# Försäkringskassans handläggning av en ny ansökan om sjukersättning (tidigare förtidspension) när kassan tidigare beslutat
att beviljad förtidspension inte kunde betalas ut på grund av att de formella villkoren inte var uppfyllda

JO 2006-12-12 dnr 2507-2005

BESLUT
                                                                         Datum                  Dnr                    Sid
                                                                         2006-12-12             2507-2005             1 (4)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Försäkringskassans handläggning av en ny ansökan om
                        sjukersättning (tidigare förtidspension) när kassan tidigare beslutat
                        att beviljad förtidspension inte kunde betalas ut på grund av att de
                        formella villkoren inte var uppfyllda

## Initiativet

Vid min inspektion av Försäkringskassan, länsorganisation Södermanland, den
                        31 maj–2 juni 2005 uppmärksammade jag följande i ett ärende om
                        sjukersättning gällande AA.

                        Försäkringskassans socialförsäkringsnämnd beslutade den 19 april 2002 att
                        tillerkänna AA hel förtidspension fr.o.m. augusti 2001. Pensionsfallsåret
                        fastställdes till 1989 vilket medförde att AA, som var irakisk medborgare och
                        inte bosatt i Sverige före pensionsfallsåret, inte uppfyllde de formella kraven för
                        att få förtidspension i form av folkpension eller tilläggspension.
                        Försäkringskassan beslutade därför i ett tjänstemannabeslut den 7 maj 2002 att
                        den beviljade förtidspensionen inte kunde betalas ut. AA kom därefter i maj
                        2004 in med en ny ansökan om sjukersättning. Försäkringskassan beslutade att
                        pröva ärendet på nytt.

                        Jag beslutade att i ett initiativärende låta utreda Försäkringskassans
                        handläggning.

## Utredning

Ärendet remitterades till Försäkringskassan för yttrande över kassans
                        handläggning av ärendet. Försäkringskassan anförde i remissvaret genom
                        länsdirektören BB följande.
                                –––

## Bakgrund

Försäkringskassans socialförsäkringsnämnd har i ett beslut 19 april 2002
                                tillerkänt AA hel förtidspension från augusti 2001. Med hänsyn taget till
                                fastställt pensionsfallsår 1989 uppfyllde dock AA inte de formella kraven för att
                                få förtidspension i form av folkpension eller tilläggspension. Försäkringskassan
                                beslutade därför att den beviljade förtidspensionen inte kunde betalas ut.



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                        Dnr 2507-2005         Sid 2 (4)




      Efter en ny ansökan 2004 om sjukersättning beslutade Försäkringskassan att
      pröva ärendet på nytt och då ställdes förslaget att AA:s arbetsförmåga bedömdes
      varaktigt helt eller i det närmaste helt nedsatt på grund av sjukdom.
      Försäkringskassan har anmodats yttra sig över denna handläggning.

