# Om en misstänkt har en försvarare som har rätt att närvara vid förhör ska polisen alltid underrätta försvararen om att förhör ska hållas

JO 2016-06-17 dnr 2470-2015

BESLUT
                                                                         Datum                    Dnr                    Sid
                                                                         2016-06-17               2470-2015             1 (8)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Om en misstänkt har en försvarare som har rätt att närvara vid förhör
                        ska polisen alltid underrätta försvararen om att förhör ska hållas


                        Beslutet i korthet: JO:s utredning har avsett frågan om en häktad persons rätt att
                        försvara sig har äventyrats genom att förhör genomförts utan att den offentliga
                        försvararen var närvarande och inte heller hade underrättats om att förhör skulle hållas.
                        I beslutet anges att om en misstänkt har en försvarare som har rätt att närvara vid ett
                        förhör ska han eller hon informeras om tid och plats för förhöret. Detta gäller oavsett
                        den misstänktes inställning till att låta sig förhöras utan försvararen närvarande. Att
                        försvararen informeras är nödvändigt för att han eller hon ska kunna ta till vara den
                        misstänktes rättigheter antingen genom att närvara vid förhöret eller i vart fall rådgöra
                        med den misstänkte.
                        JO konstaterar också att det primärt är förundersökningsledaren som är ansvarig för att
                        en misstänkts rätt till försvarare respekteras. Åtgärden att underrätta en offentlig
                        försvarare om att förhör ska hållas med en frihetsberövad person får dock normalt sett
                        anses vara en sådan rutinåtgärd som ska utföras av förhörsledaren utan särskilt
                        direktiv av förundersökningsledaren. Det är därför angeläget att förhörsledaren
                        informerar förundersökningsledaren om han eller hon av något skäl anser sig behöva
                        frångå denna rutin.
                        Det är enligt JO anmärkningsvärt att förhörsledaren i detta fall inte underrättade den
                        offentliga försvararen om att förhör skulle hållas. Enligt vad som kommit fram tog hon
                        inte heller upp frågan om förhör kunde genomföras utan att den misstänktes försvarare
                        var närvarande med förundersökningsledaren. Förhörsledaren kritiseras för att hon
                        genom sitt handlande äventyrat den misstänktes rättssäkerhet.

## Bakgrund

Advokaten AA förordnades den 26 mars 2015 som offentlig försvarare för den
                        utländska medborgaren BB, som var anhållen på grund av misstanke om stöld
                        vid två tillfällen. Dagen därpå, den 27 mars 2015, häktades BB.
                        Förundersökningen bedrevs av polisen i Norrköping, med en åklagare som
                        förundersökningsledare.

                        Den 6 april 2015 hölls tre förhör med BB. Förhören hölls efter varandra under
                        totalt ca 50 minuter. Två av förhören var kompletterande förhör om tidigare
                        delgivna misstankar om stöld. Vid ett av dessa förhör presenterades ny
                        bevisning i form av bilder från en övervakningskamera för BB. Vid det tredje



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                  Dnr 2470-2015    Sid 2 (8)




förhöret underrättades BB om en ny brottsmisstanke som avsåg ytterligare en
stöld. Förhörsledare var kriminalinspektören CC. AA var inte närvarande vid
förhören. Enligt förhörsprotokollen har BB informerats om sin rätt till
försvarare och uppgett att det gick bra att prata utan försvarare. En tolk var
närvarande vid förhören, och enligt protokollen har BB angett att han förstått
tolken.

Den 13 april 2015 hölls ytterligare ett förhör med BB, vid vilket AA var
närvarande.

Anmälan
AA har i en anmälan till JO fört fram kritik mot CC för att han inte
underrättades om tidpunkten för förhören med BB den 6 april 2015. Han har
också uppgett att BB inte förstått att han hade rätt att ha sin försvarare
närvarande vid förhören. Det är enligt AA olämpligt att förhör genomförs med
en frihetsberövad icke svensktalande person utan att en försvarare får möjlighet
att närvara.

