# Kritik mot en förvaltningsdomstol för dröjsmål vid handläggningen av en underrättelse från åklagare om att ett beslut enligt lagen om rättspsykiatrisk vård inte skulle överklagas. Även framställning från JO om författningsändring

JO 2003-06-16 dnr 2477-2001

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                    Sid
                                                                      2003-06-16        2477-2001             1 (6)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Kritik mot en förvaltningsdomstol för dröjsmål vid handläggningen av
                        en underrättelse från åklagare om att ett beslut enligt lagen om
                        rättspsykiatrisk vård inte skulle överklagas. Även framställning från JO
                        om författningsändring

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde advokaten AA klagomål mot Länsrätten i Skåne län
                        med anledning av handläggningen av ett mål (mål nr 2284-01) om upphörande av
                        vård enligt 16 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård – LRV. AA var ombud
                        och offentligt biträde för den patient som målet rörde. Han kritiserade länsrättens
                        handläggning av en underrättelse från åklagaren om att länsrättens beslut i målet
                        inte skulle överklagas och uppgav följande. I en dom den 15 juni 2001 biföll
                        länsrätten patientens ansökan om att vården enligt LRV skulle upphöra. Åklagaren
                        underrättade länsrätten i en skrivelse den 25 juni 2001 att beslutet inte skulle
                        överklagas. Först den 29 juni 2001 fick vårdinrättningen och AA meddelande om
                        åklagarens underrättelse. Härigenom var patienten frihetsberövad i flera dagar utan
                        laglig grund.

                        AA kritiserade också länsrättens handläggningstid i målet och påtalade att muntlig
                        förhandling hölls den 28 mars 2001 men att beslutet meddelades först den 15 juni
                        2001.

## Utredning

Länsrättens akt och dagboksblad i målet inhämtades. Av handlingarna framgick
                        bl.a. följande. Åklagaren hade före länsrättens beslut anmält att det kunde komma
                        att överklagas. Åklagarens underrättelse den 25 juni 2001 att beslutet inte skulle
                        överklagas kom in till länsrätten påföljande dag.

                        Från Psykiatrin Nordvästra Skåne, psykiatriska kliniken, inhämtades en kopia av
                        åklagarens underrättelse den 25 juni 2001. Enligt vad som framgick av handlingen
                        skickades den till kliniken från länsrätten den 29 juni 2001 via telefax.

                        Länsrätten anmodades att göra en utredning och yttra sig över handläggningen av
                        åklagarens underrättelse den 25 juni 2001.

                        I yttrande anförde länsrätten, lagmannen BB, bl.a. följande.


 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                          Dnr 2477-2001      Sid 2 (6)



      Länsrätten måste tyvärr efter företagen utredning konstatera att handläggningen av
      åklagarens underrättelse, dvs. orsaken till att åklagarens yttrande inte kom sjukhuset
      tillhanda inom acceptabel tid efter det att det kom in till länsrätten endast kan
      förklaras med en vid den aktuella tidpunkten på grund av sjukdom och semester
      ytterst pressad arbetssituation.
      Patienten har genom länsrättens handläggning varit berövad friheten utan lagligt
      stöd från det att åklagarens yttrande kom in till länsrätten den 26 juni 2001 fram till
      länsrättens meddelande den 29 juni 2001. Länsrätten ser mycket allvarligt på det
      inträffade och gör sitt yttersta för att detta skall förbli en engångsföreteelse.
Hos JO upprättades en promemoria rörande åklagares handläggning av
underrättelser om att ett beslut enligt LRV inte kommer att överklagas. I
promemorian anfördes bl.a. följande.

