# Initiativärende om platsbristen vid häkten och anstalter

JO 2004-06-30 dnr 2449-2003

BESLUT
                                                                      Datum              Dnr                     Sid
                                                                      2003-06-30         2449-2003             1 (11)
Justitieombudsmannen
Anna-Karin Lundin




                        Initiativärende om platsbristen vid häkten och anstalter

## Initiativet

Platssituationen vid landets kriminalvårdsanstalter och häkten har varit föremål för
                        uppmärksamhet från JO:s sida vid åtskilliga tillfällen. Dåvarande JO Jan Pennlöv
                        konstaterade i beslut åren 2001 och 2002 att platssituationen vid anstalterna och
                        häktena var ägnad att i flera avseenden inge oro, inte minst mot bakgrund av de
                        betydande resursminskningar som hade skett. Han har överlämnat kopior av
                        besluten i två initiativärenden (dnr 801-2001 – JO 2001/02 s. 155 – och dnr 480-
                        2002) till riksdagens justitieutskott och Justitiedepartementet för kännedom.

                        Vid JO:s inspektioner av anstalter och häkten har platssituationen varit en av de
                        frågor som har diskuterats. Jag besökte Kriminalvårdsstyrelsen i februari 2003 och
                        styrelsens företrädare redogjorde då för de aktuella förhållandena.

                        I ett antal ärenden har det framgått att möjligheterna för intagna att ta emot besök
                        under senare tid har försämrats på grund av platssituationen. Att förhållandena för
                        intagna inom kriminalvården har påverkats även i andra avseenden framgår bl.a. av
                        ett beslut som Jan Pennlöv meddelade den 31 augusti 2001 om möjligheten för
                        intagna att studera (JO 2002/03 s. 153).

                        Med anledning av uppgifter i bl.a. anmälningar och tidningsartiklar om den
                        aktuella platssituationen beslutade jag den 28 maj 2003 att utreda saken på nytt.

## Utredning

Kriminalvårdsstyrelsens yttrande
                        Kriminalvårdsstyrelsen anmodades att yttra sig om det aktuella läget i följande
                        avseenden.

                        1. Platssituationen vid landets kriminalvårdsanstalter och häkten.

                        2. Vidtagna och planerade åtgärder.

                        3. Häktades möjligheter till gemensamhet, utevistelse, fysisk träning och att ta
                           emot besök.




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                          Dnr 2449-2003     Sid 2 (11)




Kriminalvårdsstyrelsen anförde genom överdirektören AA i ett yttrande den 18
augusti 2003 följande.
      –––

      Anstalter
      Den genomsnittliga beläggningen vid anstalterna var 4 371 under juli, vilket är
      samma medelbeläggning som under juni månad men något lägre än maj månad.
      Beläggningen brukar sjunka under sommarmånaderna. I jämförelse med juli förra
      året har beläggningen ökat.
      Medelbeläggning, juli:
                                    2002                 2003
      Totalt                       3 983                4 371
      Öppen                          896                1 150
      Sluten                       2 893                3 005
      Sluten förhöjd                 195                  216
      I juli månad uppgick antalet beläggningsbara platser till 4 713. Antalet nominella
      platser var under samma period 4 551.

      Häkten
      Medelbeläggningen vid landets häkten var under juli 1 646.
      Beläggningsutvecklingen följer tidigare år och minskade under sommarmånaderna.
      Jämfört med tidigare år är beläggningen dock högre. Medelantalet tillgängliga
      platser var 1 760 och platsutnyttjandet blir totalt cirka 94 procent men varierar
      mellan häktena.
      Antalet verkställighetsfall var 358 den 1 augusti. Av dem väntade 314 på
      anstaltsplacering och 241 hade väntat i mer än sju dagar. Det är färre jämfört med
      föregående månad men fler än vid samma tidpunkt 2002.
      Regeringen har i regleringsbrevet för 2004 ålagt kriminalvården att minska antalet
      verkställighetsfall på häktena. Kriminalvårdsstyrelsen genomför för närvarande en
      analys av hela placeringskedjan från verkställbar dom till verklig inställelse i anstalt
      vilket innebär att alla länkar i kedjan, – häkte – placerare – transport, studeras i syfte
      att effektivisera processen. Huvudanledningen till det stora antalet verkställighetsfall
      på häktena är dock bristen på framför allt slutna anstaltsplatser.

