# Vård- och omsorgsnämnden i Sigtuna kommun får allvarlig kritik för bristande hantering av tre domar som förvaltningsrätten hade återförvisat till nämnden i ett ärende om personlig assistans

JO 2025-11-20 dnr 2428-2024

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr                     Sid
                                                                   2025-11-20               2428-2024              1 (7)


Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                   Vård- och omsorgsnämnden i Sigtuna kommun får allvarlig kritik för
                   bristande hantering av tre domar som förvaltningsrätten hade
                   återförvisat till nämnden i ett ärende om personlig assistans


                    Beslutet i korthet: En person ansökte hos en kommunal nämnd om fortsatt personlig
                    assistans enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,
                    LSS. Efter att nämnden hade avslagit ansökan överklagades beslutet till
                    förvaltningsrätten som förklarade att personen hade rätt till personlig assistans och
                    återförvisade målet till nämnden för vidare handläggning. Nämnden fattade trots
                    anvisningen ett nytt beslut om att avslå ansökan om personlig assistans. Beslutet
                    överklagades och målet återförvisades av förvaltningsrätten som återigen slog fast att
                    personen hade rätt till insatsen. Nämnden fattade därefter ytterligare ett beslut om att
                    avslå ansökan, vilket överklagades till förvaltningsrätten som en tredje gång
                    återförvisade målet till nämnden. Nämnden fattade sedan beslut om att ännu en gång
                    avslå ansökan om personlig assistans. Efter att beslutet hade överklagats
                    konstaterade förvaltningsrätten att det framstod som utsiktslöst att återigen återförvisa
                    målet till nämnden, varpå rätten i stället prövade målet i sak.
                    JO ser mycket allvarligt på att nämnden har agerat i strid med förvaltningsrättens
                    avgöranden och uttryckliga anvisningar vid tre tillfällen i samma ärende. Nämnden har
                    dessutom vid ett tillfälle tillämpat fel lagstiftning vid prövningen av ärendet, vilket JO
                    finner anmärkningsvärt. JO konstaterar att nämndens hantering inte har varit förenlig
                    med dess skyldigheter enligt LSS och att det funnits grundläggande kunskapsbrister
                    inom förvaltningen. Konsekvensen av nämndens handläggning blev att personen fick
                    vänta i drygt fyra år på att få sin sak slutligt prövad, vilket är helt oacceptabelt. JO
                    uttalar att nämnden förtjänar allvarlig kritik för sin bristfälliga hantering av ärendet.

## Anmälan

I en anmälan till JO i mars 2024 klagade advokaterna AA och BB som ombud
                   för CC på socialtjänsten i Sigtuna kommun och framförde bl.a. följande.

                   CC var beviljad personlig assistans enligt lagen (1993:387) om stöd och service
                   till vissa funktionshindrade, LSS, med 171 timmar och 19 minuter per vecka.
                   Beslutet gällde till och med april 2020. CC ansökte hos Vård- och
                   omsorgsnämnden i Sigtuna kommun om fortsatt personlig assistans. Nämnden
                   avslog i maj 2020 ansökan med motiveringen att en fullgod utredning av CC:s
                   behov inte hade kunnat genomföras på grund av hennes bristande medverkan.


    Riksdagens ombudsmän      Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm    Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                     E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                   Dnr 2428-2024     Sid 2 (7)




CC överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Uppsala. Domstolen, som
upphävde nämndens beslut och förklarade att CC hade rätt till fortsatt personlig
assistans, återförvisade målet till nämnden för prövning av omfattningen av
hennes behov.

Nämnden fattade i november 2021 ett nytt beslut varigenom CC:s ansökan
återigen avslogs. Denna gång angav den som skäl för avslaget att hon inte
omfattades av en personkrets i 1 § LSS. CC överklagade beslutet till
förvaltningsrätten som upphävde nämndens beslut och förklarade att CC
tillhörde en personkrets. Förvaltningsrätten återförvisade målet till nämnden för
att den återigen skulle pröva omfattningen av hennes behov.

I april 2023 avslog nämnden åter ansökan med motiveringen att CC inte hade
medverkat till utredningen. CC överklagade även detta beslut till
förvaltningsrätten som upphävde beslutet och på nytt förklarade att hon hade
rätt till personlig assistans samt återförvisade målet för tredje gången till
nämnden för prövning av insatsens omfattning. Även efter denna återförvisning
fattade nämnden i februari 2024 ett nytt beslut om att avslå CC:s ansökan.
Denna gång motiverade den beslutet med att CC:s grundläggande behov var
ringa och att hon bedömdes vara tillgodosedd goda levnadsvillkor även utan
insatsen.