      Av 20 § LRV framgår att allmän åklagare får överklaga beslut enligt 16 § att vården
      skall upphöra, om åklagare före beslutet har anmält till rätten att beslutet kan komma
      att överklagas.
      Enligt 25 § första stycket LRV gäller ett beslut som meddelas enligt lagen
      omedelbart, om inte annat förordnas. Av andra stycket i paragrafen framgår att om
      åklagaren före en länsrätts beslut har anmält att beslutet kan komma att överklagas,
      får länsrättens eller kammarrättens beslut inte verkställas förrän det har vunnit laga
      kraft eller rätten dessförinnan har underrättats om att beslutet inte kommer att
      överklagas. En motsvarande bestämmelse fanns tidigare i 20 § andra stycket LRV
      och flyttades med viss ändring över till 25 § andra stycket LRV genom SFS
      2000:354.
      I specialmotiveringen till den ursprungliga bestämmelsen i 20 § andra stycket LRV
      anfördes bl.a. följande (prop. 1990/91:58 s. 320). Bestämmelsen i andra stycket
      innebär att i de fall då anmälan har gjorts ett beslut inte får verkställas förrän det har
      vunnit laga kraft. Av föreskriften följer vidare att beslutet gäller genast, om
      åklagaren avstått från att göra anmälan. Beslutet är också verkställbart om åklagaren
      har gjort anmälan men efter beslutet förklarat att han avstår från att överklaga.
      Likvärdigt med det sistnämnda fallet är att åklagaren har överklagat beslutet men
      därefter återkallat sitt överklagande. Om återkallelsen i det fallet görs innan
      klagotiden gått ut – dvs. inom tre veckor från domstolens dom (se 7 § FPL) – skall
      alltså beslutet verkställas redan innan det har vunnit laga kraft. Det bör påpekas att
      beslutet skall gå i verkställighet så snart åklagaren har gett till känna sin uppfattning
      för överinstansen och alltså utan att ett eventuellt avskrivningsbeslut av denna
      domstol avvaktas (jfr NJA 1989 s. 382). Det är mot denna bakgrund i dessa fall
      angeläget att åklagaren också direkt meddelar vårdinrättningen att han återkallar sitt
      överklagande. Motsvarande gäller beträffande de fall där åklagaren avstår från att
      överklaga.
      –––
Riksåklagaren anmodades att mot bakgrund av de angivna uttalandena i
propositionen redovisa åklagarnas rutiner i detta hänseende samt från allmänna
synpunkter ange sin syn på rutinerna.

I yttrande anförde vice riksåklagaren CC följande (bilagorna uteslutna här).

      I anledning av JO:s begäran har jag begärt in yttrande från samtliga
      åklagarmyndigheter. Deras yttrande biläggs. För egen del vill jag anföra följande.
      Av yttrandena från åklagarmyndigheterna framgår att underrättelser till
      vårdinrättningen i de aktuella fallen hanteras av domstolarna samt att det rör sig om
      ett mycket litet antal fall där frågan uppkommer.
      Enligt 25 § första stycket lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV) gäller
      ett beslut som meddelas omedelbart om annat inte förordnas. Av bestämmelsens
      andra stycke framgår att om åklagaren före en länsrätts beslut har anmält att beslutet
                                                                   Dnr 2477-2001     Sid 3 (6)