      Prognos
      Sverige har en av Västeuropas snabbaste ökningar av antalet intagna. De senaste
      årens kraftiga beläggningsökning förväntas fortsätta. Kriminalvårdsstyrelsen har för
      perioden fram till årsskiftet 2006/2007 prognostiserat ett tillkommande platsbehov
      av minst 1 000 anstalts- och häktesplatser. Prognosen bygger på förhållandet att
      antalet häktningar ökar samt att häktningstiderna blir längre. Härtill kommer att de
      längre strafftiderna ökar i antal samt nödvändigheten av att utöka platsantalet för att
      minska det antal dömda som i dag avtjänar straff på häkte för att det saknas
      anstaltsplatser. Tillsammans med detta förhållande föreligger ett angeläget behov av
      att byta ut de cirka 450 anstaltsplatser som är förlagda i äldre 1800-talsanstalter till
      mer kostnadseffektiva och ändamålsenliga lokaler.

      Vidtagna och planerade åtgärder
      Tidigare planerade, successiva volymökningsåtgärder har visat sig inte vara
      tillräckliga utan akuta lösningar har fått tillgripas i allt högre utsträckning. En
      bidragande orsak till beläggningsproblemen har, framför allt på häktessidan, varit de
                                                                     Dnr 2449-2003     Sid 3 (11)




mögelproblem som drabbat flera häkten och som inneburit att platser tillfälligt måste
stängas för sanering.
För att parera den nuvarande beläggningssituationen och samtidigt möta den
prognostiserade, framtida beläggningsutvecklingen, har Kriminalvårdsstyrelsen i en
långsiktig lokalförsörjningsplan planerat för ett utbyggnadsprogram innefattande
drygt 1 500 nya anstalts- och häktesplatser fram till och med 2006.
Regeringen har i beslut den 8 maj 2003 (Ju 2001/1028 KRIM, Ju 2003/1147 KRIM,
Ju 2003/1670 KRIM) angivit inriktningen för kriminalvårdens långsiktiga lokal-
försörjning och därvid uppdragit åt Kriminalvårdsstyrelsen att inom ramen för de
ekonomiska resurserna tillskapa fler häktes- och anstaltsplatser. Platsutbyggnaden
skall genomföras så att större och färre enheter tillskapas samtidigt som plats-
tillskottet skall medge en flexibel användning i fråga om säkerhet och beläggning
inom ramen för systemet med självförvaltning. För att klara de säsongsmässiga
variationerna i beläggningen skall anstaltsplatser kunna omvandlas till häktesplatser
och vice versa samtidigt som bostadsrum skall tillskapas som vid behov kan
användas av fler intagna. Utbyggnadsplanen medger en ”dragspelseffekt” på upp till
300 platser vilket bedöms tillgodose kriminalvårdens behov vid maximal beläggning
under höst och vår.

Platstillskott
Platstillskottet under 2002 har varit 92 platser, varav 26 öppna vid sammanlagt fem
anstalter.
För att klara den akuta överbeläggningsproblematiken har kriminalvården i det korta
perspektivet uppfört prefabricerade 25-mannapaviljonger vid tre anstalter i
storstadsområdena. Till detta har inrättats ett antal tillfälliga häktesplatser i
företrädesvis polisarrester och anstaltsplatser i förhyrda bostadspaviljonger. Ett
system för dubbelbeläggning vid vissa anstalter har införts under 2003.
Tillfälligt öppnade platser den 1 juli 2003
häkten – 158
anstalter – 36
dubbel/överbeläggning – 191
Dessa tillfälliga lösningar kommer att vara i bruk så länge behov av platserna finns
men skall fortlöpande avvecklas i takt med att nya, permanenta platser inrättas i
enlighet med utbyggnadsplanen.
Under 2003 kommer 149 nya platser att inrättas varav vissa redan har tagits i bruk.
Av dessa är 9 häktesplatser, 36 konvertibla anstalt/häkte och 29 öppna. Härutöver
tillkommer 140 platser i förhyrda bostadspaviljonger vid fem öppna anstalter fr.o.m.
månadsskiftet september/oktober.

