# Socialnämnden i Linköpings kommun får kritik för att nämnden hämtade in utdrag ur misstanke- och belastningsregistret i en barnutredning som inte gällde ett ärende om åtgärder enligt LVU

JO 2018-02-09 dnr 2446-2016

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                      Sid
                                                                          2018-02-09              2446-2016              1 (10)
Stf justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Socialnämnden i Linköpings kommun får kritik för att nämnden
                        hämtade in utdrag ur misstanke- och belastningsregistret i en
                        barnutredning som inte gällde ett ärende om åtgärder enligt LVU


                          Beslutet i korthet: Socialnämnden inledde en s.k. barnutredning efter att det hade
                          kommit fram uppgifter om att ett barn och några skolkamrater i lek hade haft ett
                          avvikande beteende. Under utredningen hämtade socialnämnden in uppgifter ur
                          polisens belastnings- och misstankeregister om barnets föräldrar. Frågan är om
                          socialnämndens åtgärd hade författningsstöd.
                          En socialnämnd får hämta in uppgifter ur belastnings- och misstankeregistren om ett
                          ärende avser åtgärder enligt LVU, och nämnden efter en behovs- och
                          proportionalitetsbedömning anser att uppgifterna är nödvändiga för att nämnden ska
                          kunna ta ställning till vilket behov barnet har av skydd eller stöd.
                          Det finns inte några bestämmelser som tydliggör när en barnutredning enligt
                          socialtjänstlagen övergår till att bli ett ärende om åtgärder enligt LVU. Enligt JO avser
                          ett ärende åtgärder enligt LVU först när en sådan fråga har aktualiserats i en
                          utredning, dvs. när nämnden rent faktiskt överväger ett ingripande enligt LVU.
                          JO konstaterar att det i detta fall, när utredningen inleddes, knappast fanns någon
                          omständighet som talade för att det kunde bli aktuellt att ge barnet vård med stöd av
                          LVU. Det framgår inte heller av den utredning som nämnden utförde att nämnden vid
                          något tillfälle var ens i närheten av att överväga ett sådant ingripande. Åtgärden att
                          hämta in uppgifter ur registren hade alltså inte stöd i författningarna. Nämnden får
                          kritik för att uppgifterna hämtades in.
                          Uppgifter som finns i belastnings- och misstankeregistren är integritetskänsliga för
                          den enskilde. Enligt JO bör det därför inte råda någon tvekan om när
                          förutsättningarna för socialnämnden att ta del av uppgifter ur registren är uppfyllda.
                          Det är därför angeläget att reglerna om en socialnämnds möjlighet att hämta in
                          sådana uppgifter förtydligas.
                          Med stöd av 4 § lagen med instruktion för riksdagens ombudsmän lämnas beslutet
                          över till Regeringskansliet (Justitiedepartementet och Socialdepartementet).

## Bakgrund

A. och B. har tillsammans sonen C., född 2008. Under hösten 2015 anmälde C:s
                        skola oro för bl.a. C. till Socialnämnden i Linköpings kommun. Enligt anmälan




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                        Dnr 2446-2016         Sid 2 (10)




hade det kommit fram att C. och några av hans skolkamrater i lek hade haft ett
avvikande beteende.

Socialnämnden inledde en utredning den 27 oktober 2015. Handläggaren
avslutade utredningsarbetet den 2 mars 2016 och föreslog att utredningen skulle
avslutas utan någon åtgärd från nämndens sida.

Anmälan
I en anmälan till JO klagade A. och B. på socialtjänsten i Linköpings kommun.
De uppgav bl.a. att det fanns flera brister i handläggningen av utredningen. A.
och B. ifrågasatte bl.a. varför utredarna hade hämtat in utdrag ur misstanke- och
belastningsregistret från polisen om dem.

Utredning
JO tog del av nämndens utredning om C. JO begärde sedan att
socialförvaltningen skulle komma in med skriftliga upplysningar i frågan om
vilka överväganden som förvaltningen hade gjort i samband med att utredarna
hämtade in utdrag ur misstanke- och belastningsregistren.

