# Allvarlig kritik mot Kriminalvården, anstalten Hall, för att ha lyssnat på samtal mellan intagna via signalanordningar och lagt uppgifterna till grund för varningar

JO 2026-06-30 dnr 2340-2025

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr                     Sid
                                                                  2026-06-30               2340-2025              1 (8)



Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                   Allvarlig kritik mot Kriminalvården, anstalten Hall, för att ha lyssnat
                   på samtal mellan intagna via signalanordningar och lagt uppgifterna
                   till grund för varningar


                    Beslutet i korthet: Kriminalvårdspersonal vid anstalten Hall har via fast monterad
                    signalanordning lyssnat på två samtal mellan intagna. Det ena samtalet har ägt rum i
                    ett bostadsrum, det andra i ett gemensamhetsutrymme på en avdelning. Åtminstone
                    två intagna har tilldelats varningar enligt fängelselagen för det som sagts under dessa
                    samtal.
                    I beslutet uttalar JO sig om intagnas rätt till privatliv i bostadsrum och gemensamhets-
                    utrymmen i anstalter samt om förutsättningarna för att begränsa intagnas fri- och
                    rättigheter.

## Anmälan

I en anmälan till JO förde AA fram klagomål mot Kriminalvården, anstalten
                   Hall, och gjorde gällande att intagna avlyssnas på avdelningarna utan att ha
                   informerats om att det kan komma att ske. I åtminstone två ärenden hade
                   intagna tilldelats varningar för sina samtalsämnen.

## Utredning

JO hämtade inledningsvis in Kriminalvårdens handlingar i de två aktuella
                   varningsärendena. Av dessa framgick bl.a. att två intagna tilldelats varningar för
                   vad de sagt i samtal med medintagna. Anstaltspersonal hade hört samtalen via
                   signalanordningen i en intagens bostadsrum respektive via signalanordningen
                   på avdelningen. I båda fallen bedömdes de intagna ha utsatt personal för ett
                   hänsynslöst beteende.

                   Därefter begärde JO att myndigheten skulle yttra sig över det som kommit fram
                   och bl.a. beskriva anstaltens rutin för hur samtal via bostadsrummens signal-
                   anordning inleds och avslutas.

                   Kriminalvården, genom chefen för sektionen för verksjuridik – verkställighet,
                   straffrätt m.m., yttrade sig i huvudsak enligt följande:




    Riksdagens ombudsmän     Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm    Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                    E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                   Dnr 2340-2025        Sid 2 (8)




Utredning
Uppgifter om sakförhållandena har hämtats in från Kriminalvårdens region
Stockholm, som i sin tur hämtat in uppgifter från anstalten Hall. Kriminalvården
har gett berörda befattningshavare möjlighet att lämna synpunkter på anmälan.
Genom utredningen har i huvudsak följande framkommit.
Anstalten avlyssnar varken bostadsrum eller gemensamma utrymmen.
Kommunicering sker dock via signalanordning i såväl bostadsrum som
gemensamhetsutrymmen.
När personal vill samtala med en intagen i ett bostadsrum krävs det att den
intagne klickar på signalanordningen för att ta emot samtalet. Det är först då som
samtalslinjen öppnas och personal kan höra vad som sägs i bostadsrummet. Det
är endast personalen som kan avsluta ett samtal. Rutinen är att personal stänger
ner samtalet vid dess slut alternativt direkt svarar på nästa samtal, vilket gör att
det första samtalet stängs ner.
I gemensamhetsutrymmen finns en signalanordning, med begränsad räckvidd,
vid avdelningsdörren. Signalanordningen på avdelningen används främst av
intagna som vill komma i kontakt med personal men även av personal som vill
uppmärksamma eller informera de intagna om något. I samband med att
personalen kopplar upp sig mot det allmänna utrymmet öppnas linjen och de kan
höra vad som sägs i närområdet där signalanordningen är placerad. När personal
kopplar upp sig till signalanordningen i gemensamma utrymmen hörs ett litet
ljud och en liten lampa på signalanordningen lyser upp.
Information om hur signalanordningen fungerar lämnas i samband med
avdelningsintroduktionen. Utrustningen används av de intagna varje dag och de
ser även när utrustningen funktionstestas dagligen. Signalanordningens funktion
är välkänd bland samtliga intagna på anstalten.
Kriminalvårdens beslut med ärendenr … omprövades av huvudkontoret den
16 januari 2025. Huvudkontoret fastställde anstaltens beslut om varning.
Förvaltningsrätten i Stockholm avslog överklagandet den 3 mars 2025 i mål nr
2843-25. Kammarrätten i Stockholm beslutade den 11 april 2025 i mål 1733-25
att inte meddela prövningstillstånd. Högsta förvaltningsdomstolen beslutade den
16 juni 2025 i mål nr 2860-25 att inte heller meddela prövningstillstånd.
Kriminalvårdens beslut med ärendenr … har inte begärts omprövat.
Kriminalvården känner inte till fler beslut om varning med motsvarande
motivering.

