# Kritik mot en kommun som kränkt en anställds yttrandefrihet genom en erinran mot henne för att hon uttalat sig inför utomstående om förhållanden på arbetsplatsen

JO 2000-12-08 dnr 2522-1998

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                    Sid
                                                                           2000-12-08              2522-1998             1 (5)
Justitieombudsmannen                                                                               4738-1999
Nils-Olof Berggren




                        Kritik mot en kommun som kränkt en anställds yttrandefrihet genom en
                        erinran mot henne för att hon uttalat sig inför utomstående om
                        förhållanden på arbetsplatsen

## Bakgrund

Kommunstyrelsen i Uppsala kommun antog den 11 december 1996 följande
                        kriterier som grund för lönesättningen inom kommunen:

                           flexibilitet
                           teamförmåga
                           självständighet
                           solidaritet/lojalitet
                           initiativförmåga
                           förmåga att nå uppställda mål

                        Anmälan från AA (dnr 2522-1998)
                        AA gav den 8 juni 1998 in till JO en anmälan mot Uppsala kommun. Han begärde
                        att JO skulle pröva lagligheten i ”lojalitetsklausulen”, om dess införande kan
                        innefatta brottslig gärning och om en straffbar handling begåtts för den händelse
                        enskilda personer drabbats av repressalier p.g.a. denna klausul. Han begärde också
                        att JO skulle kräva en lagändring för det fall en sådan kränkning inte skulle anses
                        straffbar.

## Utredning

Ärendet remitterades till Kommunstyrelsen i Uppsala kommun för yttrande. I
                        remissvaret anfördes följande.

                                  Kommunstyrelsen har 1998-08-12 beslutat att lojalitet som begrepp utgår som
                                  lönekriterium vid kommande löneöversynsförhandlingar.
                                  Kommunstyrelsens ärende bilägges detta svar. Av föredragningen framgår att de
                                  framtagna lönesättningskriterierna utgjorde en helhet och avsåg att stödja en
                                  utveckling av eget ansvarstagande och medarbetarskap. Kommunen har anslagit
                                  medel för projekt som bl a syftar till att mobilisera synpunkter från de anställda.
                                  Kommunens informationspolicy fastslår tydligt den anställdes yttrandefrihet:
                                           ”Såväl anställda som förtroendevalda har fullständig yttrandefrihet
                                           angående egen och annan kommunal verksamhet.”



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                         Dnr 2522-1998      Sid 2 (5)
                                                                             4738-1999



               ”Informationen syftar till ... att uppmuntra de kommunanställda till att delta
               i debatt och dialog om kommunens verksamhet ... att ge de anställda
               möjlighet att ta tillvara sina förmåner som anställda och påverka
               verksamheten.”
      Kommunstyrelsens inställning kan sägas uttryckas väl av anmälaren när han skriver
      ”Vad angår ”lojaliteten” mot fattade beslut är det självklart att de anställda inte får i
      handling öppet trotsa besluten och därmed omintetgöra dess verkställighet. Däremot
      är det lika självklart att vederbörande – liksom alla andra medborgare – skall ha sin
      fulla frihet att utan några som helst repressalier öppet och offentligt kritisera dem.”
      Någon inskränkning i yttrandefriheten var aldrig avsedd. Med då begreppet
      riskerade att misstolkas valde kommunstyrelsen att låta begreppet utgå.
Till yttrandet fogades en föredragningspromemoria, daterad den 10 augusti 1998, i
vilken kommunstyrelsen föreslogs besluta att lojalitet som begrepp utgår som
lönekriterium vid kommande löneöversynsförhandlingar.

AA kommenterade remissvaret. Han uppgav därvid att kriteriet solidaritet/lojalitet i
vart fall tillämpats vid löneförhandlingar rörande läraren BB samt att denna även
tilldelats en erinran då hon inför utomstående uttalat sig på visst sätt om sina
kollegor och sin arbetsplats.

Anmälan från BB (dnr 4738-1999)
BB gav den 14 december 1999 in till JO en egen anmälan mot Uppsala kommun, i
vilken hon klagade på att hon diskriminerats vid tre löneförhandlingar - den 1
augusti 1996, den 1 januari 1997 och den 1 augusti 1997 - bl.a. på grund av att hon
som facklig förtroendeman använt sig av sin rätt till yttrandefrihet. BB gjorde i
anmälan gällande att kommunen trots att kriteriet ”lojalitet” tagits bort ändå inte
rättat till den tidigare diskrimineringen genom att korrigera hennes lön. Av
anmälan framgick att BB tilldelats en varning, vilken dock omförhandlats till en
erinran.

BB begärde i sin anmälan att JO skulle ålägga Uppsala kommun att tillerkänna
henne lönepåslag fr.o.m. den 1 augusti 1996 i nivå med jämförbara speciallärar-
kollegor i kommunen vad gäller utbildning och erfarenhet. Hon yrkade också ränta
enligt 6 § räntelagen.

