# Kritik mot en vårdare inom Kriminalvården, anstalten Nyköping, för att ha uppmanat en intagen att radera innehåll i en mobiltelefon

JO 2020-11-23 dnr 2463-2019

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                     Sid
                                                                          2020-11-23               2463-2019              1 (8)
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                        Kritik mot en vårdare inom Kriminalvården, anstalten Nyköping, för
                        att ha uppmanat en intagen att radera innehåll i en mobiltelefon


                          Beslutet i korthet: En intagen filmade med sin mobilkamera när han återkom efter en
                          permission. Han anmälde till JO att en kriminalvårdare uppmanat honom att ta bort
                          filmen och även velat gå igenom innehållet i telefonen.
                          I beslutet uttalar JO att Kriminalvårdens rätt att kontrollera en intagens tillhörigheter
                          gäller inom hela anstaltsområdet samt att den får anses innefatta granskning och viss
                          undersökning av de föremål som påträffas. En grundläggande förutsättning för en
                          sådan kontroll är dock att åtgärden bedöms nödvändig för ändamålet att ordningen
                          eller säkerheten i anstalten ska kunna upprätthållas och att den är proportionerlig. Vid
                          kontroll av en elektronisk informationsbärare såsom en mobiltelefon måste
                          Kriminalvården beakta de särskilda integritetsrisker som uppstår. Kontrollen ska
                          därför utföras avgränsat och endast i det syfte som föranlett åtgärden. Kriminalvården
                          får alltså enligt JO inte undersöka föremålet vidare, eller ta del av mer information, än
                          vad som kan anses nödvändigt och proportionerligt i det enskilda fallet.
                          Om en intagen har tillgång till en mobiltelefon inom anstaltsområdet utan att ha hunnit
                          lämna den ifrån sig, t.ex. efter en permission, bör utgångspunkten enligt JO vara att
                          det inte är nödvändigt att kontrollera telefonen för att upprätthålla ordningen eller
                          säkerheten i anstalten. I vart fall torde en sådan åtgärd sällan vara proportionerlig.
                          JO framhåller även att Kriminalvården inte ska bedriva brottsutredning utan om det
                          uppstår misstankar om att en intagen har gjort sig skyldig till brott ska ärendet
                          överlämnas till polisen.
                          I beslutet konstaterar JO att det saknas laglig grund för Kriminalvården att begära att
                          en intagen raderar ett visst innehåll i en mobiltelefon. Utredningen av den anmälda
                          händelsen har dock visat att den intagne på uppmaning av kriminalvårdaren tog bort
                          en film i sin mobiltelefon. Eftersom en intagen är skyldig att följa personalens
                          anvisningar är det viktigt att personalen utför sina arbetsuppgifter sakligt och opartiskt
                          samt har kunskap om vilka rättsliga förutsättningar som gäller för de åtgärder som
                          vidtas. JO är mycket kritisk till att kriminalvårdaren uppmanade den intagne att vidta
                          en åtgärd som saknar laglig grund.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 2 april 2019 framförde AA klagomål mot
                        Kriminalvården, anstalten Nyköping, och kriminalvårdaren BB där. AA anförde
                        följande.



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                       Dnr 2463-2019        Sid 2 (8)




Han filmade med sin mobilkamera när han återkom till anstalten efter en
permission. BB såg detta och bad honom att ta bort filmen. Därefter ville
kriminalvårdaren gå igenom innehållet i hans mobiltelefon för att kontrollera att
filmen var borttagen. Han hade bl.a. filmer och bilder av sin flickvän i telefonen
och kände sig mycket kränkt av det inträffade.

Utredning
Daganteckningar och handlingar i ärenden om misskötsamhet hämtades in av
JO och granskades.

JO begärde därefter att Kriminalvården skulle yttra sig över anmälan och
besvara följande frågor:

    1. Anser Kriminalvården att myndigheten har rätt att gå igenom innehållet
       i en intagens mobiltelefon och i så fall i vilka situationer?

    2. Anser Kriminalvården att myndigheten har rätt att kräva att en intagen
       raderar ett visst innehåll på sin mobiltelefon och i så fall i vilka
       situationer?

