# Åtal mot en lagman vid en länsrätt för 41 fall av tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken avseende underlåtenhet att under långa tider vidta åtgärder i bl.a. ett stort antal skattemål

JO 2009-12-09 dnr 2447-2008

## Beslut

BESLUT
                                                                       Datum             Dnr                     Sid
                                                                       2009-12-09        2447-2008              1 (4)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Åtal mot en lagman vid en länsrätt för 41 fall av tjänstefel enligt 20 kap.
                        1 § brottsbalken avseende underlåtenhet att under långa tider vidta
                        åtgärder i bl.a. ett stort antal skattemål

                        Utredning m.m.
                        I anledning av vad som anförts i en anonym skrivelse till JO, och vad som därefter
                        framkom i statistik som inhämtats från Domstolsverket, beslutade jag den 30 april
                        2008 att inleda ett initiativärende mot Länsrätten i Örebro län angående
                        handläggningstiderna i äldre skattemål vid länsrätten.

                        Från länsrätten inhämtades en förteckning över samtliga icke avgjorda skattemål
                        som inkommit till länsrätten före den 1 januari 2006 samt dagboksblad i dessa mål.
                        Jag uppdrog därefter åt byråchefen AA att utföra en inspektion av länsrätten med
                        avseende på icke avgjorda skattemål, och under år 2008 avgjorda skattemål, som
                        inkommit till länsrätten före den 1 januari 2006 samt två särskilt angivna mål enligt
                        plan- och bygglagen (1987:10). Inspektionen genomfördes den 3–4 juni 2008.

                        Mot bakgrund av vad som kom fram fann jag anledning anta att tjänstefel enligt 20
                        kap. 1 § brottsbalken hade begåtts av befattningshavare som står under min tillsyn.
                        Jag beslutade därför den 5 juni 2008 att inleda förundersökning avseende sådant
                        brott.

                        Efter genomförd förundersökning beslutade jag den 6 februari 2009 att åtal skulle
                        väckas mot lagmannen BB för 41 fall av tjänstefel. Åtalspunkterna avsåg 41 mål
                        vid länsrätten som BB varit ansvarig domare för och som blivit liggande utan
                        åtgärd under mycket långa perioder. Det var huvudsakligen fråga om skattemål. De
                        19 äldsta målen hade legat under en tid av sju år–sju år och tio månader utan att
                        någon åtgärd vidtagits. I de därefter följande sex målen uppgick tidsutdräkten till
                        fem år–sex år och fem månader. I elva av målen var tidsutdräkten två år–fyra år
                        och fem månader. I de återstående fem målen hade någon åtgärd inte vidtagits på
                        omkring ett år och nio månader. Dessa fem mål gällde betalningsansvar enligt 12
                        kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483). Sådana mål ska handläggas skyndsamt
                        (se 12 kap. 7 b § samma lag).

                        Jag uppdrog åt f.d. chefsåklagaren CC att föra JO:s talan i målet mot BB.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                       Dnr 2447-2008    Sid 2 (4)




Örebro tingsrätt höll förhandling i målet mot BB den 1–3 september 2009
(tingsrättens mål nr B 989-09).

BB erkände samtliga gärningar men bestred ansvar på den grunden att fråga endast
varit om oaktsamhet som inte var straffbar. Han gjorde vidare gällande att
gärningarna, vid en samlad bedömning av omständigheterna, i vart fall varit ringa.

BB hördes i tingsrätten angående de enskilda åtalspunkterna. Därutöver hölls även
ett allmänt förhör med honom. I tingsrättens dom finns följande antecknat från det
allmänna förhöret med BB.

