# Patent- och registreringsverkets (PRV) handläggning av ett ärende om registrering av näringsförbud. Bland annat uttalanden angående att PRV kontaktat tingsrätten för att få besked om en dom om näringsförbud var omedelbart verkställbar

JO 2001-05-02 dnr 2336-1999

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                     Sid
                                                                       2001-05-02         2336-1999              1 (6)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Patent- och registreringsverkets (PRV) handläggning av ett ärende om
                        registrering av näringsförbud. Bland annat uttalanden angående att PRV
                        kontaktat tingsrätten för att få besked om en dom om näringsförbud var
                        omedelbart verkställbar

## Anmälan

I en anmälan den 9 juni 1999 till JO framförde AA, i egenskap av offentlig
                        försvarare för BB, klagomål mot Patent- och registreringsverket (PRV) och
                        Jakobsbergs tingsrätt. Han uppgav bl.a. följande.

                        BB hade tidigare haft näringsförbud, vilket löpte ut den 5 mars 1999. Genom dom
                        av Jakobsbergs tingsrätt den 17 juli 1998 meddelades han förlängt näringsförbud.
                        Domen hade överklagats. I början av maj 1999 fick han en kallelse till
                        kronofogdemyndigheten med anledning av tingsrättens dom. Kallelsen hade
                        föranletts av att PRV låtit tingsrättens icke lagakraftvunna dom ligga till grund för
                        uppgift i näringsförbudsregistret. Det framkom att handläggare hos PRV hade haft
                        kontakt med tingsrätten angående frågan om verkställbarheten av förordnandet om
                        förlängt näringsförbud. Tingsrätten hade lämnat beskedet att förordnandet gällde
                        fr.o.m. att det gamla näringsförbudet löpte ut och inte från det att domen vann laga
                        kraft. AA anser det vara anmärkningsvärt att PRV begärt klarlägganden i
                        verkställbarhetsfrågan från tingsrätten. Enligt AA fanns det inte laglig grund för att
                        registrera tingsrättens dom om näringsförbud i registret eller att i övrigt behandla
                        den som verkställbar innan domen vunnit laga kraft. Han tillskrev PRV vid flera
                        tillfällen angående detta, men PRV meddelade att registreringen skulle kvarstå.
                        Någon fullföljdshänvisning lämnades inte i detta sammanhang.

## Utredning

AA:s klagomål mot Jakobsbergs tingsrätt lades upp som ett särskilt ärende hos JO
                        (dnr 3273-1999) och remitterades till tingsrätten.

                        Klagomålen mot PRV remitterades till verket, som i yttrande den 28 oktober 1999
                        anförde bl.a. följande.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                 Dnr 2336-1999     Sid 2 (6)



