# En polis har i en skrivelse till ett vittnes arbetsgivare uttalat sig på ett sätt som stred mot regeringsformens krav på saklighet

JO 2023-05-08 dnr 2513-2022

[P]

## BESLUT

Datum            Dnr
                                                                       2023-05-08       2513-2022          Sid 1 (8)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        En polis har i en skrivelse till ett vittnes arbetsgivare uttalat sig på ett
                        sätt som stred mot regeringsformens krav på saklighet

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 22 mars 2022 förde AA fram klagomål
                        mot Polismyndigheten med anledning av att en polis skickat en promemoria och
                        en utskrift av ett förhör med honom till hans arbetsgivare. Han arbetade vid det
                        aktuella tillfället inom socialtjänsten.

                        Han fick nattetid ett telefonsamtal från en nära vän. Han hörde att hon och
                        hennes man bråkade och att polisen kom till lägenheten. Han åkte själv dit
                        eftersom han blev orolig. Polis på plats frågade vem han var. Han förklarade att
                        han var en nära vän till familjen. På polisens fråga var han jobbade svarade han
                        att han var där som vän och inte i tjänsten men att han är utbildad socionom och
                        arbetar inom socialtjänsten. Efter att ha lämnat sina kontaktuppgifter åkte han
                        hem på polisens uppmaning.

                        Någon dag senare höll polisen BB ett vittnesförhör med honom. På BB:s frågor
                        berättade AA om telefonsamtalet under natten och kort om vad han kände till
                        om parets relation och tidigare konflikter, men bad att få inhämta vännernas
                        samtycke om polisen ville ha mer detaljerad information. Han uppgav återigen
                        att han är nära vän med båda parter och att han agerat som ”medlare och
                        terapeut” inom ramen för sin roll som vän. Han nämnde också att kvinnan inte
                        mådde bra psykiskt och att han upplevde henne emotionellt instabil.

                        Han blev en tid efter förhöret avstängd från sitt arbete och sedan avskedad på
                        grund av att BB hade kontaktat hans chef. BB hade framfört synpunkter på
                        AA:s agerande samt uppmanat arbetsgivaren att utreda hans lämplighet. Han
                        känner sig utsatt för maktmissbruk och har mått mycket dåligt av det inträffade.




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A          Fax:            08-21 65 58                           www.jo.se
                                                                        Dnr 2513-2022     Sid 2 (8)




Utredning
JO uppmanade Polismyndigheten att yttra sig över anmälan.

Polismyndigheten (juristen CC) yttrade sig den 12 oktober 2022 efter att
upplysningar lämnats av berörda befattningshavare, polisregion Väst och
Utvecklingscentrum Stockholm (UC Stockholm) vid Polismyndighetens
nationella operativa avdelning.

Av Polismyndighetens yttrande och handlingarna i övrigt framgår i huvudsak
följande.

En polispatrull beordrades till en lägenhet med anledning av att grannar hört
bråk, skrik och dunsar därifrån. I lägenheten fanns ett gift par och kvinnans 19-
åriga son. Mannen var upptagen i ett telefonsamtal när polis kom till platsen och
uppgav för polisen att han pratade med parets socialsekreterare. Mannen anhölls
senare misstänkt för misshandel, skadegörelse och olaga hot.

Under tiden som polis höll förhör med kvinnan anlände AA till lägenheten.
Enligt anteckningar av ingripande poliser efter händelsen uppgav AA att han
var parets kontakt med socialtjänsten, att han tidigare agerat som
familjeterapeut åt paret och att han via telefon hört allt som hänt. Det framgick
vidare att AA var angelägen om att få komma in i lägenheten för att lugna ner
kvinnan och att han ville bli kontaktad när polisen var klar på plats för att då
kunna prata med henne. Patrullen förklarade att han inte fick komma in i
lägenheten eller prata med någon som befann sig där. När AA skulle gå försökte
han säga något på arabiska till mannen.

