# Anmälan mot Försvarsmakten om att en officer har utsatts för repressalier efter att ha gjort vissa inlägg i sociala medier. Även kritik
mot myndigheten för långsam handläggning av en begäran om handlingsutlämnande

JO 2019-12-23 dnr 245-2018

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                      Sid
                                                                          2019-12-23              245-2018               1 (13)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabeth Rynning




                        Anmälan mot Försvarsmakten om att en officer har utsatts för
                        repressalier efter att ha gjort vissa inlägg i sociala medier. Även kritik
                        mot myndigheten för långsam handläggning av en begäran om
                        handlingsutlämnande


                          Beslutet i korthet: En kapten inom Försvarsmakten hade gjort vissa inlägg i sociala
                          medier om myndighetens verksamhet. Kaptenen blev därefter bl.a. konfronterad av
                          överordnade befäl om sina inlägg samt tilldelades en helt annan befattning än den
                          han hade. Kaptenen ansåg att Försvarsmaktens åtgärder bröt mot
                          repressalieförbudet i yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen.
                          Försvarsmakten å sin sida anförde att åtgärderna inte utgjorde repressalier utan
                          grundades på myndighetens lagstadgade skyldighet att värna säkerhetsskyddet i
                          verksamheten.
                          ChefsJO konstaterar i beslutet att Försvarsmakten har vidtagit vissa åtgärder som
                          typiskt sett inte är tillåtna enligt regleringen om förbud mot repressalier. När reglerna
                          om sekretess inte utgör något hinder har även anställda inom Försvarsmakten frihet
                          att framföra sina synpunkter i olika frågor och delta i den allmänna debatten. ChefsJO
                          uttalar att ett sådant agerande emellertid i praktiken kan få betydelse ur andra
                          aspekter som en myndighet har att beakta i sin verksamhet. En tänkbar sådan aspekt
                          kan vara de krav som uppställs i säkerhetsskyddslagstiftningen. Detta innebär att
                          även om en myndighets åtgärd ur den enskildes synpunkt uppfattas som en
                          reprimand eller en repressalie kan åtgärden i själva verket ha varit motiverad utifrån
                          tvingande regler som myndigheten har att följa.
                          ChefsJO konstaterar att utredningen enligt hennes mening inte visar att de åtgärder
                          som Försvarsmakten vidtagit har utgjort otillåtna repressalier. För att underlätta för
                          Försvarsmaktens personal bedömer chefsJO dock att Försvarsmakten bör se över
                          och förtydliga sina riktlinjer och sin handbok om sociala medier. ChefsJO riktar även
                          kritik mot Försvarsmakten för att myndigheten inte har handlagt en begäran om
                          utlämnande av handlingar tillräckligt skyndsamt.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 11 januari 2018 framförde kaptenen AA
                        klagomål mot Försvarsmakten, Försvarsmaktens Telekrigstödenhet (TKSE),
                        som är en del av Ledningsregementet. Han anförde bl.a. följande:




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                      Dnr 245-2018      Sid 2 (13)




I slutet av november 2017 tillträdde han en ny befattning vid TKSE.
Den 5 december blev han inkallad till samtal med två avdelningschefer som
konfronterade honom om vissa inlägg som han hade skrivit på Twitter och i sin
blogg. Inläggen var kritiska till vissa förhållanden inom Försvarsmakten.
Avdelningscheferna förmedlade att de inte litade på honom på grund av de
åsikter som han hade uttryckt i sociala medier och därför inte ville ”släppa in”
honom i TKSE:s verksamhet. Han påtalade då att yttrandefriheten är grundlags-
skyddad och att han hade följt Försvarsmaktens policy för sociala medier. Han
frågade även avdelningscheferna om de ansåg att han hade brutit mot någon
sekretess, men fick nekande svar.

Påföljande dag meddelade en avdelningschef att ledningsgruppen vid TKSE
hade beslutat att dra in hans behörighet till TKSE:s IT-system för behandling av
hemlig information. Genom detta omöjliggjordes hans fortsatta inskolning och
utförandet av relevanta arbetsuppgifter. De arbetsuppgifter som han i stället har
tilldelats ligger långt under hans kompetensnivå.

Den 8 januari 2018 skickade han ett e-postmeddelande till sina överordnade där
han beskrev hur han upplevde sin arbetsmiljö. Nästa dag hölls ett s.k.
chefssamtal med honom. Chefen för TKSE förklarade då för honom att
förbandet inte inskränkte hans yttrandefrihet men att en befattning vid TKSE
inte är förenlig med ett deltagande i den allmänna debatten på det sätt som skett
eftersom detta kan leda till bristande förtroende hos TKSE:s samarbetspartners
och innebära negativa konsekvenser för Försvarsmakten. Han fick även skriva
under ett dokument där han bekräftade att han fått del av denna information.

Han anser att Försvarsmaktens agerande har utgjort en kränkning av hans
yttrandefrihet och strider mot det s.k. repressalieförbudet i tryckfrihets-
förordningen.

AA bifogade vissa dokument till sin anmälan.

