# Fråga om en kursplan vid ett universitet var en föreskrift enligt 8 kap. regeringsformen. Även fråga om ändring av gynnande förvaltningsbeslut

JO 2022-12-06 dnr 2445-2020

[P]

## BESLUT

Datum                  Dnr                      Sid
                                                                           2022-12-06             2445-2020              1 (11)
Chefsjustitieombudsmannen
Erik Nymansson




                        Fråga om en kursplan vid ett universitet var en föreskrift enligt 8 kap.
                        regeringsformen. Även fråga om ändring av gynnande
                        förvaltningsbeslut


                          Beslutet i korthet: Studenter gjorde en skriftlig flervalstentamen i processrätt vid
                          Stockholms universitet. De fick sedan besked om att de inte fick tillgodoräkna sig de
                          poäng som de hade fått eftersom ett andra tentamenstillfälle ställdes in till följd av
                          pandemin. I en anmälan till JO gjordes gällande att universitetet hade ändrat ett
                          gynnande förvaltningsbeslut utan stöd i lag. Universitetet yttrade att det inte var fråga
                          om någon ändring av ett gynnande förvaltningsbeslut utan ett beslut fattat av
                          prefekten om avsteg från kursplanen så att flervalstentamen utgick som obligatoriskt
                          moment för den aktuella kursomgången. Enligt universitetet var det inte ett
                          förvaltningsbeslut utan en ändring av en sådan föreskrift som avses i 8 kap.
                          regeringsformen.
                          ChefsJO konstaterar att 6 kap. 15 § högskoleförordningen innehåller grundläggande
                          krav på vad en kursplan ska innehålla men att det i förordningen inte finns något
                          uttryckligt bemyndigande för högskolor och universitet att meddela föreskrifter i
                          kursplaner. ChefsJO:s slutsats blir att den aktuella kursplanen inte var en föreskrift
                          enligt 8 kap. regeringsformen. Enligt chefsJO är det angeläget att lärosätena får klart
                          för sig vilken rättslig status en kursplan har.
                          ChefsJO finner därefter dels att beslutet om avsteg från kursplanen fattades i behörig
                          ordning, dels att poängen var ett gynnande förvaltningsbeslut. Även om universitetet
                          inte uttryckligen har ändrat några beslut om poäng anser chefsJO att den information
                          som lämnades till studenterna innefattade ett tydligt besked om att poängen inte
                          längre skulle kunna ligga till grund för kommande examination och betygsättning
                          under innevarande termin. Informationen får anses ha varit ett förvaltningsbeslut.
                          Beslutets ofrånkomliga följd var att poängen frånhändes sin betydelse under den
                          terminen. Detta innebar att universitetet ändrade gynnande förvaltningsbeslut.
                          ChefsJO anser att det saknades förutsättningar för att ändra besluten och
                          universitetet kan inte undgå kritik för att det skedde.
                          ChefsJO finner anledning att skicka en kopia av beslutet till regeringen.

## Anmälan

AA klagade på juridiska institutionen vid Stockholms universitet och uppgav i
                        huvudsak följande:




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                   Dnr 2445-2020      Sid 2 (11)




Hon gjorde en skriftlig flervalstentamen i processrätt vid det ordinarie
tentamenstillfället. De som gjort denna tentamen fick sedan besked om att de
inte fick tillgodoräkna sig de poäng som de hade fått eftersom det andra
tentamenstillfället fick ställas in till följd av pandemin. Hon ansåg att
universitetet hade ändrat ett gynnande förvaltningsbeslut utan att det fanns stöd
för det i 37 § förvaltningslagen (2017:900), FL.

Utredning
JO begärde att Stockholms universitet skulle yttra sig över anmälan.

