# Omsorgsnämnden i Uppsala kommun får allvarlig kritik för långsam handläggning av ett ärende om personlig assistans enligt LSS samt för brister i hanteringen av en underrättelse enligt 11 § FL.

JO 2025-03-10 dnr 232-2024

[P]

## BESLUT

Datum                   Dnr                      Sid
                                                                   2025-03-10              232-2024                1 (6)


Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                   Omsorgsnämnden i Uppsala kommun får allvarlig kritik för långsam
                   handläggning av ett ärende om personlig assistans enligt LSS samt
                   för brister i hanteringen av en underrättelse enligt 11 § FL.


                     Beslutet i korthet: I ett ärende om personlig assistans enligt lagen (1993:387) om
                     stöd och service till vissa funktionshindrade meddelades ett beslut först efter nästan
                     två år. JO konstaterar att handläggningstiden varit långt ifrån vad som normalt kan
                     anses acceptabelt. Utöver åtgärden att regelbundet fatta s.k. tillfälliga beslut som
                     innebar att den enskilde hade rätt till personliga assistans under handläggningstiden,
                     vidtogs inte några konkreta handläggningsåtgärder förrän efter omkring ett år. Enligt
                     JO är det uppenbart att fördröjningen helt och hållet berott på den passivitet som
                     nämnden visat under den här tiden, vilket är mycket anmärkningsvärt.
                     Omsorgsnämnden i Uppsala kommun förtjänar allvarlig kritik för sin långsamma
                     handläggning.
                     JO anser vidare att nämnden under handläggningen av ärendet brustit vid
                     tillämpningen av 11 § förvaltningslagen (2017:900) avseende underrättelse om
                     väsentlig försening. Även för detta kritiseras nämnden.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA på Vård- och omsorgsförvaltningen i Uppsala
                   kommuns långsamma handläggning av hans ansökan om personlig assistans och
                   framförde bl.a. följande.

                   Enligt ett tidigare beslut var han beviljad personlig assistans fram till och med
                   den 31 mars 2023. I januari samma år ansökte han om förlängd och utökad
                   assistans. När det tidigare beslutet löpte ut beviljades han tillfälliga
                   förlängningar av assistansbeslutet. Eftersom han inte fick någon information om
                   sitt ärende tog han själv kontakt med handläggaren den 27 november 2023. Han
                   fick då beskedet att någon ny utredning ännu inte hade påbörjats, trots att
                   handläggningstiden vid den tidpunkten uppgick till nästan ett år. Den långa
                   handläggningstiden har bl.a. försvårat för honom att planera inför framtiden
                   med bostad, arbete eller studier.




    Riksdagens ombudsmän      Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm    Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00     Texttelefon: 020-600 600                   E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                    Dnr 232-2024      Sid 2 (6)




Tillsammans med anmälan gav AA in flera handlingar till JO, bl.a. viss e-
postkorrespondens och ett beslut den 27 december 2023 om att han tillfälligt
beviljats personlig assistans under utredningstiden.

Utredning
JO hämtade inledningsvis in vissa handlingar i AA:s ärende från Vård- och
omsorgsförvaltningen i Uppsala kommun. Därefter begärde JO att
Omsorgsnämnden i Uppsala kommun skulle yttra sig över anmälan. Nämnden
skulle i sitt yttrande särskilt beröra frågan om underrättelse enligt 11 §
förvaltningslagen (2017:900), FL.

I sitt yttrande redogjorde Omsorgsnämnden i Uppsala kommun för vad som
hade hänt i AA:s ärende och framförde bl.a. följande. Den långa
handläggningstiden i ärendet har berott på oförutsedda personalomsättningar
under våren 2023 som varit mer omfattande än nämnden rimligen kunnat räkna
med. Det har tagit tid att introducera nyanställda samtidigt som inflödet av
ärenden under den aktuella tidsperioden varit förhållandevis hög. Detta har lett
till att ärendekön växt och det har tagit nämnden ganska lång tid att komma
ikapp. Nämnden har varit tvungen att prioritera bland samtliga ärenden för att
säkerställa att den med störst behov fått sin sak prövad inom skälig tid. Det är
inte rimligt att det har tagit så lång tid att genomföra ett hembesök i AA:s
ärende, och det finns anledning att vara kritisk till detta. Nämndens uppfattning
är dock att utredningen har genomförts på ett adekvat sätt när den väl kom
igång. Det har även framkommit att det saknas ett egenvårdsintyg men så snart
utredningsunderlaget är komplett kommer nämnden kunna fatta beslut i ärendet.