Utredning
Anmälan med bilagor remitterades till Försvarsmakten för yttrande. I sitt
remissvar anförde Försvarsmakten, Högkvarteret, genom överbefälhavaren,
bl.a. följande (bilagorna har här utelämnats):

## Bakgrund

AA har de senaste två åren varit placerad utomlands inom ramen för ett utbild-
      ningsprogram som Försvarsmakten deltar i. Vid hemkomsten har Försvars-
      makten arbetslett honom till en befattning vid TKSE, där han sedan den
      11 november 2017 har tjänstgjort som telekrigsofficer med inriktning mot den
      marina arenan.
      Den 4 december 2017 kom det till arbetsgivarens kännedom att AA vid ett flertal
      tillfällen uttalat sig på sin blogg och på sitt Twitter-konto i frågor som rör
      Försvarsmakten, bland annat rörande olika system som används i Försvars-
      maktens verksamhet och rörande Försvarsmaktens beredskap. När arbetsgivaren
      fick kännedom om AA:s uttalanden i sociala media gjordes bedömningen att
      uttalandena kunde innebära en risk från säkerhetssynpunkt, vilket var särskilt
                                                                 Dnr 245-2018        Sid 3 (13)




känsligt då den befattning AA nyligen hade tillträtt var en befattning i säker-
hetsklass som innebar hantering av sekretessbelagd information rörande rikets
säkerhet. Med anledning av detta höll chefen för marinens undervattenssen-
soranalyscentral och chefen för underrättelseavdelningen vid TKSE den
5 december 2017 ett s.k. skyddssamtal med AA. Skyddssamtal genomförs som
en del i Försvarsmaktens fortlöpande säkerhetsprövning och har framför allt ett
förebyggande syfte som är tänkt att öka mottagarens motståndskraft mot säker-
hetshotande verksamhet och att medvetandegöra mottagaren om säkerhetsrisker
med olika beteenden.
Som en följd av skyddssamtalet initierade säkerhetschefen vid TKSE den
7 december 2017 ett personalärende vid militära underrättelse- och säkerhets-
tjänsten (MUST) rörande säkerhetshotande verksamhet som ett led i den fort-
löpande säkerhetsprövningen av AA. Handläggningen av detta ärende pågår för
närvarande vid MUST. Samtidigt som personalärendet initierades beslutade
chefen för TKSE att tillfälligt frånta AA behörigheten till TKSE:s hemliga
produktionssystem, där sekretessbelagd information rörande rikets säkerhet
hanteras. AA informerades om detta beslut den 7 december 2017 vid ett
ytterligare skyddssamtal som hölls av chefen för avdelningen taktik- och
teknikutveckling och chefen för marinens undervattenssensoranalyscentral vid
TKSE. AA har även fått skriftlig information rörande förbandsledningens
ställningstagande i stort.
I avvaktan på MUST:s beslut inom ramen för den pågående säkerhetsprövningen
har AA arbetsletts till en befattning vid Försvarshögskolan (FHS).

Försvarsmaktens inställning
Av 1 § säkerhetsskyddslagen (1996:627) framgår att lagen gäller vid verksamhet
hos bland annat staten. Enligt 5 § säkerhetsskyddslagen ska det, i sådan verksam-
het som lagen avser, finnas det säkerhetsskydd som behövs med hänsyn till
verksamhetens art, omfattning och övriga omständigheter. Med säkerhetsskydd
avses enligt 6 § samma lag skydd mot bland annat spioneri, sabotage och andra
brott som kan hota rikets säkerhet. Säkerhetsskyddet ska enligt 7 § samma lag
förebygga bland annat att personer som inte är pålitliga från säkerhetssynpunkt
deltar i verksamhet som har betydelse för rikets säkerhet. Detta krav säkerställs
genom s.k. säkerhetsprövning. Enligt 11 § säkerhetsskyddslagen är en av förut-
sättningarna för att anställas i en verksamhet som har betydelse för rikets säker-
het att personen har genomgått säkerhetsprövning och därmed uppfyller kraven
enligt säkerhetsskyddslagen. Säkerhetsprövning ska enligt 11 § säkerhets-
skyddslagen alltid ske i samband med anställning. Enligt samma bestämmelse
ska säkerhetsprövning även göras fortlöpande under pågående anställning. Syftet
med säkerhetsprövning är enligt samma bestämmelse att klarlägga om personen
kan antas vara lojal mot de intressen som skyddas i säkerhetsskyddslagen och
om personen i övrigt är pålitlig från säkerhetssynpunkt.
I säkerhetsskyddsförordningen (1996:633) finns mer detaljerade bestämmelser
rörande säkerhetsskydd inom verksamhet som har betydelse för rikets säkerhet.
Av 7 § säkerhetsskyddsförordningen framgår att om inte annat följer av
bestämmelser i lag är endast den behörig att ta del av hemliga uppgifter som
bedöms pålitlig från säkerhetssynpunkt.
Enligt 14 § säkerhetsskyddsförordningen ska säkerhetsprövning grundas på den
personliga kännedom som finns om den person som prövningen gäller, på upp-
gifter som framkommer av betyg, intyg och referenser samt på uppgifter som
framkommer vid registerkontroll och särskild personutredning om sådan
genomförs.
Närmare bestämmelser för säkerhetsprövning finns i Försvarsmaktens före-
skrifter (FFS 2015:2) om säkerhetsskydd samt i Försvarsmaktens interna
bestämmelser (FIB 2015:2) om säkerhetsskydd och skydd av viss materiel.
Enligt 4 kap. 2 § FFS 2015:2 ska varje myndighet som omfattas av föreskriften
                                                                  Dnr 245-2018        Sid 4 (13)