Övriga åtgärder
En annan åtgärd som vidtagits för att öka genomströmningen av intagna från slutna
till öppna anstaltsplatser där beläggningen periodvis är lägre, har varit det s.k.
”Öppenplaceringsprojektet” som genomfördes under januari och februari 2003.
Genom åtgärden frigjordes 129 slutna anstaltsplatser.
Kriminalvårdsstyrelsens planeringsenhet har inrättat en särskild arbetsgrupp,
Platsförsörjningsgruppen, som i projektform under cirka 3 år skall leda och utveckla
byggprocessen i kriminalvården.

Häktades möjligheter till gemensamhet, utevistelse, fysisk träning och att ta emot besök
Generellt innebär perioder av överbeläggning att personalresursen vid häktena
ansträngs extra hårt. När antalet inskrivna i ett häkte överskrider vad organisationen
och lokalerna är dimensionerade för måste prioriteringar göras i verksamheten.
                                                                        Dnr 2449-2003       Sid 4 (11)




      Antalet personalkrävande transporter ökar vid högbeläggning vilket kan medföra att
      personalbrist uppstår som i sin tur påverkar häktades möjligheter till gemensamhet
      och fysisk träning.
      Besöksverksamheten måste inskränkas vid de häkten som tvingas belägga
      besöksrum med häktade. Vid häktet i Malmö, som varit särskilt utsatt, har
      besöksavdelningen varit stängd under hela perioden september 2002 – den 12 juli
      2003 med undantag av julveckan.
      Vid de arrestlokaler som tillfälligt inrättats som häktesplatser kan lokalmässiga
      begränsningar medföra att förutsättningar för i första hand fysisk träning och
      gemensamhet inte finns i normal utsträckning.
      Personalen anstränger sig dock under dessa pressande förhållanden, så långt som det
      är möjligt, för att upprätthålla en god häktesverksamhet och utnyttjar befintliga
      utrymmen i lokalerna till det yttersta.

      Enkät
      För att få en aktuell bild av situationen har samtliga häkten anmodats att senast den
      21 augusti inkomma med en beskrivning av de aktuella förhållandena avseende
      häktades möjligheter till gemensamhet, utevistelse, fysisk träning och att ta emot
      besök.
      Av de 24 häkten som nåtts av minienkäten har 16 svarat.
      Den allmänna bilden är att beläggningstrycket minskat något under
      sommarmånaderna vilket också bekräftas av beläggningsstatistiken. De tillfälligt
      öppnade häktesplatserna har också bidragit till en normalisering vid vissa orter.
      Åtta häkten rapporterar att inga inskränkningar i berörda avseenden görs medan
      övriga, vid tillfällig överbeläggning, måste inskränka verksamheten inom ett eller
      flera områden. Inte vid något häkte föreligger begränsningar inom samtliga områden
      och promenaderna upprätthålls generellt.
      Den faktiska beläggningen vid de 1 763 tillgängliga häktesplatserna var den 19
      augusti 1 599 varför några inskränkningar i angivna avseenden i dagsläget inte
      behöver tillgripas vid merparten av landets häkten. Antalet verkställighetsfall har
      från den 1 juli till den 19 augusti sjunkit med 66 till totalt 301.

