# Vård- och omsorgsnämnden i Sala kommun kritiseras för att inte ha låtit en umgängesberättigad förälder yttra sig i en barnutredning som till stor del handlade om umgänget

JO 2018-06-13 dnr 2355-2016

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                    Sid
                                                                         2018-06-13              2355-2016             1 (6)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Vård- och omsorgsnämnden i Sala kommun kritiseras för att inte ha
                        låtit en umgängesberättigad förälder yttra sig i en barnutredning som
                        till stor del handlade om umgänget


                          Beslutet i korthet: Tingsrätten beslutade att en flicka skulle ha rätt till umgänge med
                          sin pappa. Några månader efter tingsrättens dom kom det in orosanmälningar till
                          socialtjänsten om flickan. Den aktuella nämnden inledde en utredning och
                          rekommenderade mamman att ställa in umgänget.
                          I beslutet gör JO vissa uttalanden om hur en socialnämnd ska förhålla sig till en
                          domstols beslut om umgänge om det uppstår oro för att barnet far illa vid umgänget.
                          JO behandlar även frågan om pappan borde ha betraktats som part i den utredning
                          som inleddes trots att han inte var flickans vårdnadshavare. JO kommer i den
                          sistnämnda frågan fram till att pappan borde ha betraktats som part i den del av
                          utredningen som avsåg umgänget och att han borde ha fått tillfälle att yttra sig över de
                          uppgifter som kom fram i den delen.

## Anmälan

I en anmälan klagade AA på socialtjänsten i Sala kommun och uppgav bl.a.
                        följande:

                        AA och BB har dottern CC, född 2005. Dottern har sedan separationen 2009
                        bott tillsammans med sin mamma BB och haft umgänge med AA. Tingsrätten
                        beslutade i ett interimistiskt beslut i juli 2014 att CC skulle ha rätt till umgänge
                        med AA med umgängesstöd. Tingsrätten beslutade därefter i en dom den
                        16 juni 2015 att CC skulle ha rätt till umgänge med AA i viss omfattning. Fyra
                        månader senare, den 16 oktober 2015, kontaktade en socialsekreterare AA och
                        förklarade att han inte behövde hämta dottern för umgänge. Socialsekreteraren
                        uppgav att dottern mådde mycket dåligt och att hon, enligt uppgift från
                        mamman, hade mått sämre efter umgänge med pappan.

                        Socialtjänstens handläggning har varit subjektiv och partisk, och deras
                        utredning har uteslutande riktats in på att analysera vad AA har gjort för fel.
                        Socialtjänsten har aktivt verkat för att AA inte ska få utöva det umgänge som
                        domstolen har bestämt, och AA har inte längre någon kontakt med sin dotter på
                        grund av socialtjänstens agerande.



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                     Dnr 2355-2016        Sid 2 (6)




Till anmälan fogade AA bl.a. tingsrättens dom från den 16 juni 2015 och ett
brev från vård- och omsorgsförvaltningen till AA där man rekommenderade
umgängesstopp och en barnutredning.

Utredning
JO begärde att Vård- och omsorgsnämnden i Sala kommun skulle yttra sig över
det som AA hade uppgett i sin anmälan. Nämndens socialutskott anförde i ett
remissvar bl.a. följande:

      Redogörelse för handläggning
      Till socialtjänstens barn- och ungdomsenhet har det inkommit anmälningar om
      oro för CC jml 14 kap l § SoL och utifrån dessa har utredningar inletts enligt
      nedan:
      110215-110720 med beslut 110610 om förlängd utredningstid. Anmälan
      inkommer från BUP utifrån mammas kontakt och oro för saker som pappa sagt
      till CC. Utredning avslutas utan insats med bedömning att föräldrarna behöver
      samarbetssamtal för att bättre kunna kommunicera med varandra gällande deras
      gemensamma dotter.
      140328-140728 anmälan inkommer från mamma om oro för pappas agerande i
      sitt sätt att prata och umgås med CC samt att CC får utbrott efter umgänge med
      pappa. Utredningen avslutas utan insats då föräldrarna bedöms vara i
      konfliktsituation med varandra som gett CC psykosomatiska symtom och utifrån
      det bedöms det vara för CC:s bästa att mamma ansöker om enskild vårdnad i den
      Tingsrättsprocess som pågår.
      –––
      151006-160224 polisen anmäler oro. CC:s pappa har kontaktat en polis som han
      är bekant med där han berättar att CC ska ha blivit utsatt för hot och
      påtryckningar [. . .]. Samma dag gör skolan en anmälan då rektor beskriver att
      CC är orolig och rädd och har berättat att hon blivit överfallen och hotad av en
      manlig bekant [– – –]. Handläggare inleder en utredning på båda anmälningarna
      då det rör samma sak. Utredningen avslutas utan åtgärd. CC har inte träffat
      angiven man på flertalet år och informationen som föranlett anmälningarna har
      kommit fram efter umgänge med pappa. CC agerar ut efter umgänge och får
      psykosomatiska symtom. CC bedöms av handläggare utsättas för psykisk
      misshandel av pappa och handläggare överväger att ansöka om LVU men
      mamma bedöms ta ansvar för CC:s hälsa och utveckling genom att omedelbart
      stoppa umgänget mellan CC och hennes pappa med CC:s skydd i beaktande.
      CC:s mamma är ensam vårdnadshavare.
      Handläggarna i utredningarna, [. . .] beskriver 2017-01-12 till undertecknade att
      de handlagt ärendena helt utifrån CC:s behov och hänvisar JO till de utredningar
      som genomförts som utrett CC:s behov och som AA bifogat sitt klagomål till JO.
      Handläggare har i varje utredning bedömt vilka möten och samtal som behövt
      äga rum för att kunna göra en bedömning och ta beslut i utredningarna. Antalet
      samtal har inte varit avgörande för utredningen utan vilken information som
      framkommit i de samtal som förts. Handläggare arbetar med att kartlägga och
      bedöma behov hos barn och arbetar inte utifrån någon förälders enskilda
      önskemål.
      Vid de två första utredningarna har handläggarna pratat med pappa vid sex
      tillfällen och mamma vid sju tillfällen. Vid den senaste utredningen har
      handläggare baserat den utredningen på de två tidigare utredningar som
      genomförts tidigare samt bland annat på några samtal med mamma som då också
      är ensam vårdnadshavare. Under denna utredning har handläggare samtalat med
      mamma enskilt vid ett tillfälle och CC tillsammans med mamma vid tre tillfällen.
                                                                     Dnr 2355-2016       Sid 3 (6)




      Då endast mamma var vårdnadshavare, berörde utredningen endast hennes
      föräldraförmåga utifrån att det var hon som skulle möta upp CC:s behov.
      Handläggare träffade ändå pappa vid ett tillfälle för att bemöta hans frågor och
      tydliggöra handläggares rekommendation till mamma gällande umgänge mellan
      CC och pappa. Pappa hade då möjlighet att framföra sin åsikt, oro och syn på
      rådande situation. [– – –]
      Pappas frågor har i slutet av den senaste utredningen besvarats av handläggare
      skriftligen. Handläggare har, trots att pappa inte hade vårdnad och därmed inte
      har rätt till insyn utan mammas samtycke, skickat analys och bedömning från
      senaste utredningen med samtycke från mamma hem till pappa för att han ska
      delges socialtjänstens bedömning. Syftet med detta var att göra bedömningen
      tydlig för pappa.
      Pappa beskriver att han känner sig kränkt och fördomsfullt bemött. Handläggare
      har gjort sitt bästa för att informera och bemöta pappa trots att pappa uppträtt
      otrevligt och hotfullt mot handläggare.
      Utifrån all information samt utifrån CC:s beteende och utifrån helhetsbilden,
      bedömde handläggare att CC for otroligt illa under umgänge med pappa.
      Situationen för CC var så allvarlig att handläggare bedömde att det kunde
      föreligga kriterier för LVU om mamma inte tog sitt ansvar och stoppade
      umgänge, vilket mamma gjorde.
      I den senaste utredningen påstås mamma ha misshandlat CC. Detta har
      handläggare utrett och bedömt handla om andra saker än faktisk misshandel.