fortlöpande pröva pålitligheten hos de anställda från säkerhetssynpunkt genom
säkerhetsprövning, särskilt i fråga om de personer som har anställning eller
deltar i verksamhet som är placerad i säkerhetsklass.
Om det vid en säkerhetsprövning konstateras förhållanden som är av sådan art att
en person inte kan placeras i säkerhetsklass, eller att någon annan restriktion ska
gälla, fattas vid MUST ett säkerhetsskyddsbeslut i personärende i enlighet med
reglerna i 4 kap. 9 § FIB 2015:2. Information som leder till ett sådant beslut kan
ha sitt ursprung i säkerhetsprövningsintervju, registerkontroll, säkerhetsrapport,
det militära säkerhetsregistret eller övriga uppgifter som kommit till MUST:s
kännedom. Av 4 kap. 9 § FIB 2015:2 följer att när ett sådant beslut har fattats av
MUST ska det följas av ansvarig chef, som då slutligt ska fatta beslut om den
prövade personens framtida deltagande i säkerhetskänslig verksamhet.
Försvarsmakten delar inte AA:s uppfattning att myndighetens agerande gentemot
honom inneburit en begränsning av hans yttrandefrihet eller ett brott mot
repressalieförbudet. Försvarsmaktens agerande gentemot AA har haft sin grund i
de författningsreglerade krav på säkerhetsskydd som myndigheten är skyldig att
ställa på all personal som arbetar inom verksamhet som rör rikets säkerhet. AA:s
befattning inom TKSE var placerad i säkerhetsklass och innefattade hantering av
hemlig och skyddsvärd information rörande rikets säkerhet. Således hade
Försvarsmakten krav på sig att fortlöpande genomföra säkerhetsprövning på hans
befattning.
Kort efter att AA tillträdde befattningen vid TKSE uppdagades omständigheter
som innebar att AA:s pålitlighet från säkerhetssynpunkt kunde ifrågasättas. Med
hänsyn till rikets säkerhet redogör Försvarsmakten i detta yttrande inte närmare
för de omständigheter som låg till grund för förbandsledningens bedömning att
AA:s uttalanden i sociala media innebar att hans pålitlighet från säkerhetssyn-
punkt kunde ifrågasättas. Förbandsledningen agerade då i enlighet med de regler
som Försvarsmakten har att följa rörande säkerhetsskyddet för verksamheten.
Kraven på de anställdas lojalitet och pålitlighet ur säkerhetssynpunkt är grund-
läggande delar i säkerhetsskyddet av verksamheten och potentiella brister i
sådana hänseenden ska skyndsamt hanteras och utredas. Den initiala åtgärden
som förbandsledningen vidtog var att hålla ett skyddssamtal med AA i syfte att
från säkerhetssynpunkt påtala olämpligheten i hans uttalanden i sociala media.
Under skyddssamtalet uppvisade AA en bristande förståelse för olämpligheten
från säkerhetssynpunkt med de uttalanden som han gjort i sociala media. Vid
samtalet klargjorde AA att han inte hade för avsikt att förändra sitt beteende på
sociala media trots den information som han fått från cheferna. Efter samtalet
bedömde förbandsledningen vid TKSE att AA påvisade brister i sitt säkerhets-
medvetande, särskilt avseende riskerna med aggregering av skyddsvärd
information och innebörden av personlig sårbarhet kopplat till exponering av
sina kunskaper inom områden som rör rikets säkerhet. Bland annat dessa
riskområden från säkerhetssynpunkt påtalas i Försvarsmaktens riktlinjer för
sociala medier och Försvarsmaktens handbok i sociala medier som centrala
faktorer för de anställda att beakta vid användning av sociala media. Samman-
taget gjordes bedömningen att AA:s pålitlighet från säkerhetssynpunkt kunde
ifrågasättas. I sådana situationer är det enligt säkerhetsskyddsregleringen
förbandets skyldighet att skyndsamt agera, dels genom att vidta eventuella
konkreta åtgärder i förhållande till den anställde, dels genom att överlämna
information till MUST för förnyad säkerhetsprövning. Efter skyddssamtalet
beslutade därför chefen vid TKSE att omedelbart frånta AA tillgången till
TKSE:s produktionssystem där hemlig information rörande rikets säkerhet
hanteras. Samtidigt initierade säkerhetschefen vid TKSE ett personalärende hos
MUST rörande säkerhetshotande verksamhet. Syftet med ärendet är att MUST
inom ramen för en förnyad säkerhetsprövning ska bedöma AA:s pålitlighet från
säkerhetssynpunkt. Först efter att MUST har fattat ett säkerhetsskyddsbeslut i
ärendet kan Försvarsmakten slutligt ta ställning till vad som utgör en lämplig
befattning för AA från säkerhetssynpunkt.
                                                                         Dnr 245-2018        Sid 5 (13)




      I den uppkomna situationen har förbandsledningen vid TKSE agerat skyndsamt
      för att ordna med meningsfulla arbetsuppgifter för AA. Detta var inte helt
      okomplicerat eftersom AA av säkerhetsskäl var tillfälligt fråntagen sin
      behörighet att arbeta i TKSE:s hemliga produktionssystem. Arbetet med att ta
      fram alternativa arbetsuppgifter påbörjades omedelbart efter beslutet om att
      inleda en förnyad säkerhetsprövning. Den första tiden arbetsleddes AA bland
      annat till att slutföra sin reserapport från utbildningen utomlands samt att genom-
      föra planering av TKSE:s verksamhet under 2019. Från och med den 19 februari
      2018 har förbandsledningen vid TKSE arbetslett AA till en befattning vid
      Försvarshögskolan (FHS), vilket AA ställt sig positiv till. Vid FHS arbetar AA
      som lärare samt med utveckling inom området militärteknik. Placeringen vid
      FHS är tillfällig i avvaktan på MUST:s säkerhetsskyddsbeslut.
      Sammantaget är det Försvarsmaktens inställning att förbandet i den uppkomna
      situationen har agerat korrekt och kraftfullt för att följa de författningsreglerade
      krav som ställs på säkerhetsskyddet i verksamheten, samtidigt som förbandet har
      visat omsorg om AA genom att skyndsamt arbetsleda honom till en befattning
      som väl möter hans kompetens och erfarenhet.
I ett flertal skrivelser kommenterade AA remissvaret. Han anförde bl.a.
följande:

Den 18 december 2018 hölls ett möte mellan honom och bl.a. chefen för
Ledningsregementet. Vid mötet delgavs han information om att förbandet hade
anmält honom till Försvarsmaktens personalansvarsnämnd med begäran om att
han skulle sägas upp eller avskedas. Han fick läsa två arbetshandlingar med viss
information som låg till grund för beslutet. Vid slutet av mötet begärde han att
få kopior av handlingarna varvid han blev hänvisad att göra en framställan om
handlingsutlämnande. Han blev dock lovad att HR-chefen skulle återkomma
med diarienummer på personalärendet. Nästa dag skickade han en påminnelse
om detta till HR-chefen. Den 7 januari 2019 fick han ett meddelande med
diarienumret, varefter han begärde att få del av de aktuella handlingarna. Den
15 januari fick han ett e-postmeddelande från en jurist vid Högkvarteret som
meddelade att sekretessprövning pågick och att handlingarna skulle lämnas ut
så fort denna var färdig. En handling lämnades ut till honom den 25 januari.
Han anser att Försvarsmaktens hantering inte uppfyller skyndsamhetskravet i
tryckfrihetsförordningen.

Det framgick av handlingen att vissa officerare vid TKSE hade medverkat vid
en säkerhetsrapportering och en menbedömning i fråga om honom. Eftersom
officerarna har pekats ut av honom i hans anmälan till JO och i en anmälan om
kränkande särbehandling måste det ha stått klart för dessa att de var jäviga i
frågan.

AA:s kommentarer i ovan angivna delar remitterades till Försvarsmakten för
yttrande. I sitt förnyade remissvar anförde Försvarsmakten, Högkvarteret,
genom överbefälhavaren, bl.a. följande (bilagan har här utelämnats):

## Bakgrund

Hanteringen av begäran om allmän handling
      Vid ett möte på Ledningsregementet i december 2018 frågade AA om han kunde
      få kopior på två arbetshandlingar som uppvisats vid mötet. Försvarsmaktens
                                                                 Dnr 245-2018        Sid 6 (13)




representanter vid mötet kom överens med AA om att det inte skulle tas några
kopior av de aktuella handlingarna och att han istället skulle återkomma till
myndigheten med en begäran om allmän handling vid en senare tidpunkt om han
så önskade.
Försvarsmakten mottog sedermera AA:s begäran om att ta del av allmän hand-
ling den 7 januari 2019. Begäran registrerades samma dag och fördelades för
handläggning inom Högkvarteret. Den 8 januari 2019 skickades en bekräftelse
via e-post till AA där det framgick att hans begäran mottagits samt att beredning
påbörjats. För att kunna ta ställning till begäran genomfördes en sekretess-
prövning som krävde bedömning från flera olika delar av Försvarsmakten. Då
handläggningen i viss mån drog ut på tiden skickade Försvarsmakten
information om detta till AA via e-post den 15 januari 2019. Efter att en full-
ständig beredning och sekretessprövning genomförts lämnades begärda hand-
lingar ut i de delar som inte omfattades av sekretess till AA den 23 januari 2019.
Den 27 januari 2019 begärde AA om att få ett skriftligt överklagbart
myndighetsbeslut. Ett sådant beslut fattades den 29 januari 2019 och expe-
dierades till honom samma dag, se bilaga.

Frågan om jäv
Eftersom det förelegat misstanke om att AA röjt sekretessbelagd information har
en säkerhetsrapport och en s.k. preliminär menbedömning gjorts rörande den
misstänkta informationsförlusten. Aktuell säkerhetsrapport upprättades i
september 2018 av en säkerhetsofficer vid TKSE och skickades vidare till
förbandsledningen vid Ledningsregementet för vidare hantering. I anslutning till
säkerhetsrapporten har en preliminär menbedömning avseende misstänkt
informationsförlust genomförts. Denna bedömning har genomförts och beslutats
vid en annan organisationsenhet inom Försvarsmakten, och har således inte
beslutats av personal vid TKSE.

Försvarsmaktens inställning

Hanteringen av begäran om allmän handling
Försvarsmakten uppfattade inte AA:s förfrågan om att få kopior på de arbets-
handlingar som visades upp vid mötet i Enköping i december 2018 som en
begäran om att utfå allmänna handlingar. Vid mötet konstaterades att det var
fråga om arbetshandlingar och Försvarsmaktens representanter vid mötet kom
överens med AA om att han, om han så önskade, skulle återkomma till
myndigheten med en begäran om allmän handling vid en senare tidpunkt.
När Försvarsmakten sedermera mottog AA:s begäran om att få ta del av
allmänna handlingar inleddes beredningen av utlämnandet vid Högkvarteret.
Beredningen innefattade en komplicerad sekretessprövning och krävde
bedömning från flera olika enheter inom myndigheten. Detta föranledde att
handläggningen i viss mån drog ut på tiden. Försvarsmakten konstaterar att
utlämnandet skedde två och en halv vecka efter att begäran mottagits. Försvars-
makten är medveten om tidsutdräkten, men framhåller samtidigt att handlägg-
ningen av ärendet pågick aktivt under hela den aktuella tidsperioden. Försvars-
makten framhåller vidare att myndigheten vid flera tillfällen har kommunicerat
med AA för att fortlöpande upplysa honom om ärendets status samt om skälet till
den förlängda handläggningstiden. Sammanfattningsvis anser Försvarsmakten att
myndigheten har agerat inom ramen för gällande krav på skyndsamhet i det
aktuella utlämnandeärendet.

