# Utformningen av ett beslut om avskildhet och handläggningen av en begäran om omprövning av beslutet

JO 2009-02-19 dnr 2361-2008

BESLUT
                                                                            Datum               Dnr                      Sid
                                                                            2009-02-19          2361-2008               1 (7)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Utformningen av ett beslut om avskildhet och handläggningen av en
                        begäran om omprövning av beslutet

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 25 april 2008, mot Kriminalvården, anstalten
                        Tidaholm, klagade AA på anstaltens beslut att placera honom i avskildhet. Enligt
                        AA hade anstalten inte preciserat anklagelserna mot honom och han kunde därför
                        inte bemöta dessa.

                        Till sin anmälan hade AA fogat en i anstalten upprättad rapport om att han hade
                        uppträtt olämpligt samt anstaltens beslut den 11 respektive 15 april 2008 om
                        avskildhetsplacering.

                        AA inkom därefter med ytterligare en skrift, i vilken han ifrågasatte anstaltens
                        beslut den 24 april 2008 att tilldela honom varning. AA bifogade det aktuella
                        beslutet.

## Utredning

Ett utdrag ur Kriminalvårdens klientadministrativa system (KLAS) begärdes in och
                        granskades. Kriminalvården anmodades därefter att yttra sig över vad AA hade
                        framfört.

                        I ett remissvar den 11 augusti 2008 anförde Kriminalvården (Region Väst), genom
                        regionchefen BB, bl.a. följande. (Ett till remissvaret fogat yttrande från anstalten
                        Tidaholm har utelämnats här.)
                                  –––

## Bakgrund

Avskildheten
                                  AA placerades i avskildhet den 11 april 2008 jml 50 § KvaL, då det förelåg
                                  misstankar att han tillsammans med andra intagna stört ordningen i anstalten genom
                                  att medverka till anstiftan till kollektiv arbetsnedläggelse och trakasserier mot
                                  personal. I den dator som var placerad i allmänna utrymmen hittades ett dokument
                                  med kränkande omdömen om tre vårdare som arbetar på avdelningen. Dessutom
                                  fanns vårdarnas personnummer och adresser med i dokumentet. Oberoende källor
                                  uppgav att AA varit delaktig. För övrigt hade det en vecka innan cirkulerat en
                                  namnlista bland intagna där de krävde att en namngiven vårdare skulle tas bort från


 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                  Dnr 2361-2008      Sid 2 (7)



avdelningen. Vårdaren drabbades av hot den 14 april 2008 då en pistolkula sändes
till hans hemadress.
Anstalten har under utredningen inhämtat information från andra intagna. Dessa
källor kan av naturliga skäl inte röjas för AA. Enligt tillförlitliga uppgifter från
Kriminalvårdens säkerhetsorganisation tillhör AA ett kriminellt nätverk vars
metoder bland annat inbegriper trakasserier mot personal. Man har vidare från
anstalten uppgett att ordningen såväl som relationen mellan personal och de intagna
på avdelningen markant förbättrats efter förflyttningen av AA vilket talar för att han
varit inblandad. Ett flertal intagna bekräftade i informella samtal att rätt person
flyttats från avdelningen.
Beslutet om avskildhet jml 50 § KvaL hävdes den 15 april 2008. Han placerades då i
avskildhet enligt 20 § första stycket första punkten KvaL då anklagelserna mot
honom kunde styrkas av de uppgifter anstalten hade. Utredningen slutfördes den 24
april 2008, och AA erhöll en varning enligt 49 § KvaL. Beslutet om avskildhet
omprövades den 25 april 2008 och man angav att han skulle kvarbli i avskildhet för
att utredningen skulle slutföras. Detta överklagades av AA och anstalten omprövade
då sitt beslut och kom fram till att grunden var felaktig eftersom utredningen redan
hade slutförts. Den 30 april 2008 ändrade man beslutet och angav i stället att AA
skulle kvarbli i avskildhet jml 20 § första stycket första punkten KvaL p.g.a. att det
förelåg fara för annans säkerhet till liv eller hälsa, samt enligt första stycket andra
punkten samma lag för att hindra den intagne att påverka annan intagen att allvarligt
störa ordningen inom anstalten.

Överklagandet av avskildheten
AA begärde omprövning av beslutet. Kriminalvården Region Väst omprövade
beslutet den 16 maj 2008. Beslutet ändrades inte. AA överklagade beslutet till
länsrätten i Mariestad som avslog överklagandet (mål nr. 1033-08 E).