AA yttrade sig och framförde bl.a. att det var först i ett samtal med
handläggaren i maj 2024 som det kom fram att ett egenvårdsintyg saknades, det
vill säga över ett år efter att ansökan gavs in. Om intyget hade begärts tidigare
hade en fördröjning av handläggningen kunnat undvikas. AA gav även in
kompletterande handlingar till JO.

Bedömning
Handläggningstiden
AA:s ärende hos nämnden gällde personlig assistans enligt lagen (1993:387) om
stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS.

LSS är en rättighetslag. Jag har nyligen i ett annat beslut mer utförligt redovisat
vad detta innebär (se JO:s beslut den 13 februari 2025, dnr 5244-2023).
Verksamhet enligt LSS ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full
delaktighet i samhällslivet för de personer som omfattas av lagen. Målet ska
vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra. Verksamheten ska vara
grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet, och
den enskilde ska i största möjliga utsträckning ges inflytande och
medbestämmande över insatser som ges. (Se 5 och 6 §§ LSS.)
                                                                    Dnr 232-2024      Sid 3 (6)




Personer som omfattas av personkretsen i LSS har rätt till insatser i form av
särskilt stöd och särskild service om de behöver sådan hjälp i sin livsföring och
om deras behov inte tillgodoses på något annat sätt. Den enskilde ska genom
insatserna enligt LSS tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna ska vara
varaktiga och samordnade. De ska även anpassas till mottagarens individuella
behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver
dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv. (Se 7 § LSS.)

Det finns inte någon särskild bestämmelse som reglerar inom vilken tid en
nämnd ska fatta beslut med anledning av en ansökan om insats enligt LSS. De
generella bestämmelserna om ärendehandläggning i förvaltningslagen är dock
tillämpliga. Det innebär bl.a. att ett ärende ska handläggas så enkelt, snabbt och
kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts (se 9 § FL).
Nämnden måste alltså se till att ärendet drivs framåt och att utföra de
handläggningsåtgärder som krävs för att ärendet ska kunna avgöras inom en
rimlig tid.

Under åren 2017–2018 undersökte jag några kommuners handläggning av LSS-
ärenden om personlig assistans med inriktning på handläggningstider (se JO
2019/20 s. 588, dnr 7477-2017). Uppsala kommun var en av kommunerna som
ingick i den granskning där jag uttalade bl.a. följande. En handläggningstid om
tre till fyra månader är ett rimligt riktmärke för ett ärende som rör personlig
assistans. Alla ärenden kommer dock inte kunna avgöras inom en sådan
tidsperiod. För att en längre handläggningstid ska anses godtagbar krävs att det
föreligger omständigheter som kan motivera det. Är det t.ex. fråga om ett
komplext ärende där en rad utredningsåtgärder varit nödvändiga kan en
utredningstid om sju till åtta månader vara nödvändig. För att en
handläggningstid som överstiger sju till åtta månader ska kunna godtas krävs
typiskt sett att det varit fråga om ett ärende där en mer omfattande utredning
varit nödvändig. Det krävs också att nämnden hela tiden har bedrivit ett aktivt
utredningsarbete. Den enskilde ska inte behöva vänta så länge på ett beslut i sitt
ärende annat än i mycket speciella undantagsfall.

Av utredningen i det här ärendet framgår bl.a. följande. Enligt ett tidigare beslut
var AA beviljad personlig assistans till och med den 31 mars 2023. Den 5
januari 2023 ansökte han muntligen hos nämnden om en förlängning av beslutet
och uppgav även att hans behov av personlig assistans hade ökat. I mars 2023
informerades AA om att beslutet skulle förlängas under utredningstiden och han
gavs möjlighet att ge in de intyg som han ville åberopa. När det tidigare
assistansbeslutet löpte ut fattade nämnden ett s.k. tillfälligt beslut som innebar
att AA hade rätt till personliga assistans under handläggningstiden i den
omfattning som han tidigare varit beviljad. Beslutet avsåg tidsperioden
1 april 2023 – 30 juni 2023. När detta beslut löpte ut fortsatte nämnden att
tillfälligt förlänga insatsen för AA med några månader i taget. Utöver åtgärden
att regelbundet fatta nya beslut om att tillfälligt förlänga insatsen vidtogs
emellertid inte några konkreta handläggningsåtgärder i AA:s ärende förrän i
                                                                     Dnr 232-2024      Sid 4 (6)




januari 2024, då ett hembesök hos AA genomfördes. Efter hembesöket
kommunicerades utredningen i april 2024 med AA som önskade komplettera
utredningen. I maj 2024 uppmärksammades att det saknades ett egenvårdsintyg
som då begärdes in från AA. Av de handlingar som AA har gett in till JO
framgår att nämnden fattade beslut i ärendet den 13 december 2024.

