# Anlitande av polis för transporter av en intagen mellan kriminalvårdsanstalter

JO 2006-06-30 dnr 2345-2005

BESLUT
                                                                       Datum               Dnr                    Sid
                                                                       2006-06-30          2345-2005             1 (4)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Anlitande av polis för transporter av en intagen mellan
                        kriminalvårdsanstalter

## Anmälan

AA klagade på att Kriminalvårdsmyndigheterna Hall och Kumla vid två
                        tillfällen hade överlåtit ansvaret för att transportera honom mellan olika
                        anstalter till polisen och att det under transporterna inte hade varit någon
                        personal från kriminalvården närvarande. Han klagade vidare på att poliserna,
                        under en av transporterna, hade uttryckt sig på ett hotfullt sätt mot honom. Han
                        anförde därvid bl.a. följande. I slutet av januari 2004 fick han information om
                        att han skulle förflyttas från anstalten Hall till anstalten Kumla. Han försågs
                        därvid med fängsel och leddes till transportbilen. Till sin förvåning upptäckte
                        han att det enbart fanns en polispiketbuss på plats. När han hade klivit in i
                        bussen insåg han dessutom att det enbart fanns poliser i bussen och inte någon
                        personal från kriminalvården. Under transporten berättade poliserna att en av
                        deras kolleger var kurskamrat med en av de poliser han är dömd för att ha
                        dödat. De förklarade att det var tur för honom att denne polisman inte var
                        närvarande vid transporttillfället och att det inte var något som hindrade dem
                        från att slå honom om de ville. Vid ett annat tillfälle, i slutet av april 2004 blev
                        han hämtad av personal i anstalten Kumla. Han försågs därefter med fängsel
                        och fördes till en av kriminalvårdens transportbilar. Med denna transporterades
                        han till en plats strax utanför anstaltsområdet där en polishelikopter väntade.
                        Denna helikopter transporterade honom till anstalten Hall, där han togs emot av
                        personal i anstalten. Under helikopterfärden var inte någon person från
                        kriminalvården närvarande utan endast polis.

## Utredning

Dåvarande Kriminalvårdsstyrelsen (numera Kriminalvården, huvudkontoret)
                        anmodades att göra en utredning och yttra sig över vad AA anfört i sin anmälan.

                        Kriminalvårdsstyrelsen lät med anledning av JO:s remiss inhämta yttranden från
                        dåvarande Kriminalvårdsmyndigheterna Hall och Kumla samt Kriminalvårdens
                        Transporttjänst. Mot bakgrund av dessa avgav överdirektören BB följande
                        remissvar (bifogade handlingar har här utelämnats).




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                  Dnr 2345-2005      Sid 2 (4)




Av handlingarna i ärendet framgår att Kriminalvårdsmyndigheterna Hall och
Kumla inför de av AA angivna transporterna har kontaktat polisen, som har
utfört dessa transporter utan deltagande av kriminalvårdspersonal och utan
Transporttjänstens medverkan.
Det skedda aktualiserar frågan om kriminalvårdsmyndigheternas agerande och
polisens beslut att helt överta de aktuella transporterna står i överensstämmelse
med gällande författningar.

Gällande författningar
Vid tiden för de nu aktuella transporterna gällde förordningen (1990:1018) med
instruktion för Kriminalvårdsverket. Där angavs i 9 d § att Kriminalvårdens
Transporttjänst under Kriminalvårdsstyrelsen skall planera och utföra utrikes-
transporter och längre inrikestransporter. I 9 e § sades att för varje person som
transporteras av Kriminalvårdens Transporttjänst skall föras journal enligt
föreskrifter som Kriminalvårdsstyrelsen meddelar.
Närmare bestämmelser om Transporttjänstens verksamhet finns numera i
Kriminalvårdsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om transportverksamhet
m.m. (KVVFS 2005:16). (Dessa föreskrifter är sedan den 1 mars 2006 ersatta
av Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om transportverksamhet m.m.
[KVFS 2006:11]; JO:s anm.) Vid tiden för det skedda gällde KVVFS 2002:7.
Där fanns bl.a. följande bestämmelser vilka oförändrade har tagits in i de nu
gällande föreskrifterna.
Av 2 § a) framgår att Transporttjänsten skall planera och utföra transporter
mellan kriminalvårdsmyndigheter.
I 4 § finns bestämmelser om vilken bemanning bestående av kriminalvårds-
personal som skall delta i transporter av olika slag. Bl.a. sägs att bemanningen i
taxiflyg skall utgöras av en transportledare och minst en transportförare.
6 § föreskriver att transportledaren är arbetsledare under transporten och därmed
ansvarig för genomförandet av uppdraget. I föreskrifterna finns därutöver ett
antal andra bestämmelser som mera i detalj bl.a. reglerar de åtgärder transport-
ledaren har att vidta i olika situationer och hur olika händelser skall dokumen-
teras m.m.
8 § anger att kriminalvårdsmyndigheterna skall hos Transporttjänsten beställa
sådana inrikestransporter som anges i 2 § a).
I 9 § anges bl.a. att om en transport kräver särskilt hög säkerhet skall kriminal-
vårdsmyndigheten samråda med Transporttjänstens huvudkontor och vid behov
med polismyndigheten om genomförandet.

Polisens beslut att överta transporterna
I och med att AA verkställer fängelsestraff är det kriminalvården som har
ansvaret för att vidmakthålla frihetsberövandet. För att polisen skall kunna ha
möjlighet att överta en transport av honom och därmed ha samma rätt som
kriminalvården att använda det tvång och våld som kan behövas för att
vidmakthålla frihetsberövandet av AA erfordras en reglering som innebär att
polisen kan biträda kriminalvården med handräckning vad avser transporten.
Någon sådan reglering fanns inte i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt
(KvaL) eller i förordningen (1974:248) om kriminalvård i anstalt (KvaF).

