# Anmälan mot Luftfartsverket angående fråga om tillåtligheten av drogtester

JO 2006-03-07 dnr 2461-2003

BESLUT
                                                                       Datum               Dnr                      Sid
                                                                       2006-03-07          2461-2003               1 (7)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Anmälan mot Luftfartsverket angående fråga om tillåtligheten av
                        drogtester

## Anmälan

I en anmälan begärde AA att JO skulle granska om hans arbetsgivare, Luftfarts-
                        verket (numera Luftfartsstyrelsen), hade kränkt hans grundlagsskyddade fri- och
                        rättigheter genom att för andra gången ha tvingat honom att genomgå ett drogtest,
                        genomfört som en stickprovskontroll fristående från hälsoundersökning. AA
                        önskade vidare en prövning av om arbetsgivaren genom det påtvingade drogtestet
                        och det sätt på vilket det hade genomförts kunde anses ha handlat i strid med
                        bestämmelserna om periodiska hälsoundersökningar i 30 § lagen (1994:260) om
                        offentlig anställning, LOA.

                        AA uppgav bl.a. följande. Han är anställd av Luftfartsverket som flygledare och är
                        verksam inom flygtrafiktjänsten sedan 1966. Under praktiskt taget hela denna tid
                        har han innehaft flygledarcertifikat och innehar f.n. ett giltigt sådant certifikat. Han
                        har således regelbundet och under mycket lång tid genomfört alla de periodiska
                        hälsokontroller som luftfartslagen och luftfartsförordningen samt föreskrifter ut-
                        färdade med stöd av dessa författningar kräver för certifikatförnyelse utan att nå-
                        gon anmärkning någonsin har kunnat riktas mot hans hälsotillstånd eller mot hans
                        lämplighet att utöva sitt yrke som flygledare. Han upplever de påtvingade drog-
                        testerna som integritetskränkande och menar att arbetsgivaren saknar lagstöd för
                        obligatoriska drogtester. Arbetsgivaren har valt att genomdriva dessa drogtester
                        trots hans protester och under hot om att ärendet annars skulle föras upp i personal-
                        ansvarsnämnden och Arbetsdomstolen och med ett, som AA uppfattat det, uttalat
                        syfte att åstadkomma en omplacering och/eller uppsägning.

                        Till klagomålen var fogade bl.a. kopior av kallelser till drogtest utfärdade av LFV
                        Flytrafiktjänst den 17 februari och 10 mars 2003, skrivelser från AA den 11 mars
                        2003 och svar från Luftfartsverket den 12 mars 2003.

## Utredning

Sedan Luftfartsverket anmodats att göra en utredning och yttra sig över anmälan
                        uttalade verket, genom generaldirektören BB, följande.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                   Dnr 2461-2003        Sid 2 (7)



Yttrande
Av vad som anförs nedan framgår enligt Luftfartsverkets (LFV) mening, att AA:s
grundlagsskyddade fri- och rättigheter inte har kränkts. Däremot har de i enlighet
med bestämmelserna i 2 kap. 12 § regeringsformen i visst avseende begränsats.