## Sammanfattning

Beläggningsproblematiken i kriminalvården har under flera år inneburit stora
      påfrestningar på organisationen. Den höga beläggningen i kombination med
      bristande ekonomiska resurser har medfört att kriminalvården inte kan nå de
      uppsatta målen inom alla områden. Vid perioder av överbeläggning kan besöksrum
      och andra lokaler tillfälligt beläggas varför häktade kan drabbas av tillfälliga
      inskränkningar eller omprioriteringar avseende programverksamhet eller i fritidsoch
      besöksverksamheten.
      För att komma tillrätta med platssituationen, på både kort och lång sikt, prioriterar
      kriminalvården olika åtgärder för att tillskapa nya platser. Enligt föreliggande
      prognoser kommer den genomsnittliga beläggningen vid anstalter och häkten att
      vara 98 respektive 97 procent år 2005 för att sedan sjunka till 88 respektive 90
      procent år 2007 när utbyggnadsprogrammet förhoppningsvis är genomfört.
      –––
Aktuell statistik m.m.
Under det gångna året har jag följt Kriminalvårdsstyrelsens statistik gällande
beläggningssituationen. De senaste uppgifterna, som avser maj månad och
situationen den 1 juni 2004, visar att beläggningen i såväl häkten som anstalter är
fortsatt hög. Statistiken kan sammanfattas på följande sätt.
                                                                         Dnr 2449-2003       Sid 5 (11)




      I anstalter var platsutnyttjandet totalt 102 procent. I de öppna anstalterna var
      beläggningen 104 procent.
      I häktena är beläggningen fortsatt hög. De tillgängliga platserna utnyttjades under
      maj till 103 procent. Beläggningen i de olika häktena varierade mellan 86 och 158
      procent.
      Antalet verkställighetsfall i häkte fortsätter att vara högt. Den 1 juni väntade 416
      personer på lämplig anstaltsplats. Av dessa hade 290 väntat i mer än sju dagar.
      Motsvarande siffror för den 1 juni 2003 var 302 fall som väntade på anstaltsplats,
      varav 230 hade väntat i mer än sju dagar.
Kriminalvårdsstyrelsen har i en lokalförsörjningsplan som har lämnats till
regeringen den 21 juni 2004 föreslagit att det skall inrättas 1 000 platser fram till år
2008.

Inspektioner
Jag har under åren 2003 och 2004 inspekterat Kriminalvårdsmyndigheten
Norrköping, anstalten och häktet Norrköping, Kriminalvårdsmyndigheten Kumla,
Kriminalvårdsmyndigheten Stockholm Kronoberg, Kriminalvårdsmyndigheten
Karlstad, anstalten Karlskoga, Kriminalvårdsmyndigheten Ystad, anstalten Ystad,
Kriminalvårdsmyndigheten Helsingborg, anstalten Helsingborg, och Kriminal-
vårdsmyndigheten Malmö Norr, häktet Malmö, bl.a. med anledning av
beläggningssituationen.

Rättslig reglering m.m.
Det finns anledning att här redovisa några av de grundläggande bestämmelserna i
svensk lagstiftning och i internationella konventioner som gäller förhållandena för
dem som är häktade eller intagna i kriminalvårdsanstalt. Enligt lagen (1976:371)
om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. skall häktade behandlas så att
skadliga effekter av frihetsberövandet motverkas (1 § andra stycket). Häktade som
vill vistas tillsammans med andra häktade skall ges tillfälle till det (3 §). Under
häktestiden skall de om möjligt erbjudas sysselsättning (5 §). Vidare skall häktade
normalt ha möjlighet att dagligen vistas utomhus minst en timme (8 §). De som är
häktade får ta emot besök i den utsträckning som det lämpligen kan ske (11 §).

Enligt lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt skall kriminalvården i anstalt
utformas så att de intagnas anpassning i samhället främjas och skadliga effekter av
frihetsberövandet motverkas (4 §). De intagna skall behandlas med aktning för sitt
människovärde. De skall bemötas med förståelse för de särskilda svårigheter som
är förenade med vistelse i anstalt (9 § första stycket). De skall ges tillfälle till
lämplig sysselsättning, t.ex. arbete och undervisning. Intagna som behöver
medicinskpsykologisk eller någon annan behandling skall kunna beredas sådan (10
§). Vidare skall intagna ges tillfälle till fysisk träning och utomhusvistelse (13 §).
De får ta emot besök i den utsträckning som det lämpligen kan ske (29 §).