Stockholms universitet (chefsjuristen BB) yttrade sig efter att de
befattningshavare som berörts fått tillfälle att lämna synpunkter. Av yttrandet
framgick i huvudsak följande:

Kursen processrätt examinerades bl.a. genom en skriftlig flervalstentamen, även
benämnd ”dugga”, och en skriftlig tentamen i form av en salsskrivning. Under
vårterminen 2020 genomfördes den ordinarie flervalstentamen den 6 mars och
det andra tentamenstillfället var inplanerat till den 25 mars. Den 17 mars
uppmanade Folkhälsomyndigheten alla lärosäten att övergå till distans-
undervisning med anledning av smittspridningen av covid-19. Samma dag
beslutade rektor att ingen fysisk undervisning eller examination skulle bedrivas
i universitetets lokaler fr.o.m. den 18 mars. Av rektors beslut framgick att i den
mån avsteg från kursplanen behövde göras skulle dessa beslutas av prefekt.
Som en följd av detta beslutade prefekten vid juridiska institutionen den 18
[rätteligen den 19, JO:s anm.] mars att flervalstentamen och rättegångsspelet
skulle utgå som obligatoriska moment för kursomgången under vårterminen
2020. Prefektens beslut innebar att kursplanen ändrades.

Godkända poäng eller resultat som studenter får efter att ha genomfört olika
examinationsmoment är att betrakta som gynnande förvaltningsbeslut. I
informationen till studenterna från kursföreståndaren den 18 mars stod det
ingenting om att ett gynnande beslut skulle dras tillbaka. Det beslut som
prefekten fattade och som studenterna informerades om gällde i stället ett beslut
om avsteg från kursplanen som innebar att flervalstentamen utgick som
obligatoriskt moment för den aktuella kursomgången. Detta beslut var ett s.k.
normbeslut.

AA fick möjlighet att kommentera remissvaret.

Bedömning
Var den aktuella kursplanen en föreskrift enligt 8 kap. regeringsformen?
Prefekten fattade ett beslut om avsteg från kursplanen. Av remissvaret framgår
att universitetet anser att kursplaner är att betrakta som föreskrifter som avses i
8 kap. regeringsformen (RF) och att prefektens beslut är ett s.k. normbeslut,
dvs. ett beslut om ändring av en sådan föreskrift. Jag tar därför inledningsvis
ställning till om en kursplan är en sådan föreskrift som universitetet påstår.
                                                                 Dnr 2445-2020       Sid 3 (11)




Vad avses med en föreskrift enligt 8 kap. RF?
I 8 kap. RF finns bestämmelser om den s.k. normgivningsmakten, dvs. rätten att
besluta om rättsregler. Regeringsformens benämning för rättsregler är
föreskrifter, och de karaktäriseras av att de är bindande för myndigheter och
enskilda och i princip har generell tillämpbarhet (se prop. 1973:90 s. 203).
Bestämmelserna i 8 kap. RF reglerar hur behörigheten att meddela lagar och
andra förskrifter är fördelad mellan riksdagen och regeringen. Utgångspunkten
är att föreskrifter meddelas av riksdagen genom lag och av regeringen genom
förordning. Föreskrifter kan också, efter bemyndigande av riksdagen eller
regeringen, meddelas av andra myndigheter än regeringen och av kommuner.
Ett sådant bemyndigande ska alltid ges i lag eller förordning (8 kap. 1 § RF).
Någon särskild beteckning på föreskrifter meddelade av ett annat organ än
riksdagen eller regeringen finns inte.

De statliga universiteten och högskolorna är förvaltningsmyndigheter. För att de
ska ha rätt att meddela föreskrifter krävs alltså att de har fått ett bemyndigande
till det. När en förvaltningsmyndighet beslutar en författning gäller också att
rubriken till denna ska innehålla myndighetens namn och ordet ”föreskrifter”
och att det i ingressen till författningen ska lämnas uppgift om det
bemyndigande på vilket myndighetens beslutanderätt grundar sig (18 b §
författningssamlingsförordningen [1976:725]). Författningar som har beslutats
av riksdagen eller regeringen eller av en myndighet under regeringen eller
riksdagen ska även normalt kungöras i en författningssamling. Med
författningar förstås lagar, förordningar och andra rättsregler som i 8 kap. RF
betecknas som föreskrifter (1 och 6 §§ lagen [1976:633] om kungörande av
lagar och andra författningar).