AA hördes senare som vittne. Förhöret hölls av polisassistenten BB. Dagen
därpå kontaktade BB AA:s arbetsgivare. I ett mejl till en chef på socialtjänsten
bifogade BB en promemoria som han själv upprättat samt en utskrift av förhöret
med AA. Enligt BB hade han fått ett muntligt godkännande från
undersökningsledaren att lämna ut förhöret med förbehåll för sekretess.
Promemorian har rubriken ”Skrivelse gällande [AA]”. Den har
Polismyndighetens logotyp och är underskriven av BB Det finns ingen angiven
mottagare. I promemorians sidhuvud står angivet ”Med förbehåll – Får ej
spridas pga FU-sekretess enligt OSL”. I promemorian anges bl.a. följande.

      Anledning till skrivelse: Olämpligt beteende samt utnyttjande av sin ställning
      som verksam socionom.
      –––
      [Upplysningar] som ni som [AA:s] chef bör veta
      -   [AA] säger att han har varit familjens par/familjeterapeut
      -   Familjen har ringt [AA] som medlare i ett relationsbråk av brottslig karaktär
      -   Polis på plats fick till sig att [AA] var familjens socialsekreterare och
          familjeterapeut genom Soc.
      -   [AA] säger att kvinnan i familjen har en emotionell störning och att hon
          behöver hjälp med detta. Vad grundas detta på? Tror hon detta med?
                                                                       Dnr 2513-2022        Sid 3 (8)




      -   Sonen i familjen säger i förhör att mannen tillika vår misstänkt i ärendet har
          bott hos [AA] för senast tre veckor sedan
      -   [AA] säger att han inte tagit parets våld, hot och skadegörelse mot varandra
          på allvar då han anser att det förekommer i många familjer och därför har
          han inte behövt polisanmäla.
      -   [AA] dök upp på brottsplatsen vid ungefär 00:30 natten till 2021-12-27
      -   Patrull på plats uppfattade det som att [AA] är bättre vän med mannen [i]
          familjen än med kvinnan.
      -   [AA] förväntade sig att polis skulle bruka honom som medlare i
          relationsbråket. [AA] SKALL INTE försöka påverka och eller störa polis i
          sin myndighetsutövning. Han skall framförallt INTE försöka göra polisens
          arbete och själv avgöra vad som är brottsligt eller inte.
      -   [AA] lutade sig mycket mot sin utbildning i samtalet med undertecknad och
          jag upplevde det som att han talade över mig. Undertecknad har år av
          arbetslivserfarenhet inom psykiatrin och fattade att [AA] antagligen inte har
          någon grund för sitt påstående att målsägande lider av en störning.
      Med denna information hoppas undertecknad med kollegor att [AA] sätts under
      utredning av sin arbetsgivare och ifrågasätts gällande sin lämplighet att vara
      verksam inom offentlig sektor och arbeta med människor.
BB uppgav i sina upplysningar att AA under förhöret uppgett att han kände till
att det förekommit våld men att AA inte tagit det på allvar eller anmält. BB
upplevde att AA försökte tala över honom och använda fina ord i syfte att låta
mer kompetent än vad han kanske var. Både BB och hans kollegor ansåg att AA
betett sig olämpligt och märkligt. BB:s magkänsla sa att något var fel. Han
ansåg att detta inte kunde fortgå utan att någon tittade närmare på det och att
socialtjänsten måste få reda på om de har en medarbetare som nattetid åker runt
i staden och löser egna ärenden i deras namn.

Av handlingarna framgår att BB, innan han skrev till AA:s chef, pratade med
såväl inblandade kollegor som sin närmaste chef som hänvisade till
undersökningsledaren, i fråga om förhöret kunde lämnas ut.

UC Stockholm uppgav bl.a. att de har svårt att finna lagstöd för att lämna ut
information om ett vittne i en förundersökning till dennes arbetsgivare. Om
aktuellt vittne bedömdes agera i strid med gällande lagstiftning borde en
brottsanmälan ha upprättats som därefter kunnat ligga till grund för eventuellt
fortsatt utredningsarbete under ledning av en undersökningsledare. En kontakt
med personens arbetsgivare hade då legat inom undersökningsledarens ledning
och beslut.

Polisregion Väst angav bl.a. följande.

