# Polismyndigheten har genomfört husrannsakningar hos andra än den eftersökte utan att det fanns grund för det och brustit i
dokumentationen av åtgärderna

JO 2020-01-09 dnr 239-2018

## Beslut

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2020-01-09              239-2018               1 (8)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        Polismyndigheten har genomfört husrannsakningar hos andra än den
                        eftersökte utan att det fanns grund för det och brustit i
                        dokumentationen av åtgärderna


                          Beslutet i korthet: Polismyndigheten genomförde husrannsakningar i två lägenheter
                          för att söka efter en person som var misstänkt för försök till mord. Det upprättades ett
                          protokoll över den ena husrannsakningen, men inte över den andra. I det protokoll
                          som upprättades angavs inte syftet med åtgärden. Den tjänsteman som beslutade om
                          husrannsakningarna lämnade i utredningen hos JO olika uppgifter om syftet med
                          åtgärderna, både att den eftersökte skulle gripas och att han skulle hämtas till förhör.
                          Något beslut om hämtning till förhör finns inte dokumenterat.
                          Att den som har beslutat om husrannsakningarna har lämnat olika uppgifter om syftet
                          med dem ger enligt JO intrycket att det inte stod helt klart för honom vilket syfte
                          åtgärderna hade eller de rättsliga förutsättningarna för dem. JO erinrar om att en polis
                          som använder tvång mot någon alltid måste ha klart för sig vilket tvångsmedel som
                          faktiskt tillämpas och vilka rättsliga förutsättningar som gäller för att ingripandet ska
                          kunna ske. Vidare framhåller JO att en förutsättning för att en husrannsakan ska få
                          genomföras i syfte att söka efter någon som ska gripas, och som inte är anhållen eller
                          häktad i sin frånvaro, är att det rör sig om ett omedelbart förestående
                          frihetsberövande som beslutas av en polis som är på platsen. JO understryker också
                          att hämtning till förhör inte får användas som substitut för gripande och anhållande
                          när de rättsliga förutsättningarna för de senare åtgärderna inte är uppfyllda.
                          Med utgångspunkten att husrannsakningarna genomfördes hemma hos andra än den
                          eftersökte konstaterar JO att det krävdes synnerlig anledning att anta att den
                          eftersökte befann sig i de aktuella lägenheterna. Eftersom det inte framgår att det
                          skulle ha funnits några uppgifter om eller gjorts några iakttagelser av att den
                          eftersökte befunnit sig på den aktuella adressen i nära anslutning till
                          husrannsakningarna finner JO att det saknades grund för åtgärderna. JO kritiserar
                          Polismyndigheten för att den genomförde husrannsakningarna utan att det fanns
                          grund för dem.
                          JO kritiserar också Polismyndigheten för den bristande dokumentationen i ärendet.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                          Dnr 239-2018        Sid 2 (8)

## Anmälan och bakgrund

Anmälan
I en anmälan till JO förde AA fram klagomål mot Polismyndigheten,
polisregion Syd. Hon var kritisk till att tre poliser den 27 december 2017
kl. 23.45 hade genomfört en husrannsakan i hennes lägenhet utan att berätta
varför de sökte igenom lägenheten. Hon var också kritisk till hur husrannsakan
hade genomförts.

## Utredning

Utredning
JO hämtade in handlingar från Polismyndigheten. Av dessa framgick att polisen
hade genomfört en husrannsakan i AA:s lägenhet men också i en lägenhet som
tillhörde AA:s mor. Båda lägenheterna låg på samma adress.

Polismyndigheten (BB) yttrade sig efter att de befattningshavare som berörs av
anmälan fått tillfälle att lämna upplysningar.

Polismyndigheten redovisade följande bakgrund.

