# En man ansökte om bistånd i form av ledsagarservice; fråga bl.a. om socialnämnden borde ha prövat ansökan enligt 4 kap. 1 § SoL och inte endast enligt 4 kap. 2 § SoL

JO 2003-05-09 dnr 2339-2002

## Beslut

BESLUT
                                                                               Datum                       Dnr                         Sid
                                                                               2003-05-09                  2339-2002                  1 (5)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        En man ansökte om bistånd i form av ledsagarservice; fråga bl.a. om
                        socialnämnden borde ha prövat ansökan enligt 4 kap. 1 § SoL och inte
                        endast enligt 4 kap. 2 § SoL


                        AA framförde i en anmälan till JO klagomål mot Trångsund-Skogås kommundels-
                        nämnd i Huddinge kommun angående handläggningen av ett ärende om bistånd i
                        form av ledsagarservice. AA anförde bl.a. följande. Hon har tidigare ansökt om och
                        blivit beviljad bistånd i form av ledsagarservice fyra timmar per dag. Insatsen
                        ombesörjdes av hennes barn. Den 7 januari 2002 minskades insatsen till två timmar
                        per dag. Den 12 mars 2002 beslutades att hennes behov inte skulle tillgodoses
                        genom insatsen ledsagarservice utan med hemtjänst. Hon har tidigare haft
                        hemtjänst men det har inte fungerat eftersom hon endast talar kurdiska och
                        turkiska. Huddinge kommun har inte någon personal inom hemtjänsten som talar
                        dessa språk, och hon påtvingas således personal som hon inte kan kommunicera
                        med. AA framförde i en kompletterande skrivelse till JO kritik mot nämnden bl.a.
                        för att en automatisk dörröppnare som hon hade rätt till som ett hjälpmedel i
                        hemmet tagits bort och inte ersatts med en ny.

                        Inledningsvis rekvirerades förvaltningens personakt rörande AA. Därefter
                        remitterades anmälan till Trångsund-Skogås kommundelsnämnd i Huddinge
                        kommun för utredning och yttrande angående den formella handläggningen av
                        AA:s biståndsansökningar. Av yttrandet skulle även framgå de ställningstaganden
                        som gjorts vid valet av lagbestämmelse enligt vilken biståndsfrågan prövats.
                        Kommundelsnämnden överlämnade som sitt remissvar ett tjänstemannayttrande
                        upprättat av förvaltningschefen för äldreomsorgen, BB, och tf. chefen för
                        biståndskansliet äldreomsorgen, CC. I remissvaret anfördes i huvudsak följande.
                                  –––

                                  Äldreomsorgsförvaltningens synpunkter
                                  Äldreomsorgsförvaltningen framför följande som svar på AA:s anmälan till JO.

                                  AA har ansökt om och anser att hon blivit beviljad bistånd i form av ledsagarservice 4 timmar/dag
                                  för ett år sedan.
                                  2001-06-09 ansökte AA skriftligen om fortsatt ledsagning och angav då i sin
                                  ansökan att hon önskade utökning av ledsagning från 2 timmar/dag till 4
                                  timmar/dag.



 Riksdagens ombudsmän                             E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                        Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                 Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                   Fax:           08-21 65 58                                           www.jo.se
                                                                            Dnr 2339-2002        Sid 2 (5)



Förvaltningen finner att någon formell handläggning av denna ansökan inte har
skett, att AA under perioden 2001-06-0l till 2002-01-06 ändå haft ledsagning i
samma omfattning som tidigare, 10 timmar/vecka, att denna ledsagning utförts av
hennes dotter och att dottern erhållit arvode för detta uppdrag.
Förvaltningen anser att utformningen av denna insats har skett i samförstånd med
AA, eftersom dennes tidigare önskan om att hennes dotter skulle vara den som utför
ledsagning till henne har hörsammats och att dottern erhållit arvode från
kommundelsnämnden för detta uppdrag.
Förvaltningen beklagar att utredning inte inleddes, att beslut angående AA:s rätt till
fortsatt ledsagning enligt 6 g § SoL inte delgavs henne, och att hon inte erhöll ett
avslag med motiveringen att AA inte hade behov som motiverade en ökad
omfattning av ledsagning.