Utredning
I Intern föreskrift 8/96 framhåller LFV att det är angeläget att verket stöder sam-
hällets kamp mot narkotika och att ett sådant arbete bidrar till att uppfylla verkets
egna säkerhets- och kvalitetskrav.
Som en följd av detta ställningstagande slås fast, att verket kontinuerligt skall pröva
vilka personalkategorier som har säkerhetsrelaterade tjänster. Av punkterna 5.1 och
5.2 framgår att detta avses regleras i ett avtal med verkets personalorganisationer
liksom att de anställda som tillhör sådana personalkategorier är skyldiga att genom-
gå regelbunden hälsoundersökning med narkotikatestning.
Av punkterna 5 och 6 i den interna föreskriften framgår vidare, att en förutsättning
för narkotikatestning är att det lokala avtalet om testning av LFV-anställda har teck-
nats samt att de anställda har informerats om LFVs krav på narkotikafria arbets-
platser och om innehållet i föreskriften.
Av LFVs lokala avtal, 2 §, framgår det, att regelbundna narkotikatestningar av
anställda i LFV får genomföras där brister i anställdas hälsotillstånd och i deras
omdömes- och reaktionsförmåga medför risk för människors liv, personliga säkerhet
eller hälsa eller för betydande skador på miljö eller egendom. Vidare framgår av
avtalet och en bilaga till detta vilka arbetsuppgifter eller tjänster som avses. Av
bilagans punkt B framgår att säkerhetsklassade tjänster omfattas av avtalet. Flyg-
trafikledningspersonalen, som AA tillhör, har sådana säkerhetsklassade tjänster.
Begreppet periodiska hälsoundersökningar i LFVs interna föreskrift utgår från 30 §
lagen (1994:260) om offentlig anställning (LOA). I förarbetena till bestämmelsen
(prop. 1993/94:65 s. 130 f.) definieras hälsoundersökning enligt följande: ”Med
hälsoundersökningar avses i denna paragraf sådana undersökningar som är avsedda
att genomföras regelbundet av läkare eller andra, t.ex. optiker eller sjuksköterskor.”
Av Utredningen om medicinska utredningar i arbetslivet (SOU 1996:63 s. 39–43)
framgår, att hälsoundersökningar – som går in under begreppet medicinsk under-
sökning – kan indelas i allmänna hälsoundersökningar, periodiserade och riktade
hälsoundersökningar. Vidare framgår det att drogtester är en form av medicinska
undersökningar.
Av 2 kap. 12 § regeringsformen (RF) följer, att det integritetsskydd som avses i
stadgandet kan begränsas av lag bara för att tillgodose något ändamål som är
godtagbart i ett demokratiskt samhälle. I luftfartslagen (1957:297) finns bestäm-
melser om hälsoundersökning av flygledare (6 kap. 15 § med hänvisning till 4 kap.
4–19 §§). Lagstöd finns också i 30 § LOA under förutsättning att en kollektiv-
avtalsreglering sker. En sådan reglering har också skett 1995-06-27 (AgV cirkulär
1995:A6).
Några stickprovskontroller med narkotikatest genomförs inte i LFV. För samtliga
medarbetare som har säkerhetsklassade tjänster och för övriga anställda som avses
i bilagan till avtalet genomförs narkotikatest regelbundet, d.v.s. med en viss periodi-
citet i enlighet med en överenskommelse med de lokala fackliga organisationerna.
Detta förfaringssätt kan ej anses som stickprovskontroller.
Något hot har inte riktats mot AA för att förmå denne att genomgå drogtester. Den
interna föreskriften innehåller ett åtgärdsprogram (se punkt 14) och detta har AA
blivit upplyst om. Oavsett om misstanke om drogmissbruk föreligger eller inte är
man som anställd skyldig att genomgå ett test.
I Lufträttsutredningens slutbetänkande (SOU 1999:42, s. 214) med förslag till Ny
luftfartslag poängteras behovet av att en offentlig arbetsgivare ges förutsättningar att
företa icke regelbundna drogtester mot bakgrund av flygsäkerheten. Man påpekar att
det samhälleliga behovet får anses väga tyngre än den enskildes anspråk på skydd
för den personliga integriteten.
                                                                     Dnr 2461-2003   Sid 3 (7)



Till sitt remissvar fogade Luftfartsverket Intern föreskrift nr 8/96 och Avtal om
narkotikatestning av anställda inom LFV-koncernen.

AA kommenterade remissvaret.

Bedömning
I svensk rätt finns det inte någon lagstiftning som direkt behandlar frågan om rätten
för en arbetsgivare att mot en arbetstagares vilja genomföra drogtester. Offentligt
anställda skyddas mot påtvingade kroppsliga ingrepp i arbetet genom 2 kap. 6 §
regeringsformen (RF). Enligt denna bestämmelse är varje medborgare gentemot det
allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i andra fall än som avses i
4 § (dödstraff) och 5 § (kroppsstraff m.m.) samma kapitel. Begränsningar i detta
skydd får ske endast genom lag (2 kap. 12 §). Till uttrycket kroppsligt ingrepp
hänförs, förutom direkt våld mot människokroppen, läkarundersökningar, smärre
ingrepp som vaccinering och blodprovstagning samt liknande företeelser som
brukar betecknas som kroppsbesiktning, t.ex. utandningsprov eller liknande
alkoholtest (prop. 1975/76:209 s. 56 och 147). Begreppet kroppsbesiktning
definieras i 28 kap. 12 § andra stycket rättegångsbalken som undersökning av
människokroppens yttre och inre samt tagande av prov från människokroppen och
undersökning av sådana prov (se även uttalanden i prop. 1993/94:24 s. 44 ff.). JO
har däremot i flera tidigare beslut (se exempelvis 1988/89 s. 350, 1993/94 s. 283
och 1995/96 s. 294) funnit att det inte kan anses som ett kroppsligt ingrepp när en
enskild åläggs att lämna urinprov. Med detta synsätt utgör ett krav på urinprov
således inte ett sådant kroppsligt ingrepp mot vilket den enskilde åtnjuter ett sär-
skilt skydd enligt 2 kap. 6 och 12 §§ RF.