De bakomliggande omständigheterna
BB meddelades genom dom av Örebro tingsrätt den 29 juni 1994 näringsförbud
under tre år från den dag domen i denna del vinner laga kraft mot honom. BB
överklagade domen med beslutet om näringsförbud till Göta hovrätt. Hovrätten
fastställde i dom den 11 oktober 1995 tingsrättens beslut om näringsförbud. Domen
inklusive beslutet om näringsförbud överklagades till Högsta domstolen, som dock
ej meddelade prövningstillstånd. Den 14 mars 1996 registrerade PRV näringsförbud,
från och med den 5 mars 1996 till och med den 4 mars 1999, för BB.
Genom dom av Jakobsbergs tingsrätt den 17 juli 1998 meddelades BB förlängt
näringsförbud till den 5 mars 2001. Domen kom PRV tillhanda den 20 juli 1998.
Eftersom det var lång tid kvar av det ursprungliga näringsförbudet och domen ej
vunnit laga kraft lades domen för bevakning. Meddelande om att avgörandet
fullföljts i vad avser ”påföljden/åtgärden” inkom till PRV den 16 september 1998.
Eftersom den bevakningsrutin som planerats för handläggningen av det förlängda
näringsförbudet inte följdes, kom sedvanlig underrättelse om att näringsförbudet
upphört att sändas ut även i detta fall.
Den 10 mars 1999 fick PRV ett brev från kronofogdemyndigheten i Stockholm, i
vilket det påpekades att PRV sänt ut underrättelse om att näringsförbudet upphört
men att enligt dom är näringsförbudet förlängt till den 5 mars 2001. PRV fann då att
beslutet om förlängt näringsförbud var utformat så att det inte otvetydigt framgick
huruvida det tidigare meddelade förbudet skulle löpa utan avbrott, eller om det för
verkställighet krävdes laga kraft.
PRV sände den 23 mars 1999 per telefax en förfrågan till Jakobsbergs tingsrätt om
från vilken tidpunkt det förlängda näringsförbudet skulle gälla. CC, tf. rådman vid
Jakobsbergs tingsrätt uppgav per telefon den 30 mars 1999 att förlängningen gällde
från och med att det gamla näringsförbudet löpt ut och inte från laga kraft. PRV fick
även denna uppgift skriftligen bekräftad genom telefax samma dag. I telefaxet
uppgav CC följande: ”Enligt min mening innebär tingsrättens beslut att förlänga
näringsförbudet till 2001-03-05 att det tidigare näringsförbudet har förlängts med två
år. Således gäller tingsrättens beslut inte från laga kraft.” PRV registrerade det
förlängda näringsförbudet i enlighet med den uppgift som på så sätt lämnats av
tingsrätten.
Den 21 maj 1999 inkom en begäran per telefax från advokaten AA om att PRV
skulle dementera för alla berörda uppgiftsmottagare att det förlängda
näringsförbudet trätt i kraft.
Samma dag fick PRV ett via Kronofogdemyndigheten i Stockholm del av ett telefax
från Jakobsbergs tingsrätt (DD). I detta telefax meddelade tingsrätten
kronofogdemyndigheten att beslutet om förlängt näringsförbud vunnit laga kraft.
Den 25 maj 1999 mottog PRV telefax från kronofogdemyndigheten. I telefaxet
uppgavs följande. ”Enligt telefon med CC på Jakobsbergs tingsrätt har inte
näringsförbudet vunnit laga kraft. Således önskar tillsynsmyndigheten en bekräftelse
från PRV att BB inte har näringsförbud för närvarande enligt näringsförbuds-
registret”. Till telefaxet bifogades ett samma dag daterat telefax som Jakobsbergs
tingsrätt (DD) sänt till kronofogdemyndigheten. I det telefaxet uppgavs: ”Med
ändring av vad som tidigare meddelats. BB har överklagat tingsrättens beslut om
förlängt näringsförbud. Om inte BB återkallat sitt överklagande har beslutet således
inte vunnit laga kraft.”
Samma dag, den 25 maj, erhöll PRV en begäran per telefax från AA om dementi och
tillrättaläggande avseende det felaktigt registrerade näringsförbudet. Eftersom AA
ansåg att handläggaren hos PRV dröjt med att efterkomma hans begäran tillskrev
han även chefen för bolagsavdelningen med hemställan om besked.
AA har också vid upprepade tillfällen per telefon framställt begäran om rättelse av
näringsförbudsregistret. PRV har vid dessa samtal upplyst AA om att verket
registrerat förlängning av näringsförbudet i enlighet med tingsrättens instruktioner
och att det för ändring av registreringen krävs att PRV får en ny underrättelse från
tingsrätten.
                                                                  Dnr 2336-1999        Sid 3 (6)



Den 31 maj inkom ett telefax från AA med begäran om besked i ärendet.
Samma dag inkom telefax från kronofogdemyndigheten, med önskan om skriftligt
besked från näringsförbudsregistret om tillsynen över ålagt näringsförbud skall gälla
eller inte.
PRV fick inte från tingsrätten någon underrättelse eller någon annan upplysning om
BB:s näringsförbud. På grund av AA:s och kronofogdemyndighetens begäran om
rättelse av registret sände PRV den 1 juni 1999 en ny förfrågan till tingsrätten om
huruvida förlängningen av näringsförbudet skall gälla omedelbart, dvs. oberoende av
laga kraft, och om beslutet var verkställbart och därmed registrerbart. Tingsrätten
svarade, samma dag per telefax, att den tidigare avgivna uppfattningen, såsom den
angetts i skrivelse av den 30 mars 1999, vidhölls.
Den 1 juni 1999 inkom ännu en skrivelse från AA i vilken han återigen betonade att
domen inte vunnit laga kraft och därmed inte är verkställbar. Enligt hans uppfattning
kan inte PRV vid en oklar domsformulering begära in domstolens yttrande.
PRV meddelade i skrivelse den 3 juni 1999 till AA att verket inte funnit skäl att
ändra den gjorda registreringen.