AA har vidare angett att det också är viktigt ur försvararens synvinkel att vara
närvarande vid förhör eftersom det bl.a. ger möjlighet att följa
förundersökningen och se till att förhören genomförs på ett korrekt sätt.

Utredning
Polismyndighetens yttrande
Polismyndigheten (enhetschefen DD) yttrade sig över AA:s klagomål. Inför
yttrandet hade upplysningar hämtats in från bl.a. kriminalinspektören CC vid
polisen i Norrköping och chefen för polisregion Öst, EE.

Förhörsledarens upplysningar
Av de uppgifter CC lämnat framgår i huvudsak följande.
Förundersökningsledaren hade gett direktiv om att förhör skulle genomföras
och att den nya brottsmisstanken skulle delges BB. Vanligtvis informeras
försvararen om att förhör ska hållas. CC:s avsikt var att förhören med BB skulle
genomföras under eftermiddagen för att man skulle hinna underrätta AA. Vid
kontakt med tolkförmedlingen kom det fram att det inte fanns några tolkar som
var tillgängliga under eftermiddagen. Det fanns dock en tolk som kunde vara
med vid förhör omedelbart på förmiddagen. På grund av tidsbrist och eftersom
det endast var fråga om kortare förhör underrättades inte AA om att förhören
skulle hållas.

När CC kom till häktet informerade hon BB om situationen och frågade honom
om förhöret kunde hållas utan att hans försvarare var närvarande. BB uppgav att
det gick bra. När förhöret inleddes underrättade hon BB om hans rätt att ha sin
försvarare närvarande vid förhöret och frågade återigen om förhöret kunde
hållas utan försvararens närvaro. BB svarade att det gick bra.
                                                                  Dnr 2470-2015      Sid 3 (8)




CC har vidare uppgett att hon anser att det är orimligt att BB inte skulle ha
förstått att han hade rätt att ha sin försvarare närvarande. Hon frågade både i
början och i slutet av förhören om han förstått tolken, vilket han uppgav att han
hade gjort. CC har också uppgett att hon alltid är tydlig med att informera
misstänkta om deras rättigheter, särskilt vid förhör med icke svensktalande
personer.

Polismyndighetens bedömning
Polismyndigheten uppgav att man inte fann anledning att ifrågasätta uppgifterna
i förhörsprotokollen. Utgångpunkten för bedömningen var alltså att BB hade
fått information om rätten att ha sin försvarare närvarande på ett språk som han
förstod. Polismyndigheten konstaterade också att uppgifterna om BB förstått
innebörden av informationen som lämnats gick isär och fann därför inte
anledning att kommentera den saken närmare.

Polismyndigheten uppgav vidare att det var klarlagt att CC inte hade informerat
AA om att förhören skulle äga rum. Med anledning av CC:s uppgifter om att det
var svårt att få tag på en tolk vid den aktuella tidpunkten uppgav
Polismyndigheten att man hade förståelse för att det ibland är brist på tolkar och
att det för en enskild utredare finns en tidspress i ärenden med häktade.
Polismyndigheten ifrågasatte dock om den valda lösningen hade bidragit till
kortare handläggningstid om BB inte hade godtagit att genomföra förhören utan
att AA närvarade.

Med hänvisning till 23 kap. 10 § fjärde stycket rättegångsbalken (RB)
konstaterade Polismyndigheten att en försvarare har rätt att delta i förhör om det
kan ske utan men för utredningen, och att det blir svårt att utöva denna rätt om
försvararen inte underrättas om att förhör kommer att äga rum. I den aktuella
förundersökningen fanns det enligt Polismyndigheten inte skäl att tro att någon
planerad utredningsåtgärd skulle gå om intet om AA underrättades om att
förhören med BB skulle äga rum. Polismyndigheten anförde mot den
bakgrunden att CC borde ha underrättat AA om de förestående förhören och
frågat om det gick bra att dessa hölls utan hans närvaro, eller om han ville
sammanträffa med BB för att diskutera saken.

