# Tillämpningen av 20 kap. 10 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring

JO 2006-11-21 dnr 2508-2005

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                     Sid
                                                                           2006-11-21             2508-2005              1 (4)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Tillämpningen av 20 kap. 10 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring

## Initiativet

Vid min inspektion av Försäkringskassan, länsorganisation Södermanland, den 31
                        maj–2 juni 2005 (JO:s dnr 2318-2005) uppmärksammade jag följande i ett ärende
                        om sjukersättning gällande en försäkrad, AA.

                        AA ansökte den 30 september 2003 om partiell sjukersättning. Den 11 mars 2005
                        beslutade Försäkringskassans socialförsäkringsnämnd att avslå AA:s ansökan om
                        sjukersättning. Av motiveringen till beslutet framgick att AA inte hade kommit in
                        med något läkarutlåtande om hälsotillstånd till sin ansökan om sjukersättning. Den
                        29 april 2005 överklagade AA beslutet och uppgav i sitt överklagande att hon
                        skulle inkomma med nytt medicinskt underlag. Den 17 maj 2005 kompletterades
                        ärendet med ett fullständigt läkarutlåtande. Enligt en journalanteckning den 23 maj
                        2005 fann Försäkringskassan att det förelåg skäl för prövning av ändring av
                        beslutet enligt 20 kap. 10 a § 2 lagen (1962:381) om allmän försäkring. En
                        föredragningspromemoria upprättades med förslag till delvis ändring av det
                        tidigare beslutet.

                        Jag beslutade att låta utreda saken i ett initiativärende.

## Utredning

Ärendet remitterades till Försäkringskassan för yttrande över kassans handläggning
                        av ärendet. Försäkringskassan anförde i remissvaret genom länsdirektören BB
                        följande.

## Bakgrund

Försäkringskassan beslutade i mars 2005 att avslå den försäkrades ansökan om
                                  sjukersättning. Av beslutet framgick att den försäkrade inte hade inkommit med
                                  något läkarutlåtande om hälsotillstånd till sin ansökan om sjukersättning. Efter att
                                  den försäkrade klagat på beslutet och inkommit med medicinskt underlag prövade
                                  kassan hennes ansökan med stöd av 20 kap. 10 a § 2 AFL och föreslog ändring
                                  av beslutet. Ärendet bokades in för behandling i socialförsäkringsnämnden (SFN)
                                  den 17 juni 2005 och den dagen fattar SFN beslut enligt förslaget.
                                  Försäkringskassan har anmodats att inkomma med yttrande över handläggningen.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                 Dnr 2508-2005     Sid 2 (4)




Bedömning
Handläggningen aktualiserar frågan om hur långt myndighetens ansvar sträcker sig
för att bistå den enskilde med att komplettera sin ansökan med nödvändigt
beslutsunderlag. Det är främst i 4 § förvaltningslagen som stöd finns för att bedöma
myndighetens serviceskyldighet i förhållande till den försäkrades ansvar att själv
förse myndigheten med nödvändigt beslutsunderlag till en ansökan.
Försäkringskassans länsorganisation i Södermanland har i ett
verksamhetsutvecklarbeslut från den 3 mars 2003 fastlagt vilka rutiner som ska gälla
i socialförsäkringsnämndsärenden där läkarutlåtande saknas och bedöms
erforderligt. Beslutet bifogas yttrandet som bilaga. I det granskade ärendet har
således dessa rutiner varit vägledande.
Vid en närmare granskning av handläggningen i just detta ärende kan vi dock
konstatera att det under perioden den 31 augusti 2004–den 1 februari 2005 finns ett
oförklarligt långt glapp i handläggningen som vi inte kan försvara, ett glapp som
medfört en onödigt lång handläggningstid. Vi har således inte följt rutinerna fullt ut
men vår bedömning är trots allt den att vi har uppfyllt serviceskyldigheten såsom
den avses i 4 § förvaltningslagen. Den försäkrade har ansökt om partiell ersättning
vilket sannolikt också bidragit till bedömningen att den försäkrade varit förmögen att
själv införskaffa nödvändigt medicinskt underlag.
I det av Försäkringskassan åberopade verksamhetsutvecklarbeslutet den 3 mars
2003 anges följande.
–––