Jag konstaterar att nämnden fattade sitt beslut nästan två år efter det att AA
ansökte om insatsen. En sådan handläggningstid är givetvis långt ifrån vad som
normalt kan anses acceptabelt. Det har inte framkommit att ärendet krävt några
omfattande utredningsåtgärder som medfört att handläggningen dragit ut på
tiden av det skälet, utan nämnden har som förklaring i huvudsak hänvisat till
personalbrist och att andra ärenden har behövt prioriteras. Av ett e-
postmeddelande från nämndens handläggare till AA den 1 december 2023
framgår att utredningen ännu inte hade påbörjats, trots att handläggningstiden
då uppgick till nästan ett år. Jag ser allvarligt på detta. Det är enligt min mening
uppenbart att fördröjningen helt och hållet berott på den passivitet som
nämndens visat under den här tiden, vilket är mycket anmärkningsvärt. Att
nämndens arbetssituation varit ansträngd till följd av personalomsättning är inte
någon godtagbar ursäkt utan nämnden har ett ansvar att organisera
verksamheten på ett sätt sådant sätt att den kan upprätthålla kravet på skyndsam
handläggning oberoende av att sådana situationer uppstår.

Det ligger i sakens natur att beslut i ärenden enligt LSS är av stor betydelse för
den enskilde. Det är därför angeläget att nämndens handläggning av sådana
ärenden sker snabbt, effektivt och rättssäkert i enlighet med bestämmelserna i
förvaltningslagen. Även om de tillfälliga beslut som meddelats under
utredningstiden har inneburit att AA inte stått helt utan insats, så vill jag
understryka att inte heller det förhållandet att den enskilde tillfälligt beviljats
insatser under tiden som en utredning om personlig assistans pågår innebär att
nämnden kan bortse från kravet på skyndsam handläggning enligt 9 § FL. Jag
har också förståelse för att förfarandet med att gång på gång tillfälligt förlänga
insatsen har inneburit en osäkerhet för AA. Det har dessutom framkommit att
hans ansökan inte bara avsåg en förlängning av insatsen i den tidigare beviljade
omfattningen, utan också ett utökat behov av personlig assistans. Han har därför
haft ett berättigat intresse av att få sin ansökan prövad av nämnden utan onödigt
dröjsmål. (Jfr. JO 2019/20 s. 588).

När det gäller handläggningen i övrigt kan konstateras att nämnden först i maj
2024 uppmärksammade att ett egenvårdsintyg saknades. Jag vill mot den
bakgrunden påminna om att jag tidigare uttalat att nämnden skyndsamt ska
bedöma en ansökan om personlig assistans när den kommer in till nämnden och
ta ställning till vilka utredningsåtgärder som ska vidtas. Om det dröjer riskerar
handläggningstiden bli onödigt lång redan till följd av den inledande
passiviteten (se JO 2019/20 s. 588). Som ovan nämnts innebär
förvaltningslagens skyndsamhetskrav att nämnden alltid har ett ansvar för att
                                                                   Dnr 232-2024      Sid 5 (6)




driva handläggningen framåt och se till att det underlag som behövs i ärendet
kommer in i rimlig tid.

Enligt min mening är det uppenbart att nämndens handläggning av ärendet inte
har bedrivits med den skyndsamhet och noggrannhet som förvaltningslagen
föreskriver och nämnden förtjänar allvarlig kritik för handläggningen.

Underrättelse om väsentlig försening
Om en myndighet bedömer att avgörandet i ett ärende som har inletts av en
enskild part kommer att bli väsentligt försenat, ska myndigheten underrätta
parten om detta. I en sådan underrättelse ska myndigheten redovisa anledningen
till förseningen (se 11 § FL).

Jag har tidigare uttalat att en underrättelse om väsentlig försening ska lämnas
när det kan bedömas att den faktiska handläggningstiden kommer att markant
överstiga den förväntade handläggningstiden och detta främst beror på att
myndighetens handläggning varit passiv en längre period. De överväganden
som en myndighet gör i fråga om huruvida den ska underrätta den enskilde bör
dokumenteras. (Se t.ex. JO:s beslut den 19 juni 2023, dnr 3232-2023, med
vidare hänvisningar.)