PRV:s bedömning
Enligt 23 § lagen (1986:436) om näringsförbud skall PRV föra register över
näringsförbud och tillfälliga näringsförbud. Enligt 3 § förordningen (1986:441)
om underrättelser angående näringsförbud m.m. ska domstolarna sända uppgifter om
näringsförbud till bl.a. PRV. Denna underrättelseskyldighet fullgörs i praktiken så
att domstolarna sänder kopia av själva domen/beslutet. Med hänsyn till den
informationsskyldighet som PRV har enligt 8 § näringsförbudsförordningen och att
registret är offentligt samt att näringsförbud innebär ett allvarligt ingripande i den
personliga näringsfriheten är det av stor vikt att den information som finns i
näringsförbudsregistret korrekt återspeglar de beslut som domstolen fattat. Det är
med andra ord angeläget att domstolens beslut om näringsförbud är så tydligt
formulerat att några tolkningsproblem inte uppstår.
Enligt PRV:s uppfattning har lagstiftaren förutsatt att PRV inte i något fall skulle
behöva göra en egen bedömning eller tolkning vad gäller innebörden av de
domar/beslut om näringsförbud som domstolarna tillhandahåller.
Trots detta förekommer det inte sällan att besluten från domstolarna är oklara. PRV
har ett antal gånger påtalat förhållandet, se t.ex. verkets yttranden över betänkandet
”Ett renodlat näringsförbud” (SOU 1995:1) och betänkandet ”Ett effektivare
näringsförbud” (SOU 1997:123). Från PRV:s sida har även framförts önskemål om
att underrättelse om näringsförbud ska ske på en särskild blankett liknande den som
idag finns vid underrättelse om i vad mån konkurs avslutats med eller utan
överskott. På så sätt skulle eventuella oklarheter kunna minimeras.
Av den nu lämnade redogörelsen framgår det dilemma som PRV ibland ställs inför.
Det åligger PRV att registrera domstols förordnanden om näringsförbud, men det är
inte verkets sak att självständigt tolka sådana avgöranden.
Det låter sig sägas att en meddelad dom/beslut ska tala för sig själv och att det kan
ses som principiellt tveksamt att i efterhand begära tolkningsbesked från domstolen.
Men i de fall då beslutsutformningen verkligen lämnar utrymme för tvekan, och
PRV:s alternativ skulle vara att avstå från registrering, måste det ändå anses
försvarligt att verket kontaktar domstolen för att om möjligt få ett klarläggande. I
den mån domstolen väljer att efterkomma önskemål om förtydligande, ligger det i
sakens natur att PRV utför registrering i enlighet med domstolens besked.
I det aktuella fallet har frågan gällt om tidigare meddelat näringsförbud skulle
förlängas trots att den nya domen inte vunnit laga kraft i motsvarande del. För att få
svar på denna fråga har PRV, innan registrering gjordes, kontaktat tingsrätten för
klargörande av från vilken tid det förlängda förbudet skulle gälla. Registrering av
förlängningen har därefter skett i enlighet med det svar som tingsrätten lämnat.
Sedan AA påstått att registreringen av det förlängda näringsförbudet var felaktig har
verket tagit ny kontakt med tingsrätten. Tingsrätten har vidhållit den till PRV
                                                                         Dnr 2336-1999     Sid 4 (6)