Polismyndigheten konstaterade med hänvisning till bl.a. beslut från JO att det
primärt är förundersökningsledarens ansvar att se till att en misstänkts
försvararrättigheter respekteras. CC borde därför enligt Polismyndigheten också
ha informerat den åklagare som var förundersökningsledare om sin avsikt att
förhöra BB utan att AA var närvarande.

Avslutningsvis uppgav Polismyndigheten att regionpolischefen EE uppgett att
polisregionen skulle kvalitetssäkra framtida rutiner för kontakter med
förundersökningsledare samt offentliga och privata försvarare.
                                                                       Dnr 2470-2015        Sid 4 (8)




Anmälarens yttrande
AA yttrade sig över det Polismyndigheten anfört och vidhöll det som han
tidigare fört fram. Han angav bl.a. att oklarheterna i fråga om BB förstått att han
hade rätt att ha sin försvarare närvarande vid förhören visade behovet av att en
försvarare informeras om att förhör ska hållas så att även denne kan tala med
den misstänkte och få klarhet i om han eller hon påkallar försvararens närvaro
eller inte.

Rättslig reglering m.m.
Rätten till tillgång till försvarare
En person som misstänks för ett brott har enligt 21 kap. 3 § första stycket RB en
generell rätt att biträdas av en försvarare för att förbereda och utföra sin talan.
Av 21 kap. 3 a § RB följer att den som är anhållen eller häktad har rätt till en
offentlig försvarare om han eller hon begär det.

Den som underrättas om att han eller hon är skäligen misstänkt för ett brott ska
samtidigt informeras om sin rätt att redan under förundersökningen anlita
biträde av försvarare och om att en offentlig försvarare under vissa
förutsättningar kan förordnas av rätten (se 12 § förundersökningskungörelsen).
Denna information ska lämnas innan förhöret påbörjas, och det ska tydligt
framgå att rätten inträder redan i och med att brottsmisstanke delges. När den
misstänkte fått information om sina rättigheter ska han eller hon tillfrågas om
sin inställning till behovet av försvarare. Som jag återkommer till nedan kan den
misstänkte avstå från försvarare, om det sker under rättssäkra former. Inför nya
förhör bör han eller hon dock åter erinras som sina rättigheter och på nytt
tillfrågas om sin inställning. (Se bl.a. JO 2013/14 s. 133, dnr 3577-2011.)

I 23 kap. 10 § RB finns bestämmelser om vilka som får närvara vid förhör som
hålls under förundersökningen. Utgångspunkten är att det är
förundersökningsledaren som bestämmer detta. Enligt bestämmelsens fjärde
stycke har dock den misstänkte och hans eller hennes försvarare rätt att närvara
vid förhör som hålls på begäran av den misstänkte. Vid andra förhör får
försvararen närvara om det kan ske utan men för utredningen. När det gäller
förhör med den misstänkte är utrymmet för att vägra försvararen att närvara
ytterst begränsat (JO 2010/11 s. 139, dnr 5684-2008).

Rätten till tillgång till försvarare är en del av rätten till en rättvis rättegång enligt
artikel 6 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Av artikel
6.3 c) följer bl.a. att en misstänkt ska ha rätt att försvara sig personligen eller
genom rättegångsbiträde. Rätten att biträdas av försvarare gäller inte bara under
själva rättegången utan också vid polisförhör och under förundersökningen. Det
finns en omfattande rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga
rättigheterna (Europadomstolen) om brottsmisstänktas försvararrättigheter. Som
princip har domstolen slagit fast att en misstänkt redan vid det första
polisförhöret har rätt att biträdas av en försvarare, om det inte finns tvingande
                                                                     Dnr 2470-2015       Sid 5 (8)




skäl att inskränka denna rätt. (Se Hans Danelius, Mänskliga rättigheter i
europeisk praxis, 5 uppl., s. 348.)

