# Möjligheten att besluta om husrannsakan och beslag för att komma åt en häktads egendom som förvaras i ett förvaringsutrymme på häktet samt häktespersonalens rätt att lämna ut sådan egendom m.m.

JO 2004-10-05 dnr 2346-2003

BESLUT
                                                                          Datum              Dnr                     Sid
                                                                          2004-10-05         2346-2003              1 (8)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Möjligheten att besluta om husrannsakan och beslag för att komma åt
                        en häktads egendom som förvaras i ett förvaringsutrymme på häktet
                        samt häktespersonalens rätt att lämna ut sådan egendom m.m.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot Ekobrottsmyndigheten, Östra av-
                        delningen, och Kriminalvårdsmyndigheten Stockholm Kronoberg. AA anförde
                        bl.a. följande. Den 3 december 2001 beredde sig Ekobrottsmyndigheten tillträde till
                        det förvaringsutrymme på Kronobergshäktet i vilket hans personliga ägodelar fanns
                        inlåsta. Ur förvaringsutrymmet togs de nycklar som han hade haft på sig när han
                        greps. Nycklarna användes sedan av Ekobrottsmyndigheten för att ta sig in i en
                        lägenhet och där verkställa en husrannsakan. – Ekobrottsmyndigheten har således
                        företagit en husrannsakan i hans förvaringsutrymme utan att det förelåg ett beslut
                        om detta och myndigheten har inte heller i efterhand underrättat honom om händel-
                        sen. Vidare har personal vid Kronobergshäktet lämnat ut nycklarna utan hans
                        skriftliga medgivande eller efter ett beslut av myndighet som enligt Kriminalvårds-
                        styrelsens häktesföreskrifter är en förutsättning för att den intagnes tillhörigheter
                        skall få lämnas till annan.

## Utredning

Vissa handlingar fordrades in från Ekobrottsmyndigheten i ärendet C 44-427-00
                        och från Polismyndigheten i Stockholms län i ärendet Ai-793-176-03. En av-
                        visiteringsrapport m.m. fordrades in från häktet. Av handlingarna framgick bl.a. att
                        kriminalinspektören BB vid Ekobrottsmyndigheten den 3 december 2001 hade
                        kvitterat ut nycklar från AA:s förvaringsbox på häktet och att en husrannsakan i en
                        lägenhet verkställts samma dag varvid vissa beslag hade gjorts samt att nycklarna
                        hade återlämnats den 21 december 2001.

                        Ärendet remitterades till Ekobrottsmyndigheten och till Kriminalvårdsmyndigheten
                        Stockholm Kronoberg för upplysningar och yttrande över vad som hade framförts i
                        anmälan till JO.

                        Kriminalvårdsmyndigheten anförde följande.

                                  AA var intagen på häktet under tiden 2001-11-15--2002-01-31. Som framgår av den
                                  avvisiteringsrapport som upprättades på häktet har 3 stycken nycklar omhänder-



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                          Dnr 2346-2003     Sid 2 (8)