      lämnade uppgiften om startdag för förlängningen av näringsförbudet. Som nämnts
      anser PRV att om beslutet om näringsförbud är oklart, det är rimligt och lämpligt att
      verket ber domstolen om klargörande. I detta fall har domstolens svar varit entydigt.
      PRV har därför inte funnit skäl att ändra den gjorda registreringen. PRV anser sig
      inte heller kunna överpröva de svar som domstolen lämnat och registrera i strid med
      förtydligandet.
      En tingsrättsdom om näringsförbud kan givetvis överklagas i den därför anvisade
      ordningen. Såvitt PRV har kunnat finna utgör däremot verkets åtgärd att registrera
      näringsförbud inte ett överklagbart beslut. Enligt 22 § förvaltningslagen får ett beslut
      överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan
      överklagas. Varken i lagen om näringsförbud eller i någon annan författning har
      PRV kunnat finna stöd för att en åtgärd som verket företagit i ärende om registrering
      av näringsförbud skulle kunna göras till föremål för överprövning. Registreringen av
      ett näringsförbud påverkar i sig inte rättsläget för den som förbudet uppges avse (jfr
      Hellners-Malmqvist; Nya förvaltningslagen, femte uppl., s. 238). Mot
      överklagbarhet talar också det förhållandet att en oriktig registrering kan rättas i
      administrativ ordning (jfr 9 § förordningen om underrättelser angående
      näringsförbud m.m.).
      Vad gäller PRV:s dröjsmål med att registrera förlängning av BB:s näringsförbud kan
      följande anföras. Praktiska skäl kan tala för att PRV vid en situation som i det
      aktuella fallet, med lång tid kvar av det ursprungliga näringsförbudet, väljer att
      avvakta med registreringen. Under mellantiden skulle en eventuell överprövning av
      bakomliggande dom kunna genomföras och registreringen således verkställas när det
      står utom allt tvivel att beslutet om förlängt näringsförbud vunnit laga kraft. Vad
      som här hänt är att bevakningsrutinerna åsidosatts, så att det felaktigt gått ut
      underrättelser om att det tidigare meddelade förbudet upphört. PRV beklagar
      naturligtvis att så skett.
      PRV anser, med hänvisning till det ovan anförda, att det inte i övrigt vid verkets
      hantering av ärendet om förbudsförlängning har förekommit något som kan läggas
      PRV till last som fel eller försummelse.
AA lämnades tillfälle att yttra sig över remissvaret men hördes inte av.

JO:s ärende angående klagomålen mot Jakobsbergs tingsrätt avgjordes genom
beslut av chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh den 9 mars 2000. I beslutet
redogjordes för lagmannen EE yttrande i ärendet, vari hade anförts bl.a. följande.
      I förekommande fall meddelades dom med förordnande om näringsförbud den 17
      juli 1998. Vid den tiden fanns det redan ett tidigare meddelat näringsförbud som
      gällde t.o.m. den 4 mars 1999, d.v.s. ytterligare drygt åtta månader. Det är därför
      inte förvånande att interimistiska åtgärder inte stod i blickpunkten vid domstillfället.
      I domen gavs förordnandet om näringsförbud den utformningen, att BB meddelades
      ”förlängt näringsförbud till 2001-03-05”. Något förordnande om tillfälligt
      näringsförbud meddelades inte.
      Av det anförda följer, att något näringsförbud inte var gällande när väl det tidigare
      förbudet hade gått ut den 4 mars 1999 om inte domen av den 17 juli 1998 med
      förlängt näringsförbud då hade vunnit laga kraft. CC hade uppenbarligen inte klart
      för sig detta förhållande när hon under år 1999 hade kontakt med Patent- och
      registreringsverket och Kronofogdemyndigheten.
      Vid min granskning av målet har jag uppmärksammat, att grunden till de problem
      som har uppkommit är att uppgift om domen med förlängt näringsförbud
      expedierades till Näringsförbudsregistret och Kronofogdemyndigheten utan att den
      hade vunnit laga kraft. Detta står i strid med 4 § första stycket förordningen
      (1986:441) om underrättelse ang. näringsförbud m.m. – – –
      Sammanfattningsvis anser jag att det har förekommit fel vad gäller expedieringen i
      samband med domen den 17 juli 1998 och vid de kontakter som CC sedermera hade
      med Patent- och registreringsverket och Kronofogdemyndigheten. Inför dessa
                                                                      Dnr 2336-1999    Sid 5 (6)



      kontakter borde hon ha satt sig in i de aktuella rättsfrågorna. Såsom framgår av CC:s
      yttrande till mig har hon nu kommit till insikt om sin felaktiga handläggning. Utöver
      konstaterandet att fel sålunda har förekommit finns det enligt min mening inte
      anledning till ytterligare åtgärder i ärendet.
Chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh uttalade i sitt beslut den 9 mars 2000
att han anslöt sig till vad EE hade anfört och fann inte skäl till något ytterligare
uttalande.

