# Anmälan mot Polismyndigheten i Stockholms län med anledning av ett gripande m.m.

JO 2003-05-16 dnr 2318-2002

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                     Sid
                                                                       2003-05-16         2318-2002              1 (8)
Chefsjustitieombudsmannen
Claes Eklundh




                        Anmälan mot Polismyndigheten i Stockholms län med anledning av ett
                        gripande m.m.

## Anmälan

I en anmälan mot Polismyndigheten i Stockholms län, Nacka polismästardistrikt,
                        begärde AA att JO skulle utreda omständigheterna kring ett gripande den 21 april
                        2002. Han uppgav bl.a. följande.

                        Den 21 april 2002 uppstod en verbal konflikt mellan honom och hans dåvarande
                        sambo då hon höll på att packa sitt bohag i en pågående separation. Efter en ganska
                        het ordväxling och efter det att hon hotat att polisanmäla honom falskt för kvinno-
                        fridsbrott lämnade han bostaden för att hämta dit en gemensam bekant. Under hans
                        frånvaro hade sambon kallat på polis. En liten stund efter det att han återvänt till
                        bostaden med vännen kom två polismän. Den ene polismannen gick in i ett rum
                        och hörde hans sambo medan den andre talade med honom och vännen ute i köket.
                        AA frågade polismannen om han kunde få framföra sin sida av historien, varvid
                        denne uppgav att kollegan skulle höra honom när han var klar med sambon. Under
                        tiden berättade han informellt för polismannen vad som hänt och bl.a. att sambon
                        i ett tidigare förhållande hade tillkallat polis och anmält sin dåvarande pojkvän
                        falskt. AA påpekade att det nu inträffade bara var en separationskonflikt av verbal
                        natur. Efter en stund tog polismannen vännen med sig ut på balkongen och stängde
                        dörren. AA har efteråt fått höra att polisen frågade vännen vad han tyckte om
                        situationen. Polismannen antecknade inte vad han och vännen uppgav. Efter ca en
                        halvtimme kom den polisman som förhört hans sambo ut och sade till AA att han
                        var arresterad och skulle följa med till polisstationen. På fråga om de inte skulle
                        höra honom och vännen innan ett sådant drastiskt beslut fattades svarade polisen att
                        AA skulle få lämna sin version på polisstationen. Därefter fördes han till polisbilen
                        under minst sagt generande omständigheter, eftersom nästan samtliga grannar stod
                        och tittade på. När de kom till polisstationen låstes han direkt in i en cell utan att
                        höras och få möjlighet att ringa ett samtal till en advokat. Han var frihetsberövad
                        mellan kl. 14.30 och 19.20. Han hördes, varefter en åklagare beslutade att han
                        omedelbart skulle försättas på fri fot. Förundersökningen lades ned den 12 juni
                        2002 med motiveringen att ”brott kan ej styrkas”.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                  Dnr 2318-2002     Sid 2 (8)



Utredning
Polismyndighetens handlingar i ärendet K99408-02 om grov kvinnofridskränkning
granskades, varvid framkom bl.a. följande.

Enligt polisanmälan i ärendet beordrades polisinspektören BB och polisassistenten
CC den 21 april 2002 till anmälarens bostad med anledning av ett bråk. Vid den
efterföljande anmälningsupptagningen uppgav målsäganden, AA:s dåvarande
sambo, bl.a. följande. Hon och AA hade sedan augusti 2001 levt i ett
samboförhållande och under denna tid hade hon mer eller mindre regelbundet blivit
kränkt av honom. Innan polisen kom till bostaden jagade han henne i lägenheten.
Vidare tog han ett kraftigt tag kring hennes överarmar så att smärta uppstod och
han ruskade om henne. AA spottade ett flertal gånger henne i ansiktet och sade
bl.a. att hon var ett ”jävla luder” och ”en fluga på väggen” samt att han skulle
förfölja henne resten av livet och göra det till ett helvete för henne. Han hindrade
henne från att lämna lägenheten och hon fick inte heller gå ut på balkongen. Hon
var rädd för AA. Polisen hade varit där någon dag tidigare p.g.a. bråk och AA hade
då slitit henne i håret och tilltalat henne med en mängd okvädingsord. Han hade
även vid andra tillfällen slagit henne, spottat på henne och hällt rödvin över henne.