I ett remissvar anförde avdelningschefen D.D. följande:

      Bakgrund till utredningsförfarande
      Socialnämnden utgår från Socialstyrelsens ”Handläggning och dokumentation”, där
      det beskrivs att arbetet med utredning handlar om att samla in, analysera och
      väga samman olika uppgifter i syfte att skapa ett allsidigt, relevant och
      tillförlitligt underlag för nämnden. Det innebär att handläggare kan behöva samla
      in uppgifter på olika sätt, för att kunna göra en korrekt helhetsbedömning. Hur
      omfattande detta blir avgörs av ärendets komplexitet.
      Det vanligaste sättet att samla in underlag är samtal med barn och
      vårdnadshavare, men även genom andra såsom skola, hälso- och sjukvård, samt
      andra viktiga personer i barnets nätverk kan vara viktiga att hämta hem
      information ifrån. Observationer i samband med hembesök eller annan miljö som
      barnet vistas i är ett annat sätt att samla in information. I vissa fall kan även
      inhämtande av uppgifter från experter och/eller utdrag från olika register också vara
      nödvändigt. Socialtjänstens utredningsskyldighet innebär en rätt att inhämta
      upplysningar från misstanke- och belastningsregister, när det bedöms som
      nödvändigt för att kunna fatta beslut.

      Överväganden i det aktuella ärendet
      I det aktuella ärendet handlade det om ett sexuellt gränsöverskridande beteende
      hos barnet, där flera barn utsatte varandra för ett gränsöverskridande beteende. I
      en utredning av den karaktären behöver utredas vad som orsakar beteendet, om
      barnet själv är utsatt, om det handlar om omsorgssvikt, erfarenhet av våld inom
      familjen m.m. När anmälningar inkommer avseende sexuellt beteende hos barn är
      bedömningen att det är nödvändigt att begära in uppgifter från misstanke- och
      belastningsregistret rörande vårdnadshavare som en del i utredningen för att
      kunna bedöma barnets behov av skydd och insatser.
      I det aktuella ärendet var flera barn inblandade och utdrag ut misstanke- och
      belastningsregistret begärdes in på samtliga föräldrar vars barn var inblandade.
A. och B. kommenterade remissvaret.
                                                                        Dnr 2446-2016         Sid 3 (10)




JO begärde att Socialnämnden i Linköpings kommun skulle komma in med ett
yttrande om huruvida det fanns förutsättningar att hämta in uppgifter ur
belastnings- och misstankeregistret om A. och B. i utredningen som gällde C.
Yttrandet skulle även innehålla en redogörelse för de närmare överväganden
som nämnden hade gjort om behovet av att ta del av uppgifterna i registren.

Som sitt yttrande lämnade socialnämnden en tjänsteskrivelse som hade
upprättats vid förvaltningen. I yttrandet anförde nämnden bl.a. följande:

## Yttrande

Uppgifter ur båda de aktuella registren omfattas av sekretess. I förordning anges
      vilka och i vilka sammanhang uppgifter kan utfås. Det kan antas att om då
      begäran kommer från en socialnämnd så lämnas uppgifter ut utan närmare
      prövning, vilket ställer lite extra krav på nämnden att göra en begäran med
      urskillning, förutom med hänsyn till lagtextens krav, även bland annat då
      nämndens rätt att behandla uppgifter om enskild omgärdas av flertalet
      bestämmelser och med hänsyn till de direkta eller indirekta kraven på att
      åtgärder ska vidtas tillsammans med den enskilde.
      Socialnämnden är upprepat beroende av uppgifter i alla de sammanhang som
      räknas upp i de två förordningarna som avser misstanke- resp. belastningsregister
      för prövningar av olika slag. Särskilt vad gäller rekrytering av enskilda till olika
      uppdrag och i familjerättsfrågor. Inte sällan kommer registeruppgifterna en
      socialnämnd tillhanda efter medgivande från den enskilde om att inhämta
      uppgifter.
      Som redovisats tidigare av avdelningschefen (tjänsteskrivelse 2016-06-09) så har
      handläggaren i utredningsärendet bedömt det nödvändigt med de inhämtade
      uppgifterna för att säkerställa ett fullständigt beslutsunderlag när det gäller
      ”sexuellt gränsöverskridande beteende” hos barn. Det anses att ”sexuellt
      gränsöverskridande beteende” hos barn kan ha sin grund i hemmiljön. Det är då
      befogat att utesluta (eller bekräfta) alla tänkbara utfall i beskrivningen av den
      hemmiljön.
      I de både förordningarna anges, vad som närmast är aktuellt i detta ärende, att
      nämnden kan erhålla uppgifter i ärenden som avser ”åtgärder enligt lagen
      (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)”.
      Den formuleringen kan innebära ett dilemma för nämnden ur ett
      utredningsperspektiv. Alla utredningar som rör barn sker med stöd av
      socialtjänstlagen. Den första sådan "åtgärd" enligt LVU i ett barnavårdsärende
      kan tänkas vara en begäran om läkarundersökning, ett omedelbart
      omhändertagande eller en ansökan om vård med stöd av lagen. Ingen av dessa
      situationer var i ögonblicket för handen. För att komma dit hän måste det finnas
      ett beslutsunderlag som beskriver nödvändigheten av vård utom det egna
      hemmet (och att detta nu inte kan ske på frivillig grund).
      Då det också med stor säkerhet kan antas att alla föräldrar kan uppleva ett
      kraftigt obehag om man omfattas av en misstanke om övergrepp mot det egna
      barnet bör utredningsåtgärder planeras och genomföras, så långt det är möjligt,
      tillsammans med föräldrarna. En sådan hantering kan antas bidra till att en
      enskild känner sig delaktig i och får förståelse för nödvändigheten av en
      utredning innefattar den typen av uppgifter. Något hinder att så kunde skett även
      beträffande A. och B. har i och för sig inte angivits.
      Utan att det rent faktiskt funnits någon åtgärd med stöd av LVU anser
      förvaltningen att det i detta fall varit försvarbart att inhämta uppgifter ur de båda
      registren. I ärenden som rör sexuella övergrepp kan det inte uteslutas att åtgärder
      enligt LVU kan bli aktuella. Kontroll i register är en utredningsåtgärd och det
                                                                      Dnr 2446-2016         Sid 4 (10)




      skulle te sig märkligt om uppgifter av den aktuella naturen inte kan inhämtas på
      ett någotsånär tidigt stadie i en utredning om barns behov stöd och skydd.
      Tyvärr har så här långt inte kunnat inhämtas någon klar uttalad ledning för att
      socialnämnden inte ska ha den möjligheten i just detta eller motsvarande
      sammanhang. JO har tidigare uttalat sig om lämpligheten av att socialnämnden
      inhämtar uppgifter ur dåvarande polisregistret i vårdnads- och umgängesärenden.
      JO har då påtalat att man i den typen av ärenden inte ska utgå från att föräldrar
      som har en tvist också skulle vara misskötsamma i brottsligt hänseende, varför
      rutinmässigt inhämtande av uppgifter registret inte bör ske. Så bör istället ske
      endast om nämnden under utredningen finner att registeruppgifter kan gynna
      utredningen.
JO begärde att Socialstyrelsen skulle komma in med ett yttrande i frågan om när
ett ärende hos en socialnämnd avser åtgärder enligt LVU.