BB hänvisade i sin anmälan till AA:s anmälan med bilagor. Denne hade till sina
skrivelser till JO bl.a. fogat en kopia av den erinran som BB nämnde i sin anmälan.
Den är upprättad av Uppsala kommun, Tiundaskolan, Luthagens kommundels-
förvaltning, och ställd till BB. Skrivelsen är rubricerad ”ERINRAN” och lyder:

      I ett anställningsavtal har båda parter rättigheter och skyldigheter gentemot varandra.
      För att anställningsavtalet ska fungera i praktiken förutsätts att båda parter fullgör
      sina skyldigheter.
      I arbetstagarens skyldigheter ingår bl a att samarbeta och att vara lojal.
      Vi har noterat, att Du har brutit mot Dina skyldigheter i anställningsavtalet genom
      att inför utomstående uttala Dig nedsättande om kollegor och arbetsplats samt
      genom ett illojalt beteende mot Din arbetsgivare.
      Denna erinran är inte någon disciplinär åtgärd utan enbart ett klarläggande av vissa
      skyldigheter i anställningsavtalet.
                                                                              Dnr 2522-1998   Sid 3 (5)
                                                                                  4738-1999



      Vi vill i detta sammanhang även erinra om, att ett brott mot anställningsavtalet
      ytterst kan leda till uppsägning eller avskedande enligt lagen om anställningsskydd.
Skrivelsen är daterad den 9 januari 1997 och undertecknad av CC, rektor, och DD,
kommundelschef.

Ny remiss
Med anledning av BB:s anmälan beslutade JO Berggren den 17 mars 2000 om en
ny remiss till Kommunstyrelsen i Uppsala kommun. Kommunstyrelsen anmodades
att yttra sig över vad som anförts om att kriteriet ”solidaritet/ lojalitet” använts vid
lönesättning av BB och, om så varit fallet, vad som därefter skett i ärendet.
Kommunstyrelsen skulle vidare yttra sig över anledningen till att BB tilldelats en
erinran.

Den 20 juni 2000 inkom remissvaret från Uppsala kommun. Följande anfördes.

      1. Användningen av kriteriet ”solidaritet/lojalitet” vid lönesättningen i ärendet
      Lönekriteriet ”solidaritet/lojalitet” har tillämpats i kommunen från januari 1997 till
      oktober samma år då det togs bort. I det nu aktuella fallet har det alltså gällt vid två
      lönetillsättningstillfällen, nämligen 1997-01-01, som var en revisionsförhandling
      och 1997-08-01, som var en särskild löneöversyn. Det kan konstateras att
      arbetsgivaren vid det första tillfället inte höjde lönen alls, vilket sammanhänger med
      den erinran som kommenteras nedan i punkt 3. Höstterminen 1997 fick BB ett
      vikariat vid en annan skola, i en annan kommundel och lönen fastställdes till 20.000
      kr, vilket var en ökning med 528 kr.

      2. Senare händelseförlopp
      BB är fortfarande anställd i kommunen men med placering på en annan skola. Den
      skolan sorterar under en annan kommundelsförvaltning. Beträffande hennes
      löneutveckling kan konstateras att hon för närvarande har 21.750 kr (före årets
      revisionsförhandling som ännu inte avslutats). Hennes nuvarande lön ligger därmed
      över såväl medelnivån för speciallärare i Uppsala kommun, 21.062 kr, som
      medianlön för samma grupp, 21.560 kr.

      3. Erinran
      Erinran meddelades 1997-01-09. Av protokoll från överläggning med LR 1996-12-
      19 framgår att arbetsgivaren hänvisar till fem händelser under senhösten 1996.
      Händelserna preciserades vid förhandlingen men återges inte i protokollet. I detta
      sägs vidare: ”Vid dessa tillfällen har BB enligt skolledningens och
      kommundelschefens bedömning brutit mot sina skyldigheter enligt
      anställningsavtalet. Detta genom att inför utomstående uttala sig nedsättande om
      kollegor och arbetsplats samt genom ett illojalt beteende mot arbetsgivaren i sådan
      grad att det inte kan accepteras då det inverkar alltför negativt på Tiundaskolan och
      dess verksamhet.” – – –
      De personer som företrätt arbetsgivaren vid förhandlingen finns inte längre kvar på
      sina befattningar och har därför inte anmodats att yttra sig.

## Avslutande synpunkter

De uppgifter som finns i kommunens lönesystem ger inte underlag för antagandet att
      BB på någon grund skulle vara diskriminerad i lönehänseende.
AA och BB kommenterade remissvaret.

I ett beslut den 8 december 2000 anförde JO Berggren följande.
                                                                    Dnr 2522-1998   Sid 4 (5)
                                                                        4738-1999



I 2 kap. 1 § första stycket 1. regeringsformen (RF) sägs att varje medborgare
gentemot det allmänna är tillförsäkrad yttrandefrihet, varmed avses frihet att i tal,
skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar,
åsikter och känslor. Begränsning av yttrandefriheten får enligt 2 kap. 12 § RF ske
genom lag. Någon sådan begränsning är dock inte aktuell i förevarande fall.

