# Polismyndighetens i Gävleborgs län beslut om ett gripande och åklagares vid Åklagarmyndigheten i Västerås beslut om en husrannsakan

JO 2004-12-28 dnr 2417-2003

BESLUT
                                                                       Datum             Dnr                     Sid
                                                                       2004-12-28        2417-2003              1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Polismyndighetens i Gävleborgs län beslut om ett gripande och
                        åklagares vid Åklagarmyndigheten i Västerås beslut om en husrann-
                        sakan

## Anmälan

I en anmälan till JO riktade S-Å.P. kritik mot Polismyndigheten i Gävleborgs län
                        och uppgav bl.a. följande. En asylsökande, V.S., delade lägenhet med en annan
                        asylsökande, R.G. Den 24 april 2003 grep polisen R.G. misstänkt för bl.a. stöld i en
                        butik. Påföljande dag gjordes en husrannsakan i den gemensamma lägenheten, var-
                        vid V.S. tvingades följa med till polisstationen. – S-Å.P. ifrågasatte bl.a. om det
                        fanns lagligt stöd för husrannsakan och om det fanns tillräcklig grund för att över
                        huvud taget misstänka V.S. för något brott.

## Utredning

Bollnäs tingsrätts dom den 15 maj 2003 i mål B 407-03, handlingar i Åklagar-
                        myndighetens i Västerås, åklagarkammaren i Gävle, ärende C-9-1453-03 och en
                        händelserapport den 25 april 2003 från polisens ledningscentral infordrades och
                        granskades. Av handlingarna framgick bl.a. följande.

                        En polisanmälan om rån upprättades den 24 april 2003 (K8907-03). Enligt anmälan
                        kom två män in i en butik. Anmälaren, R.K., noterade att den ene mannen gick in i
                        en provhytt och hade med sig tre galgar med plagg. Mannen kom sedan ut från
                        hytten utan dessa klädesplagg. Den andre mannen hade i detta skede redan lämnat
                        butiken. R.K. kunde konstatera att i hytten fanns endast ett plagg kvar medan två
                        galgar var tomma. R.K. följde efter mannen som varit i provhytten och försökte få
                        denne att följa med tillbaka till butiken. Mannen började springa och R.K. sprang
                        efter. Mannen slängde ifrån sig en tillgripen tröja. Polis anlände till platsen och
                        grep mannen. R.K. var övertygad om att mannen hade kastat ifrån sig ett plagg till
                        eller att mannen hade plagget på sig.

                        I ett förhör senare samma dag uppgav R.K. bl.a. att personalen i butiken tidigare
                        hade riktat misstankar mot de båda männen och därför höll dem under speciell
                        uppsikt. Någon ytterligare stöld i butiken kunde emellertid inte styrkas utan det var




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                       Dnr 2417-2003    Sid 2 (6)



mer en känsla som de haft när de konstaterat att varor saknats efter männens
tidigare besök.

Mannen som greps var R.G. I förhör samma dag förnekade R.G. brott och uppgav
bl.a. att han bodde i en lägenhet med fyra andra asylsökande som han inte kände
igen eller visste namnen på.

Den 25 april 2003 kl. 08.30 beslutade kammaråklagaren T.S. om husrannsakan i
R.G:s bostad för eftersökande av stöldgods (s.k. reell husrannsakan).

Enligt åklagarkammarens tvångsmedelsblankett greps V.S. den 25 april kl. 10.20
och gripandet anmäldes till åklagaren kl. 11.00. Efter förhör anhölls V.S. kl. 14.25
men anhållningsbeslutet hävdes redan kl. 17.00. I händelserapporten från polisens
ledningscentral finns emellertid en notering enligt följande. ”Kå S. Hämtning till
förhör”.

Den 25 maj 2003 lades förundersökningen mot V.S. ned eftersom brott inte kunde
styrkas.

Anmälan remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över på
vilken rättslig grund V.S. medtogs till polishuset i Söderhamn den 25 april 2003.

Polismyndigheten kom in med ett yttrande till vilket fogades upplysningar från
utredningschefen T.T. samt diverse handlingar i ärendet m.m.