Av händelserapporten framgick att polispatrullen kom till platsen kl. 13.12. Enligt
arrestantbladet greps AA i bostaden kl. 14.00 som misstänkt för kvinnofridsbrott.
Beslutet fattades av BB. AA fördes in på polisstationen kl. 14.10 och sattes in i
arrest kl. 14.25 enligt beslut av inspektören DD. Åklagaren underrättades kl. 16.10.
AA förhördes kl. 17.20, och kammaråklagaren EE beslutade kl. 18.45 att gripandet
skulle hävas.

I ett protokoll över ett telefonförhör den 26 april 2002 antecknades att förhöret
upplästes och lämnades utan erinran den 17 maj 2002.

I ett protokoll över ett telefonförhör den 17 maj 2002 antecknades att förhöret
upplästes och godkändes den 28 maj 2002.

I ett protokoll över ett telefonförhör den 5 juni 2002 antecknades att förhöret var
nedtecknat i form av kladdanteckningar och i efterhand intalat på band. Det fram-
gick inte om utsagan godkänts.

Den 12 juni 2002 beslutade kammaråklagaren FF att lägga ned förundersökningen
om grov kvinnofridskränkning med motiveringen ”brott kan inte styrkas”.

Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande enligt
följande.

    a) Vilka rättsliga överväganden föregick beslutet att gripa AA som misstänkt
       för grov kvinnofridskränkning?

    b) Vilka rättsliga överväganden gjordes sedan AA hade förts in till
       polisstationen?

    c) Av vilken anledning inleddes förhöret med AA först kl. 17.20?
                                                                          Dnr 2318-2002     Sid 3 (8)



     d) Hur tillämpades 23 kap. 21 § andra stycket rättegångsbalken (RB) i fråga
        om de förhör som hölls i ärendet?

Polismyndigheten kom in med ett yttrande till vilket det hade fogats upplysningar
från bl.a. polismästaren GG.

GG
       Det kan konstateras att polisinspektören BB, efter bedömning, funnit AA skäligen
       misstänkt för grov kvinnofridskränkning. BB har också gjort den bedömningen att
       det, vid tillfället, förelegat recidivfara och kollusionsfara. BB gjorde den
       bedömningen att situationen på platsen var sådan att han kunde åberopa brådskande
       fall. BB har därför med stöd av RB 24:7, 1:a st. gripit AA.
       Efter att AA införts till polisstationen i Nacka har BB muntligen föredragit ärendet
       för stationsbefälet DD. DD har, efter föredragningen, gjort samma bedömning som
       BB, dvs att AA var skäligen misstänkt för grov kvinnofridskränkning och att det
       förelåg både recidivfara och kollusionsfara. DD har därefter beslutat att insätta AA i
       arrest. DD har också pratat med AA för att försäkra sig om denne blivit upplyst om
       varför han gripits samt underrättat AA om dennes rätt till försvarare. DD har också
       sett till att advokat HH, på begäran av AA blivit underrättad om gripandet. DD har
       vidare sett till, att anmälan upprättats, att gripandet anmälts till jouråklagare, att
       kriminalpolispersonal skulle förhöra AA.
       Kriminalinspektören JJ var den aktuella dagen i tjänst och fick uppdraget att sköta
       den vidare handläggningen av ärendet. JJ har förberett sig genom att läsa den
       anmälan som upprättats, ta fram adekvata uppgifter från olika register. Detta för att
       vara väl förberedd inför förhöret jml RB 24:8 och även inför den kommande före-
       dragningen av ärendet för jouråklagaren. Innan förhöret jm1 RB 24:8 påbörjades
       var JJ också i telefonkontakt med advokat HH, som även samtalade med AA per
       telefon. Det hela resulterade i att förhöret kunde hållas utan att advokat K.
       närvarade. Det aktuella förhöret bandades i sin helhet på begäran av AA p.g.a. att
       denne med egna ord ville lämna sin version av vad som hänt. På begäran av för-
       undersökningsledaren kammaråklagare FF skev sedan JJ en sammanfattning av vad
       som framkommit vid det aktuella förhöret.
       Polismästardistriktet lämnar i övrigt följande upplysningar med hänvisning till
       frågorna a - d i JO:s begäran om upplysningar och yttrande.
       a) Gripandet av AA gjordes efter att polisinspektör BB bedömt situationen som
       sådan att ett gripande var korrekt. Det är svårt att i efterhand sätta sig in i hur
       BB upplevde situationen på platsen men inget i det han relaterat gör att polismästar-
       distriktet idag gör en annan bedömning än BB gjorde. Frågan om det kan anses
       vara ett ”brådskande fall” får ses mot den beskrivning av situationen BB lämnar.
       Stämningen på platsen var upprörd med olika uppgifter från de inblandade. Att BB,
       tillfälligt, skulle lämna sin kollega ensam med de inblandade för att kunna föredra
       ärendet för en jouråklagare för ett anhållningsbeslut får anses ha varit ogörligt.
       b) Efter att BB gripit AA har han föredragit ärendet för stationsbefälet DD, som efter
       en muntlig föredragning från BB gjort samma bedömning, som BB. DD har inte sett
       någon anledning att häva gripandet av AA. Därefter har DD beslutat om ärendets
       fortsatta handläggning på ett, enligt polismästardistriktet, korrekt sätt, genom att t ex
       anmäla gripandet till jouråklagare, uppdra åt kriminalpolis att vidtaga utrednings-
       åtgärder.
       c) AA greps den 21 april 2002 kl. 14.00. Efter att han inkommit till polisstationen i
       Nacka påbörjades avrapporteringen och en anmälan låg klar samma dag kl. 15.04.
       Gripandet av AA anmäldes till jouråklagare samma dag kl. 16.10. Samma klockslag
       beslutade jouråklagaren om att förhör jml RB 24:8 skulle hållas. – – – det aktuella
       förhöret börjat samma dag kl. 17.20. De olika kontakter med advokat HH, som både
       stationsbefälet DD, kriminalinspektören JJ och AA själv, haft har också bidragit till
       att det dragit ut på tiden innan förhöret jml RB 24:8 kunde påbörjas. Innan förhöret
       kunde påbörjas måste frågan om försvararens roll vara löst på ett godtagbart sätt ur
                                                                          Dnr 2318-2002      Sid 4 (8)



