagne. Avdelningspersonalen tillfrågas inte särskilt inför att yttran-
det upprättas. Däremot kan det löpande komma information från avdelningsperso-
nal om de intagnas förhållanden, som kan beaktas i yttrandet. Sådan information
kan exempelvis avse uppgifter som har kommit fram vid samtal eller genom perso-
nalens iakttagelser. En bedömning av informationens relevans och karaktär görs
sedan av ansvarig kriminalvårdsinspektör.

4.2.3 Kriminalvårdspersonalens kunskap om skälen för placering
När en ny intagen är på väg till någon av säkerhetsavdelningarna informeras perso-
nalen om dennes bakgrund. Skälen till placeringen redovisas och finns också till-
gänglig i de klientadministrativa systemen. Personalen har även tillgång till de
domar, utredningar och beslut som ligger till grund för placeringen, och förväntas
också själva sätta sig in i underlaget. All personal som arbetar på säkerhetsavdel-
ningarna har genomgått en särskild utbildning (Bas-Säk) innan tjänstgöring påbör-
jas. En del av utbildningen berör just skäl för placering på säkerhetsavdelning.

Det kan också nämnas att de olika säkerhetsavdelningarna, placeringsgruppen och
säkerhetsenheten på huvudkontoret skickar månadsrapporter till varandra där de
redogör för läget när det gäller samtliga intagna på de olika säkerhetsavdelningarna
och för hur deras verkställighet fortskrider. Fokus i dessa rapporter ligger på upp-
rätthållande av ordningen och säkerheten. I dagsläget pågår också ett förändrings-
arbete där ansvariga kriminalvårdsinspektörer vid de olika säkerhetsavdelningarna
och huvudkontoret samverkar för att skapa bättre rutiner och förutsättningar för
klienter som är placerade på säkerhetsavdelningarna.

4.2.4 Utformningen av omprövningsbesluten
När det gäller hur omprövningsbesluten förhåller sig till motiveringsplikten enligt
20 § förvaltningslagen kan följande konstateras. Omprövningsbesluten rörande
fortsatt placering på säkerhetsavdelning är mycket kortfattade. Grunden för place-
ringen bygger dock i de flesta fall på statiska faktorer som omfattande brottshisto-
rik och kopplingar till grov organiserad brottslighet, vilka har redovisats redan i
initialbeslutet. Placeringen förutsätter också i de allra flesta fall att det finns en
varaktig risk för rymning eller fritagning. För att en förändring hos den intagne ska
                                                                       Dnr 2311-2013   Sid 9 (15)




kunna motivera en utskrivning från säkerhetsavdelningen krävs därför normalt att
förändringen kan påvisas över en längre tid. Med hänsyn till detta är det också
Kriminalvårdens uppfattning att en månatlig omprövning av placeringen kan tyck-
as motsägelsefull. Detta har också framförts i kontakter med Justitiedepartementet i
samband med införandet av ny häktes- och fängelselagstiftning.

Den kontinuerliga omprövningen enligt 2 kap. 4 § fängelselagen ska baseras på
omständigheterna vid tidpunkten för omprövningen och syfta till att avgöra om det
fortfarande finns skäl att hålla kvar den intagne på säkerhetsavdelningen. Mot bak-
grund av vad som framförs ovan om grunderna för den initiala placeringen bör man
emellertid enligt Kriminalvårdens mening kunna ta ledning av vad som anges i
kommentaren till förvaltningslagen om motiveringskravet när en myndighet om-
prövar sina egna beslut. Finns det en tillfredsställande motivering i ursprungsbeslu-
tet, kan myndigheten i sitt nya beslut inrikta sig på det som kommit fram i samband
med omprövningen.5 Även med detta sagt är det enligt Kriminalvårdens uppfatt-
ning tveksamt om beslutsmotiveringen i omprövningsbesluten i de exempel som
bifogats kan anses uppfylla motiveringsplikten i 20 § förvaltningslagen. Man kan
kräva att det åtminstone i kortare drag redogörs för varför beslutsfattaren anser att
kriterierna för placering fortfarande är uppfyllda. Samtidigt kan det också konstate-
ras att ett flertal beslut har prövats av förvaltningsdomstol som i samtliga fall utom
ett avslagit överklagandena.