Rättslig reglering

Grundläggande fri- och rättigheter
Av artikel 8 i Europakonventionen framgår att var och en har rätt till respekt för
sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. En offentlig
myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna rättighet annat än med stöd av
lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens
säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till
förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för
andra personers fri- och rättigheter.
Enligt 2 kap. 6 § första stycket regeringsformen är var och en gentemot det
allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i andra fall än som
avses i 4 och 5 §§. Var och en är dessutom skyddad mot kroppsvisitation,
husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan
förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefon-
samtal eller annat förtroligt meddelande. Av bestämmelsens andra stycke
framgår att var och en gentemot det allmänna är skyddad mot betydande intrång i
den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning
eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden.
                                                                   Dnr 2340-2025        Sid 3 (8)




Av 2 kap. 20 § regeringsformen framgår att skyddet mot bl.a. kroppsligt ingrepp
och mot intrång som innebär övervakning och kartläggning av den enskildes
personliga förhållanden får, i den utsträckning som medges i 21–24 §§,
begränsas genom lag.
Enligt 2 kap. 21 § regeringsformen får begränsningar enligt 20 § göras endast för
att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle.
Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det
ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett
hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar.
Begränsningen får inte göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller
annan sådan åskådning.

Olovlig avlyssning och hemlig rumsavlyssning
Av 4 kap. 9 a § brottsbalken framgår att den som i annat fall än som sägs i 8 §
olovligen medelst tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud i hemlighet
avlyssnar eller upptager tal i enrum, samtal mellan andra eller förhandlingar vid
sammanträde eller annan sammankomst, vartill allmänheten icke äger tillträde
och som han själv icke deltager i eller som han obehörigen berett sig tillträde till,
dömes för olovlig avlyssning till böter eller fängelse i högst två år.
Enligt 27 kap. 20 d § rättegångsbalken avses med hemlig rumsavlyssning
avlyssning eller upptagning som görs i hemlighet och med ett tekniskt
hjälpmedel som är avsett att återge ljud, och som bl.a. avser tal i enrum eller
samtal med andra. Hemlig rumsavlyssning är ett hemligt tvångsmedel som
kräver tillstånd enligt 27 kap. 20 e § rättegångsbalken.

Verkställighetens mål och utformning
Av 1 kap. 4 § fängelselagen (2010:610) framgår att varje intagen ska bemötas
med respekt för sitt människovärde och med förståelse för de särskilda
svårigheter som är förenade med frihetsberövandet.
Verkställigheten får enligt 1 kap. 6 § första stycket fängelselagen inte innebära
andra begränsningar i den intagnes frihet än som följer av denna lag eller som är
nödvändiga för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. I
bestämmelsens andra stycke anges att en kontroll- eller tvångsåtgärd endast får
användas om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Om en mindre
ingripande åtgärd är tillräcklig ska den användas.
Av 1 kap. 10 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:1)
om fängelse framgår bl.a. att den intagne ska få information om anstaltens eller
avdelningens signalanordningar.

Varning
Enligt 12 kap. 1 § fängelselagen får en intagen som bryter mot de föreskrifter
och villkor som gäller för verkställigheten tilldelas en varning.
Av 4 § första stycket fängelseförordningen (2010:2010) framgår att för att
ordningen eller säkerheten i anstalt ska kunna upprätthållas ska de intagna följa
1. de villkor som gäller för verkställigheten, 2. de rutiner som gäller i anstalten,
3. de anvisningar som personalen ger, och 4. de begränsningar som gäller om var
rökning får ske. Enligt bestämmelsens andra stycke ska en intagen också visa
hänsyn mot personal och medintagna samt bidra till att hålla god ordning.
Med föreskrifter avses all normgivning som en intagen har att rätta sig efter, dvs.
såväl lagar och förordningar som Kriminalvårdens föreskrifter. Med villkor
avses annat som är bindande för en intagen, t.ex. ett villkor som uppställts i hans
eller hennes verkställighetsplan (prop. 2009/10:135 s. 171 f.).