      Myndighetens bedömning av handläggningen
      I sin klagan till JO har AA anfört att socialförvaltningen i Sala kommun ska ha
      åsidosatt sina åligganden i ett ärende angående umgänge med barn genom att
      aktivt verka för att en förälder inte skulle få utöva det umgänge som domstol
      hade tillerkänt föräldern och hänvisar till JO:s beslut 2004-06-26, Dnr 1309-
      2002.
      Genom information i journal samt information från handläggarna i
      utredningarna, beskrivet ovan, anser socialnämnden att CC:s behov har fått vara
      centrala i utredningarna och att båda föräldrarna har fått komma till tals lika
      mycket när det gäller handläggarnas kontakt med dem. Handläggarna har inte
      kunnat styra hur många gånger föräldrarna i sin tur har kontaktat dem.
      Handläggarna, i sin samlade information från alla utredningar och kontakt med
      familjen, gjorde bedömningen att CC efter umgänge med pappa till slut mått så
      dåligt att hon till och med önskat avsluta sitt liv varför mamma uppmanades
      skydda CC genom att stoppa umgänge.
AA yttrade sig över remissvaret.

JO har även tagit del av Västmanlands tingsrätts beslut den 7 april 2016 i mål nr
Ä 428-16 om verkställighet enligt 21 kap. föräldrabalken.

Bedömning
Inledning
Tingsrätten beslutade i en dom den 16 juni 2015 att BB skulle ha ensam
vårdnad om CC och att CC skulle ha rätt till umgänge med AA i viss
omfattning. I mitten av oktober 2015 kontaktade en socialsekreterare AA och
meddelade att CC mådde så pass dåligt att umgänget med pappan behövde
ställas in. Socialtjänsten informerade AA om att handläggaren hade
rekommenderat mamman att stoppa umgänget.
                                                                   Dnr 2355-2016      Sid 4 (6)




Av utredningen framgår vidare följande: I början av oktober 2015 fick
socialtjänsten in flera orosanmälningar om CC. En utredning inleddes. Eftersom
AA inte var vårdnadshavare informerades han inte om utredningen eller orsaken
till den. Handläggaren träffade ändå AA vid ett tillfälle för att bemöta hans
frågor och tydliggöra handläggarens rekommendation till mamman om
umgänget mellan CC och pappan. Utredningen avslutades i februari 2016 utan
åtgärd eftersom mamman bedömdes ta ansvar för CC:s hälsa och utveckling
genom att stoppa umgänget mellan CC och AA.

Ärendet aktualiserar flera frågor. En fråga är hur socialtjänsten ska förhålla sig
till en domstols beslut om umgänge när det kommer in orosanmälningar som
tyder på att barnet mår dåligt under umgänget. En annan fråga är om AA, trots
att han inte var CC:s vårdnadshavare, borde ha betraktats som part i den
barnutredning som inleddes i oktober 2015 och om han borde ha fått yttra sig i
större utsträckning.

Hur ska socialnämnden förhålla sig till en domstols beslut om umgänge
om det uppstår oro för att barnet far illa vid umgänget?
Utgångspunkten när domstolen har beslutat om ett umgänge måste naturligtvis
vara att det som domstolen har bestämt överensstämmer med barnets bästa och
att socialnämnden rättar sig efter det (se t.ex. JO 2004/05 s. 214 i vilket JO
uttalade att det endast i rena undantagssituationer kan godtas att socialnämnden
åsidosätter ett beslut om umgänge som har fattats av domstol). Socialnämnden
ska alltså medverka till att ett barn får möjlighet att utöva sin rätt till umgänge
på det sätt och i den omfattning som domstolen har bestämt. Det kan t.ex. ske
genom råd och stöd till föräldrarna och barnet.

Socialnämnden kan dock inte förhålla sig passiv om den befarar att ett barn far
illa. När socialnämnden får in en orosanmälan måste nämnden ta ställning till
om den behöver ingripa till skydd eller stöd för barnet. Om nämnden kommer
fram till att barnet mår dåligt av det fastställda umgänget och riskerar att fara
illa om umgänget fortsätter i den omfattning som domstolen har bestämt bör
nämnden verka för att föräldrarna kommer överens om att förändra umgänget
utifrån vad som är bäst för barnet. Om föräldrarna inte kommer överens kan
socialnämnden föreslå en förälder att väcka talan om umgänget. Även
socialnämnden har möjlighet att väcka talan i domstol med stöd av 6 kap. 15 a §
föräldrabalken. Under vissa särskilda förutsättningar kan också socialnämnden
ingripa med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av
unga (LVU).

