# Göteborgs universitet har brustit i saklighet och opartiskhet i samband med en utställning

JO 2026-03-03 dnr 2345-2025

[P]
                                                                                                              Sid
                                                               BESLUT                                       1 (10)
                                                               Datum                      Dnr
                                                               2026-03-03                 2345-2025

Chefsjustitieombudsmannen
Erik Nymansson




                Göteborgs universitet har brustit i saklighet och opartiskhet i
                samband med en utställning


                 Beslutet i korthet: Enligt 1 kap. 9 § regeringsformen ska förvaltningsmyndigheter
                 iaktta saklighet och opartiskhet. Redan risken för att andra kan uppfatta att detta inte
                 görs är tillräckligt för att handlandet ska kunna anses strida mot grundlagens krav.
                 Det aktuella ärendet föranleddes av att en studentförening vid HDK-Valand, som är
                 en institution inom Göteborgs universitet, arrangerade en utställning som gav uttryck
                 för solidaritet med Palestina och kritik av Israel. I anmälan till JO framhölls att HDK-
                 Valand hade tillåtit att de allmänna delarna av dess lokaler översvämmades med
                 politiska budskap och att man kunde få intryck av att myndigheten stod bakom dessa.
                 ChefsJO konstaterar att en myndighet inte kan stå bakom de aktuella budskapen och
                 samtidigt sägas iaktta saklighet och opartiskhet. Enligt chefsJO ankommer det, i ett
                 fall som det aktuella, på myndigheten att det klargörs att det som framförs inte är
                 uttryck för något myndighetens egna ställningstagande. I det här fallet var
                 omständigheterna enligt chefsJO sådana att detta inte klargjordes.
                 ChefsJO anser att det har funnits en risk för att utomstående skulle kunna uppfatta
                 det som att HDK Valand – och i förlängningen universitetet – stod bakom det
                 framförda. Universitetet får därmed anses ha brustit i saklighet och opartiskhet och
                 kan därför inte undgå kritik.

## Anmälan

I en anmälan till JO förde AA, som företrädare för Judiska Centralrådet, fram
                klagomål mot Göteborgs universitet och uppgav i huvudsak följande.

                HDK-Valand, som är en institution inom Göteborgs universitet, har tillåtit att de
                allmänna delarna av dess lokaler översvämmas med starkt israelkritiska och
                även antisemitiska budskap. Att så sker hade inte varit möjligt utan samtycke
                från ledande befattningshavare. Såväl studenter som lärare och besökare får
                därmed intrycket att myndigheten står bakom budskapen. I vart fall har
                myndigheten inte gjort några försök att balansera eller nyansera budskapen.
                Intrycket blir därmed att det är myndigheten som står bakom, eller i vart fall
                aktivt godkänner, budskapen. Det kan ifrågasättas om myndigheten uppfyller
                kravet på saklighet och opartiskhet enligt 1 kap. 9 § regeringsformen (RF).

                I anmälan hänvisades till ett antal bilder i ett reportage av en nättidning. Ett
                antal av dessa bilder har tagits in som bilaga till detta beslut.
                                                                    Dnr 2345-2025       Sid 2 (10)



Utredning
Sedan JO tagit del av reportaget som anmälaren hänvisade till begärde JO att
Göteborgs universitet skulle yttra sig över anmälan och särskilt beröra frågan
om hur myndighetens agerande har förhållit sig till 1 kap. 9 § RF.

Yttrande från Göteborgs universitet
Universitetet, genom rektor BB, anförde i huvudsak följande.

HDK-Valand är en institution inom Konstnärliga fakulteten. I februari 2025
uppmärksammades institutionens ledning på ett studentupprop kopplat till
konflikten i Gaza. Kort därefter genomfördes en studentdriven utställning, som
del av uppropet, i Galleri Tripp. Det är ett av fem gallerier som drivs av
fakultetens studentkår (Konstkåren). HDK-Valand driver inte gallerierna utan
upplåter endast lokaler och ytor till Konstkåren i syfte att studenterna ska träna
sina färdigheter i att ställa ut konstnärliga arbeten.