Utredningar om kursplanens rättsliga status
I början av 1990-talet genomfördes en avreglering av högskolan. Syftet var att
universitet och högskolor skulle ges så stort självbestämmande som möjligt och
på flera områden lämnades det öppet för lärosätena att besluta själva (se prop.
1992/93:1 s. 9 f.). Genom reformen infördes grundläggande regler för
verksamheten i högskolelagen (1992:1434) som kompletterades med mer
detaljerade bestämmelser i högskoleförordningen (1993:100). I 5 kap. 6 §
högskolelagen infördes ett generellt bemyndigande som innebär att regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare
föreskrifter angående högskolan. Bemyndigandet skulle göra klart att det fick
vara regeringens uppgift att ge det regelverk som därutöver behövdes. (Se prop.
1992/93:1 s. 92.)

Under 2000-talet tillsattes den s.k. Autonomiutredningen som syftade till att öka
universitetens och högskolornas självständighet ytterligare samtidigt som
statens intresse av att kunna styra och kontrollera delar av verksamheten som är
viktiga för staten skulle kunna tillgodoses. I utredningen behandlades frågan om
kursplaners rättsliga status. Där uttalades bl.a. att kursplaner är viktiga
styrdokument för utbildningen och att lagen därför skulle slå fast att det skulle
                                                                  Dnr 2445-2020       Sid 4 (11)




finnas sådana planer. Vidare anfördes att statsmakterna med hänsyn till
lärosätenas självbestämmanderätt inte bör detaljreglera innehållet, utan det ska i
stället vara lärosätenas uppgift att själva bestämma innehållet i planerna.
Utredningen ansåg även att bemyndigandena i högskoleförordningen var
fåtaliga och oklara, vilket medförde att den rättsliga statusen för de föreskrifter
som lärosätena meddelade var osäker, dvs. att det inte var klart om de lokalt
utfärdade reglerna var att anse som föreskrifter. (Se SOU 2008:104 s. 3, 113
och 183.)

I den efterföljande propositionen gjorde regeringen bedömningen att det bör
föreskrivas att det ska finnas kursplaner och att planerna bör ange den
information som behövs ur ett studentperspektiv och för uppföljning av
studenternas kvalitet (se prop. 2009/10:149 s. 81). Till följd av detta infördes i
6 kap. 14 § högskoleförordningen en bestämmelse om att det för varje kurs ska
finnas en kursplan. Vidare infördes i 15 § en bestämmelse om vad en kursplan
ska innehålla, nämligen kursens nivå, antal högskolepoäng, mål, krav på
särskild behörighet, formerna för bedömning av studenternas prestationer och
de övriga föreskrifter som behövs. Något bemyndigande för högskolor och
universitet att meddela beslut om föreskrifter i fråga om kursplaner infördes inte
i förordningen.

År 2011 tillsattes en utredning med uppdrag att analysera och tydliggöra
universitetens och högskolornas rätt att meddela föreskrifter och föreslå hur
dessa ska kungöras. Utredningen skulle även analysera om vissa bestämmelser
behövde omformuleras så att det tydligare skulle framgå om avsikten är att ett
universitet eller en högskola ska meddela föreskrifter eller fatta förvaltnings-
beslut. I kommittédirektivet beskrevs behovet av utredningen ha sin bakgrund i
att bemyndiganden i högskolelagen och anslutande förordningar på högskole-
området i många fall ansågs formulerade på ett sådant sätt att det inte klart
framgick att det var fråga om ett normgivningsbemyndigande. Som exempel på
detta nämndes bestämmelserna om kursplaner i 6 kap. 14 och 15 §§
högskoleförordningen. (Se dir. 2011:37.)

