# Fråga bl.a. om en socialnämnd hade ändrat ett beslut så att ett överklagande hade förfallit enligt 28 § första stycket förvaltningslagen

JO 2005-09-30 dnr 2430-2004

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                      Sid
                                                                           2005-09-30              2430-2004               1 (7)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga bl.a. om en socialnämnd hade ändrat ett beslut så att ett
                        överklagande hade förfallit enligt 28 § första stycket förvaltningslagen


                        AA ansökte i mars 2004 hos Socialnämnden i Köpings kommun om bistånd enligt
                        4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, i form av boende på Salbohedskolans
                        elevhem under tiden som han fullgjorde sin skolgång. Socialnämnden avslog
                        ansökan med den motiveringen att det bistånd, i form av placering på ett
                        familjehem, som beviljades i januari 2004 var en fullgod lösning.

                        AA överklagade avslagsbeslutet genom en skrivelse som kom in till socialnämnden
                        den 2 april 2004.

                        I en anmälan till JO framförde BB, CC och DD, som är anställda vid Salbohed-
                        skolan, klagomål mot Socialnämnden i Köpings kommun. De klagade på att
                        socialnämnden inte hade vidarebefordrat AA:s överklagande till länsrätten och
                        anförde bl.a. följande. När personal från Salbohedskolan kontaktade social-
                        förvaltningen per telefon uppgav tjänstemän vid förvaltningen att man ”ligger på
                        överklagan” och att överklagandet inte vidarebefordrades till länsrätten då det ”inte
                        gör saken bättre” för AA.

                        Socialnämnden i Köpings kommun anmodades att inkomma med utredning och
                        yttrande över vad som hade framförts i anmälan till JO. Socialnämnden avgav som
                        sitt remissvar ett yttrande som hade upprättats av individ- och
                        familjeomsorgschefen EE. I yttrandet anfördes följande.
                                  /– – –/

## Sammanfattning

AA är en 20-årig ung man med dokumenterat begåvningshandikapp och har därmed
                                  rätt till insatser enligt LSS. AA har varit aktuell inom socialtjänsten sedan tidiga
                                  tonåren på grund av skolproblematik och kriminalitet, hittills med insatser enligt
                                  SoL.
                                  AA:s liv och tillvaro under de senaste åren har i stor utsträckning påverkats och
                                  styrts av både det privata och professionella nätverk som finns kring honom. Olika
                                  aktörer har handlat och drivit frågor utifrån olika motiv. Uppenbart är att dessa inte
                                  alltid varit samordnade eller i alla lägen utgått från AA:s egna önskemål och behov.
                                  AA har under det senaste året varit ambivalent både gällande boende och fortsatt
                                  skolgång (se kopia journalanteckningar).



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                  Dnr 2430-2004     Sid 2 (7)




Anmälan mot socialtjänsten från anställda på Salbohed, rör i huvudsak
handläggningen av besvär över socialtjänstens beslut att avslå boende på Salbohed
2004-03-15. Besvärsskrivelse inkom till socialtjänsten 2004-04-02. Besväret
omprövades, enligt förvaltningslagens regler, av socialtjänsten/socialnämnden som
beslutande instans. Efter ett antal samtal, kontakter och diskussioner i ärendet
beslutade socialtjänsten att bevilja fortsatt boende på Salbohed, i första hand t.o.m.
terminsslutet i juni 2004. Fortsatt boende beviljades som insats enligt LSS eftersom
ansökan om insatser enligt denna lagstiftning aktualiserats under den aktuella
processen.
Socialtjänsten/socialnämnden ansvarar för insatser utifrån båda lagstiftningarna även
om ärendena behandlas av olika avdelningar inom myndigheten. Myndigheten
omprövade sitt ursprungliga beslut och beviljade sökt insats, men utifrån LSS istället
för SoL, med hänvisning till aktualiserad ansökan om LSS-insats från AA (se kopia
LSS-journal). AA:s överklagan överlämnades inte för prövning till länsrätten med
anledning av att socialnämnden som beslutande instans omprövade tidigare beslut.
AA har, efter beslut om beviljad insats, tydligt avböjt boende på Salbohedskolan. I
nuläget diskuteras framtida insatser för boende och sysselsättning i Köping. AA bor
tills vidare hos sin bror och svägerska med bistånd i form av så kallad
”inneboendenorm” för sin försörjning. Ansökan om aktivitetsstöd från
Försäkringskassan samt god man är aktuellt. AA har ännu inte tagit ställning till i
vilken form han vill ha stöd i boendet eller för sin sysselsättning.