Ett EU-direktiv som ska vara genomfört i svensk rätt under hösten 2016
fastställer minimiregler om rätten till tillgång till försvarare som bygger på
Europadomstolens praxis (se Europaparlamentets och rådets direktiv
2013/48/EU om rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden
m.m.). Regeringen har i en proposition lämnat förslag till de lagändringar som
krävs för att genomföra direktivet. I propositionen föreslås bl.a. ändringar i
23 kap. 10 § RB som innebär att en misstänkt alltid har rätt att ha sin försvarare
närvarande när han eller hon förhörs, dvs. inte endast vid de förhör som hålls på
begäran av den misstänkte. Av den nya lydelsen framgår uttryckligen att det är
fråga om en rätt för den misstänkte, och inte för försvararen. En privat
försvarare som inte uppfyller de krav som ställs på en offentlig försvarare får
dock under vissa förutsättningar förhindras att närvara. Lagändringarna föreslås
träda i kraft den 27 november 2016. (Se prop. 2015/16:187.)

JO har i flera ärenden riktat kritik mot att förhör genomförts utan att försvarare
närvarat och framhållit att en brottsmisstänkts rätt till försvarare vid förhör är en
central rättssäkerhetsfråga. Det har vidare uttalats att huvudsyftet med att en
misstänkt ska ha rätt till försvarare tidigt i en brottsutredning är att han eller hon
inte på grund av bristande kännedom om utredningsförfarandet och den rättsliga
regleringen ska komma i underläge mot polis och åklagare, utan ha tillgång till
sådan sakkunskap att han eller hon till fullo kan tillvarata sina rättigheter. Det
ligger i rättvisans intresse att en försvarare inte bara biträder den misstänkte
med upplysningar och råd utan även närvarar vid förhör. Även JO har slagit fast
att den misstänkte som regel har rätt att ha tillgång till en försvarare redan från
och med det första förhöret. Det är primärt förundersökningsledaren som har
ansvar för att en misstänkts försvararrättigheter respekteras. (Se bl.a.
JO 2011/12 s. 77, dnr 5493-2008, JO 2012/13 s. 106, dnr 4608-2010, och ovan
nämnda JO 2013/14 s. 133.)

Avstående från rätten till tillgång till försvarare
En misstänkt kan under vissa förhållanden avstå från rätten till försvarare. Av
bl.a. Europadomstolens praxis följer att ett avstående måste ske under rättssäkra
former; det ska vara klart och entydigt och frivilligt (Hans Danelius, a.a.,
s. 345). EU:s försvarardirektiv innehåller också en bestämmelse om att en
misstänkt kan avstå från rätten till tillgång till försvarare. Detta förutsätter att
han eller hon har fått tydlig och tillräcklig information på ett enkelt och
begripligt språk om innebörden av rättigheten och de eventuella konsekvenserna
av att avstå från den. Avståendet måste dessutom vara frivilligt och otvetydigt,
och det ska kunna återkallas. (Se artiklarna 9.1 och 9.3.) Om ett avstående
återkallas under pågående förhör ska detta avbrytas (se ovan nämnda
JO 2013/14 s. 133).
                                                                   Dnr 2470-2015       Sid 6 (8)




Även om den misstänkte anger att han eller hon avstår från en försvarare kan
det med hänsyn till bl.a. brottsmisstankarna, utredningsläget eller den
misstänktes ålder finnas anledning att förordna en försvarare för att hans eller
hennes försvararrättigheter inte ska äventyras. Detsamma gäller i fråga om
försvararens närvaro vid förhör. Som nämnts ovan är det primärt
förundersökningsledarens ansvar att göra en bedömning av behovet av
försvarare, oavsett vilken inställning den misstänkte har. JO har i några fall där
den misstänkte var under 18 år eller strax över framhållit att förhörsledaren bör
rådgöra med förundersökningsledaren i försvararfrågan innan ett mer ingående
förhör inleds. (Se ovan nämnda JO 2011/12 s. 77 och JO 2013/14 s. 133 samt
JO:s beslut den 26 april 2013, dnr 3019-2012.)