2011 års utredning konstaterade att i den utsträckning högskolorna ställer upp
bindande regler som avser en viss typ av situation eller riktar sig mot en i
allmänna termer bestämd krets är reglerna att se som föreskrifter. För att
högskolorna ska ha rätt att meddela föreskrifter krävs att regeringen i förordning
har gett dem en sådan rätt, dvs. att de har fått bemyndiganden. Därefter
identifierades ett antal bestämmelser som innebär att högskolorna meddelar
föreskrifter. En av dessa bestämmelser var 6 kap. 15 § högskoleförordningen
om de grundläggande kraven på en kursplans innehåll. Enligt utredningen
innebär regleringen att kursplaner ska ha ett innehåll som till stor del utgörs av
föreskrifter, och som exempel nämndes formerna för studenternas prestationer,
dvs. examinationen, som ett mycket centralt och ur rättssäkerhetssynpunkt
viktigt ämne för studenterna. Utredningen bedömde att det var angeläget att
högskolorna fick bemyndiganden att meddela sådana föreskrifter och föreslog
                                                                        Dnr 2445-2020        Sid 5 (11)




därför att det i 15 § skulle införas ett uttryckligt bemyndigande1. (Se SOU
2012:5 s. 11 f. och 83 f.) Förslagen i betänkandet har efter vad jag har kunnat se
inte resulterat i några lag- eller förordningsändringar.

Universitetskanslersämbetets vägledning
I sitt remissvar har universitetet hänvisat till Universitetskanslersämbetets
(UKÄ) vägledning Rättssäker examination, där det uttalas att en kursplan
innehåller föreskrifter i den mening som avses i 8 kap. RF. Enligt UKÄ är
kursplanens regler av samma karaktär som lagar beslutade av riksdagen och
förordningar beslutade av regeringen och det betyder att de är bindande och
gäller generellt. UKÄ hänvisar också till förarbetena där regeringen framhåller
att kursplaner är viktiga styrdokument för utbildning på grundnivå och
avancerad nivå. (Se UKÄ:s vägledning Rättssäker examination, fjärde uppl.
s. 23 f. och prop. 2009/10:149 s. 81.) Frågan om bemyndigande att meddela
beslut om föreskrifter berörs inte i vägledningen.

Universitetets uppfattning
Det synsätt på kursplaner som UKÄ ger uttryck för överensstämmer i stort med
hur universitetet i remissvaret har beskrivit kursplaners rättsliga status, och
universitetet har även hänvisat till vägledningen. I remissvaret benämns
prefektens beslut som en ändring av en föreskrift, ett ”normbeslut”. Det framgår
även att universitetets uppfattning är att beslut om fastställande eller ändring av
kursplaner är sådana normbeslut som enligt 30 § myndighetsförordningen
(2007:505) inte får överklagas. Bestämmelsen innehåller ett förbud mot att
överklaga beslut i ärenden om meddelande av föreskrifter som avses i 8 kap. RF
(normbeslut). Universitetets ståndpunkt kan därmed inte förstås på annat sätt än
att kursplaner är sådana föreskrifter som regeringen enligt 8 kap. RF kan
bemyndiga förvaltningsmyndigheter att fatta beslut om. Det framgår inte av
remissvaret om universitetet anser att regeringen har lämnat ett sådant
bemyndigande i förordning.

JO:s uppfattning är att en kursplan inte är en föreskrift i regeringsformens
mening
Som jag har redovisat innehåller bestämmelsen i 6 kap. 15 § högskole-
förordningen grundläggande krav på vad en kursplan ska innehålla.
Ordalydelsen av bestämmelsen där det bl.a. framgår att det i en kursplan ska
anges ”de övriga föreskrifter som behövs” kan ge intryck av att kursplaner är
sådana föreskrifter som avses i 8 kap. RF. Om det vore fråga om en föreskrift




1
    I betänkandet föreslog utredningen att 6 kap. 15 § första stycket högskoleförordningen
skulle få följande lydelse: ”En högskola får meddela de föreskrifter som enligt andra
stycket ska anges i kursplanen.”
                                                                    Dnr 2445-2020        Sid 6 (11)




kan det konstateras att något bemyndigande att utfärda föreskriften inte finns i
bestämmelsen och inte heller på annan plats i högskoleförordningen.

