# Disciplinansvar för en åklagare på grund av dröjsmål med expediering av ett beslut gällande hävande av beslag m.m.

JO 2003-06-30 dnr 2513-2002

BESLUT
                                                                           Datum              Dnr                          Sid
                                                                           2003-03-19         2513-2002                   1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Claes Eklundh




                        Disciplinansvar för en åklagare på grund av dröjsmål med expediering
                        av ett beslut gällande hävande av beslag m.m.

## Anmälan

I en anmälan till JO anförde AA klagomål mot kammaråklagaren BB vid
                        Åklagarmyndigheten i Göteborg, åklagarkammaren i Halmstad. Han anförde att
                        han, trots att beslaget av visst gods hade hävts, inte hade återfått godset.

                        Utredning m.m.
                        Inledningsvis infordrades tingsrättens dom samt vissa handlingar i
                        åklagarmyndighetens ärende. Därvid framkom bl.a. följande.

                        Den 24 maj 2002 väckte BB åtal mot AA för bl.a. häleri och framställde även
                        yrkande att visst i beslag taget gods skulle tas i förvar. Samma dag beslutade hon
                        också att vissa beslag skulle hävas. På den handling som innehöll nämnda beslut
                        fanns en anteckning som gav vid handen att beslutet kom polismyndigheten till
                        handa först den 11 juli 2002.

                        Muntliga upplysningar inhämtades från BB varvid hon bekräftade att hon inte hade
                        skickat beslutet till polismyndigheten förrän i juli månad.

                        Åklagarmyndigheten anmodades därefter att lämna upplysningar om och yttra sig
                        över handläggningen i samband med att beslagen i vissa delar hävdes enligt beslut
                        av åklagaren den 24 maj 2002.

                        Åklagarmyndigheten (överåklagaren CC) inkom med ett remissvar i vilket
                        anfördes följande.
                                  Vid min genomgång av ärendet har följande framkommit.
                                  I samband med en förundersökning mot AA rörande misstänkt stöld alternativt
                                  häleri beslagtogs under en husrannsakan i AA:s bostad den 22 april 2002 ett stort
                                  antal föremål redovisade under 48 punkter i beslagsprotokoll – – –.
                                  Dagen efter dvs. den 23 april 2002 gjordes ytterligare husrannsakan i AA:s bostad
                                  och ytterligare föremål togs i beslag redovisade under 8 punkter i beslagsprotokoll –
                                  – –.
                                  BB fastställde beslagen den 25 april 2002.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                           Dnr 2513-2002          Sid 2 (5)



Den 24 maj 2002 väckte BB åtal mot AA för bl.a. häleri. I stämningsansökan
framställde BB under denna åtalspunkt bl.a. ett särskilt yrkande nämligen att en
gitarr under punkt 37 i beslagsprotokollet – – – utan lösen skulle utlämnas till
målsäganden O.
Vidare yrkade BB att följande föremål skulle tas i förvar jämlikt lagen (1974:1065)
om visst stöldgods m.m.

Från beslagsprotokoll – – –
Tre datorer (punkterna 3–5)
En dockningsenhet (punkt 10)
En bärbar dator (punkt 12)
En låda med datordelar (punkt 13)
Fyra mobiltelefoner (punkterna 21–24)
En mini-CD-spelare (punkt 36) En gitarrförstärkare (punkt 38)
En portfölj innehållande fyra bilstereoapparater (punkterna 39 a–e)
En väska innehållande ljudutrustning (punkt 41) En skrivarserver (punkt 45).

