# Personal har kontaktat domstol för att kontrollera innehållet i brev till intagen m.m.

JO 2010-01-18 dnr 2390-2009

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                       Sid
                                                                           2010-01-18              2390-2009                1 (5)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Personal har kontaktat domstol för att kontrollera innehållet i brev till
                        intagen m.m.

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 28 april 2009, framförde AA, i egenskap av
                        ordförande för Förtroenderådens riksorganisation (FRIO), kritik mot anstalten
                        Tidaholm. Enligt AA ansåg den personal som utförde brevgranskning att de hade
                        rätt att ringa myndigheter som skickat brev till intagna för att kontrollera
                        innehållet, trots att det inte förelåg någon misstanke att uppgiften om avsändaren
                        inte var korrekt. Ett brev från Domstolarna i Mariestad hade, enligt AA, kvarhållits
                        sedan det vid kontroll framkommit att brevet innehöll domshandlingar, och brevet
                        hade därefter lagts bland den intagnes effekter.

                        AA bifogade kvarhållandebeslutet.

## Utredning

Kriminalvården anmodades att yttra sig över vad AA framfört. I sitt remissvar
                        anförde Kriminalvården (huvudkontoret), genom generaldirektören BB, följande.
                                  –––

                                  Sakförhållanden m.m.
                                  Kriminalvården har remitterat ärendet till Kriminalvården region Väst. Av
                                  utredningen framgår bl.a. följande.
                                  Enligt uppgift från anstalten Tidaholm tillämpar anstalten en rutin som syftar till att
                                  förhindra att otillåtna föremål kommer in i anstalten. Då det händer att kuvert är
                                  manipulerade görs alltid en bedömning angående försändelsens äkthet. Vid
                                  försändelser som till det yttre uppges vara från domstol kontrolleras rutinmässigt per
                                  telefon om aktuell domstol har skickat försändelsen tillangiven klient, om
                                  försändelsen innehåller domshandling eller förundersökningsprotokoll och om
                                  innehållet i försändelsen kan skada tredje man. Detaljinformation om innehållet i
                                  försändelsen diskuteras aldrig. Framkommer det av samtalet att försändelsen
                                  innehåller domshandlingar eller förundersökningsprotokoll som kan skada tredje
                                  person, medges inte innehav av försändelsen i klientens bostadsrum. Någon
                                  granskning sker inte utan ett kvarhållningsbeslut fattas och försändelsen läggs
                                  ogranskad till den intagnes effekter. Beslutet delges omgående den intagne som då
                                  har möjlighet att begära att få ta del av innehållet i försändelsen. Domshandlingar
                                  och förundersökningsprotokoll får sedan läsas av den intagne vid en tidpunkt som är
                                  lämplig ur personalsynpunkt.



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                  Dnr 2390-2009     Sid 2 (5)




Kriminalvården region Väst ifrågasätter anstalten Tidaholms rutin avseende
inkommande post som till det yttre uppges komma från domstol. Enligt huvudregeln
ska s.k. myndighetspost vidarebefordras utan granskning. Granskning får enbart ske
om det finns anledning att anta att uppgiften om avsändare är oriktig. Det är av vikt
att Kriminalvården har rutiner som tillseratt en intagen får ta del av myndighetspost
omgående. Därefter får det efter en individuell bedömning beslutas om innehav ska
tillåtas eller om försändelsen ska förvaras i den intagnes effekter. Kriminalvården
region Väst går för närvarande igenom brevgranskningsrutinerna vid samtliga
anstalter och häkten inom regionen. Under hösten kommer regionen att hålla ett
seminarium för beslutsfattande personal gällande bl.a. brevgranskning för att öka
kunskapen om gällande regler i dessa frågor.