När det gäller utformningen av den aktuella kursplanen kan jag också konstatera
att den inte har rubriken ”föreskrift” och att det inte heller på något annat ställe i
kursplanen anges att det är fråga om en föreskrift i regeringsformens mening.
Det finns därtill inte någon uppgift om att det finns ett bemyndigande för
myndigheten. Efter vad som har framkommit har kursplanen inte heller
kungjorts i någon författningssamling. (Jfr 18 b § författningssamlings-
förordningen samt 1 och 6 §§ lagen om kungörande av lagar och andra
författningar.)

Min slutsats är att kursplanen för kursen processrätt vårterminen 2020 inte var
en föreskrift enligt 8 kap. RF. Vad gäller frågan om just denna kursplan alls var
en föreskrift – och i sådant fall en ogiltig sådan till följd av att bemyndigande
saknats för att meddela föreskriften – eller ett förvaltningsbeslut, finner jag för
den fortsatta prövningen av klagomålet inte anledning att gå in på.

Jag vill i denna del avslutningsvis nämna följande. I universitetets styrdokument
Regler för utbildning och examination på grundnivå och avancerad nivå finns
bestämmelser om innehållet i en kursplan. Där anges bl.a. att det innehållet är
bindande och gäller generellt och att detta utesluter möjligheten att på någon
annan plats än i kursplanen föreskriva något annat om kursen än det som står i
kursplanen. (Se Stockholms universitets styrdokument SU FV-1-1-2-3363-20
Regler för utbildning och examination på grundnivå och avancerad nivå,
s. 6–7.) Prefektens beslut har inneburit att det på annan plats än i kursplanen har
föreskrivits en ändring av densamma, och det beslutet synes ha fattats i en
annan ordning än den som universitetet föreskriver.

Jag vill framhålla att innehållet i kursplaner är centralt och viktigt för
studenterna. Det handlar bl.a. om formerna för examination och vilka mål
studenten ska arbeta mot. Av rättssäkerhetsskäl är det viktigt att det står klart
vilken rätt en student har att bli examinerad i enlighet med gällande kursplan
och att studenter i förväg vet vad som förväntas av dem för att kunna bli
examinerade på kursen. Det måste också vara tydligt om ett lärosäte kan göra
ändringar i en kursplan under en pågående kurs. Mot den bakgrunden ser jag det
som angeläget att det skapas ökad tydlighet om vilken rättslig status kursplaner
har.

Beslutet om avsteg från kursplanen fattades i behörig ordning
Av bestämmelserna i 2 kap. 2 och 3 §§ högskoleförordningen framgår att rektor
ska fatta beslut i de frågor som inte ska beslutas av universitetets styrelse om
inte annat är föreskrivet i lag eller förordning eller styrelsen har beslutat något
annat. Enligt 2 kap. 13 § högskoleförordningen får rektor delegera sina
uppgifter, om inget annat är särskilt föreskrivet.
                                                                   Dnr 2445-2020      Sid 7 (11)




Universitetet har anfört att prefektens beslut om avsteg från kursplanen fattades
efter delegation från rektor. Jag konstaterar att rektor har möjlighet att delegera
beslutanderätten för en fråga av aktuellt slag med stöd av 2 kap. 13 §
högskoleförordningen.

Poängen från flervalstentamen är ett gynnande förvaltningsbeslut
Nästa fråga är om det förhållandet att poängen från flervalstentamen inte kunde
tillgodoräknas under innevarande termin medförde att universitetet också
ändrade gynnande förvaltningsbeslut. För att kunna svara på den frågan är det
nödvändigt att först ta ställning till om poäng av det slag som studenterna fick
efter flervalstentamen är ett förvaltningsbeslut som till sin karaktär är gynnande.

