# Passiv handläggning av ett ärende angående fastställande av faderskap

JO 2001-05-11 dnr 2475-1999

## Beslut

BESLUT
                                                                           Datum               Dnr                      Sid
                                                                           2001-05-11          2475-1999               1 (5)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Passiv handläggning av ett ärende angående fastställande av faderskap


                        Vid inspektion av familjerättsgruppen vid Service- och arbetsmarknadsnämnden i
                        Örebro kommun den 12–15 april 1999, JO:s dnr 1398-1999, uppmärksammades
                        bl.a. ett icke avslutat ärende rörande fastställande av faderskap för AA, född 1991.

                        Av handlingarna i ärendet angående AA framgick sammanfattningsvis följande.
                        Modern hade uppgivit namnet på den man som hon ansåg vara far till barnet men
                        hon ville inte medverka till att faderskapet fastställdes. Mannen i fråga var tveksam
                        till faderskapet och önskade en blodprovsutredning. Han flyttade någon gång under
                        åren 1992 eller 1993 till USA men lämnade dessförinnan ett blodprov. Modern
                        meddelade så småningom att hon inte avsåg att låta ta blodprov på sig och barnet.
                        Därefter finns anteckningar i akten om telefonkontakt eller besök vid sju tillfällen.

                        I Örebro kommun handlades de familjerättsliga ärendena vid en kommun-
                        gemensam verksamhet, familjerättsgruppen. Familjerättssekreterarnas
                        handläggning har skett med stöd av delegation från vederbörande kommundels-
                        nämnd. Ansvarig kommundelsnämnd i ärendet angående AA var Vasa
                        kommundelsnämnd i Örebro kommun.

                        JO beslutade att inhämta utredning och yttrande rörande handläggningen av
                        faderskapsärendet från Vasa kommundelsnämnd i Örebro kommun. Nämnden
                        skulle i yttrandet särskilt redovisa sin syn på handläggningstiden, om nämnden med
                        större kraft borde ha verkat för att alla berörda skulle lämna blodprov för
                        fastställande av faderskapet och om nämnden kontinuerligt följer upp de
                        faderskapsärenden som nämnden svarar för.

                        Nämnden överlämnade följande remissvar.
                                  I Örebro kommun handläggs det familjerättsliga arbetet vid en kommungemensam
                                  verksamhet, familjerättsgruppen. Med stöd av delegation från kommundelsnämnden
                                  har familjerättssekreterarna att besluta om godkännande av faderskapsbekräftelser.
                                  Till nämnden anmäls kontinuerligt de beslut om godkännande som fattats. Det är
                                  också nämnden som beslutar om nedläggning av faderskapsutredning, då de besluten
                                  inte går att delegera till tjänsteman.
                                  Någon övrig uppföljning av familjerättens enskilda ärenden görs ej av nämnden.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                          Dnr 2475-1999     Sid 2 (5)



      Nämnden kommer med anledning av frågan om uppföljning att begära att de
      faderskapsutredningar som ej avslutats inom ett år framgent skall rapporteras till
      nämnden.
      Beträffande faderskapsutredningen rörande AA hänvisas till handläggarens
      redogörelse av ärendets handläggning.
Till remissvaret fogades en redogörelse som hade upprättats av
familjerättssekreteraren BB. Av redogörelsen framgick att modern hade uppgett
namnet på den man som var far till barnet men att modern inte velat medverka till
att faderskapet fastställdes. BB redogjorde även närmare för bakgrunden till
moderns vägran och anförde vidare följande.