Nämnden har alltså vid upprepade tillfällen fattat beslut som gått utanför ramen
för prövningen i ärendet. Trots att förvaltningsrätten har återförvisat målet till
nämnden med tydliga instruktioner om vad som skulle prövas, har nämnden
agerat i strid med detta. I ett av besluten har nämnden dessutom tillämpat fel
lagstiftning. Vid tidpunkten för anmälan till JO hade det gått nästan fyra år
sedan CC först ansökte om fortsatt personlig assistans och hon hade ännu inte
fått insatsen beviljad av nämnden, trots att förvaltningsrätten flera gånger hade
slagit fast hennes rätt till denna.

Utredning
JO begärde att nämnden skulle yttra sig över det som hade framförts i anmälan.
Nämnden skulle också besvara ett antal frågor rörande betydelsen av
förvaltningsrättens bedömningar och anvisningar i avgörandena samt om
nämnden var bunden av dessa.

I sitt yttrande redogjorde nämnden bl.a. för sin handläggning och bedömning.
Nämnden konstaterade att det under handläggningen av ärendet hade gjorts
felaktiga rättsliga bedömningar och att rättstillämpningen delvis varit felaktig.
Nämnden uppgav bl.a. att åtgärder hade företagits utanför prövningsramen.

AA och BB kommenterade nämndens yttrande.

Rättslig reglering
I LSS finns bestämmelser om insatser för särskilt stöd och särskild service till
vissa personer med funktionsnedsättning. Den som omfattas av lagen har rätt till
                                                                   Dnr 2428-2024      Sid 3 (7)




vissa insatser om han eller hon behöver sådan hjälp i sin livsföring och behovet
inte tillgodoses på annat sätt. Målet med LSS är att den enskilde ska få
möjlighet att leva som andra (se 1, 5 och 7 §§ LSS).

LSS är en rättighetslag. Jag har i ett tidigare beslut mer utförligt redovisat vad
detta innebär (se JO:s beslut den 13 februari 2025, dnr 5244-2023). Verksamhet
enligt LSS ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i
samhällslivet för de personer som omfattas av lagen. Verksamheten ska vara
grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet. Den
enskilde ska i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande
över insatser som ges. (Se 5 och 6 §§ LSS.)

En av insatserna enligt LSS är personlig assistans (9 § 2 LSS). Det ligger i
sakens natur att beslut i ärenden enligt LSS är av stor betydelse för den
enskilde. Det är därför angeläget att nämndens handläggning av sådana ärenden
sker snabbt, effektivt och rättssäkert i enlighet med bestämmelserna i
förvaltningslagen (se bl.a. 9 § förvaltningslagen [2017:900], FL, och JO:s beslut
den 5 april 2019, dnr 2519-2018).

Beslut om insatser gäller omedelbart (se 27 § fjärde stycket LSS). Om en
domstol helt eller delvis upphäver ett beslut som nämnden har fattat och
återförvisar målet till nämnden för ny prövning innebär det att den enskildes
ansökan kvarstår och att den inte är prövad i de delar som har upphävts.
Nämnden ska utan dröjsmål meddela ett nytt beslut i enlighet med domstolens
anvisningar. Nämnden bör normalt sett kunna hantera saken skyndsamt
eftersom det redan finns en utredning, låt vara att den kan behöva kompletteras i
vissa avseenden (se JO:s beslut den 6 november 2019, dnr 1698-2018, och den
26 maj 2020, dnr 3898-2019). Om nämnden är missnöjd med domen, får
nämnden överklaga den till kammarrätten.

Handläggningen av CC:s ärende
Inledning
Det här ärendet handlar om de svårigheter att ta tillvara sina rättigheter som
enskilda kan drabbas av på grund av att en myndighet inte riktigt förmår att
handlägga sina ärenden utifrån de krav som ställs på en god förvaltning.
Ärendet är viktigt eftersom det ger ett exempel på en myndighet som har haft att
tillämpa bestämmelser i LSS, som är en rättighetslag, men upprepat visat att den
saknat såväl kompetens för det som en tillräcklig förståelse för de krav som
ställs för att handläggningen ska vara rättssäker.