      AA:s perspektiv. Polismästardistriktet gör bedömningen att tidsåtgången mellan
      gripande och förhöret jml RB 24:8 i detta ärende inte kan anses som onormal med
      hänsyn till vad som förevarit förhöret.
      d) (här utelämnad – se istället polismyndighetens yttrande; JO:s anmärkning)
Polismyndigheten lämnade inledningsvis en omfattande redogörelse för den
rättsliga regleringen som här har utelämnats. Därefter anförde polismyndigheten
under rubriken bedömning följande

      Gripandet m.m.
      Gripandet av AA gjordes efter att berörd polisman bedömt att de legala förut-
      sättningarna för ett gripande förelåg, – – – . Polismyndigheten konstaterar att en
      tillförlitlig bedömning av misstankegraden och frågan om ”brådskande fall” i detta
      fall bara kan göras i den konkreta situationen. Myndigheten gör därför inte någon
      bedömning i sak om det fanns skäl att gripa AA. I och med att straffet för grov
      kvinnofridskränkning enligt 4 kap. 4 a § brottsbalken är fängelse lägst sex månader
      och högst sex år, kan allmänt sett en misstanke om grov kvinnofridskränkning
      läggas till grund för häktning enligt huvudregeln i 24 kap. 1 § RB. Därmed kan även
      ett anhållande och ett gripande ske om de övriga förutsättningarna är uppfyllda.
      Kollusionsfara föreligger regelmässigt vid grov kvinnofridskränkning. Den miss-
      tänkte kan exempelvis röja undan spår efter brottet eller påverka målsägande och
      eventuella vittnen m.m. Recidivfara föreligger också ofta vid denna typ av brotts-
      lighet.
      Vad avser de rättsliga överväganden som gjordes när AA hade förts in till polis-
      stationen i Nacka hänvisar myndigheten till stationsbefälets redogörelse, – – –.