      tagits. Dessa kvitterades sedan ut av en polisman den 3/12 2001 och återlämnades
      den 21/12.
      Den vårdare som ombesörjde utlämnandet säger sig inte komma ihåg detta enskilda
      fall men generellt är det så att personalen aldrig ifrågasatt polisens rätt att bereda sig
      tillträde till de intagnas förvaringsutrymmen. Han har följaktligen inte avkrävt polis-
      mannen ett beslut om husrannsakan.
      Enligt vaktchefen CC på häktets inskrivningsavdelning avlämnas de flesta frihets-
      berövade av de polismän som ombesörjt gripandet. Efter avvisitering placeras de
      tillhörigheter en intagen av olika anledningar inte får ha i bostadsrummet i en box
      eller ett förrådsutrymme beroende på vilken kategori han/hon tillhör.
      När utredningsmannen sedan kommer till häktet för att förhöra den intagne är det
      mycket vanligt att denne också vill titta på den intagnes tillhörigheter som ett led i
      utredningen. Detta har personalen sett som naturligt och har aldrig ens kommit på
      tanken att förhindra.
      Ungefär 8000 frihetsberövade passerar häktets inskrivningsavdelning varje år.
      När det gäller häktade har personalen också varit polisen behjälplig med åtkomst till
      förvaringsutrymmena. Det har dock inte varit lika vanligt att sådana önskemål fram-
      ställs som beträffande gripna och anhållna.
      Kriminalvårdsstyrelsen har i ett tidigare JO ärende (Dnr 1742-1997) redogjort för sin
      syn på rättsläget i ett liknande fall som detta. Bland annat framgår att det förvarings-
      utrymme där intagnas tillhörigheter förvaras är att betrakta som ett sådant slutet
      förvaringsställe som avses i 28 kap. 1 § RB. Åtgärden att bereda sig tillträde till den
      frihetsberövades förvaringsutrymme är ett led i en pågående förundersökning och
      kan inte anses lagenlig utan beslut om husrannsakan. Inte heller kan en frihets-
      berövads samtycke ersätta kravet på ett formellt beslut om husrannsakan.
      Det kan alltså konstateras att häktet i det aktuella ärendet förfarit felaktigt och att
      häktets rutiner i övrigt varit felaktiga. Fortsättningsvis måste personalen alltid av-
      kräva polisman ett beslut om husrannsakan när denne begär tillträde till en frihets-
      berövads förvaringsutrymme och nya instruktioner kommer att utfärdas. Detta torde
      inte medföra några problem för häktespersonalen men kan komma att innebära stora
      svårigheter för polisen, särskilt i början av en förundersökning.
      Uppgifter har inhämtats från andra kriminalvårdsmyndigheter om hur man hanterar
      utkvittering av intagnas tillhörigheter. Som exempel kan nämnas att på de övriga tre
      största häktena kräver man på det ena inte beslut om husrannsakan, på det andra gör
      man det och på det tredje kräver man att polisen upprättar ett beslagsprotokoll när
      tillhörigheter omhändertas.
Ekobrottsmyndigheten anförde bl.a. följande.

      Aktuellt ärende
      Vid EBM pågår en förundersökning mot DD. Beslut fattades den 3 december 2001
      att anhålla DD. I samband med förhör framkom att AA hjälpt DD med visst bok-
      föringsarbete. På grundval av bl.a. dessa uppgifter fattades beslut den 3 december
      2001 om husrannsakan hos en annan person i en lägenhet i Stockholm. Lägenhets-
      innehavare var EE, men även AA hade nycklar till lägenheten. Vid denna tidpunkt
      satt AA häktad på Kronobergshäktet i Stockholm misstänkt för annat brott. Han var
      vid denna tidpunkt inte misstänkt i det ärende i vilket husrannsakan företogs. Miss-
      tanke mot honom i nu aktuellt ärende registrerades vid EBM först den 14 mars 2002.
      Förundersökningen mot honom lades ner den 26 juli 2002 jml. 20 kap 7 § 3 p. rätte-
      gångsbalken (RB) jämfört med 23 kap 4 a § RB.
      Av det från JO nu remitterade ärendet framgår att det i samband med att AA häkta-
      des upprättades en avvisiteringsrapport på Kronobergshäktet där det framgår att bl.a.
      hans nycklar tagits omhand. Vidare framgår att en polisman tjänstgörande vid EBM
      kvitterat ut nycklarna från häktet dagen för husrannsakan 3 december 2001 samt att
      nycklarna återställts den 21 december 2001.
                                                                        Dnr 2346-2003     Sid 3 (8)

## Rättslig reglering

Kriminalvårdsverkets författningssamling (KVVFS) 1997:15
      Den aktuella författningen innehåller föreskrifter för häktet. Beträffande pengar och
      andra personliga tillhörigheter stadgas att tillhörigheter den intagne har med sig skall
      tas emot, förtecknas och beskrivas. Förteckningen skall godkännas av den intagne
      (7§). Vidare framgår att den intagnes tillhörigheter inte får lämnas till annan utan
      hans skriftliga medgivande eller myndighets beslut (10§).

      Husrannsakan och beslag
      Enligt 28 kap 1 § RB kan husrannsakan företas för eftersökande av föremål som är
      underkastat beslag, eller eljest till utrönande av omständigheter som kan äga
      betydelse för utredning om brottet.
      28 kap 6 § RB stadgar att olägenhet och skada utöver vad som är oundgängligen
      nödvändigt inte får orsakas vid husrannsakan. Rum eller förvaringsställe må om det
      erfordras öppnas med våld.
      Enligt 27 kap 1 § RB må egendom tagas i beslag som skäligen kan antagas äga
      betydelse för utredning om brott eller vara genom brott någon avhänt eller på grund
      av brott förverkat.