En myndighet ska på eget initiativ informera om ett dröjsmål så snart det står
klart för den att avgörandet i ärendet kommer att försenas väsentligt (se prop.
2016/17:180 s. 110). Det krävs alltså inte att avgörandet redan har blivit
försenat för att underrättelseskyldigheten ska inträda. Syftet med bestämmelsen
i 11 § FL är främst att minska risken för att bristande information om
handläggningen leder till onödig irritation hos den enskilde. Det är god
förvaltning att inte hålla den enskilde ovetande om vad som händer i ärendet.
En myndighet bör därför lämna information om handläggningen så tidigt som
möjligt, och om det redan vid tidpunkten för ansökan står klart att avgörandet
kommer att bli väsentligt försenat måste myndigheten lämna en sådan
underrättelse då. (Se JO 2023 s. 368, dnr 7262-2022 och 7266-2022.)

Nämnden har framfört att AA redan vid sin ansökan den 5 januari 2023 bör ha
fått information om att nämnden stod inför en stor personalomsättning och att
detta var orsaken till att det var tveksamt om hans ärende skulle avgöras innan
det tidigare beslutet löpte ut. Det saknas anledning för mig att avgöra vid vilken
tidpunkt i just det här ärendet som skyldigheten att lämna en underrättelse enligt
11 § FL inträdde, men som jag uppfattar det menar nämnden att detta borde ha
skett redan vid tidpunkten för ansökan. Jag konstaterar dock att det inte finns
något som tyder på att en underrättelse lämnades vid det tillfället. Enligt
nämnden har underrättelseskyldigheten i stället fullgjorts genom kontakter som
ägt rum med AA via e-post, och nämnden har i det sammanhanget särskilt
hänvisat till ett e-postmeddelande den 28 november 2023.

När det gäller underrättelsens innehåll vill jag framhålla att en myndighet inte
bara ska underrätta den enskilde om förseningen, utan också förklara vad
                                                                       Dnr 232-2024   Sid 6 (6)




förseningen beror på. Jag har tidigare uttalat att det inte krävs att myndigheten
lämnar någon utförlig information om sin verksamhet eller de omständigheter
som har lett till att avgörandet kommer att försenas. Hur utförlig förklaringen
behöver vara ska bedömas utifrån syftet med bestämmelsen. En underrättelse
enligt 11 § FL kan alltså vara kortfattad. Det är dock viktigt att den är tydligt
utformad. Det måste bl.a. framgå att det är fråga om en underrättelse enligt den
bestämmelsen. Det är också lämpligt att myndigheten försöker uppskatta hur
lång tid det beräknas ta innan ärendet avgörs (se JO 2023 s. 368).

Enligt min mening framgår det inte tillräckligt tydligt av den e-
postkorrespondens som nämnden hänvisat till att informationen utgör en
underrättelse enligt 11 § FL. E-postmeddelandet till AA den 28 november 2023
innehåller t.ex. inte någon information om att avgörandet i ärendet försenats
eller en förklaring till dröjsmålet. En sådan förklaring lämnades visserligen i ett
e-postmeddelande som skickades den 1 december 2023 men inte heller av detta
meddelande framgår tydligt att det är frågan om en underrättelse om väsentlig
försening. Jag konstaterar också att inget av meddelandena innehåller någon
tidsplan för när ett beslut kommer att fattas. Den aktuella korrespondensen
tycks inte heller skett på myndighetens initiativ, utan såvitt går att utläsa har
informationen lämnats efter att sådan har efterfrågats av AA. Vidare vill jag
påpeka att det inte heller framgår av journalanteckningarna i AA:s ärende att
nämnden vid något tillfälle har gjort en närmare bedömning av om avgörandet i
ärendet skulle komma att försenas, eller att en underrättelse enligt 11 § FL
lämnats.

Mot bakgrund av det som framkommit ovan har nämnden enligt min
bedömning inte uppfyllt sin underrättelseskyldighet enligt 11 § FL. Jag är
kritisk till detta och utgår från att åtgärder vidtas för att förhindra att något
liknande inträffar igen.

Avslutande kommentarer
Omsorgsnämnden i Uppsala kommun förtjänar sammantaget allvarlig kritik för
den långsamma handläggningen av AA:s ansökan om personlig assistans samt
för bristerna i hanteringen av en underrättelse enligt 11 § FL.

Det som i övrigt framkommit i ärendet ger inte anledning till någon åtgärd eller
något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Thomas Norling. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Elenor Grönnå har föredragit ärendet och biträdande
kanslichefen Marcus Agnvall har deltagit i beredningen.