## Bedömning

Beslutet i april 2002 att tillerkänna AA hel förtidspension var olyckligt och
      inkorrekt formulerat med hänsyn till de effekter som fastställandet av
      pensionsfallsåret medförde.
      I stället skulle beslutet i socialförsäkringsnämnden ha formulerats enbart utifrån
      en bedömning av arbetsförmågans nedsättning och pensionsfallsår. Dvs.
      socialförsäkringsnämnden skulle inte ha tagit ställning till rätten till ersättning
      utan enbart till arbetsförmågans nedsättning och pensionsfallsår.
      AA skulle ha kommunicerats bedömningen/förslaget om arbetsförmågans
      nedsättning samt det förslag som effekten av det föreslagna pensionsfallsåret
      skulle komma att medföra, dvs. att någon ersättning inte skulle kunna betalas ut.
      Försäkringskassan har numera dessa rutiner fastställda vilket vi inte hade under
      2002.
      Att försäkringskassan på nytt påbörjade handläggningen av den nya ansökan för
      beredning i socialförsäkringsnämnden finner vi i princip inte stå i strid med vare
      sig Försäkringskassans Vägledning 2004:7, Försäkringskassan och
      förvaltningslagen, avsnitt 5.8 [ härmed torde avses avsnitt 5.3, JO:s anm.]-
      avskrivning och avvisning eller Regeringsrättens dom 87592003,
      "Försäkringskassans avslagsbeslut vinner inte negativ rättskraft".
      Alternativet att avvisa AA: s nya ansökan, anser vi i stället skulle ha inneburit att
      vi handlat i strid med innebörden av Regeringsrättens dom 2089-1999 (RÅ 2002
      ref 61) som handlar om res judicata.
Härutöver har följande inhämtats. Med anledning av AA:s nya ansökan om
sjukersättning kommunicerade Försäkringskassan honom i september 2005 och
angav i kommuniceringsskrivelsen att även om han skulle komma att beviljas
sjukersättning hade kassan inte för avsikt att betala ut den. Försäkringskassans
socialförsäkringsnämnd beslutade därefter den 4 oktober 2005 att bevilja AA
sjukersättning på grund av att hans arbetsförmåga var nedsatt av medicinska
skäl. Nämnden fastställde samtidigt försäkringsfallstidpunkten till 1989. Som
motivering till beslutet angavs bl.a. att Försäkringskassan vid prövningen gjorde
samma bedömning som vid sitt beslut den 19 april 2002. Försäkringskassan
fattade därefter den 5 oktober 2005 ett tjänstemannabeslut att den beviljade
sjukersättningen inte kunde betalas ut från och med februari 2004 därför att AA
liksom tidigare inte uppfyllde de formella kraven för att få sjukersättning.

Bedömning
Ärendet gäller Försäkringskassans handläggning av en ny ansökan om
sjukersättning/pension när Försäkringskassan tidigare beslutat att beviljad
förtidspension inte kunde betalas ut på grund av att de formella villkoren för att
erhålla pension inte var uppfyllda.

Regeringsrättens avgöranden
Försäkringskassan har i remissvaret hänvisat till en dom av Regeringsrätten
(RÅ 2002 ref. 61) och anfört att om kassan hade avvisat den nya
                                                                  Dnr 2507-2005       Sid 3 (4)




pensionsansökan skulle Försäkringskassan ha handlat i strid med innebörden av
domen. Det finns därför anledning att kort redogöra för domen.

Regeringsrätten fann i domen att en försäkringskassa förfor riktigt när den i ett
ärende om livränta enligt lagen om arbetsskadeförsäkring avvisade den
försäkrades förnyade ansökan i en sak som redan avgjorts genom länsrättens
lagakraftvunna dom. I domskälen angav Regeringsrätten bl.a. att den försäkrade
i sin förnyade framställning hos kassan ansökt om livränta beträffande samma
skada och för samma tidsperiod som länsrättens prövning omfattat i dess
lagakraftvunna dom. Följaktligen hade Försäkringskassan haft fog för sitt beslut
att avvisa den försäkrades ansökan om livränta.

Försäkringskassan har även hänvisat till Regeringsrättens dom i mål 8759-2003
(RÅ 2005 ref. 16) och anfört att Försäkringskassans åtgärd att påbörja
beredningen av den nya pensionsansökan inte kan anses strida mot avgörandet.
Regeringsrätten anförde i domen att Försäkringskassans avslagsbeslut inte
vinner negativ rättskraft.

Försäkringskassans handläggning
Försäkringskassan fattade med anledning av AA:s ansökan om förtidspension
två beslut. I det ena beslutet den 19 april 2002 av socialförsäkringsnämnden
bedömdes AA:s arbetsförmåga vara helt nedsatt och han tillerkändes hel
förtidspension fr.o.m. augusti 2001. I beslutet fastställdes pensionsfallsåret till
1989, vilket medförde att AA inte kunde få pension. Försäkringskassan fattade
därför ett tjänstemannabeslut den 7 maj 2002 att pensionen inte kunde betalas ut
eftersom AA inte uppfyllde de formella kraven för rätt till förtidspension då han
inte hade varit bosatt i Sverige vid pensionsfallsåret.