## Slutsatser

Åklagaren har beslutat om husrannsakan i en lägenhet i Stockholm. För att verkställa
      beslutet hämtades nycklar ur AA:s förvaringsbox på häktet. Den polisman som på
      häktet tog emot nycklarna har inte själv fattat något beslut eller företett något beslut
      om husrannsakan utan gjort en förfrågan om han kunde kvittera ut nycklarna.
      Utifrån ovan redovisad lagstiftning och med beaktande av JO-uttalandet 1999/2000
      dnr 1742-1997 får det anses klart att den enda möjligheten att som led i en förunder-
      sökning ta något ur en intagens förvaringsbox på häktet är genom ett beslut om
      husrannsakan. Regleringen i kriminalvårdsverkets föreskrifter att egendom får
      lämnas ut med den intagnes medgivande torde inte gälla i en situation som denna.
      Personalen på häktet borde ha efterfrågat om det fanns ett beslut om husrannsakan
      och i brist på detta nekat polismannen åtkomst till förvaringsutrymmet. Även om
      detta innebär en olägenhet för personalen på ett häkte av Kronobergs storlek är det
      enligt EBM:s bedömning det enda sättet att hantera detta.
      En ytterligare fråga som gör sig gällande i detta ärende är om det i en situation som
      denna överhuvudtaget är möjligt att efter en husrannsakan ta nycklar i beslag för att
      verkställa husrannsakan hos annan. De situationer som redovisas i 27 kap 1 § RB
      rymmer inte ett beslag av denna typ. Den verkställande myndigheten torde därför i
      denna situation ha varit hänvisad till att tillgripa låssmed om det inte fanns någon i
      lägenheten som kunde öppna för dem.
      I detta ärende är det endast åklagaren som står under EBM:s tillsyn. Av vad som
      framkommit i ärendet har denne inte fattat något beslut om husrannsakan eller gett
      direktiv om att nycklarna skall hämtas ut. Det som inträffat kan därför inte enligt
      EBM:s uppfattning läggas denne till last.
Ärendet remitterades till Polismyndigheten i Stockholms län för upplysningar och
yttrande över vad som framförts i anmälan till JO beträffande polismans agerande i
samband med att nycklar hämtats från en häktad persons förvaringsbox på Krono-
bergshäktet.

Polismyndigheten kom in med ett yttrande och anförde följande.

      Vid telefonsamtal med avdelningsdirektör FF den 16 september 2003 ställde
      polismyndigheten sig frågande till huruvida myndigheten var rätt mottagare av den
      aktuella remissen eftersom den polisman vars agerande är i fråga tjänstgör vid
      Ekobrottsmyndigheten (EBM).
                                                                         Dnr 2346-2003     Sid 4 (8)



      Vid telefonsamtal den 17 september samma år uppmanade FF polismyndigheten att
      inkomma med ett skriftligt yttrande i vilket myndigheten uppmanades redogöra för
      sin bedömning av huruvida Polismyndigheten i Stockholms län är berörd av den nu
      aktuella remissen.

## Myndighetens bedömning

Anmodad att redovisa sin bedömning av huruvida myndigheten är rätt mottagare av
      remisshandlingarna i det aktuella ärendet vill polismyndigheten anföra följande.
      Ärendet rör en polismans agerande i samband med att nycklar kvitterades ut och
      hämtades från en förvaringsbox tillhörande en häktad person på Kronobergshäktet.
      Polismannen tjänstgjorde på Ekobrottsmyndigheten.
      Enligt Rikspolisstyrelsens beslut av den 24 juli 1998 (dnr KEB-726-2758/98) är
      polismannen placerad vid Rikspolisstyrelsens ekobrottskansli och tjänstgör på
      Ekobrottsmyndigheten fr.o.m. den 1 september 1998 och tills vidare – – – .
      Av 8 § förordning (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen framgår att
      RPS får tillkalla anställda från polismyndigheterna för verksamhet som bedrivs vid
      styrelsen eller Ekobrottsmyndigheten. RPS får, om det är befogat med hänsyn till
      arbetsuppgiften, besluta att för verksamhet som bedrivs vid styrelsen och vid EBM,
      för bestämd tid eller tills vidare, dock längst till en viss tidpunkt, anställa polismän
      som har en anställning tills vidare vid en polismyndighet.
      Av 14 § förordning (1997:898) med instruktion för Ekobrottsmyndigheten framgår
      att det vid myndigheten arbetar poliser. Ekobrottsmyndigheten och Rikspolisstyrels-
      en bestämmer i samråd de närmare formerna för samverkan mellan Ekobrotts-
      myndigheten och polisväsendet.
      Det är således polismyndighetens uppfattning att den aktuella polismannen, trots att
      han har sin grundanställning hos myndigheten, står under Rikspolisstyrelsens arbets-
      ledning under sin tjänstgöring vid Ekobrottsmyndigheten. Polismyndigheten i Stock-
      holms län saknar därför möjlighet att leda och fördela arbetet gentemot den berörde
      polismannen. Polismyndigheten torde därför inte heller vara rätt mottagare av den
      aktuella remissen.
Ärendet remitterades till Rikspolisstyrelsen för upplysningar och yttrande enligt
följande.