Bakgrund/Beskrivning av ärendet
AA har varit aktuell för insatser från socialtjänstens individ- och familjeomsorg
sedan han gick på högstadiet. Tidigt konstaterades att AA med hänsyn till sitt
begåvningshandikapp var berättigad till insatser enligt LSS. Vårdnadshavarna valde
att inte ansöka om LSS-insatser, varför behövliga insatser beviljats enligt SoL.
En problematisk skolsituation samt kriminellt beteende, ledde till en placering på
Salboheds boendeenhet i kombination med särskilt anpassad skolgång på Salboheds
gymnasiesärskola under våren 2001.
Under hösten 2003 konstaterade boendeenheten och socialtjänsten i Köping, att
boendet i Salbohed inte fungerade för AA. AA hade varit inblandad i en mängd
incidenter både i och utanför institutionen. Från boendeenheten bedömdes att han
inte kunde vara kvar. Med anledning av detta påbörjade socialtjänsten ett sökande
efter alternativa boendeformer för AA, med möjlighet att kunna fullgöra skolgången
på Salbohed.
I januari 2004 beviljades AA bistånd enligt 4:1 SoL i form av placering i
familjehem. Enligt planering skulle AA fortsätta sin skolgång på Salbohedskolan.
Både AA och hans anhöriga accepterade boendealternativet med aktuell vårdplan.
Efter en kort tid i familjehemmet uttryckte AA en önskan om att få flytta tillbaka till
boendeenheten på Salbohed. Med hänvisning till tidigare problematik motsatte sig
socialtjänsten detta. I detta läge presenterade Salboheds boendeenhet ett
boendealternativ för AA med mycket omfattande personalresurs, vilket
socialtjänsten inte bedömde adekvat utifrån AA:s behov och kostnaden för det
aktuella boendet.
En period av oklarhet och oro kring AA:s boende uppstod. Socialtjänsten erbjöd
boende i familjehemmet medan Salbohed påvisade lösningar för AA, som
socialtjänsten bedömde var oacceptabla, med tanke på tidigare problem och på den
ersättning som boendeenheten begärde. AA bodde under en period hos sin flickvän
eftersom han vägrade att återvända till familjehemmet. Kontraktet med
familjehemmet sades upp fr.o.m. 2004-05-01. AA beviljades så kallad
inneboendenorm för att kunna bekosta boendet hos flickvännen.
Parallellt pågick en diskussion om AA:s möjligheter att söka insatser enligt LSS.
Vid samtal med LSS-handläggare framkom att motståndet för ansökan om insatser
                                                                      Dnr 2430-2004     Sid 3 (7)




      fanns hos anhöriga till AA. AA själv visade viss insikt för sitt handikapp och ville
      själv ansöka om LSS-insatser. Med hänsyn till detta övergick AA:s framställningar
      till LSS-handläggare inom socialtjänsten. Även fortsättningsvis har dock både IFO
      och LSS-handläggare deltagit i samtal, besök och planering.
      I slutet av maj blev AA:s boendesituation akut med anledning av att förhållandet
      med flickvännen avslutades. AA bereddes plats på Salboheds boendeenhet enligt
      LSS till och med terminsslutet. Platsen var inte inom den enhet där AA tidigare bott,
      och han avvisade erbjudandet bara efter någon timme. Han hämtades av brodern i
      Köping, och bor i avvaktan på en långsiktig lösning, hos brodern och hans fru.