      När polisman finner att en företrädare för en av [P]olismyndighetens
      samverkanspartners uppvisar ett beteende som kan anses olämpligt utifrån
      personens yrkesroll kan detta vara en uppgift som bedöms behövs delas med
      aktuell samverkanspartner utifrån det samverkande uppdraget. Polismyndigheten
      har då möjlighet att på eget initiativ lämna uppgifter till andra myndigheter efter
      att enskild bedömning gjorts. Vid sådan kontakt är det viktigt att den
      polisanställda visar behärskning, hänsynsfullhet och uppträder på ett sätt som
      inger förtroende. Informationen som framförs ska härstamma ur saklighet och
      objektivitet.
                                                                      Dnr 2513-2022        Sid 4 (8)




Polismyndigheten redovisade följande rättsliga reglering.

      Allmänt om Polismyndighetens uppdrag m.m.
      Enligt 2 § polislagen (1984:387) [PL] hör till Polismyndighetens uppgifter att
      förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet (punkten 1), övervaka
      den allmänna ordningen och säkerheten och ingripa när störningar har inträffat
      (punkten 2), utreda och beivra brott som hör under allmänt åtal (punkten 3),
      lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp när sådant bistånd
      lämpligen kan ges av polisen (punkten 4) och fullgöra den verksamhet som
      ankommer på Polismyndigheten enligt särskilda bestämmelser (punkten 5).
      En polismans ingripande ska ske på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till
      åtgärdens syfte och övriga omständigheter (8 § PL).
      I kontakter med allmänheten ska anställda vid Polismyndigheten, med beaktande
      av omständigheterna och situationen, agera så hänsynsfullt som möjligt, visa
      behärskning och uppträda på ett sätt som inger förtroende (10 §
      polisförordningen [2014:1104]).
      En myndighet ska inom sitt verksamhetsområde samverka med andra
      myndigheter (8 § förvaltningslagen [2017:900]).
      Objektivitet och saklighet
      En myndighet ska beakta allas likhet inför lagen och iaktta saklighet och
      opartiskhet i sin verksamhet (1 kap. 9 § regeringsformen). Kravet på saklighet
      får bl.a. anses innebär att myndigheters åtgärder och beslut inte får utgå från
      ovidkommande hänsyn och vara godtyckliga utan ska vara rationella och logiskt
      motiverade. Kravet på opartiskhet betyder att det allmännas företrädare ska vara
      objektiva i sin tjänsteutövning och förhålla sig så att deras opartiskhet inte med
      fog kan ifrågasättas. Bestämmelsen omfattar inte bara hur en sak rent faktiskt har
      handlagts och vilka verkliga skäl som ligger bakom ett beslut eller ett annat
      handlande från en myndighet. Även hur myndighetens agerande har uppfattats är
      av betydelse (se Bull och Sterzel, Regeringsformen – en kommentar, 2013,
      s. 59).
      Bestämmelser om sekretess
      Av 18 kap. 1 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) [OSL]
      följer att sekretess gäller för uppgift som hänför sig till förundersökning i
      brottmål om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder
      motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.
      För uppgifter som förekommer i utredning enligt bestämmelserna om
      förundersökning i brottmål gäller även, enligt 35 kap. 1 § första stycket 1 OSL,
      sekretess för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden,
      om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon
      närstående till honom eller henne lider skada eller men.
      Som huvudregel råder sekretess även mellan myndigheter, om inte annat anges i
      OSL eller i lag eller förordning som OSL hänvisar till (8 kap. 1 § och 10 kap.
      28 § OSL). Det är förbjudet för såväl myndigheter som vissa personer (som har
      tystnadsplikt) att röja uppgifter som är sekretessbelagda (2 kap. 1 § OSL). Att
      myndigheter samverkar innebär inte i sig att sekretessen får brytas mellan
      myndigheterna. Det krävs en sekretessbrytande bestämmelse i OSL eller i annan
      lagstiftning för att en myndighet ska kunna lämna ut uppgifter som omfattas av
      sekretess.
      Sekretessbrytande bestämmelser och bestämmelser om undantag från sekretess
      finns i 10 kap. OSL. Sekretess hindrar exempelvis inte att en uppgift lämnas ut
      till en enskild eller till en annan myndighet om det är nödvändigt för att den
      utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet (10 kap. 2 § OSL).
      Om en myndighet finner att sådan risk för skada, men eller annan olägenhet som
      enligt en bestämmelse om sekretess hindrar att en uppgift lämnas till en enskild
                                                                      Dnr 2513-2022         Sid 5 (8)