Om en offentlig arbetsgivare beordrar en arbetstagare att genomgå en läkar-
undersökning och det finns ett sanktionshot, anses undersökningen vara påtvingad
och omfattas av skyddsregeln i 2 kap. 6 § RF (prop. 1993/94:65 s. 111).

Enligt 8 kap. 3 § RF måste som huvudregel föreskrifter om förhållandet mellan
enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser
ingrepp i enskildas personliga förhållanden meddelas genom lag. Under vissa
angivna förutsättningar kan dock normgivningskompetens i sådant fall delegeras
till regeringen.

Som en följd av att Arbetsdomstolen i rättsfallet AD 1984 nr 94 hade funnit att
ett åläggande om läkarundersökning av en statsanställd stred mot 2 kap. 6 § RF
infördes i LOA en bestämmelse om periodiska hälsoundersökningar. Enligt 30 §
första stycket LOA gäller numera följande. Om en arbetstagare har arbetsuppgifter
där brister i arbetstagarens hälsotillstånd medför risk för människors liv, personliga
säkerhet eller hälsa eller för betydande skador på miljö eller egendom, är arbets-
tagaren efter en särskild uppmaning av arbetsgivaren skyldig att regelbundet
genomgå hälsoundersökningar som är nödvändiga för bedömning av huruvida
arbetstagaren har sådana brister i sitt hälsotillstånd. Enligt andra stycket gäller detta
bara för arbetstagare som enligt kollektivavtal eller föreskrifter av regeringen är
skyldiga att genomgå hälsoundersökningarna. Enligt paragrafens tredje stycke är
bestämmelserna subsidiära i förhållande till befintlig speciallagstiftning.
                                                                      Dnr 2461-2003      Sid 4 (7)



Enligt 6 kap. 15 § luftfartslagen får tjänstgöring som flygledare i flygtrafik-
ledningstjänst, flygtekniker eller flygklarerare fullgöras bara av den som har
gällande certifikat. I fråga om certifikat gäller bestämmelserna i bl.a. 4 kap. 4–19
§§. Av 4 kap. 18 § framgår att innehavare av luftfartscertifikat är skyldiga att
genomgå undersökningar och prov, som anordnas av den myndighet regeringen
bestämmer. Enligt 36 § luftfartsförordningen (1986:171) får Luftfartsstyrelsen
förelägga den som innehar ett luftfartscertifikat att lämna intyg angående sin
fysiska och psykiska lämplighet som certifikatinnehavare.

Som framgått är det en förutsättning enligt LOA för att periodiska hälsounder-
sökningar skall kunna krävas av offentliga arbetstagare att detta har reglerats i ett
kollektivavtal eller i en förordning. På det statliga området finns, som nämnts i
remissvaret, ett centralt kollektivavtal om regelbundna hälsoundersökningar. Av
avtalet framgår att arbetsgivaren och lokal arbetstagarorganisation får sluta ett
lokalt kollektivavtal om hälsoundersökningar. Med stöd av dessa bestämmelser i
det centrala kollektivavtalet har Luftfartsverket och lokala arbetstagarorganisation-
er slutit ett avtal om narkotikatestning av anställda inom Luftfartsverkskoncernen.

AA har hävdat att de påtvingade drogtesterna inom Luftfartsverket för innehavare
av luftfartscertifikat, vilka således sker med stöd av ett kollektivavtal, saknar lags-
töd genom att de sker fristående från de obligatoriska, periodiskt återkommande,
hälsoundersökningarna. AA har som stöd för sin uppfattning hänvisat till uttaland-
en i Lufträttsutredningens slutbetänkande Ny luftfartslag (SOU 1999:42 s. 210 f.).
Utredningen har i betänkandet uttalat bl.a. följande i frågan (s. 214):