      Mannen ifråga var tveksam till om han var far till barnet och önskade en
      blodprovsutredning. Modern sade då, i februari 1992, inget om att hon inte var villig
      att låta ta blodprov på sig och barnet.
      Det visade sig senare att mannen flyttat till USA och min kontakt med honom
      skedde genom ambassaden. Han hade låtit ta blodprov på sig innan han lämnade
      Sverige och var angelägen att få veta svaret på blodprovsundersökningen.
      Modern fick flera påminnelser att hon skulle se till att blodprov blev taget från
      henne och barnet. Hon hade olika förklaringar till att det dröjde. Pojken hade haft en
      långdragen förkylning. En del andra hinder hade också uppstått. När jag krävde
      besked av modern om hon verkligen ville ta blodprov, fick jag veta att hon inte
      tänkte ställa upp på detta.
      I maj 1993 meddelade jag Rättsserologiska institutet att modern förklarat att hon inte
      skulle låta ta blodprov på sig och barnet. Det innebar att ärendet inte kunde
      fullföljas. Mannen informerades genom ambassaden.
      Min fortsatta kontakt med modern har mestadels skett per telefon.
      Modern har känt sig nöjd med att ha ensam ansvaret för AA. Hon är förvissad om att
      det skulle uppstått en rad konflikter, inte minst för pojken om pappan och hans släkt
      varit delaktig i AA:s uppfostran.
      Vi har också pratat om när AA kommer med frågor om sin pappa. Modern är
      medveten om att hon måste kunna ge svar. Jag har också berättat för henne att under
      senare år har det flera gånger hänt, att jag blivit uppringd av vuxna ungdomar, som
      undrat vad det beror på att faderskapet i deras fall inte blivit fastställt.
      Jag ser det som ett personligt värde för AA att faderskapet blir fastställt och det har
      jag försökt förklara för modern. Hon har svårt att helt dela min uppfattning, men kan
      i viss mån hålla med. I dag lever hon och AA under trygga och lugna förhållanden.
      Modern menar att det är viktigare för pojken än att ha en far som till varje pris
      kommer att kräva sin ”rätt”. Hon är osäker på om fadern skulle acceptera att pojken
      växer upp hos henne. Det är fadern och hans familj, som bestämmer över barnet och
      var det skall bo. Moderns oro över vad som kan hända AA om faderskapet blir
      fastställt måste givetvis tas på allvar.
      Om ärendet läggs ner arkiveras det. Nämnden har då ingen skyldighet att ta initiativ
      till ytterligare kontakt. Det blir mamman eller barnet självt som får ta initiativ till om
      utredningen skall tas upp på nytt.
      Jag har velat hålla utredningen öppen och har med jämna mellanrum haft kontakt
      med modern. Min erfarenhet är att när ett barn kommer med så personliga frågor,
      som gäller vem som är deras far, så får det oftast modern att tänka till igen. Det är ett
      personligt värde för AA, att han får veta vem som är hans far.
      Det modern och jag nu kommit överens om är att vi tillsammans skall gå igenom det
      jag har skrivit och om det är något ytterligare hon vill tillägga. Det är med tanke på
      AA om han en dag själv vill läsa i sin faderskapsakt.
      Modern håller fast vid att faderskapet inte skall fastställas och jag kommer nu att
      föreslå Nämnden att faderskapsutredningen läggs ner jml 2 kap. 7 § Föräldrabalken.
                                                                       Dnr 2475-1999     Sid 3 (5)



      Modern är informerad om att hon kan begära att faderskapsutredningen tas upp på
      nytt.
      Min bedömning är att jag i barnets intresse gjort det som varit möjligt för att påverka
      modern att medverka till blodprovsundersökning för att faderskapet skall kunna
      fastställas.
JO inhämtade och tog del av Sociala utskottets i Vasa kommundelsnämnd beslut
den 14 oktober 1999, § 75, genom vilket utredningen om faderskapet för AA lades
ned.

I ett beslut den 11 maj 2001 anförde JO André följande.

Enligt 2 kap. 1 § föräldrabalken (FB) har socialnämnden en skyldighet att försöka
utreda vem som är far till barnet och se till att faderskapet fastställs, om barnet har
hemvist i Sverige. Av detta följer att socialnämnden inte är bunden av moderns
ståndpunkt. Även om hon inte vill medverka skall faderskapet fastställas. Av 2 kap.
6 § FB framgår att nämnden bör verka för att blodundersökning äger rum
beträffande modern, barnet och den som kan vara fader till barnet, om denne begär
det. Nämnden har emellertid inte några tvångsmedel till sitt förfogande.

Nämnden kan, som företrädare för barnet, väcka talan om fastställande av
faderskap (3 kap. 5 § FB). I ett mål om fastställande av faderskap kan rätten på
yrkande av någon av parterna eller när det annars behövs förordna om
blodundersökning (1 § lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning
av faderskap). Av 2 § samma lag framgår att rätten vid vite kan förelägga den som
avses med ett förordnande om blodundersökning enligt 1 § att med intyg av
behörig sakkunnig visa att sådant blodprov som behövs för blodundersökning har
tagits. Enligt 2 a § kan rätten, om inte ett föreläggande om vite har iakttagits, i
stället för att förelägga nytt vite förordna om biträde av polismyndighet för att
undersökningen skall komma till stånd.

I 2 kap. 8 § andra stycket FB sägs att en utredning om faderskap bör bedrivas
skyndsamt och att utredningen skall vara slutförd inom ett år från barnets födelse
om inte särskilda skäl föranleder annat. Som exempel på sådana omständigheter
som kan vara skäl för att ettårstiden överskrids nämns i förarbetena till
bestämmelsen att socialnämnden har haft stora svårigheter att få tag i aktuella män
eller att medicinsk utredning har dragit ut på tiden (prop. 1969:124 s.106).

Enligt 2 kap. 7 § FB får socialnämnden lägga ned en påbörjad utredning om
faderskapet, om det visar sig omöjligt att få erforderliga upplysningar för

## Bedömning

bedömning av faderskapsfrågan, framstår som utsiktslöst att försöka få faderskapet
fastställt av domstol, har lämnats samtycke av modern eller en särskilt förordnad
vårdnadshavare enligt 4 kap. 5 a § till adoption av barnet, eller av särskilda skäl
finns anledning att anta att fortsatt utredning eller rättegång skulle vara till men för
barnet eller utsätta modern för påfrestningar som innebär fara för hennes psykiska
hälsa.