Författningsbestämmelser

Brevgranskning och kvarhållande av brev
Enligt 25 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) ska brev mellan en
intagen och en advokat, en svensk myndighet eller ett internationellt organ som har
av Sverige erkänd behörighet att ta emot klagomål från enskilda vidarebefordras
utan granskning. Om det finns anledning att anta att uppgiften om avsändare i ett
sådant brev till en intagen är oriktig, får brevet granskas i syfte att utreda vem
avsändaren är.
Av 27 § KvaL framgår att en granskning av brev inte får vara mer ingående än som
är nödvändigt med hänsyn till granskningens syfte. Vid öppningen av brev ska den
intagne vara närvarande, om det lämpligen kan ske. Brev som granskats får hållas
kvar, om det är nödvändigt med hänsyn till ordningen och säkerheten. Den intagne
ska underrättas om kvarhållandet så snart det kan ske, om det inte finns synnerliga
skäl mot det. Gäller det ett ankommandebrev ska den intagne i den utsträckning det
är lämpligt få information om innehållet i det. Ett kvarhållet brev ska lämnas ut till
den intagne så snart det kan ske och senast när den intagne friges, om det inte finns
särskilda skäl mot det.
Enligt 4 kap. 1 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS2008:3,
anstaltsföreskrifterna) ska befordran och granskning av intagnas post ske skyndsamt.

Innehav
Av 24 § KvaL framgår att en intagen får ta emot och inneha böcker, tidskrifter och
tidningar, dock inte sådana som kan äventyra ordningen eller säkerheten eller antas
motverka den behandling som den intagne genomgår. I övrigt får en intagen ta emot
och inneha den personliga egendom som är motiverad med hänsyn till att
verkställigheten ska kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt.
Av 7 kap. 5 § anstaltsföreskrifterna framgår att med de begränsningar som följer av
12–18 §§ får en intagen inneha egendom i sitt bostadsrum enligt bestämmelserna i
6–11 §§. Innehav får dock inte äventyra säkerheten i anstalten, motverka den
behandling som den intagne genomgår, försvåra visitation eller vålla sanitär
olägenhet. Av efterföljande allmänna råd framgår att innehav av t.ex.
domshandlingar, beslut och förhörsprotokoll normalt inte bör tillåtas på grund av
säkerhetsskäl eftersom dessa kan spridas och medföra attandra intagna utsätts för hot
eller trakasserier.

Kriminalvårdens bedömning
Skyddet för förtrolig kommunikation enligt bestämmelserna i KvaL är en för intagna
i anstalt anpassad form av det skydd som gäller för varje medborgare enligt 2 kap.
6 § regeringsformen.
Beträffande granskning av myndighetspost kan konstateras att lagstiftningen
presumerar att ett brev som enligt sitt yttre uppges vara avsänt från svenskmyndighet
också är det. Sådant brev får granskas, i syfte att utreda vem avsändaren är, om det
finns anledning att anta att uppgiften om avsändare är oriktig. En sådan misstanke
                                                                        Dnr 2390-2009     Sid 3 (5)