      Socialnämndens bedömning
      Socialnämnden har i sin handläggning av ärendet kunnat konstatera svårigheter med
      bedömning av insatser utifrån olika aktuella lagstiftningar. AA tillhör uppenbarligen
      den personkrets som har rätt till insatser enligt LSS. Hans vårdnadshavare (med stöd
      från anhöriga) har avböjt att ansöka om sådana insatser eftersom de ansett att detta
      skulle ”stämpla” AA. AA har nu som vuxen själv valt att ansöka om insatser enligt
      LSS, även om hans inställning är mycket ambivalent.
      Socialnämnden har i mars 2004 fattat beslut om att avslå då aktuell ansökan från
      AA, om boende på Salbohed. AA överklagade beslutet, med hjälp av personal på
      skolan. Under processen har AA:s ansökan förändrats och han har ansökt om insats
      enligt LSS. Framtida insatser är ännu oklara, men i ett akut skede beslutade
      socialtjänsten att bevilja hans ansökan. Därmed har en vidare prövning av
      överklagan i länsrätten ej bedömts aktuell.
      AA har i kontakter med både IFO och LSS-handläggare klargjort att han inte längre
      är intresserad av skolgång eller boende på Salbohed. Planering för behövliga insatser
      fortgår.
      Socialtjänsten saknar information om i vilken utsträckning aktuell anmälan är känd
      för AA, som den berör, och hur han själv skulle ställa sig till den.
      Sammantaget är socialtjänstens bedömning att ärendet behandlats korrekt utifrån de
      förutsättningar som förelegat.
BB, CC och DD yttrade sig över remissvaret. De anförde bl.a. följande. Det finns
misstankar om att ekonomiska skäl var anledningen till att överklagandet inte
vidarebefordrades till länsrätten. AA for illa av de provisoriska boendeformerna
som skapades för att lösa hans situation under den tidsutdräkt som uppstod till följd
av socialnämndens hantering av överklagandet.

JO inhämtade och tog del av socialförvaltningens journalanteckningar angående
AA från dels individ- och familjeomsorgen under tiden januari– december 2004,
dels LSS-handläggare under tiden maj–juni 2004.

I ett beslut den 30 september 2005 anförde JO André följande.

Rättsliga utgångspunkter
Socialnämndens beslut i fråga om bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL får överklagas hos
allmän förvaltningsdomstol enligt 16 kap. 3 § samma lag. Av 23 § andra stycket
förvaltningslagen (1986:223), FL, framgår att en skrivelse med ett överklagande
skall ha kommit in till den myndighet som har meddelat beslutet inom tre veckor
från den dag då klaganden fick del av beslutet. Myndigheten prövar därefter om
skrivelsen med överklagandet har kommit in i rätt tid och skall, om skrivelsen
kommit in för sent, i allmänhet avvisa den (24 § FL). Om skrivelsen inte avvisas
                                                                    Dnr 2430-2004    Sid 4 (7)




skall myndigheten i enlighet med 25 § FL överlämna skrivelsen och övriga
handlingar i ärendet till den myndighet som skall pröva överklagandet.

Förvaltningslagen anger inte någon bestämd frist inom vilken den beslutande
myndigheten skall överlämna handlingarna i ett överklagat ärende till den högre
instansen. Det ligger dock i sakens natur att överlämnandet –när sådant skall ske –
skall ske utan dröjsmål (se Hellners, T. m.fl., Förvaltningslagen med kommentarer
s. 308). Det allmänna kravet i 7 § FL, vilket vilar på uppfattningen att det är av vikt
för rättssäkerheten att myndigheten handlägger sina ärenden så enkelt, snabbt och
billigt som möjligt, gäller också här. JO har vid flera tillfällen uttalat att
överlämnandet i normalfallet bör ske inom en vecka (se bl.a. JO:s ämbetsberättelse
1995/96 s. 314).

I 27 § FL stadgas att om en myndighet finner att ett beslut, som den har meddelat
som första instans, är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller av
någon annan anledning skall myndigheten ändra beslutet, om det kan ske snabbt
och enkelt och utan att det blir till nackdel för någon enskild part. Skyldigheten
gäller som huvudregel även om beslutet överklagas.

Den beslutande myndigheten är sålunda under vissa förutsättningar skyldig att
meddela ett nytt beslut som ändrar eller upphäver det tidigare beslutet. Det är
endast klart oriktiga beslut som omfattas av omprövningsskyldigheten.
Skyldigheten inträder inte om det krävs ytterligare utredning i ärendet för att en
korrigering skall kunna ske.