T.T. anförde bl.a. följande. På kvällen den 24 april 2003 hölls ett förhör med an-
mälaren R.K. I detta förhör lämnade R.K. ett signalement på den person som var
tillsammans med R.G. i butiken. Den 25 april 2003 beslutade åklagaren om hus-
rannsakan i R.G:s bostad för att eftersöka stöldgods. När polismännen var i lägen-
heten kom en okänd invandrare in där. De polismän som verkställde husrannsakan
kände inte till att det bodde någon annan än R.G. i lägenheten. Signalementet på
mannen som kom stämde väl överens med R.G:s kamrat från butiken. Mannen,
V.S., fick därför lämna ID och greps sedan misstänkt för stöld. När de kom till
polisstationen anmäldes gripandet till åklagaren och förhör med telefontolk på-
börjades. Efter förhöret anhölls V.S. men han frigavs senare samma dag.

Polismyndigheten
      Som framgår av redovisningen från Närpolisområde Söderhamn greps V.S. den 25
      april kl. 10.20 av polismän som utförde husrannsakan för eftersökande av stöldgods.
      Denna tvångsåtgärd kan naturligtvis ifrågasättas då det av RB 24 kap. 7 § 1 st. fram-
      går att gripande får ske utan anhållningsbeslut om det finns skäl för att anhålla någ-
      on och det är ett brådskande fall. Det kan ifrågasättas om polismännen genom
      telefonkontakt med jourhavande åklagare skulle ha införskaffat ett beslut om anhål-
      lande före medtagandet till polisstationen.
      Polismyndighetens bedömning är att polismännens handlande inte utan vidare kan
      kritiseras. Det torde ha varit bekant för polismännen att den likaledes skäligen miss-
      tänkte medgärningsmannen var anhållen, varför anhållningsskäl förelåg även mot
      V.S. Huruvida det var fråga om ett brådskande fall kan inte med någon säkerhet fast-
      ställas i efterhand. Det är ytterst en fråga om hur polismännen uppfattade situationen
      och vilka möjligheter som stod till buds att införskaffa besked från åklagare. Vad
      som kan konstateras är att polismännen vid införandet på polisstationen anmälde
      gripandet till åklagare och att V.S. efter förhör anhölls av åklagare.
                                                                        Dnr 2417-2003     Sid 3 (6)



Anmälan remitterades även till Åklagarmyndigheten i Västerås för upplysningar
och yttrande över den rättsliga grunden för husrannsakan den 25 april 2003.

Åklagarmyndigheten kom in med ett yttrande till vilket fogades ett yttrande från
kammaråklagaren T.S.