      kan grundas på kuvertets eller omslagets yttre eller någon annan omständighet. Mot
      bakgrund av bland annat utvecklingen av skannings- och kopieringstekniken och det
      förhållandet att Kriminalvården vid cellvisitationer påträffat oanvända
      myndighetskuvert, kan man emellertid inte automatiskt dra slutsatsen att brevet till
      den intagne i varje situation också kommer från en myndighet. Erfarenheter visar att
      brev som enligt det yttre uppges komma från t.ex. myndighet i själva verket inte
      alltid gör det, utan tvärtom kan utgöra en viktig informationskanal till intagna från
      exempelvis kriminella nätverk utanför murarna. Det finns också skäl att tro att
      otillåtna föremål kommer in i anstalt på detta sätt. En granskning måste likväl
      grundas på en konkret individuell anledning om oriktighet om avsändaren.
      Kriminalvården kan vidare konstatera att förekomsten av brottmålsdomar och
      förundersökningsprotokoll hos intagna kan innebära stora problem ur
      säkerhetssynpunkt, t.ex. mot bakgrund av risken för att någon genom materialet kan
      identifieras som en s.k. tjallare eller tvingas rentvå sig i korridorrättegångar och på
      grund härav utsättas för hotelser och våld från medintagna. Det kan inte uteslutas att
      vissa intagna utnyttjar skyddet för förtrolig kommunikation med myndigheter för att
      få åtkomst till sådan information. JO har i beslut den 4 oktober 2006 (dnr 4201-
      2005) uttalat att det av denna anledning, efter en individuell prövning, kan vara
      försvarligt att vägra en intagen innehav av sådana domshandlingar. Däremot torde
      behovet av att begränsa innehav av andra handlingar, exempelvis avgöranden av
      förvaltningsrättslig natur, med hänsyn till ordningen och säkerheten i anstalt vara
      mer begränsat.
      Det har framkommit i ärendet att anstalten Tidaholm, med anledning av ovan nämnd
      problematik, tillämpar en rutin som innebär att man regelmässigt kontrollerar med
      domstolen per telefon att avsändaren är den som försändelsen uppger. Även om
      detta enligt Kriminalvårdens mening inte bör anses som någon granskningsåtgärd
      kan man diskutera om ett rutinmässigt sådant förfarande är i överensstämmelse med
      gällande lagstiftning.
      Enligt uppgift från anstalten Tidaholm fattas vidare regelmässigt beslut om
      kvarhållande av post för det fall att det vid kontroll med domstolen framkommit att
      försändelser från domstolar innehåller domshandlingar eller förundersöknings-
      protokoll. Ett beslut om kvarhållande enligt 27 § KvaL utgår emellertid från en
      annan handläggningsordning, d.v.s. att det vid granskning av en försändelse bedöms
      att innehållet är sådant att ordningen eller säkerheten i anstalten kan äventyras för
      det fall att försändelsen vidarebefordras till den intagne.
      Det synes vara så att anstalten i beslutet gör en bedömning av huruvida den intagne
      ska få inneha de aktuella handlingarna i bostadsrummet enligt 24 § KvaL. Av
      anstaltsföreskrifterna framgår att innehav av t.ex. domshandlingar, beslut och
      förhörsprotokoll normalt inte bör tillåtas. Det finns dock inget generellt förbud att
      inneha vissa handlingar, utan en bedömning av om det är motiverat att vägra
      innehav måste göras i varje enskilt fall. Det är vidare viktigt att skilja på befordran
      av brev och frågan om innehav av brev. JO har i tidigare beslut (dnr 5591-2007)
      uttalat att bestämmelserna om brevgranskning och kvarhållande endast gäller när en
      försändelse är under befordran, det vill säga innan det har delats ut till den intagne,
      och först därefter kan det bli aktuellt att pröva frågan om den intagne ska få inneha
      försändelsen i fråga.
      Sammanfattningsvis konstaterar Kriminalvården att anstalten Tidaholms rutiner
      beträffande brevgranskning i aktuellt hänseende inte överensstämmer med gällande
      lagstiftning. Anstalten har uppmanats att åtgärda detta. Kriminalvården region Väst
      avser även att under hösten 2009 utföra utbildningsinsatser på anstalten beträffande
      bl.a. brevgranskningsrutiner.
AA yttrade sig över remissvaret.

I ett beslut den 18 januari 2010 anförde JO Nordenfelt bl.a. följande.
                                                                  Dnr 2390-2009      Sid 4 (5)




Rättslig reglering
Regeringsformen
Enligt 2 kap. 1 § regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna
tillförsäkrad bl.a. informationsfrihet, dvs. frihet att inhämta och mottaga
upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden.

Av 2 kap. 6 § regeringsformen framgår att varje medborgare gentemot det
allmänna är skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i annat fall än som
avses i 4 och 5 §§. Han är därjämte skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan
och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig
försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller
annat förtroligt meddelande.

Informationsfriheten och skyddet för förtroliga försändelser får enligt 2 kap. 12 §
regeringsformen begränsas genom lag.

Lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (kriminalvårdslagen)
Enligt 24 § får intagen ta emot och inneha böcker, tidskrifter och tidningar, dock
inte sådana som kan äventyra ordningen eller säkerheten, eller antas motverka den
behandling som den intagne genomgår. I övrigt får en intagen ta emot och inneha
den personliga egendom som är motiverad med hänsyn till att verkställigheten ska
kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt.