Varningen
Efter utredning fann anstalten Tidaholm att AA varit delaktig i att tillsammans med
andra intagna ha stört ordningen på anstalten och trakasserat personal. Anstalten
Tidaholm beslutade den 24 april 2008 att meddela AA en varning enligt 49 § KvaL
på grund av olämpligt uppträdande. Beslutet motiverades med att anstalten fann det
styrkt att AA brutit mot gällande regelverk genom att störa ordningen på anstalten.

Överklagandet av varningen
AA begärde omprövning av beslutet. Kriminalvården Region Väst omprövade
beslutet den 13 maj 2008. Beslutet ändrades inte. AA överklagade beslutet till
Länsrätten i Mariestad som avslog överklagandet (mål nr. 896-08 E). Länsrättens
dom överklagades till Kammarrätten i Jönköping. Kammarrätten meddelade inte
prövningstillstånd (mål nr. 2326-08).

Gällande bestämmelser
2 kap. 9 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, KvaL, föreskriver bland annat
att intagen ska visa hänsyn mot anstaltspersonal och medintagna. Han ska rätta sig
efter de ordningsregler som gäller för anstalten och de anvisningar som
anstaltspersonalen lämnar honom.
Av 49 § KvaL framgår såvitt nu är av intresse att en intagen som bryter mot de
föreskrifter och villkor som gäller för verkställigheten får tilldelas en varning.
Enligt de allmänna råden till 9 kap. 2 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna
råd för verkställighet i anstalt, KVFS 2008:3, bör en varning meddelas om den
intagne har brutit mot de föreskrifter och villkor som gäller för verkställigheten.
Med föreskrifter avses all normgivning som gäller för den intagne, dvs. såväl lagar
och förordningar som Kriminalvårdens föreskrifter och verksamhetsställets lokala
ordningsregler. Med villkor avses annat som är bindande för den intagne, t.ex.
anvisningar från personal. De allmänna råden till 9 kap. 2 § KVFS 2008:3 uppställer
några händelser som kan användas som vägledning vid bedömningen om varning
                                                                          Dnr 2361-2008     Sid 3 (7)



      bör meddelas. Av nämnda allmänna råd framgår att en intagen bör varnas om han
      eller hon trakasserar personal eller medintagen.
      Av KvaL 20 § första punkten framgår att en intagen får hållas avskild från andra
      intagna, om det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet eller föreliggande fara
      för den intagnes eller annans säkerhet till liv eller hälsa eller för allvarlig
      skadegörelse på anstaltens egendom. En intagen får även enligt andra punkten hållas
      avskild för att hindra att den intagne påverkar någon annan intagen att allvarligt
      störa ordningen inom anstalten.
      Av KvaL 50 § framgår att under utredningen av frågor som avses i 49 § får en
      intagen tillfälligt hållas avskild från andra intagna i den utsträckning det är absolut
      nödvändigt för att syftet med utredningen inte ska äventyras. Åtgärden får inte bestå
      längre än fyra dygn. Kan den intagne inte hållas avskild på anstalten, får han
      placeras i allmänt häkte, om detta är lämpligare än att han förs över till en annan
      anstalt. Den intagne ska få den lättnad i avskildheten som är möjlig.
      Enligt 9 kap. 3 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd för verkställighet i
      anstalt, KVFS 2008:3, ska anstalten vid misskötsamhet upprätta en rapport samt
      skyndsamt utreda det inträffade. Vid det förhör som ska hållas med den intagne
      enligt 51 § ska vittne närvara, om det inte brådskar och vittne inte finns att tillgå. För
      det fall vittne inte är närvarande ska orsaken därtill dokumenteras. Förhörsledaren
      får inte, i syfte att få den intagne att erkänna eller att få någon att uttala sig i viss
      riktning, använda oriktiga uppgifter, löften eller förespeglingar om förmåner. De
      allmänna råden anger att om en intagen har blivit placerad i avskildhet på grund av
      misstanke om misskötsamhet bör förhör hållas skyndsamt. Detta gäller oavsett
      följderna av den eventuella misskötsamheten. I samband med förhöret ska den
      intagne om möjligt få del av den rapport som ligger till grund för beslutet om
      avskildhet. Om innehållet inte bedöms kunna lämnas ut till den intagne bör man i
      allmänna ordalag redogöra för orsakerna till avskildheten.
      Om en myndighet finner att ett beslut som den meddelat som första instans är
      uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning,
      ska myndigheten enligt 27 § förvaltningslagen (1986:223) ändra beslutet, om det
      kan ske snabbt och enkelt och utan det blir till nackdel för någon enskild part.