      Förhöret med AA:
      Förhöret med AA: påbörjades klockan 17.20, dvs. 3 timmar och 20 minuter efter det
      att AA: greps. Myndigheten hänvisar till berörd polismans redogörelse vad avser
      anledningen till dröjsmålet, – – –.
      Ett förhör enligt 24 kap. 8 § RB skall hållas så snart som möjligt. Exempelvis får
      inte förhöret uppskjutas i avvaktan på annan utredning rörande brottet, förhör med
      andra personer, brottsplatsundersökning eller liknande (JO 1954 s. 205). Däremot
      måste viss tid få åtgå till att exempelvis färdigställa anmälan, göra registerslagningar
      och förbereda förhöret m.m. Myndigheten delar i detta avseende polismästar-
      distriktets bedömning om att tiden mellan gripande och förhör inte kan anses som
      onormalt lång.
      Polismyndigheten vill här framhålla att den anser att det är av vikt att förhörsledaren
      innan förhöret påbörjas gör klart för sig själv och för den som skall höras vad för-
      höret går ut på. Det förhör som hölls med AA: var ett förhör enligt 24 kap. 8 § RB.
      Ett sådant förhör syftar i princip endast till att fastställa den misstänktes identitet och
      klargöra huruvida förutsättningarna för frihetsberövandet föreligger (se t.ex. JO
      1954 s. 205 och SOU 1985:27 s. 187). Förhöret behöver därför inte nödvändigtvis
      vara lika omfattande som det nu aktuella förhöret. Det kan dock inte anses felaktigt
      att den hörde ges möjlighet att berätta sin version av händelsen. Det är tvärtom till
      fördel vid åklagarens bedömning om huruvida ett anhållande skall ske.
      Förhöret med AA: protokollerades såsom en sammanfattning av det dialogförhör
      som spelades in på ljudband vid förhörstillfället. Detta skedde efter beslut av
      förundersökningsledaren, kammaråklagaren FF, som enligt 1 a § FuK ansvarar för
      förundersökningen i sin helhet. Beslutet fattades efter det att förhöret hade avslutats.
      Enligt myndighetens mening finns det ingenting som tyder på att avsikten redan vid
      förhöret var att utsagan skulle återges i form av en sammanfattning. Därmed kunde
      inte AA: ges tillfälle att granska en sådan innan förhöret avslutades. Med hänsyn till
      vad JO tidigare anfört och som redogjorts för ovan borde därför bandupptagningen
      ha skrivits ut i fullständigt skick.
                                                                     Dnr 2318-2002     Sid 5 (8)



      Protokolleringen av övriga förhör
      Enligt myndighetens mening föreligger det vissa brister i protokolleringen av tre av
      de fem övriga förhör som hölls i ärendet. Såsom framgår av polismästardistriktets
      yttrande har protokollet avseende förhöret med KK den 5 juni 2002 avslutats med
      ”Förhöret slut klockan 10.10. Förhöret nedtecknat i form av kladdanteckningar och i
      efterhand intalat på band.” Det är således oklart om utsagan lästs upp eller om KK
      på annat sätt getts tillfälle att granska uppteckningen. Det är vidare oklart om hon
      haft något att invända mot innehållet.
      Av protokollet avseende förhöret med LL den 17 maj 2002 framgår att förhöret
      upplästes och godkändes först den 28 maj 2002. Av protokollet avseende förhöret
      med MM den 26 april 2002 framgår att förhöret upplästes och godkändes först den
      17 maj 2002. Myndighetens uppfattning är att undantagsregeln i 23 kap. 21 andra
      stycket RB inte varit tillämplig vid dessa två förhör. Uppteckning och granskning
      borde således skett innan förhören avslutades.
      Myndigheten konstaterar att det finns anledning att tydligare informera om reglerna
      för hur ett förhör skall dokumenteras.
AA kommenterade remissvaret och ett brev kom in från NN.

Rättslig reglering
Regler om häktning, anhållande och gripande finns i 24 kap. rättegångsbalken
(RB).

En grundläggande förutsättning för att häktning skall kunna ske är att den
misstänkte är på sannolika skäl misstänkt för ett brott för vilket är föreskrivet
fängelse ett år eller däröver. För att häktning skall få ske krävs vidare att det med
hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller någon annan
omständighet finns risk för att han avviker eller på annat sätt undandrar sig lag-
föring eller straff (flyktfara), genom att undanröja bevis eller på något annat sätt
försvårar sakens utredning (kollusionsfara) eller fortsätter sin brottsliga verksamhet
(recidivfara). Kan det antas att den misstänkte kommer att dömas endast till böter
får emellertid inte häktning ske (1 § fjärde stycket).