      På kvällen den 27 december 2017 inträffade ett försök till mord i Trelleborg. En
      person blev knivhuggen i bröstet och orsakades livshotande skador. På
      brottsplatsen fanns, förutom den skadade personen, även ett antal vittnen som
      pekade ut två namngivna personer som gärningsmän. Dessa personer var sedan
      en längre tid väl kända av de poliser som tjänstgjorde på platsen.
      En av de misstänkta hade tidigare synts och påträffats av polisen i de lägenheter
      som omfattas av JO:s utredning i detta ärende. Den misstänkte var folkbokförd i
      den ena lägenheten, där hans mamma bodde, och hans syster, AA, bodde i den
      andra lägenheten.
      CC, som var yttre befäl på plats, beslutade om husrannsakan på flera adresser.
      Beslutet omfattade bl.a. de nu aktuella lägenheterna för eftersökande av den
      gärningsman som tidigare observerats och påträffats där.
      Vid avrapporteringen upprättades en promemoria, av vilken bl.a. följande
      framgår. Moderns namn stod på båda de aktuella lägenheterna. Ingen av de
      misstänkta gärningsmännen påträffades i lägenheterna. Modern till en av de
      misstänkta gärningsmännen berättade att denne brukade vara i en av
      lägenheterna.
      Det upprättades ett skriftligt protokoll över husrannsakan i moderns lägenhet. På
      grund av ett misstag upprättades inte något protokoll över husrannsakan i AA:s
      lägenhet.
Polismyndigheten redovisade följande synpunkter från berörda
befattningshavare.
      CC … har bl.a. uppgett följande. När han kom till platsen tog han kontakt med
      polispatrullen som hade tagit hand om målsäganden. Patrullen berättade att det
      fanns två utpekade misstänkta gärningsmän. Därefter pratade CC med övriga
      patruller som var i tjänst och fick förklarat för sig vilka adresser de misstänkta
      brukade vistas på och var de mest troligen befann sig. En av adresserna var AA:s
      lägenhet. CC tog beslut om husrannsakan på adressen i syfte att eftersöka de
      misstänkta gärningsmännen eftersom de skulle gripas misstänkta för försök till
      mord. Syftet var att eftersöka de misstänkta för att de skulle hämtas in till förhör.
      […]
      DD, polis som arbetade i Trelleborg på kvällen den 27 december 2017, har
      uppgett följande. Hennes arbetsuppgift var att delta i och genomföra
      husrannsakningar på flera adresser. Det yttre befälet hade meddelat beslut att
                                                                          Dnr 239-2018        Sid 3 (8)




      poliserna skulle gå in i båda lägenheterna på samma adress. Vid
      avrapporteringen skrev DD protokoll över verkställd husrannsakan på aktuell
      adress och angav då endast det ena lägenhetsnumret. Vid avrapporteringen har
      hon missat att komplettera med det andra lägenhetsnumret. Detta har hon i
      efterhand klargjort i en PM.
Polismyndigheten redovisade följande synpunkter från polisområde södra
Skåne.

      [– – –] Det fanns …, bland polispersonalen på platsen, en samlad kunskap sedan
      tidigare om de misstänkta gärningsmännen, såsom deras modus och vilka
      adresser som de brukade vistas på. […] Polisområdets uppfattning är att det var
      korrekt att genomföra husrannsakningar i lägenheterna på den aktuella adressen.
      Grunden för husrannsakan var att eftersöka de personer som skulle hämtas till
      förhör. Det fanns också – mot bakgrund av den samlade kunskapen – synnerliga
      skäl till att genomföra husrannsakan i båda lägenheterna. Polisområdet anser
      vidare att det yttre befälets muntliga beslut varit tydligt och att det otvivelaktigt
      omfattat båda lägenheterna. Det är beklagligt att det inte framgår lika tydligt av
      det skriftliga protokollet. Polisområdet har redan och kommer fortsättningsvis att
      vidta åtgärder för att undvika sådana dokumentationsbrister i fortsättningen.
Polismyndigheten redovisade följande bedömning.

      Ändamålet med husrannsakningarna
      CC har framfört att han beslutade om husrannsakan i syfte att eftersöka de
      misstänkta, eftersom de skulle gripas för mord [rätteligen försök till mord, JO:s
      anm.]. Han har samtidigt förklarat att syftet var att de misstänkta skulle hämtas
      in till förhör. Eftersom en polisman saknar befogenhet att i förväg fatta ett beslut
      om gripande som sedan ska verkställas av någon annan, utgår Polismyndigheten
      i den fortsatta bedömningen från att husrannsakningarna genomfördes med syftet
      att de misstänkta skulle hämtas in till förhör.

      Fanns det ett beslut om frihetsberövande som skulle verkställas av Polismyndigheten?
      Av utredningen i ärendet får anses klarlagt att det inte fanns ett beslut om
      frihetsberövande som skulle verkställas av Polismyndigheten. Den bild som
      framkommer i utredningen är att CC … beslutade om husrannsakan i syfte att
      söka efter de misstänkta för att de skulle hämtas till förhör och att
      brottsmisstanken gällde försök till mord. Att CC hade befogenhet att fatta dessa
      beslut framgår av 28 kap. 4 § rättegångsbalken (RB).

