# I samband med utfärdande av ett föreläggande av ordningsbot har en polis agerat på ett sätt som inte är förenligt med regeringsformens krav på saklighet och skyldigheten för en polis att uppträda på ett sätt som inger förtroende

JO 2020-01-16 dnr 2323-2018

BESLUT
                                                                          Datum                  Dnr                     Sid
                                                                          2020-01-16             2323-2018              1 (5)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        I samband med utfärdande av ett föreläggande av ordningsbot har en
                        polis agerat på ett sätt som inte är förenligt med regeringsformens
                        krav på saklighet och skyldigheten för en polis att uppträda på ett
                        sätt som inger förtroende


                          Beslutet i korthet: En polis stoppade en man vid en trafikkontroll för att han inte
                          hade stannat sin bil vid stopplikt. Mannen ville inte godta ett föreläggande av
                          ordningsbot men ändrade inställning när polisen, efter viss diskussion, förklarat att
                          han hade för avsikt att omhänderta mannens körkort. Polisen utfärdade ett
                          föreläggande av ordningsbot och lät mannen behålla körkortet.
                          JO, som konstaterar att det inte funnits förutsättningar att omhänderta mannens
                          körkort, uttalar att en befogenhet att besluta om ett körkortsomhändertagande eller
                          andra åtgärder aldrig får användas för att påverka den enskilde att godkänna ett
                          föreläggande av ordningsbot. JO uttalar också att det självfallet inte heller får
                          förekomma något köpslående i samband med diskussioner om godtagande av
                          ordningsbotsföreläggande i stället för att polisen upprättar en rapport över förseelsen.
                          Polisens agerande har enligt JO stått i strid med regeringsformens krav på saklighet
                          och skyldigheten för en polis att uppträda på ett sätt som inger förtroende. Polisen har
                          åsidosatt de krav som ställs på en polis, och han kritiseras för sitt agerande.

## Anmälan

I en anmälan till JO förde AA fram klagomål mot Polismyndigheten,
                        polisregion Väst, och polisen BB för hans agerande i samband med utfärdandet
                        av en ordningsbot. AA anförde i huvudsak följande.

                        Han stoppades av BB den 1 april 2018. BB hävdade att AA inte hade stannat på
                        ett korrekt sätt vid stopplikt och ville skriva ut en ordningsbot. AA förklarade
                        att han ansåg att han hade stannat korrekt och bad att BB i stället skulle
                        rapportera förseelsen. Efter viss diskussion blev BB upprörd och sa att en
                        rapport skulle sluta i tingsrätten och att BB då skulle bli tvungen att vittna. BB
                        uttryckte också att AA inte kunde anses vara lämplig som bilförare om han inte
                        var medveten om att han inte hade stannat vid stopplikten och inte var villig att
                        godta en ordningsbot. BB hotade att återkalla hans körkort på plats och tog fram
                        en blankett för detta. AA vädjade då till BB att ändra sig och skrev på




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                        Dnr 2323-2018         Sid 2 (5)




ordningsboten. Han anser att BB har gått långt utanför sina befogenheter och
berövat honom rätten till en prövning av om han stannat vid stopplikten.

Utredning
Polismyndigheten (CC) yttrade sig över AA:s anmälan efter att ha hämtat in
uppgifter från berörda befattningshavare.

Polismyndigheten redovisade följande synpunkter från polisassistenten BB.

