# Kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län och en anställd där, som i strid med grundlagens krav på opartiskhet sökt sätta press på en av parterna i en tvist

JO 2013-03-12 dnr 232-2012

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2013-03-12              232-2012               1 (3)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län och en anställd där, som i
                        strid med grundlagens krav på opartiskhet sökt sätta press på en av
                        parterna i en tvist


                          Beslutet i korthet: En anställd vid polisens kontaktcenter, PKC, har efter kontakt med ett
                          äldre par ringt upp ett företag och hävdat att företaget utfärdat en bluffaktura samt sökt
                          förmå företaget att återta fakturan. Hon bedöms därvid självsvåldigt ha agerat som
                          ombud för en part, utan lagstöd och i strid med grundlagens krav på opartiskhet. Hon har
                          inte heller uppträtt i enlighet med de allmänna uppförandekrav som den rättsliga
                          regleringen ställer på den som är anställd av polisen.

## Anmälan

I en anmälan till JO har AA, vid TM Direkt AB (bolaget), framfört kritik mot
                        polisen och en anställd där. Han har bl.a. anfört följande.

                        I december 2011 besökte bolaget en kund för utförande av en beställd service av
                        dennes fjärrvärmeanläggning. Under besöket framkom att kunden, av okänd
                        anledning, inte längre ville ha någon service. Mot bakgrund av detta fakturerades
                        kunden för de kostnader som var hänförliga till utkörningen.

                        Den 10 januari 2012 blev en kundtjänsthandläggare vid bolaget uppringd av BB
                        som presenterade sig som polis. BB gjorde gällande att bolaget var ett så kallat
                        blufföretag. Vidare uppgav hon att polisen skulle komma att inleda en utredning
                        om bedrägeri för det fall bolaget inte strök den aktuella fakturan, vilket hon också
                        krävde att bolaget skulle göra. BB återkom samma dag och även det samtalet gick i
                        ungefär samma ton. Enligt AA hade BB:s tillvägagångssätt upplevts som kränkande.
                        Dagen efter ringde BB till kundtjänsthandläggaren och bad om ursäkt.

                        AA har gett in en inspelning av det första telefonsamtalet med BB.

## Utredning

Polismyndigheten i Stockholms län har yttrat sig genom biträdande
                        länspolismästaren CC. I yttrandet redovisas upplysningar från polismästaren DD,
                        chef för Roslagens polismästardistrikt, som ansvarar för polisens kontaktcenter där




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                         Dnr 232-2012      Sid 2 (3)




BB arbetar som civilanställd handläggare. Till polismyndighetens yttrande
bifogades även synpunkter i form av ett samtal mellan BB och gruppchefen EE.

Polismyndigheten lämnade följande information om bakgrunden.

      Polisens kontaktcenter (PKC) är en nationell verksamhet som har funnits sedan
      2005. Uppgiften är att ta emot anmälningar, tips och upplysningar som kommer in
      via Polisens gemensamma telefonnummer 11414. Dessutom tar centret emot
      polisanmälningar som kommer in genom polisens webbplats www.polisen.se.
      Verksamheten bedrivs vid de sju polismyndigheterna i Hallands, Jönköpings,
      Västmanlands, Norrbottens, Skånes, Västra Götalands och Stockholms län. Samtliga
      PKC-enheter ansvarar gemensamt för hela landet. Samtalen fördelas inte efter någon
      geografisk princip, utan den operatör som är först tillgänglig besvarar samtalet
      oavsett var detta kommer ifrån. Efter granskning av förundersökningsledare vid
      något av de sju kontaktcentren överförs anmälan till berörd polismyndighet.
      PKC-verksamheten regleras i Rikspolisstyrelsens (RPS) föreskrifter och allmänna
      råd om Polisens kontaktcenter (PKC), RPSFS 2008:4, FAP 150-0. Vidare har RPS
      tagit fram ett dokument som kallas Nationell rutinbeskrivning för Polisens
      Kontaktcenter. Det följer av 7 § FAP 150-0 att PKC ska ta emot, upprätta och
      granska anmälningar som kommer in till PKC på telefon. Efter granskning och i
      förekommande fall, beslut av förundersökningsledare vid PKC, ska anmälan
      överföras till berörd polismyndighets brottssamordningsfunktion för vidare
      hantering (8 §). Därutöver är de allmänna bestämmelserna i polislagen (1984:387),
      rättegångsbalken och förundersökningskungörelsen (1947:948) tillämpliga.
      Det kan nämnas att förfarandet kring upptagande av anmälan i princip är oreglerat
      (till skillnad från förundersökningsförfarandet). Att en polisman har en skyldighet att
      ta upp en anmälan om brott som hör under allmänt åtal följer av 9 § första stycket
      polislagen. JO har i ett antal avgöranden uttalat att polisen har en sådan principiell
      skyldighet (t.ex. dnr 5054-2006 som gällde PKC).
Beträffande händelsen uppgav polismyndigheten följande.

