# Fråga om ett avvisningsbeslut verkställts snarast möjligt

JO 2009-04-03 dnr 2411-2008

BESLUT
                                                                           Datum                Dnr                       Sid
                                                                           2009-04-03           2411-2008                1 (3)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Fråga om ett avvisningsbeslut verkställts snarast möjligt

## Bakgrund och utredning

AA anmälde Polismyndigheten i Stockholms län till JO. Anmälan avsåg
                        handläggningen av ett avvisningsärende, där den som skulle avvisas fick sitta
                        frihetsberövad sex dagar innan avvisningen verkställdes.

                        Anmälan remitterades till Polismyndigheten i Stockholms län. Av de handlingar
                        myndigheten inkom med framgick inledningsvis följande.

                        Onsdagen den 9 april 2008 kl. 13.00 anlände den jordanske medborgaren BB till
                        Arlanda med Turkish Airlines från Istanbul. BB hade visering för kortare tid än den
                        period han avsåg att stanna i Sverige, enligt vad som framgick av hans
                        färdhandlingar. Enligt polisens protokoll kunde han inte redogöra för sin vistelse
                        och lämnade olika svar på kontrollfrågor. BB avvisades enligt beslut av
                        polisintendent CC. När BB mottog avvisningsbeslutet motsatte han sig att frivilligt
                        lämna Sverige; polisen gjorde då bedömningen att det fanns anledning att anta att
                        han skulle komma att hålla sig undan, och det beslutades därför om förvar av BB i
                        avvaktan på att avvisningen skulle verkställas. Polismyndigheten skickade en
                        begäran till Kriminalvårdens transporttjänst, TPT, om hjälp av två personer att
                        bevaka BB och se till att han kom tillbaka till Amman. TPT meddelade att de
                        enbart hade en tjänsteman att skicka och frågade om en polisman kunde åka
                        tillsammans med tjänstemannen. CC beslutade om förvar av BB och att en
                        polisman skulle följa med på resan. Beslutet angående polismans medverkan
                        underställdes avdelningschef DD av flygplanssektionens chef, kommissarie EE.
                        DD:s beslut innebar att det inte skulle tas ut någon polisman på övertid för att
                        bevaka resan på grund av att detta inte ansågs vara ett ärende där polis skulle utföra
                        verkställigheten. TPT hade inte två personer tillgängliga förrän tisdagen den 15
                        april 2008 då avvisningen verkställdes. Under tiden mellan den 9 april och 15 april
                        var BB placerad i förvar.

                        I sitt yttrande anförde polismyndigheten bl.a. följande.

                                  Det kan konstateras att transporttjänsten inte kunde genomföra transporten i och med
                                  att de enbart hade en tjänsteman tillgänglig för uppdraget. Fråga kvarstår då om
                                  avvisningen inte kunde anstå och polismyndigheten därigenom skulle ha skickat en
                                  polisman.


 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                          Dnr 2411-2008      Sid 2 (3)



      I 12 kap. 15 § UtlL framgår att en polismyndighets beslut om avvisning skall
      verkställas snarast möjligt. I det aktuella fallet beslutades att BB skulle tas i förvar i
      enlighet med 10 kap. 1 § 2 st. p. 3 UtlL eftersom det var fråga om att verkställa ett
      avvisningsbeslut och BB motsatte sig att frivilligt lämna Sverige varför det fanns
      anledning att anta att han skulle hålla sig undan. BB satt sammanlagt i förvar i sex
      dagar. Den tidsfrist under vilken en utlänning kan vara i förvar fram till dess att
      tiden passerat för verkställighet ”snarast möjligt” är dock inte närmare angiven i
      vare sig praxis eller förarbeten och det är därför upp till den enskilde beslutsfattaren
      att tolka detta begrepp. När tidsgränsen för ”snarast möjligt” har löpt ut uppstår
      situationen att verkställigheten inte längre kan anstå och det är då nödvändigt att en
      polisman deltar i resan.
      Inledningsvis kan polismyndigheten konstatera att uppfattningen om att ansvaret för
      avvisningens verkställande övergår till kriminalvårdens transporttjänst är felaktig.
      Men mot bakgrund av att det framkommit att gränspolisavdelningen har varit i
      kontakt med transporttjänsten för att påskynda transporten anser polismyndigheten
      att gränspolisavdelningen ändå visat att den tagit ansvar för ärendet. Om den resan
      blivit av som bokades dagen innan den slutliga verkställigheten skedde, hade
      förvarstiden blivit ett dygn kortare. Vidare kan polismyndigheten konstatera att det
      saknas närmare vägledning i förarbeten och praxis om vilken tidsfrist som är
      acceptabel för att verkställigheten av avvisningen skall anses ha skett snarast
      möjligt. Dessa omständigheter samt det faktum att BB hade giltiga resehandlingar
      och därför kunnat resa tillbaka med vändande flyg om han hade varit
      samarbetsvillig, talar för att gränspolisen inte förfarit felaktigt. Med detta
      överlämnar polismyndigheten åt Justitieombudsmannen att ta slutlig ställning till
      frågan.