I ett yttrande anförde Socialstyrelsen bl.a. följande:

      Socialnämnden har ett långtgående utredningsansvar angående barn och unga
      som kan vara i behov av skydd eller stöd. Om en utredning inleds ska den
      bedrivas i huvudsak enligt reglerna i 11 kap. l -2 §§ socialtjänstlagen (2001:453),
      SoL. Socialstyrelsen har också beslutat om allmänna råd (SOSFS 2014:6) om
      handläggningen av ärenden som gäller barn och unga.
      Med en utredning enligt 11 kap. l § SoL avses all den verksamhet som syftar till
      att göra det möjligt för nämnden att fatta beslut i ett ärende. Enligt 11 kap. 2 §
      SoL får nämnden konsultera sakkunniga och ta de kontakter som i övrigt behövs
      för att bedöma behovet av insatser i en utredning om barns behov av skydd eller
      stöd. Inhämtande av information på detta sätt är inte avhängigt av något
      samtycke från vårdnadshavaren. Utredningen ska dock bedrivas så att inte någon
      onödigt utsätts för skada eller olägenhet. Utredningen ska inte heller göras mer
      omfattande än vad som är motiverat av omständigheterna i ärendet, i en
      utredning om barns behov av skydd eller stöd far socialtjänsten även enligt
      11 kap. 10 § tredje stycket SoL höra barnet utan vårdnadshavarens samtycke.
      Under loppet av en utredning enligt 11 kap. l § SoL kan bedömningen av ärendet
      skifta beroende på vad som framkommer allt efter utredningens gång. Om
      utredningen visar att det finns ett behov av en insats och det även framkommer
      att vårdnadshavarna och/eller barnet/den unge inte samtycker till detta kan
      nämnden behöva överväga om det finns skäl för tvångsvård. I detta skede kan
      det bli aktuellt med åtgärder som syftar till att t.ex. förbereda ett beslut om
      omedelbart omhändertagande eller en ansökan om vård enligt LVU till
      förvaltningsrätten. En sådan åtgärd kan t.ex. vara att nämnden framställer om
      behov av offentligt biträde till förvaltningsrätten enligt 39 § LVU. En sådan
      skyldighet föreligger även om någon ansökan om vård enligt LVU ännu inte har
      gjorts till förvaltningsrätten. Enligt Socialstyrelsens allmänna råd om
      tillämpningen av lagen (l990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,
      SOSFS 1997:15, framgår det att ett förordnande av offentligt biträde bör
      övervägas av nämnden så snart som möjligt när nämnden anser att vård utanför
      hemmet kan komma ifråga, och det inte står klart att vården kan ges med stöd av
      SoL.
      Sammanfattningsvis finns det ingen tydlig gräns när ett ärende avser åtgärder
      enligt LVU. Utöver de olika beslut som en socialnämnd kan fatta enligt
      bestämmelserna i LVU bedömer dock Socialstyrelsen att ett ärende hos
      socialnämnden avser åtgärder enligt LVU när handläggningsåtgärder vidtas i ett
      skede i utredningen där tvångsvård övervägs.
Sveriges Kommuner och Landsting fick tillfälle att komma in med synpunkter.

I ett yttrande anförde Sveriges Kommuner och Landsting bl.a. följande:
                                                                        Dnr 2446-2016        Sid 5 (10)

## Bakgrund

Socialnämnden inledde utredning rörande C. med anledning av en anmälan från
      C:s skola. Anmälan initierades då C. och andra barn hade utsatt varandra för ett
      sexuellt gränsöverskridande beteende. Samma dag som utredningen inleddes
      hämtade socialnämnden in utdrag ur polisens belastnings- och misstankeregister
      rörande C:s vårdnadshavare A. och B.