Från beslagsprotokoll – – –
En dator och en dockningsenhet (punkterna 4 och 6).
Under en åtalspunkt för dopningsbrott yrkade BB att ampuller och kanyler skulle
förklaras förverkade (punkt 30 i beslagsprotokoll – – –).
Samma dag dvs. den 24 maj 2002 hävde BB beslaget under övriga punkter i de båda
beslagsprotokollen. Beslutet är inte diariefört. Av diariet framgår inte heller när det
expedierades till polisen för åtgärd.
Av beslutet framgår emellertid att beslaget under punkten 5 – en dator – i
beslagsprotokollet – – – ”hävs och återlämnas till målsäganden”, Sturegymnasiet,
samtidigt som det i stämningsansökan yrkas att datorn tages i förvar (jfr ovan).
Vidare framgår av handlingarna att BB först den 7 november 2002 beslutade att
häva beslaget beträffande en dator fabrikat Macintosh – punkt 6 i beslagsprotokollet
– – –. Enligt beslutet skulle datorn återlämnas till AA.
Halmstads tingsrätt meddelade dom i målet den 19 juni 2002, B 568-02. Av domen
framgår under särskild rättsverkan att tingsrätten bifallit åklagarens yrkanden och
förordnat att beslagen skulle bestå.
AA klagade på domen. Hovrätten för Västra Sverige meddelade dom i målet den 22
augusti 2002. Hovrätten upphävde i domen vad tingsrätten förordnat om
förvarstagande och beslag av en dator, punkten 5 i beslagsprotokoll – – –.
AA har i en skrivelse daterad den 12 juli till Riksdagens ombudsmän klagat på att
han efter beslutet om beslagets hävande inte återfått de föremål som varit föremål
för beslag och sålunda hävts.

Beträffande underlåtenheten att återställa det beslagtagna godset efter det att beslaget hävts.
BB har upplyst att hon haft för avsikt att skicka beslutet angående de hävda beslagen
till polisen när tingsrättens dom förelåg så att hon innan beslutets expediering skulle
kunna försäkra sig om att det inte skett några förväxlingar och missförstånd, att
någon punkt tagits upp dubbelt eller missats. När tingsrättens dom meddelades hade
hon semester. Hon återkom först den 10 juli 2002. Först i samband härmed faxades
beslutet till polisen för åtgärd.
När beslaget hävdes den 24 maj 2002, hade det ankommit på BB att utan dröjsmål
expediera beslutet till polisen för åtgärd. Någon laglig möjlighet för henne att på sätt
som skett behålla godset i beslag för närmare kontroll förelåg inte. Felet är allvarligt.
En förklaring kan vara den pressade arbetssituation som rådde på kammaren.

Underlåtenheten att diarieföra beslutet.
Anledningen till att beslutet ej diarieförts beror enligt BB på en beklaglig distraktion
som möjligen i någon mån kan ha haft att göra med hennes pressade arbetssituation.
                                                                       Dnr 2513-2002     Sid 3 (5)



      Självfallet hade det ankommit på BB att diarieföra beslutet och att i diariet göra
      anteckning om när det expedierades till polisen. Diarieföringen skall göra det
      möjligt att i huvudsak följa handläggningen av ett ärende utan att ta del av
      handlingarna i ärendet. Underlåtenheten torde bero på ett rent förbiseende från BB:s
      sida.

      Förväxlingen av beslagspunkterna
      BB har upplyst att hennes avsikt varit att punkt 5 i beslagsprotokollet – – – skulle
      hävas och att det i stället skulle varit punkt 6 i samma protokoll som skulle omfattats
      av hennes yrkande om tagande i förvar i stämningsansökan. En förväxling mellan
      punkterna 5 och 6 skulle ha skett i samband med att stämningsansökan skrevs.
      BB har här brustit i noggrannhet. Felet har rättats till genom hovrättens dom.

## Sammanfattning

Beslag innebär en allvarlig besittningsrubbning för den enskilde. Det är därför av
      största vikt att åklagarna vinnlägger sig om stor noggrannhet i sin hantering av
      beslagsfrågor. DD har i anledning av det inträffade sammanställt ett studiematerial
      rörande beslagsfrågor och planerar också en utbildningsdag för diskussion om
      handläggningen av beslag. Jag kommer att följa upp att så sker.
Till remissvaret var fogat bl.a. yttranden från chefsåklagaren DD och från BB.

I ett beslut den 19 mars 2003 anförde chefsJO Eklundh bl.a. följande.