kan komma att överklagas, får länsrättens eller kammarrättens beslut inte verkställas
förrän det har vunnit laga kraft eller rätten dessförinnan har underrättats om att
beslutet inte kommer att överklagas.
I lagtexten anges således att det antingen skall vara fråga om att beslutet har vunnit
laga kraft eller att rätten har underrättats om att beslutet inte kom- mer att
överklagas. Lika med en sådan underrättelse får anses vara en återkallelse av ett
överklagande när tiden för överklagande ännu inte har gått ut.
Som redovisas i de bifogade yttrandena från åklagarmyndigheterna underrättar
åklagarna genast domstolen om sina slutliga ställningstaganden i
överklagandefrågan. Som regel sker denna underrättelse per fax. I vissa fall skickas
underrättelsen med post efter det att domstolen per telefon har underrättats att ett
återkallande resp. avstående från att överklaga har avsänts. Däremot underrättas inte
vårdinrättningen genom åklagarens försorg om detta ställningstagande utom i de få
undantagsfall då chefsöverläkaren särskilt framfört önskemål om detta till åklagaren.
Någon skyldighet för åklagaren att underrätta vårdinrättningen finns varken i 25 §
LRV eller i någon annan författning.
I förarbetena till 25 § LRV uttalas visserligen att det är angeläget att åklagaren också
direkt meddelar vårdinrättningen om han eller hon återkallar sitt överklagande samt
att motsvarande gäller i de fall då åklagaren avstår från att överklaga beslutet (prop.
1990/91:58 s. 320). Någon närmare analys av vilka rättsliga effekter en sådan
underrättelse skulle få finns dock inte.
Lagen om rättspsykiatrisk vård ger möjlighet till frihetsberövanden från statens sida.
Det är således fråga om en lagstiftning som inskränker medborgarnas
grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Vid tillämpningen av sådan lagstiftning gör
sig legalitetsprincipen särskilt starkt gällande. Med hänsyn till detta måste lagtexten
tillmätas stor betydelse vid avgörandet av om en tvångsvård får tillgripas, formerna
för vården samt när den skall upphöra. Jag vill här erinra om att den aktuella
situationen även kan uppstå vid beviljande av permissioner och formerna för dessa.
Enligt lagtexten får länsrättens eller kammarrättens beslut inte verkställas förrän det
har vunnit laga kraft eller om rätten dessförinnan har underrättats om att beslutet inte
kommer att överklagas.
En domstols beslut vinner laga kraft antingen när tiden har gått ut för ett
överklagande och beslutet inte har överklagats eller om ett överklagande senare
återkallas. Det torde i båda fallen vara domstolen som avgör om beslutet har vunnit
laga kraft eller inte, dvs. i det senare fallet om det har kommit in en återkallelse av
överklagandet eller inte. Att en part säger sig ha återkallat sitt överklagande kan
knappast vara avgörande för frågan om beslutet har vunnit laga kraft oavsett om det
är fråga om en allmän eller en enskild part. En återkallelse kan ju ha skickats från en
avsändare utan att den verkligen anländer till adressaten, t.ex. på grund av en
felaktig adress eller på grund av att en faxmaskin inte fungerar hos mottagaren. Om
återkallandet inte anländer till domstolen har domen inte vunnit laga kraft. I dessa
fall har åklagarens eventuella underrättelse till vårdinrättningen således inte någon
självständig betydelse.
Domstolen bör vidare pröva om det verkligen rör sig om ett återkallande samt att det
har kommit från rätt part. Man kan inte helt utesluta risken för att en underrättelse
mycket snart efter domstolens beslut skulle kunna härstamma från någon annan än
åklagaren. Domstolen har bättre förutsättningar än vårdinrättningen att avgöra om
underrättelsen är riktig.
Ett beslut får som anges ovan också verkställas även om det inte har vunnit laga
kraft i de fall domstolen har underrättats av åklagaren om att han eller hon avstår
från att överklaga beslutet eller i detta skede återkallar överklagandet. Det avgörande
i dessa fall är således åklagarens agerande.
Som JO pekar på i sin promemoria behöver något avskrivningsbeslut inte fattas för
att beslutet skall kunna verkställas, se NJA 1989 s. 382. Det är således tillräckligt att
åklagaren har gett till känna sin uppfattning för rätten. Samtidigt är den avgörande
tidpunkten enligt lagtexten när rätten har underrättats. Inte heller i dessa fall har
                                                                        Dnr 2477-2001       Sid 4 (6)



      åklagarens eventuella underrättelse till vårdinrättningen någon självständig
      betydelse. Om åklagaren skulle åläggas en skyldighet att underrätta vårdinrättningen
      är vårdinrättningen ändå tvungen att kontrollera med domstolen om ett återkallande
      av ett överklagande respektive ett avstående från att överklaga har kommit in.
      Vidare är kontakterna mellan domstol och vårdinrättning som regel betydligt mer
      utvecklade än mellan åklagare och vårdinrättning. Det är t.ex. mycket sällsynt att en
      åklagare närvarar vid förhandlingen. Dessutom är det inte sällan oklart för åklagaren
      var patienten vistas och vem som skall verkställa domen eller vem som eventuellt är
      ombud för patienten. En underrättelseskyldighet för åklagaren direkt till
      vårdinrättningen skulle därför kunna medföra en viss tidsutdräkt och en ökad risk för
      att underrättelsen sänds fel. Några större effektivitetsvinster uppnås därmed inte med
      en ordning där åklagaren underrättar både domstol och vårdinrättning.
      I valet mellan underrättelseskyldighet för åklagare eller domstol anser jag därför att
      starka skäl, såväl från praktisk som juridisk utgångspunkt, talar för att
      underrättelseskyldigheten bör åvila domstolarna.
      Om åklagaren jämte domstolen skall åläggas en underrättelseskyldighet till
      vårdinrättning kan det uppkomma frågor om ansvarsfördelning för det fall ingen
      underrättelse skickas eller i undantagsfall om underrättelserna skulle få olika
      innehåll. Enligt min mening är det därför lämpligare med en ordning där det endast
      är domstolen som åläggs att underrätta vårdinrättningen så snart beslutet kan
      verkställas.
      Sammantaget anser jag således att det varken är eller bör vara ett åliggande för
      åklagaren att underrätta vårdinrättningen om att han eller hon, till domstolen, har
      lämnat in ett återkallande av ett överklagande eller ett besked om att domstolens
      beslut inte kommer att överklagas. För det fall en annan ordning skall tillämpas
      anser jag att det bör framgå av författningstext.
AA kommenterade remissyttrandena samt ifrågasatte även åklagarens
handläggning av underrättelsen till länsrätten.