Bakgrund
I ansökningsärenden som gäller sjuk- och aktivitetsersättning, handikappersättning,
vårdbidrag och bilstöd finns krav att den försäkrade ska bifoga ett läkarutlåtande till
sin ansökan. I många av dessa ärenden saknas läkarutlåtande när ansökan kommer in
till kassan. Trots flera påminnelser lyckas inte heller kassan få in läkarutlåtandet
inom rimlig tid och inom ramen för vad som kan krävas av kassan vad gäller
service. Detta har fått till följd att genomströmningstiden blir längre än nödvändigt.
Nedanstående rutiner beskriver kassans agerande i dessa situationer. I rutinerna har
beaktats de krav som ställs på försäkringskassans serviceskyldighet och allmänna
krav på handläggning av ärenden enligt 4 och 7 § § förvaltningslagen.

Rutiner
Målsättningen är att beslut alltid fattats inom 180 dagar från ansökningsdatum.
När en ansökan kommer in och läkarutlåtande saknas ska bekräftelsebrev sändas till
den försäkrade inom en vecka. Bekräftelsebrevet ska innehålla en uppmaning att
snarast komma in med ett läkarutlåtande. Om det redan vid detta tillfälle framgår att
den försäkrade har speciella svårigheter att själv ordna med läkarbesök och
läkarutlåtande ska försäkringskassan hjälpa till att ordna detta.
Om inget läkarutlåtande har kommit in eller den försäkrade inte har hört av sig efter
en månad från bekräftelsebrevets datering ska handläggaren ta muntlig kontakt med
den försäkrade.
Den muntliga kontakten ska dessutom reda ut om någon/vilken läkarkontakt som är
tagen eller planerad samt om läkarutlåtande är att förvänta och i så fall när. Om
ingen läkarkontakt ännu tagits ska den försäkrade uppmanas att göra detta omgående
och därefter meddela försäkringskassan tid för läkarbesök och vilken läkare som ska
besökas.
Om inget läkarutlåtande kommit in eller om den försäkrade inte hört av sig och
meddelat vilken tid han eller hon har fått för läkarbesök inom 30 dagar räknat från
ovanstående uppföljningssamtal ska föredragningspromemoria omgående skrivas
och lämnas till föredragande för kommunicering.
                                                                     Dnr 2508-2005     Sid 3 (4)




      I de fall den försäkrade har meddelat tid för läkarbesök och läkarutlåtandet inte
      kommit in inom 30 dagar räknat från tidpunkten för läkarbesöket tas ny kontakt med
      den försäkrade som upplyses om att läkarutlåtande inte har kommit in. Den
      försäkrade uppmanas att påminna läkaren samt återkomma till försäkringskassan
      inom 14 dagar med besked om när utlåtandet kan förväntas komma in.
      Om beskedet den försäkrade har fått innebär att läkarutlåtandet inte kan förväntas
      inom 30 dagar ska handläggaren ta kontakt med intygsskrivande läkare och meddela
      vilka konsekvenser väntetiden innebär. Intygsskrivande läkare uppmanas samtidigt
      att komma in med läkarutlåtandet inom 30 dagar.
      Om läkarutlåtandet inte har kommit in inom 30 dagar räknat från försäkringskassans
      kontakt med intygsskrivande läkare överlämnas ärendet till försäkringsläkare som
      kontaktar intygsskrivande läkare. Försäkringsläkaren informerar om att
      försäkringskassan kommer att gå till beslut i socialförsäkringsnämnd i
      ansökningsärendet förslaget kommer att bli avslag då medicinskt underlag saknas
      (beslutet i SFN motiveras efter vilket ärendeslag som avses). Intygsskrivande läkare
      uppmanas att inom 14 dagar komma in med medicinskt underlag.
      Har läkarutlåtande, trots alla dessa åtgärder, inte kommit in 14 dagar efter det att
      försäkringsläkaren haft kontakt med intygsskrivande läkare kontaktas den försäkrade
      och informeras om att vi inom 30 dagar kommer att gå till beslut i
      socialförsäkringsnämnd i ansökningsärendet förslaget kommer att bli avslag då
      medicinskt underlag saknas (beslutet i SFN motiveras efter vilket ärendeslag som
      avses).

Bedömning
Enligt 20 kap. 10 a § 2 lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) skall
Försäkringskassan ändra ett beslut i ett ärende om försäkring enligt lagen, som har
fattats av Försäkringskassan och inte har prövats av domstol om beslutet blivit
oriktigt på grund av att det har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt
underlag.