    3. Vilket lagstöd har Kriminalvården för sådana åtgärder som nämns i
       punkterna 1 och 2?

    4. Hur ser Kriminalvården på den händelse som är aktuell i ärendet?

I sitt remissvar anförde Kriminalvården, rättsenheten vid huvudkontoret, genom
chefen för sektionen för verksjuridik, bl.a. följande:

## Utredning

Uppgifter om sakförhållandena har hämtats in från region Mitt, som har hämtat
      in uppgifter från anstalten Nyköping. Anstalten har i sin tur hämtat in uppgifter
      från den berörde befattningshavaren. Genom utredningen har sammanfattnings-
      vis följande kommit fram.
      AA återkom från en permission runt kl. 19.30 den 27 mars 2019. Efter att
      huvudgrinden hade öppnats tog han fram sin mobiltelefon och började filma en
      kriminalvårdare innanför anstaltens skalskydd. AA kommenterade filmen genom
      att säga ”tillbaka till helvetet” och riktade mobilkameran mot kriminalvårdaren,
      som upplevde detta som kränkande. Eftersom det inte är tillåtet att utan tillstånd
      spela in ljud eller fotografera i anstalt, uppmanade kriminalvårdaren AA att sluta
      filma, ta bort filmen från kamerarullen och visa att det hade gjorts. Inledningsvis
      ifrågasatte AA, men tog sedan bort filmen och visade att han hade gjort det.
      Kriminalvårdaren kontrollerade inte mobiltelefonen och krävde inte heller att få
      se några bilder eller filmer i den. AA höll hela tiden i telefonen, tog fram
      kamerarullen och visade att den inspelade filmen inte fanns kvar. Kriminal-
      vårdaren såg inga andra bilder eller filmer än den som var tagen sist. Den var så
      mörk att motivet inte gick att urskilja. Händelseförloppet tog någon minut.

## Rättslig reglering

Enligt 1 kap. 6 § fängelselagen (2010:610) får verkställigheten inte innebära
      andra begränsningar i den intagnes frihet än som följer av denna lag eller som är
      nödvändiga för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas.
                                                                         Dnr 2463-2019         Sid 3 (8)




      Enligt 8 kap. 2 § fängelselagen får en intagens bostadsrum och hans eller hennes
      tillhörigheter kontrolleras i den utsträckning det är nödvändigt för att ordningen
      eller säkerheten ska kunna upprätthållas.
      Enligt 5 kap. 7 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:1)
      om fängelse får en intagen inte ta emot och inneha utrustning för elektronisk
      kommunikation eller lagring av data.
      Enligt avsnitt 13.1 i Kriminalvårdens säkerhetshandbok är det inte tillåtet att utan
      tillstånd spela in ljud eller ta stillbilder eller rörliga bilder i anstalt och häkte.