I ett beslut den 16 juni 2003 anförde JO Berggren följande.

Bedömning
Inledning
AA har i sin anmälan framfört klagomål mot länsrättens handläggning av
underrättelsen från åklagaren om att länsrättens beslut om upphörande av vård
enligt LRV inte skulle överklagas. Jag har, som framgått av det ovan anförda, tagit
upp denna fråga till utredning.

I anmälan har AA också kritiserat länsrättens handläggningstid i målet och påpekat
att muntlig förhandling hölls den 28 mars 2001 och att beslut meddelades först den
15 juni 2001. Av handlingarna i länsrättens akt framgår att länsrätten i en remiss
den 3 april 2001 begärde yttrande av Socialstyrelsen beträffande frågan om den
rättspsykiatriska vården av patienten kunde upphöra. Socialstyrelsens rättsliga råd,
som inhämtade yttrande från styrelsens vetenskapliga råd i rättspsykiatri, lämnade
det begärda yttrandet den 12 juni 2001. Med hänsyn härtill har jag inte funnit skäl
att vidta någon åtgärd med anledning av anmälan i denna del.

Allmänt angående handläggningen beträffande åklagarens underrättelse
om att ett beslut om upphörande av vård enligt LRV inte kommer att
överklagas
Såsom framgått av det föregående gäller ett beslut som meddelas enligt LRV
omedelbart, om inte annat förordnas (25 § första stycket LRV). Om åklagaren före
                                                                   Dnr 2477-2001   Sid 5 (6)




en länsrätts beslut har anmält att beslutet kan komma att överklagas, får länsrättens
eller kammarrättens beslut inte verkställas förrän det har vunnit laga kraft eller
rätten dessförinnan har underrättats om att beslutet inte kommer att överklagas (25
§ andra stycket LRV).

Beträffande handläggningen av mål enligt LRV gäller en allmän föreskrift om att
målen skall handläggas skyndsamt (21 a § första stycket LRV).

Det finns inte några närmare föreskrifter om handläggningen hos åklagare och
förvaltningsdomstol av åklagarens underrättelse om att ett beslut enligt LRV inte
kommer att överklagas.

I förarbetena till LRV berördes frågan vart åklagaren skall skicka underrättelser i
de nu aktuella fallen. Där förespråkades att underrättelser skulle skickas både till
domstolen och till vårdinrättningen (prop. 1990/91:58 s. 320). Det har dock inte
införts några föreskrifter om att åklagaren är skyldig att underrätta
vårdinrättningen. Av Riksåklagarens yttrande i ärendet framgår att vid den
praktiska tillämpningen av lagen lämnar åklagarna normalt inte heller någon
underrättelse direkt till vårdinrättningen.

Den enda författningsföreskriften som specifikt rör den i ärendet aktuella
handläggningen är sålunda bestämmelsen i 25 § andra stycket LRV. Av den
framgår att åklagaren skall underrätta rätten om sitt ställningstagande att inte
överklaga domstolens beslut. Regleringen i LRV får därmed anses bygga på
förutsättningen att det ankommer på domstolen att underrätta vårdinrättningen om
åklagarens ställningstagande, så att verkställighet av domstolens beslut kan ske.
Det ligger i sakens natur att handläggningen av en sådan underrättelse bör ske med
största skyndsamhet.