På det internationella området finns ett antal konventioner och andra regelsystem,
vilka Sverige har anslutit sig till eller på annat sätt är bundet av. Jag finner endast
skäl att här nämna FN:s resolution 1955 om standard minimiregler för behandling
                                                                       Dnr 2449-2003     Sid 6 (11)




av interner, FN:s resolution 1988 om principer till skydd för alla personer under
någon form av frihetsberövande, Europarådets ministerkommittés rekommendation
1987 om europeiska fängelseregler och den europeiska konventionen 1987 till
förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller
bestraffning.

Europarådets ministerkommitté antog 1999 en rekommendation som rörde
beläggningssituationen inom kriminalvården i medlemsstaterna. Vad gäller de
humanitära aspekterna och åtgärder för att motverka negativa effekter av en
ansträngd beläggningssituation sägs bl.a. följande.
      7. Where conditions of overcrowding occur, special emphasis should be placed on
      the precepts of human dignity, the commitment of prison administrations to apply
      humane and positive treatment, the full recognition of staff roles and effective
      modern management approaches. In conformity with the European Prison Rules,
      particular attention should be paid to the amount of space available to prisoners, to
      hygiene and sanitation, to the provision of sufficient and suitably prepared and
      presented food, to prisoners’ health care and to the opportunity for outdoor exercise.
      8. In order to counteract some of the negative consequences of prison overcrowding,
      contacts of inmates with their families should be facilitated to the extent possible
      and maximum use of support from the community should be made.

Bedömning
Utvecklingen under de senaste åren
JO har tidigare utrett ett stort antal ärenden som har rört platssituationen. I beslut
åren 1998 och 1999 (dnr 4549-1998 och 4544-1998) uttryckte dåvarande JO Jan
Pennlöv en förhoppning att de åtgärder som Kriminalvårdsstyrelsen företagit och
planerade skulle förbättra situationen. Det grundläggande problemet i
sammanhanget föreföll enligt hans uppfattning, som den kom till uttryck i ett beslut
den 21 december 2000 (dnr 857-2000), att vara att såväl antalet häktesplatser som
anstaltsplatser av visst slag, åtminstone periodvis, var för få.

Av Kriminalvårdsstyrelsens remissvar framgår att det även i dag finns en stor brist
på platser i häkten och anstalter. Den förhoppning som Jan Pennlöv gav uttryck för
har således ännu inte infriats. Såvitt jag kan bedöma utifrån den statistik som
redovisats ovan, klagomål som jag har fått och mina intryck från inspektioner
förefaller situationen snarare att ha förvärrats på en del håll.

Här finns det anledning att nämna att jag ofta får anmälningar om olika
missförhållanden som ytterst bottnar i platsbristen, men som jag skriver av utan
utredning.

Lagliga rättigheter
Platsbristen påverkar förhållandena vid häktena och anstalterna på många olika
sätt. I det följande kommer jag att närmare gå in på några av de konsekvenser som
platsbristen medför. Jag vill redan här betona att de häktade och de intagna genom
lagstiftning har tillförsäkrats vissa rättigheter. Systemet medger alltså inte att man
av ekonomiska eller andra skäl har en standard som inte uppfyller lagens krav.
                                                                        Dnr 2449-2003     Sid 7 (11)




Detta är enligt min uppfattning en viktig utgångspunkt för diskussionen om
platsbristen.

Lämplig placering
Vid inspektioner har personal framfört att de intagna ofta placeras i någon annan
anstalt än den som är mest lämplig med hänsyn till de intagnas behov. I stället
placeras de där det finns en plats ledig. De möjligheter som kriminalvården har att
genom olika program främja de dömdas anpassning i samhället kan alltså inte
utnyttjas effektivt. De intagnas möjligheter att ha kontakt med sina anhöriga
försvåras också.

Jag har inte gjort något utredning av hur omfattande detta problem är. Jag nöjer
mig med att konstatera att detta givetvis är en olycklig följd av situationen.

Häktades väntan på anstaltsplats
En följd av platssituationen är att intagna i häkte med verkställbara domar ofta
tvingas stanna kvar i häktet i avvaktan på anstaltsplats längre än vad som är
acceptabelt. Normalt bör väntetiden i häkte inte överstiga en vecka. Som framgår
av statistiken ovan var det den 1 juni i år 416 fängelsedömda som väntade på
lämplig anstaltsplats. Av dessa hade 290 väntat i mera än sju dagar. Detta är
givetvis mycket allvarligt.