Omprövningsskyldigheten i 27 § FL är en minimiregel. Frågor om omprövning i
andra fall än de av lagstiftaren påbjudna får lösas genom praxis eller
specialbestämmelser. Möjligheten till omprövning utanför 27 § FL bör utnyttjas så
att syftet med paragrafen främjas. Ett riktmärke bör alltså vara att omprövning hos
den beslutande myndigheten ersätter prövning i högre instans om det innebär att
oriktiga beslut kan rättas enklare, snabbare och billigare utan att säkerheten
eftersätts. För det fall klaganden lämnar uppgifter som, om de är riktiga, kan
föranleda omprövning torde det vara i linje med lagstiftarens avsikt att med
användning av omprövningsinstitutet utanför 27 § FL:s ram behålla ett
överklagande en kort tid för att kontrollera uppgifternas riktighet. Givetvis bör
försiktighet iakttas så att förfarandet inte inkräktar på den högre instansens rätt att
sörja för behövlig utredning. Möjligheten till omprövning bör inte utnyttjas så att
det ger underlag för uppfattningen att myndigheten undertrycker överklagandet.

Några närmare föreskrifter om hur en myndighet skall gå till väga när den
omprövar sina beslut har inte meddelats. I förarbetena har beträffande tidsåtgången
uttalats att omprövningsmöjligheten inte får utnyttjas så att det slutliga avgörandet
dröjer längre än annars eller så att förfarandet blir krångligare eller dyrare (se prop.
1985/86:80 s. 77). Myndighetens granskning av om klagandens skrivelse kan
föranleda omprövning och, om beslutet inte genast ändras enligt klagandens
                                                                    Dnr 2430-2004    Sid 5 (7)




begäran, överlämnande av klagandens skrivelse till den myndighet som skall pröva
överklagandet bör inte heller i dessa fall överstiga en vecka.

Om myndigheten vid omprövning själv ändrar beslutet såsom klaganden begär
förfaller överklagandet (28 § första stycket FL). I så fall tillämpas inte reglerna i 24
och 25 §§ FL. Ändrar myndigheten däremot beslutet på annat sätt än klaganden
begär, skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet, om inte avvisning skall
ske på grund av att skrivelsen med överklagandet har kommit in för sent (28 §
andra stycket FL).

Bedömning
Av utredningen i ärendet framgår bl.a. följande. I mars 2004 avslog Socialnämnden
i Köpings kommun AA:s ansökan om bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL i form av
boende på Salbohedskolans elevhem. Beslutet överklagades till länsrätten genom
en skrivelse som kom in till socialnämnden den 2 april 2004. Överklagandet
vidarebefordrades inte till länsrätten. BB, CC och DD uttryckte i sin anmälan till
JO misstankar om att socialnämnden uppsåtligen hade underlåtit att vidarebefordra
överklagandet till länsrätten. Vad som har framkommit av utredningen ger inte stöd
för att det skulle förhålla sig på det sättet. Socialnämnden har förklarat
underlåtenheten att vidarebefordra överklagandet med att nämnden vid en
omprövning som skedde enligt förvaltningslagen den 24 maj 2004 biföll AA:s
ansökan om insatser enligt LSS och att en prövning av överklagandet i länsrätten
därefter inte bedömdes som aktuell.

Som framgår av det ovan anförda är det endast klart oriktiga beslut som omfattas
av omprövningsskyldigheten i 27 § första stycket FL. Det framgår varken av
journalanteckningarna från individ- och familjeomsorgen eller remissvaret att
socialnämnden vid överklagandetidpunkten, dvs. den 2 april 2004, ansåg att
avslagsbeslutet från mars 2004 var oriktigt. Därtill kommer att det var först den 3
maj 2004 som AA ansökte om rätt till insatser enligt LSS. Detta ger vid handen att
någon skyldighet till omprövning i FL:s mening inte synes ha förelegat.
Socialnämnden borde därför – efter sedvanlig rättidsprövning – skyndsamt, dvs.
redan i början av april 2004, ha vidarebefordrat överklagandeskrivelsen och övriga
handlingar i ärendet till länsrätten.

Fråga uppkommer om socialnämnden genom sitt nya beslut den 24 maj 2004 kan
anses ha ändrat det tidigare beslutet såsom AA begärde i sitt överklagande och om
överklagandet till följd därav har förfallit. Som framgår av det ovan anförda
förfaller ett överklagande av en myndighets beslut, om myndigheten själv ändrar
beslutet såsom klaganden begär (28 § första stycket FL).