I högskoleförordningen finns bestämmelser om betyg vid universitet och
högskolor. Där anges att betyg ska sättas på en genomgången kurs om inte
högskolan föreskriver annat (6 kap. 18 § högskoleförordningen). Förordningen
innehåller även bestämmelser om rättelse och omprövning av betyg. Det finns
dock ingen uttömmande reglering av handläggningen av betygsärenden och det
framgår inte heller om poäng som meddelas studenten efter ett genomgånget
kursmoment är ett beslut. För Stockholms universitet, som är ett statligt
lärosäte, gäller dock förvaltningslagens bestämmelser när särskilda regler
saknas.

Betygsättning är en verksamhet som innefattar handläggning av ett ärende i
förvaltningslagens mening och betygsbeslutet är ett förvaltningsbeslut (se prop.
2016/17:180 s. 231). Uttrycket handläggning innefattar alla åtgärder som en
myndighet vidtar från det att ett ärende inleds till dess att det avslutas (se
propositionen s. 24). Det slutliga beslutet i ärendet är själva betygsbeslutet, och
det är alltså i samband med det som ärendet avslutas. Utöver det slutliga
beslutet kan myndigheten vidta åtgärder under beredningen som syftar till att
skapa underlag för det kommande avgörandet, t.ex. att ett lärosäte föreskriver
att studenter ska genomföra vissa obligatoriska och examinationsgrundande
moment under en kurs. (Se UKÄ:s vägledning s. 53.)

Vad som utgör ett förvaltningsbeslut definieras inte i lagtext. Enligt förarbetena
till förvaltningslagen innefattar ett sådant beslut regelmässigt ett uttalande från
en myndighet som är avsett att ha vissa verkningar för den som beslutet är riktat
mot (se propositionen s. 24).

Högsta förvaltningsdomstolen har i ett antal avgöranden tagit ställning till vad
som är ett förvaltningsbeslut och då uttalat bl.a. att kännetecknande för ett
sådant är att det innefattar ett uttalande genom vilket en myndighet vill påverka
andra förvaltningsorgans eller enskildas handlande, dvs. beslutet är avsett att
vara handlingsdirigerande. Det är uttalandets syfte och innehåll som avgör dess
karaktär av förvaltningsbeslut, inte dess yttre form. Det har ställts relativt låga
krav på vad som anses vara ett förvaltningsbeslut, och i vissa fall är det endast
underförstått att så ansetts vara fallet. (Se bl.a. HFD 2020 ref. 12, RÅ 2004
ref. 8 och RÅ 2007 ref. 7.)
                                                                  Dnr 2445-2020      Sid 8 (11)




I detta fall föreskrev den ursprungliga kursplanen att studenterna skulle fullgöra
olika obligatoriska moment under kursens gång och att genomförandet av dem
var en förutsättning för att studenterna skulle kunna examineras på kursen. Efter
genomförandet av flervalstentamen bedömde universitetet studenternas
prestationer, vilket resulterade i att studenterna tillerkändes en viss poäng.
Poängen vid flervalstentamen skulle utgöra underlag för den kommande
betygsättningen. Mot den bakgrunden är det enligt min mening otvivelaktigt att
den satta poängen var ett förvaltningsbeslut.

Med gynnande förvaltningsbeslut avses sådana som ger en enskild rätt till en
förmån som den enskilde har begärt eller annars har rätt till. Ett beslut om betyg
är ett exempel på beslut som i grunden kan sägas vara gynnande för den
enskilde. (Se propositionen s. 231.)

Den flervalstentamen som studenterna gjorde lades till grund för universitetets
beslut att tilldela dem en viss poäng. Den poängen kunde studenterna sedan
tillgodoräkna sig vid sluttentamen, och i samband med detta utgjorde poängen
en del av underlaget för det slutliga betyget. Det ligger därmed närmast till
hands att i likhet med vad lagstiftaren har uttalat om betyg, bedöma poängen
från flervalstentamen som ett beslut som var gynnande för den enskilda
studenten. Det är också så universitetet har sett på saken.

