# Anmälan mot Polismyndigheten i Stockholms län angående handläggningen av en ansökan om besöksförbud m.m.

JO 2007-09-13 dnr 2361-2006

BESLUT
                                                                      Datum            Dnr                   Sid
                                                                      2007-09-13       2361-2006            1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Anmälan mot Polismyndigheten i Stockholms län angående hand-
                        läggningen av en ansökan om besöksförbud m.m.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan till JO klagomål mot Polismyndigheten i Stockholms
                        län. Hon uppgav bl.a. följande. Hon och hennes barn lever under hot från en f.d.
                        sambo. För att få förtur i bostadskön kontaktade hon inspektören BB,
                        brottsoffergruppen i Södertörns polismästardistrikt, för att få till stånd en
                        hotbildsbedömning. BB uppgav då bl.a. att hon inte kunde få hjälp eftersom hon
                        hade ”hängt ut” honom i TV och att hon var ”svartlistad” hos polisen samt att
                        hennes polisanmälningar hade ”kommit bort”. När hon ansökte om besöksförbud
                        fick hon inte möjlighet att framföra de omständigheter som låg till grund för
                        ansökan, vilket resulterade i att den avslogs.

## Utredning

Handlingar fordrades in från polismyndigheten och Åklagarmyndigheten, Söder-
                        törns åklagarkammare. Av de infordrade handlingarna framgick bl.a. följande.
                        Den 1 februari 2006 gjorde AA en polisanmälan om olaga hot och ofredande,
                        och samma dag hölls målsägandeförhör med henne (K28810-06). Påföljande dag
                        ansökte AA om besöksförbud beträffande X (AA 438-7991-06). Kammaråklagaren
                        CC utfärdade den 8 februari 2006 utredningsdirektiv till polismyndigheten med
                        anledning av ansökan om besöksförbud. Enligt direktiven skulle förhör med DD
                        hållas snarast och senast inom en vecka. CC påminde polisen om förhöret den 15
                        februari, den 28 februari och den 27 mars 2006. Först den 7 april 2006 hölls
                        förhöret med mannen. Den 13 februari 2006 beslutade CC att besöksförbud inte
                        skulle meddelas. Samma dag lade hon ned förundersökningen om ofredande och
                        olaga hot på grund av bristande bevisning; i detta ärende var DD misstänkt för
                        brott.

                        Muntliga upplysningar inhämtades från åklagarkammaren, varvid kom fram att
                        beslutet att inte meddela besöksförbud inte hade överklagats.

                        Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över vad
                        som hade anförts i AA:s anmälan till JO och över handläggningen av ärendet om
                        besöksförbudet. Polismyndigheten (dåvarande biträdande länspolismästaren EE)



 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                           www.jo.se
                                                                         Dnr 2361-2006     Sid 2 (5)



kom in med ett remissvar jämte yttrande från Södertörns polismästardistrikt
(polisintendenten FF).

FF anförde bl.a. följande.