AA anser att hon har behov som motiverar ledsagning med 4 timmar/dag och att beslut om
nedsättning av omfattning gällande ledsagning har skett den 2002-01-07.
AA ansöker skriftligt 2001-12-12 om ”anställning ledsagning 4 timmar/dygn, en
utökning från 2 timmar/dygn under veckans alla dagar”.
Förvaltningen finner i anteckningar i ärendet, öppnandedatum 2002-02-07, att
utformningen av denna insats har skett i samförstånd med AA, eftersom hennes
önskan om att hennes son i stället för dotter skall utföra ledsagning har hörsammats
och sonen erhållit arvode från kommundelsnämnden för uppdraget.
Förvaltningen anser utifrån utredning, öppnandedatum 2002-0l-07, att
biståndshandläggare gjort en korrekt bedömning/motivering av sitt beslut, att AA
inte har ytterligare behov som medför en annan omfattning av ledsagning enligt 4
kap. 2 § SoL.
Förvaltningen finner att AA har erhållit ett skriftligt avslag på sin ansökan om
utökad ledsagning enligt 4 kap. 2 § SoL, att AA i samma omfattning som tidigare
har beviljats fortsatt ledsagning enligt 4 kap. 2 §. Förvaltningen beklagar att en
felaktig besvärshänvisning har medföljt detta beslut eftersom detta avslag inte kan
överklagas enligt förvaltningslagen.

AA anser att den nyprövning som biståndshandläggare genomförde av hennes ärende 2002-03-l2
innebar att hon inte får sina behov tillgodosedda.
Förvaltningen anser att den nyprövning som har gjorts av ärendet med
öppnandedatum 2002-03-04, är motiverad. AA har ett hjälpbehov och är i behov av
hjälp i sin dagliga livsföring. AA:s hjälpbehov är i utredningen definierade som
uppgifter av hemtjänstkaraktär och ska därför främst tillgodoses i form av hemtjänst
enligt 4 kap. 1 SoL, och inte genom ledsagning enligt 4 kap. 2 §. Att AA väljer att
tacka nej till hemtjänst anser förvaltningen är att beklaga.

AA anser att beslut från 2002-03-l2 strider mot hennes rätt till självbestämmande och integritet, att
hon inte får någon avlastning för att hennes anhöriga fortsatt skall vårda henne hemma.
Förvaltningen anser att det uppkomna hjälpbehovet skall utformas i samförstånd
med den enskilde, men att den enskilde inte har någon rätt att erhålla en viss insats.
Förvaltningen anser inte att det kan åligga kommunen att svara för att denna hjälp i
hemmet utförs av personal som talar AA:s modersmål, eftersom hennes
omvårdnadsbehov inte är så omfattande.
Förvaltningen har tagit hänsyn till AA:s integritet genom bedömning av AA:s rätt
till ett s.k. hemvårdsbidrag. Beslut om hemvårdsbidrag fattas enligt 4 kap. 2 § SoL
och ges utöver vad som följer av 4 kap. 1 § om det finns skäl för det.
Hemvårdsbidrag infördes som ersättningsform i Huddinge kommun, Trångsund-
Skogås kommundel, efter beslut i kommunfullmäktige 1998-02-09. Hemvårdsbidrag
ges till personer som vistas i kommunen och som får omvårdnad av sina närstående.
Hemvårdsbidrag är inte tänkt att vara någon generell ersättningsform för
arbetsuppgifter som utförs av anhöriga. Ersättningsnivån utgår från ett faktiskt
omvårdnadsbehov, och uppgifterna skall framför allt bestå av hjälp med personlig
omvårdnad, såsom t.ex. personlig hygien och annat som inte kan betraktas som
                                                                      Dnr 2339-2002     Sid 3 (5)



      vanlig hjälp i en familj. AA:s hemvårdsbidrag är för närvarande 1 895 kr/månad.
      Hemvårdsbidraget ges till vårdtagaren som i sin tur ersätter den som utför hjälpen.
      Kommundelsnämndens biståndshandläggare har vid telefonsamtal den 15 juli 2002
      informerat AA:s dotter om att AA kan ansöka om korttidsvård i form av
      avlastningsboende, att det där finns personal som kan kommunicera med AA på
      turkiska. AA har inte inkommit med någon sådan ansökan.

      Övrig frågeställning i anmälningsärendet
      På frågan om varför inte AA:s automatiska dörröppnare är lagad meddelar
      förvaltningen att AA gjort en felanmälan den 3 juni 2002, att Huddinge kommuns
      enhet för bostadsanpassning meddelat henne att dåvarande dörröppnare inte gick att
      laga helt och hållet (entrédörr och hissdörr kunde inte öppnas samtidigt) och att ny
      dörröppnare var beställd. Den nya dörröppnaren installerades den 8 augusti 2002.
      Förvaltningen beklagar att AA känner sig kränkt, utfryst och förnedrad och att AA
      upplever de nuvarande insatserna som otillfredsställande.
      Förvaltningen anser att beslut har fattats utifrån AA:s aktuella behov av hjälp, att
      hänsyn har tagits till omfattningen av dessa insatser och att AA:s behov av stöd och
      hjälp i hemmet främst skall tillgodoses genom hjälp i hemmet enligt 4 kap. 1 § SoL.
AA bereddes tillfälle att kommentera remissvaret.