Häktade förvaras på annan plats än i häkten
Det har tidigare inte varit ovanligt att personer som har häktats blivit kvar i
polisens arrestlokaler trots att de egentligen borde ha fått plats i häkte. Det är inte
förenligt med gällande regler att en häktad person förvaras på annan plats än i ett
häkte (jfr 24 kap. 22 § rättegångsbalken). Detta framhöll Jan Pennlöv i det tidigare
nämnda beslutet den 21 december 2000. I beslutet anförde han bl.a. att det med
hänsyn till förhållandena i polisens arrestlokaler är inhumant och ovärdigt ett
samhälle som vårt att förvara häktade personer i polisarrest för annat än en kortare
tidsperiod. Han pekade bl.a. på att dessa lokaler har en utrustningsstandard som är
betydligt lägre än en ”normal” häktescell och att det ofta förekommer störande
oväsen.

Numera har polisarrester i viss utsträckning förvandlats till häktesplatser genom att
kriminalvården har tagit över ansvaret för lokalerna. Standarden på dessa
häktesplatser är dock ofta låg. Detta har jag själv iakttagit. Som exempel kan
nämnas några celler vid Norrköpingshäktet som är belägna i polisens arrestlokaler.
Jag besökte dem vid en inspektion i februari 2003. I protokollet över inspektionen
noterades bl.a. följande.
      Golvet är av målad betong och väggarna helkaklade. Inredningen består av en
      väggfast säng och ett väggfast bord, en toalett utan lock och ett litet handfat samt en
      TV. Fönstren är utvändigt försedda med fasta plåtar som är starkt vinklade uppåt för
      att dagsljus skall komma in samtidigt som möjligheten att se ut nedåt och rakt fram
      begränsas. Det går dock bara att se ut om man befinner sig helt nära fönstret.
      Inflödet av dagsljus är starkt begränsat.
                                                                     Dnr 2449-2003     Sid 8 (11)




Jag uttalade då uppfattningen att det inte är acceptabelt att celler med så låg
standard används för häktade.

Jag har också besökt en cell som saknat både säng och bord, vilket medfört att den
häktade varit tvungen att inta sina måltider sittande på en madrass på golvet.

Med anledning av ett stort antal anmälningar har jag vidare i olika beslut det
senaste året framhållit att det enligt min mening inte är humant att förvara någon i
en s.k. fyllecell annat än för en mycket begränsad tid och att sådana celler definitivt
inte är anpassade för förvaring av intagna i flera dagar eller, vilket förekommer,
veckor.

Dubbelbeläggning
För att hantera platsbristen har man i både anstalter och häkten valt att i viss
utsträckning dubbelbelägga bostadsrum. Dubbelbeläggning av bostadsrum ingår
numera i vissa anstalter och häkten som ett ”normalt” inslag i verksamheten. Med
anledning av detta vill jag peka på det uttalande som Jan Pennlöv gjorde i beslutet
den 21 december 2000 om att det mot bakgrund av de säkerhets- och miljömässiga
faktorerna men även med beaktande av den rent mänskliga aspekten inte kan
accepteras att en mer eller mindre rutinmässig dubbelbeläggning tillgrips som en
lösning i sammanhanget.

Vad gäller dubbelbeläggning av bostadsrum finns det anledning att slå fast att
varken lagen om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. eller lagen om
kriminalvård i anstalt innehåller något förbud mot att förvara mer än en intagen i
ett bostadsrum. Bostadsrummen i landets häkten och anstalter är emellertid normalt
inte byggda och utrustade för att samtidigt inrymma mer än en person. När två
intagna tvingas dela bostadsrum är det inte ovanligt att den ena är hänvisad till att
sova på en madrass på golvet. Det förekommer att det finns plats för bara en stol,
vilket innebär att de intagna måste turas om med att sitta.

Intagna som jag har träffat vid mina inspektioner har uppgivit att det förekommer
att en rökare och en icke-rökare placeras tillsammans. Det har påpekats att det kan
förekomma svårigheter för intagna även av andra skäl att dela bostadsrum.