Galleri Tripp ligger i ett trapphus som är låst dygnet runt för externa besökare
och därmed med begränsad tillgång för allmänheten. Utställningen var inte en
del av utbildningen och hade, i likhet med övriga studentutställningar som
arrangeras genom Konstkåren utanför utbildningen, inte föregåtts av
handledning, förhandsgranskning eller godkännande. Den utgjorde ett
konstnärligt och politiskt ställningstagande från en studentgrupp.

Efter publicering av en nättidningsartikel, medverkade HDK-Valands prefekt i
intervjuer i syfte att förmedla korrekt information och institutionens hållning. I
samband med detta publicerades även information och tydliggörande i andra
kanaler.

Utställningen har, i enlighet med interna rutiner, inte granskats eller föranlett
något aktivt ställningstagande avseende budskapen från institutionens sida. Att
inte tillåta studentutställningar med anledning av att utställningen rörde ett
konstnärligt och politiskt ställningstagande och som var en del av ett upprop
gentemot institutionen och universitetet, hade varit en avvikelse från befintliga
rutiner. Det bedömdes ha kunnat stå i strid med kraven på saklighet och
opartiskhet samt eventuellt begränsat studenternas yttrandefrihet. HDK-Valands
ledning bedömer att institutionen har agerat i enlighet med grundläggande
principer för yttrandefrihet, akademisk och konstnärlig frihet samtidigt som
man respekterat principen om saklighet och opartiskhet.

Vad avser hur universitetet har uppfattats utifrån så har företrädare från
institutionen efter nättidningens publicering – exempelvis i artikel i en
morgontidning den 4 mars – framfört till media att det rör sig om en
studentdriven utställning och att det inte är ledningens roll att godkänna
utställningar i galleriet. Rektor har vid ett flertal tillfällen uttalat sig om
universitetets hållning i relation till studentprotesterna och kriget i Gaza. Rektor
har vid dessa tillfällen uttalat att universitetets uppgift är att bedriva utbildning
och forskning samt att universitetet ska stå fritt från påtryckningar. Varken
                                                                    Dnr 2345-2025       Sid 3 (10)



studenter, medarbetare eller samhället i stort kan kräva att universitetet som
myndighet tar ställning i specifika frågor.

Sammanfattningsvis bedömer universitetet att institutionen har agerat i enlighet
med såväl regeringsformens krav som övrig tillämplig lagstiftning.

Underyttranden från HDK-Valand
I två underyttranden från HDK-Valand uppgav institutionen genom prefekten i
korthet följande.

Gallerigruppen, som består av studenter utsedda av Konstkåren, sköter
utställningarna. Galleriytorna kan jämföras med verkstäder där studenterna
tränar sina färdigheter i konsten att ställa ut sina arbeten. Gallerierna har funnits
under lång tid och är en viktig del av en konstskola. Galleri Tripp är för en
intern publik. Vid särskilda evenemang kan delar av allmänheten bli inbjudna.
Till skillnad från utställningar inom ramen för utbildningen fanns det inte någon
dialog kring innehållet med t.ex. handledare.

Det är en del av institutionens ordinarie verksamhet att upplåta lokaler till den
lokala demokratiskt uppbyggda studentföreningen, dvs. Konstkåren, för bland
annat galleriverksamhet. Institutionen anser således att 1 kap. 13 §
högskoleförordningen (1993:100) är tillämplig i den aktuella situationen.

Uppropet med tillhörande utställning satte fokus på konstnärlig frihet,
akademisk frihet samt yttrandefrihet, och att det på en konstnärlig högskola
måste ges utrymme för olika perspektiv. Att i det skedet gå in och hindra
studenterna att genomföra utställningen innan den ägt rum var inte en
framkomlig väg för institutionen. Det är universitetets roll att kunna lyfta och
diskutera aktuella frågor. Institutionen delar universitetets hållning att uppgiften
är att bedriva utbildning samt forskning och att det saknas mandat att uttala
utrikespolitiska uppfattningar eller driva utrikespolitiska frågor.

Det finns anslag som välkomnar öppenhet och dialog. Av dessa framgår också
att uttryck som uppfattas som intoleranta, stör kärnverksamheten eller påverkar
studie- och arbetsmiljön kommer att tas ner. Utöver den allmänna
uppförandekoden, finns det inte några skriftliga rutiner eller överenskommelser
avseende gallerierna och förhållandet mellan institutionen och Konstkåren. Det
finns dock ett värde i att ta fram sådana.