     kan undanröjas genom ett förbehåll som inskränker den enskildes rätt att lämna
     uppgiften vidare eller utnyttja den, ska myndigheten göra ett sådant förbehåll när
     uppgiften lämnas till den enskilde. Ett sådant förbehåll innebär att tystnadsplikt
     uppkommer för den person som tar del av uppgifterna som omfattas av
     förbehållet (10 kap. 14 § OSL).
     Om en uppgift inte kan lämnas ut med stöd av någon sekretessbrytande
     bestämmelse kan generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL vara tillämplig. Av
     bestämmelsen följer att en sekretessbelagd uppgift, med vissa undantag, får
     lämnas till en myndighet, om det är uppenbart att intresset av uppgiften att
     lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda.
     Vid denna intresseavvägning ska den mottagande myndighetens behov av
     uppgifterna vägas mot det intresse som sekretesskyddet typiskt sett tillgodoser.
     Något krav på att myndigheten har begärt att få ta del av uppgifterna finns inte.
     Generalklausulen är tillämplig både på uppgiftsutbyten mellan myndigheter med
     samma eller närliggande verksamheter och på uppgiftsutbyten mellan
     myndigheter med olika verksamhetsinriktningar. För att bestämmelsen ska kunna
     tillämpas vid ett uppgiftsutbyte mellan myndigheter med olika
     verksamhetsinriktning bör det dock finnas starka skäl.
     I praxis har vid intresseavvägningen hänsyn tagits till – förutom den mottagande
     myndighetens behov av uppgifterna – vilket sekretesskydd uppgifterna får hos
     myndigheten som tar emot uppgifterna, uppgifternas art och i vilket syfte de ska
     användas (se t.ex. Kammarrätten i Stockholms dom den 17 september 2014 i mål
     nr 5348-14).
     I Polismyndighetens handbok om offentlighet och sekretess (PM 2016:67), som
     gällde vid den aktuella tidpunkten, behandlas i avsnitt 5.6.1 sekretess vid
     utlämnande till annan myndighet på eget initiativ. Där framgår bland annat att
     utlämnande med stöd av 10 kap. 27 § OSL inte får ske slentrianmässigt utan ska
     föregås av en noggrann intresseavvägning. Om ett utlämnande sker bör de
     överväganden som gjorts samt vilken åtgärd som valts antecknas och diarieföras
     som ett sekretessärende.
Polismyndigheten redovisade följande bedömning.

     Vad gäller lagstöd för att lämna ut de sekretessbelagda uppgifterna konstaterar
     Polismyndigheten följande. Det har inte förelegat någon uppgiftsskyldighet
     enligt lag att lämna ut uppgifterna till AA:s arbetsgivare. Enligt vad [BB] uppgett
     fick han förundersökningsledarens godkännande att lämna ut de sekretessbelagda
     uppgifterna till AA:s arbetsgivare, under förutsättning att det skedde med stöd av
     förbehåll. Eftersom uppgifterna har lämnats till en myndighet i egenskap av
     arbetsgivare, och inte till en enskild, saknas emellertid förutsättningar att lämna
     ut sekretessbelagda uppgifter med stöd av förbehåll. Även om uppgifterna hade
     lämnats till en enskild hade förbehållet, såsom det formulerats i promemorian,
     saknat rättslig betydelse. Ett förbehåll ska, för att vara bindande, meddelas i form
     av ett beslut av den utlämnande myndigheten av vilket framgår vilken handling
     det är fråga om, vem handlingen lämnas ut till och vad förbehållet har för
     innebörd (jfr JO 1994/95 s. 574).
     Fråga uppkommer då om det förelåg grund för att lämna uppgifterna enligt
     generalklausulen i 10 kap. 27 § OSL. Det innebär i så fall att ett
     uppgiftslämnande ska föregås av en sådan verklig intresseavvägning som
     bestämmelsen kräver.
     [BB] har redogjort för de omständigheter som legat till grund för hans
     bedömning att det fanns skäl att delge arbetsgivaren uppgifterna. Det framgår
     dock inte huruvida en verklig intresseavvägning gjorts i enlighet med 10 kap.
     27 § OSL och varför det har varit uppenbart att intresset av att uppgifterna
     lämnas har haft företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. I
     enlighet med Polismyndighetens dåvarande handbok om offentlighet och
     sekretess, PM 2016:67, borde en sådan intresseavvägning och resultatet av den,
                                                                       Dnr 2513-2022         Sid 6 (8)