4.3 Min bedömning
4.3.1 Kravet på varaktighet i förhållande till omprövningsfrekvensen
Inledningsvis vill jag framhålla att jag delar Kriminalvårdens uppfattning att det
finns en motsägelse i innehållet i 2 kap. 4 § första stycket 1 fängelselagen och in-
nehållet i paragrafens andra stycke. För att en intagen ska kunna placeras på en
säkerhetsavdelning med stöd av den nämnda bestämmelsen krävs att förhållandena
som leder fram till placeringen är varaktiga. Trots kravet på varaktighet är Krimi-
nalvården skyldig att redan en månad efter initialbeslutet göra en omprövning. Det
säger sig självt att denna första omprövning och flera av de därpå följande om-
prövningarna knappast kan leda till att Kriminalvården kommer fram till att det har
skett någon förändring i de varaktiga riskerna.

För egen del anser jag att en lämpligare ordning i dessa fall skulle vara att den
första obligatoriska prövningen sker först ett halvår efter att den intagne placerats
på säkerhetsavdelning. Därefter skulle frekvensen av de obligatoriska prövningarna
kunna öka i takt med den tid som förflyter och tyngden av de förhållanden som
legat till grund för initialbeslutet kan förväntas avta. På så sätt skulle enligt min
mening ett system uppnås som är mer förenligt med de rekvisit som anges i 2 kap.
4 § första stycket 1 fängelselagen.




5
    Se Hellners m.fl., Förvaltningslagen med kommentarer, 3 uppl., 2010, s. 242.
                                                                    Dnr 2311-2013    Sid 10 (15)




4.3.2 Utformningen av Kriminalvårdens omprövningsbeslut
Oavsett vad man tycker om den nuvarande regleringen är Kriminalvården skyldig
att varje månad pröva om det även fortsatt finns skäl att hålla den intagne placerad
på säkerhetsavdelning. Med hänsyn till att det som regel är varaktiga förhållanden
som har lett fram till placeringen har jag förståelse för att det åtminstone i de första
omprövningsbesluten sällan finns några nya omständigheter eller bedömningar att
redovisa i förhållande till initialbeslutet. Det viktiga är att denna inledande period
inte blir alltför lång och att Kriminalvården inte i det närmaste slentrianmässigt
använder sig av samma beslutsformulering månad efter månad. Jag tycker mig ha
sett sådana tendenser, och det riskerar att urholka systemets trovärdighet.

Jag delar Kriminalvårdens uppfattning att det vid bedömningen av vilka krav som
bör ställas på myndighetens motiveringsskyldighet måste tas hänsyn till att det är
fråga om en omprövning av ett tidigare beslut. Som Kriminalvården har påpekat
bör myndigheten – om initialbesluten har en tillfredsställande motivering – i om-
prövningsbesluten kunna inrikta sig på de förhållanden som har inträffat efter pla-
ceringen på säkerhetsavdelning. En sådan ordning får emellertid inte leda till att
Kriminalvården regelmässigt i sin prövning enbart konstaterar att det inte har
framkommit några nya förhållanden som påverkar den tidigare bedömningen.

Min företrädare, dåvarande chefsJO Cecilia Nordenfelt, har i ett tidigare ärende
understrukit vikten av att Kriminalvården åtminstone i mer allmänna ordalag så
långt det är möjligt redogör för skälen till att placeringen på säkerhetsavdelningen
består.6 Jag delar denna uppfattning, och i detta ligger enligt min mening också att
Kriminalvården i sina omprövningsbeslut måste redovisa omständigheter som har
tillkommit efter initialbesluten. Det kan exempelvis röra sig om den tid som en
intagen har tillbringat på säkerhetsavdelningen och uppgifter om skötsamhet eller
deltagande i programverksamhet. Vidare måste Kriminalvården analysera betydel-
sen av de tillkommande faktorerna och varför de – om myndigheten inte väljer att
ändra beslutet – inte är tillräckliga för att påverka initialbeslutet. Enligt min mening
måste omprövningsbesluten till en inte obetydlig del ses som en utvärdering av den
intagnes vistelse på säkerhetsavdelningen, med hjälp av vilka den intagne ska
kunna förstå vilka åtgärder denne kan vidta för att påverka sin situation.