      Kriminalvården Region Väst gör följande bedömning
      En intagen får inte av utredningsskäl hållas avskild enligt 20 § KvaL. Mot bakgrund
      av vad som kommit fram i ärendet finner därför Kriminalvården att anstalten
      Tidaholm inte har haft fog för sitt beslut den 30 april om att placera AA i avskildhet
      med stöd av 20 § första stycket första punkten KvaL för att slutföra utredningen.
      Anstalten skulle dock med anledning av det inträffade ha haft stöd för en placering
      enligt 20 § första stycket första och andra punkten, då det förelåg fara för annans
      säkerhet till liv eller hälsa och för att hindra att den intagne påverkar någon annan
      intagen att allvarligt störa ordningen inom anstalten. Enligt förvaltningslagen 27 §
      finns möjlighet för en myndighet att ändra bedömningsfel om det sker i samband
      med omprövning. Med anledning av att utredningsskäl inte är grund för avskildhet
      enligt 20 § KvaL, var motiveringen uppenbart oriktig och anstalten ändrade därför
      den 30 april 2008 rätteligen beslutsmotiveringen. Grund för avskildhet har förelegat
      men anstalten har använt fel motivering för beslutet. Anstalten har omprövat beslutet
      om avskildhet var tionde dag vilket styrker att anstalten betraktat det som en
      avskildhetsplacering jämlikt § 20 KvaL.
      Vid en sammantagen bedömning kan konstateras att den felaktiga motiveringen för
      avskildhetsbeslutet är en förvaltningsrättslig miss. Frågan kommer att tas upp i
      lämpligt utbildningssammanhang.
      Vad slutligen avser varningen har anstalten efter utredning funnit att AA varit
      delaktig i att, tillsammans med andra intagna, ha stört ordningen på avdelningen och
      trakasserat personal. Misskötsamheten är styrkt av anstaltens utredning och är av
      sådan art att det fanns grund för att meddela varning.
AA yttrade sig över remissvaret.
                                                                    Dnr 2361-2008   Sid 4 (7)



I beslut den 19 februari 2009 anförde JO Nordenfelt följande.

Rättslig reglering
Av 17 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (kriminalvårdslagen) följer att
en intagen under tid då han är skyldig att ha sysselsättning normalt ska vistas
tillsammans med andra intagna. På fritiden får den intagne i den utsträckning som
han önskar vistas tillsammans med andra intagna. Enligt ett nytt fjärde stycke i 17
§, som trädde i kraft den 1 april 2008, får intagna hållas tillfälligt avskilda från
varandra, om det är nödvändigt för att upprätthålla ordningen eller säkerheten i en
anstalt.

De intagnas rätt till gemenskap får vidare inskränkas med stöd av bestämmelserna i
18, 20, 20 a och 23 §§ kriminalvårdslagen. Dessa bestämmelser gör det möjligt att
av ordnings- och säkerhetsskäl begränsa gemensamheten mellan intagna i vissa
situationer. Intagna kan också placeras i avskildhet under utredningen av
disciplinärenden enligt 50 § kriminalvårdslagen. Möjligheten att placera någon i
avskildhet får inte användas som bestraffning.

Enligt 20 § kriminalvårdslagen får en intagen hållas avskild från andra intagna bl.a.
om det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet eller föreliggande fara för den
intagnes eller annans säkerhet till liv eller hälsa eller för allvarlig skadegörelse på
anstaltens egendom. Det finns inte någon begränsning av hur länge en intagen får
vara placerad i avskildhet med stöd av denna bestämmelse. Beslutet ska emellertid
omprövas så ofta det finns anledning till det, dock minst var tionde dag.

Av 50 § kriminalvårdslagen framgår att en intagen under utredningen av frågor
som avses i 49 § tillfälligt får hållas avskild från andra intagna i den utsträckning
det är absolut nödvändigt för att syftet med utredningen inte ska äventyras.
Åtgärden får inte bestå längre än fyra dygn.