Försäkringskassan beslutade den 11 mars 2005 att avslå AA:s ansökan om
sjukersättning på grund av att hon inte hade kommit in med något läkarutlåtande.
Den 29 april 2005 överklagade AA beslutet och uppgav i sitt överklagande att hon
skulle inkomma med medicinskt material som styrkte hennes arbetsoförmåga. Den
17 maj inkom, efter det att Försäkringskassan hade begärt det, ett kompletterande
läkarutlåtande. Försäkringskassan prövade därefter ärendet med stöd av 20 kap. 10
a § AFL och fattade ett nytt beslut.

Försäkringskassan har i remissvaret anfört att kassans handläggning av ärendet
aktualiserar hur långt myndighetens ansvar sträcker sig för att bistå den enskilde
med att komplettera sin ansökan. Jag uttalar mig inte om den frågeställningen
eftersom det som enligt min mening är av intresse i detta ärende är om
bestämmelsen i 20 kap. 10 a § AFL kan användas – som Försäkringskassan har
gjort – för att ändra ett beslut med anledning av kompletterande material som getts
in efter själva överklagandet.

JO har vid flera tidigare tillfällen behandlat denna fråga. Vid en inspektion av
Östergötlands läns allmänna försäkringskassa i september 1993 uttalade
justitieombudsmannen Jan Pennlöv följande (se JO:s ämbetsberättelse 1994/95 s.
395). Syftet med reglerna om omprövning av beslut enligt AFL är att lagstiftaren
                                                                  Dnr 2508-2005   Sid 4 (4)




velat möjliggöra snabba och enkla rättelser och att det inte kan anses rimligt att
försäkringskasseärenden blir liggande i avvaktan på komplettering, innan prövning
enligt 20 kap. 10 a § AFL görs. Sådan prövning bör i stället göras på det material
som föreligger vid tidpunkten för överklagandet.

JO har vidare upprepade gånger framhållit att tidsrymden för Försäkringskassan att
göra en rättidsprövning och till dess att överklagandet lämnas över till domstol inte
borde överstiga en vecka samt att det är angeläget att den prövning enligt 20 kap.
10 a § AFL som Försäkringskassan gör i anslutning till rättidsprövningen inte
medför att överlämnandet därigenom försenas (se bl.a. JO:s ämbetsberättelse
1993/94 s. 347).

Försäkringskassan skall således när ett beslut är överklagat endast göra en
summarisk prövning enligt 20 kap. 10 a § AFL innan ärendet lämnas över till
länsrätten. Denna prövning skall i princip göras på befintligt material men kan
givetvis även omfatta eventuella kompletteringar som tillförs ärendet av den
försäkrade innan överklagandet – med den skyndsamhet som framgår ovan –
överlämnas till domstol. En sådan komplettering får dock inte fördröja
översändandet till länsrätt genom ytterligare utredningsåtgärder från
Försäkringskassans sida i samband med prövningen enligt 20 kap. 10 a § AFL.
Med tanke på den skyndsamhet som således skall råda torde det sällan finnas
utrymme för Försäkringskassan att ta initiativ till att den försäkrade kompletterar
sitt överklagande inför kassans prövning enligt 20 kap. 10 a § AFL.

Som framgår av det ovanstående har Försäkringskassan efter det att AA överklagat
beslutet fortsatt utredningen och kompletterat ärendet med ett nytt läkarutlåtande
och därefter ändrat beslutet med stöd av 20 kap. 10 a § AFL. Enligt min mening
borde kassan i stället efter prövning enligt 20 kap. 10 a § AFL och rättidsprövning
skyndsamt ha översänt överklagandet och handlingarna i ärendet till länsrätten. Om
kassan ansåg att ärendet borde kompletteras i visst avseende hade kassan kunnat
ange detta i ett yttrande till länsrätten.

Jag vill understryka att 20 kap. 10 a § AFL har till uppgift att möjliggöra snabba
och okomplicerade ändringar av uppenbara fall. Om en sådan omprövning kräver
kompletterande utredning kan saken knappast sägas vara uppenbar. Till detta
kommer att den enskilde har en rätt att få sin sak prövad av domstol utan onödig
fördröjning.

Sammanfattningsvis är jag kritisk till Försäkringskassans handläggning av ärendet.
Med dessa ord avslutar jag ärendet.