## Kriminalvårdens bedömning

AA har vid det aktuella tillfället medfört ett otillåtet föremål i form av en
      mobiltelefon och olovligen spelat in ljud och tagit rörliga bilder inom anstalts-
      området. Genom utredningen har det kommit fram att kriminalvårdaren inte har
      kontrollerat mobiltelefonen eller bett AA att visa de fotografier och filmer som
      han hade i den. Kriminalvårdaren har inte heller sett några andra fotografier eller
      filmer i samband med att AA visade att han hade tagit bort det han spelat in inom
      anstaltsområdet. Vad AA har anfört om detta stämmer därmed inte.
      En intagen får inte inneha utrustning för elektronisk kommunikation eller lagring
      av data, som t.ex. en mobiltelefon. Med hjälp av sådan utrustning kan spridning
      ske av exempelvis uppgifter som lämnar upplysning om säkerhets- eller
      bevakningsåtgärd av Kriminalvårdens lokaler eller uppgifter som syftar till att
      upprätthålla ordningen och säkerheten i myndighetens verksamhet. En spridning
      av sådana uppgifter innebär att säkerheten i Kriminalvårdens verksamhetsställen
      kan komma att äventyras på ett allvarligt sätt. Kriminalvården anser därför att
      det, när en intagen har ett otillåtet föremål i form av en mobiltelefon, finns
      ordnings- och säkerhetsskäl för att kontrollera den intagnes mobiltelefon med
      stöd av 8 kap. 2 § fängelselagen (jfr JO:s beslut den 7 april 2006,
      dnr 3852-2004). En intagens innehav av en mobiltelefon medför dessutom en
      risk för spridning av uppgifter om andra intagna. Utöver den uppenbara risken
      för de intagnas integritet kan även denna omständighet innebära risker från
      ordnings- eller säkerhetssynpunkt.
      Kriminalvården anser inte att myndigheten har laglig grund att kräva att en
      intagen raderar ett visst innehåll i sin mobiltelefon. Kriminalvårdaren i fråga har
      därmed agerat felaktigt när han uppmanat AA att radera filmen från sin
      mobiltelefon. Eftersom vissa av Kriminalvårdens verksamhetsställen är
      skyddsobjekt för vilka det finns ett avbildningsförbud enligt skyddslagen
      (2010:305), kan avbildningar i strid med ett sådant förbud i stället komma att
      förklaras förverkade i den ordning som följer av skyddslagen.
AA fick tillfälle att kommentera remissvaret.

Rättslig reglering m.m.
Vissa grundläggande fri- och rättigheter
Var och en är skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång
samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig
avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande
(2 kap. 6 § första stycket regeringsformen, RF). Vidare är var och en gentemot
det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om
det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den
enskildes personliga förhållanden (2 kap. 6 § andra stycket RF).

Detta grundlagsskydd får begränsas genom lag (2 kap. 20 § RF). En sådan
begränsning får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett
                                                                 Dnr 2463-2019       Sid 4 (8)




demokratiskt samhälle och får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med
hänsyn till det ändamål som har föranlett den (2 kap. 21 § RF).

Enligt artikel 8.1 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) har var
och en rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin
korrespondens. Ingrepp i denna rättighet får endast ske med stöd av lag och om
det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet,
den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande
av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra
personers fri- och rättigheter (artikel 8.2).

Lagstöd för att inom kriminalvården få vidta vissa tvångsåtgärder som
begränsar den enskildes fri- och rättigheter finns i bl.a. fängelselagen
(2010:610).

Det finns inte något generellt förbud mot att fotografera någon utan samtycke
(NJA 2017 s. 393). I skyddslagen (2010:305) finns dock bestämmelser om bl.a.
förbud mot att fotografera vissa byggnader, anläggningar och andra objekt. Det
kan även i vissa fall råda fotoförbud i t.ex. en myndighets lokaler (se bl.a.
JO 2011/12 s. 594).

Vissa bestämmelser om verkställigheten i anstalt
Verkställigheten av ett fängelsestraff får inte innebära andra begränsningar i den
intagnes frihet än som följer av fängelselagen eller som är nödvändiga för att
ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. En kontroll- eller
tvångsåtgärd får endast användas om den står i rimlig proportion till syftet med
åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den användas
(1 kap. 6 § fängelselagen).

En intagen får ta emot och inneha böcker, tidskrifter och tidningar, dock inte
sådana som kan äventyra ordningen eller säkerheten, eller antas motverka den
behandling som han eller hon genomgår. I övrigt får en intagen ta emot och
inneha de personliga tillhörigheter som är motiverade med hänsyn till att
verkställigheten ska kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt (5 kap. 1 §
fängelselagen). Tillhörigheter som en intagen inte får ta emot och inneha får
omhändertas och förvaras för den intagnes räkning (5 kap. 2 § första stycket
samma lag).

Omhändertagande av personliga tillhörigheter kan ske t.ex. vid kontroll av
bostadsrum, kroppsvisitation eller granskning av försändelser (se allmänna råd
till 5 kap. 2 § fängelselagen Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd
[KVFS 2011:1] om fängelse, FARK Fängelse).