Utställningen var tidsbegränsad mellan den 21 februari och den 10 mars, vilket
framgick av de affischer som sattes upp under veckan. Avsändarna var en
studentgrupp inom institutionen.

Parallellt med utställningen hade det satts upp en affisch i de gemensamma
lokalerna, av vilken det framgick att ett 60-tal anställda på institutionen hade
skrivit under ett upprop syftandes bl.a. till att samarbeten med vissa israeliska
institutioner skulle avbrytas.
                                                                        Dnr 2345-2025       Sid 4 (10)



Rättsliga utgångspunkter
Enligt 1 kap. 9 § RF ska förvaltningsmyndigheter i sin verksamhet bl.a. iaktta
saklighet och opartiskhet (objektivitetsprincipen).

Grundlagsbestämmelsen omfattar inte bara hur en sak rent faktiskt har
handlagts och vilka verkliga skäl som ligger bakom ett beslut eller annat
handlande från en myndighet, utan även hur en myndighets eller en tjänstemans
agerande har uppfattats är av betydelse. Man talar därför ibland om en subjektiv
och en objektiv sida av bestämmelsen. Med den subjektiva sidan menas hur
myndigheten själv anser sig ha agerat, medan den objektiva sidan avser hur
myndighetens agerande kan uppfattas utifrån. Redan risken för att andra kan
uppfatta att saklighet och opartiskhet inte iakttas är alltså tillräckligt för att
handlandet ska kunna anses strida mot grundlagens krav. Myndigheter, och dess
företrädare i tjänsten, bör således agera på ett sätt som inte ger intryck av att de
är osakliga eller partiska. (Se Bull och Sterzel, Regeringsformen – en
kommentar, [2023, JUNO], s. 57 och bl.a. JO 2020/21 s. 515, dnr 7815-2018.)

Av 2 kap. 1 § första stycket 1 RF framgår att var och en gentemot det allmänna
är tillförsäkrad yttrandefrihet, definierad som frihet att i tal, skrift eller bild eller
på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor.

Enskilda myndighetsanställda har yttrandefrihet. Myndigheter som sådana har
dock inte en sådan frihet. När det kommer till en myndighets uttalanden eller
framställningar som görs på det allmännas vägnar kan myndigheten alltså inte
resonera i banor som för tankarna till exempelvis forskarens eller konstnärens
frihet. Med andra ord kan en myndighet inte härleda befogenheter ur regler som
uppställts för att tillförsäkra medborgarna yttrandefrihet gentemot det allmänna.
I stället gäller bl.a. kravet på saklighet och opartiskhet som påtagligt beskär
möjligheten att göra uttalanden på det allmännas vägnar. Detta hindrar dock inte
att en myndighet med stöd i dess verksamhetsuppdrag lämnar utrymme för
enskilda aktörer, och ger dessa stor frihet att framföra åsikter m.m. Under
förutsättning att det klargörs att det som framförs inte är uttryck för något
myndighetens ställningstagande, begränsar objektivitetsprincipen inte den
möjligheten på annat sätt än att myndigheten har ett ansvar för att helheten är
balanserad och vederhäftig. (Se JO 2011/12 s. 605, dnr 5127-2009.)

JO har i flera beslut uttalat att en skola inte är att anse som en allmän plats, och
att yttrandefriheten inte innefattar någon rätt för medborgare – eller en
sammanslutning av sådana – att få tillträde till en skola för att där sprida ett
budskap (se bl.a. JO 2008/09 s. 396, dnr 4192-2006). Grundlagarnas skydd för
yttrandefriheten hindrar som utgångspunkt inte heller att det allmännas
företrädare, i lokaler där det allmänna svarar för verksamheten, reglerar i vad
mån olika typer av budskap får spridas. Sådana regler måste dock vara generella
till sin karaktär och får inte diskriminera mellan olika enskilda framställningar
på grund av deras innehåll. (Se JO 2010/11 s. 619, dnr 1248-2008.) Vid
ställningstaganden i dessa frågor måste således beaktas den övergripande
bestämmelsen i 1 kap. 9 § RF.
                                                                  Dnr 2345-2025     Sid 5 (10)



En myndighet har vidare att agera inom de ramar lagstiftningen ställer upp för
dess särskilda uppdrag. Enligt 1 kap. 1–6 §§ högskolelagen (1992:1434) gäller
för universitet och högskolor bl.a. följande.