Enligt 74 § kriminalvårdslagen får Kriminalvårdens beslut i särskilda fall
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, om inte annat följer av 80 §. Av 75 §
framgår att ett beslut inte får överklagas enligt 74 § innan beslutet har omprövats
av Kriminalvården. En sådan omprövning får begäras av den som beslutet angår
om det har gått honom eller henne emot. Ett överklagande av ett beslut som inte
har omprövats ska anses som en begäran om omprövning. Vid omprövning enligt
75 § får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.

I 27 § förvaltningslagen (1986:223) föreskrivs följande. Finner en myndighet att ett
beslut, som den har meddelat som första instans, är uppenbart oriktigt på grund av
nya omständigheter eller av någon annan anledning, ska myndigheten ändra
beslutet, om det kan ske snabbt och enkelt och utan att det blir till nackdel för
någon enskild part. Skyldigheten gäller även om beslutet överklagas, såvida inte
klaganden begär att beslutet tills vidare inte ska gälla (inhibition).

Bedömning
Av utredningen i ärendet framgår följande. AA placerades den 11 april 2008 i
avskildhet med stöd av 50 § kriminalvårdslagen. Som bakgrund till beslutet angavs
                                                                  Dnr 2361-2008   Sid 5 (7)



att AA ”under en tid tillbaka varit en mycket negativ ledare och styrt de andra på
avdelningen” och att det fanns information om att AA var en av flera intagna som
hotat och trakasserat personalen på avdelningen. I bedömningen anfördes att
utredningen initialt omfattades av ”förhållanden avseende kraftiga hot eller
trakasserier mot personal, samt negativt och mycket menligt inflytande på såväl
andra intagna som avdelningsmiljö”. Den 14 april 2008 hölls förhör med AA
angående olämpligt uppträdande bestående i, enligt en rapport upprättad samma
dag, att AA tillsammans med andra intagna stört ordningen på avdelningen och att
det bl.a. förekommit ”trakasserier mot personalen där intagna skrivit namnlistor för
att viss personal ska bort från avdelningen”. Den 15 april 2008 beslutade anstalten
att AA skulle vara placerad i avskildhet enligt 20 § första stycket 1
kriminalvårdslagen. Som skäl för beslutet angavs att en sammantagen bedömning
styrkte att AA borde hållas avskildhetsplacerad för att ”kunna färdigställa
utredningen i avvaktan på vidare beslut.” Vid en omprövning av beslutet den 25
april fann anstalten att AA skulle vara fortsatt avskild enligt 20 §
kriminalvårdslagen. Sedan AA begärt omprövning av det sistnämnda beslutet
ändrade anstalten, med stöd av 27 § förvaltningslagen, den 30 april beslutet
såtillvida att grunden för avskildhetsplaceringen angavs vara föreliggande fara för
annans säkerhet till liv och hälsa och förhindrande av störande av ordningen i
anstalten. I bedömningen anfördes, att ”då myndigheten har angett fel anledning i
beslutet […] ändras detta beslut”. Vidare anfördes att den genomförda utredningen
styrkte AA:s misskötsamhet. – I ett beslut den 24 april 2008 tilldelades AA en
skriftlig varning för olämpligt uppträdande.

Som framgår av den rättsliga reglering, som jag har redogjort för ovan, är
utgångspunkten att intagna i kriminalvårdsanstalt ska ges tillfälle att i så stor
utsträckning som möjligt vistas tillsammans. Att placera någon i avskildhet är en
från humanitär synpunkt mycket ingripande åtgärd. Även behandlingsskäl kan tala
emot en sådan placering. Mot den bakgrunden anser jag att användningen av
sådana åtgärder bör begränsas i så stor utsträckning som möjligt. Samtidigt är det
givet att det inom kriminalvården kan uppstå situationer där det med hänsyn till
ordningen och säkerheten i en anstalt är omöjligt att lösa situationen på något annat
sätt än att placera en eller flera intagna i avskildhet. När så sker måste, av hänsyn
till den enskildes rättssäkerhet, kravet på en korrekt hantering ställas högt.

Motiveringen till ett beslut om avskildhetsplacering bör givetvis anknyta till de
rättsliga krav som uppställts som förutsättning för åtgärden. Enligt 50 §
kriminalvårdslagen får en intagen placeras i avskildhet under utredningen av ett
disciplinärende, i den utsträckning det är absolut nödvändigt för att syftet med
utredningen inte ska äventyras. I anstaltens beslut den 11 april 2008 att placera AA
i avskildhet, som anges vara grundat på nämnda bestämmelse, finns emellertid inte
ens en antydan om att AA skulle kunna försvåra utredningen och att en
avskildhetsplacering därför var nödvändig.