En intagens bostadsrum och hans eller hennes tillhörigheter får kontrolleras i
den utsträckning det är nödvändigt för att ordningen eller säkerheten ska kunna
upprätthållas. Detta gäller även andra slutna förvaringsställen som den intagne
                                                                   Dnr 2463-2019       Sid 5 (8)




disponerar (8 kap. 2 § fängelselagen). Kriminalvårdens befogenhet att
kontrollera en intagens tillhörigheter gäller oavsett var inom anstaltsområdet de
påträffas. Med ett slutet förvaringsställe avses t.ex. ett kläd- eller värdeskåp,
men också en bil som står uppställd inom anstaltsområdet (prop. 2009/10:135
s. 87 f. och 150).

En intagen får kroppsvisiteras eller kroppsbesiktigas för eftersökande av
otillåtna föremål bl.a. om han eller hon återkommer efter en vistelse utanför
anstalt (8 kap. 4 § fängelselagen).

Alkohol, narkotika, andra berusningsmedel, sådana medel som avses i 1 § lagen
(1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller sådana varor som
omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor får under
vissa förutsättningar omhändertas och förstöras. Detsamma gäller även
injektionssprutor, kanyler och andra föremål som är särskilt ägnade att användas
vid narkotikamissbruk eller för annan befattning med narkotika (8 kap. 8 §
fängelselagen).

Ett föremål som påträffas i en anstalt får i andra fall än som avses i 8 § och
5 kap. 2 § omhändertas, om det kan antas att föremålet kommer att tas i beslag.
Omhändertagandet ska så snart som möjligt anmälas till den som får besluta om
beslag (8 kap. 9 § fängelselagen).

För att ordningen eller säkerheten i anstalt ska kunna upprätthållas ska de
intagna följa de villkor som gäller för verkställigheten, de rutiner som gäller i
anstalten, de anvisningar som personalen ger och de begränsningar som gäller
om var rökning får ske. En intagen ska också visa hänsyn mot personal och
medintagna samt bidra till att hålla god ordning (4 § fängelseförordningen
[2010:2010]).

En intagen får inte ta emot och inneha utrustning för elektronisk
kommunikation eller lagring av data (5 kap. 7 § FARK Fängelse). Med
utrustning för elektronisk kommunikation avses t.ex. telefoner och datorer (se
allmänna råd till bestämmelsen).

En intagen får använda annan utrustning för elektronisk kommunikation än
sådan som tillhandahålls av Kriminalvården om han eller hon utan åtföljande
personal vistas utanför anstalten enligt 9 eller 10 kap. fängelselagen (7 kap. 10 §
FARK Fängelse).

Bedömning
Allmänna utgångspunkter
Fängelselagen innehåller bestämmelser som ger Kriminalvården möjligheter att
vidta tvångsåtgärder som inskränker de intagnas grundläggande fri- och
rättigheter. Flera av dessa åtgärder kan innebära ett betydande intrång i den
personliga integriteten, t.ex. kontroll av en intagens tillhörigheter, avlyssning av
telefonsamtal eller granskning av försändelser. En grundläggande utgångspunkt
                                                                 Dnr 2463-2019      Sid 6 (8)




är dock att en kontroll- eller tvångsåtgärd endast får användas om den står i
rimlig proportion till syftet med åtgärden och att en mindre ingripande åtgärd
ska användas om den är tillräcklig (1 kap. 6 § fängelselagen).

En mobiltelefon kan innehålla en mängd information i olika filer med bl.a.
bilder och dokument. Innehållet kan vara mycket integritetskänsligt och
informationen kan typiskt sett vara sådan som omfattas av rätten till respekt för
privatlivet i artikel 8 i Europakonventionen (jfr JO 2019/20 s. 416). För en
intagen inom Kriminalvården råder ett generellt förbud mot att inneha
utrustning för elektronisk kommunikation såsom en mobiltelefon.

Kriminalvårdens möjligheter att kontrollera innehållet i en mobiltelefon
Kriminalvårdens rätt att undersöka sina förvaringslokaler och den egendom som
finns i dessa i syfte att vidmakthålla frihetsberövandet av den intagne och
upprätthålla ordningen eller säkerheten i anstalt var länge oreglerad (se prop.
2009/10:135 s. 87). Det ansågs ligga i sakens natur att undersökning av all den
egendom som fanns inom förvaringslokalen fick företas utan författningsstöd i
den utsträckning som behövdes för att effektivt vidmakthålla frihetsberövandet,
så länge egendomen kunde undersökas utan att de intagnas kroppsliga integritet
samtidigt träddes för när (se prop. 1978/79:62 s. 28 f.).