Mina ställningstaganden innebär att jag delar universitetets bedömning att
poängen är att anse som ett gynnande förvaltningsbeslut.

Förutsättningar för att ändra ett gynnande förvaltningsbeslut
En myndighet får ändra ett beslut som den har meddelat som första instans om
den anser att beslutet är felaktigt på grund av att det har tillkommit nya
omständigheter eller av någon annan anledning. Ett beslut som till sin karaktär
är gynnande för någon enskild part får dock ändras till den enskildes nackdel
bara om det framgår av beslutet eller de föreskrifter som det har grundats på att
beslutet under vissa förutsättningar får återkallas, tvingande säkerhetsskäl
kräver att beslutet ändras omedelbart eller felaktigheten beror på att parten har
lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter (37 § FL).

Det kan konstateras att universitetet inte uttryckligen har ändrat några av de
beslut om poäng som fattades efter flervalstentamen.

I prefektens beslut om ändring av kursplanen angavs att ärendet rörde
examinationsform för grundkursen processrätt och under rubriken Beslut
framgår följande:
                                                                       Dnr 2445-2020      Sid 9 (11)




       Med stöd av dekanens beslut från den 11 mars 20202 angående avsteg från i
       kursplaner fastställda examinationssätt och obligatoriska moment beslutas att
       duggan och rättegångsspelet utgår som obligatoriska moment för innevarande
       kursomgång.
Beslutet fattades den 19 mars 2020, och av dess ordalydelse framgår inte vad
som gällde för de poäng som redan tilldelats de studenter som hade genomfört
den ordinarie flervalstentamen. Detta klargjordes först genom den information
som delgavs studenterna.

Redan dagen före prefektens beslut hade kursföreståndaren via kursens
webbplats informerat studenterna om följande:

       […] den skriftliga flervalstentamen ska utgå som ett examinerande och
       betygsgrundande moment från vårterminens kurs. Detta beslut gäller samtliga
       studenter på kursen, alltså även de som redan hunnit genomföra den skriftliga
       flervalstentamen.
Även följande framgick:

       Det betyder att inga poäng från flervalstentamen kommer att kunna
       sammanräknas med poängen på sluttentamen.
I information till studenterna den 25 mars 2020 angavs följande:

       Enligt kursplanen ska resultatet från duggan kunna påverka betyget vid
       sluttentan. Eftersom duggan den här terminen utgår som obligatoriskt moment
       kan detta inte ske och det är en direkt följd av prefektbeslutet.
Av informationen framgår också att de poäng som tilldelats efter flervals-
tentamen kunde tillgodoräknas vid kommande terminer för de studenter som
inte blivit godkända på kursen. Vad som hände med poängen, det gynnande
förvaltningsbeslutet, för de studenter som genomfört flervalstentamen med
godkänt resultat och sedan även blivit godkända på kursen framgår inte av
remissvaret.

Som jag tidigare har redogjort för kännetecknas ett förvaltningsbeslut av att det
innefattar ett uttalande som är handlingsdirigerande för andra förvaltningsorgan
eller enskilda. Högsta förvaltningsdomstolen har bl.a. ansett att en offentlig-
gjord skrivelse, kompletterad med ett pressmeddelande jämte vissa ytterligare
uppgifter på myndighetens webbplats, har utgjort ett förvaltningsbeslut trots att
skrivelsen i fråga betecknats som information (se RÅ 2004 ref. 8 och JO
2010/11 s. 403).