Frågan om jäv
Av 6 och 7 §§ säkerhetsskyddslagen (1996:627) framgår att myndigheter har en
skyldighet att skydda uppgifter som omfattas av sekretess och som rör rikets
säkerhet. Säkerhetsskyddet ska bland annat förebygga att sådana uppgifter
obehörigen röjs. Vid misstanke om att ett röjande har skett till någon obehörig
ska en s.k. menbedömning göras, vilket följer av 10 § säkerhetsskydds-
                                                                        Dnr 245-2018        Sid 7 (13)




      förordningen (1996:633). Menbedömningen tar sikte på att bedöma eventuell
      skada eller men som röjandet inneburit för rikets säkerhet. I linje med säkerhets-
      skyddslagstiftningen har varje försvarsmaktsanställd ett individuellt ansvar att
      säkerhetsrapportera kännedom om säkerhetshotande verksamhet, såsom
      exempelvis informationsförlust av uppgift som rör rikets säkerhet, vidare i sin
      säkerhetsorganisation. En säkerhetsrapport kan i förlängningen leda till
      konsekvenser i säkerhetshänseende för den individ som rapporten avser. Inom
      Försvarsmakten är det den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten som
      ansvarar för bedömning och bearbetning av säkerhetsrapporter samt för
      eventuella beslut som fattas med anledning av sådana rapporter.
      I nu aktuellt fall har en säkerhetsofficer vid TKSE fått kännedom om misstänkt
      informationsförlust av uppgifter rörande rikets säkerhet och har då agerat i enlig-
      het med skyldigheten att genomföra säkerhetsrapportering. Det har inte varit
      någon av de individer som namnges i anmälan till JO som har ansvarat för att
      upprätta den aktuella säkerhetsrapporten. Vidare har den preliminära menbedöm-
      ningen avseende misstänkt informationsförlust inte genomförts eller beslutats vid
      TKSE. Det har således inte heller här varit någon av de individer som namnges i
      anmälan till JO som har ansvarat för bedömningen. Det samlade underlaget,
      innefattande säkerhetsrapporten och den preliminära menbedömningen från
      annan organisationsenhet, har skickats av aktuell säkerhetsofficer vid TKSE till
      förbandsledningen för Ledningsregementet för vidare hantering. Att säkerhets-
      rapportering och menbedömning genomförs vid misstänkt säkerhetshotande
      verksamhet i form av informationsförlust av hemlig information rörande rikets
      säkerhet är en central del i ett fungerande säkerhetsskydd. Försvarsmakten anser
      sammanfattningsvis inte att det har förelegat någon form av jävsförhållande
      inom ramen för det aktuella förfarandet.
I ett flertal skrivelser kommenterade AA remissvaret och vidhöll bl.a. att han
hade begärt att få del av handlingarna vid det aktuella mötet och att utlämnandet
hade tagit för lång tid.

Den 4 september 2018 sammanträffade jag och byråchefen Jörgen Buhre med
företrädare för Försvarsmakten i syfte att få kompletterande information i
ärendet. Vid mötet framhölls från Försvarsmaktens sida bl.a. att riskerna med
att exponera sig i exempelvis sociala medier är beroende av vilken befattning en
medarbetare har. Det konstaterades att myndighetens policydokument på
området skulle kunna vara tydligare.

Den 29 juli 2019 inkom AA med en skriftlig slutlig menbedömning som
upprättats den 16 juli 2019 av Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten
(MUST). Handlingen visade att MUST hade bedömt att innehållet i de aktuella
inläggen som AA hade gjort via Twitter inte omfattades av sekretess och att
röjandet av uppgifterna inte hade medfört något men, alltså skada, för Sveriges
säkerhet.

En föredragande vid JO inhämtade därefter muntliga upplysningar från
Försvarsmaktens personalansvarsnämnd. Av uppgifterna framgick att den
anmälan till nämnden som avsåg AA hade återkallats, varefter nämnden
den 11 september 2019 hade avskrivit ärendet där.
                                                                       Dnr 245-2018     Sid 8 (13)




Rättslig reglering
Inledning
Vissa kapitel i tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen
(YGL) genomgick språkliga och redaktionella förändringar den 1 januari 2019,
varvid flera av bestämmelserna fick ett nytt paragrafnummer. Nedan hänvisas
till de lagbestämmelser som numera gäller.

Objektivitetsprincipen
Enligt 1 kap. 9 § regeringsformen (RF) ska förvaltningsmyndigheter beakta
allas likhet inför lagen och iaktta saklighet och opartiskhet i sin verksamhet.
Bestämmelsen ger uttryck för en allmängiltig offentligrättslig objektivitets-
princip som bl.a. innebär att myndigheter inte får ta hänsyn till ovidkommande
omständigheter.

Yttrandefrihet
Enligt 2 kap. 1 § 1 RF är var och en gentemot det allmänna tillförsäkrad
yttrandefrihet. Med yttrandefrihet avses frihet att i tal, skrift eller bild eller på
annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor.
Yttrandefriheten får begränsas genom lag med hänsyn till vissa preciserade
ändamål (2 kap. 20–23 och 25 §§ RF).

Yttrande- och åsiktsfriheten omfattar även offentligt anställda och utgör en
förutsättning för en fri debatt om lämpligheten och riktigheten i myndigheternas
handlande. En offentligt anställd har som utgångspunkt rätt att fritt uttala sig om
sådana förhållanden på arbetsplatsen som han eller hon anser bör komma till
allmänhetens kännedom.