## Bedömning

Socialnämnden får med stöd av 11 § 8 punkt d) förordningen (1999:1134) om
      belastningsregister begära uppgifter ur registret bl.a. i ärenden om åtgärder enligt
      lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. När det
      gäller utdrag ur misstankeregistret finns en motsvarande bestämmelse i 4 § 9
      punkt d) i förordningen (1999:1135) om misstankeregister.
      När ett ärende hos socialnämnden ska anses övergå till att bli ett ärende enligt
      LVU är inte särskilt reglerat i lagstiftningen.
      Det är inte enbart sådana åtgärder som vidtas vid ett ärendes slutbehandling som
      räknas som åtgärder i ett ärende med stöd av LVU. Redan under pågående
      utredning och innan beslut om en eventuell ansökan om vård fattats kan ett
      ärende vara att betrakta som ett ärende enligt LVU. Det är först efter det att
      utredningen är färdig som det slutligen går att bedöma om nämnden ska ansöka
      om vård med stöd av LVU. Nämnden måste fram till dess kunna hämta in
      uppgifter för att utreda om förutsättningar för vård föreligger. Så fort
      socialnämnden under pågående utredning bedömer att vård utanför hemmet kan
      komma ifråga och det inte står klart att vården går att genomföra med frivillighet
      bör det aktuella ärendet kunna betraktas som ett ärende enligt LVU. Åtgärder
      som då vidtas måste ses som åtgärder med stöd av LVU.
      Åtgärder enligt LVU kan således ske både under pågående utredning, efter det
      att utredningen avslutats och när vården därefter fortgår. Av Socialstyrelsens
      allmänna råd (SOSFS 1997:15) framgår att med en åtgärd avses bl.a. att en
      orosanmälan inkommer och utredning öppnas, när beslut att inhämta uppgifter
      eller hålla samtal under pågående utredning fattas, samt när det fattas beslut att
      avsluta utredning och andra olika former av beslut under pågående LVU-vård.
      Linköpings kommun har i svar till JO uppgett att nämnden i ärenden som det
      förevarande måste utreda vad som orsakar beteendet – om barnet själv är utsatt,
      om det handlar om omsorgssvikt eller om barnet har erfarenhet av våld inom
      familjen m.m. När anmälningar inkommer avseende sexuellt beteende hos barn
      är därmed bedömningen att det är nödvändigt att begära in uppgifter från
      misstanke- och belastningsregistret rörande vårdnadshavare som en del i
      utredningen för att kunna bedöma barnets behov av skydd och insatser. Enligt
      SKL:s mening har nämnden således kunnat redogöra för att det har funnits ett
      tydligt behov av informationen enligt 6 § lagen (1998:621) om misstankeregister
      och 7 § lagen (1998:620) om belastningsregister. En begäran om att få ta del av
      uppgifter får enligt dessa bestämmelser endast göras om skälet till det uppväger
      den olägenhet det innebär för den som berörs.
      Därutöver kan socialnämnden enligt 11 kap. 2 § socialtjänstlagen (2001:453),
      SoL konsultera sakkunniga samt i övrigt ta de kontakter som behövs vid en
      utredning av om nämnden behöver ingripa till ett barns skydd eller stöd. Detta
      gäller oavsett om man bedömer att utredningen kommer innebära åtgärder med
      stöd av LVU eller SoL.
A. och B. fick tillfälle att kommentera Socialstyrelsens, Sveriges Kommuner
och Landstings samt socialnämndens respektive yttrande. Socialnämnden fick
del av Socialstyrelsens och Sveriges Kommuner och Landstings respektive
yttrande.
                                                                 Dnr 2446-2016      Sid 6 (10)




Rättsliga utgångspunkter
Socialnämnden ska utan dröjsmål inleda en utredning av det som genom t.ex. en
anmälan har kommit till nämndens kännedom och som kan leda till någon
åtgärd av nämnden. Vid en utredning av om socialnämnden behöver ingripa till
ett barns skydd eller stöd får nämnden, för bedömningen av behovet av insatser,
konsultera sakkunniga samt i övrigt ta de kontakter som behövs. Utredningen
ska bedrivas så att inte någon onödigt utsätts för skada eller olägenhet (11 kap.
1 och 2 §§ socialtjänstlagen [2001:453], SoL).

Bestämmelserna om socialnämndens utredningsskyldighet gäller för en
utredning som avser insatser för ett barn som grundar sig på frivillighet, men
även för en utredning som kan komma att, eller redan från början är tänkt att,
ligga till grund för en ansökan om vård med stöd av lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. En utredning om ett barns
behov av skydd eller stöd kan därmed omfatta en mängd frågor av skiftande
karaktär. När en sådan utredning inleds behöver socialnämnden normalt
upprätta en plan för hur utredningen är tänkt att bedrivas. Planeringen bör ske i
nära samråd med barnets vårdnadshavare.