Det förekommer också att socialnämnden, som i detta ärende, rekommenderar
boendeföräldern att ”stoppa” umgänget. Den andra föräldern kan då ansöka om
verkställighet av domstolens beslut om umgänge. Det är då upp till domstolen
att pröva om det finns något hinder mot att verkställa beslutet. Verkställighet
ska vägras om det är uppenbart att verkställigheten är oförenlig med barnets
bästa (21 kap. 6 § föräldrabalken). Jag går inte här in på nämndens slutsats. Jag
                                                                  Dnr 2355-2016       Sid 5 (6)




vill dock framhålla att nämndens rekommendation om umgänget ska grundas på
en tillfredställande utredning.

Frågan är om socialnämnden borde ha låtit AA bemöta uppgifterna som låg till
grund för nämndens rekommendation till mamman att stoppa umgänget.

Borde AA ha betraktats som part i den utredning som inleddes i oktober
2015?
JO har tidigare behandlat frågan om en förälder som inte är vårdnadshavare men
som har rätt till umgänge med ett barn i vissa fall kan anses som part i ett ärende
där socialnämnden ingriper till skydd eller stöd för barnet (se t.ex. JO 1991/92
s. 213 och JO 2008/09 s. 287). JO har i dessa beslut uttalat att en
umgängesberättigad förälder ska anses ha ställning som part om ett barns
umgängesrätt med föräldern är föremål för prövning av en myndighet som i sin
verksamhet befattar sig med denna fråga. Avgörande vid bedömningen är på
vilket sätt umgängesfrågan berörs i utredningen. Det räcker inte att nämnden
rent allmänt överväger umgängesfrågan.

I det aktuella ärendet inledde socialtjänsten en utredning i oktober 2015 efter att
det hade kommit in flera orosanmälningar om CC. Inom ramen för utredningen
hämtade handläggarna bl.a. in information från tidigare utredningar och höll
samtal med CC och hennes mamma. Handläggarna träffade även AA vid ett
tillfälle.

En stor del av barnutredningen handlar om AA och om CC:s umgänge med
honom. Utredningen innehåller relativt utförliga redogörelser för vad AA har
sagt och vad han har gjort. En del av dessa uppgifter är tagna från tidigare
utredningar, och en del uppgifter avser händelser under hösten 2015.
Utredningen avslutas med en analys och bedömning som innehåller ett flertal
påståenden om AA och hans agerande mot CC. Av bedömningen framgår t.ex.
att AA, enligt handläggarnas uppfattning, utsatt sin dotter för psykisk
misshandel.

Den aktuella barnutredningen medförde i praktiken att AA:s umgänge med CC
upphörde eftersom mamman blev rekommenderad att stoppa umgänget. Efter
att umgänget hade ställts in ansökte AA om verkställighet av den tidigare
domen om umgänge. Det framgår av tingsrättens beslut att domstolen fäst stor
vikt vid nämndens utredning vid prövningen av ansökan om verkställighet.
Ansökan om verkställighet avslogs.

Mot bakgrund av att utredningen till stor del avsåg umgänget och i praktiken
medförde att umgänget upphörde borde AA enligt min bedömning – trots att
han inte var CC:s vårdnadshavare – ha betraktats som part i den del av
utredningen som avsåg umgänget. Det innebär att han borde ha fått tillfälle att
yttra sig över de uppgifter som kom fram i den delen (med de eventuella
begränsningar som kan finnas enligt 10 kap. 3 § offentlighets- och
sekretesslagen [2009:400]). Om AA hade fått mer information och fått bemöta
                                                            Dnr 2355-2016     Sid 6 (6)




uppgifterna som låg till grund för nämndens bedömning hade han kanske också
haft större förtroende för nämndens beslut. Nämnden förtjänar kritik för
bristerna vid handläggningen.

Ärendet avslutas.