## Bakgrund

Den 23 januari 2004 anmälde AA att hon misshandlats av sin sambo (K22076-04).
      En förundersökning inleddes och dagen efter att anmälan gjorts, den 24 januari
      2004, kontaktade brottsoffergruppen i Södertörn AA. Ett skyddsärende initierades.
      AA informerades om att det var lämpligt att hon och hennes barn flyttade till ett
      tillfälligt skyddat boende. AA fick därefter hjälp av BB, vid brottsoffergruppen, med
      transport till hennes föräldrars bostad i Stockholm där hon själv önskade bo. Hon
      upplystes om att den adressen inte var att rekommendera mot bakgrund av att hennes
      före detta sambo väl kände till denna adress.
      BB hade fortsatta samtal med AA under viss tid efter flytten beträffande hennes och
      barnens skyddsbehov. BB rådde AA att inte att återvända till bostaden. Vidare
      informerades AA om att hon kunde få stöd och hjälp att söka annan permanent
      skyddsbostad. Trots dessa rekommendationer flyttade AA tillbaka till sin bostad i –
      – –. I samband med detta erbjöds hon en skyddstelefon. Hon ville själv hämta ut
      skyddstelefonen men inkom dock ej som avtalat varför ytterligare kontakt togs. Hon
      uppgav då att hon haft förhinder men lovade att hämta ut telefonen. Skyddstelefonen
      hämtades dock aldrig ut.
      Under hösten 2004 hörde AA ånyo av sig till BB och begärde att få en
      skyddstelefon. Hon informerades då om att alla skyddstelefoner var utlånade, varför
      det inte fanns några tillgängliga vid detta tillfälle.
      Den 1 februari 2006 upprättades en polisanmälan vid polisstationen i Haninge med
      AA som målsägande. Anmälan avsåg olaga hot och ofredande som inträffat den 1
      juli 2005 (se K28810-06). Samma dag hölls ett målsägandeförhör med AA där hon
      redogjorde för omständigheterna kring brottet. I detta förhör uppgav hon även att
      hon ville ansöka om besöksförbud. Den 2 februari 2006, upprättades en ansökan om
      besöksförbud som skickades till åklagarmyndigheten (AA-438-7991-06).
      Den 13 februari 2006 övertogs förundersökningen av kammaråklagare CC som, den
      13 april 2006, fattade beslut om att förundersökningen skulle nedläggas.
      Motiveringen löd: ”Det finns inte längre anledning att fullfölja förundersökningen.
      På det utredningsmaterial som nu föreligger går det inte att bevisa att den som varit
      misstänkt har gjort sig skyldig till brott. Ytterligare utredning kan inte antas förändra
      bevisläget på ett avgörande sätt. Det går inte att bevisa de objektiva
      förutsättningarna för att förfarandet är brottsligt.”
      Samma datum beslutade åklagare CC att besöksförbud inte skulle meddelas,
      motivering: skäl att meddela besöksförbud saknas.
      I samband med att förundersökningen lades ned, i april 2006, kontaktade AA BB
      och begärde en hot- och riskbedömning. Detta för att få förtur i bostadskön för
      skyddat boende. AA informerades då om att det var utredningsmannen i ärendet som
      ansvarade för hot- och riskbedömningar och inte brottsoffergruppen. Eftersom BB
      ansåg att samarbetet mellan honom och AA inte fungerade meddelande han att en
      annan handläggare vid brottsoffergruppen skulle kontakta henne. Brottsoffergruppen
      gjorde dock bedömningen att AA inte var aktuell för skyddsåtgärder från polisens
      sida då något pågående ärende inte förelåg. Något nytt skyddsärende avseende AA
      initierades därför inte.
      Den 30 maj 2006 valde BB att polisanmäla sig själv efter att tidningen Expressen
      publicerat en krönika där krönikören uppgav att polisen begått grova tjänstefel i
      ärendet AA. Den 1 juni 2006 inledde chefsåklagare GG en förundersökning gällande
      tjänstefel (ärendenummer: 820-B614-06). Den 22 juni 2006 lades förundersökningen
      ned med motiveringen att det inte längre fanns anledning att fullfölja
      förundersökningen då det saknades anledning att anta att brott som hör under
      allmänt åtal förövats.
                                                                          Dnr 2361-2006        Sid 3 (5)



      Handläggningen av besöksförbudet
      Handläggningen av ärendet AA 438-7991-06, angående besöksförbud, har skett i
      enlighet med de gängse rutiner som polismyndigheten har gällande dessa ärenden.
      Ärendet har diarieförts tillsammans med anmälan gällande olaga hot och ofredande.
      Ansökan har därefter överförts till åklagarmyndigheten. Kammaråklagare CC har
      sedan i samband med att förundersökning gällande olaga hot och ofredande lagts
      ned även avslagit ansökan om besöksförbud.

      Handläggningen hos Brottsoffergruppen
      BB har i en promemoria yttrat sig över anmälan riktad mot honom. Han uppger att
      han i det ifrågavarande telefonsamtalet med AA i april 2006 var noga med att
      uttrycka sig korrekt och endast förmedla nödvändig information. Uttalanden som att
      AA var ”svartlistad” eller att ”anmälningar kommit bort” känner BB inte igen. BB
      har heller ingen möjlighet att åstadkomma sådana åtgärder.
      Chefsåklagare GG som har bedrivit förundersökning i detta ärende har konstaterat
      att det saknas anledning att anta att BB begått tjänstefel i sin kontakt med AA.
      Södertörns polismästardistrikt har efter en granskning av ärendet ingenting att in-
      vända gentemot BB:s agerande eller handläggning av ärendet. De åtgärder som
      vidtagits har varit befogade och i enlighet med den arbetsordning som gäller vid
      Södertörns polismästardistrikt.
Polismyndigheten gjorde bl.a. följande bedömning.

      Polismyndigheten delar Södertörns polismästardistrikts bedömning av ärendet. Det
      finns inget att invända mot handläggningen av ärendet AA 438-7991-06 gällande
      besöksförbud, eller mot det närliggande ärendet K28820-06 avseende ofredande och
      olaga hot.
      Det har inte heller framkommit något som ger skäl att kritisera kriminalinspektör
      BB:s agerande i kontakten med AA.
Ärendet återremitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över
anledningen till att förhöret med DD i besöksförbudsärendet hölls först två
månader efter åklagarens utredningsdirektiv.

Polismyndigheten (biträdande länspolismästaren HH) kom in med ett remissvar
jämte yttrande från Södertörns polismästardistrikt (polisintendenten FF). Till detta
yttrande hade fogats en bilaga med upplysningar från gruppchefen JJ.

JJ upplyste följande.