      På den offentliga sidan torde med hänsyn till regleringen i 30 § LOA endast
      överenskommelser om narkotikatester ingående i periodiska hälsoundersökningar
      kunna träffas. Enligt utredningens mening får det anses otillfredsställande att en
      offentlig arbetsgivare saknar möjligheter att kunna företa icke regelbundna drog-
      tester beträffande arbetstagare som har flygsäkerhetsrelaterade tjänster.
      Med tanke på flygsäkerheten finns det ett samhälleligt behov av att en offentlig
      arbetsgivare kan företa icke regelbundna drogtester på anställda som har flyg-
      säkerhetsrelaterade tjänster. Detta samhälleliga behov får anses väga tyngre än
      den enskildes anspråk på skydd för den personliga integriteten.
Utredningen föreslog i betänkandet att det i luftfartslagen skulle införas en be-
stämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att den som fullgör tjänst som är av betydelse för flygsäkerheten eller
luftfartsskyddet skall genomgå drogtest. Bestämmelsen skulle inte enbart omfatta
offentliganställda utan även privatanställda, dvs. samtliga som fullgör tjänst som är
av betydelse för flygsäkerheten eller luftfartsskyddet (s. 419).

Av intresse i frågan är de uttalanden som Europadomstolen för mänskliga rättig-
heter i Strasbourg har gjort i sitt beslut den 9 mars 2004 att inte ta upp till prövning
en dom i Arbetsdomstolen (AD 1998 nr 97, 1998-08-26) som gav arbetsgivaren vid
ett kärnkraftverk i Oskarshamn rätt att kräva drogtester av lokalvårdare som inte
rörde sig i riskutrymmen på kärnkraftverket. Inför Europadomstolen gjorde
klaganden gällande att den skyldighet att genomgå drogtestning som hon ålagts
utgjorde en kränkning av hennes rätt till respekt för privatlivet enligt artikel 8 i
Europakonventionen.
                                                                          Dnr 2461-2003     Sid 5 (7)



Artikel 8, som har rubriken Rätt till skydd för privat- och familjeliv, har följande
lydelse.

          1.   Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och
               sin korrespondens.
          2.   Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna rättighet annat
               än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt
               med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets eko-
               nomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till
               skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter.
Domstolen, som fann att klagomålet var uppenbart ogrundat, uttalade att drog-
testningen kunde rättfärdigas med stöd av andra stycket i artikel 8 och angav som
skäl för sin slutsats i huvudsak följande.

Först och främst var den ålagda skyldigheten att genomgå drogtestning tillräckligt
grundad i svensk rätt för att kunna anses ha haft stöd i lag i den mening som avses
i andra stycket av artikel 8. De anställda hade informerats om drogpolicyprogram-
met. Skyldigheten i fråga var visserligen inte lagreglerad men Arbetsdomstolen
hade fastslagit att den av arbetsmarknadens parter överenskomna principen om
arbetsgivarens rätt att leda och organisera arbetet var en allmän rättsprincip. Vidare
hade den ansett att denna princip innefattar en rätt att vidta kontrollåtgärder i form
av t.ex. alkohol- och drogtester. Arbetsdomstolen hade i det aktuella fallet funnit
att testerna var naturligt kopplade till bolagets verksamhet och en rätt att beordra de
anställda att genomgå sådana tester kunde därför anses som en del av bolagets rätt
att leda och organisera arbetet i enlighet med det centrala kollektivavtalet.

Vidare kunde kravet på drogtestning anses ha haft till syfte att tillgodose flera av de
intressen som anges i andra stycket av artikel 8, bl.a. allmän säkerhet och skydd för
andra personers fri- och rättigheter.

Slutligen kom Europadomstolen fram till att proportionalitetskravet i andra stycket
av artikel 8 var uppfyllt. En rimlig balans hade upprätthållits mellan de allmänna
intressena och klagandens intresse av skydd för den personliga integriteten. Vid
denna bedömning beaktades bl.a. att man på ett kärnkraftverk av naturliga skäl
måste upprätthålla mycket höga krav på säkerhet, vilket motiverar kontrollåtgärder
av olika slag i förhållande till de anställda. Ett drogpolicyprogram med regelbund-
na tester måste därför i sig anses berättigat. Domstolen fann också att genomför-
andet av programmet i det aktuella fallet var acceptabelt och att rimlig hänsyn hade
tagits till klagandens intresse av skydd för den personliga integriteten. Domstolen
betonade bl.a. att testerna utfördes på samtliga anställda och att ingen därför
behövde känna sig utpekad. Testerna genomfördes i avskildhet och testresultaten
visades bara för personer som arbetade med drogpolicyprogrammet och användes
inte för något annat syfte än att avslöja eventuell alkohol- och drogkonsumtion.
När det gällde drogtesternas effektivitet, vilken hade ifrågasatts av klaganden,
noterade domstolen bl.a. att ett av huvudsyftena var den preventiva effekten.