      Han hade när han kom till länsrätten arbetat med alla måltyper som förekommer vid
      en förvaltningsdomstol men han har mest arbetat med skattemål. När han tillträdde
      som rådman vid länsrätten [den 1 januari 1998, JO:s anm.] var länsrätten en av de
      tre sämsta länsrätterna i landet vad gäller målbalanserna. Dåvarande lagmannen ville
      då att han skulle avverka de 500 äldsta skattemålen. Resten av målen skulle de andra
      rotlarna sköta. Han fick också göra en del administrativt arbete och han har suttit
      med i Domstolsverkets projekt om sammanläggning av länsrätter. I slutet av 1998
      lottades alla skattemål över på hans rotel. En pensionerad rådman anlitades som
      förstärkning från 1998/1999. Från 1999 kom även en assessor som arbetade på
      distans. Då arbetade tre domare med skattemålen. Detta varade till 2002. Under sex
      månader hade han en föredragande men i övrigt fanns bara notarier som inte kunde
      något om skattemål. De svåraste målen fick han hantera själv. Det skedde en radikal
      minskning av skattemålen under åren 1998–2002. Det ekonomiska läget var sådant
      att det inte gick att göra några långsiktiga planeringar. År 2000 beslöt
      Domstolsverket att dra in anslag retroaktivt och bemanningen fick skäras ner.
      Samtidigt kom målen från Gävle till hans rotel. Han fick även ta andra mål och fick
      ingen handläggarhjälp. Han gjorde ingen prioritering i form av listor över målen
      men han hade full kontroll på vilka mål han hade och deras ålder. Han vände sig till
      lagmannen, som kände tillåldersstrukturen på skattemålen, och uppgav att han
      behövde hjälp men prioriteringen var att skattemålen kom i sista hand. Lagmannen
      befriade honom inte från några mål. Han har inte begärt resurser eller hjälp för något
      särskilt mål. Om han hade gjort det hade ändå ingenting hänt. Det fanns 2001 ingen
      domare på länsrätten som kunde hantera skattemålen. Länsrätten var
      feldimensionerad. Det fanns tillräckligt med domare men för få beredare och det
      gick inte att skapa en beredningsorganisation. På rotel 2 fanns ingen som kunde
      bereda målen utan det fick han göra själv. Han skulle dessutom utbildafiskaler och
      notarier på området. År 2004 kom assessorn tillbaka men han skulle inte arbeta med
      skattemål, vilket BB protesterade mot. Den allmänna inställningen var att
      skattemålen låg längst ner på skalan och det var mycket arbete med att bryta denna
      inställning. Han påpekade att han inte kunde arbeta ensam med skattemålen men så
      blev det. Den 1 juni 2005 blev han, sedan den förre lagmannen slutat efter 17 år, tf
      lagman men det gick inte att få besked hur länge hans förordnande skulle gälla.
      Under denna tid i väntan på en ny lagman kunde han inte göra någon
      omorganisation och det gick inte att fördela skattemål på de andra domarna eftersom
      de inte kunde hantera dessa mål. De saknade skattekompetens. Det var även svårt att
      sprida andra större måltyper, såsom socialförsäkringsmålen, eftersom andra domare
      hade dåliga kunskaper även om dessa. Den första juni 2005 fick länsrätten
      oförväntat 175 miljoner. Dessa pengar användes för övertid bland notarier och
      föredragande. Vid ingången av 2007 utgjorde skattemålen 1/3 av länsrättens totala
      balans. Så småningom blev det dock ordning på balanserna beträffande alla mål
      utom skattemålen. Under 2007 skulle en satsning ske på skattemålen men då
      försvann tre fiskaler på föräldraledighet. Några nya gick inte att uppbringa.
      Anledningen till att länsrätten tog mål från Gävle var att få mera pengar från
      Domstolsverket, vilket räckte till ytterligare några notarier. Om dessa mål hade lagts
      på andra domare hade de blivit liggande. Om han hade tagit de nu aktuella målen
                                                                       Dnr 2447-2008     Sid 3 (4)




      och avgjort dem hade andra mål eller något annat angeläget blivit liggande. Inte i
      något av de aktuella målen har parterna hört av sig och begärt avgörande. Han har
      flera gånger begärt nya domartjänster men Domstolsverket har sagt nej. Vid tiden
      för JO:s granskning hade han inlett konkreta åtgärder för att förbättra
      organisationen. Han var även sjukskriven en period på grund av stress. Den 1 januari
      2009 rekryterades en ny domare med skattekompetens.

Tingsrättens dom
Den 1 oktober 2009 dömde Örebro tingsrätt BB för tjänstefel till villkorlig dom
och 60 dagsböter.

Tingsrätten fann att BB genom sin underlåtenhet uppsåtligen hade gjort sig skyldig
till tjänstefel enligt åtalet. Preskription hade dock inträtt beträffande den
underlåtenhet som låg i tiden före februari 2004. Med hänsyn till verksamhetens art
och den självständiga ställning som BB intagit som rådman och lagman fann
tingsrätten att inte någon av gärningarna kunde anses som ringa.

Tingsrätten gjorde i ansvarsdelen följande bedömning.