Sekretess och tystnadsplikt i allmän verksamhet
I offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, finns bestämmelser om
sekretess i det allmännas verksamhet. Dessa regler begränsar den offentligt
anställdes rätt att yttra sig om vad han eller hon fått veta i samband med sin
tjänst (s.k. tystnadsplikt).

I 15 kap. 2 § OSL regleras den s.k. försvarssekretessen. Enligt den
bestämmelsen gäller sekretess bl.a. för uppgift som rör verksamhet för att
försvara landet eller planläggning eller annan förberedelse av sådan verksamhet
eller som i övrigt rör totalförsvaret, om det kan antas att det skadar landets
försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs. Det
kan i detta sammanhang anmärkas att den rätt att meddela och offentliggöra
uppgifter som följer av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen i
hög grad är inskränkt när det gäller uppgifter som omfattas av försvars-
sekretessen (jfr 15 kap. 6 § tredje stycket OSL).

JO har tidigare uttalat att det när en myndighet tar upp sekretessfrågor med sina
anställda är viktigt att den information som lämnas är korrekt och fullständig.
Medarbetarna kan annars få uppfattningen att deras yttrandefrihet är mer
inskränkt än vad den i själva verket är (se bl.a. JO 2017/18 s. 170).
                                                                     Dnr 245-2018        Sid 9 (13)




Repressalieförbud m.m.
En myndighet eller ett annat allmänt organ får inte ingripa mot någon för att han
eller hon i ett grundlagsskyddat medium har brukat sin yttrandefrihet eller
medverkat till ett sådant bruk (det s.k. repressalieförbudet, se 2 kap. 6 § YGL
och 3 kap. 6 § TF). Repressalieförbudet innebär att i princip varje form av
myndighetsåtgärd som riktas mot att någon gjort bruk av sin yttrandefrihet är
olaglig (se Axberger, Yttrandefrihetsgrundlagarna [15 aug. 2017, Zeteo],
s. 165). Att bryta mot repressalieförbudet genom ett ingripande som består i
avsked, uppsägning, disciplinpåföljd eller annan liknande åtgärd är straff-
sanktionerat (se 2 kap. 7 § första stycket 4 YGL respektive 3 kap. 7 § första
stycket 5 TF).

Förbudet mot repressalier gäller som en allmän yttrandefrihetsrättslig princip
och tillämpas även utanför tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihets-
grundlagens tillämpningsområde (se bl.a. JO 2010/11 s. 605 samt
Justitiekanslerns [JK] beslut den 27 december 2016, dnr 7507-15-21).

Varje myndighetsåtgärd som har samband med vad en enskild person yttrat
behöver dock inte vara otillåten. Det ska vara fråga om ett ingripande som
framstår som en bestraffning eller reprimand mot den som gjort bruk av sin
yttrandefrihet (se JO 2010/11 s. 605).

Lojalitetsplikt m.m.
Offentligt anställda har en lojalitetsplikt gentemot sin arbetsgivare. Denna gäller
dock endast skyldigheten att utföra arbetsuppgifterna på ett korrekt sätt samt
rätta sig efter arbetsgivarens beslut och direktiv om hur verksamheten ska
bedrivas, oavsett vilken uppfattning den anställde har om dessa. Att uttala kritik
mot sin arbetsgivare eller det sätt som verksamheten bedrivs på strider för den
offentligt anställde inte mot lojalitetsplikten. Rätten att göra det är tvärtom
grundlagsskyddad (se bl.a. JK:s beslut den 8 maj 2015, dnr 8322-14-30).

Åsikts- och yttrandefriheten innebär bl.a. att det allmänna som arbetsgivare inte
får lägga sig i vilka åsikter de anställda har eller hur de brukar sin yttrandefrihet.
En offentlig arbetsgivare kan inte kräva av sina anställda att de utanför tjänsten
avhåller sig från att ge uttryck för en viss typ av värderingar. Det gäller även när
dessa kan synas helt avvika från det som arbetsgivaren står för. Anspråk från en
myndighet på att dess anställda som privatpersoner ska omfatta en viss värde-
grund strider mot grundlagens krav på respekt för den enskildes åsikts- och
yttrandefrihet (se bl.a. JO 2010/11 s. 605 och JK:s beslut den 27 december
2016, dnr 7507-15-21).

JO och JK har upprepade gånger uttalat att en myndighet inte får försöka
förhindra att anställda utnyttjar sin yttrandefrihet. En offentlig arbetsgivare får
inte genom generella uttalanden eller kritik i enskilda fall försöka påverka de
anställda att avstå från att använda sin frihet att yttra sig om den egna myndig-
heten och dess verksamhet (se bl.a. JK:s beslut den 27 juni 2013,
dnr 8564-12-22, och JO 2014/15 s. 663).
                                                                    Dnr 245-2018       Sid 10 (13)




JO har dock i flera beslut uttalat att principen att en tjänstemans offentligt
uttalade åsikter är en privatsak inte kan upprätthållas fullständigt undantagslöst.
En beslutsfattare vars personliga åsikter har tilldragit sig uppmärksamhet kan i
allmänhetens ögon t.ex. framstå som mindre lämpad att handlägga vissa typer
av ärenden, vilket kan ge myndigheten rätt att vidta åtgärder. Det kan bl.a.
handla om att förebygga förtroendeskador av samma slag som de som riskerar
att uppkomma vid jävsförhållanden (se bl.a. JO 2010/11 s. 605). Om den
anställdes yttranden utgör brottsliga handlingar kan även detta vara grund för
arbetsgivaren att ingripa (Källström m.fl., Anställningsförhållandet [3 okt. 2016,
Zeteo], s. 254).