T.S. uppgav bl.a. följande
      Undertecknad har handlagt rubricerade ärende som förundersökningsledare under
      tiden den 24 april 2003 till påföljande arbetsdags slut. Ärendet har därefter handlagts
      av annan åklagare.
      Den aktuella utredningen avsåg en händelse som utspelats den 24 april 2003 i och
      i anslutning till en sportbutik i Söderhamn. Två män hade tillsammans besökt butik-
      en och i samband därmed hade klädesplagg tillgripits. Den ene mannen, sedermera
      identifierad av en butiksanställd som V.S., lämnade butiken före den andre mannen,
      R.G. Då den senare lämnade butiken följde en anställd, som upptäckt att det saknad-
      es plagg i butiken, efter honom. R.G. försökte springa ifrån den anställde och släng-
      de ifrån sig en tröja. R.G. uppträdde hotfullt och kastade också en sten mot den an-
      ställde. Polis anlände till platsen och grep R.G. angivna dag kl. 15.20. Tolkbehov
      förelåg och tolk anlitades. Efter att R.G. hörts enligt 24:8 RB beslutade underteck-
      nad att anhålla denne kl. 18.12 nämnda dag såsom på sannolika skäl misstänkt för
      rån (motvärnsfallet) alternativt stöld och försök till misshandel eftersom kollusions-
      fara bedömdes föreligga. Det uppkom misstanke att R.G. och den person som varit i
      dennes sällskap vid besöket i sportbutiken hade företagit tillgreppsbrottet gemen-
      samt och i samråd/samförstånd eftersom de vid tillfället hade besökt butiken till-
      sammans – vilket R.G. inte ville vidgå – och då allt stöldgods, en tröja eller ett par
      byxor enligt den butiksanställdes uppgifter, inte hade kunnat återfinnas trots att R.G.
      greps i direkt anslutning till brottet samt då de tillsammans tidigare hade ådragit sig
      uppmärksamhet inne i butiken. Undertecknad gjorde den bedömningen att det fanns
      risk för att R.G. kunde försvåra sakens utredning genom att ta kontakt både med den
      butiksanställde och med medgärningsmannen i syfte att påverka dem i deras upp-
      giftslämnande såväl under den fortsatta förundersökningen som vid en kommande
      rättegång. R.G. häktades och åtalades sedermera för rån. Tingsrätten fällde denne till
      ansvar för gärningen, men rubricerade denna som stöld och försök till misshandel,
      och för andra brott. Påföljden bestämdes till fängelse och det förordnades att R.G.
      skulle utvisas ur riket. Hovrätten fastställde att denne skulle ådömas sådan påföljd
      och utvisas ur riket.
      Den 25 april 2003 kl. 08.30 beslutade undertecknad om reell husrannsakan i R.G:s
      bostad i syfte att stöldgods från det aktuella tillgreppet skulle eftersökas. Då det
      beslutet fattades var R.G:s medgärningsmans identitet okänd och följaktligen även
      dennes adress. Husrannsakan företogs således för eftersökande av föremål – klädes-
      plagg – som avhänts målsäganden. Det framstod som möjligt att stöldgodset kunde
      ha förts till den aktuella adressen. Stöldgodset hade åtkommits genom ett allvarligt
      brott, rån, för vilket fängelse stadgas. För den händelse det tillgripna hade anträffats
      hade närmare undersökningar av plagget i sig eventuellt ha kunnat medföra utrönan-
      de av ytterligare omständigheter av betydelse för utredningen. Med beaktande av
      brottets allvarlighet och omständigheterna i övrigt bedömde undertecknad att beslut
      om husrannsakan inte åsidosatte den s k proportionalitetsprincipen.
      I samband med att polis verkställde beslutet om husrannsakan anlände V.S. till den
      adress där åtgärden företogs. Polisen grep V.S. på plats den 25 april kl. 10.20. Då
      gripandet anmäldes till undertecknad angavs anledningen till gripandet vara bl. a. att
      polisen bedömde att dennes signalement stämde överens med den av de två som
      misstänktes för tillgreppsbrottet i sportbutiken och vars identitet alltjämt var okänd.
      Tolkbehov förelåg och tolk anlitades. V.S. förhördes enligt RB 24:8 nämnda dag kl.
      11.30 varvid denne underrättades om att han var skäligen misstänkt för stöld alter-
      nativt medhjälp till sådant brott. V.S. ville vid förhöret inte vidkännas något samröre
      med R.G. under dagen för brottet trots att de bodde i samma rum. V.S. ville inte
      heller vidkännas att han varit in i den aktuella sportbutiken trots att V.S. strax innan
                                                                        Dnr 2417-2003     Sid 4 (6)