      06-02-02 skrivs begäran om besöksförbud.
      06-02-08 får vi direktiv från åkl att misstänkt skall höras om sin inställning till ett
      besöksförbud.
      06-02-08 skickas den första kallelsen till misstänkt. Kallelsen kommer åter med
      posten 06-02-13 (postens stämpel ”har flyttat”).
      06-02-13 skickar utredaren en andra kallelse med en annan adress som han har fått
      fram. Misstänkt hörsammar inte denna kallelse.
      06-02-15 får vi en påminnelse av åkl om föregående direktiv. Eftersom den miss-
      tänkte inte hör av sig fortsätter utredaren att försöka hitta om det finns ytterligare
      någon adress att få kontakt med misstänkt.
      06-02-28 förfrågan från åkl per fax ”hur går det med DD? Har du lyckats spåra
      honom än?”
      Utredaren faxar detta meddelande till åklagaren ” Den misstänkte har flera adresser.
      Jag försöker nå honom men har ännu ej lyckats. Återkommer så fort jag får kontakt
      med honom.”
                                                                         Dnr 2361-2006     Sid 4 (5)



      06-03-27 får vi påminnelse om påminnelsen.
      06-04-03 skickas en tredje kallelse på ytterligare en adress. Utredaren faxar även till
      åkl och meddelar detta och lägger till att målsägaren inte har hört av honom.
      06-04-07 förhör med misstänkt.
      06-04-13 åkl beslutar att inte meddela besöksförbud och beslutar även att för-
      undersökningen läggs ner.
FF anförde bl.a. följande.

      Tre kallelser till förhör har skickats till den misstänkte gärningsmannen. Av olika
      anledningar – – – har den misstänkte hörsammat först den tredje kallelsen. Söder-
      törns polismästardistrikt anser inte att det finns något att anmärka på den hand-
      läggning som bedrivits i samband med ärendet AA-438-7991-06.
Polismyndigheten gjorde följande bedömning.
      Som framgår av den redovisade bakgrunden (här utelämnat, se istället JJs
      upplysningar; JO:s anm.) berodde dröjsmålet med förhöret på att det var
      problematiskt att få fram en korrekt adress för kallelsen till förhöret. Det var troligen
      av denna anledning som DD hörsammat först den tredje kallelsen, som ställts till en
      tredje adress.
      Polismyndigheten finner vid en genomgång av den bakgrund som polismästar-
      distriktet presenterat att utredaren synes ha vidtagit de åtgärder som under rådande
      omständigheter kunnat krävas av honom i syfte att få kontakt med DD. Utredaren
      har även hållit åklagaren underrättad om svårigheterna att komma i kontakt DD.
      Polismyndigheten delar polismästardistriktets uppfattning att det inte finns något att
      anmärka på i den polisiära utredning som skett gällande ärende AA438-7991-06,
      ansökan om besöksförbud.

Bedömning
Frågor om besöksförbud skall handläggas skyndsamt (6 a § lagen om besöks-
förbud, 1988:688). Enligt Åklagarmyndighetens föreskrifter skall beslut i fråga om
besöksförbud meddelas inom en vecka från det ansökan om besöksförbud kommit
in till eller av annan anledning tagits upp vid en åklagarkammare, om inte särskilda
skäl föreligger med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra omständig-
heter (ÅFS 2005:27).

Av utredningen framgår att åklagaren den 8 februari 2006 gav polisen direktiv om
att DD skulle höras om sin inställning till ett besöksförbud och att förhöret inte
kom till stånd förrän den 7 april 2006. Som framgått berodde detta på att DD
uppenbarligen hade tre olika adresser. Jag kan därför ha viss förståelse för att det
dröjde något innan förhöret med DD kunde hållas. Enligt min mening tog det dock
alltför lång tid innan den tredje kallelsen skickades iväg, och polismyndigheten kan
därför inte undgå kritik för detta dröjsmål.

Det finns här anledning att framhålla att i ett ärende av det nu aktuella slaget är
det särskilt angeläget att åklagarens direktiv utförs omedelbart – inte minst med
beaktande av att åklagaren enligt de ovan nämnda föreskrifterna enligt huvudregeln
skall fatta beslut inom en vecka. Polisen måste därför vinnlägga sig om att
skyndsamt verkställa åklagarens direktiv i ärenden om besöksförbud.

I anmälan hit har AA också kritiserat BB och gjort gällande att han bl.a. uttalat sig
på ett olämpligt sätt. Som framgår av polismyndighetens yttrande har BB
                                                                Dnr 2361-2006   Sid 5 (5)



tillbakavisat detta och uppgett att han var noga med att uttrycka sig korrekt och
endast förmedla nödvändig information. Ord står således mot ord. Enligt min
mening är det inte meningsfullt att utreda saken vidare. Det bör här också nämnas
att Åklagarmyndigheten har prövat om BB begått tjänstefel vid sin hantering av
ärendet och kommit fram till att så inte var fallet. Mot denna bakgrund föranleder
AA:s klagomål i denna del inte något uttalande från min sida.

Vad som i övrigt kommit fram föranleder inte heller någon ytterligare åtgärd eller
något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