När en utredning bedrivs utan samtycke från barnets vårdnadshavare ska det
framgå av dokumentationen i vilka avseenden den enskilde inte har samtyckt till
att nämnden tar de kontakter som behövs (5 kap. 6 § Socialstyrelsens
föreskrifter och allmänna råd: Dokumentation i verksamhet som bedrivs med
stöd av SoL, LVU, LVM och LSS [SOSFS 2014:5]). Enligt ett allmänt råd till
bestämmelsen bör nämndens planering av utredningen dokumenteras och bl.a.
omfatta vad som ska klargöras i utredningen. Om nya eller ändrade
omständigheter uppstår under utredningen bör nämnden överväga om
planeringen behöver ändras.

Vissa myndigheter, t.ex. Polismyndigheten, är skyldiga att lämna
socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för en utredning av ett
barns behov av stöd och skydd (14 kap. 1 § tredje stycket SoL). När
socialnämnden begär uppgifter med stöd av 14 kap. 1 § SoL är det den
utlämnande myndigheten som ska pröva om uppgifterna omfattas av
uppgiftsskyldigheten.

När det gäller utlämnande av uppgifter från Polismyndighetens belastnings- och
misstankeregister finns dock särskilda bestämmelser.

Sekretess gäller i verksamheter som avser förande av eller uttag ur register
enligt lagen (1998:620) om belastningsregister för uppgifter i registret. När det
gäller utlämnande av en sådan uppgift gäller det som är föreskrivet i den lagen
och i säkerhetsskyddslagen (1996:627) samt i förordningar som har meddelats
med stöd av dessa lagar (35 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen
[2009:400], OSL). Av bestämmelsen följer att sekretessen för sådana register är
absolut. Bestämmelsen motiveras av att det är angeläget att uppgifter om en
persons förflutna inte sprids mer än de som är absolut nödvändigt. Därmed
                                                                     Dnr 2446-2016     Sid 7 (10)




ligger det i sakens natur att utomordentligt stor restriktivitet gäller för insyn i
registret (prop. 1997/98:97 s. 65). Uppgifter ur belastningsregistret kan alltså
endast lämnas till en socialnämnd om det finns stöd för det i lagen om
belastningsregister och förordningen (1999:1134) om belastningsregister.

I fråga om uppgifter som förekommer i bl.a. register som förs enligt lagen om
misstankeregister gäller sekretess för uppgifter om en enskilds personliga och
ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att en uppgift kan röjas utan att
den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men
(35 kap. 1 § första stycket 7 OSL). Sekretessen enligt 35 kap. 1 § OSL hindrar
inte att uppgifter om en enskild lämnas ut enligt vad som föreskrivs i bl.a. lagen
(1998:621) om misstankeregister och förordningen (1999:1135) om
misstankeregister (35 kap. 10 § första stycket 3 OSL).

Belastningsregistret innehåller uppgifter om den som bl.a. genom en dom har
ålagts en påföljd för brott. Av 6 § första stycket 4 lagen om belastningsregister
och 11 § första stycket 8 förordningen om belastningsregister följer att uppgifter
ur registret ska lämnas ut om det begärs av en socialnämnd bl.a. i ärenden om
åtgärder enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,
LVU, eller lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall.

Misstankeregistret innehåller uppgifter om brottsmisstankar. När det gäller
socialnämndens rätt att få uppgifter ur det registret finns det bestämmelser i 5 §
första stycket 2 lagen om misstankeregister och 4 § 9 förordningen om
misstankeregister. De bestämmelserna motsvarar bestämmelserna om
socialnämndens rätt att få uppgifter ur belastningsregistret.