Här kan det vidare finnas skäl att citera FN:s standard minimiregler, artikel 9 (1).

      Where sleeping accomodation is in individual cells or rooms, each prisoner shall
      occupy by night a cell or room by himself. If for special reasons, such as temporary
      overcrowding, it becomes necessary for the central prison administration to make an
      exception to this rule, it is not desirable to have two prisoners in a cell or room.
Inkvartering i besöksrum m.m.
I en del fall sker inkvartering av intagna i lokaler som inte är avsedda som
bostadsrum. I massmedier har det förekommit uppgifter om att intagna har
inkvarterats i tvättstugor och gemensamhetsutrymmen av olika slag. Liknande
uppgifter har lämnats till mig i samband med inspektioner och i anmälningar.
                                                                    Dnr 2449-2003    Sid 9 (11)




Det är naturligtvis särskilt olyckligt att besöksutrymmen tas i anspråk för
inkvartering av intagna om intagnas möjligheter att ta emot besök därigenom
försämras. Vid den inspektion som jag gjorde av häktet Malmö den 13 maj 2004
uppgavs beträffande besöksmöjligheterna att det under ett och ett halvt års tid
endast hade kunnat förekomma besök under enstaka veckor på grund av att
besöksrummen hade tagits i anspråk för inkvartering av intagna.

Boendet – sammanfattande bedömning
Det finns alltså anledning att av olika skäl vara kritisk till det sätt på vilket de
intagnas boende har lösts. Sammanfattningsvis är det min uppfattning att åtskilliga
intagna i häkten och anstalter med fog kan hävda att de utsätts för en behandling
som är fullständigt oacceptabel från humanitär synpunkt och alltså strider mot de
principer som ligger till grund för lagstiftningen på området.

Rätten till gemensamhet, sysselsättning, fysisk träning och andra aktiviteter
Överbeläggningen medför givetvis inte bara problem när det gäller inkvarteringen,
utan får också andra följder. En är att det blir flera som måste samsas om t.ex. de
besöksrum och de utrymmen för fysisk träning som finns tillgängliga. Det blir
också en ökad efterfrågan på verksamheter av olika slag, t.ex. arbete och annan
sysselsättning.

Vid de inspektioner som jag har gjort av olika häkten och anstalter, liksom vid
tidigare JO-inspektioner, har både personal och intagna tagit upp detta och uttryckt
sin oro över situationen. Det har också framgått att det har varit nödvändigt att
avsätta avsevärda personalresurser för att hantera platsbristen administrativt och
rent praktiskt. Detta har i sin tur inneburit att det på många håll tidvis inte har
funnits den personal som behövts för att se till att de intagna får möjlighet till t.ex.
gemensam vistelse, sysselsättning, fysisk träning och utomhusvistelse. Vidare har
personalens möjligheter att samtala med de intagna minskats. De i egentlig mening
kriminalvårdande åtgärderna har i förhållande till nödvändiga åtgärder för tillsyn
och förvaring på många håll kommit alltmer i skymundan. Det har i olika
sammanhang framhållits bl.a. att den nuvarande ansträngda situationen skapar
spänningar såväl mellan intagna som mellan intagna och personal. Häri ligger
naturligtvis en risk för våldshandlingar av olika slag.

I detta sammanhang finns det anledning att nämna följande. Europarådets
antitortyrkommitté besökte Sverige i början av år 2003. I sin rapport från besöket
rekommenderar kommittén de svenska myndigheterna att bl.a. fortsätta sina
strävanden att ge de häktade möjligheter att vistas utanför cellerna och att ägna sig
åt meningsfulla aktiviteter.