I beslut den 2 maj 2001 anförde JO Berggren följande.

Anmälan mot PRV
Genom JO:s utredning och beslut i ärende dnr 3273-1999 finner jag klarlagt att
Jakobsbergs tingsrätts dom den 17 juli 1998 med förlängt näringsförbud inte skulle
ha expedierats till PRV på det sätt som skedde, eftersom den ännu inte hade vunnit
laga kraft (se 4 § förordningen, 1986:441, om underrättelser angående
näringsförbud m.m.).

PRV har i remissyttrandet lämnat en beskrivning av vilka åtgärder som vidtogs
med anledning av tingsrättens dom. Av det anförda drar jag slutsatsen att PRV
redan när domen kom verket till handa betraktade den som omedelbart verkställbar.
Som jag nyss har berört var så emellertid inte fallet.

AA har framfört klagomål mot att PRV sedermera tog kontakt med tingsrätten för
att få upplysningar i frågan om domen var omedelbart verkställbar och för att
myndigheten därefter i näringsförbudsregistret registrerade förlängt näringsförbud
för BB.

Det är givetvis viktigt att förordnanden om näringsförbud utformas så tydligt som
möjligt. Om sådana förordnanden ger anledning till tveksamhet anser jag att PRV
bör vara oförhindrat att söka vägledning hos den domstol som har meddelat
förordnandet (se även JO:s ämbetsberättelse 2000/01 s. 490). Jag har därför inte
något att erinra mot att PRV tog de ifrågavarande kontakterna med Jakobsbergs
tingsrätt. Med hänsyn till de uppgifter som tingsrätten lämnade till PRV finner jag
inte heller skäl att uttala någon kritik för att PRV registrerade förlängt
näringsförbud för BB.

AA har i anmälan påtalat att PRV inte lämnade någon fullföljdshänvisning till sitt
besked om att inte ändra den ifrågavarande registreringen i näringsförbudsregistret.

Frågan om ett beslut är överklagbart får bedömas utifrån en tolkning av tillämpliga
författningar och med beaktande av de principer om överklagbarhet som har
utbildats i rättspraxis (se därom bl.a. Hellners m.fl., Nya förvaltningslagen, 5 u. s.
232 f.). Dessa överväganden ankommer i första hand på beslutsmyndigheten – till
grund för ställningstagandet om ett beslut skall förses med fullföljdshänvisning –
och på ordinarie överinstans, efter ett eventuellt överklagande av beslutet. Jag
finner i förevarande fall inte skäl att göra något uttalande i frågan om PRV:s
aktuella besked har utgjort ett överklagbart beslut.
                                                                  Dnr 2336-1999   Sid 6 (6)



Fråga angående utformningen av föreskrifterna om underrättelse om domar
och beslut om näringsförbud
Av 4 § förordningen om underrättelser angående näringsförbud m.m. framgår att
uppgifter om domar angående näringsförbud i regel skall sändas så snart domen har
vunnit laga kraft medan uppgifter om beslut angående näringsförbud skall lämnas
så snart beslutet har meddelats. Genom införandet av 8 a § lagen (1986:436) om
näringsförbud har kronofogdemyndigheten getts möjlighet att ansöka om
näringsförbud, under förutsättning att åklagaren förklarat sig avstå från sådan
ansökan. Om kronofogdemyndigheten ansöker om näringsförbud skall
ansökningarna handläggas enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Detsamma gäller om åklagaren för talan om näringsförbud i andra fall än i
samband med brott. I dessa fall kommer således näringsförbudsfrågan att avgöras
genom beslut.

Detta innebär att när domstolen förordnar om näringsförbud i en brottmålsdom
skall uppgift om domen sändas till PRV först när domen har vunnit laga kraft. När
samma slags förordnande sker i ett beslut enligt lagen om domstolsärenden skall
uppgift om beslutet lämnas så snart det har meddelats. Den ifrågavarande
bestämmelsen om underrättelser om avgöranden angående näringsförbud har enligt
min mening därmed kommit att bli något inkonsekvent.

Jag sänder ett exemplar av detta beslut till Regeringskansliet, Justitiedepartementet.