Om en socialnämnd har beslutat att hämta in en uppgift ur belastnings- eller
misstankeregistret har Polismyndigheten inte någon möjlighet att pröva om
socialnämnden verkligen behöver uppgiften. Mot den bakgrunden har det i de
båda lagarna införts en behovs- och proportionalitetsprincip. Innan nämnden
begär att få ta del av uppgifter ur registren ska nämnden i varje särskilt fall noga
pröva behovet av informationen. En begäran om att få ta del av uppgifter får
göras endast om skälet till det uppväger den olägenhet det innebär för den som
berörs (7 § lagen om belastningsregister och 6 § lagen om misstankeregister).

Bedömning
På grund av det som kom fram om de aktuella barnens lekar gjorde skolan en
anmälan till socialtjänsten. Socialnämnden inledde en utredning för att
klarlägga om något av barnen hade behov av skydd eller stöd från
socialtjänstens sida. Så långt har jag inte någon invändning mot
handläggningen.

Det ligger i sakens natur att socialnämnden och de som berörs av en utredning
kan ha olika uppfattningar om bl.a. hur utredningen ska bedrivas och vilken
betydelse som en uppgift ska tillmätas. Ytterst grundar sig de frågorna på en
bedömning i det enskilda fallet. JO är återhållsam med att uttala sig i sådana
                                                                    Dnr 2446-2016   Sid 8 (10)




frågor, och det finns inte skäl för mig att ta ställning till den saken här. Min
granskning är i stället inriktad på nämndens beslut att hämta in uppgifter ur
polisens misstanke- och belastningsregister om A. och B.

I en utredning till skydd eller stöd för ett barn får nämnden, enligt de
bestämmelser som jag har redogjort för, hämta in uppgifter ur belastnings- och
misstankeregistren när ärendet gäller åtgärder enligt LVU. Frågor om åtgärder
enligt LVU kan aktualiseras redan när nämnden inleder en utredning. Det kan
också under en pågående utredning uppstå skäl för nämnden att överväga
åtgärder enligt LVU, även om utredningen inte inledningsvis har omfattat en
sådan fråga.

I remissvaret har nämnden redogjort för hur man har resonerat när det gäller
behovet av att hämta in aktuella registerutdrag. Nämnden har bl.a. angett att det
rent faktiskt inte funnits någon åtgärd med stöd av LVU i ärendet. Utifrån det
som ärendet gällde kunde det dock enligt nämnden inte uteslutas att åtgärder
enligt LVU kunde bli aktuella. Nämnden har därför ansett att det var försvarbart
att hämta in uppgifterna.

Jag delar nämndens uppfattning att det i en utredning av sådana händelser som
var aktuella här kan finnas skäl att undersöka vårdnadshavarnas förhållanden.
Frågan är om detta kan ske genom att hämta in uppgifter ur belastnings- och
misstankeregistren.

Det finns inte några bestämmelser som tydliggör när en utredning enligt SoL
övergår till att bli ett ärende om åtgärder enligt LVU. Mot den bakgrunden
framstår det inte som helt klart när eller i vilket skede i en utredning som
nämnden har möjlighet att hämta in uppgifter ur de aktuella registren. Enligt
min mening gäller ett ärende åtgärder enligt LVU först när en sådan fråga har
aktualiserats i en utredning, dvs. när nämnden rent faktiskt överväger ett
ingripande enligt LVU. Jag delar Socialstyrelsens uppfattning att det t.ex. kan
vara fallet när nämnden, inför ett beslut om omedelbart omhändertagande eller
en ansökan om vård enligt LVU, anmäler behov av offentligt biträde till
förvaltningsrätten.

Ett rutinmässigt inhämtande av uppgifter från belastnings- och
misstankeregistret i sådana ärenden är dock inte acceptabelt. Uppgifterna får
alltså hämtas in först om nämnden bedömer att de behövs för att nämnden ska
kunna ta ställning i ärendet och det behovet väger tyngre än den olägenhet det
innebär för den enskilde att uppgifterna tas in i utredningen.