Dokumentation m.m.
Även när en åklagare är förundersökningsledare har Polismyndigheten ett
ansvar – utan att särskilda direktiv ska behöva ges av förundersökningsledaren –
att utföra åtgärder som rutinmässigt förekommer i en förundersökning. Att i
samband med förhör informera en misstänkt om hans eller hennes rättigheter
hör till rutinåtgärder av det slaget. I detta ingår den dokumentationsplikt som
gäller för dessa åtgärder.

Från rättssäkerhetssynpunkt måste det gå att kontrollera att den som förhörts har
informerats om sina rättigheter. Detsamma gäller om den misstänkte uppges ha
avstått från sin rätt. Det bör därför vid varje förhör tydligt dokumenteras vilken
information som lämnats och vilken inställning den misstänkte angett. Även
förundersökningsledarens direktiv i försvararfrågan bör dokumenteras. (Se ovan
nämnda JO 2012/13 s. 106 och JO 2013/14 s. 133.)

Försvararens skyldigheter
I 21 kap. 7 § RB finns vissa bestämmelser om en försvarares skyldigheter. Det
anges bl.a. att en försvarare med nit och omsorg ska ta till vara den misstänktes
rätt och i detta syfte verka för sakens riktiga belysning. Detta innebär bl.a. att
försvararen är skyldig att främja den misstänktes intressen och bl.a. se till att
bevisning och omständigheter som talar till den misstänktes fördel kommer
fram. I bestämmelsen anges vidare att en försvarare så snart det kan ske bör
överlägga med den misstänkte och förbereda försvaret.

Bedömning
Inledning
AA har fört fram kritik mot att han inte underrättades om att förhör skulle hållas
med hans klient BB, som var häktad. Han var därför inte närvarande under
förhören, som gällde misstankar om stöld vid tre tillfällen.

Brottsmisstänktas rätt till tillgång till försvarare är en central rättssäkerhets-
fråga. Det framgår inte minst av rättsfall från Europadomstolen och av EU-
rätten. I detta fall hade BB en offentlig försvarare; frågan här gäller om hans rätt
att försvara sig har äventyrats genom att förhör genomfördes utan att
                                                                     Dnr 2470-2015       Sid 7 (8)




försvararen var närvarande och inte heller hade underrättats om att de skulle
hållas.

Att en misstänkt ska ha tillgång till en försvarare innebär inte att försvararen
måste närvara vid alla förhör. Försvararens närvaro är emellertid normalt en
förutsättning för att han eller hon ska kunna ta till vara den misstänktes
rättigheter och se till att rättsregler följs. Utgångspunkten i den svenska
lagstiftningen är också att den misstänkte har en rätt att ha sin försvarare
närvarande vid förhör. För att den misstänkte ska kunna utnyttja denna rätt är
det naturligtvis väsentligt att han eller hon också underrättas om sina rättigheter.

BB:s rätt till försvarare vid förhören den 6 april 2015
Det har i förhörsprotokollen antecknats att BB informerats om rätten till
försvarare, att han uppgett att det gick bra att ”prata” utan försvarare och att han
angett att han förstått den tolk som biträdde vid förhören. Jag har inte underlag
att uttala mig i frågan om BB förstått att han hade rätt att ha sin försvarare
närvarande vid förhören eller hur han i övrigt uppfattat situationen. Jag vill dock
framhålla att det naturligtvis inte får förekomma att en misstänkt känner sig
pressad att gå med på att förhöras utan försvarare.