De statliga lärosätenas huvuduppgifter är att bedriva dels utbildning som vilar
på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet, dels
forskning och konstnärlig forskning samt utvecklingsarbete. I uppgiften ingår
även att samverka med det omgivande samhället för ömsesidigt utbyte och att
verka för att den kunskap och kompetens som finns vid högskolan kommer
samhället till nytta. Som en allmän princip ska gälla att den akademiska friheten
ska främjas och värnas.

Av 1 kap. 13 § högskoleförordningen framgår att en högskola under vissa
förutsättningar är skyldig att låta en demokratiskt uppbyggd förening för
studenter vid högskolan använda undervisningslokalerna vid en sammankomst
som föreningen anordnar för sina medlemmar, om sammankomsten hålls för
upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av
konstnärligt verk. Den som av föreningen har bjudits in för att medverka vid
sammankomsten får inte vägras tillträde till möteslokalerna.

Bedömning
Inledning
Jag har i huvudsak begränsat min granskning till frågan om Göteborgs
universitet har agerat i enlighet med objektivitetsprincipen i 1 kap. 9 § RF.

Inledningsvis vill jag dock behandla en annan fråga, nämligen den om HDK-
Valand har haft en skyldighet eller ens en rätt att upplåta sina lokaler till
studentföreningen.

Frågan om upplåtandet av lokaler
Det fanns inte någon skyldighet att upplåta lokalerna
HDK-Valand har gjort gällande att 1 kap. 13 § högskoleförordningen är
tillämplig i den aktuella situationen och att högskolan således har haft en
skyldighet att upplåta lokalerna.

Skyldigheten för en högskola att, enligt 13 §, upplåta lokaler är begränsad till
undervisningslokaler. Vid lärosäten med en praktisk inriktning – såsom
konstskolor – måste begreppet undervisningslokaler anses ha en vidare innebörd
än mer traditionella lokaler för undervisning såsom föreläsningssalar och
seminarierum. Vid en konstskola utgör t.ex. verkstäder undervisningslokaler.
För elever vid en sådan skola är det en viktig del i utbildningen att presentera
och ställa ut konstnärliga verk. Även gallerier måste därför anses utgöra
undervisningslokaler.

Normalt sett utgör ett trapphus, en foajé eller något annat motsvarande utrymme
inte en undervisningslokal. I förevarande fall har dock trapphuset vid
återkommande tillfällen använts som ett galleri. Vid angivna förhållanden får
                                                                    Dnr 2345-2025     Sid 6 (10)



trapphuset alltså anses utgöra en undervisningslokal och därmed omfattas av
bestämmelsens tillämpningsområde.

För att 1 kap. 13 § högskoleförordningen ska vara tillämplig förutsätts
emellertid att det är fråga om en sammankomst som föreningen anordnar för
sina medlemmar. Det är enligt bestämmelsen visserligen möjligt att bjuda in
vissa bestämda personer för att medverka som t.ex. föreläsare. Det finns
emellertid inte någon skyldighet för en högskola att låta föreningen använda
lokalerna till sammankomster för andra än medlemmar eller för t.ex.
sammankomster med öppet tillträde där även en obestämd krets av personer får
delta.

När det gäller sammankomster för framförande av konstnärliga verk torde syftet
i regel vara att visa upp verken för en bredare publik. Det kan därför framstå
som något förvånande att även sådana sammankomster måste begränsas till
föreningens medlemmar för att förordningen i denna del ska vara tillämplig.
Med detta sagt konstaterar jag dock att ordalydelsen i 13 § inte ger utrymme för
någon annan slutsats än att kravet om att det ska vara fråga om en
sammankomst som föreningen anordnar för sina medlemmar också gäller vid
framförande av konstnärliga verk.