Om det finns skäl att häkta någon, får han anhållas i avvaktan på rättens prövning
av häktningsfrågan. Finns inte fulla skäl till häktning men är den misstänkte
skäligen misstänkt för brottet, får han anhållas om det är av synnerlig vikt att han
tas i förvar i avvaktan på ytterligare utredning (3 §). Beslut om anhållande med-
delas av åklagaren (6 §).

Om det finns skäl att anhålla någon, får en polisman i brådskande fall gripa honom
även utan anhållningsbeslut (7 § första stycket). Ett gripande med stöd av denna
bestämmelse är en provisorisk åtgärd i förhållande till anhållande och häktning och
får tillgripas endast om ett anhållningsbeslut inte kan avvaktas.

Enligt 8 § skall den gripne så snart som möjligt efter gripandet förhöras av en
polisman eller en åklagare och frihetsberövandet skall skyndsamt anmälas till
åklagaren om denne inte redan har underrättats om åtgärden. Efter förhöret skall
åklagaren omedelbart besluta om den misstänkte skall anhållas eller friges. Innan
åklagaren har underrättats om frihetsberövandet, får beslutet om gripande hävas av
polismyndigheten, om det är uppenbart att det inte finns skäl för fortsatt frihets-
                                                                    Dnr 2318-2002    Sid 6 (8)



berövande. I omedelbar anslutning till gripandet får beslutet under samma
förutsättningar hävas även av en polisman som har fattat beslutet.

Den som är gripen, anhållen eller häktad skall tas i förvar. Den som är gripen
behöver emellertid inte tas i förvar om det inte är nödvändigt med hänsyn till
ändamålet med gripandet, ordning eller säkerhet (22 § första stycket).

Straffskalan för grov kvinnofridskränkning är fängelse, lägst sex månader och
högst sex år (4 kap. 4 a § brottsbalken).

Beträffande uppteckning och granskning av förhör föreskrivs i 23 kap. 21 §
andra stycket RB följande. Sedan en utsaga av en misstänkt eller någon annan har
upptecknats skall utsagan läsas upp eller tillfälle på annat sätt ges den som har
hörts att granska uppteckningen. Han skall också tillfrågas om han har något att
invända mot innehållet. Uppteckning och granskning skall ske innan förhöret
avslutas eller, om förhöret är särskilt omfattande eller behandlar komplicerade
sakförhållanden, så snart som möjligt därefter. En invändning som inte medför
någon ändring skall antecknas. Efter granskningen får uppteckningen inte ändras.
Har utsagan först efter granskningen antecknats i protokollet, skall uppteckningen
biläggas handlingarna.

Bedömning
Gripandet av AA
Av utredningen framgår att AA greps i sin bostad den 21 april 2002 på grund av
misstanke om brott. Som framgår av redogörelsen för den rättsliga regleringen
förutsätter ett beslut att gripa någon med stöd av 24 kap. 7 § första stycket RB att
anhållningsskäl föreligger. För ett anhållningsbeslut krävs i sin tur i princip att det
föreligger skäl för häktning. Enligt polisens bedömning var AA vid tillfället miss-
tänkt för grov kvinnofridskränkning. I straffskalan för brottet ingår fängelse ett år.
Av de upplysningar som lämnats i ärendet framgår att BB ansåg att det förelåg
både kollusions- och recidivfara. Omständigheter av nu nämnt slag kan läggas till
grund för ett anhållningsbeslut. För att en polisman i en sådant fall skall få gripa
någon fordras emellertid dessutom att det är fråga om ett brådskande fall. Om
åklagarens beslut i anhållningsfrågan utan fara kan avvaktas får ett gripande inte
ske.

I remissvaret har polismyndigheten inte gjort någon prövning i sak om det fanns
skäl att gripa AA med hänvisning till att en tillförlitlig bedömning av misstanke-
graden och frågan om ”brådskande fall” bara kan göras i den konkreta situationen.
Jag är medveten om att det i efterhand kan vara svårt att sätta sig in i hur en enskild
polisman upplevt en viss situation. Detta innebär emellertid inte att polisens
agerande vid ett ingripande är undantaget från en granskning i efterhand men själv-
fallet bör viss försiktighet iakttas vid en sådan prövning. Frågan om det i ett visst
fall föreligger skäl för häktning och därmed också för ett gripande är vidare av den
arten att den ger visst utrymme för olika, var för sig godtagbara bedömningar.