Rättslig reglering
Enligt 12 kap. 14 § tredje stycket utlänningslagen (2005:716) ska
polismyndigheten verkställa en polismyndighets beslut om avvisning. Av 15 §
första stycket framgår bl.a. att en polismyndighets beslut om avvisning ska
verkställas snarast möjligt.

Rikspolisstyrelsen har meddelat föreskrifter och allmänna råd om verkställighet av
avvisnings- eller utvisningsbeslut som sker med flygplan (RPSFS 2005:3, FAP
638-1). Enligt 6 § i föreskrifterna ska bevakning utföras av personal från
Kriminalvårdens transporttjänst (TPT). Befattningshavare vid polismyndigheten
ska användas endast om det föreligger särskilda skäl. I de allmänna råden ges
exempel på situationer där särskilda skäl föreligger. Bland annat anges att särskilda
skäl kan föreligga om TPT inte kan genomföra en verställighet och denna inte kan
anstå.

Bedömning
I sitt beslut den 3 april 2009 uttalade JO Axberger följande.

Som framgått ska enligt 12 kap. 15 § utlänningslagen polismyndighetens beslut om
avvisning verkställas ”snarast möjligt”. Polismyndigheten gjorde inledningsvis
bedömningen att ”det var av vikt att BB avvisades snabbt”. Eftersom personal från
Kriminalvårdens transporttjänst inte fanns att tillgå för bevakning krävdes att en
polisman beordrades att tjänstgöra under övertid. Den befattningshavare som tog
ställning till detta medgav med hänvisning till kostnadsaspekter dock inte något
övertidsuttag. Verkställigheten fick därför anstå till dess att personal fanns
tillgänglig hos Kriminalvården.
                                                                     Dnr 2411-2008    Sid 3 (3)



Lagstiftaren har inte preciserat vad som närmare avses med att en avvisning ska
ske snarast möjligt. Regler av den innebörden har funnits med i
utlänningslagstiftningen under lång tid. Fram till 1980 skulle utlänningen avvisas
”så snart det kan ske” eller ”så snart ske kan”. Att fastställa en exakt tidsfrist torde
vara svårt med tanke på att regeln ska kunna tillämpas i flera olika typer av
situationer. Det får emellertid antas att lagstiftaren avsett att avvisningen inte
onödigtvis får fördröjas utan att den ska ske så snart den i det enskilda fallet
praktiskt sett låter sig genomföras.

I detta fall var den som skulle avvisas frihetsberövad. Allmänt sett är det ytterst
angeläget att ett frihetsberövande inte varar längre än vad som är oundgängligen
nödvändigt. Att den som ska avvisas är frihetsberövad innebär således typiskt sett
att en avvisning är mer brådskande än om vederbörande är på fri fot. I detta fall
kunde frihetsberövandet ha upphört betydligt tidigare om polisen valt att använda
sin egen personal för bevakningen. Inga andra skäl än kostnader för övertidsuttag
har anförts för den lösning som nu i stället valdes. Att under de omständigheter
som förelåg använda polisman för bevakning ter sig inte som en extraordinär
åtgärd. Den hade varit i linje med vad som sägs i de allmänna råden om att
polispersonal får användas då Kriminalvårdens personal inte kan genomföra
verkställigheten och denna inte kan anstå. Avvisningen borde därför ha verkställts i
enlighet med vad som ursprungligen planerades.

Av utredningen framgår att beslutet att avvakta verkställigheten fattades utifrån
föreställningen att det var Kriminalvården som hade ansvaret för att avvisningen
skedde i enlighet med utlänningslagens krav. Det är emellertid polismyndigheten
som har detta ansvar. Det kan mot bakgrund av det inträffade finnas skäl för
Rikspolisstyrelsen att överväga om dess föreskrifter behöver förtydligas.