JO fann i ett tidigare ärende inte anledning att kritisera Kriminalvården för att
ha undersökt en mobiltelefon som hade påträffats i en intagens bostadsrum och
omhändertagits (se JO 2006/07 s. 106). I beslutet uttalade JO bl.a. att
mobiltelefoner som intagna har tillgång till i anstalt kan användas för att
samordna och förbereda fritagning, rymning och inkast i anstalten av narkotika,
mobiltelefoner, vapen m.m. JO ansåg således att det fanns anledning att anta att
en påträffad mobiltelefon använts eller kommer att användas på ett sätt som inte
är förenligt med ordning och säkerhet i anstalten.

Som framgått av redovisningen för den rättsliga regleringen är Kriminalvårdens
möjlighet till kontroll av en intagens tillhörigheter numera reglerad i lag (se
8 kap. 2 § fängelselagen). Vidare är det inte tillåtet för intagna att inneha
mobiltelefon i anstalt (5 kap. 7 § FARK Fängelse).

Av förarbetena till 8 kap. 2 § fängelselagen framgår att bestämmelsen kodifierar
Kriminalvårdens rätt att kontrollera en intagens bostadsrum och hans eller
hennes tillhörigheter som finns i anstalten, oavsett var inom anstaltsområdet
som de påträffas (se prop. 2009/10:135 s. 87 och 150). Begreppet kontrollera får
i detta sammanhang anses innefatta granskning och viss undersökning av de
föremål som påträffas. Även om bestämmelsen alltså ger Kriminalvården
relativt långtgående befogenheter att undersöka en intagens tillhörigheter måste
den tillämpas med omsorg och noggrannhet, och en grundläggande
förutsättning för en sådan kontroll är att åtgärden i det enskilda fallet bedöms
nödvändig för ändamålet att ordningen eller säkerheten i anstalten ska kunna
upprätthållas (se också a. prop. s. 87). En sådan situation skulle i och för sig
                                                                   Dnr 2463-2019      Sid 7 (8)




kunna föreligga om Kriminalvården omhändertar en mobiltelefon som en
intagen olovligen innehar inne i anstalten.

För att en kontroll- eller tvångsåtgärd enligt 8 kap. 2 § fängelselagen ska vara
tillåten ska den dock även vara proportionerlig. Det innebär att Kriminalvården
vid kontroll av t.ex. en elektronisk informationsbärare måste beakta de särskilda
integritetsrisker som då uppstår (jfr NJA 2015 s. 631, se även artikel 8.1 i
Europakonventionen). Det är därför av vikt att en sådan kontroll utförs
avgränsat och endast i det syfte som motiverat åtgärden. Kriminalvården får
följaktligen inte undersöka föremålet vidare, eller ta del av mer information, än
vad som kan anses nödvändigt och proportionerligt i det enskilda fallet.

Det finns också andra situationer där den här frågan kan aktualiseras. Jag tänker
närmast på när någon inställer sig för att i enlighet med 5 § strafftidslagen
(2018:1251) påbörja verkställigheten av ett fängelsestraff eller när en redan
intagen återvänder till en anstalt efter en permission. Jag väljer att begränsa
mina uttalanden till den situation som är aktuell i det här ärendet, dvs. att en
intagen återkommer till anstalten efter permission.