Personuppgiftsbehandling
Bestämmelser om behandling av personuppgifter inom Kriminalvårdens
verksamhet finns i brottsdatalagen (2018:1177), lagen (2018:1699) om kriminal-
                                                                   Dnr 2340-2025       Sid 4 (8)




vårdens behandling av personuppgifter inom brottsdatalagens område och
kriminalvårdsdatalagen (2018:1235) med tillhörande förordningar.
Bestämmelser om behandling av personuppgifter som inte utförs i syfte att
verkställa straffrättsliga påföljder finns i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer
med behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter
och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning)
(GDPR).

Kriminalvårdens bedömning
Signalanordningen fungerar som en kontaktväg mellan personal och intagna och
har till syfte att möjliggöra kommunikation på distans. Anstalten Hall har
beskrivit att signalanordningen inte används för att lyssna av gemensamma
utrymmen eller bostadsrum men att personal kan få till sig information som
ligger utanför den tilltänkta kommunikationen mellan personal och en eller flera
intagna. Den omständigheten tycks också oundviklig utifrån gällande teknisk
lösning. Utredningarna i de aktuella besluten om varning … talar dock för att
samtalslinjen vid tillfällena hållits öppen med en sådan fördröjning att
användningen av utrustningen saknat samband med någon omedelbar
kommunikation.
Av fängelselagen framgår att verkställigheten inte får innebära andra
begränsningar i den intagnes frihet än som följer av lagen eller som är
nödvändiga för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. Det
innebär att begränsningar i de intagnas frihet i vissa fall har fått en särskild och
uttömmande reglering i fängelselagen medan andra inskränkningar följer av att
Kriminalvården har i uppdrag att upprätthålla ordningen och säkerheten. Av
förarbetena framgår att en uttrycklig reglering i lagen i vissa fall ansågs vara
nödvändig, t.ex. när det gäller åtgärder som omfattas av grundlagsskyddet i
2 kap. 6 § regeringsformen mot bl.a. kroppsvisitation och undersökning av för-
troliga försändelser. Andra mindre ingripande begränsningar i de intagnas frihet
har således inte reglerats särskilt utan motiveras i stället av ordnings- och säker-
hetsskäl, t.ex. vissa former av övervakning. [Prop. 2009/10:135 s. 65 och 108.]
Även om det för de intagna är känt hur signalanordningen fungerar är det svårt
att se att personalens hantering av utrustningen i de aktuella fallen varit helt
förutsägbar för de intagna, dvs. att åtgärden skett helt öppet för dem. Kriminal-
vården vill dock i sammanhanget påpeka att signalanordningen inte suttit dold
för de intagna samt att den dessutom gett ifrån sig ett ljud och en lysande lampa i
samband med användningen. Användningen av signalanordningen kan därmed
inte anses ha skett i hemlighet i den mening som avses i bestämmelserna om
olovlig avlyssning och hemlig rumsavlyssning. [Jfr prop. 1975:19 s. 103.]
JO har tidigare framhållit att det är mycket angeläget att intagnas personliga
integritet värnas i så stor utsträckning som möjligt och att kamerabevakning
därför inte ska användas om den inte är nödvändig. [Se t.ex. JO:s beslut den
8 april 2022, dnr 2632-21, den 14 oktober 2020, dnr 1827-2019 och den
6 november 2024, dnr 7250-2023.] Enligt Kriminalvårdens mening kan nu
aktuell åtgärd jämställas med kamerabevakning, även om det inte varit fråga om
att spela in ljud. Det har inte framkommit att det har gjorts några överväganden
kring om det funnits skäl för att använda signalanordningen i syfte att lyssna av
samtal mellan intagna i de enskilda fallen. Kriminalvården kan inte heller i
efterhand dra någon slutsats kring om det varit påkallat eller inte. Enligt
Kriminalvårdens mening är det dock inte uteslutet att det i vissa fall skulle kunna
vara nödvändigt och proportionerligt att vidta en sådan åtgärd. En förutsättning
är dock att det säkerställs att de intagna vet att signalanordningen används och i
vilket syfte. En annan ordning än den nu anförda saknar stöd i lag.
Omständigheten att Kriminalvården beslutat om varning för sådant som fram-
kommit under samtal som personal hört via signalanordningen har varit föremål
för domstolsprövning (Kriminalvårdens ärende med dnr …). Med hänsyn till vad
                                                                      Dnr 2340-2025       Sid 5 (8)