      Frågan om de rättsliga grunderna för åtgärden att genomföra husrannsakan
      […] Enligt Polismyndigheten finns det inte anledning att ifrågasätta att det i
      förevarande fall fanns en konkret misstanke mot berörda personer som gällde ett
      allvarligt brott och att C.H:s beslut om hämtning hade stöd i gällande rätt …
      Det som kommit fram väcker frågan huruvida de beslut som fattats avsåg
      husrannsakningar hos den eftersökte eller hos någon annan, vilket har betydelse
      eftersom det gäller olika förutsättningar för tillåtligheten för de båda fallen.
      –––
      Utredningen ger ingen närmare vägledning i frågan huruvida den eftersökta
      personen oinskränkt disponerade de aktuella lägenheterna … Eftersom det kan
      diskuteras om de aktuella husrannsakningarna ägt rum hos den sökte eller hos
      annan, bör prövningen enligt Polismyndigheten ske utifrån förutsättningen att det
      krävdes synnerlig anledning att anta att den sökte uppehöll sig där.
      När det gäller frågan om det förelåg synnerlig anledning att anta att den sökte
      uppehöll sig i aktuella lägenheter, gör Polismyndigheten följande överväganden.
      Det rör sig om en bedömningsfråga som inte alltid är helt enkel att göra för en
                                                                            Dnr 239-2018     Sid 4 (8)




      polisman på plats, särskilt i ett fall som detta när beslut fattats under stark
      tidspress. Det gör också att det många gånger kan vara svårt att i efterhand ta
      ställning till om den slutsats som gjordes var rätt eller fel i ett visst fall. Mot
      denna bakgund bör en försiktig bedömning göras vid en efterföljande
      granskning.
      Polismyndigheten har full förståelse för att det var angeläget att söka efter den
      misstänkta personen givet omständigheterna. Vid ovan redovisade
      förutsättningar kunde dock beslut om husrannsakan i de aktuella lägenheterna
      endast fattas om det fanns någon faktisk omständighet som påtagligt visade att
      man med fog kunde förvänta sig att den sökte fanns där. Det som i första hand
      talar för att så var fallet är att berörda befattningshavare synes ha haft kännedom
      om att den misstänkte tidigare synts och påträffats av polisen där. Inget i
      utredningen tyder dock på att det gjorts några iakttagelser i närtid som påtagligt
      talade för att den eftersökte fanns i just dessa lägenheter. Husrannsakningar
      skedde även på andra adresser där polisen tidigare träffat på de misstänkta. I
      båda de aktuella lägenheterna bodde visserligen personer som tillhörde den
      eftersöktes familj. Den eftersökte var också folkbokförd i den ena lägenheten.
      Vid en prövning i efterhand är det emellertid enligt Polismyndigheten tveksamt
      om dessa omständigheter tillsammans var tillräckligt konkreta för slutsatsen att
      det fanns synnerlig anledning att anta att den sökte uppehöll sig i aktuella
      lägenheter. Trots det finns det enligt myndigheten inte anledning att anmärka på
      den bedömning som gjordes, eftersom den kan anses ligga inom ramen för vad
      som är godtagbart givet att det rört sig om en utpräglad bedömningsfråga som
      dessutom har prövats under stark tidspress. Polismyndigheten kan därför godta
      den bedömning som gjordes.
      –––

      Dokumentationen
      –––
      Det är självklart en brist att det inte har upprättats något protokoll alls över den
      husrannsakan som skedde i AA:s lägenhet.
      Av det protokoll som upprättats framgår inte vilka överväganden som gjordes i
      frågan om husrannsakan vidtogs hos den sökte eller hos annan. Det anges inte
      heller vilka faktiska omständigheter som talade för att den sökte uppehöll sig i
      den bostadslägenhet som avsågs med aktuellt beslut om husrannsakan. Det är
      förstås inte godtagbart. Bristerna kvarstår även efter den kompletterande
      promemoria som DD upprättat i anledning av att hon missat att skriva ner det
      ena lägenhetsnumret.
      Mot angiven bakgrund finns det skäl att erinra om vikten av att den polisman
      som upprättar protokoll över en tvångsåtgärd vinnlägger sig om att föra in de
      uppgifter som krävs.
Efter att JO frågat Polismyndigheten om något beslut om hämtning till förhör
hade dokumenterats i ärendet uppgav Polismyndigheten i ett kompletterande
yttrande att så inte var fallet, men att det fanns ett beslut om frihetsberövande
som fattats av åklagaren ca 3,5 timmar efter att husrannsakningarna genomförts.
Polismyndigheten redovisade följande synpunkter från CC.