Yttrandefriheten utgör en förutsättning för en fri debatt om lämpligheten och
riktigheten av myndigheternas handlande och möjliggör därmed också en
granskning av hur offentliga tjänstemän sköter sina åligganden.

Lagregleringen om yttrandefrihet ger offentligt anställda samma skydd som andra
medborgare. En offentligt anställd kan således som alla andra ge uttryck för sin
uppfattning även rörande den egna myndighetens verksamhet. I sekretesslagen
(1980:100) finns dock regler som begränsar den offentligt anställdes rätt att yttra
sig om vad han fått veta i samband med sin tjänst.

Det skydd för yttrandefriheten som regeringsformen anger är ett skydd gentemot
”det allmänna”. Skyddet innebär att en myndighet inte får ingripa vare sig formellt
eller informellt mot en tjänsteman hos myndigheten för att han eller hon har använt
sig av sin grundlagsstadgade rätt att ge uttryck för sin uppfattning. En myndighet
får inte heller försöka motarbeta att den anställde använder sig av sina rättigheter
och kan således inte genom generella uttalanden eller genom kritik i enskilda fall
söka påverka arbetstagaren när det gäller dennes bruk av sin yttrandefrihet. Detta
gäller även i de fall en myndighet anser att arbetstagaren lämnat felaktiga
uppgifter. Myndigheten är i stället hänvisad till att på lämpligt sätt bemöta och rätta
sådana uppgifter.

Den som är anställd vid en myndighet har således rätt att, utan repressalier från
myndighetens sida, offentligt framföra från arbetsgivarens uppfattning avvikande
synpunkter på myndighetens organisation och verksamhet. Detta gäller givetvis
såväl före som efter det ett beslut fattats hos myndigheten. Reglerna till skydd för
yttrandefriheten fritar honom eller henne självfallet inte från skyldigheten att i sin
verksamhet lojalt rätta sig efter arbetsgivarens beslut och direktiv angående hur
verksamheten skall bedrivas, oavsett vilken uppfattning han eller hon kan ha om
dessa.

BB har gjort gällande att hon utsatts för repressalier från kommunens sida för att
hon utnyttjat sin grundlagsskyddade rätt till yttrandefrihet. Repressalierna har
bestått i dels att hon tilldelats en varning som senare omvandlats till en erinran,
dels att hon vid flera tillfällen diskriminerats i lönehänseende.

Kommunstyrelsen har anmodats att yttra sig bl.a. över anledningen till att BB
tilldelats en erinran. Styrelsen har i denna del hänvisat till protokoll från
överläggning med BB:s fackförbund den 19 december 1996 i vilket det antecknats
att BB brutit mot sina anställningsskyldigheter ”genom att inför utomstående uttala
sig nedsättande om kollegor och arbetsplats samt genom ett illojalt beteende mot
arbetsgivaren i sådan grad att det inte kan accepteras då det inverkar alltför negativt
på Tiundaskolan och dess verksamhet.” Hänvisningen till protokollet uppfyller inte
                                                                   Dnr 2522-1998   Sid 5 (5)
                                                                       4738-1999



de önskemål om fullständigt underlag för min bedömning som föranlett remissen.
Kommunstyrelsen har emellertid inte gjort gällande att BB skulle ha vägrat att
verkställa beslut som fattats av arbetsgivaren eller på annat sätt brutit mot direktiv
rörande verksamheten. I avsaknad av annan upplysning från kommunstyrelsen
måste jag utgå från att anledningen till erinran varit att BB uttalat sig inför
utomstående om förhållanden rörande arbetsplatsen. Utredningen ger inte på något
sätt underlag för att hennes uttalanden skulle stå i strid med den grundlagsskyddade
yttrandefriheten. Utfärdandet av erinran har därför inneburit en kränkning av BB:s
rätt att ge till känna sin uppfattning och kommunen förtjänar allvarlig kritik för
detta.

BB:s påstående om lönediskriminering har tillbakavisats av kommunstyrelsen med
hänvisning till median- och medellöner i kommunen för denna yrkeskategori.
Samtidigt har dock medgetts att utebliven lönehöjning vid ett tillfälle berott på den
erinran som lämnats. Av vad jag nyss har sagt om det oriktiga i att erinran
utfärdades följer att jag också är kritisk till att den lagts till grund för kommunens
beslut i lönefrågan.

JO har inte möjlighet att, som BB önskat, ålägga en myndighet att vidta en viss
åtgärd.

Den aktuella klausulen är numera borttagen. Jag finner därför inte skäl att gå vidare
i saken eller besvara de frågor som ställts av AA, utan avslutar ärendet med den
allvarliga kritik som uttalats.