Jag redogör i följande tre avsnitt för handläggningen av CC:s ansökan om
personlig assistans med fokus på nämndens beslutsfattande och förvaltnings-
rättens efterföljande prövningar som lett till att målet återförvisats till nämnden
tre gånger. Varje beslut och återförvisning behandlas i ett separat avsnitt. Sist i
respektive avsnitt redogörs för nämndens syn på handläggningen i aktuell del. I
                                                                  Dnr 2428-2024      Sid 4 (7)




ett fjärde och sista avsnitt gör jag mina uttalanden med anledning av det som
kommit fram om nämndens handläggning.

Handläggningen efter den första återförvisningen i juli 2021
Av utredningen framgår att CC i februari 2020 ansökte hos nämnden om fortsatt
personlig assistans. Nämnden avslog ansökan genom beslut i maj 2020 med
motiveringen att nämnden inte hade kunnat genomföra en fullgod utredning av
CC:s behov av personlig assistans på grund av hennes bristande medverkan. CC
överklagade beslutet till förvaltningsrätten som i juli 2021 upphävde nämndens
beslut, förklarade att hon hade rätt till personlig assistans och återförvisade
målet till nämnden för prövning av omfattningen av hennes behov. Nämnden
fattade ett nytt beslut i november 2021 genom vilket CC:s ansökan om
personlig assistans återigen avslogs, nu med motiveringen att hon inte
omfattades av den personkrets som har rätt till insatser enligt LSS.

Nämnden har i sitt yttrande till JO uppgett bl.a. följande. Efter att målet
återförvisats uppfattade nämnden att CC gjorde en ny ansökan om personlig
assistans på grund av att hennes behov hade förändrats. Nämnden inledde därför
en ny utredning. I september 2021 beviljade nämnden CC personlig assistans
med omfattningen 171 timmar och 19 minuter per vecka för perioden juli–
november 2021, vilket nämnden uppfattade var i enlighet med
förvaltningsrättens dom. Den nya ansökan avslogs sedan i november 2021. Det
borde inte ha fattats ett beslut om insats med så snäv tidsbegränsning. Nämnden
borde inte heller ha bedömt att det var fråga om en ny ansökan, utan skulle i
stället ha uppfyllt sitt utrednings- och processledningsansvar.

Handläggningen efter den andra återförvisningen i januari 2023
Av utredningen framgår att CC överklagade nämndens beslut från november
2021 till förvaltningsrätten, som i januari 2023 upphävde beslutet, förklarade att
hon alltjämt skulle anses tillhöra personkretsen och på nytt återförvisade målet
till nämnden för prövning av omfattningen av hennes behov. Förvaltningsrätten
konstaterade i domskälen att nämndens förfaringssätt inte varit i
överensstämmelse med domen som hade meddelats i juli 2021 och att nämnden
inte kunde anses ha följt anvisningarna i domen, samt att nämnden inte haft skäl
att pröva om CC omfattades av personkretsen, utan i stället skulle ha prövat
insatsens omfattning. Rätten ansåg att nämndens handläggning uppvisade
allvarliga brister, men med hänsyn till instansordningens princip återförvisades
målet återigen till nämnden. Nämnden avslog i april 2023 CC:s ansökan med
motiveringen att hon inte hade medverkat till utredningen.

Nämnden har i sitt yttrande till JO uppgett bl.a. följande. Vid prövningen av
omfattningen av CC:s behov begärde nämnden bl.a. in nya medicinska
underlag. Det var fel av nämnden att avslå ansökan på den grunden att CC inte
medverkade i utredningen. Nämnden gick utanför vad den hade att pröva och
gjorde även en felaktig tillämpning av vissa bestämmelser i FL och LSS.
                                                                   Dnr 2428-2024       Sid 5 (7)




Handläggningen efter den tredje återförvisningen i oktober 2023
Av utredningen framgår att CC överklagade nämndens beslut från april 2023 till
förvaltningsrätten, som efter förtursförklaring i maj 2023 handlade målet med
förtur. I oktober 2023 upphävde förvaltningsrätten nämndens beslut och
återförvisade målet ännu en gång till nämnden för prövning av omfattningen av
CC:s behov. Förvaltningsrätten konstaterade bl.a. att nämnden genom de två
tidigare domarna i juli 2021 och januari 2023 haft att pröva omfattningen av
CC:s grundläggande och andra personliga behov, men att nämnden fortsatt inte
hade förfarit i enlighet med dessa avgöranden. Rätten fann detta
anmärkningsvärt och konstaterade även att det samlade underlag som fanns i
målet var tillräckligt för att nämnden skulle kunna göra en bedömning. Målet
återförvisades återigen med hänsyn till instansordningens princip. I februari
2024 avslog nämnden åter ansökan. Denna gång med motiveringen att CC:s
grundläggande behov var ringa och att hon bedömdes ha tillförsäkrats goda
levnadsvillkor även utan den sökta insatsen.