      Han kunde inte själv delta vid avrapporteringen, eftersom han blev instruerad att
      hantera ett annat ärende som rörde misstankar om människorov. De
      avrapporterande polismännen fick i uppgift att dokumentera tvångsmedels-
      besluten. CC hade kontakt med jourhavande förundersökningsledaren (JFUL),
      både vid ärendets påbörjande och i samband med att de var färdiga med ärendet
      på plats. JFUL skötte överlämningen av ärendet till jouråklagaren. Efteråt fick
      CC besked från JFUL att allt var klart.
                                                                    Dnr 239-2018      Sid 5 (8)




Polismyndigheten uttalade i sitt kompletterande yttrande att det är en brist att
beslutet om hämtning till förhör inte är dokumenterat och att det som kommit
fram ger anledning att betona vikten av att alla beslut om tvångsmedel ska
dokumenteras.

Rättslig reglering
En person som ska höras under förundersökningen får, under vissa
förutsättningar, hämtas till förhöret utan föregående kallelse. Det krävs bl.a. att
förundersökningen avser ett brott på vilket fängelse kan följa och det skäligen
kan befaras att den som ska förhöras inte skulle följa en kallelse eller att han
eller hon skulle undanröja bevis eller på annat sätt försvåra utredningen om han
eller hon kallades till förhöret. (Se 23 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken,
RB). Hämtning till förhör beslutas normalt av undersökningsledaren (se 6 §
första stycket förundersökningskungörelsen, FUK).

För att söka efter någon som ska gripas, anhållas eller häktas eller hämtas till
förhör får husrannsakan genomföras hos honom eller henne, eller hos någon
annan om det finns synnerlig anledning att anta att den sökte uppehåller sig där
(se 28 kap. 2 § RB).

En förutsättning för att en husrannsakan ska få genomföras för att söka efter den
som ska anhållas eller häktas som misstänkt för brott är att det redan finns ett
beslut om anhållande eller häktning av den misstänkte som ska verkställas. Ett
sådant beslut har då fattats i den misstänktes frånvaro. Ett beslut om gripande
kan dock aldrig fattas i den misstänktes frånvaro. En åklagare kan inte heller
besluta om gripande utan är hänvisad till att använda sig av bestämmelserna om
anhållande om han eller hon vill fatta beslut om att frihetsberöva någon som
inte är närvarande. I motsats till vad som gäller i fråga om tvångsmedlen
anhållande och häktning anses att uttrycket ”ska gripas” i 28 kap. 2 §
rättegångsbalken syftar på ett förestående beslut om frihetsberövande som fattas
av en polis. Det kan därför finnas laglig grund för att genomföra en
husrannsakan t.ex. i den situationen att en person som får gripas och som med
anledning av detta förföljs av en polis, försvinner in i en lägenhet. (Se
JO 1993/94 s. 66, dnr 3533-1991, och JO 2001/02 s. 113, dnr 354-2000.)

Det ska föras protokoll över en husrannsakan där bl.a. skälen för åtgärden och
syftet med den anges (se 28 kap. 9 § RB). Det är av stor vikt från rättssäkerhets-
och kontrollsynpunkt att beslut om tvångsmedel dokumenteras klart och
noggrant. Av protokollet ska det bl.a. tydligt framgå vilka brottsmisstankar som
föranlett husrannsakan och vilka omständigheter som legat till grund för
beslutet (se t.ex. JO 2009/10 s. 72, dnr 1516-2007). Det är också viktigt att
dokumentationen görs i så nära anslutning till husrannsakan som möjligt (se
JO 2017/18 s. 282, dnr 263-2016).

Vad som ska antecknas i ett förundersökningsprotokoll framgår av 20 §
förundersökningskungörelsen.
                                                                     Dnr 239-2018      Sid 6 (8)

## Bedömning

Bedömning
Utgångspunkter för granskningen
JO:s granskning har avsett den rättsliga grunden för att genomföra
husrannsakningar i de lägenheter som är aktuella i ärendet. Jag går därför inte in
på frågan om hur husrannsakningarna genomfördes.