      I målet är genom BB:s egna uppgifter och utredningen i övrigt klarlagt att samtliga
      gärningsbeskrivningar är riktiga på så sätt att de beskrivna händelseförloppen
      stämmer överens med verkligheten. De tider som harangivits utan att några åtgärder
      har vidtagits i respektive mål är således riktiga och det är också riktigt att BB har
      varit ansvarig domare för målens hantering. [– – –] Det råder inte någon tvekan om
      att BB:s hantering av målen ryms under begreppet myndighetsutövning. Det kan
      redan nu slås fast att mycket höga krav ställs på en domares noggrannhet och
      omsorg i dennes myndighetsutövning vad gäller såväl aktiva handlingar som
      underlåtenhet.
      Som allmän regel när det gäller hanteringen av mål vid svensk domstol gäller att
      målen ska drivas med inriktning på ett snabbt avgörande (jämför 42kap 6 §
      rättegångsbalken). Av artikel 6 Europakonventionen följer vidare att var och en har
      rätt till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid. I arbetsordningen för
      länsrätten, som gällde från och med den 1 januari 1998, finns en bestämmelse om att
      rotelinnehavare ska tillse att målen avgörs inom skälig tid [– – –]. Det sagda torde
      innebära att det åligger varje domare vid svensk domstol att tillse att målen som han
      eller hon ansvarar för drivs framåt så fort som möjligt och att de avgörs inom skälig
      tid.
      Tingsrätten konstaterar att det i 19 av de aktuella målen varit fråga om en tidsutdräkt
      på sju år–sju år och tio månader. I sex av målen har tidsutdräkten varit fem år–sex år
      och fem månader. I elva av målen har tidsutdräkten varit två år–fyra år och fem
      månader. I återstående fem mål, vilka samtliga utgjort mål enligt
      skattebetalningslagen, har tidsutdräkten varit omkring ett år och nio månader. Dessa
      mål ska avgöras skyndsamt. Två av målen har gällt bygglov enligt plan- och
      bygglagen. I 29 fall har muntlig förhandling begärts. Det är således fråga om extremt
      långa tidsutdräkter i flertalet mål men även i övrigt har tidsutdräkten varit mycket
      lång. Inte i något fall kan tidsutdräkten vid en objektiv bedömning anses acceptabel.
      Frågan blir då om omständigheterna i de enskilda fallen kan medföra en annan
      bedömning.
      När BB tillträdde sin tjänst i januari 1998 hade länsrätten stora balanser överlag och
      särskilt vad gäller skattemålen. Under den tid som BB verkat vid länsrätten har
      balanserna minskat successivt och efter två år har balanserna mer än halverats. Även
      de skattemål som BB ansvarade för reducerades under denna tid. Balanserna
      förbättrades ytterligare under åren. Omloppstiden för länsrättens mål minskade
      under åren 2005–2007 på så sätt att länsrätten kom att ligga under det
                                                                         Dnr 2447-2008     Sid 4 (4)




      verksamhetsmål om sex månaders handläggning som hade uppställts av regeringen
      [– – –].
      Det står således klart att BB både som rådman och som lagman, trots ett svårt
      arbetsläge vad gäller arbetsbelastning, ekonomi och tjänster, harförbättrat länsrättens
      generella målstatistik i betydande grad. Härvidlag har han gjort en god insats. Men
      det står också klart att detta skett på bekostnad av de nu aktuella målen som i stället
      blivit liggande. BB har själv berättat att han har prioriterat och avgjort andra nyare
      mål på bekostnad av dessa. Han har också uppgivit att han kände väl till samtliga 41
      mål och att han hade fullt klart för sig hur gamla de var. Han har berättat att andra
      arbetsuppgifter gick före, såsom notarieutbildning och administrativa göromål samt
      att det inte fanns någon annan domare som kunde handlägga skattemålen.
      Den sistnämnda förklaringen framstår som märklig mot bakgrund av att skattemål är
      en av de största målgrupperna på länsrätten och att domarna som tjänstgör i
      länsrätten får förutsättas kunna hantera även denna typ av mål. Övriga förklaringar
      är föga hållbara mot bakgrund av de även för en förvaltningsdomstol mycket långa
      handläggningstiderna som uppstått och det stora antal mål som omfattas av åtalet.
      Som tingsrätten ser det har BB haft att prioritera de äldsta skattemålen och avgöra
      dessa före nyare mål, även om detta fått till följd att dessa blivit lidande och att
      länsrätten som helhet fått en sämre balans. Han har således gjort en felaktig
      prioritering. Det har också kunnat krävas att han agerat kraftfullare för att få hjälp
      och avlastning för att kunna hantera aktuella mål, både under tiden som rådman och
      under tiden som lagman.
      En samlad bedömning ger vid handen att BB:s underlåtenhet att vidta åtgärder i de
      aktuella målen har fått till följd att inget av dem har kunnat avgöras inom skälig tid.
      BB har därmed genom sin underlåtenhet i samtliga åtalspunkter åsidosatt vad som
      gällt för honom som domare. Av BB:s egna uppgifter framgår att han varit väl
      medveten om målen och deras ålder men att han prioriterat andra mål och
      arbetsuppgifter. Han har inte haft någon plan för hanteringen av de aktuella målen.
      Härav kan annan slutsats inte dras än att fråga varit om ett uppsåtligt handlande. Det
      framstår även som om denna felaktiga prioritering i någon mån satts i system, vilket
      måste anses försvårande. Vad BB anfört om att ingen av parterna hört av sig och
      stött på beträffande handläggningen är inte av beskaffenhet att påverka
      bedömningen. Risken för skada måste i många fall anses betydande vid så långa
      handläggningstider som här uppstått.
      När det gällde påföljden uttalade tingsrätten följande.
      Tingsrätten har funnit åtalet styrkt förutom i de delar där preskription inträtt.
      Tingsrätten har vidare funnit att BB i samtliga fall har handlat uppsåtligen och att
      gärningarna inte är ringa. Med hänsyn härtill, till antalet brott och de långa
      tidsutdräkterna är straffvärdet så högt att påföljden inte kan stanna vid enbart böter.
      Förutsättningar föreligger att bestämma påföljden tillvillkorlig dom i förening med
      böter.
Tingsrättens dom har vunnit laga kraft. Den straffrättsliga prövningen är därmed
avslutad. Den verkställda utredningen ger inte anledning till någon ytterligare
åtgärd från min sida.

Ärendet avslutas.