      Av den samtalsuppteckning […] som polismästardistriktet upprättat efter det samtal
      som gruppchefen EE den 4 april 2012 höll med den civila PKC-operatören BB och
      då hon fick lyssna på CD-skivan som medföljde JO-remissen, framkommer bl.a.
      följande.
      BB hade diskuterat ärendet gällande det äldre paret som fått vad de trodde var en
      ”bluffaktura” med en annan PKC-operatör och hon fick då förslaget att ringa upp
      företaget. Kollegan hade sagt att andra operatörer hade ringt upp företag på det viset.
      Hon förstod att hon lade press på företaget att ta tillbaka fakturan till det gamla paret
      när hon hotade med att upprätta en anmälan om bedrägeri. Hon fick en sådan
      sympati för det gamla paret och ville gärna hjälpa dem. Men redan snart efter
      samtalet kände BB att hon hade gjort fel. Hon hade under utbildningen till PKC-
      operatör under hösten 2011 (tre veckor med efterföljande praktik och handledning i
      tre veckor) fått lära sig att man inte ringde upp någon annan än målsägande och
      anmälare för att komplettera deras redan ingivna anmälan. Hon hade inte heller fått
      någon instruktion från någon förundersökningsledare (polis) eller någon civil
      arbetsledare på PKC om att ringa upp företaget. BB är mycket ångerfull och inser
      sitt misstag. Dagen efter händelsen ringde hon till företaget och bad om ursäkt, hon
      ringde även till det äldre paret och berättade att hon gjort fel och inte kunde hjälpa
      dem på det sätt som hon trott dagen innan. Nu har hon som praxis att alltid
      kontrollera med en förundersökningsledare innan hon kontaktar någon externt.
      Det har vidare framkommit att någon polisanmälan i RAR-systemet inte har
      upprättats vare sig avseende Västmanlands län eller Stockholms län med anledning
      av telefonuppgifterna från det äldre paret i Västerås. Orsaken till att någon anmälan
      inte har upprättats har inte gått att utröna.
                                                                       Dnr 232-2012     Sid 3 (3)




I sin bedömning angav polismyndigheten följande.

      PKC-operatörens agerande att ringa upp det utpekade företaget och ställa krav samt
      hota om polisanmälan står i strid mot kravet om saklighet och opartiskhet i 1 kap.
      9 § RF och det är därmed oacceptabelt. En brottsanmälningsmottagare ska självklart
      inte ta ställning i ett enskilt ärende och självsvåldigt agera utifrån sitt
      ställningstagande. Frågor till det utpekade företaget ska naturligtvis ställas inom
      ramen för förundersökningen av utredningspersonal. I det här fallet hade inte någon
      förundersökningsledare tagit ställning till om förundersökning skulle inledas eller
      inte. PKC-operatörens agerande står även i strid mot den s.k. uppförandekoden i 4
      kap. 1 § polisförordningen som innebär att bemötandet av enskilda ska vara hövligt
      och korrekt. Vidare kan konstateras att agerandet faller utanför den i 4 §
      förvaltningslagen stadgade serviceskyldigheten.
      Myndigheten kan dock konstatera att PKC-operatören själv insett sitt felaktiga
      beteende och dagen därpå ringt upp företaget och det äldre paret och bett om ursäkt
      för sitt agerande samt att hon senare vid samtal med sin chef uttryckt sin djupa
      ånger. Myndigheten anser att detta visar att PKC-operatören har förstått sin roll och
      att hon inte kommer att upprepa sitt felaktiga beteende.
      Polismyndigheten anser vidare att de åtgärder som polismästardistriktet vidtagit och
      avser att vidta gällande utbildningsinsatser för PKC-operatörerna torde vara
      tillräckliga för att motverka att liknande situationer uppstår.
      Avslutningsvis beklagar polismyndigheten det inträffade.

Bedömning
BB har, när hon gjort sig till ombud för det äldre paret och sökt sätta press på det
aktuella företaget, agerat utan erforderligt lagstöd och utanför sin befogenhet.
Hennes agerande har, i linje med vad polismyndigheten konstaterat, varit
självsvåldigt och dessutom stått i strid med grundlagens krav på opartiskhet (1 kap.
9 § regeringsformen).

Av 4 kap. 1 § polisförordningen framgår vidare att anställda inom polisen ska
uppträda på ett sätt som inger förtroende och aktning; de ska uppträda hövligt,
hänsynsfullt och med fasthet samt iaktta självbehärskning och undvika vad som
kan uppfattas som utslag av ovänlighet eller småaktighet. Av ljudinspelningen från
BB:s samtal med bolagets företrädare framgår att hon inte har levt upp till dessa
allmänna krav.

BB är inte själv polisman och har intagit en jämförelsevis underordnad ställning.
Hon har tämligen omgående insett att hon handlat felaktigt och vidtagit åtgärder för
att rätta till det hon gjort. Det sistnämnda borgar för att hon inte kommer att
upprepa sitt misstag. Hennes agerande var dock så uppenbart otillbörligt att det
trots dessa förmildrande omständigheter inte kan undgå kritik. Även
Polismyndigheten i Stockholms län, i vars namn och verksamhet BB agerade,
måste kritiseras.