      Den aktuella dagen kontrollerade jag och min kollega … bilisters agerande vid
      den stopplikt som finns i korsningen Storgatan/Rostocksvägen. Vid korsningen
      är det delvis skymd sikt och fordon på huvudleden kör ofta för fort genom
      korsningen.
      AA körde på Storgatan. Han saktade ner vid korsningen men stannade inte vid
      stopplikten. Därefter körde han ut på Rostocksvägen. Efter att ha stoppat AA
      hävdade han att han stannat vid stopplikten. Jag förklarade att vi sett att han inte
      stannat och att jag kommer att rapportera honom för det aktuella trafikbrottet.
      Under det samtal som följde förklarade jag att det finns två olika alternativ. Det
      ena alternativet är att en ordningsbot skrivs ut på plats, vilket innebär en
      lagakraftvunnen dom. Det andra alternativet är att en rapport upprättas för vidare
      handläggning av åklagare. Jag förklarade att sådan handläggning brukar leda till
      tingsrättsförhandling där en polis blir kallad som vittne. Vidare förklarade jag att
      denna typ av ärenden erfarenhetsmässigt brukar leda till en fällande dom.
      Under mitt samtal med AA om själva situationen resonerade AA på ett sätt som
      gjorde att jag blev tveksam till om han överhuvudtaget visste vad han gjort och
      inte gjort när han framförde sin bil. Detta ledde i sin tur till att jag började
      fundera på om jag skulle omhänderta hans körkort direkt på plats. Jag förklarade
      för AA att aktuellt brott i sig kan leda till att polisman på plats gör ett körkorts-
      omhändertagande samt att polisman även kan göra ett omhändertagande på
      grunder som rör förmågan att framföra ett fordon på ett trafiksäkert sätt. Samtalet
      mynnade ut i att jag förklarade för AA att jag ämnade skriva en rapport och att
      jag även ämnade omhänderta hans körkort eftersom jag uppfattade att han
      saknade förutsättningar att framföra sin bil på ett trafiksäkert sätt.
      Därefter gick jag tillbaka till polisbilen och påbörjade processen med en rapport
      och ett omhändertagande av körkortet. Efter ett tag kom AA fram till mig och
      uppgav att vi skulle strunta i allt och att han ville skriva på en ordningsbot. Jag
      lyssnade på detta och bedömde att AA fört sitt tidigare resonemang i syfte att
      undkomma påföljd för gärningen. Jag funderade över situationen och kom sedan
      fram till att jag utifrån en sammantagen bedömning kunde utfärda en ordningsbot
      i enlighet med myndighetens föreskrifter och allmänna råd (RPSFS 2008:1, FAP
      261-1). Utifrån samma sammantagna bedömning och AA:s omsvängning och
      numera raka dialog kring händelsen omvärderade jag även mitt beslut gällande
      ett körkortsomhändertagande. På min uppmaning utfärdade … därefter ett
      ordningsföreläggande.
      Jag har under inga omständigheter hotat AA, på något sätt, i syfte att få honom
      att skriva på en ordningsbot. Jag har heller inte nekat honom att få sin sak prövad
      och han skrev på ordningsboten av egen fri vilja.

Polismyndigheten redovisade följande bedömning.

      Inledningsvis ska noteras att det som kommit fram i utredningen, enligt
      Polismyndighetens bedömning, inte ger ett tillräckligt stöd för slutsatsen att BB
      framställt något hot eller ultimatum i samband med utfärdandet av
                                                                          Dnr 2323-2018          Sid 3 (5)