AA överklagade socialnämndens beslut att avslå hans ansökan om bistånd enligt
SoL. Vid tidpunkten för överklagandet hade han ännu inte ansökt om insatser
enligt LSS. Genom det nya beslutet den 24 maj 2004 beviljade socialnämnden AA
insatser enligt LSS för en viss angiven tidsperiod. Av 4 § LSS följer att lagen ger
de personer som ingår i lagens personkrets rätt till särskilda insatser som betingas
                                                                 Dnr 2430-2004    Sid 6 (7)




av deras särskilda behov utan att inskränka de rättigheter som den enskilde kan ha
enligt någon annan lag. I det nya beslutet tillgodosågs således AA:s begäran inte
enligt den lagstiftning som han önskade vid tidpunkten för överklagandet, och den
insats som beviljades var begränsad i tiden. Även om AA genom det nya beslutet
rent faktiskt beviljades insatser för boende på Salbohedskolan, kan socialnämnden
mot bakgrund av det nu anförda inte själv anses ha ändrat beslutet såsom han
begärde i sitt överklagande. I motsats till vad socialnämnden måste ha menat anser
jag inte att AA:s överklagande rent formellt har förfallit till följd av den ändring
som socialnämnden gjorde i beslutet den 24 maj 2004. Med hänsyn till den
bristande överensstämmelsen mellan överklagandeskrivelsen och det nya beslutet
skulle socialnämnden efter genomförandet av omprövningen ha behandlat AA:s
överklagande som ett överklagande av det nya beslutet. Detta följer av 28 § andra
stycket FL. Socialnämnden skulle följaktligen ha vidarebefordrat det nya beslutet,
överklagandeskrivelsen och övriga handlingar i ärendet till länsrätten. Jag vill
tillägga att även om överklagandet inte hade förfallit kan det givetvis diskuteras om
saken i praktiken hade fallit eftersom AA beviljades en insats enligt LSS. Detta
förhållande har dock nämnden inte haft att beakta vid den formella handläggningen
av överklagandet.

Avslutningsvis vill jag kort beröra några frågor som rör omprövningsbeslutet.

Som jag har konstaterat ovan kan det ifrågasättas om det över huvud taget har
förelegat någon omprövningssituation i det aktuella ärendet. Även för det fall
socialnämnden skulle anses ha stöd för sin uppfattning att det funnits skäl att
ompröva beslutet måste följande beaktas.

Såvitt framgår av LSS-handläggarens journalanteckningar fattade socialnämnden
den 24 maj 2004 beslut om att bevilja AA insatser enligt LSS i form av boende på
Salbohedskolan under tiden den 24 maj–11 juni 2004. Det dröjde således drygt sju
veckor innan omprövningen skedde. Detta är naturligtvis en alltför lång tid, även
om dröjsmålet till viss del har sin förklaring i att ansökan om insatser enligt LSS
skedde först cirka fyra veckor efter det att överklagandet kom in till
socialnämnden.

Det måste klart framgå av ett beslut om den beslutande myndigheten har företagit
en omprövning och därigenom helt eller delvis har ändrat ett tidigare meddelat
beslut eller om det rör sig om ett självständigt beslut. Detta är särskilt viktigt om
det får konsekvenser för hanteringen av ett överklagande. Det är inte genom den
föreliggande utredningen klarlagt om det av socialnämndens beslut den 24 maj
2004 framgår att nämnden har företagit en omprövning. Av utredningen framgår
inte heller om socialnämnden i samband med det nya beslutet underrättade AA om
att hans överklagande enligt nämndens uppfattning hade förfallit. En sådan
upplysning borde socialnämnden ha tagit in i beslutet, se proposition 1985/86: 80 s.
80.
                                                                Dnr 2430-2004   Sid 7 (7)




Tidsutdräkten som uppstod till följd av socialnämndens bristfälliga handläggning
av AA:s överklagande resulterade i att hans boendesituation var osäker och sårbar
under en inte obegränsad tid. Socialnämndens agerande innebar därför en risk för
rättsförlust för AA. En klagande måste kunna lita på att ett överklagande snabbt
vidarebefordras till överinstansen av den myndighet som har fattat beslutet så att
överklagandet kan prövas. Detta är särskilt viktigt när det gäller beslut av här
ifrågavarande slag.