Som framgår av redogörelsen för den rättsliga regleringen får en intagen med
stöd av 8 kap. 4 § 2 fängelselagen kroppsvisiteras eller kroppsbesiktigas för
eftersökande av otillåtna föremål när han eller hon återkommer efter en vistelse
utanför anstalt. Kriminalvården genomför då, som jag har uppfattat det,
regelmässigt i vart fall kroppsvisitationer av något slag. Jag utgår från att den
intagne i samband med detta tillfrågas om han eller hon har en mobiltelefon på
sig eller ombeds att lämna den till personalen för förvaring. Innan dessa
åtgärder vidtagits av Kriminalvården har den enskilde inte haft möjlighet att
lämna ifrån sig telefonen. Även om det rör sig om ett föremål som en intagen
normalt sett inte får inneha i anstalten bör utgångspunkten enligt min mening i
ett sådant fall vara att det inte är nödvändigt att kontrollera en mobiltelefon för
att upprätthålla ordningen eller säkerheten i anstalten. I vart fall torde åtgärden
sällan vara proportionerlig i den situationen.

Jag vill i detta sammanhang slutligen framhålla att Kriminalvården inte ska
bedriva brottsutredning. Om det uppstår misstanke om att en intagen har gjort
sig skyldig till brott och att en mobiltelefon kan innehålla information om det
misstänkta brottet ska ärendet givetvis överlämnas till polisen. Som redogjorts
för har Kriminalvården under vissa förutsättningar befogenhet att enligt
8 kap. 9 § fängelselagen omhänderta ett föremål, om det kan antas att det
kommer att tas i beslag.

Kriminalvårdens möjligheter att begära att en intagen raderar innehåll i
en mobiltelefon
Som framgått har Kriminalvården befogenhet att under vissa omständigheter
omhänderta intagnas egendom (se bl.a. 5 kap. 2 § fängelselagen). Däremot har
Kriminalvården mycket begränsade möjligheter att förstöra en intagens
egendom, det rör framför allt vissa otillåtna medel och varor samt föremål som
är ägnade att användas vid narkotikamissbruk eller för annan befattning med
                                                                   Dnr 2463-2019        Sid 8 (8)




narkotika (se 8 kap. 8 § fängelselagen). Några bestämmelser som ger
Kriminalvården rätt att begära att en intagen själv förstör, raderar eller annars
gör sig av med egendom finns inte i fängelselagen. Jag delar därför
Kriminalvårdens uppfattning att det saknas laglig grund för att begära att en
intagen raderar ett visst innehåll i en mobiltelefon.

Anstaltens hantering av den aktuella händelsen
Av utredningen framgår att AA, när han återkom till anstalten efter en
permission, filmade med sin mobiltelefon inne på anstaltsområdet och att han
på uppmaning av kriminalvårdaren BB tog bort filmen.

En intagen är skyldig att följa de anvisningar som ges av Kriminalvårdens
personal. Det är därför viktigt att personalen utför sina arbetsuppgifter sakligt
och opartiskt samt har kunskap om vilka rättsliga förutsättningar som gäller för
de åtgärder som vidtas (se bl.a. 1 kap. 9 § RF). Detta är särskilt viktigt vid
kontroll- eller tvångsåtgärder som inskränker de intagnas grundläggande fri-
och rättigheter.

I det här fallet har det inte funnits någon skyldighet för AA att radera den
aktuella filmen. Kriminalvårdaren har alltså agerat felaktigt när han uppmanat
AA till att vidta en åtgärd som saknar stöd i rättsordningen. Jag är mycket
kritisk till BB:s agerande i det avseendet.

Kriminalvården har tillbakavisat AA:s påstående om att kriminalvårdaren
kontrollerade mobiltelefonen eller bad om att få gå igenom innehållet i den.
Uppgift står alltså mot uppgift och jag bedömer inte att ytterligare utredning
skulle leda till något annat resultat. Det som har kommit fram i den delen ger
därför inte anledning till kritik från min sida.

Avslutningsvis vill jag lyfta fram följande. Enligt Kriminalvården råder det
förbud mot att spela in ljud och mot att ta stillbilder eller rörliga bilder i
anstalten. Av handlingarna i det misskötsamhetsärende som anstalten inledde
efter händelsen framgår dock att det saknas skyltar utanför anstalten om
förbudet och att de intagna inte heller informeras om detta vid inskrivning i
anstalten. Jag utgår från att anstalten nu har vidtagit åtgärder som säkerställer att
såväl personal som de intagna framöver får tydlig och korrekt information.

Ärendet avslutas.