      förhöret identifierats av den butiksanställde som den som varit i R.G:s sällskap i
      butiken. V.S. anhölls av undertecknad den 25 april 2003 kl. 14.25 såsom på sanno-
      lika skäl misstänkt för stöldbrott begånget gemensamt och i samråd/samförstånd
      med annan (R.G.) eftersom kollusionsfara bedömdes föreligga såväl med avseende
      på den butiksanställde som beträffande medgärningsmannen.
      Undertecknad begärde samma dag att offentlig försvarare skulle förordnas för både
      R.G. och V.S. Efter att ytterligare förhör hållits med V.S. angivna dag försattes han
      på fri fot av annan åklagare kl. 17.00. Förundersökningen mot V.S. lades ned den 5
      maj 2003 av ytterligare annan åklagare med motiveringen att brott inte kunde styr-
      kas.
      Undertecknad har inte varit närvarande vid några förhör med R.G. och V.S.
      Undertecknad har agerat efter de uppgifter som förelåg vid tiden för besluten och
      noterar att uppgiftslämnarna i ärendet sedermera lämnat andra uppgifter i vissa
      avseenden enligt vad som framgår av förhörsprotokollet, förhörsanteckningar
      respektive domar.
K.S. anförde bl.a. följande.
      Den som gjort anmälan till Er synes ifrågasätta om det förelegat något behörigt
      beslut om husrannsakan beträffande den som i anmälan anges som V.S. Det beslut
      som fattats om husrannsakan avser inte V.S. utan den person som V.S. delade lägen-
      het med och som anhållits såsom på sannolika skäl misstänkt för ett tillgreppsbrott.
      När beslutet om husrannsakan fattades var V.S. inte misstänkt för något brott och det
      var okänt var denne hade sin bostad.
      Angående den rättsliga grunden för beslutet om husrannsakan kan konstateras att
      förutsättningar för husrannsakan förelegat enligt 28 kap. 1 § rättegångsbalken.
      Oberoende av hur brottsmisstanken varit att rubricera har beslutet riktat sig mot
      en person som varit skäligen misstänkt för ett brott på vilket fängelse kan följa.
      Husrannsakan skulle vidare genomföras i den misstänktes bostad i syfte att finna
      stöldgods. Att genomföra en husrannsakan på grund av den brottsmisstanke som
      förelegat, i avsikt att finna stöldgods som kan återställas till målsäganden eller annan
      information som kan äga betydelse för brottet, kan enligt min mening inte heller
      anses vara oproportionerligt.
S-Å.P. kommenterade remissvaren.

Bedömning
Polisens handlande att ta med V.S. till polisstationen
Såvitt framgick av de inledningsvis granskade handlingarna var det i viss mån
oklart på vilken rättslig grund V.S. medtogs till polisstationen. Enligt tvångs-
medelsblanketten var han gripen misstänkt för stöld medan han enligt händelse-
rapporten syntes vara medtagen till förhör. Utredningen har emellertid klarlagt att
V.S. greps av polismännen i samband med husrannsakan. Jag vill med anledning
av de olika uppgifterna i denna sak erinra om vikten av en korrekt och enhetlig
dokumentation av vidtagna åtgärder. Frågan är sedan om det fanns förutsättningar
för att gripa V.S. misstänkt för stöld.

Regler om häktning och andra straffprocessuella frihetsberövanden finns i 24 kap.
rättegångsbalken (RB). Den grundläggande förutsättningen för att häktning skall
kunna ske är att den misstänkte på sannolika skäl är misstänkt för ett brott för
vilket är föreskrivet fängelse ett år eller däröver och att någon eller några av de tre
särskilda häktningsförutsättningarna föreligger enligt 1 § första stycket. Om det
finns skäl att häkta någon, får han anhållas i avvaktan på rättens prövning av
häktningsfrågan. Beslut om anhållande meddelas av åklagaren (6 §). Om det finns
                                                                    Dnr 2417-2003   Sid 5 (6)



skäl att anhålla någon, får en polisman i brådskande fall gripa honom även utan
anhållningsbeslut (7 § första stycket). Ett gripande med stöd av denna bestämmelse
är således en provisorisk åtgärd i förhållande till anhållande eller häktning som får
tillgripas endast om saken är så brådskande att ett anhållningsbeslut inte kan av-
vaktas. Gripandets provisoriska karaktär markeras ytterligare genom reglerna i 8 §
andra stycket, som innebär att den gripne så snart som möjligt skall förhöras av en
polisman eller åklagare och att frihetsberövandet skyndsamt skall anmälas till åk-
lagaren om denne inte redan underrättats om åtgärden. Efter förhöret skall åklagar-
en omedelbart besluta om den misstänkte skall anhållas eller friges.