Skolans anmälan till socialtjänsten grundade sig på att det hade kommit fram att
C. och några andra barn vid flera tillfällen hade lekt lekar som innefattade ett
sexuellt gränsöverskridande beteende. I anmälan gav skolan inte uttryck för
någon annan oro för C. Skolans uppfattning var att C. hade stöd från sina
föräldrar, och i anmälan informerade man socialtjänsten om att föräldrarna hade
en pågående kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin. C:s familj var inte
                                                                 Dnr 2446-2016       Sid 9 (10)




tidigare känd för socialtjänsten. Sammantaget fanns det, när utredningen
inleddes, knappast någon omständighet som talade för att det kunde bli aktuellt
att ge C. vård med stöd av LVU. Det framgår inte heller av den utredning som
nämnden utförde att nämnden vid något tillfälle var ens i närheten av att
överväga ett sådant ingripande. Det borde därför ha stått klart för nämnden att
ärendet om C. inte gällde någon åtgärd enligt LVU.

Som jag har nämnt tidigare får socialnämnden hämta in uppgifter ur
belastnings- och misstankeregistren om ärendet rör åtgärder enligt LVU. Enbart
det förhållandet att nämnden har inlett en utredning som rör ett barns behov av
skydd eller stöd innebär emellertid inte att nämnden har rätt att begära uppgifter
ur registren. Nämndens åtgärd att hämta in registerutdragen hade alltså inte stöd
i författningarna. Nämnden får kritik för att den hämtade in uppgifterna.

___________________

Som jag har konstaterat ovan är det en förutsättning för att nämnden ska få
hämta in uppgifter ur belastnings- och misstankeregistren att ärendet gäller
åtgärder enligt LVU. Det är dock oklart när ett s.k. barnärende övergår från att
vara ett ärende enligt SoL till att bli ett ärende om åtgärder enligt LVU. Frågan
berörs inte i förarbetena till bestämmelserna. Socialstyrelsens handböcker på
området ger inte heller någon vägledning i frågan.

I ett yttrande över betänkandet Barns och ungas rätt vid tvångsvård (SOU
2015:71) konstaterade jag att bestämmelsen om socialnämndens rätt att besluta
om en läkarundersökning har knutits till att det finns ett ärende enligt LVU
(32 § LVU och 14 kap. 3 § i betänkandets förslag till en ny LVU). Eftersom det
varken i den nuvarande LVU eller i förslaget till nya LVU finns någon
bestämmelse som anger när ett ärende enligt SoL övergår till att bli ett ärende
enligt LVU påtalade jag att det finns behov av ett förtydligande i frågan om när
nämnden får fatta ett beslut om läkarundersökning.

Enligt min mening tillåter de nuvarande bestämmelserna att en socialnämnd
hämtar in uppgifter ur belastnings- och misstankeregistren först när en
utredning har kommit till det skedet att nämnden rent faktiskt överväger en
åtgärd med stöd av LVU, och nämnden efter en behovs- och
proportionalitetsbedömning anser att uppgifterna är nödvändiga för att nämnden
ska kunna ta ställning i ärendet. Det innebär att socialnämndens möjligheter att
hämta in sådana uppgifter är begränsade. Jag finner inte anledning att nu ta
ställning till om socialnämndens möjligheter i dessa avseenden bör utvidgas.
Belastnings- och misstankeregistren innehåller dock uppgifter som är
integritetskänsliga för den enskilde. Det bör därför inte råda någon tvekan om
när förutsättningarna för en socialnämnd att ta del av uppgifterna är uppfyllda.
Det är mot den bakgrunden angeläget att även reglerna om en socialnämnds
möjlighet att hämta in uppgifter ur polisens belastnings- och misstankeregister
förtydligas.
                                                               Dnr 2446-2016      Sid 10 (10)




Med hänvisning till ovanstående får jag härmed, enligt 4 § lagen (1986:765)
med instruktion för riksdagens ombudsmän, väcka frågan om en översyn av
regleringen i de hänseenden som har berörts. Jag lämnar därför över en kopia av
detta beslut till Regeringskansliet (Justitiedepartementet och
Socialdepartementet).

Ärendet avslutas.