Länsrättens handläggning av åklagarens underrättelse om att beslutet inte
skulle överklagas
I målet hade åklagaren under handläggningen anmält att länsrättens beslut kunde
komma att överklagas. Genom skrivelsen den 25 juni 2001 till länsrätten
meddelade åklagaren emellertid att beslutet inte skulle överklagas. När denna
skrivelse kom in till länsrätten den 26 juni 2001 var beslutet om upphörande av
vård enligt LRV i princip att anse som verkställbart enligt 25 § andra stycket i
lagen. För att beslutet skulle kunna verkställas fordrades dock att skrivelsen
handlades av länsrätten och att vårdinrättningen fick någon form av underrättelse
om att det kunde verkställas. Länsrätten vidarebefordrade underrättelsen till
vårdinrättningen först fredagen den 29 juni 2001, varefter länsrättens beslut om
upphörande av vård kunde verkställas. Eftersom åklagarens underrättelse innebar
att ett beslut om frihetsberövande inte längre skulle gälla framstår länsrättens
handläggningstid som helt oacceptabel.

Länsrätten har i remissyttrandet inte lämnat någon redogörelse för vad som
förekom vid handläggningen av underrättelsen. Som förklaring till tidsutdräkten
innan underrättelsen översändes till vårdinrättningen har länsrätten endast hänvisat
till en på grund av sjukdom och semester ytterst pressad arbetssituation. Den
                                                                    Dnr 2477-2001     Sid 6 (6)




bristfälliga handläggningen har inneburit att patienten varit berövad friheten utan
lagligt stöd. Det finns därför, som också länsrätten uttalat, anledning att se mycket
allvarligt på det inträffade. Jag finner dock inte grund för att driva saken vidare.

Jag stannar sålunda vid den starka kritik som ligger i det nyss anförda och
förutsätter att länsrätten har vidtagit åtgärder för att undvika att något liknande
inträffar igen.

Fråga om ett eventuellt behov av lagstiftningsåtgärder på området
Vad som har sagts i förarbetena till LRV om att det är angeläget att åklagare
lämnar underrättelse även till vårdinrättningen har inte fått något genomslag i de
föreskrifter som styr åklagarnas verksamhet. Av Riksåklagarens yttrande i ärendet
framgår att åklagarna i praktiken inte heller underrättar vårdinrättningen, utom i de
undantagsfall då chefsöverläkaren särskilt har framfört önskemål till åklagaren om
att få en sådan underrättelse.

Riksåklagaren har i yttrandet också redovisat sin uppfattning i frågan om åklagarna
bör ha en underrättelseskyldighet gentemot vårdinrättningen. Riksåklagaren anser
att det inte bör finnas någon sådan underrättelseskyldighet, utan att skyldigheten att
underrätta vårdinrättningen endast bör åligga domstolarna. Vad Riksåklagaren
anfört till stöd härför talar enligt min mening för att underrättelseskyldigheten bör
åligga domstolen ensam. Jag instämmer således i Riksåklagarens slutsats i frågan.

Av mina uttalanden ovan framgår att handläggningen av åklagarens underrättelse
om att ett beslut enligt LRV inte kommer att överklagas endast i vissa avseenden är
reglerad i författning. Med hänsyn till de rättssäkerhetsintressen som berörs av
denna handläggning bör den enligt min mening regleras närmare. Det bör av
författning framgå att det ankommer på domstolen att lämna underrättelse till
vårdinrättningen om att ett beslut kan verkställas. Det är givetvis angeläget att
handläggningen sker med största skyndsamhet såväl hos åklagaren som hos
domstolen. Ett krav på omedelbar handläggning bör därför tas med i regleringen.

Med framställning om en författningsändring i enlighet med det sagda överlämnar
jag ett exemplar av detta beslut till regeringen (Socialdepartementet).

I ärendet har samråd skett med chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh, som
har tillsyn över åklagarväsendet, samt med justitieombudsmannen Kerstin André,
som har tillsyn över den rättspsykiatriska vården.

Ärendet avslutas.