5 Riksmottagningens utredningar
5.1 Bakgrund
I samband med granskningen av de initialbeslut som begärts in kunde mina medar-
betare konstatera att Kriminalvården regelmässigt hämtar uppgifter från de utred-
ningar som Kriminalvårdens riksmottagning har utfört. Riksmottagningen har till
uppgift att bl.a. göra utredningar om intagna som har dömts till långa fängelse-




6
    Se JO:s beslut den 25 oktober 2011 i dnr 1468-2011.
                                                                         Dnr 2311-2013       Sid 11 (15)




straff.7 Utredningen avseende en intagen granskades, och i den noterades att riks-
mottagningen hade hämtat in uppgifter från Kriminalvårdens säkerhetsorganisat-
ion. Av den anledningen förelades Kriminalvården att yttra sig över följande frå-
gor:
     – Hur ser riksmottagningens rutiner ut för inhämtande av upplysningar från
         Kriminalvårdens säkerhetsorganisation?
     – Dokumenteras de inhämtade uppgifterna på annat sätt än i utredningen, ex-
         empelvis i de intagnas journaler?
     – Kommuniceras de uppgifter som hämtas in med de intagna?

5.2 Kriminalvårdens yttrande
I denna del har Kriminalvården i sitt remissvar uppgett i huvudsak följande.

Riksmottagningens utredare lämnar förslag till huvudkontoret om de särskilda vill-
kor som ska gälla för den intagne samt om anstaltsplacering. Inför utredningen tar
utredaren kontakt med säkerhetsorganisationen för att höra efter om det finns ytter-
ligare relevant information som kan ha betydelse för riskbedömningen, utöver vad
som framgår av domshandlingar, klientadministrativa system (KLAS/KVR) och
övrigt aktmaterial. Om säkerhetsorganisationen har tillgång till sådan information
kan den lämnas muntligt, om den efter prövning bedöms kunna lämnas ut. Utreda-
ren uppmanas också att försöka få informationen bekräftad genom andra källor,
exempelvis genom att begära in information från polisen. Den information som
utredaren får från säkerhetsorganisationen dokumenteras inte på annat sätt. Uppgif-
terna finns dokumenterade hos säkerhetsorganisationen.

I riksmottagningens utredning ingår att utredaren håller en intervju med den in-
tagne. Under intervjun presenteras inhämtade uppgifter för den intagne, och utreda-
ren efterfrågar den intagnes inställning till det som har framkommit. Eventuella
invändningar från den intagne noteras i utredningen. När utredningen är färdig-
ställd får den intagne del av denna och har möjlighet att inkomma med skriftliga
synpunkter, vilka bifogas utredningen. Därefter hålls ett kollegium med represen-
tanter från huvudkontoret. Vid kollegiet har den intagne en ytterligare möjlighet att
bemöta och invända mot uppgifter som har framkommit i utredningen.




7
    Av 2 kap. 4 § första stycket Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om fängelse
följer att en intagen som avtjänar fängelse i lägst fyra år och som vistas i häkte när domen
blir verkställbar ska placeras i riksmottagningen för utredning inför beslut om särskilda
villkor, om det inte finns särskilda skäl mot det. För kvinnor gäller att de som avtjänar
fängelse i lägst två år och som vistas i häktet när domen blir verkställbar ska placeras i
riksmottagningen för utredning inför upprättandet av en verkställighetsplan, om det inte
finns särskilda skäl mot det (se 5 § samma kapitel).
                                                                         Dnr 2311-2013        Sid 12 (15)




5.3 Min bedömning
Inledningsvis vill jag framhålla att det av 15 § förvaltningslagen följer att uppgifter
som en myndighet får på annat sätt än genom en handling och som kan ha bety-
delse för utgången i ärendet ska antecknas av myndigheten, om ärendet avser myn-
dighetsutövning mot någon enskild. Syftet med bestämmelsen är att trygga en parts
möjlighet att få del av uppgifter enligt 16 och 17 §§ förvaltningslagen. Dokument-
ationsplikten fyller även en viktig funktion i möjliggörandet för överordnade in-
stanser att kunna bilda sig en självständig uppfattning om beslutsunderlaget. Därtill
gör en korrekt dokumentation det möjligt att i efterhand kontrollera vad som har
hänt i ett ärende, exempelvis vid JO:s granskning.8

Det framgår av utredningen att uppgifter från Kriminalvårdens säkerhetsorganisat-
ion via riksmottagningens utredningar finner sin väg till besluten om placering av
intagna på säkerhetsavdelningarna. Uppgifterna har betydelse för placeringen av
intagna, och av den anledningen är det viktigt att riksmottagningen hanterar dessa
uppgifter på ett sådant sätt att det möjliggör dels för den intagne att bemöta dem,
dels för andra myndigheter att kontrollera och utvärdera dem (exempelvis vid ett
överklagande).

