# Fråga om en kriminalvårdsmyndighet borde ha fattat ett formellt beslut att omhänderta intagens egendom m.m.

JO 2002-02-18 dnr 2455-2001

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                      Sid
                                                                       2002-02-08         2455-2001               1 (3)
Justitieombudsmannen
Jan Pennlöv




                        Fråga om en kriminalvårdsmyndighet borde ha fattat ett formellt beslut
                        att omhänderta intagens egendom m.m.


                        I ett beslut den 18 februari 2002 anförde JO Pennlöv följande.

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 27 juni 2001, har AA klagat på att han inte
                        fått svar på en anhållan som han hade gjort i april samma år om att få inneha viss
                        boxningsutrustning i sitt bostadsrum. Han har anfört bl.a. följande. I augusti 2000
                        beviljades en begäran från honom om att få ha ett par säckhandskar och ett par s.k.
                        pads för boxning i bostadsrummet. I beslutet angavs att detsamma skulle kunna
                        komma att omprövas om han omplacerades till en annan avdelning i anstalten.
                        Sedan han i mars 2001 flyttats till E-huset i anstalten lämnade han in en ny skriftlig
                        anhållan om att få in boxningsutrustningen till bostadsrummet. Det enda svar han
                        vid tiden för sin anmälan till JO hade fått var en muntlig hänvisning till att
                        boxningsutrustning inte är lämplig i E-huset.

                        Till sin anmälan har AA fogat bl.a. beslutet meddelat av Kriminalvårds-
                        myndigheten Kumla den 31 augusti 2000, enligt vilket han beviljades ”att inneha
                        säckhandskar och boxningspads på isoleringsavdelningen”. I beslutet anfördes
                        också att ”vid en eventuell omplacering till annan avdelning kan
                        kriminalvårdsmyndigheten Kumla på nytt pröva frågan”.

                        AA har ifrågasatt lagligheten i att frånta honom de tillhörigheter han beviljats att ha
                        i bostadsrummet utan att meddela ett beslut i frågan. Han har vidare klagat på att
                        anstalten inte besvarat hans anhållan.

## Utredningen

AA:s behandlingsjournal har lånats in och granskats. Av denna framgår att
                        kriminalvårdsmyndigheten den 17 april 2001 registrerat en anhållan från AA om
                        att få in ett par säckhandskar och ett par pads, men inte huruvida något beslut
                        meddelats i saken.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                        Dnr 2455-2001     Sid 2 (3)




Kriminalvårdsmyndigheten Kumla har anmodats att yttra sig över vad AA anfört i
sin anmälan. Av t.f. kriminalvårdschefen BB:s remissvar, som är daterat den 19
september 2001, framgår bl.a. följande.
       –––
       Kriminalvårdsmyndigheten kan konstatera att AA i augusti föregående år erhållit ett
       för honom gynnande beslut, och att förvägra honom fortsatt innehav av
       säckhandskar och boxningspads, skall med stöd av bl.a. 24 § lagen om kriminalvård
       i anstalt (KvaL) meddelas i beslutsform med besvärshänvisning.
       Utredningen i ärendet har inte kunnat bringa fullständig klarhet i hanteringen av
       ifrågavarande ärende. Det förefaller vara mest sannolikt att bristande noggrannhet
       och viss oförståelse för kravet på formell handläggning har varit den bakomliggande
       orsaken till myndighetens agerande.
       Alltsedan kriminalvårdens stora omorganisation och vid bildandet av kriminalvårds-
       myndigheten har kompetensutvecklingsinsatser genomförts vid myndigheten och
       upprepade utbildningar i bl.a. förvaltningsrätt ägt rum. Inspektören för rättsvård och
       förvaltning, som leder myndighetens rättsvårdsforum, kommer att närmare redogöra
       för det korrekta förfarandet i en sådan situation som nu uppstått, och i samråd med
       bl.a. kriminalvårdsinspektörerna bedöma behovet av eventuella åtgärder härutöver
       för att undvika att det nu inträffade upprepas.
       Sedan tidigare är en rättsvårdsutbildning, avsedd för avdelningspersonal med visst
       funktionsansvar för säkerhet som omfattar bl.a. innehavsfrågor, inplanerad och
       uppmärksamhet kommer bl.a. ägnas omhändertagandebeslut, prövningar med
       utgångspunkt i lagstiftningens krav, förvaltningsrättsliga regler m.m.
AA har yttrat sig över remissvaret.

Bedömning
AA har av Kriminalvårdsmyndigheten Kumla genom beslut den 31 augusti 2000
beviljats att inneha viss boxningsutrustning på isoleringsavdelningen. Nyssnämnda
begränsning i tillståndet kan inte innebära annat än att beslutet upphörde att gälla
när AA förflyttades till en annan avdelning. Det har alltså – även om
boxningsutrustningen rent faktiskt omhändertogs för placering i anstaltens förråd –
inte varit fråga om att ändra ett gällande gynnande beslut på det sätt som
kriminalvårdsmyndigheten har anfört.

Enligt min mening ligger det närmast tillhands att jämföra den uppkomna
situationen med den att en intagen skrivs in i anstalten och därvid medför
personliga tillhörigheter. I ett sådant läge gäller enligt 10 § Kriminalvårdsverkets
författningssamling (KVVFS) 1998:8 att tillhörigheterna skall förtecknas och
beskrivas på ett mottagningskort samt förvaras under tillförlitliga förhållanden. En
intagen som i den situationen inte tillåts att ta med sig vissa tillhörigheter till
bostadsrummet torde rimligen inte kunna kräva att kriminalvårdsmyndigheten före
eller senast i samband med omhändertagandet av egendomen meddelar ett formellt
skriftligt avslagsbeslut i frågan. Han får i stället hänvisas till att anhålla om att få in
tillhörigheterna i bostadsrummet, varefter en prövning enligt 24 § KvaL görs och
ett formellt beslut meddelas i frågan.

Med hänsyn till det anförda kan jag inte finna skäl att kritisera
kriminalvårdsmyndigheten för att den inte meddelade ett formellt beslut när den
omhändertog boxningsutrustningen i samband med AA:s förflyttning till en annan
                                                              Dnr 2455-2001   Sid 3 (3)




avdelning. Däremot borde myndigheten självfallet ha besvarat hans anhållan med
tillbörlig skyndsamhet. För den långa handläggningstiden i detta avseende kan
kriminalvårdsmyndigheten inte undgå kritik.