A. Rikspolisstyrelsen anmodades att yttra sig över frågan vilken myndighet som,
enligt styrelsens uppfattning, har det arbetsrättsliga ansvaret för de polismän som
har sin grundanställning vid Polismyndigheten i Stockholms län men som tjänstgör
vid Ekobrottsmyndigheten.

B. Om Rikspolisstyrelsen ansåg att den själv har det arbetsrättsliga ansvaret för
dessa polismän anmodades styrelsen att lämna upplysningar över vad som fram-
förts i AA:s anmälan till JO beträffande polismans agerande i samband med att
nycklar hämtats från en häktad persons förvaringsbox på Kronobergshäktet.

Rikspolisstyrelsen anförde bl.a. följande.

## Bakgrund

En polisman har hämtat och kvitterat ut nycklar som tillhörde en häktad person, AA,
      som vid tidpunkten befann sig på Kronobergshäktet. Nycklarna förvarades i ett låst
      förvaringsutrymme. Polismannen, som har sin grundanställning vid Polismyndighet-
      en i Stockholms län, tjänstgjorde vid tidpunkten för den aktuella händelsen vid Eko-
      brottsmyndigheten (EBM).
      Inledningsvis tar RPS upp frågan vilken myndighet som enligt styrelsens upp-
      fattning har det arbetsrättsliga ansvaret för de polismän som har sin grundanställning
                                                                  Dnr 2346-2003     Sid 5 (8)



vid Polismyndigheten i Stockholms län men som tjänstgör vid Ekobrottsmyndighet-
en.

Fråga A
Enligt RPS:s beslut den 24 juli 1998 är polismannen placerad vid styrelsens eko-
brottskansli och tjänstgör vid EBM sedan den 1 september 1998 och tills vidare.
Enligt 8 § förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen får RPS
tillkalla anställda från polismyndigheterna för verksamhet som bedrivs vid styrelsen
eller EBM. RPS får vidare, under de i paragrafen närmare angivna förutsättningarna,
besluta att för verksamhet som bedrivs vid styrelsen och vid EBM anställa polismän
som har en anställning tills vidare vid en polismyndighet.
Enligt RPS:s uppfattning står polismannen under RPS:s arbetsledning under sin
tjänstgöring vid EBM, även om han har sin grundanställning vid Polismyndigheten i
Stockholms län. Det är sålunda RPS genom Rikskriminalpolisen som har ansvaret
för att leda och fördela arbetet när det gäller den berörde polismannen och som även
i andra avseenden har det arbetsrättsliga ansvaret för honom.