Bedömning
Det kan konstateras att handläggningen av de nu aktuella transporterna inte har
genomförts i enlighet med kriminalvårdens föreskrifter. Kriminalvårds-
myndigheterna underlät att beställa transporterna hos Transporttjänsten, trots att
det var fråga om transporter som föll under Transporttjänstens ansvar. Kriminal-
vårdsmyndigheterna borde i enlighet med föreskrifterna först ha vänt sig till
                                                                        Dnr 2345-2005        Sid 3 (4)




      Transporttjänsten och sedan, i samråd med Transporttjänsten, ha kontaktat
      polisen. Transporterna genomfördes utan medverkan av kriminalvårdspersonal,
      som därmed inte kunde iaktta det ansvar för klienten som åligger kriminalvården
      under transporterna. Transporterna borde därför inte ha genomförts utan med-
      verkan av kriminalvårdspersonal. Verkställigheten av transporterna över-
      lämnades till polisen trots att det inte fanns något författningsstöd för ett sådant
      agerande.
      Det får vidare noteras att Kriminalvårdsstyrelsen inte har meddelat något beslut
      om undantag från de ovan angivna föreskrifterna KVVFS 2002:7 oavsett vad
      kriminalvårdsmyndigheterna har anfört om förankring hos ansvariga på styrelsen
      respektive tillämpningen av praxis som ett av styrelsen meddelat beslut om
      undantag från föreskrifterna.

      Överväganden
      Huvudkontoret kommer att tillställa Region Mitt och Region Stockholm en kopia
      av detta yttrande för att på så sätt åstadkomma en föreskriftsenlig handläggning
      av sådana transporter det nu är fråga om.
      Oavsett de formella bristerna i handläggningen av transporterna var det i sak
      enligt Kriminalvården lämpligt att de ombesörjdes av polisen. Det var fråga om
      transporter av en intagen för vilken det krävs mycket omfattande säkerhets-
      arrangemang för att undvika fritagningsförsök och liknande. Det är endast
      polisen som har adekvata resurser för att säkerställa att sådana högrisktransporter
      kan genomföras på ett säkert sätt. Kriminalvården bör därför ha möjlighet att
      begära att polisen tar över verkställigheten av en transport.
      Det kan noteras att det i KvaF och i förordningen (1976:376) om behandlingen
      av häktade och anhållna m.fl. sedan den 1 januari 2006 finns en bestämmelse om
      rätt för kriminalvården att begära hjälp av polismyndigheten om det behövs för
      att en transport skall kunna genomföras på ett betryggande sätt. Det är dock
      tveksamt om det är tillräckligt stöd för att helt överlämna ansvaret för
      transporten till polisen.
AA yttrade sig över Kriminalvårdens remissvar.

I beslut den 30 juni 2006 anförde JO Nordenfelt följande.

Bedömning
Av den vid de aktuella transporterna gällande 2 § Kriminalvårdsstyrelsens
föreskrifter och allmänna råd om transportverksamhet m.m. (KVVFS 2002:7)
följer att transporterna skulle ha planerats och utförts av Kriminalvårdens
Transporttjänst. Såvitt framkommit av utredningen i ärendet hade Kriminal-
vårdsstyrelsen inte heller beslutat om något undantag från föreskrifterna i fråga
om s.k. högrisktransporter. Genom att själva planera transporterna har således
den ansvariga personalen i anstalterna Hall och Kumla åsidosatt gällande
regelverk. För detta kan de inte undgå kritik.

När det gäller frågan om hur transporterna har genomförts får jag anföra
följande.

För att Kriminalvårdens Transporttjänst skulle ha haft möjlighet att helt
överlämna uppdrag avseende genomförande av transporter av nu aktuellt slag
till polisen torde det ha krävts en särskild reglering i lag som möjliggjorde
polishandräckning i dessa situationer (jfr JO 2000/01 s. 95). Någon sådan
                                                                   Dnr 2345-2005       Sid 4 (4)




reglering fanns inte vid genomförandet av nu aktuella transporter och saknas
enligt min mening alltjämt trots senare genomförda författningsförändringar.
Vidare skulle det, enligt Kriminalvårdens föreskrifter, vid varje transport ha
medföljt en ansvarig transportledare från Kriminalvårdens Transporttjänst. Av
utredningen i ärendet framgår att detta inte har varit fallet, utan att ansvaret för
AA helt överlämnades till polisen. Även detta förfarande står således i strid med
gällande regelverk och förtjänar kritik. Kriminalvården har emellertid vidtagit
åtgärder för att åstadkomma en författningsenlig handläggning av transporter
mellan anstalterna. Någon ytterligare åtgärd från min sida framstår inte som
erforderlig.

Vad AA i övrigt har framfört föranleder inte någon åtgärd eller något ytterligare
uttalande från min sida.

Avslutningsvis vill jag dock uttrycka förståelse för Kriminalvårdens uppfattning
att vissa transporter, på grund av de säkerhetsarrangemang som krävs,
lämpligen bör ombesörjas av polisen och inte av Kriminalvården. Som
framkommit i ärendet finns det inte tillräckligt stöd i lag att under sådana
transporter överlåta ansvaret för en intagen till polisen. Jag överlämnar därför
en kopia av detta beslut till Justitiedepartementet och riksdagens justitieutskott
för kännedom.