De rättsliga förutsättningarna för att genomföra husrannsakningarna
Vilket var syftet med husrannsakningarna?
Av protokollet över husrannsakan i den misstänktes mors lägenhet framgår att
syftet med åtgärden var att söka efter en person som var misstänkt för försök till
mord. Det närmare syftet med åtgärden, dvs. om personen i fråga skulle gripas,
anhållas, häktas eller hämtas till förhör, anges däremot inte i protokollet och
inte heller i senare upprättade promemorior. Beträffande den husrannsakan som
genomfördes i AA:s lägenhet upprättades inte något protokoll alls.

I den utredning som Polismyndigheten har gjort med anledning av JO:s remiss
har CC, som beslutade om husrannsakningarna, lämnat olika uppgifter om
syftet med dem. Han har uppgett både att den misstänkte skulle gripas och att
han skulle hämtas till förhör. Att det skulle vara fråga om att verkställa ett
beslut om hämtning till förhör är en uppgift som lämnats först sedan JO inlett en
utredning i ärendet. Av utredningen framgår att det inte finns något beslut om
hämtning till förhör dokumenterat i ärendet.

Polismyndigheten har i sitt yttrande till JO utgått från att husrannsakningarna
gjordes i syfte att hämta den misstänkte till förhör. Mot den bakgrund som
redovisats ovan finns det dock anledning att ifrågasätta om det verkligen var så.
Det förhållandet att CC har lämnat olika uppgifter om syftet med
husrannsakningarna ger intrycket att det inte stod helt klart för honom vilket
syfte åtgärderna hade eller vilket rättsligt stöd som fanns för dem. Jag anser mig
emellertid inte fullt ut ha underlag för att kunna ha någon annan utgångspunkt
än Polismyndigheten, nämligen att syftet med husrannsakningarna var att
verkställa ett beslut om hämtning till förhör. Jag vill dock erinra om att en polis
som använder tvång mot någon alltid måste ha klart för sig vilket tvångsmedel
det är som faktiskt tillämpas och vilka rättsliga förutsättningar som gäller för att
ingripandet ska kunna ske.

Med anledning av de oklarheter som finns angående syftet med
husrannsakningarna finns det skäl att framhålla följande. Som redovisats ovan
är en förutsättning för att en husrannsakan ska få genomföras i syfte att söka
efter någon som ska gripas att det rör sig om ett omedelbart förestående
frihetsberövande som beslutas av en polis som är på platsen. Grund för
husrannsakan kan finnas t.ex. i den situationen att en person som får gripas och
som med anledning av detta förföljs av en polis, försvinner in i en lägenhet. Av
utredningen i ärendet framgår att det inte var fråga om en sådan situation. Det
hade därmed inte funnits rättsliga förutsättningar att genomföra en
husrannsakan i syfte att söka efter den misstänkte för att gripa honom.
                                                                      Dnr 239-2018       Sid 7 (8)




I detta sammanhang finns det också anledning att understryka att hämtning till
förhör inte får användas som substitut för gripande och anhållande när de
rättsliga förutsättningarna för de senare åtgärderna inte är uppfyllda (se
JO 2015/16 s. 107, dnr 4761-2013). När det finns konkreta misstankar om att en
viss person gjort sig skyldig till ett så allvarligt brott som försök till mord bör en
åklagare i ett så tidigt skede som möjligt ta över ansvaret för
förundersökningen. Om det finns förutsättningar kan åklagaren besluta om att
anhålla den misstänkte och polisen har då möjlighet att genomföra
husrannsakan i syfte att verkställa anhållandebeslutet.

För att kunna bedöma de rättsliga förutsättningarna för de aktuella
husrannsakningarna måste jag, med utgångspunkten att de genomfördes i syfte
att hämta den misstänkte till förhör, ta ställning till om det fanns grund för
beslutet att hämta honom. Det förhållandet att beslutet om hämtning till förhör
inte har dokumenterats försvårar möjligheten att göra en sådan bedömning. Av
handlingarna i ärendet framgår dock att den misstänkte var utpekad av vittnen
som en av två misstänkta för försök till mord och att han hade flytt från
brottsplatsen. Vid dessa förhållanden saknas det anledning för mig att
ifrågasätta beslutet om hämtning till förhör utan föregående kallelse. Därmed
kan jag också konstatera att det i och för sig fanns rättsliga förutsättningar för
att genomföra en husrannsakan för att söka efter den misstänkte och verkställa
beslutet om hämtning.