När det gäller beslutet den 15 april 2008 och omprövningsbeslutet den 25 april har
dessa grundats på 20 § första stycket 1. Enligt denna bestämmelse får en intagen
hållas avskild från andra intagna bl.a. om det är nödvändigt med hänsyn till rikets
                                                                     Dnr 2361-2008    Sid 6 (7)



säkerhet eller föreliggande fara för den intagnes eller annans säkerhet till liv eller
hälsa eller för allvarlig skadegörelse på anstaltens egendom. Besluten har
emellertid motiverats med att AA borde hållas avskild för att anstaltens utredning
skulle kunna slutföras. Även i dessa fall saknades alltså anknytning till de rättsliga
förutsättningar som den åberopade bestämmelsen ställer upp. Att anstalten, vilket
Kriminalvården gjort gällande, ändå må ha haft stöd för en avskildhetsplacering
enligt 20 § första stycket första och andra punkten, saknar betydelse för min
bedömning. Dessutom kan tilläggas att en avskildhet för utredning får pågå högst
fyra dygn, se 50 § kriminalvårdslagen.

Jag övergår nu till anstaltens handläggning av AA:s begäran om omprövning av
beslutet den 25 april. Såvitt framkommit ledde denna begäran endast till att
anstalten, med åberopande av 27 § förvaltningslagen, ändrade beslutsmotiveringen.

Som en konsekvens av omorganisationen inom kriminalvården och bildandet av
myndigheten Kriminalvården infördes ett nytt system med omprövningar inom den
nya myndigheten. Det nya systemet innebär att ett beslut som t.ex. en anstalt har
fattat, inte får överklagas innan det har omprövats av Kriminalvården. Enligt
Kriminalvårdens arbetsordning sker omprövning av ett beslut om
avskildhetsplacering på regionnivå. I den proposition som låg till grund för
ändringarna anfördes att det i vissa särskilda fall, t.ex. beslut som tidigare fattades
av Kriminalvårdsstyrelsen i första instans, kan vara tillräckligt att beslutet
omprövas av en annan tjänsteman på samma enhet (prop. 2004/05:176 s. 65). I
propositionen anfördes också att det nya systemet, med obligatorisk materiell
omprövning inom myndigheten innan överklagande kan ske, innebär att det inte
längre finns behov av att tillämpa förvaltningslagens bestämmelser om omprövning
(s. 64).

Jag har för egen del en annan uppfattning om tillämpligheten av 27 §
förvaltningslagen än den som framförs i propositionen, vilket jag också gett uttryck
för i ett beslut i ett annat ärende (dnr 5862-2008, beslut den 7 april 2008). Enligt
min mening talar samma skäl nu som innan Kriminalvården blev en myndighet för
att det bör finnas ett snabbt och enkelt sätt att rätta felaktiga beslut när det inte är
till nackdel för en enskild part.

Jag anser således att det finns ett utrymme för en anstalt att tillämpa 27 §
förvaltningslagen när en intagen begär omprövning av ett beslut som anstalten har
fattat. I det aktuella fallet framstår emellertid anstaltens tillämpning av denna
bestämmelse som tveksam. Bestämmelsen infördes i syfte bl.a. att förskjuta
tyngdpunkten i förvaltningsförfarandet mot första instans (prop. 1985/86:80 s. 41).
Tanken är alltså att bestämmelsen i första hand ska tillämpas för att ändra ett beslut
i sak utan att den enskilde ska behöva vända sig till domstol och inte, som i detta
fall, för att rätta till andra brister i beslutet. Enligt min mening borde anstalten i det
aktuella fallet ha lämnat över AA:s begäran om omprövning till regionen.

Jag är sammantaget mycket kritisk till anstaltens handläggning i de ovan berörda
avseendena. Handläggningen visar på anmärkningsvärt bristande insikter i den
                                                                    Dnr 2361-2008    Sid 7 (7)



rättsliga regleringen på området. Det är naturligtvis av största vikt att dessa brister
avhjälps.

Det som i övrigt har förekommit i ärendet föranleder inte något uttalande eller
någon annan åtgärd från min sida.