      ordningsbotsföreläggandet. Hans agerande kan dock starkt ifrågasättas vilket
      utvecklas nedan.
      Utgångspunkten var att BB och … hade observerat att AA passerat den aktuella
      korsningen utan att stanna, trots att det rådde stopplikt. Enligt Polismyndigheten
      saknas det anledning att ifrågasätta att polismännen uppfattat detta på ett korrekt
      sätt.
      Redan inledningsvis efter att ha stoppats klargjorde AA att han var av uppfatt-
      ningen att han hade stannat sitt fordon på ett korrekt sätt vid korsningen. I en
      sådan situation föreligger hinder mot utfärdande av ordningsbot enligt 48 kap.
      15 § [rättegångsbalken] och RPSFS 2008:1, FAP 261-1. Det borde därför ha
      upprättats en rapport över förseelsen. BB valde dock att allmänt redogöra för de
      två olika alternativen (ordningsbot och rapport) och för körkortslagens
      bestämmelser om omhändertagande av körkort. Vidare uttalade han en avsikt att
      omhänderta AA:s körkort. Genom BB:s uttalanden i denna del kan AA inte
      gärna fått en annan uppfattning än att han skulle få en sämre behandling om han
      inte godkände en ordningsbot. Rimligen stärktes denna uppfattning när AA
      undertecknade ordningsboten och BB förklarade att han omvärderade beslutet
      om ett omhändertagande av körkortet. Även om BB:s avsikt inte var att genom
      hot eller ultimatum förmå AA att godkänna ordningsboten borde han ha insett
      risken för att AA skulle komma att uppfatta det så.
      Det ska särskilt framhållas att Polismyndigheten inte kan se att förutsättningarna
      för ett omhändertagande av körkortet varit uppfyllda. Den bild som framträder i
      utredningen är inte att AA till följd av sjukdom, skada eller dylikt saknade
      förutsättningar att köra sitt fordon på ett trafiksäkert sätt (5 kap. 7 § första stycket
      3 körkortslagen). Med utgångspunkt i vad som framkommit om själva förseelsen
      får det också anses stå förhållandevis klart att gärningen i sig inte var av den
      arten att det kunde antas att körkortet skulle komma att återkallas (5 kap. 7 §
      första stycket 2 och RÅ 1994 ref. 9). Sammanfattningsvis anser
      Polismyndigheten att BB:s uttalanden om ett omhändertagande var direkt
      olämpliga.
      En polisman ska agera på ett objektivt och sakligt sätt. Det är av naturliga skäl
      särskilt viktigt i samband med att en polisman efterhör hur en misstänkt ställer
      sig till frågan om godkännande av en ordningsbot. Enligt Polismyndigheten kan
      BB:s tillvägagångssätt och uttalanden enligt ovan inte anses förenliga med de
      grundläggande kraven på saklighet och opartiskhet samt skyldigheten för
      polisanställda att uppträda på ett sätt som inger förtroende (1 kap. 9 §
      [regeringsformen] och 10 § polisförordningen). Tillvägagångssättet och
      uttalandena riskerar tvärtom att bidra till att underminera allmänhetens
      förtroende för polisen. Polismyndigheten tar därför avstånd från nämnda
      agerande.

Rättslig reglering
Bestämmelser om utfärdande av ordningsbot finns i 48 kap. rättegångsbalken
(RB). Ordningsbot får utfärdas bl.a. vid underlåtenhet att stanna på korrekt sätt
vid stopplikt eller trafiksignal (48 kap. 14 § andra stycket RB och
Riksåklagarens föreskrifter [1999:178] om ordningsbot för vissa brott). Ett
föreläggande av ordningsbot får inte utfärdas om den misstänkte förnekar
gärningen (48 kap. 15 § RB).

En polis bör på grundval av gjorda iakttagelser, den misstänktes berättelse och
övriga omständigheter bedöma om det finns förutsättningar att utfärda
föreläggande av ordningsbot. Den misstänkte bör tillfrågas hur han ställer sig
till frågan om godkännande innan föreläggandet skrivs ut. (Se det allmänna
                                                                    Dnr 2323-2018     Sid 4 (5)




rådet till 10 § Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om
tillämpningen av ordningsbot inom Polisen, RPSFS 2008:1, FAP 261-1.)

Ett körkort ska omhändertas bl.a. om det på sannolika skäl kan antas att det
kommer att återkallas på grund av att körkortshavaren har underlåtit att iaktta
stopplikt och överträdelsen inte kan anses som ringa eller om körkortshavaren
till följd av sjukdom, skada eller dylikt saknar förutsättningar att köra ett
körkortspliktigt fordon på ett trafiksäkert sätt (5 kap. 7 § första stycket 2 och 3
och 3 § 4 körkortslagen). Om en varning av särskilda skäl kan anses vara en
tillräcklig åtgärd ska ett körkort inte återkallas (5 kap. 9 § körkortslagen).