Brev mellan en intagen och en advokat, en svensk myndighet eller ett
internationellt organ som har av Sverige erkänd behörighet att ta emot klagomål
från enskilda ska enligt 25 § vidarebefordras utan granskning. Om det finns
anledning att anta att uppgiften om avsändare i ett sådant brev till en intagen är
oriktig, får brevet granskas i syfte att utreda vem avsändaren är.

Av 27 § framgår att granskning av brev inte får vara mer ingående än som är
nödvändigt med hänsyn till granskningens syfte. Vid öppning av brev ska den
intagne vara närvarande, om det lämpligen kan ske. Av bestämmelsen framgår
vidare att brev som granskats får hållas kvar, om det är nödvändigt med hänsyn till
ordningen eller säkerheten. Den intagne ska underrättas om kvarhållandet så snart
det kan ske, om det inte finns synnerliga skäl mot det. Gäller det ett ankommande
brev ska den intagne i den utsträckning det är lämpligt få information om innehållet
i det. Ett kvarhållet brev ska lämnas ut till den intagne så snart det kan ske och
senast när den intagne friges, om det inte finns särskilda skäl mot det.

Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd för verkställighet i anstalt,
KVFS 2009:4
Enligt 4 kap. 1 § ska befordran och granskning av intagnas post ske skyndsamt.

Av 7 kap. 5 § framgår att en intagen inte får inneha egendom som kan äventyra
ordningen eller säkerheten i anstalten, motverka den behandling som den intagne
genomgår, försvåra visitation eller vålla sanitär olägenhet.
                                                                  Dnr 2390-2009   Sid 5 (5)




Enligt de allmänna råden till bestämmelsen bör innehav av t.ex. domshandlingar,
beslut och förhörsprotokoll normalt inte tillåtas eftersom dessa kan spridas och
medföra att andra intagna utsätts för hot eller trakasserier.

Bedömning
Av utredningen framgår följande. När intagna fått brev som angetts vara avsänt
från domstol har anstalten Tidaholm haft som rutin att kontakta domstolen för att
kontrollera bl.a. huruvida försändelsen innehållit domshandlingar eller
förundersökningsprotokoll. Om det vid samtalet framkommit att försändelsen
innehållit domshandlingar eller förundersökningsprotokoll med sådant innehåll att
tredje person kunnat komma till skada, har anstalten fattat beslut om att kvarhålla
brevet och lagt det till den intagnes effekter i förrådet. Anstalten har därefter
underrättat den intagne om kvarhållningsbeslutet.

Varje kontrollåtgärd som vidtas från det att en försändelse ankommer till en anstalt
till dess att den överlämnas till den intagne är i princip att betrakta som
begränsningar av den intagnes informationsfrihet och av skyddet för förtroliga
försändelser. Sådana åtgärder kräver således lagstöd.

När det gäller myndighetspost, t.ex. post från domstolar, är utrymmet för
kontrollåtgärder eller andra åtgärder som försenar eller på annat sätt uppehåller
utdelning till den intagne begränsat till kontroll av att avsändaren verkligen är den
myndighet som anges. Det är följaktligen inte tillåtet att kontakta en myndighet i
syfte att ta reda på innehållet i en försändelse som myndigheten har skickat till en
intagen. Det är inte heller tillåtet att kvarhålla en försändelse från en myndighet,
vare sig detta sker genom ett formligt beslut eller genom att försändelsen formlöst
läggs till den intagnes effekter. I stället ska försändelsen skyndsamt, i
förekommande fall efter kontroll av att avsändaren är den angivna, vidarebefordras
till den intagne. Först därefter kan det bli aktuellt att bedöma om försändelsens
innehåll är sådant att den intagne inte får inneha det eller endast ha en begränsad
tillgång till det.

De rutiner som anstalten Tidaholm tillämpat med avseende på brev från domstolar
har sammanfattningsvis saknat lagstöd. Jag har fått veta att ifrågavarande rutiner
inte tillämpas längre och finner därför inte ytterligare uttalanden nödvändiga.