      dvs. vilka handlingar som lämnades ut till vilken myndighet och av vem, ha
      redovisats och diarieförts som ett sekretessärende.
      Polismyndigheten konstaterar att AA inte har varit involverad i utredningen i
      annan egenskap än som vittne. Han var således inte misstänkt för något brott.
      Även om de uppgifter som framkommit under förundersökningen ger upphov till
      vissa frågor kring AA:s agerande, har det inte framkommit några konkreta
      omständigheter som talar för att AA, inom ramen för sin anställning hos
      socialtjänsten, skulle begå någon brottslig gärning eller utsätta personer för fara.
      Uppgifterna som lämnades ut omfattades av sekretess även hos socialtjänsten,
      dock endast i enlighet med 18 kap. 1 § OSL. Skyddet för uppgifterna har därmed
      varit svagare hos socialtjänsten eftersom 18 kap. 1 § OSL innebär en presumtion
      för offentlighet, till skillnad från 35 kap. 1 § OSL som har ett omvänt
      skaderekvisit.
      Mot bakgrund av ovanstående anser Polismyndigheten att utredningen inte visar
      att AA:s arbetsgivares intresse av uppgifterna skulle ha uppenbart företräde
      framför det intresse som sekretessen avsåg att skydda. Det har därmed saknats
      förutsättningar att lämna ut uppgifterna.
      I promemorian till AA:s arbetsgivare ger [BB] uttryck för sin personliga tolkning
      och uppfattning av det inträffade. Polismyndigheten konstaterar att det som
      kommit fram genom utredningen ger anledning att ifrågasätta om BB:s agerande
      i alla delar varit förenligt med de krav som åligger en polisanställd att agera
      sakligt, opartiskt och förtroendeingivande.
AA kommenterade Polismyndighetens remissvar.

Bedömning
Rättslig reglering och granskningens inriktning
Jag hänvisar till den reglering som Polismyndigheten har redovisat, men vill
lägga till följande.

Enligt 1 kap. 1 § tredje stycket regeringsformen ska den offentliga makten
utövas under lagarna. Bestämmelsen ger uttryck för legalitetsprincipen, som
innebär att all maktutövning ska vara grundad på lag eller annan föreskrift. I
kravet på saklighet i 1 kap. 9 § regeringsformen ligger att en tjänsteman inte får
göra uttalanden som grundar sig på ett otillräckligt underlag (se JO 2022/23
s. 536, dnr 6978-2021).

Jag har riktat in min granskning på den information som lämnades från
Polismyndigheten till AA:s arbetsgivare. Jag går inte in på hur AA:s
arbetsgivare agerade efter att ha fått del av informationen.

Promemorian till arbetsgivaren
Jag vill till att börja med kommentera det förhållandet att polisassistenten BB
såg sig föranledd att underrätta AA:s arbetsgivare om hur AA uppträtt i
samband med polisingripandet i lägenheten och vad denne uppgett i förhör.

BB har inte gjort gällande att AA begått något brott eller pekat på att AA brutit
mot någon bestämmelse som gäller för tjänsteutövningen. BB har i stället
uppgett att skälet till att han kontaktade AA:s arbetsgivare var att han tyckte att
AA betett sig olämpligt och märkligt.
                                                                 Dnr 2513-2022     Sid 7 (8)




Åtgärder som en polis vidtar och som innebär någon form av maktutövning
måste ha stöd i författning. Enligt min mening är utrymmet enligt 2 § polislagen
begränsat att förmedla iakttagelser som polisen gjort av en persons uppträdande
till dennes arbetsgivare på det sätt som skett i detta fall. I 6 § andra stycket
polislagen föreskrivs visserligen en skyldighet för Polismyndigheten att
samarbeta med myndigheterna inom socialtjänsten och snarast underrätta dessa
om förhållanden som bör föranleda någon åtgärd av dem. Bestämmelsen tar
dock sikte på andra situationer än den som är aktuell här.

Om det i ett enskilt fall bedöms att det faller inom polisens uppdrag att lämna
uppgifter till en annan myndighet eller en enskild, måste det säkerställas att
åtgärden är förenlig med bl.a. bestämmelserna i OSL och tillämpliga regler om
personuppgiftsbehandling.