En polis ska iaktta saklighet och opartiskhet och i kontakter med allmänheten
agera så hänsynsfullt som möjligt, visa behärskning och uppträda på ett sätt som
inger förtroende (1 kap. 9 § regeringsformen och 10 § polisförordningen).

Bedömning
Av utredningen framgår att AA, omedelbart när han stoppades av BB och hans
kollega, uppgav att han ansåg sig ha stannat på ett korrekt sätt vid stopplikten.
Som Polismyndigheten angett i sitt yttrande har det därmed inte funnits
förutsättningar att utfärda ett föreläggande av ordningsbot. Redan i det skedet
borde BB ha upprättat en rapport över förseelsen.

BB inledde emellertid en diskussion med AA och förklarade därefter för AA att
han hade för avsikt att omhänderta dennes körkort eftersom han bedömde att
AA saknade förutsättningar att framföra sin bil på ett trafiksäkert sätt.

Enligt min mening ger varken BB:s egna uppgifter om hur han resonerade i
frågan om ett körkortsomhändertagande eller utredningen i övrigt något stöd för
att det funnits förutsättningar att omhänderta AA:s körkort på den angivna
grunden. Av utredningen kan jag inte dra någon annan slutsats än att detta också
måste ha stått klart för BB. När BB i det läget, och som situationen utvecklats,
förklarade att han omedelbart skulle omhänderta AA:s körkort måste BB ha
förstått att det fanns en uppenbar risk att det skulle kunna uppfattas som en
påtryckning i syfte att AA skulle ändra inställning och godta ett föreläggande av
ordningsbot. Att BB lät AA behålla körkortet sedan han förklarat sig villig att
godkänna föreläggandet förstärker intrycket av att BB agerade i detta syfte.

En polis får i sin tjänsteutövning aldrig låta sig påverkas av att han eller hon
känner ilska eller irritation över en persons uppträdande eller inställning i
samband med ett ingripande. Han eller hon får självfallet inte heller försöka
förmå en enskild att agera på ett visst sätt endast för att det är mest förenligt
med polisens egen bekvämlighet, t.ex. förmå en person att godkänna ett
föreläggande av ordningsbot för att polisen ska slippa inställa sig som vittne i en
rättegång. Jag har inget att invända mot att en polis sakligt och objektivt
informerar om hur ett ärende rättsligt kommer att hanteras om en person inte är
beredd att godta ett föreläggande av ordningsbot. Det får emellertid inte ske på
ett sådant sätt att det riskerar att av den enskilde uppfattas som ett
                                                                   Dnr 2323-2018     Sid 5 (5)




påtryckningsmedel. Givetvis får en befogenhet att besluta om ett
körkortsomhändertagande eller andra åtgärder aldrig användas för att påverka
den enskilde i en sådan situation. Självfallet får det inte heller förekomma något
köpslående i samband med diskussioner om godtagande av
ordningsbotsföreläggande i stället för att polisen upprättar en rapport över
förseelsen.

BB:s agerande har stått i strid med regeringsformens krav på saklighet och
skyldigheten för en polis att uppträda på ett sätt som inger förtroende. Han har
således åsidosatt de krav som ställs på en polis.

Jag ser allvarligt på det inträffade. När en polis uppträder på det sätt som BB
har gjort är det inte bara olämpligt i det enskilda fallet. Det riskerar också att
påverka allmänhetens förtroende för polisen i stort på ett negativt sätt. BB ska
kritiseras för sitt agerande och för de uttalanden han gjorde i samband med
ingripandet mot AA.

JO har under det senaste året fått liknande klagomål som det som är aktuellt i
detta ärende när det gäller polisens agerande i samband med ingripanden vid
trafikförseelser. Mot den bakgrunden kan det finnas anledning för
Polismyndigheten att i samband med utbildningar och i myndighetens arbete
med bemötandefrågor uppmärksamma hur en polis ska uppträda vid utfärdande
av föreläggande av ordningsbot.

Ärendet avslutas.