      som kom fram i det enskilda ärendet har Kriminalvården inte anledning att göra
      någon annan bedömning än den förvaltningsrätten gjort avseende frågan om att
      meddela honom en varning. Utgångspunkten får dock antas vara att ett beslut om
      varning meddelas för sådant som det finns rättsliga förutsättningar för
      myndigheten att känna till. Det särskilt eftersom ett beslut om varning kan få
      betydelse i flera avseenden och ytterst som underlag för ett beslut om att skjuta
      upp tidpunkten för villkorlig frigivning.
AA fick tillfälle att yttra sig över remissvaret.

Bedömning
Utgångspunkter
Det är klarlagt att anstaltspersonal har lyssnat på två samtal mellan intagna. Det
ena samtalet har ägt rum i ett bostadsrum, det andra i ett gemensamhetsutrymme
på en avdelning. I båda fallen har det skett med hjälp av fast monterad signal-
anordning. Det är också utrett att åtminstone två intagna har tilldelats varningar
enligt fängelselagen (2010:610) för det som sagts under dessa samtal.

I det här beslutet kommer jag först att behandla det faktum att kriminalvårds-
personal har lyssnat på samtal utan att de intagna känt till det och därefter
varningarna.

Anstaltspersonal har lyssnat på intagnas samtal via signalanordningen
Kriminalvården har övergripande redogjort för de rättsliga utgångspunkter som
är relevanta när det gäller intagnas rätt till privatliv och personlig integritet,
däribland att JO i andra sammanhang betonat att intagnas personliga integritet
måste värnas i så stor utsträckning som möjligt. Utöver vad myndigheten har
tagit upp vill jag lägga till följande.

Europadomstolen har i flera avgöranden uttalat sig om hur man ska se på rätten
till privatliv vid övervakning och avlyssning utanför enskildas hem eller privata
lokaler. I fråga om sådana åtgärder alls berör det konventionsrättsligt skyddade
området har domstolen lagt särskild vikt vid individens berättigade
förväntningar (”reasonable expectations as to privacy”) i den givna situationen.
Personer som i och för sig har varit medvetna om att de blivit kamerabevakade i
en offentlig miljö har exempelvis bedömts ha berättigade förväntningar på att
filmmaterial inte bevaras eller används i strid med bevakningens ursprungliga
syfte. När så ändå skett har åtgärderna ansetts påverka, och i vissa fall även
kränka, de berörda personernas rätt till privatliv. (Se bl.a. Europadomstolens
domar i målen P.G. och J.H. mot Förenade kungariket, nr 44787/98, den
25 september 2001, punkterna 56–63, och Perry mot Förenade kungariket,
nr 63737/00, den 17 juli 2003, punkterna 36–49. Domstolen har fört
motsvarande resonemang även i senare avgöranden, se bl.a. Glukhin mot
Ryssland, nr 11519/20, den 4 juli 2023, punkterna 64–67.)

I svenska anstalter där intagna låses in i bostadsrummet i anslutning till
dygnsvilan ska rummet ha en signalanordning för kommunikation med
personal. I övriga anstalter ska en sådan anordning finnas på varje avdelning.
                                                                  Dnr 2340-2025      Sid 6 (8)




(Se 1 kap. 18 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd [KVFS 2011:1]
om fängelse.) Det framstår som att det primära syftet med signalanordningarna i
bostadsrummen är att intagna ska kunna påkalla Kriminalvårdens uppmärksam-
het under den tid som de är inlåsta. I den riktningen talar också det förhållandet
att kriminalvårdarna inte kan inleda samtal utan att en intagen aktivt tar emot
samtalet. Detta skiljer sig åt från hur signalanordningarna i gemensamhets-
utrymmena är beskaffade, där kriminalvårdspersonal kan inleda samtal utan en
intagens medverkan. Det ligger nära till hands att anta att den skillnaden beror
på att bostadsrummen betraktas som en förhållandevis privat sfär där intagna
ska ha möjlighet att vara i fred. Det kan också noteras att bostadsrummen inte
heller kamerabevakas.