Utredningen visar att utställningen har varit tillgänglig för i vart fall samtliga
studenter samt lärare och annan personal vid institutionen. Till följd av detta
kan sammankomsten inte sägas ha anordnats för Konstkårens medlemmar.
Någon skyldighet för HDK-Valand att upplåta lokalerna enligt 1 kap. 13 §
högskoleförordningen har därmed inte förelegat.

HDK-Valand hade rätt att upplåta lokalerna
Det förhållandet att det inte har funnits någon skyldighet att upplåta lokalerna
innebär dock inte att detta skulle ha varit otillåtet. Den tidigare nämnda
bestämmelsen i högskoleförordningen talar i stället för att statliga lärosäten som
utgångspunkt har en möjlighet att upplåta sina lokaler till studenter för denna
typ av verksamhet. I samma riktning talar det förhållandet att ett aktivt
förenings- och kulturliv med ett livfullt meningsutbyte alltid har varit ett
naturligt och viktigt inslag på universitet och högskolor. Att möjliggöra
exempelvis studentutställningar genom att upplåta lokaler kan inte heller sägas
vara främmande för lärosätenas verksamhet eller det uppdrag som framgår av
högskolelagen. HDK-Valand har alltså haft rätt att upplåta lokaler till den
aktuella studentföreningen.

Det saknades riktlinjer och detta utgör en brist
Om ett lärosäte väljer att upplåta sina lokaler för t.ex. studentföreningar måste
detta ske på ett objektivt och förutsebart sätt. Detta innebär bl.a. ett ansvar att
tillse att dessa behandlas utifrån sakliga urvalskriterier. Det kan därför vara
lämpligt att ha fastställda riktlinjer för hur urvalet och hanteringen i övrigt ska
ske. Sådana riktlinjer innebär också att det blir tydligare för såväl allmänheten
som lärosätets personal och elever vad som gäller. De riktlinjer som fastställs
                                                                      Dnr 2345-2025      Sid 7 (10)



måste vara generella till sin karaktär och får inte lämna utrymme för
ovidkommande hänsyn (jfr t.ex. JO 2016/17 s. 671, dnr 5221-2014).

Det är enligt min mening en brist att det inte har funnits tydliga riktlinjer för
nyttjandet av galleriytorna samt förhållandet mellan HDK-Valand och
Konstkåren, än mindre skriftliga sådana. I linje med vad institutionen har anfört
i sitt yttrande anser jag att det vore lämpligt att ta fram sådana.

Utgångspunkter för min prövning av om Göteborgs universitet har agerat
i enlighet med objektivitetsprincipen i 1 kap. 9 § RF
HDK-Valand anser att det är fråga om en konstutställning. Universitetet har
beskrivit det som ett konstnärligt och politiskt ställningstagande i form av en
studentutställning. Det finns inte anledning för mig att göra någon egen
bedömning av detta. En annan sak är att utställningen för många utomstående
torde ha uppfattats främst som en politisk manifestation.

Som framgår av bilagan till detta beslut och övrig utredning har det på olika
ytor och våningsplan utplacerats ett stort antal banderoller, plakat, kartor och
andra föremål med olika budskap. Yttrandena är av varierande karaktär men i
princip samtliga ger uttryck för solidaritet med Palestina och kritik av Israel.
Utan att gå in närmare på innehållet kan jag konstatera att budskapen är av den
karaktär att en myndighet inte kan stå bakom dessa och samtidigt sägas iaktta
saklighet och opartiskhet.

Utredningen ger inte stöd för att HDK-Valand stod bakom de framförda
uttrycken. Myndigheten har således inte på ett subjektivt sätt brutit mot
objektivitetsprincipen. Det återstår dock att pröva den objektiva sidan av
objektivitetsprincipen, dvs. hur myndighetens agerande kan uppfattas utifrån.
Som nämnts kan redan risken för att andra kan uppfatta att saklighet och
opartiskhet inte iakttas vara tillräckligt för att handlandet ska kunna anses strida
mot grundlagens krav.

Med anledning av vad som anförts i ärendet vill jag redan här understryka att
HDK-Valand har samma skyldighet att iaktta objektivitetsprincipen i
förhållande till studenter och anställda som institutionen har gentemot andra.
Som utgångspunkt saknar det i sammanhanget därför betydelse om det som
framförs, i det här fallet en utställning, är tillgängligt för allmänheten eller inte.