Polismyndigheten har inte kommenterat om det var en uppgift för myndigheten
att i det här fallet kontakta AA:s arbetsgivare. Jag gör därför inte några
ytterligare uttalande om detta. Det är dock förvånande att BB:s chef inte verkar
ha reflekterat något närmare över den aktuella frågan, utan endast hänvisat BB
vidare till undersökningsledaren.

Jag går nu över till att bedöma de uttalanden som BB gjorde om AA i
promemorian.

BB var inte med vid ingripandet i lägenheten utan fick uppgifterna om AA:s
agerande från sina kollegor. Av utredningen framgår att ingripande poliser var
av uppfattningen att AA agerade i egenskap av anställd vid socialtjänsten. AA
menar att han förklarade att han var där i egenskap av privatperson och vän till
familjen. Jag kan inte se att frågan reddes ut i det förhör som BB höll med AA
på förmiddagen efter den inträffade händelsen.

Även om jag utgår från den uppfattning om AA:s agerande som de ingripande
poliserna ska ha förmedlat är det ett mycket begränsat material som BB
redovisat som underlag för sina uttalanden.

BB ger i promemorian uttryck för att AA ska ha betett sig på ett olämpligt och
klandervärt sätt. BB går så långt att han anser att AA:s lämplighet att arbeta
inom offentlig sektor och med människor över huvud taget kan sättas i fråga
och bör utredas av AA:s arbetsgivare. Detta kan inte ses som något annat än
uttryck för BB:s personliga uppfattning, som ligger klart utanför hans roll som
polis.

BB:s uttalanden strider mot regeringsformens krav på saklighet och
polisförordningens bestämmelse om att en polis ska visa behärskning och
uppträda på ett sätt som inger förtroende. BB kritiseras för detta.

Utlämnandet av förhörsuppgifterna
Det framgår av utredningen att BB till den promemoria som han skickade till
AA:s arbetsgivare bifogade en utskrift av förhöret med AA Förhöret ingick i en
                                                                  Dnr 2513-2022      Sid 8 (8)




pågående förundersökning. Uppgifterna i förhöret kan därför ha omfattats av
sekretess enligt bl.a. 18 kap. 1 § och 35 kap. 1 § första stycket 1 OSL. Enligt
BB var det hans avsikt att lämna ut uppgifterna i förhöret med ett s.k. förbehåll.
Enligt 10 kap. 14 § OSL är det dock möjligt att göra ett förbehåll endast när
utlämnandet sker till en enskild. Polismyndigheten har gjort bedömningen att
det saknades förutsättningar att lämna ut uppgifterna på grund av sekretess. Jag
har inte anledning att ha någon annan uppfattning. Slutsatsen blir därför att det
inte fanns rättsligt stöd för att lämna ut uppgifterna på det sätt som skedde.

Enligt BB hade han fått ett muntligt godkännande från undersökningsledaren att
lämna ut uppgifterna med ett förbehåll. Det finns inget i utredningen som
motsäger det. Mot denna bakgrund ser jag inte skäl att kritisera BB för att han
lämnade ut förhöret.

Det är av rättssäkerhetsskäl mycket viktigt att de överväganden som ligger till
grund för att sekretessbelagda uppgifter lämnas ut, dokumenteras på ett korrekt
och fullständigt sätt. Det framgår av utredningen att BB inte dokumenterade
utlämnandet. Han ska kritiseras för den bristfälliga dokumentationen, som också
stred mot Polismyndighetens rutiner.

Avslutningsvis finns det skäl att säga något ytterligare om vad som gäller när
uppgifter ska lämnas ut med ett förbehåll om sekretess. Det ställs krav på hur ett
förbehåll ska formuleras för att vara bindande för mottagaren. Förbehållet ska
bl.a. utformas som ett formellt beslut och vara tydligt till sin innebörd. Den som
förbehållet riktar sig till ska normalt också tillfrågas om ett förbehåll kan
godtas. (Se bl.a. JO 2020/21 s. 307, dnr 7484-2018.)

Med dessa uttalanden avslutas ärendet.




Per Lennerbrant


Ärendet har föredragits av Rebecka Olsson. Byråchefen Stefan Nyman har
deltagit i beredningen.