Mot bakgrund av bl.a. dessa faktorer menar jag att intagna måste anses ha en
berättigad förväntan på privatliv i bostadsrummen. Det innebär att det som
händer där omfattas av Europakonventionens skydd för rätten till privatliv. För
att vara godtagbara måste inskränkningar av den rätten uppfylla två krav. Dels
måste de ha stöd i en tydlig och förutsebar reglering, dels får de inte gå längre
än vad som är nödvändigt med hänvisning till de legitima ändamål som de ska
skydda. (Se t.ex. Europadomstolens nämnda dom i målet P.G. och J.H. mot
Förenade kungariket.)

Frågan om intagna därutöver har rätt till privatliv i Europakonventionens
mening i gemensamhetsutrymmena är mer komplicerad. Eftersom Kriminal-
vårdens personal regelbundet rör sig och vistas där finns det exempelvis större
anledning för intagna att anta att det man säger i dessa utrymmen kan komma
till personalens kännedom. I viss mån kan gemensamhetsutrymmen också
kamerabevakas, och personalen kan alltså initiera samtal via denna
signalanordning utan att någon intagen behöver godkänna detta.

Det förhållandet att kamerabevakning kan förekomma i gemensamhets-
utrymmen och att det enligt definitionen i 3 § kamerabevakningslagen
(2018:1200) kan innefatta ljudupptagning innebär emellertid inte att detta är
tillåtet utan vidare. Inom verksamheter vilkas personuppgiftsbehandling
omfattas av brottsdatalagen (2018:1177), så som är fallet här, får kamera-
bevakning enbart ske om det är nödvändigt för ett syfte som anges i den lagen,
och åtgärden därtill är proportionerlig. Sedan den 1 april 2025 framgår det
uttryckligen av 14 och 14 a §§ kamerabevakningslagen, men samma principer
gällde även tidigare (se t.ex. mitt beslut den 6 november 2024, dnr 7250-2023).
Dessutom behöver det framgå av tydlig skyltning eller på något annat verksamt
sätt att kamerabevakning sker. Om också ljud kan avlyssnas eller tas upp vid
bevakningen ska en särskild upplysning lämnas om det (se 15 § andra stycket).

Kriminalvården har inte kommenterat om den aktuella gemensamhetslokalen
kamerabevakas. Jag känner därför inte till hur det ligger till med den saken, men
noterar att myndigheten inte ens har påstått att intagna upplysts om att det
förekommer ljudupptagning. Det enda som remissvaret tar upp i det avseendet
                                                                    Dnr 2340-2025       Sid 7 (8)




är att intagna får information om hur signalanordningen fungerar i samband
med avdelningsintroduktionen och att dess funktion är välkänd bland samtliga
intagna i anstalten. Det är naturligtvis en väsentlig skillnad. Sammantaget finns
det enligt min mening inte någon anledning för intagna att förvänta sig att
kriminalvårdspersonal kommer att lyssna på vad de talar om i de gemensamma
utrymmena på avdelningen, såvida personalen inte är fysiskt närvarande. Min
bedömning blir därför att även det som sägs där omfattas av skyddet för
privatliv i Europakonventionen och att begränsningar i den rättigheten måste
uppfylla de krav som konventionen ställer.

Det är självfallet angeläget att kriminalvårdspersonal kan kommunicera både
snabbt och enkelt med intagna via de signalanordningar som finns i anstalterna.
Anordningarna är också till för att intagna på motsvarande sätt ska kunna få
kontakt med personalen. I samband med sådana samtal kan det givetvis
förekomma att personal hör mer än det den intagne avsett eller man velat
förmedla. För att värna intagnas integritet måste därför personalen se till att
tiden innan man ger sig till känna blir så kort som möjligt när samtalet kopplas
upp. På samma sätt är det viktigt att omgående avbryta ljudöverföringen från
personalens sida efter att samtalet är klart. Det får inte under några förhållanden
förekomma att linjen medvetet hålls öppen för att avlyssna de intagna. En
användning av det slaget står i strid med signalanordningens ändamål och den
information som de intagna fått. Det är uppenbart att en sådan tillämpning i
praktiken saknar rättsligt stöd.