Bedömning
Under en förundersökning mot AA gällande misstanke om stöld alternativt häleri
togs ett stort antal föremål i beslag i april 2002. Samtliga beslag fastställdes av BB
den 25 april 2002. I samband med att hon den 24 maj 2002 väckte åtal mot AA
framställde hon yrkanden om att vissa föremål skulle tas i förvar jämlikt lagen
(1974:1065) om visst stöldgods m.m. Samma dag beslutade hon även att häva
beslagen av andra föremål. Sistnämnda beslut, som inte diariefördes, kom
polismyndigheten till handa per fax först den 11 juli 2002.

Av BB:s yttrande framgår att hon, mot bakgrund av att det var fråga om så mycket
och delvis likartat gods, avsiktligt avvaktade med att underrätta polismyndigheten
om beslutet för att närmare kunna kontrollera de olika beslagspunkterna mot
tingsrättens förväntade dom i målet. Hon har därutöver anfört att skälet till att
expeditionen av beslutet dröjde till in i juli månad var att hon hade semester när
tingsrättens dom meddelades den 19 juni. När hon återkom i juli hade de flesta av
åklagarna semester och arbetssituationen var sådan att det inte fanns utrymme för
annat än att hantera förtursmålen. Hon kontaktades emellertid av
utredningsmannen som berättade att AA var angelägen om att få tillbaka
beslagtaget gods, och då hon insåg att hon inte inom rimlig tid skulle ha möjlighet
att göra de kontroller som hon planerat, faxade hon beslutet till polisen. Hon har
även uppgett att hon av beklaglig distraktion underlät att diarieföra detta.

Om det inte längre föreligger skäl för ett beslag skall det, enligt 27 kap. 8 § första
stycket rättegångsbalken, omedelbart hävas. Det åligger den åklagare som har hävt
ett beslag att se till att polismyndigheten underrättas därom. En sådan underrättelse
måste självfallet lämnas i omedelbar anslutning till att beslutet fattats eftersom det
är polismyndigheten som har att verkställa beslutet.
                                                                     Dnr 2513-2002     Sid 4 (5)




Av utredningen framgår vidare att BB genom sitt beslut den 24 maj 2002 hävde
beslaget av en dator (p. 5 i beslagsprotokollet – – –) samtidigt som hon i
stämningsansökan yrkade att tingsrätten skulle ta samma dator i förvar. Hon har
som förklaring till detta uppgett att hon förväxlade två beslagspunkter och att
hennes avsikt var att p. 5 i beslagsprotokollet skulle hävas och godset återlämnas
till målsäganden och att en annan dator, p. 6 i samma beslagsprotokoll, skulle
omfattas av hennes yrkande om förvarstagande. BB hävde beslaget av sistnämnda
dator den 7 november 2002.

BB har således medvetet underlåtit att, i anslutning till att hon beslutade att häva
vissa beslag, expediera beslutet till polismyndigheten.

Hon har härigenom åsidosatt vad som åligger henne som åklagare. Hon har inte
givit någon rimlig förklaring till sin handläggning. Det framgår t.ex. inte varför
hennes behov av att kontrollera de olika beslagspunkterna mot tingsrättens
förväntade dom i målet omöjliggjorde en omedelbar expedition av beslutet eller
vilka åtgärder som hon eventuellt hade avsett att vidta efter en sådan kontroll. Hon
har inte heller diariefört det aktuella beslutet, vilket självfallet skulle ha skett.
Vidare har hon brustit i noggrannhet vid avfattandet av sina yrkanden. Detta
medförde bl.a. att något yrkande beträffande datorn i punkt 6 i beslagsprotokollet
inte kom att framställas, vilket fick till följd att denna dator var beslagtagen i flera
månader utan laga grund. Det kan vidare konstateras att hovrättens beslut i augusti
2002 att upphäva tingsrättens förordnande beträffande datorn i punkt 5 i samma
beslagsprotokoll inte föranledde BB att närmare kontrollera saken. Det kom i
stället att dröja ända till november månad innan hon hävde beslaget beträffande
punkt 6.

