# En överförmyndarnämnds handläggning av en ansökan om god man enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken

JO 2008-03-12 dnr 2370-2006

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                     Sid
                                                                           2008-03-12            2370-2006              1 (3)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        En överförmyndarnämnds handläggning av en ansökan om god man
                        enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken

## Anmälan

AA framförde i en anmälan, som kom in till JO den 15 maj 2006, klagomål mot
                        Överförmyndarnämnden i Malmö kommun. AA anförde i huvudsak följande. Hans
                        son, BB, skickade den 26 september 2004 till överförmyndarnämnden en ansökan
                        om att AA skulle förordnas som god man för honom. Efter sex månader blev AA
                        uppringd av en tjänsteman från överförmyndarnämnden och tillfrågades om han
                        ville bli god man för en annan person. I samband med samtalet efterhörde han hur
                        handläggningen av hans sons ansökan fortskred. I maj 2006 fick BB ett brev från
                        överförmyndarnämnden med en förfrågan om ansökan om god man kvarstod.

## Utredning

Överförmyndarnämndens akt i ärendet lånades in och granskades.

                        Överförmyndarnämnden anmodades därefter att yttra sig över anmälan. I
                        remissvaret anförde överförmyndarnämnden, genom ordföranden CC och
                        kanslichefen DD, bl.a. följande.
                                  –––
                                  Den 28 september 2004 inkom BB och hans far AA till Överförmyndarnämnden i
                                  Malmö (överförmyndarnämnden) med en ansökan om anordnande av godmanskap
                                  för BB. För vidare handläggning av ärendet skickade överförmyndarnämnden dagen
                                  därpå fullmakt samt blankett för inhämtande av uppgifter från belastningsregistret
                                  till föreslagen god man AA, med upplysning om att fullmakten och utdrag från
                                  belastningsregistret skulle ges in till överförmyndarnämnden. Några handlingar
                                  inkom inte och AA hördes inte av. Den 4 maj 2006 tillskrev överförmyndarnämnden
                                  BB med förfrågan om behovet av god man kvarstod.
                                  Genom Malmö tingsrätts beslut den 31 maj 2006 anordnades godmanskap enligt 4 §
                                  föräldrabalken för BB samt förordnades AA, att såsom god man för BB förvalta
                                  hans egendom.
                                  AA har i sin anmälan till JO huvudsakligen anfört att handläggningstiden varit
                                  alltför lång.
                                  Överförmyndarnämnden kan inte annat än beklaga den orimligt långa
                                  handläggningstiden samt försöka ge en förklaring till dels vad som orsakat detta,
                                  dels också vad som har gjorts för att undvika att detta ska kunna upprepas.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                        Dnr 2370-2006      Sid 2 (3)




      Ärendet visar tydligt att överförmyndarnämndens bevakningsrutiner inte har
      fungerat tillfredsställande. Detta kan tillskrivas dels införandet av ett nytt datasystem
      under hösten 2004, dels en mycket hög arbetsbelastning.
      Överförmyndarnämnden, som har blivit medveten om de bristande bevaknings-
      rutinerna, har under våren 2006 gått igenom samtliga ärenden om ansökan om
      godmanskap och tillskrivit sökandena med förfrågan om behovet av godmanskap
      kvarstår. Härtill kommer att överförmyndarnämnden i februari 2006 anställt
      ytterligare en person för att bl.a. avlasta den handläggare som är ansvarig för
      handläggning av ansökningarna om godmanskap.
      Framhållas bör att det var just genom överförmyndarnämndens genomgång av
      samtliga ansökningar som ifrågavarande ärende aktualiserades på nytt. Varken BB
      eller AA har någon gång under den långa handläggningstiden hört av sig till
      överförmyndarnämnden.
      Med de åtgärder som redovisats ovan har överförmyndarnämnden tillsett att något
      liknande inte ska kunna upprepas.
AA yttrade sig över remissvaret. Han anförde bl.a. att han på
överförmyndarnämndens anmodan skickade in en fullmakt samt ett utdrag från
belastningsregistret.

I beslut den 12 mars 2008 anförde JO Nordenfelt följande

Bedömning
Enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken (FB) ska rätten, om det behövs, besluta att
anordna godmanskap för en person som på grund av sjukdom, psykisk störning,
försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin
rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person. Ett sådant beslut får inte, enligt
samma bestämmelse, meddelas utan samtycke av den för vilken godmanskap ska
anordnas, om inte den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening
inhämtas. Enligt 11 kap. 15 § FB får en ansökan om förordnande av god man enligt
bl.a. 4 § göras av förmyndare, den som ansökningen avser, samt av hans eller
hennes make eller sambo och närmaste släktingar eller av överförmyndaren. Av 11
kap. 16 och 17 §§ FB framgår att det är rätten som har utredningsansvaret i ärenden
om anordnande av godmanskap. Det är alltså rätten som har att se till att de
yttranden och det underlag som behövs för att kunna ta ställning till frågan om
godmanskap tas in.

BB:s ansökan om förordnade av god man kom in till överförmyndarnämnden den
28 september 2004. Som nämnts ovan ankommer det enligt 11 kap. 4 § FB på
rätten att besluta i fråga om godmanskap enligt den bestämmelsen.
Överförmyndarnämnden var således inte behörig att pröva ansökan om
godmanskap.

Enligt 4 § tredje stycket förvaltningslagen (1986:223) gäller att om någon av
misstag vänder sig till fel myndighet, bör myndigheten hjälpa honom till rätta.

Det kan knappast råda någon tvekan om att BB:s avsikt med ansökan var att frågan
om god man enligt 11 kap. 4 § FB skulle prövas av någon som var behörig att göra
detta. Ansökan måste därför betraktas som felsänd. Eftersom
                                                                Dnr 2370-2006    Sid 3 (3)




överförmyndarnämnden av allt att döma ansett att förutsättningarna för
godmanskap var uppfyllda, borde man snarast ha sänt ansökan tillsammans med ett
eget yttrande i saken vidare till tingsrätten (jfr JO 2002/03 s. 415 och 2005/06 s.
422). I samband med det borde också BB ha underrättats om åtgärden. Genom sin
underlåtenhet att agera på detta sätt har det dröjt drygt ett och ett halvt år innan
frågan om godmanskap kunde prövas av tingsrätten. Överförmyndarnämnden är
ansvarig för detta dröjsmål och förtjänar mycket allvarlig kritik.

Jag vill i detta sammanhang även anföra följande. Frågan om uppgiftsfördelningen
mellan tingsrätt och överförmyndare vid utredningar och vid anordnande av
godmanskap och förvaltarskap är för närvarande aktuell i ett annat ärende här (dnr
3903-2006). Beslut i det ärendet kommer att meddelas senare. Frågan behandlas
dessutom i Ärendeutredningens betänkande ”Domstolarnas handläggning av
ärenden” (SOU 2007:65). Utredningen föreslår därvid vissa förändringar när det
gäller uppgiftsfördelningen mellan tingsrätt och överförmyndare.