Det skulle i och för sig kunna hävdas att det inte finns någon dokumentationsplikt
för riksmottagningen, eftersom uppgifterna har hämtats från en annan del av Kri-
minalvårdens organisation.9 Denna tanke bygger på att enskilda kan få del av upp-
gifterna eftersom de redan finns hos myndigheten. Enligt min mening är detta för-
hållande inte tillräckligt för att riksmottagningen ska kunna avstå från att dokumen-
tera uppgifterna. De uppgifter som hämtas in från säkerhetsorganisationen är nya i
riksmottagningens utredning, och det talar med styrka för att de ska dokumenteras.
I sammanhanget bör det även noteras att det inte framgår från vem inom säkerhets-
organisationen som uppgifterna har hämtats in eller hur uppgifterna har dokumen-
terats där. Det kan innebära vissa svårigheter för såväl den enskilde som andra
myndigheter att kontrollera uppgifterna och skaffa sig en självständig bild av det
material som legat till grund för beslutet. Av den anledningen anser jag att uppgif-
terna måste dokumenteras av riksmottagningen.

I det exempel som Kriminalvården hade att yttra sig över redovisade riksmottag-
ningen kontakten med säkerhetsorganisationen enbart i utredningarna, där det
angavs följande: ”Vid kontakt med Kriminalvårdens säkerhetsorganisation lämnas
information att [BB, JO:s anmärkning] har omfattande kontakt med multikrimi-
nella individer som är associerade till grov organiserad brottslighet.” Enligt min

## Bedömning

bedömning ska anteckningsskyldigheten fullgöras omgående, och det är inte till-




8
    Se Hellners m.fl., Förvaltningslagen med kommentarer, 3 uppl., 2010, s. 176.
9
    Jfr uttalande i prop. 1985/86:80 s. 66 där det anges att uppgifter som redan framgår av
handlingarna inte behöver antecknas på nytt.
                                                                          Dnr 2311-2013        Sid 13 (15)




räckligt att uppgifterna enbart tas in i riksmottagningens utredning.10 I fråga om
anteckningarnas utformning är det viktigt att de inte blir så knapphändiga att det
inte kan användas som bevis om vad som har förekommit.11 Vidare måste det av
tjänsteanteckningen framgå vem som uppgifterna har hämtats in från, och slutligen
måste den dateras.12

Riksmottagningens sätt att dokumentera uppgifterna i det ovannämnda exemplet
gör det svårt för den intagne att bemöta uppgifterna. Det framgår exempelvis inte
vad de omfattande kontakterna med multikriminella individer består i. Inte heller
framgår det på vilket sätt dessa individer är associerade med grov organiserad
brottslighet eller varifrån Kriminalvårdens säkerhetsorganisation har fått uppgifter-
na. Denna brist på substans gör det svårt för den intagne att bemöta uppgifterna.
Därtill innebär bristen på substans en uppenbar svårighet för högre instans att vid
en överprövning av beslutet värdera uppgifterna som har hämtats in.

I sammanhanget bör det framhållas att om det vid kontakten med säkerhetsorgani-
sationen kommer fram känsliga uppgifter finns det en möjlighet att sekretessbe-
lägga dessa uppgifter i förhållande till den intagne.13 Även om det krävs ”synnerlig
vikt” för att Kriminalvården ska kunna neka en intagen att ta del av uppgifterna kan
det exempelvis finnas utrymme för att göra det för att skydda en uppgiftslämnares
identitet. Det viktiga är att den typen av överväganden inte leder fram till att tjäns-
teanteckningen utformas på ett intetsägande sätt och därmed påverkar den överprö-
vande myndighetens möjlighet att göra en självständig värdering. Jag utgår från att
Kriminalvården ser över rutinerna i denna del och ser till så att förvaltningslagens
rättssäkerhetskrav uppfylls.