CC överklagade även detta beslut och i mars 2024 beslutade förvaltningsrätten
att handlägga målet med förtur. I april 2024 biföll förvaltningsrätten CC:s
överklagande och förklarade att hon hade rätt till personlig assistans
motsvarande 171 timmar och 19 minuter per vecka under tidsperioden maj
2020–april 2024. Rätten konstaterade att domstolen redan i juli 2021 hade
förklarat att CC hade rätt till personlig assistans och att rätten därefter vid
upprepade tillfällen hade återförvisat frågan om insatsens omfattning till
nämnden, men att nämnden trots rättens tydliga anvisningar om att endast pröva
den frågan alltjämt inte hade förfarit i överensstämmelse med de tidigare
domarna. Rätten uttalade vidare att det framstod som utsiktslöst att återigen
återförvisa målet till nämnden för prövning av den aktuella frågan.

Nämnden har i sitt yttrande till JO uppgett bl.a. följande. Nämnden bedömde att
omfattningen av CC:s grundläggande behov var ringa. Detta medförde att hon
inte hade rätt till personlig assistans, varför någon prövning av hennes andra
personliga behov inte gjordes. Detta förfarande var felaktigt av nämnden,
eftersom förvaltningsrätten redan hade slagit fast att CC hade rätt till personlig
assistans. Därtill var rättstillämpningen delvis felaktig eftersom det i beslutet
bl.a. hänvisas till bestämmelser i socialförsäkringsbalken, SFB.

Bedömning
Förvaltningsrätten har alltså vid tre tillfällen återförvisat målet till nämnden för
en prövning av omfattningen av CC:s grundläggande behov och andra
personliga behov. Rätten har formulerat domsluten på ett snarlikt sätt i alla tre
domar. Det framgår också tydligt av domskälen att rätten varje gång bedömt att
CC hade rätt till personlig assistans och att det endast var omfattningen av
insatsen som skulle prövas av nämnden efter återförvisningen. Det har alltså vid
samtliga tillfällen stått helt klart vad nämnden skulle pröva. Trots detta har
nämnden efter återförvisningarna fattat nya beslut varigenom CC:s ansökan om
personlig assistans på olika grunder på nytt har avslagits.
                                                                   Dnr 2428-2024      Sid 6 (7)




Nämnden har uppgett att den, efter den första återförvisningen i juli 2021,
uppfattade det som att CC ville göra en ny ansökan. Jag kan konstatera att
nämnden i en sådan situation har en relativt långtgående skyldighet att reda ut
eventuella oklarheter. Om en framställning är ofullständig eller oklar ska en
myndighet i första hand hjälpa den enskilde till rätta inom ramen för sin
allmänna serviceskyldighet (se 6 och 20 §§ FL). En myndighet ska därutöver se
till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver, och
om det behövs ska myndigheten genom frågor och påpekanden verka för att
parten förtydligar eller kompletterar framställningen (23 § FL). Nämnden borde
således inom ramen för sin service- och utredningsskyldighet ha rett ut om CC
verkligen ville göra en ny ansökan. Hanteringen har brustit i denna del.

Nämndens åtgärd att i september 2021 i stället fatta ett tidsbegränsat beslut för
en kortare tid, fram till dess att den nya utredningen var klar, var inte heller
förenligt med anvisningen i förvaltningsrättens dom. Jag vill i det
sammanhanget framhålla att insatser enligt LSS ska vara varaktiga och
samordnade (se 7 § LSS). I lagens förarbeten framhålls särskilt principen om
kontinuitet, som innebär att den enskilde eller hans eller hennes familj ska
kunna känna säkerhet i att stödet inte plötsligt upphör eller förändras (se prop.
1992/93:159 s. 45).

Det är anmärkningsvärt att nämnden, utöver att fatta beslut i strid med
förvaltningsrättens uttalade instruktioner, även har tillämpat fel lagstiftning vid
prövningen av CC:s ansökan. Det framstår för mig som närmast obegripligt att
nämnden i februari 2024, vid den tredje prövningen av ansökan, plötsligt
tillämpade en för ärendet ny och irrelevant lagstiftning, nämligen SFB. Detta
tyder på allvarliga kunskapsbrister inom förvaltningen och ger dessutom intryck
av en mycket slarvig handläggning. Det är mycket bekymrande.