I ett fall som detta – när den misstänkte är vuxen, misstankarna avser inte alltför
allvarlig brottslighet och utredningen inte är särskilt komplicerad – finns det
generellt sett inte något hinder mot att vissa förhör hålls utan försvarare
närvarande, om den misstänkte godtar det. Det förutsätter dock att avståendet
från rätten till försvarare sker på ett rättssäkert sätt. Särskilt när den misstänkte,
som i BB:s fall, är frihetsberövad är det också nödvändigt att han eller hon ges
tillfälle att rådgöra med sin försvarare i frågan om dennes närvaro och om det
förhör som ska hållas. Att som misstänkt vara frihetsberövad innebär förutom
en inskränkning i rörelsefriheten också en inskränkning i möjligheten att fritt
kommunicera med andra. I en sådan situation är kontakten med försvararen
särskilt angelägen.

Det är anmärkningsvärt att CC inte underrättade BB:s offentliga försvarare –
advokaten AA – om att förhören skulle hållas. Om den misstänkte har en
försvarare som har rätt att närvara vid ett förhör ska han eller hon informeras
om tid och plats för förhöret. Detta är som jag angett ovan nödvändigt för att
försvararen ska kunna ta till vara den misstänktes rättigheter antingen genom att
närvara vid förhöret eller i vart fall rådgöra med den misstänkte. Därigenom kan
det undvikas att den misstänkte ställs inför den situation som BB ställdes inför;
att försvararen inte är underrättad och att förhörsledaren frågar om det går bra
att hålla förhör utan försvarare med risken att den misstänkte känner sig pressad
att gå med på detta. Brist på tolkar eller andra praktiska problem, som CC
hänvisat till, är naturligtvis inte godtagbara skäl för att åsidosätta en misstänkts
rätt till försvarare.
                                                                    Dnr 2470-2015       Sid 8 (8)




Förundersökningsledarens och förhörsledarens ansvar
Som framgått ovan är det primärt förundersökningsledaren som är ansvarig för
att en misstänkts rätt till försvarare respekteras. Det innebär bl.a. att de direktiv
som ges till förhörsledaren ska innefatta frågan om rätt till försvarare när det är
aktuellt. För att en förundersökningsledare ska kunna ta sitt ansvar för dessa
frågor under pågående utredningsarbete krävs det att förhörsledaren informerar
och rådgör med förundersökningsledaren, t.ex. om det uppstår en situation som
i detta fall, eller om det av andra skäl finns en osäkerhet kring
försvararnärvaron. Förundersökningsledaren kan då göra en egen bedömning av
behovet av försvarare och ta ställning till hur förhöret ska genomföras.

Det finns inte någonting som tyder på att CC tagit upp frågan om förhör kunde
hållas utan att BB:s försvarare var närvarande med den åklagare som var
förundersökningsledare. Det framgår inte av utredningen om åklagarens direktiv
om att hålla förhör med BB innehöll några anvisningar i frågan om
försvararnärvaro vid förhöret. Det kan dock konstateras att åtgärden att
underrätta en offentlig försvarare om att förhör ska hållas med en frihetsberövad
person normalt sett får anses vara en sådan rutinåtgärd som ska utföras utan
särskilt direktiv. Det är därför angeläget att förhörsledaren informerar
förundersökningsledaren om han eller hon av något skäl anser sig behöva frångå
denna rutin.

Avslutning
Sammanfattningsvis ska CC kritiseras för att hon hållit förhör i sak med den
frihetsberövade BB utan att underrätta hans offentliga försvarare och därigenom
äventyrat hans rättssäkerhet. Efter vad som kommit fram tog hon inte heller upp
frågan om förhör kunde genomföras utan att försvararen var närvarande med
förundersökningsledaren. Hennes handlande tyder på att hon saknat insikt om
vikten av misstänktas rätt till försvarare och vad den innebär. Det är därför
angeläget att Polismyndigheten kvalitetssäkrar sina rutiner för kontakter med
försvarare och förundersökningsledare, vilket man också angett att man ska
göra med anledning av det inträffade.

Ärendet avslutas.