I ett beslut den 9 maj 2003 anförde JO André följande.

Av utredningen i ärendet framgår att AA den 11 juli 2000 beviljades bistånd enligt
6 g § i den då gällande socialtjänstlagen (1980:620) i form av ledsagarservice – 10
timmar per vecka – under perioden 1 juni 2000–30 maj 2001. Den 19 juni 2001
ansökte AA om utökad ledsagarservice, från två timmar till fyra timmar per dag.
Som framgått av remissvaret fattades inget beslut i saken utan verkställighet
fortgick i enlighet med det tidigare givna beslutet. Nämnden har i sitt remissvar
beklagat att utredning inte inleddes och att något beslut inte fattades i anledning av
AA:s ansökan. Underlåtenhet att fatta ett formellt beslut i anledning av en ansökan
är en allvarlig brist i handläggningen av ett biståndsärende. Det inträffade är
givetvis inte acceptabelt. Jag utgår dock från att det är fråga om en
engångsföreteelse och lämnar därmed saken.

Den 3 december 2001 ansökte AA på nytt om utökad ledsagarservice från två till
fyra timmar per vecka. Hon beviljades den 7 januari 2002 bistånd enligt 4 kap. 2 §
nu gällande socialtjänstlag (2001:453), SoL, i form av ledsagarservice omfattande
två timmar per dag under perioden 7 januari 2002 – 7 mars 2002. Det angavs
vidare i beslutet att detta kunde komma att ändras vid förändrade förhållanden. AA
erhöll även ett avslagsbeslut enligt 4 kap. 2 § SoL avseende de icke beviljade
timmarna. Till detta beslut var fogat en överklagandehänvisning enligt vilken
beslutet kunde överklagas genom s.k. förvaltningsbesvär.

Nämndens beslut om bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL får, enligt 16 kap. 3 § SoL,
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol för överprövning i sak. Beslut om
bistånd enligt 4 kap. 2 § SoL får överklagas endast i den i 10 kap. kommunallagen
(1991:900) för laglighetsprövning stadgade ordningen.

Kommundelsnämnden har i sitt remissvar anfört att beslutet den 7 januari 2002 inte
kunnat överklagas genom förvaltningsbesvär och därför beklagat att en felaktig
                                                                  Dnr 2339-2002    Sid 4 (5)




underrättelse om möjligheten att klaga på beslutet har lämnats. Att nämnden har
lämnat en felaktig underrättelse om hur man kunde överklaga beslutet är självfallet
inte tillfredsställande. Här inställer sig emellertid en annan mer grundläggande
fråga, nämligen den om ansökan inte borde ha behandlats som en ansökan om
bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL.

Den nya socialtjänstlagen (2001:453) trädde i kraft den 1 januari 2002. Enligt 4
kap. 1 § SoL har den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem
tillgodosedda på annat sätt rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning
(försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt. Den enskilde skall genom
biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det
stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv. Ett av syftena
med den nya lagen var att motverka de negativa effekter beträffande möjligheten
att överklaga som tidigare ändringar den 1 januari 1998 i socialtjänstlagen
(1980:620) ansågs ha lett till. Med den nya lagen skulle i princip alla former av
bistånd kunna överklagas genom s.k. förvaltningsbesvär. Rätten till bistånd enligt 4
kap. 1 § SoL innebär således i stort sett en återgång till den ordning som gällde före
den 1 januari 1998.

Med ”livsföring i övrigt” avses alla de behov som den enskilde kan ha för att
tillförsäkras en skälig levnadsnivå och som inte omfattas av försörjningsstödet,
bl.a. hemtjänst. I förarbetena anförde regeringen att det inte var möjligt att lämna
en uttömmande uppräkning av vilka insatser eller behov som skulle anses ingå i
begreppet livsföring i övrigt. En individuell bedömning måste, enligt regeringen,
göras i varje enskilt fall. Regeringen framhöll att den rättsutveckling som hade
utvecklats under de år den tidigare socialtjänstlagen hade varit i kraft liksom
allmänna råd från Socialstyrelsen borde kunna tjäna till ledning vid bedömningen
av vilken biståndsinsats som kunde komma i fråga (prop. 2000/01:80 s. 92 f.).