Nämnden har alltså agerat i strid med förvaltningsrättens avgöranden vid tre
tillfällen i samma ärende. Jag ser mycket allvarligt på det inträffade. Som jag
tidigare har påpekat är LSS en rättighetslag och nämndens hantering av CC:s
ärende har inte varit förenlig med dess skyldighet att verka för att personer som
tillhör en personkrets får sina behov tillgodosedda (se 15 § 2 LSS). Jag anser det
anmärkningsvärt att nämnden, trots att förvaltningsrätten inte ifrågasatt att CC
omfattades av en personkrets i 1 § LSS, ändå gjorde en förnyad prövning av den
frågan i sitt beslut i november 2021. När förvaltningsrätten slutligt avgjort en
fråga inom ramen för sin prövning, finns det inte något utrymme för nämnden
att efter en återförvisning av målet göra en förnyad prövning av den frågan. Det
som återstod för nämnden att göra om den var missnöjd med förvaltningsrättens
bedömning var att överklaga domen. Det borde ha varit självklart för nämnden.

Det är för mig närmast häpnadsväckande att nämndens felaktiga hantering
upprepades flera gånger trots att förvaltningsrätten domskälsvis i relativt skarpa
ordalag påpekat att nämndens handläggning hade brustit efter tidigare
återförvisningar. Att förvaltningsrätten till slut, i strid med instansordningens
                                                                    Dnr 2428-2024       Sid 7 (7)




princip, ansåg sig nödgad att själv avgöra målet i sak på grund av nämndens
agerande är ytterst allvarligt.

JO har i flera tidigare beslut uttalat att det är allvarligt och strider mot
grundläggande krav på offentliga organs uppträdande när myndigheter inte
respekterar domstolsavgöranden (se t.ex. JO:s beslut den 26 maj 2020, dnr
3894-2019, och där gjorda hänvisningar). Nämnden menar att det inte har varit
fråga om medvetet domstolstrots. Även om nämndens syfte med hanteringen av
ärendet inte var att medvetet obstruera eller frångå förvaltningsrättens givna
prövningsram, kan jag konstatera att handläggningen i praktiken ändå fick en
sådan effekt, vilket verkligen har försvårat för CC att ta tillvara sina rättigheter.
Konsekvensen av nämndens handläggning blev att CC fick vänta i drygt fyra år
på att få sin sak slutligt prövad. Detta är helt oacceptabelt och nämnden
förtjänar allvarlig kritik för de brister i hanteringen av CC:s ärende som jag har
konstaterat i det här beslutet.

Det står helt klart att det funnits grundläggande kunskapsbrister inom
förvaltningen när det kommer till bl.a. hanteringen av återförvisade mål. Detta
måste nämnden komma till rätta med. Nämnden har i sitt yttrande uppgett att
den med anledning av händelserna i detta ärende har upprättat en handlingsplan,
uppdaterat sina rutiner och planerat för vissa utbildningsinsatser, samt att det
kommer att tillhandahållas juridisk handledning för den avdelning som arbetar
med myndighetsutövning. Jag förutsätter att dessa åtgärder vidtagits och att de
säkerställer att något liknande inte inträffar igen. Jag kommer att följa upp det
arbetet i min fortsatta tillsyn.

Mot bakgrund av nämndens allvarliga brister i detta ärende och då jag i flera
tidigare beslut under 2025 riktat kritik mot olika socialnämnder för hur de
handlagt ärenden enligt LSS (se bl.a. JO:s beslut den 13 februari 2025, dnr
5244-2023 och dnr 6204-2023, JO:s beslut den 10 mars 2025, dnr 232-2024,
JO:s beslut den 27 mars 2025, dnr 3830-2024, JO:s beslut den 27 juni 2025, dnr
7743-2024, JO:s beslut den 3 juli 2025, dnr 6087-2024 m.fl., JO:s beslut den 10
oktober 2025, dnr 7102-2024, JO:s beslut den 28 oktober 2025, dnr 3842-2024
och JO:s beslut den 30 oktober 2025, dnr 10998-2024), finner jag anledning att
skicka en kopia av detta beslut till Inspektionen för vård och omsorg för
kännedom.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Thomas Norling. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Maria Rydström har föredragit ärendet och tf. byråchefen
Sandra Lundgren har deltagit i beredningen.