Europadomstolens uttalanden avser visserligen privatanställda för vilka skydds-
regeln i 2 kap. 6 § RF inte gäller. De krav som domstolen menar måste vara
uppfyllda enligt artikel 8 i Europakonventionen är dock jämförbara med dem som
                                                                   Dnr 2461-2003    Sid 6 (7)



gäller för att drogtestning av offentligt anställda skall kunna tillåtas mot bakgrund
av bestämmelserna i regeringsformen.

Genom utredningen i ärendet får det anses klarlagt att AA innehaft en sådan tjänst
att han i enlighet med 30 § LOA i förening med gällande avtal varit skyldig att
regelbundet genomgå hälsoundersökningar. Att han samtidigt såsom certifikat-
innehavare enligt luftfartsförfattningarna varit skyldig att genomgå prov som
anordnats av Luftfartsverket kan enligt min mening inte föranleda någon annan
bedömning. Bestämmelserna härom kan inte i den mening som avses i 30 § sista
stycket LOA anses avvika från föreskrifterna i den paragrafens första eller andra
stycke.

En hälsoundersökning enligt 30 § skall vara periodisk, dvs. regelbundet återkom-
mande. AA gör gällande att den kritiserade undersökningen är en stickprovs-
kontroll och inte kan inordnas under bestämmelserna i 30 § LOA. Luftfartsverket
har däremot i remissyttrandet angett att narkotikatesterna genomförs med viss
periodicitet och inte kan anses som stickprovskontroller. Luftfartsverket menar att
testerna kan föras in under begreppet hälsoundersökningar enligt 30 § LOA och gör
således gällande att verket haft lagstöd för kravet på att AA skulle genomgå testet.
Verket har därutöver hänvisat till luftfartsförfattningarnas bestämmelser om hälso-
undersökning av flygcertifikatinnehavare.

Av den nyss lämnade redogörelsen för den rättsliga regleringen på området fram-
går att 30 § LOA tillkommit för att fylla behovet av lagstöd för genomförandet
av vissa hälsoundersökningar. Lufträttsutredningen (SOU 1999:42 s. 214) har
beträffande narkotikatester uttalat att överenskommelser om sådana med hänsyn
till regleringen i 30 § LOA kan träffas endast om testerna ingår i periodiska hälso-
undersökningar. Enligt utredningen krävs det för genomförandet av icke regel-
bundna drogtester på anställda med flygsäkerhetsrelaterade tjänster att skyldigheten
att genomgå sådana tester är lagreglerad. Utredningen har lämnat förslag på en
sådan lagreglering men förslaget har, som nyss har nämnts, inte föranlett någon
lagstiftning.

Jag delar Lufträttsutredningens uppfattning rörande möjligheten att tillämpa 30 §
LOA för regelbundna drogtester som inte ingår i återkommande hälsoundersök-
ningar. Utredningen i ärendet klarlägger enligt min mening inte helt med vilken
regelbundenhet de av AA kritiserade drogtesterna varit avsedda att genomföras.
Det är därför i viss mån oklart i vilken mån de på sätt jag nyss har nämnt har varit
förenliga med 30 § LOA. Av det lokala avtalet kan dock inte utläsas annat än att
drogtesterna avsetts skola genomföras med viss regelbundenhet. Sammanfattnings-
vis har jag inte stöd för att kritisera Luftfartsverket i de hänseenden som AA
påtalat. Vad som har förekommit i detta ärende kan dock ge numera Luftfarts-
styrelsen anledning att se över reglerna och rutinerna när det gäller hälsounder-
sökningar och drogtester.

Lufträttsutredningens i det föregående nämnda förslag har inte lett till lagstiftning.
Vad som har kommit fram i detta ärende visar enligt min mening på att det finns
                                                                Dnr 2461-2003    Sid 7 (7)



behov av klargörande lagstiftning. Jag översänder därför ett exemplar av detta
beslut till Näringsdepartementet för kännedom.

Ärendet avslutas.