I förevarande fall har handläggningen av faderskapsärendet hos nämnden pågått
omkring åtta år. Det kan ofta finnas förklaringar till att utredningen inte kan
avslutas inom den tid, ett år, som anges i 2 kap. 8 § andra stycket FB. Ett skäl till
                                                                       Dnr 2475-1999    Sid 4 (5)




att handläggningstiden blir lång kan vara att det finns flera män som kan vara far
till barnet och att det kan vara svårt att få kontakt med dem. Det förekommer även
att modern inte vill medverka i utredningen. Nämnden har då en viktig pedagogisk
uppgift att för modern förklara hur angeläget det är att faderskapet fastställs och
detta arbete måste självfallet tillåtas ta förhållandevis lång tid.

När det gäller nämndens handläggning av ärendet rörande AA anser jag att ärendet
har hanterats på ett alltför passivt sätt och att handläggningen därigenom har
kommit att dra ut på tiden på ett oacceptabelt sätt. Jag vill härvid särskilt peka på
följande.

Av utredningen framgår att den man som modern utpekat som far till AA var
tveksam till faderskapet och ville ha det bekräftat genom en blodprovs-
undersökning. Han lämnade för egen del ett sådant prov. Det stod i var fall i maj
månad 1993 klart för handläggaren att varken modern eller AA skulle lämna något
blodprov. Det har ankommit på handläggaren att försöka övertala modern att lämna
blodprov från sig och barnet. Sådana övertalningsförsök har också förekommit. Att
modern sannolikt inte skulle ändra sin inställning framgår av en journalanteckning
den 8 september 1993 då modern vid ett telefonsamtal med handläggaren
förklarade att hon inte ville diskutera AA:s far och att modern ”känner sig nöjd
över att hon vägrade låta ta blodprov på sig och A”. Nästa journalanteckning är
daterad den 28 november 1994, dvs drygt ett år senare. Av den framgår följande.

      Pratar med modern per telefon. Hon pratar gärna om AA. Samtalet blir genast mera
      ansträngt när jag vill prata med henne om faderskapet. Jag har vid tidigare tillfällen
      förklarat för henne att AA har rätt till att få veta vem som är hans pappa. Den dagen
      kommer då AA frågar efter sin pappa. Modern säger, att hon tänker på det ibland
      och att måste kunna ge ett svar. Jag förklarar för modern varför jag varje gång frågar
      henne efter faderskapet. Min erfarenhet säger, att ett barn inte ska behöva ställas
      inför det faktum att mamma inte velat att faderskapet ska fastställas. Modern är tyst
      en lång stund och säger sedan. Jag tror jag vet vad som är bäst för mitt barn. Jag
      talar om för modern att jag inte är beredd att lägga ner ärendet. Hon tycker det är
      OK att vi har kontakt.
Som framgår av det nyss sagda hade modern inom ramen för en rättegång kunnat
åläggas att lämna blodprov från sig och AA. Ytterst hade domstolen kunnat
förordna om handräckning av polis för att få blodprov (se 2 a § lagen om
blodundersökning m.m. vid utredning om faderskap). Mot den bakgrunden och de
övriga uppgifter rörande faderskapet som nämnden hade tillgång till är det mycket
som talar för att nämnden borde ha väckt talan angående faderskapet.
Handläggaren borde därför, när det stod klart för henne att modern inte skulle
medverka i utredningen, till nämnden ha hänskjutit frågan om ärendets vidare
handläggning. Den omständigheten att nämnden inte i vart fall vid denna tidpunkt
tog ställning till hur ärendet fortsättningsvis skulle hanteras är helt oacceptabelt.

Om en faderskapsutredning inte har kunnat avslutas inom ett år kan det vara
lämpligt att ärendet föreläggs nämnden så att den får möjlighet att ta ställning till
om fortsatt utredning är meningsfull eller om utredningen skall läggas ned eller
överlämnas för rättslig prövning. Det är naturligtvis inte tillfredsställande att
nämnden inte har haft några rutiner för uppföljning av faderskapsutredningar. Som
framgått av remissyttrandet skall de faderskapsutredningar som inte har avslutats
                                                                    Dnr 2475-1999   Sid 5 (5)




inom ett år i fortsättningen rapporteras till nämnden. Jag finner därför inte skäl att
ytterligare uppehålla mig vid den saken.

Efter det att JO begärt yttrande från kommundelsnämnden rörande handläggningen
av faderskapsärendet beslutade nämnden den 14 oktober 1999 att lägga ned
faderskapsutredningen enligt 2 kap. 7 § FB. Skälet till nedläggningen synes ha varit
moderns motstånd mot att faderskapet skulle fastställas. Man kan naturligtvis mot

## Anmälan och bakgrund

bakgrund av det nyss sagda diskutera beslutets riktighet i sak. Jag har emellertid
inte funnit skäl att göra något uttalande rörande nämndens beslut att lägga ned

## Utredning

utredningen.