AA kom in med en ny ansökan om sjukersättning (tidigare förtidspension) i maj
2004. Med anledning av den ansökan beslutade Försäkringskassan att pröva
hans rätt till sjukersättning/pension på nytt. Den 4 oktober 2005 beslutade
socialförsäkringsnämnden att AA skulle tillerkännas hel sjukersättning och
fastställde försäkringsfallsåret liksom tidigare till 1989. Ett tjänstemannabeslut
fattades sedan den 5 oktober 2005 att sjukersättningen inte kunde betalas ut
eftersom de formella förutsättningarna för ersättningens utbetalande inte var
uppfyllda.

Det av Försäkringskassan åberopade regeringsrättsavgörandet RÅ 2002 ref. 61
behandlar frågan om res judicata när den ifrågavarande saken har avgjorts
genom en länsrätts lagakraftvunna dom. I det nu aktuella ärendet har
Försäkringskassans ställningstagande i saken inte varit föremål för domstols
prövning. Frågan är då om Försäkringskassan utan att tillämpa 20 kap. 10 a §
lagen (1962:381) om allmän försäkring hade kunnat ta upp till prövning en
förnyad ansökan om samma sak som redan tidigare varit föremål för
Försäkringskassans ställningstagande.
                                                                  Dnr 2507-2005      Sid 4 (4)




Som framgår bl.a. av Regeringsrättens avgörande RÅ 2005 ref. 16 vinner
förvaltningsbeslut endast i begränsad omfattning s.k. negativ rättskraft. Detta
gäller i synnerhet för avslagsbeslut. En myndighet har således möjlighet att
ändra ett sådant beslut till den enskildes förmån, oavsett om beslutet vunnit laga
kraft eller inte. En sådan ändring kan göras även om det inte förekommer
direkta felaktigheter; det räcker med att myndigheten gjort en ny
lämplighetsbedömning. – Myndighetens befogenhet att ändra ett beslut
inskränks dock av principen om litispendens, som innebär att
beslutsmyndigheten inte får ändra sitt beslut sedan handlingarna i ärendet efter
överklagande överlämnats till högre instans.

Den avgörande frågan i detta ärende blir då huruvida besluten den 19 april 2002
och den 7 maj 2002 kan anses ha gått AA emot.

När AA på nytt ansökte om sjukersättning hade han enligt det tidigare beslutet
redan rätt till förtidspension sedan augusti 2001. Det beslutet kan inte anses ha
gått honom emot. Socialförsäkringsnämnden borde därför inte på nytt ha prövat
hans rätt till sjukersättning/pension på materiell grund. Något annorlunda ställer
det sig med ställningstagandet till försäkringsfallsåret (tidigare
pensionsfallsåret). Fastställandet av året – vilket medförde att AA inte kunde
erhålla pensionsersättning – får mot bakgrund av den konsekvens
ställningstagandet fick för AA anses ha gått honom emot.
Socialförsäkringsnämnden var därför enligt min mening oförhindrad att pröva
den delfrågan på nytt. Även tjänstemannabeslutet den 7 maj 2002 får anses ha
gått AA emot varför Försäkringskassan ägt möjlighet att pröva den frågan på
nytt.

Enligt de regler som gäller för JO:s verksamhet utreder inte JO händelser eller
förhållanden som ligger mer än två år tillbaka i tiden om det inte finns särskilda
skäl för det. Jag anser dock att det i detta fall finns särskilda skäl för mig att
uttala mig om handläggningen av AA:s pensionsansökan 2002.

Jag delar Försäkringskassans uppfattning att det var olyckligt att formulera
socialförsäkringsnämndens beslut den 19 april 2002 så att AA fick
uppfattningen att han skulle erhålla förtidspension. Det hade självfallet också
varit att föredra att AA i samband med kommuniceringen av beslutsförslaget
hade underrättas om att effekten av det föreslagna pensionsfallsåret var att
någon ersättning inte kunde utbetalas. Jag noterar att Försäkringskassan också
gjorde så i samband med kommuniceringen av beslutsförslaget 2005.

Med de påpekanden som ligger i det sagda avslutas ärendet.