Om utställningen är tillgänglig endast för en begränsad krets, som är införstådd
med vem som är avsändare, skulle man i ett fall som det aktuella visserligen
kunna hävda att risken för att någon ska uppfatta myndigheten som avsändare
minskar. Med hänsyn till sociala medier och den potentiellt stora spridningen en
upptagning kan få har ett sådant resonemang begränsad betydelse. Det räcker i
princip med att någon besökare lägger upp en bild eller film från utställningen
för att denna ska få spridning till andra sammanhang och en betydligt vidare
krets, som inte är införstådd med sammanhanget och som därmed riskerar att få
uppfattningen att myndigheten är avsändare. Detta är således något en
                                                                    Dnr 2345-2025       Sid 8 (10)



myndighet numera närmast har att räkna med och som manar till särskild
tydlighet.

Med utgångspunkt i det jag har redovisat ovan och uppgiften att det är fråga om
en utställning driven av studenter, utom ramen för deras utbildning, gör jag
följande överväganden.

Frågan om budskapens avsändare
Det ankommer på myndigheten att avsändaren klargörs
När en myndighet på aktuellt sätt har lämnat utrymme för andra att framföra
åsikter ankommer det på myndigheten att det klargörs att det som framförs inte
är uttryck för något myndighetens egna ställningstagande (jfr JO 2011/12 s.
605, dnr 5127-2009).

Många gånger är det en självklarhet att det som framförs inte är ett uttryck för
något ställningstagande från en myndighets sida. Det torde t.ex. vara fallet då
det på en konstskola är fråga om utställning av konstnärliga verk i en
traditionell gallerilokal med angivande av den konstnär som utfört verket. I ett
sådant fall krävs normalt sett inte några ytterligare klargöranden.

I det här fallet var omständigheterna dock inte sådana att det framstod som
självklart att det inte rörde sig om något myndighetens ställningstagande.

Det fanns en risk för att det kunde uppfattas som att HDK-Valand stod bakom
utställningen
Utställningen har bestått av ett stort antal banderoller m.m. med olika mer eller
mindre politiska budskap. Flera våningar i ett trapphus har tagits i anspråk för
detta. Även om jag är medveten om att lokalen tidigare har använts för
utställningar, ökar den valda utställningsytan risken för oklarhet i ovan nämnt
avseende. Av utredningen framgår inte heller att utställningen var tydligt
avgränsad.

Till detta kommer att det i anslutning till utställningen hade anslagits ett brev,
som ett 60-tal ur personalen vid institutionen har undertecknat. I detta tar
undertecknarna, likt utställarna, tydlig ställning för Palestina. Att vissa anställda
har satt upp ett sådant anslag är visserligen i sin ordning, men det ökar
onekligen risken för missförstånd i fråga om vem avsändaren till de övriga
likartade budskapen faktiskt är.

Enligt min mening fanns en risk för att det i vart fall utifrån kunde uppfattas
som att HDK-Valand stod bakom utställningen. Vad som möjligen skulle kunna
tala för motsatt slutsats är främst de anslag som institutionen har omnämnt.

På en en skylt med överrubriken Openess & dialogue angavs ”On this wall,
many voices are heard. We welcome that. Messages that express intolerance,
disrupt core activities or affect the study/work environment will be removed”.
Detta anslag kan förstås som ett tydliggörande av att meddelanden på den eller
de väggar där anslaget är uppsatt inte är något som myndigheten ställer sig
                                                                    Dnr 2345-2025       Sid 9 (10)



bakom. Anslaget kan också förstås primärt som ett besked om vilka typer av
meddelanden som tas bort. Det har inte framgått om det rör sig om en eller flera
skyltar, var dessa är placerade och om de tar sikte på galleriet i fråga. Om något
tyder utredningen snarare på att dessa skyltar inte avsåg galleriet. Oavsett hur
det förhåller sig i detta avseende står det klart att den aktuella utställningen inte
har varit begränsad till en vägg eller något som kan likställas med en sådan.
Betydelsen av detta anslag blir mot denna bakgrund begränsad.