10
     Se JO 1993/94 s. 402.
11
     Se Hellners m.fl., Förvaltningslagen med kommentarer, 3 uppl., 2010, s. 180.
12
     JO 1998/99 s. 214.
13
     Se 10 kap. 3 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Av bestäm-
melsen följer bl.a. att en part kan nekas rätten till insyn i ett ärendes handläggning (s.k.
partsinsyn) om det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att en
sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs. Om en uppgift inte lämnas ut ska myndighet-
en på annat sätt lämna parten upplysning om vad materialet innehåller i den utsträckning
det behövs för att parten ska kunna ta till vara sin rätt och det kan ske utan allvarlig skada
för det intresse som sekretessen ska skydda.
                                                                  Dnr 2311-2013    Sid 14 (15)




6 Övriga frågor
6.1 En ny struktur för omprövningsbesluten
6.1.1 Kriminalvårdens yttrande
I sitt remissvar har Kriminalvården uppgett att myndigheten för närvarande utreder
förutsättningarna för en ny struktur för omprövningsbesluten. I denna del har Kri-
minalvården uppgett i huvudsak följande.

Översynen har inletts eftersom det har framkommit att flera intagna har gett uttryck
för att de inte har förstått skälen till sin placering. Hela hanteringen är nu föremål
för en översyn, och ett förslag på rutin för kontinuerliga riskbedömningar är ute på

## Utredning

remiss. Utgångspunkten är att det vid minst två tillfällen per år ska utföras en för-
djupad riskanalys för varje intagen för att på så sätt förtydliga grunderna för place-
ringen. Det är dock viktigt att vara medveten om att i många fall med intagna som
är placerade på säkerhetsavdelningar kommer risken för bl.a. rymning och fritag-
ning att vara hög under mycket lång tid. Bilden kommer att vara statisk i flera fall,
och mycket lite kommer att hända som påverkar själva beslutsformuleringarna.

I samband med att den nya processen börjar tillämpas och en mer kontinuerlig och
aktiv riskbedömning görs, ska man även ta fram tidslinjer för intagna på säkerhets-
avdelningar. Med tidslinjer avses att det tydligare än förut ska framgå hur lång tid
en intagen kan räkna med att få vara placerad på säkerhetsavdelning och när en
eventuell flytt kan komma att ske till en normalavdelning i säkerhetsklass 1. Avsik-
ten är att skapa en mer flexibel tillämpning av placeringar där en intagen kan
komma att vistas kortare tid av sin verkställighet på en säkerhetsavdelning, under
förutsättning att den aktiva riskbedömningen möjliggör en utskrivning. Flexibilite-
ten förutsätter dock även det omvända, där en likaså aktiv riskbedömning kan med-
föra ett beslut om att en intagen återigen ska placeras på en säkerhetsavdelning.

6.1.2 Min bedömning
Som jag har nämnt inledningsvis var skälet till det här initiativet att det hade blivit
uppenbart för mig att flera intagna på landets säkerhetsavdelningar anser att de inte
har fått reda på de verkliga skälen till sin placering. Bland de intagna finns det även
en uppfattning att de inte kan påverka sin situation när de väl har placerats på sä-
kerhetsavdelningen och att placeringen kommer att fortgå tills det bara återstår en
kort tid till villkorlig frigivning. Många intagna har beskrivit att de upplever sin
situation som hopplös. Min ambition med det här initiativet har varit att det ska
kunna bidra till att göra processen kring placeringen på en säkerhetsavdelning mer
begriplig för de intagna och på så sätt försöka minska känslan av hopplöshet.

Mot den bakgrunden ser jag det som positivt att Kriminalvården har vidtagit åtgär-
der för att skapa ett mer flexibelt system för placeringen på säkerhetsavdelningar.
Det kommer självfallet även fortsättningsvis att finnas intagna som är missnöjda
med sin placering på sådana avdelningar. Ambitionen från Kriminalvårdens sida
måste emellertid vara att även den missnöjde ska få klart för sig varför denne har
placerats på en säkerhetsavdelning. Vidare måste Kriminalvården göra det tydligt
                                                                Dnr 2311-2013    Sid 15 (15)




vilka åtgärder den intagne som vill uppnå förändring kan vidta för att påverka sin
situation.

6.2 Uppföljning m.m.
Kriminalvården genomför för närvarande en omorganisation som kommer att ha
betydelse för placeringen av intagna på säkerhetsavdelningar. Av den anledningen
har jag för avsikt att om cirka ett år göra en uppföljning av frågan om Kriminalvår-
dens handläggning av ärenden om placering av intagna på sådana avdelningar.
Eftersom det har framkommit synpunkter på utformningen av 2 kap. 4 § fängelse-
lagen, översänder jag en kopia av detta beslut för kännedom till Justitiedepartemen-
tet och riksdagens justitieutskott.

Ärendet avslutas.