I ett större antal anmälningar under år 1999 klagade intagna i Kronobergshäktet på
att möjligheten till gemensam vistelse hade blivit kraftigt inskränkt. Chefen för
myndigheten bekräftade att det på grund av bristande resurser hade blivit
nödvändigt med begränsningar av gemensamheten mellan intagna.
                                                                           Dnr 2449-2003     Sid 10 (11)




I sina beslut den 4 november 1999 i de aktuella ärendena (dnr 3768-1999 m.fl.)
betonade Jan Pennlöv att häktade som huvudregel skall ges tillfälle till gemensam
vistelse med en eller flera andra häktade. Denna regel infördes för att skapa en mer
human utformning av häktesverksamheten. Därför var det enligt hans uppfattning
inte acceptabelt om möjligheten till gemensam vistelse inskränktes eller t.o.m.
omöjliggjordes p.g.a. bristande resurser.

Sedan saken aktualiserats på nytt anförde han i ett senare beslut (JO 2001/02 s.
155) bl.a. följande.

      Vid mina besök på häkten under senare tid har det framkommit att problemet med
      inskränkningar i möjligheterna till gemensamhet mellan intagna till följd av
      bristande resurser är av generell natur. Det är enligt min mening uppenbart att
      lagstiftningen om gemensamhet mellan häktade blir innehållslös om det saknas
      erforderliga resurser. Jag är samtidigt medveten om att det av andra skäl, t.ex.
      klientelets sammansättning, ibland kan vara svårt att låta intagna vistas tillsammans.
      Sådana svårigheter – som också delvis är betingade av platsbristen på häktena – får
      dock inte tas till intäkt för att inte så långt möjligt tillämpa reglerna om möjlighet till
      gemenskap.
Jag anser att det är i lika hög grad uppenbart att reglerna om t.ex. intagnas rätt att ta
emot besök, att bedriva fysisk träning och vistas utomhus, att ha olika former av
sysselsättning eller delta i programverksamhet av olika slag blir innehållslösa om
de resurser som krävs för att genomföra dessa aktiviteter saknas.

Avslutande kommentar
Som tidigare nämnts har det från olika håll uttryckts oro över den nuvarande
situationen. Jag delar självklart den oron. Vad som är särskilt allvarligt är att
förhållandena fortlöpande har försämrats under en följd av år och att de planer som
nu finns för att förbättra situationen inte kan få effekt förrän om ytterligare några
år.

Det är inte JO:s uppgift att anlägga kriminalpolitiska eller ekonomiska aspekter på
frågan. Det är däremot JO:s rätt och skyldighet att ingripa när lagar och andra
författningar inte efterlevs i den offentliga förvaltningen. I JO:s uppdrag ingår
särskilt att se till att medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter inte träds för
när i den offentliga förvaltningen.

De svenska lagar som reglerar förhållandena för häktade och intagna i
kriminalvårdsanstalter bygger på värderingar som är grundläggande för vårt
samhällsskick, bl.a. respekten för den enskildes människovärde. Ett viktigt inslag i
regleringen är att villkoren för sådana inskränkningar i de enskilda fri- och
rättigheter som är nödvändiga i häkten och anstalter är noggrant reglerade och även
i övrigt uppfyller höga krav på rättssäkerhet.

Som situationen nu har utvecklats saknar de ansvariga i häktena och anstalterna
många gånger i praktiken möjlighet att uppfylla kraven i lagstiftningen. Det går
givetvis inte att beskriva problemet i kvantitativa termer. Men det är ingen tvekan
                                                                  Dnr 2449-2003   Sid 11 (11)




om att problemet är mycket allvarligt, inte minst med tanke på karaktären av den
lagstiftning det är fråga om.

Det är inte möjligt för mig att slå fast vilka faktorer som har lett fram till den
nuvarande situationen. Jag har därför inte heller underlag att uttala kritik mot
någon myndighet eller tjänsteman. Jag vill emellertid slå fast att det är
utomordentligt angeläget att den negativa utvecklingen inte fortsätter, utan att man
snabbt sätter in åtgärder för att vända den.

Kriminalvårdens grundläggande syfte är att främja de intagnas samhällsanpassning.
Detta syfte uppnår man inte med dagens platsbrist.

Någon ytterligare åtgärd från min sida är inte påkallad för närvarande. Jag kommer
självfallet att följa utvecklingen på området.

Jag överlämnar en kopia av beslutet till riksdagens justitieutskott och
Justitiedepartementet.

Med detta avslutar jag ärendet.