Säkerhetsskydd
Vid tiden för AA:s anmälan till JO gällde säkerhetsskyddslagen (1996:627) och
säkerhetsskyddsförordningen (1996:633). Försvarsmakten har i sitt remissvar
redogjort för relevanta delar av dessa författningar. Jag vill för egen del tillägga
att nämnda författningar den 1 april 2019 ersattes av säkerhetsskyddslagen
(2018:585) och säkerhetsskyddsförordningen (2018:658).

Offentlighetsprincipen m.m.
Grundläggande regler om allmänna handlingars offentlighet och utlämnande av
sådana handlingar finns i 2 kap. TF. En allmän handling som får lämnas ut, dvs.
som inte omfattas av sekretess, ska genast eller så snart det är möjligt tillhanda-
hållas den som önskar ta del av handlingen. Det ska ske på stället och utan
avgift (2 kap. 15 § TF). Den som önskar ta del av en allmän handling har även
rätt att mot en fastställd avgift få en kopia av handlingen (2 kap. 16 § TF). En
sådan begäran ska behandlas skyndsamt.

JO har i ett flertal beslut uttalat att ett besked i en utlämnandefråga normalt bör
lämnas samma dag som framställningen gjorts. Någon eller några dagars
fördröjning kan dock godtas om det är nödvändigt för att ta ställning till om ett
utlämnande får ske. Om framställningen avser eller kräver genomgång av ett
omfattande material kan det vara ofrånkomligt med ytterligare dröjsmål.

Bedömning
Inledande synpunkter
Jag vill inledningsvis framhålla att min bedömning inte omfattar frågan om
huruvida de arbetsrättsliga åtgärder som vidtagits avseende AA har varit
korrekta eller inte.

Ifrågasatt överträdelse av repressalieförbudet
Lagregleringen om yttrandefrihet ger offentligt anställda samma skydd som
andra medborgare. En offentligt anställd kan alltså ge uttryck för sin upp-
fattning om exempelvis den egna arbetsgivarens verksamhet. Utrymmet för en
myndighet att vidta någon form av åtgärd mot en anställd med anledning av
t.ex. hans eller hennes uttalanden är därmed begränsat. Enligt min mening
                                                                    Dnr 245-2018       Sid 11 (13)




måste sådana eventuella åtgärder föregås av mycket noggranna överväganden
från myndighetens sida.

Som redovisats ovan är yttrandefriheten dock inte oinskränkt. I offentlighets-
och sekretesslagen finns regler som begränsar de offentligt anställdas rätt att
yttra sig om vad de fått veta i samband med sin tjänst. När inte regler om
sekretess utgör något hinder har alltså även anställda inom Försvarsmakten
frihet att framföra sina synpunkter i olika frågor och delta i den allmänna
debatten. Ett sådant agerande kan emellertid i praktiken få betydelse ur andra
aspekter som en myndighet har att beakta i sin verksamhet. En tänkbar sådan
aspekt kan vara de krav som uppställs i säkerhetsskyddslagstiftningen. Detta
innebär alltså att även om en myndighets åtgärd ur den enskildes synpunkt
uppfattas som en reprimand eller en repressalie kan åtgärden i själva verket ha
varit motiverad utifrån tvingande regler som myndigheten har att följa.

Utredningen visar att Försvarsmakten har vidtagit vissa åtgärder i fråga om AA
med anledning av hans uttalanden i sociala medier. AA har bl.a. konfronterats
av överordnade befäl om vissa av hans inlägg samt tilldelats en helt annan
befattning än den han hade. Sådana åtgärder är typiskt sett inte tillåtna enligt
regleringen om förbud mot repressalier. Försvarsmakten har emellertid anfört
att åtgärderna inte har inneburit att AA har utsatts för repressalier eller att hans
yttrandefrihet har inskränkts. Åtgärderna uppges i stället ha grundats på
myndighetens lagstadgade skyldighet att värna säkerhetsskyddet i
verksamheten. AA:s befattning innefattade hantering av hemlig och skyddsvärd
information rörande rikets säkerhet, och hans ageranden i vissa avseenden
ansågs medföra att hans pålitlighet från säkerhetssynpunkt kunde ifrågasättas.

Mot bakgrund av vad som framkommit i utredningen finner jag inte anledning
att ifrågasätta Försvarsmaktens uppgifter om att myndigheten agerat utifrån de
tvingande regler som uppställs för myndigheten enligt regleringen om
säkerhetsskydd. Det är inte heller min uppgift att överpröva Försvarsmaktens
bedömningar enligt den lagstiftningen.

Försvarsmaktens verksamhet är speciell i sammanhanget, genom att myndig-
heten i stor utsträckning hanterar uppgifter som rör rikets säkerhet och som
därmed är ytterst skyddsvärda. Kännedom om förekomsten av sådana uppgifter,
liksom vilka personer som har tillgång till viss information eller besitter särskild
kunskap, kan givetvis vara av intresse för exempelvis främmande makt. Utöver
bestämmelser i brottsbalken om t.ex. tjänstefel, brott mot tystnadsplikt och
vårdslöshet med hemlig uppgift syftar säkerhetsskyddslagstiftningen bl.a. till att
motverka att skyddsvärd information kommer i orätta händer eller hanteras på
ett ovarsamt sätt. En av de säkerhetsskyddsåtgärder som regleras där är
personalsäkerhet (2 kap. 4 § säkerhetsskyddslagen [2018:585]). Den åtgärden
ska bl.a. förebygga att personer som inte är pålitliga från säkerhetssynpunkt
deltar i en verksamhet där de kan få tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade
                                                                    Dnr 245-2018       Sid 12 (13)




uppgifter eller i en verksamhet som av någon annan anledning är säkerhets-
känslig.