Bestämmelsen i 4 kap. 1 § SoL ger en enskild rätt till bistånd i vissa fall. När
förslaget till ny socialtjänstlag behandlades av Lagrådet anförde Lagrådet att det
borde finnas en bestämmelse enligt vilken en socialnämnd skulle ha befogenhet att
utge bistånd även om den enskilde enligt 4 kap. 1 § SoL inte hade rätt till sådan
hjälp. Den bestämmelse som Lagrådet föreslog fördes in i 4 kap. 2 § SoL (se prop.
2001/01:80 s. 267). Där stadgas att socialnämnden får ge bistånd utöver vad som
följer av 4 kap. 1 § SoL om det finns skäl för det.

En socialnämnd kan inte fritt välja att behandla en ansökan enligt 4 kap. 1 § eller 4
kap. 2 § SoL. När nämnden erhåller en ansökan om bistånd skall nämnden i första
hand pröva om den enskilde har rätt till den begärda hjälpen enligt 4 kap. 1 § SoL.
Om beslutet efter en sådan prövning går den enskilde helt eller delvis emot kan
beslutet överklagas för överprövning i sak. I sådant fall skall sökanden underrättas
om hur man kan överklaga beslutet. Om nämnden finner att den enskilde inte har
rätt till bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL kan dock nämnden, som framgår av det ovan
anförda, ge den enskilde bistånd med stöd av 4 kap. 2 § SoL. Om den
biståndssökande, efter att bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL har övervägts, erhåller
begärt bistånd med hänvisning till 4 kap. 2 § SoL, kan nämnden underlåta att lämna
en underrättelse om hur man överklagar beslutet i de fall biståndet inte har fått
                                                                        Dnr 2339-2002        Sid 5 (5)




något annat innehåll än det skulle ha fått enligt 4 kap. 1 § SoL och man objektivt
sett inte heller i övrigt kan finna någon nackdel för den enskilde med det valda
lagstödet för biståndet (jfr JO:s ämbetsberättelse 1990/91 s. 185).

Mot bakgrund av det ovan anförda följer att kommundelsnämnden borde ha prövat
AA:s ansökan om bistånd i form av ledsagarservice enligt 4 kap. 1 § SoL
varigenom AA erhållit möjlighet att i enlighet med den lämnade
fullföljdshänvisningen överklaga beslutet för överprövning i sak av nämndens

## Bedömning

bedömning i frågan om hennes rätt till bistånd.

Huruvida en enskild enligt 4 kap. 1 § SoL har rätt till bistånd i form av
ledsagarservice ingår i begreppet ”livsföring i övrigt” och därmed skall utgå som
bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL eller om det utgör sådant ”frivilligt bistånd” som
kommunen kan ge enligt 4 kap. 2 § SoL, ankommer ytterst på de allmänna
förvaltningsdomstolarna att avgöra. JO brukar inte uttala sig i sådana frågor. Jag
finner inte skäl att göra något undantag från denna princip.

Det ovan diskuterade beslutet gällde för perioden 7 januari 2002–7 mars 2002. I ett
beslut den 12 mars 2002 prövade kommundelsnämnden om AA skulle beviljas
fortsatt ledsagarservice. Nämnden fattade ett avslagsbeslut med stöd av 4 kap. 2 §
SoL med motiveringen att AA:s fortsatta behov kunde tillgodoses med hemtjänst.
Det som tidigare anförts gällande tillämpningen av 4 kap. 1 § SoL och 4 kap. 2 §
SoL gäller även beträffande det beslutet.

Av utredningen i ärendet framgår avslutningsvis att AA den 2 maj 2002 ansökte
om ”bistånd i form av anhöriganställd 4 tim”. Den 10 juni 2002 meddelade
nämnden följande.
      Ni har inkommit med en ansökan om anhöriganställning på 4 timmar/vecka. Den
      sökta insatsen omfattas inte av 4 kap. 2 § i socialtjänstlagen och inte heller av de
      kommunala riktlinjerna.
      Prövning av ansökan kan inte ske eftersom den sökta insatsen inte omfattas av de
      kommunala riktlinjerna och därför inte kan ges som bistånd enligt 4 kap. 2 § i
      socialtjänstlagen.
      Ansökan avvisas därför.
AA hade tidigare erhållit bistånd i form av ledsagarservice och insatsen utfördes
rent faktiskt av hennes barn. Hennes ansökan bör rimligtvis tolkas mot den

## Anmälan och bakgrund

bakgrunden och mot nämndens avslagsbeslut den 12 mars. Det kan därför med fog
ifrågasättas om inte nämnden borde ha prövat hennes ansökan som en ansökan om
bistånd på sätt som tidigare redovisats.