2
  Av remissvaret framgår att dekanus vid juridiska institutionen den 11 mars 2020
fattade ett beslut som gav institutionen möjlighet att vid behov besluta om avsteg från
kursplaner, t.ex. genom prefektbeslut. Vidare framgår att dekanus beslutanderätt
grundar sig på bestämmelser i juridiska fakultetsnämndens besluts- och delegations-
ordning där det framgår att nämnden har delegerat beslutanderätten i brådskande
ärenden till dekanus.
                                                                  Dnr 2445-2020      Sid 10 (11)




Genom den information som lämnades till studenterna blev det tydligt att
tilldelad poäng inte längre skulle kunna ligga till grund för kommande
examination och betygsättning under innevarande termin. Informationen får
anses ha utgjort ett förvaltningsbeslut. En ofrånkomlig följd av beslutet blev att
redan beslutade poäng blev betydelselösa under den terminen. Med hänsyn till
att poängen frånhändes betydelse under innevarande termin går det inte att
bedöma beslutet på annat sätt än att det innebar en ändring av gynnande
förvaltningsbeslut.

Fanns det förutsättningar att ändra det gynnande förvaltningsbeslutet?
Universitetets uppfattning är att det inte hade varit möjligt att ur ett
likabehandlingshänseende låta de studenter som hade genomfört
flervalstentamen använda sig av poängen på sluttentamen eftersom resterande
studenter inte skulle ha haft samma möjlighet. Enligt universitetet gick det t.ex.
inte att genomföra det andra tentamenstillfället på plats i universitetets lokaler
eftersom det inte var möjligt att bedriva någon fysisk undervisning eller
examination där. Flervalstentamen kunde inte heller genomföras digitalt
eftersom studenterna inte fick använda några hjälpmedel under tentamen och
detta inte hade varit möjligt att kontrollera om studenterna hade fått skriva
tentamen på distans. Eftersom ett flertal studenter på kursen redan hade skrivit
flervalstentamen vid det ordinarie tentamenstillfället den 6 mars var det vidare
ur ett likabehandlingshänseende inte heller möjligt att ändra förutsättningarna
för att skriva omtentamen och låta studenterna använda hjälpmedel. Det var
heller inte lämpligt att skjuta fram tidpunkten för flervalstentamen till efter
sommaren. Det fanns enligt universitetet därmed inte något annat alternativ än
att låta flervalstentamen utgå som examinerande moment på kursen.

Det kan konstateras att universitetet anser att det inte har funnits någon
alternativ lösning för att kunna genomföra omtentamen och samtidigt låta de
studenter som hade genomfört tentamen vid det ordinarie tillfället behålla sina
poäng. Jag har noterat att andra universitet och högskolor har funnit alternativa
former för examination under pandemin. Det har t.ex. anordnats uppdelade
tentamina för att förebygga smittspridning, och i vissa fall har formerna för
tentamen anpassats till att kunna genomföras i hemmiljö utan hjälpmedel. Det
har även förekommit att frågor på hemtentamen har anpassats och det
tillsammans med regler om exempelvis otillåtet samarbete. (Se UKÄ:s
Planering och genomförande av undervisning i en pandemi – En fallstudie av
tio kurser på grundnivå, s. 10 och 31 f.) Mot den här bakgrunden är jag inte
övertygad om att universitetet saknade möjlighet att överväga lösningar för
flervalstentamen som inte hade medfört att gynnande förvaltningsbeslut
ändrades utan stöd i lag.

Oavsett detta krävs det dock att någon av förutsättningarna i 37 § andra
stycket FL är uppfylld för att besluten ska kunna ändras. Universitetet har anfört
att tvingande säkerhetsskäl krävde detta. Med tvingande säkerhetsskäl avses
exempelvis att en ändring av beslutet krävs för att skydda viktiga allmänna
                                                                 Dnr 2445-2020   Sid 11 (11)




intressen, såsom hänsynen till människors liv och hälsa (se prop. 2016/17:180
s. 232). Ändringen av de gynnande förvaltningsbesluten syftade till att uppnå
likabehandling mellan studenterna. Tvingande säkerhetsskäl krävde det inte.
Universitetet kan inte undgå kritik för hur den aktuella examinationen
hanterades.

Jag skickar en kopia av beslutet till regeringen för kännedom.

Ärendet avslutas.