Som Kriminalvården framhållit talar utredningen i de nu aktuella varnings-
ärendena för att samtalslinjen vid tillfällena har hållits öppen med en sådan
fördröjning att användningen av utrustningen saknat samband med någon
omedelbar kommunikation. Jag har inte stöd för att bedöma om det har varit
medvetet från personalens sida, men det är minst sagt förvånande att det har
hänt i vart fall två gånger under en förhållandevis kort period. Uppgifterna i mitt
ärende tyder dessutom på att signalanordningen fortsatt har lämnats öppen trots
att personalen måste ha insett att de överhörde ett privat samtal. Det väcker
frågan om liknande förfaranden anses vara i sin ordning och därmed kan
användas i anstalten i stället för att personal närvarar på avdelningarna. Vid ett
av tillfällena var det inte mindre än sex kriminalvårdare som lyssnade på
samtalet mellan de intagna. Jag förutsätter att det var ett undantagsfall att de alla
vistades i personalutrymmet och inte närvarade på avdelningen. Oavsett hur det
förhåller sig med detta ser jag mycket allvarligt på händelserna.

Informationen har lagts till grund för varningar
Det är alltså åtminstone två intagna som har tilldelats varsin varning för vad de
sagt under samtal som anstaltspersonal lyssnat på utan att själva delta i. Genom
sina yttranden ansågs de ha utsatt personal för hänsynslöst beteende. Kriminal-
vården har i sitt yttrande redogjort för de rättsliga förutsättningarna som finns
för att tilldela en intagen en varning. Jag hänvisar dit, men vill därutöver ta upp
följande.
                                                                     Dnr 2340-2025     Sid 8 (8)




Intagna har precis som alla andra en grundlagsskyddad rätt att uttrycka tankar,
åsikter och känslor. Det gäller även sådana yttranden som väcker anstöt.
Yttrandefriheten får, liksom rätten till privatliv, endast begränsas på det sätt som
Europakonventionen och regeringsformen tillåter.

En sådan begränsning kan ligga i det som är kriminaliserat. Det som intagna
säger och gör omfattas av samma straffbestämmelser som är tillämpliga i
samhället i stort. Om det exempelvis kommer till Kriminalvårdens kännedom
att intagna har hotat någon eller förberett ett brott är det självfallet inte fredat
från ett ingripande från myndighetens sida. Jag noterar att Kriminalvården inte
har behandlat något av de aktuella yttrandena som brottsliga.

I enlighet med vad Kriminalvården beskrivit har lagstiftaren begränsat intagnas
yttrandefrihet också på så sätt att de kan tilldelas en varning om de inte visar
hänsyn mot personal och medintagna (se 12 kap. 1 § fängelselagen jämte
4 § fängelseförordningen). En sådan ordning har således stöd i lag, och antas
bidra till att upprätthålla ordning och säkerhet.

Vid tillämpningen i de enskilda fallen måste den begränsning av
yttrandefriheten som en varning innebär kunna motiveras utifrån – i det här
fallet – fängelselagens ändamål att upprätthålla ordning och säkerhet i anstalten.
Myndigheten måste på så sätt se till att yttrandefriheten inte inskränks på ett
otillåtet sätt och bör därvid även beakta att en varning kan leda till den
förhållandevis allvarliga konsekvensen att den intagnes villkorliga frigivning
skjuts upp. Vid bedömningen av om en intagen genom sina uttalanden har varit
hänsynslös måste viss vikt givetvis läggas vid i vilken kontext som de har gjorts
och om han eller hon haft skäl att tro att yttrandet skulle komma till personalens
kännedom. I det här fallet kan det diskuteras huruvida Kriminalvården har gjort
några egentliga överväganden i dessa avseenden.

Slutsatser
Anstalten Hall har i två fall utan rättsligt stöd avlyssnat intagna. Delar av det
som de intagna sagt har därefter lagts till grund för varningar. Jag anser att
anstalten förtjänar allvarlig kritik och förutsätter att anstalten följer upp saken
med personalen och även i övrigt vidtar åtgärder för att något liknande inte
förekommer igen.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Katarina Påhlsson. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Reb Kerstinsdotter har föredragit ärendet och byråchefen
Catrine Björkman har deltagit i beredningen.