I normalfallet är således den första förutsättningen för att en person skall kunna
gripas att denne är på sannolika skäl misstänkt för ett brott för vilket är föreskrivet
fängelse ett år eller däröver. Enligt min mening är de uppgifter som kommit fram i
ärendet sådana att det i och för sig kan ifrågasättas om V.S. verkligen var att anse
som på sannolika skäl misstänkt för stöld. Denna fråga är emellertid av den arten
att den ger utrymme för olika, var för sig godtagbara bedömningar. Mot den bak-
grunden finner jag inte tillräckliga skäl att göra något ytterligare uttalande i saken.

Av upplysningarna från polismyndigheten framgår inte anledningen till att polis-
männen på plats bedömde att saken var brådskande. Enligt min mening är det inte
meningsfullt att utreda saken vidare. Det inträffade föranleder därför inte heller
något uttalande från min sida. Jag har således inte grund för att uttala någon kritik
mot polismyndigheten för gripandet av V.S.

Åklagarens beslut om husrannsakan
Bestämmelser om husrannsakan finns i 28 kap. rättegångsbalken. Enligt 1 § får
husrannsakan företas hos någon som är skäligen misstänkt för ett brott på vilket
fängelse kan följa för eftersökande av föremål som är underkastat beslag eller för
utrönande av omständighet som kan ha betydelse för utredning om brottet.

Kammaråklagare T.S. beslutade den 25 april 2003 om reell husrannsakan i R.G:s
bostad för eftersökande av stöldgods. T.S. har uppgett att det var stöldgods från det
aktuella tillgreppet som skulle eftersökas och att det framstod som möjligt att stöld-
godset kunde ha förts till den aktuella adressen. Han har inte närmare utvecklat sitt
resonemang i denna del.

Som framgår av det föregående uppgav anmälaren R.K. att R.G. hade kastat ifrån
sig en tillgripen tröja och att han var övertygad om att R.G. hade kastat ifrån sig
ytterligare ett plagg eller att R.G. hade plagget på sig. R.G. greps i anslutning till
tillgreppet och kunde således inte själv ha fört stöldgodset till sin bostad. Det fram-
står inte heller som troligt att någon annan skulle ha plockat upp något stöldgods
som R.G. kastat ifrån sig och fört detta till dennes bostad. Visserligen skulle den
misstänkte medgärningsmannen ha kunnat medföra stöldgods ur butiken men vid
tidpunkten för beslutet om husrannsakan var det okänt att denne delade lägenhet
med R.G. Det förefaller snarare som att husrannsakan har vidtagits i syfte att hitta
stöldgods från eventuell tidigare brottslighet.
                                                                         Dnr 2417-2003     Sid 6 (6)



En husrannsakan får inte företas som en allmän kontrollåtgärd genom vilken under-
söks om den som misstänks för visst brott har gjort sig skyldig till en mer om-
fattande brottslighet än som kan antas på de föreliggande omständigheterna (Fitger,
Rättegångsbalken del 2, s. 28:5). JO har i ett tidigare beslut (se JO 1990/91 s. 63)
uttalat bl.a. följande.
      En av de principer om anses böra styra användningen av tvångsmedel är den s.k.
      ändamålsprincipen. Denna kan sägas innebära att tvångsmedel får utnyttjas endast
      för de i lagen angivna syftena och att de vid verkställigheten inte får syfta till annat
      än som beslutats i det särskilda fallet. – Det ligger i ändamålsprincipen att man vid
      misstanke om ett visst brott inte får tillgripa tvångsmedel på grund av ett allmänt
      antagande om att den misstänkte möjligen också kan ha gjort sig skyldig till annan
      brottslighet. Om det däremot t.ex. föreligger skälig misstanke att en stöld ingår som
      ett led i en större brottslig verksamhet förhåller det sig självfallet annorlunda.
Vad anmälaren R.K. uppgett i förhör om R.G:s tidigare besök i butiken ger enligt
min mening inte tillräckligt stöd för att det skulle ha förelegat skälig misstanke om
ytterligare brottslighet. Jag anser således att T.S. inte kan undgå kritik för sitt beslut
om husrannsakan i R.G:s bostad.

Vad som har framkommit i övrigt motiverar inte någon ytterligare åtgärd eller
något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