Fanns det förutsättningar för husrannsakningar hos AA och hos den
misstänktes mor?
Frågan är då om det fanns förutsättningar att genomföra husrannsakningar i de
aktuella lägenheterna. Polismyndigheten har i sitt yttrande utgått från att båda
husrannsakningarna genomfördes hemma hos någon annan än den misstänkte.
Bortsett från en uppgift i utredningen att den misstänkte var folkbokförd i en av
lägenheterna har det inte kommit fram någon konkret omständighet som tyder
på att han faktiskt var bosatt i någon av dem. Inte heller i den här delen har jag
anledning att ha någon annan utgångspunkt än Polismyndigheten.

För att en husrannsakan ska få genomföras hos någon annan än den som man
söker efter krävs det att det finns synnerlig anledning att anta att den eftersökte
uppehåller sig där. JO har tidigare uttalat att kravet på ”synnerlig anledning”
innebär att det ska finnas någon faktisk omständighet som påtagligt visar att
man med fog kan förvänta sig att den eftersökte finns där husrannsakan
genomförs (se JO 1985/86 s. 123, dnr 1280-1984, och JO 2001/02 s. 113,
dnr 354-2000). Ofta ligger uppgifter från någon som själv nyligen har iakttagit
personen på platsen, eller polisens iakttagelser vid spaning, till grund för
bedömningen att den eftersökte finns där (se Gunnel Lindberg,
Straffprocessuella tvångsmedel, fjärde uppl., s. 653).

Polismyndigheten har i sitt yttrande uppgett att polisen i det aktuella fallet hade
kännedom om att den eftersökte tidigare uppehållit sig och påträffats på den
                                                                   Dnr 239-2018     Sid 8 (8)




aktuella adressen. Det framgår emellertid inte att det skulle ha funnits några
uppgifter om eller gjorts några iakttagelser av att han befunnit sig där i nära
anslutning till att husrannsakningarna genomfördes. Mot denna bakgrund fanns
det enligt min mening inte någon konkret omständighet som pekade på att den
misstänkte skulle befinna sig i någon av lägenheterna vid tidpunkten för
husrannsakningarna och då saknades det alltså grund för dem.
Polismyndigheten kan inte undgå kritik för att man genomförde de aktuella
husrannsakningarna utan att det fanns grund för det.

Dokumentation
Som framgått ovan har något beslut om hämtning till förhör inte dokumenterats
i ärendet. Beslut om hämtning är en sådan åtgärd under förundersökningen som
ska dokumenteras enligt 20 § FUK. Samtliga omständigheter som legat till
grund för beslutet ska anges. (Se JO:s inspektion av Åklagarmyndigheten,
åklagarkammaren i Sundsvall, den 4–6 april 2017, dnr 1595-2017.) Det
förtjänar att påpekas att beslutet om hämtning till förhör i det här fallet
dessutom låg till grund för ett beslut om ytterligare tvångsåtgärder, nämligen
husrannsakningarna.

I ett protokoll över en husrannsakan ska enligt 28 kap. 9 § första stycket RB
bl.a. skälen för åtgärden och syftet med den anges. Protokollet över
husrannsakan hos den misstänktes mor saknar uppgift om det närmare syftet
med åtgärden. Vidare saknas uppgift om att det genomfördes en husrannsakan
även i AA:s lägenhet och vilka omständigheter som gjorde att polisen
förväntade sig att hitta den misstänkte där eller hos den misstänktes mor.

Dokumentationen brister alltså i flera viktiga avseenden och detta har försvårat
min bedömning av ärendet. Det finns därför anledning för mig att framhålla att
det är ett grundläggande krav ur rättssäkerhets- och kontrollsynpunkt att beslut,
åtgärder och händelser av betydelse dokumenteras i enlighet med de
bestämmelser som gäller. Det är oacceptabelt att omständigheter som läggs till
grund för en tvångsåtgärd preciseras först sedan JO inlett en utredning. Det
gäller särskilt vid en så ingripande åtgärd som en husrannsakan i en bostad. (Se
JO 2018/19 s. 415, dnr 7330-2016.) I detta sammanhang finns det anledning att
också framhålla att den som beslutar om en tvångsåtgärd noga måste förvissa
sig om att den som tilldelas ansvaret att dokumentera vidtagna åtgärder har
uppfattat detta (se JO 2019/20 s. 306, dnr 7687-2016). Polismyndigheten ska
kritiseras även för den bristfälliga dokumentationen.

Ärendet avslutas.