Det som nu sagts innebär att även om t.ex. en officer genom ett visst agerande
inte har röjt någon hemlig uppgift, kan en uppvisad brist på omdöme från hans
eller hennes sida påverka bedömningen av hans eller hennes lämplighet att
hantera sådana uppgifter enligt lagstiftningen om säkerhetsskydd. Det är
Försvarsmakten som har ansvaret för att den regleringen efterlevs i myndig-
hetens verksamhet. Det kan således uppkomma situationer där Försvarsmakten
måste göra komplicerade avvägningar mellan å ena sidan en medarbetares rätt
till yttrandefrihet och å andra sidan de krav som ställs på myndigheten utifrån
bestämmelserna om säkerhetsskydd.

Den utredning jag har tagit del av talar för att Försvarsmaktens ifrågasättande
av AA:s pålitlighet från säkerhetssynpunkt har haft sin grund i dels att myndig-
heten ansåg att innehållet i vissa av AA:s inlägg på Twitter omfattades av
sekretess, dels att AA:s agerande visade på brister i hans säkerhetsmedvetande,
bl.a. i fråga om riskerna med att exponera sina kunskaper inom områden som
rör rikets säkerhet och därigenom göra sig sårbar. Försvarsmakten har framhållit
att AA hade en befattning i säkerhetsklass som innefattade hantering av hemlig
och skyddsvärd information rörande rikets säkerhet. Myndigheten har även
anfört att AA vid samtal med sina överordnade uppvisade en bristande
förståelse för olämpligheten – från säkerhetssynpunkt – av hans uttalanden i
sociala medier och att han inte heller hade för avsikt att ändra sitt beteende.

Som redogjorts för ovan har MUST i sin slutliga menbedömning konstaterat att
uppgifterna i de aktuella Twitterinläggen inte omfattades av sekretess. Av men-
bedömningen framgår dessutom att flera av de aktuella uppgifterna redan hade
förekommit i tekniska ordrar och i andra handlingar som inte omfattades av
sekretess samt även på Försvarsmaktens intranät. I ett fall bedömdes upp-
gifterna över huvud taget inte angå verksamhet, planläggning eller annan
förberedelse för att försvara landet. Det kan därför, med facit i hand, ifrågasättas
om Försvarsmakten gjorde tillräckligt noggranna överväganden innan
åtgärderna mot AA vidtogs. Som jag redan nämnt tycks dock frågan om
huruvida uppgifterna omfattades av sekretess inte ensam ha legat till grund för
Försvarsmaktens agerande.

Jag får sammanfattningsvis konstatera att utredningen enligt min mening inte
visar att de åtgärder som Försvarsmakten vidtagit mot AA har utgjort otillåtna
repressalier enligt bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen och yttrande-
frihetsgrundlagen. Jag finner därför inte anledning att kritisera Försvarsmakten i
den delen.

För att underlätta för Försvarsmaktens personal i dessa frågor bedömer jag dock
att Försvarsmakten, om det inte redan har gjorts, bör se över och förtydliga
myndighetens riktlinjer och handbok om sociala medier.
                                                                    Dnr 245-2018    Sid 13 (13)




Utlämnande av handlingar
AA och Försvarsmakten har lämnat olika uppgifter i frågan om huruvida AA
vid mötet mellan honom och företrädare för Försvarsmakten i december 2018
begärde att få del av vissa handlingar. Uppgift står alltså mot uppgift i denna
del, och jag bedömer inte att ytterligare utredning skulle leda till något annat
resultat.

Av utredningen framgår att AA den 7 januari 2019 skriftligen begärde att få del
av vissa handlingar av Försvarsmakten och att myndigheten lämnade ut
handlingar den 23 januari 2019, alltså efter drygt två veckors tid. En så lång
handläggningstid är normalt sett inte förenlig med det skyndsamhetskrav som
uppställs i tryckfrihetsförordningen. Försvarsmakten har förklarat att dröjsmålet
berodde på att flera olika enheter inom myndigheten var delaktiga i hand-
läggningen och att en omfattande sekretessprövning behövde göras. Försvars-
makten har framhållit att handläggningen pågick fortlöpande och att AA
uppdaterades om hur arbetet med hans begäran fortskred. Det framgår dock inte
av remissvaret att det aktuella materialet skulle ha varit särskilt omfattande.
Även mot bakgrund av de omständigheter som Försvarsmakten har beskrivit
bedömer jag att en handläggningstid om drygt två veckor inte framstår som
rimlig utifrån det skyndsamhetskrav som uppställs i tryckfrihetsförordningen.
Försvarsmakten kan alltså inte undgå kritik för den långsamma handläggningen
av den aktuella begäran om utlämnande av handlingar.

Övrigt
Vad AA i övrigt anfört i detta ärende ger inte anledning till någon åtgärd eller
något uttalande från min sida.

Upplysningsvis kan dock nämnas att vissa klagomål som AA framfört mot
Försvarsmakten handläggs i ett annat ärende hos JO, dnr 6902-2019.

Jag vill även nämna att jag denna dag har fattat beslut i ytterligare ett ärende
som rör frågan om Försvarsmaktens vidtagna åtgärder i förhållande till
tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens repressalieförbud,
dnr 7250-2018.