Därutöver fanns en affisch för en ”Exhibition take-over” i Galleri Tripp med
överskriften ”HDK-Valand for Palestine”. Denna överskrift kan tolkas på olika
sätt men i brödtexten anges bl.a. att det är fråga om att studentrörelsen ska ta
över galleriet. Det förhållandet att initiativet till utställningen kommer från
studenter och att den drevs av studenter säger dock inget i sig om huruvida även
HDK-Valand ställde sig bakom det som förmedlades eller inte. Vidare framgår
det inte tydligt var dessa affischer har varit placerade eller hur pass synliga de
har varit. De affischer som kan urskiljas på de bilder som förekommer i
utredningen är inte väl synliga. I ett fall är affischen placerad på ena sidan av en
uppställd dörr och i ett annat fall på insidan av en toalettdörr. Om man skulle
mena att dessa av studenter uppsatta affischer var ändamålsenliga för att
klargöra att det var fråga om en studentutställning som institutionen inte stod
bakom, så har det onekligen funnits mer lämpliga och åskådliga ytor för deras
placering.

HDK-Valand har vidare angett att företrädare för institutionen i efterhand har
uppgett att det var fråga om en studentdriven utställning och att det saknas
mandat för institutionen att driva utrikespolitiska frågor. Eftersom detta har
skett först en inte obetydlig tid efter utställningens öppnande har det inte någon
betydelse för frågan om hur utställningen initialt har kunnat uppfattas.

Utifrån de omständigheter som jag redogjort för ovan menar jag sammantaget
att det har funnits en risk för att utomstående skulle kunna uppfatta det som att
HDK-Valand – och i förlängningen Göteborgs universitet – stod bakom det
framförda. Detta torde särskilt gälla för personer som inte är införstådda med att
trapphuset också används som galleri och som dessutom inte har återkommande
kontakt med institutionen. Det förhållandet att delar av utställningen bestod i
kritik mot universitetet förändrar inte denna bedömning.

Enligt min mening har myndigheten sålunda brustit i saklighet och opartiskhet.
Göteborgs universitet kan därför inte undgå kritik.

Avslutande kommentarer
Hur en myndighet som upplåter sina lokaler till annan ska gå tillväga för att
leva upp till objektivitetsprincipen får avgöras från fall till fall, men det bör som
utgångspunkt inte fordra några särskilt betungande insatser. I ett fall som det
förevarande skulle man exempelvis kunna tänka sig utplacering av otvetydiga
och väl synliga anslag i själva utställningslokalerna av vilka det framgår att det
rör sig om en studentutställning samt att de åsikter som uttrycks är studenternas
                                                                  Dnr 2345-2025     Sid 10 (10)



egna och inte något myndighetens egna ställningstagande. I vissa fall kan detta
också behöva kommuniceras i andra kanaler såsom exempelvis via
myndighetens hemsida eller på annat sätt. Det väsentliga är att myndighetens
ståndpunkt utifrån sett står klar.

Jag noterar att universitetet centralt, genom rektor, vid flera tillfällen –
däribland innan utställningen – har klargjort lärosätets roll och uttalat att
universitetet inte ska ta ställning i frågor som de nu aktuella. Detta är
naturligtvis positivt men sådana klargöranden riskerar att urholkas i de fall de
enskilda institutionerna inte agerar med samma tydlighet.

Jag vill avslutningsvis understryka att det är helt avgörande för allmänhetens
förtroende för myndigheter att det inte råder någon tvekan om att de iakttar
saklighet och opartiskhet. Den grundlagslagsfästa objektivitetsprincipen ställer
höga krav på myndigheterna i detta avseende och jag förutsätter att universitetet
i sin helhet kommer att agera med större tydlighet i liknande frågor i framtiden.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av chefsJO Erik Nymansson. Dokumentet har fastställts
digitalt och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Per Samuelsson har föredragit ärendet och byråchefen Dan
Johansson har deltagit i beredningen.
                       Dnr 2345-2025 – Bilaga




Bilaga – Fotografier
Dnr 2345-2025 – Bilaga
Dnr 2345-2025 – Bilaga
Dnr 2345-2025 – Bilaga
Dnr 2345-2025 – Bilaga
Dnr 2345-2025 – Bilaga
Dnr 2345-2025 – Bilaga