I det nu aktuella fallet ger utredningen vid handen att polispatrullen kom till
platsen kl. 13.12 och att AA inte greps förrän kl. 14.00. Under denna tid, dvs.
                                                                     Dnr 2318-2002   Sid 7 (8)



ca 45 minuter, togs en ganska utförlig anmälan upp från AA:s sambo, och det var
först därefter som BB fattade gripandebeslutet. Polisen tog således god tid på sig
att samtala med sambon. Det borde därför också ha funnits tid för BB att ta kontakt
med en åklagare för att få dennes ställningstagande i frihetsberövandefrågan. Enligt
GG får det emellertid anses ha varit ogörligt för BB att lämna sin kollega ensam
med de inblandade för att kunna föredra ärendet för en jouråklagare. Jag kan
visserligen ha förståelse för att polismännen uppfattade situationen som
svårbemästrad. Vad GG anfört utgör emellertid enligt min mening inte någon
godtagbar förklaring till att frågan om frihetsberövande av AA inte föredrogs för en
åklagare. BB kunde exempelvis ha kontaktat jouråklagaren innan han gick ut från
det rum där han tog upp anmälan från AA:s sambo. Om BB i stället ville tala helt
ostört med åklagaren hade det varit möjligt för honom att tillsammans med AA:s
sambo lämna bostaden en kortare stund, varvid sambon hade kunnat vänta t.ex. i
polisbilen medan han kontaktade åklagaren. Jag kan således inte finna att det
förelåg något hinder för BB att ta kontakt med en jouråklagare. Eftersom det därför
inte var fråga om ett sådant brådskande fall som avses i 24 kap. 7 § första stycket
RB, var BB inte behörig att gripa AA med stöd av detta lagrum.

Brottsmisstanken avsåg grov kvinnofridskränkning. Denna straffbestämmelse är
konstruerad på ett sätt som avviker från vad som är gängse inom straffrätten genom
att den är tillämplig endast om en man mot en kvinna som han har eller har haft ett
visst slag av relation till begår gärningar som är brottsliga enligt vissa andra straff-
bestämmelser – nämligen gärningar som är brottsliga enligt 3, 4 eller 6 kap. brotts-
balken – och var och en av dessa gärningar har utgjort led i en upprepad kränkning
av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens
självkänsla. Det är här alltså fråga om en regel som är konstruerad på ett mycket
komplicerat sätt och som därmed ger upphov till särskilda tillämpningssvårigheter.
Det hade därför varit lämpligt att åklagare underrättades om gripandet i omedelbar
anslutning till att AA fördes in till stationen kl. 14.10 – i stället för som blev fallet
först två timmar senare – för att åklagaren skulle få tillfälle att så snart som möjligt
ta ställning till om det fanns tillräcklig grund för en misstanke om grov kvinno-
fridskränkning eller om AA i stället eventuellt skulle anses vara misstänkt endast
för brott som hade direkt anknytning till ingripandetillfället, t.ex. misshandel,
ofredande eller olaga hot. Under alla förhållanden borde en sådan kontakt ha tagits
innan AA sattes in i arrest. Jag vill här erinra om att den som är gripen inte behöver
tas i förvar om det inte är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med gripandet,
ordning eller säkerhet. Det har i ärendet inte framkommit att det förelåg några
sådana omständigheter.

Av utredningen framgår vidare att förhöret enligt 24 kap. 8 § RB påbörjades först
kl. 17.20. Som förklaring har angetts att kriminalinspektören JJ ägnade viss tid åt
förberedelsearbete och att de olika kontakter som togs med advokaten HH också
bidrog till att det drog ut på tiden innan förhöret kunde påbörjas. Enligt GG kan
tidsåtgången mellan gripandet och förhöret i förevarande fall inte anses som
onormal. Med hänsyn till den förklaring som lämnats föranleder denna fråga inte
något särskilt uttalande från min sida.
                                                                 Dnr 2318-2002     Sid 8 (8)



Protokollering av förhör
Jag ansluter mig till de bedömningar som polismyndigheten gjort i sitt yttrande.

Övrigt
Vad som i övrigt har kommit fram föranleder inte någon ytterligare åtgärd eller
något annat uttalande från min sida.

Ärendet avslutas med den allvarliga kritik som ligger i det sagda.