Det kan sammanfattningsvis konstateras att BB:s handläggning av beslagsfrågorna
i ärendet uppvisar allvarliga brister i flera hänseenden. Dessa brister synes ha sin
grund både i en anmärkningsvärd avsaknad av kunskap om det regelverk som
gäller för beslag och i bristande noggrannhet.

Det är av grundläggande betydelse för den enskildes rättssäkerhet att frågor om
användning av straffprocessuella tvångsmedel handläggs på ett korrekt sätt.
Omständigheterna i det här aktuella fallet är enligt min mening visserligen inte
sådana att något av de fel som förekommit kan läggas BB till last som straffbart
tjänstefel. Bristerna i hennes handläggning är däremot sammantagna av så allvarlig
art att de bör föranleda disciplinpåföljd för tjänsteförseelse enligt 14 § lagen
(1994:260) om offentlig anställning. Jag beslutar därför att överlämna ärendet till
Statens ansvarsnämnd för prövning av denna fråga.

Statens ansvarsnämnds prövning
I ett beslut den 23 maj 2002 ålade Statens ansvarsnämnd BB disciplinpåföljd i form
av varning. Som motivering anförde ansvarsnämnden bl.a. följande.
                                                                   Dnr 2513-2002   Sid 5 (5)



Rättslig reglering
Om det inte längre finns skäl för ett beslag skall det omedelbart hävas (27 kap. 8 §
första stycket rättegångsbalken). Av tredje stycket samma paragraf framgår att, om
beslaget inte har beslutats av rätten, får det hävas av rätten eller av åklagaren.

Även om det inte finns någon författningsreglerad skyldighet, åligger det åklagaren
att utan dröjsmål underrätta polismyndigheten om att beslag har hävts så att
verkställighet av beslutet kan ske.

Vad utredningen visar
Av den utredning som föregått JO:s beslut och de uppgifter som BB lämnat till JO
framgår sammanfattningsvis följande.

I samband med att BB den 24 maj 2002 väckte åtal mot AA, beslutade hon också
att häva vissa uppräknade beslag. Hon underlät emellertid att diarieföra beslutet
och att expediera det till polismyndigheten. Beslutet kom polismyndigheten till
handa först den 11 juli 2002. Detta innebar således att AA först i juli månad
återfick det gods som skulle återlämnas till honom enligt beslutet den 24 maj 2002.

I beslutet den 24 maj 2002 hävde BB beslaget av en dator enligt en viss punkt i ett
av beslagsprotokollen samtidigt som hon i sin stämningsansökan yrkade att
tingsrätten skulle ta denna dator i förvar. Hon förväxlade två beslagspunkter och
förverkandeyrkandet skulle i stället ha avsett datorn under den senare
beslagspunkten. Detta fick till följd att hon inte fattade något beslut beträffande den
sistnämnda datorn den 24 maj 2002. Det dröjde till den 7 november 2002 innan
beslaget hävdes. Datorn var därmed under en tid av cirka fem månader i beslag
utan laga grund.

BB:s handläggning av beslagsfrågorna har således varit felaktig i flera avseenden.

Ansvarsnämndens bedömning
Disciplinpåföljd kan, enligt 14 § lagen om offentlig anställning, åläggas en
arbetstagare som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter i
anställningen och felet inte är ringa.

BB har på det sätt som redovisats i det föregående åsidosatt sina skyldigheter som
åklagare. Hennes förklaring till varför hon avvaktade med expedieringen av
beslutet den 24 maj 2002 till polismyndigheten är svårförståelig. Hennes
handlingssätt i detta avseende tycks bottna i en bristande kunskap om
beslagsreglerna. I övrigt har hon brustit i noggrannhet. Det som läggs henne till last
får därmed anses ha skett av oaktsamhet.

Som JO har anfört i sitt beslut är det av grundläggande betydelse för den enskildes
rättssäkerhet att frågor om straffprocessuella tvångsmedel handläggs på ett korrekt
sätt. Bristerna i handläggningen av beslagsfrågorna är i detta fall så allvarliga att
tjänsteförseelsen inte kan anses som ringa. BB skall därför meddelas
disciplinpåföljd. Någon mer ingripande påföljd än varning är inte motiverad.