Fråga B
Enligt 28 kap. 1 § rättegångsbalken kan husrannsakan företas för eftersökande av
föremål som är underkastade beslag eller i övrigt till utrönande av omständigheter
som kan ha betydelse för utredning om brottet. Huvudregeln är att förordnande om
husrannsakan meddelas av undersökningsledare, åklagare eller rätten (4 §). Av 28
kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken framgår vidare att, i sådana fall då inte någ-
on person varit närvarande vid husrannsakan, den person hos vilken husrannsakan
genomförts skall underrättas om denna så snart det kan ske utan men för utredning-
en.
En åklagare har den 3 december 2001 beslutat om husrannsakan i en lägenhet i
Stockholm. Lägenhetsinnehavare var en person EE, men även AA hade nycklar till
lägenheten. AA var vid tidpunkten för beslutet om husrannsakan häktad misstänkt
för annat brott än det för vilket den aktuella husrannsakan företogs, och han befann
sig på Kronobergshäktet i Stockholm.
Av de från JO remitterade handlingarna framgår att det i samband med att AA
häktades upprättades en avvisiteringsrapport på Kronobergshäktet, av vilken det
framgår att bl.a. hans nycklar tagits om hand. Nycklarna förvarades, enligt vad RPS
inhämtat, i en sluten förvaringslokal till vilken endast häktets personal hade tillgång.
I lokalen förvarades även andra intagnas tillhörigheter. – AA hade, till skillnad från
vad som var fallet i JO:s ärende l742-1997, inte någon egen nyckel till förvarings-
utrymmet. Av handlingarna framgår vidare att polismannen BB den 3 december
2001 kvitterade ut och hämtade AA:s nycklar från häktet där dessa förvarades. I
realiteten torde det innebära att nycklarna togs i beslag. Åtgärden dokumenterades
dock inte i förundersökningsprotokollet. Polismannen BB verkställde samma dag
husrannsakan i personen EE lägenhet, och han använde då AA:s nycklar för att
bereda sig tillträde till lägenheten. Nycklarna återlämnades därefter till häktet den 21
december 2001.
Ett förvaringsutrymme där en intagens tillhörigheter förvaras är att betrakta som ett
sådant slutet förvaringsställe som avses i 28 kap. 1 § rättegångsbalken, och en åtgärd
som innebär att man bereder sig tillträde till ett sådant utrymme förutsätter därför
som regel att det har fattats ett beslut om husrannsakan i utrymmet. Undantag här-
ifrån har ansetts gälla beträffande de kontrollåtgärder av förvaringslokaler och den
egendom som finns i dessa som vidtas inom ramen för kriminalvårdens verksamhet i
syfte bl.a. att vidmakthålla frihetsberövandet. Den enda möjligheten att som ett led i
en förundersökning ta något ur ett sådant förvaringsställe är emellertid genom ett
beslut om husrannsakan och beslag (se JO 1999/2000 s. 148).
Av vad som framkommit i ärendet har inte något beslut fattats om husrannsakan i
förvaringsutrymmet, och polismannen BB:s åtgärd att kvittera och hämta ut AA:s
nycklar på häktet har således inte haft något stöd i lag. Att personal vid häktet
medverkat till att han fick tillgång till nycklarna och att personalen härigenom
                                                                         Dnr 2346-2003      Sid 6 (8)



      eventuellt gjort sig skyldiga till en oriktig hantering av frågan föranleder enligt
      RPS:s uppfattning ingen annan bedömning av polismannen J:s agerande i detta
      hänseende.
      Om åtgärden varit att betrakta som en husrannsakan, uppkommer fråga om under-
      rättelseskyldighet enligt 28 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken och till vem en
      sådan underrättelse bort ske. Enligt nämnda bestämmelse skall underrättelse ske till
      den hos vilken husrannsakan företagits. Enligt uppgift från Kronobergshäktet för-
      varades nycklarna i ett förvaringsutrymme till vilket endast häktespersonalen hade
      tillträde. AA hade däremot inte någon fysisk dispositionsrätt över själva förvarings-
      utrymmet. Eventuellt skulle man därför kunna ifrågasätta om inte husrannsakan skett
      hos häktet och inte hos den häktade (jfr JO dnr 2073-l982 m.fl.). Om så anses vara
      fallet, är det häktet som skall underrättas om åtgärden enligt bestämmelsen i 28 kap.
      7 § andra stycket rättegångsbalken. I det aktuella fallet var emellertid personal från
      häktet närvarande, varför någon underrättelseskyldighet inte förelegat om husrann-
      sakan skulle anses ha skett hos häktet.
      Mot ett sådant synsätt skulle kunna anföras att häktespersonalen inte fritt disponerar
      över den häktades tillhörigheter som förvaras i häktets lokaler och att sådana till-
      hörigheter enligt 10 § kriminalvårdens häktesföreskrifter (KVVFS 1997:15) inte
      får lämnas ut till annan utan den intagnes medgivande eller myndighets beslut.
      Man skulle därför kunna hävda att den häktade i vart fall indirekt disponerar över
      förvaringsutrymmet och att husrannsakan därför skall anses ha skett hos denne. I
      vart fall skulle dock AA rätteligen ha underrättats om att nycklarna hade tagits i
      beslag (27 kap. 11 § rättegångsbalken).
AA yttrade sig över remissvaren.

Bedömning
Inledning
Utredningen ger vid handen att AA intogs på Kronobergshäktet i mitten av
november 2001 och att tre nycklar omhändertogs vid avvisiteringen. Nycklarna
kom att förvaras i ett låst utrymme på häktet. Den 3 december 2001 kvitterade
kriminalinspektören BB vid Ekobrottsmyndigheten ut nycklarna utan AA:s
kännedom. BB använde sedan nycklarna för att bereda sig tillträde till en lägenhet
och där verkställa en husrannsakan. Nycklarna återlämnades senare till häktet.

Frågan i ärendet gäller om det fanns rättsliga förutsättningar för BB att hämta och
för häktespersonalen att lämna ut nycklarna. Dessutom har utretts vem som har det
arbetsrättsliga ansvaret för polismän som tjänstgör vid Ekobrottsmyndigheten.

Det arbetsrättsliga ansvaret
BB har sin grundanställning vid Polismyndigheten i Stockholms län men tjänstgör
vid Ekobrottsmyndigheten. Som framgår av handlingarna placerades han där efter
ett beslut av Rikspolisstyrelsen i juli 1998. I sina remissvar har polismyndigheten
och Ekobrottsmyndigheten gett uttryck för uppfattningen att de inte har det arbets-
rättsliga ansvaret för BB.

I 8 § första stycket förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen
föreskrivs att Rikspolisstyrelsen får tillkalla anställda från polismyndigheterna för
verksamhet som bedrivs vid styrelsen eller Ekobrottsmyndigheten. I andra stycket
stadgas att Rikspolisstyrelsen, om det är befogat med hänsyn till arbetsuppgiften,
får besluta att för verksamhet som bedrivs vid styrelsen och vid Ekobrotts-
                                                                     Dnr 2346-2003    Sid 7 (8)



myndigheten, för bestämd tid eller tills vidare, dock längst till en viss tidpunkt,
anställa polismän som har en anställning tills vidare vid en polismyndighet.

      Mot bakgrund av innehållet i nämnda bestämmelse har Rikspolisstyrelsen anfört att
      enligt styrelsens uppfattning står en polisman under dess arbetsledning under sin
      tjänstgöring vid Ekobrottsmyndigheten, även om han har sin grundanställning vid
      Polismyndigheten i Stockholms län. Enligt Rikspolisstyrelsen är det således styrel-
      sen genom Rikskriminalpolisen som har ansvaret för att leda och fördela arbetet när
      det gäller den berörde polismannen och som även i andra avseenden har det arbets-
      rättsliga ansvaret för honom. Jag har inte någon annan uppfattning i frågan.
Förfarandet att ”kvittera ut” nycklarna på häktet
Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot bl.a. husrannsakan och
liknande intrång (2 kap. 6 § regeringsformen). Detta skydd är inte absolut utan kan
begränsas genom bestämmelse i lag. Reglerna om husrannsakan i 28 kap. rätte-
gångsbalken (RB) utgör en sådan inskränkning i det grundlagsreglerade skyddet.

Om det förekommer anledning att ett brott har förövats som kan följas av fängelse,
får i hus, rum eller slutet förvaringsställe husrannsakan företas för eftersökande av
föremål som är underkastade beslag eller i övrigt till utrönande av omständigheter
som kan ha betydelse för utredningen om brottet (s.k. reell husrannsakan, 28 kap. 1
§ första stycket RB). Ett förvaringsutrymme på ett häkte där den häktade förvarar
sina tillhörigheter är att betrakta som ett slutet förvaringsställe (se JO 1999/00 s.
148).

Reglerna i 28 kap. RB ger således domstol, åklagare, undersökningsledare samt
undantagsvis polisman rätt att som ett led i en pågående förundersökning förordna
om husrannsakan i en intagens förvaringsutrymme på häktet. Någon rätt för häktes-
personalen att förordna om en liknande åtgärd finns inte. Kriminalvården anses
emellertid ha befogenhet att undersöka sina förvaringslokaler och den egendom
som finns i dessa i syfte bl.a. att vidmakthålla frihetsberövandet (se JO 1997/98 s.
190 och JO 1999/00 s. 148).

Vidare finns i Kriminalvårdsverkets häktesföreskrifter (KVVFS 1997:15)
bestämmelser om bl.a. de intagnas pengar och andra personliga tillhörigheter.
Enligt 7 § skall pengar och andra tillhörigheter, som den intagne har med sig till
häktet eller som tas emot för hans räkning, förtecknas och beskrivas på mot-
tagningskort. I samma paragraf föreskrivs också att förtecknad egendom skall
förvaras under säkra förhållanden. Enligt 10 § får den intagnes tillhörigheter inte
lämnas ut till annan utan hans skriftliga medgivande eller myndighets beslut.

Som framgår av utredningen lämnade häktespersonalen utan AA:s medgivande
dennes nycklar till polisen. Eftersom det inte heller fanns något beslut om hus-
rannsakan i AA:s förvaringsutrymme skulle häktespersonalen följaktligen inte ha
tillmötesgått BB:s begäran. Jag delar således kriminalvårdsmyndighetens bedöm-
ning att häktet förfarit felaktigt. Häktet förtjänar därför kritik för det inträffade.

Vidare har det i ärendet gjorts gällande att BB:s handlande att kvittera och hämta ut
nycklarna saknade stöd i lag eftersom det inte fanns något beslut om husrannsakan.
Frågan är emellertid, vilket också Ekobrottsmyndigheten har påtalat, om det i ett
                                                                    Dnr 2346-2003     Sid 8 (8)



fall som det nu aktuella över huvud taget finns rättsliga förutsättningar för att be-
sluta om husrannsakan och beslag.

En reell husrannsakan får företas för två olika ändamål, nämligen för att söka efter
föremål som skall tas i beslag eller för att utröna omständigheter som har betydelse
för brottet. Som ett exempel på det senare ändamålet kan nämnas att man vill
undersöka en brottsplats. Såvitt kommit fram i ärendet var BB:s enda syfte med att
kvittera ut nycklarna att dessa skulle användas för att kunna öppna en lägenhet i
vilken en av åklagare beslutad husrannsakan skulle verkställas; denna husrannsak-
an var beslutad i en pågående förundersökning om grovt bokföringsbrott m.m. Det
står således klart att en husrannsakan i AA:s förvaringsutrymme inte hade till ända-
mål att utröna omständigheter som hade betydelse för brotten.

Vad sedan gäller frågan om det var möjligt att ta nycklarna i beslag kan följande
sägas. Enligt 27 kap. 1 § RB får beslag beslutas för tre olika ändamål. I bestämmel-
sen föreskrivs nämligen att ett föremål får tas i beslag, om det skäligen kan antas ha
betydelse för en brottsutredning (bevisbeslag) eller ha avhänts någon genom brott
(återställandebeslag) eller vara förverkat på grund av brott (förverkandebeslag).
Följaktligen måste, för att det skall vara möjligt att besluta om husrannsakan för att
söka efter föremål som skall tas i beslag, åtgärden syfta till att uppfylla något av
dessa ändamål. Så kan knappast anses ha varit fallet såvitt gäller AA:s nycklar. Det
saknades därför enligt min bedömning lagliga möjligheter för polisen att med stöd
av reglerna om husrannsakan och beslag komma i besittning av nycklarna. Som
Ekobrottsmyndigheten anfört borde polisen kontaktat låssmed om det inte fanns
någon som kunde öppna för dem. Jag vill dock tillägga att jag inte kan se något
principiellt hinder mot att polisen hade frågat AA om de fick använda nycklarna
för att verkställa husrannsakan samtidigt som jag kan förstå att ett sådant handlande
av t.ex. utredningsskäl kan ha varit uteslutet.

Det ovan anförda leder till slutsatsen att också BB förtjänar kritik för sitt hand-
lande.

Avslutningsvis kan det nämnas att kriminalvårdsmyndigheten har upplyst att man
på de tre största häktena i landet synes ha olika rutiner för att hantera frågor om
utkvittering av de intagnas tillhörigheter. Jag översänder därför en kopia av detta
beslut för kännedom till Kriminalvårdsstyrelsen. Det kan dock noteras att kriminal-
vårdsmyndigheten i sitt remissvar har anfört att man kommer att utfärda nya
instruktioner.

Vad som kommit fram i övrigt föranleder inte någon åtgärd eller något uttalande
från min sida.

Beträffande anmälan mot kriminalvårdsmyndigheten har samråd skett med justitie-
ombudsmannen Anna-Karin Lundin under vars tillsyn kriminalvården hör.

Ärendet avslutas.
