# Fråga om tillämpningen av 23 kap. 21 § andra stycket rättegångsbalken angående skyldigheten att, innan ett förhör avslutas, låta den som hörs granska utsagan m.m.

JO 2003-11-27 dnr 2527-2003

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                    Sid
                                                                       2003-11-27         2527-2003             1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Claes Eklundh




                        Fråga om tillämpningen av 23 kap. 21 § andra stycket rättegångsbalken
                        angående skyldigheten att, innan ett förhör avslutas, låta den som hörs
                        granska utsagan m.m.

## Anmälan

I en anmälan till JO kritiserade AA åklagare vid Åklagarmyndigheten i Malmö och
                        Polismyndigheten i Skåne för handläggningen av en förundersökning (K101762-
                        02).

## Utredning

Polismyndighetens handlingar i ärendet granskades. Av dessa framgick bl.a. att
                        kriminalinspektören BB hade hållit fem förhör, som enligt förhörsprotokollen
                        avslutades enligt följande.

                        I ett protokoll över ett förhör den 7 september 2002 antecknades att förhöret av-
                        slutades kl. 13.55 och att förhöret var intalat på band i dialogform och utskrivet i
                        referatform.

                        I ett protokoll över ett förhör den 20 september 2002 antecknades att förhöret av-
                        slutades kl. 11.58 och att förhöret var intalat på band i dialogform och utskrivet i
                        referatform.

                        I ett protokoll över ett förhör den 30 januari 2003 antecknades att förhöret av-
                        slutades kl. 10.35 och att förhöret var intalat på band i dialogform och utskrivet i
                        referatform. Enligt en tjänsteanteckning på förhörsprotokollet faxades protokollet
                        den 10 februari 2003 till den hörde för genomläsning och godkännande. Den hörde
                        godkände därefter utsagan per telefon.

                        I ett protokoll över ett förhör den 5 februari 2003 antecknades att förhöret av-
                        slutades kl. 15.32 och att förhöret var intalat på band i dialogform och utskrivet i
                        referatform. Den hörde läste igenom och godkände utsagan i arresten kl. 21.25 -
                        21.40 samma dag.

                        I ett protokoll över ett förhör den 7 april 2003 antecknades att förhöret avslutades
                        kl. 15.57 och att förhöret var intalat på band i dialogform och utskrivet i referat-




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                          Dnr 2527-2003     Sid 2 (6)



form. Efter överenskommelse med den hörde sändes förhörsutskriften till en
advokat för genomläsning.

Av två tjänsteanteckningar framgick bl.a. följande.

Den 9 september 2002 hade BB ett telefonsamtal med CC, som vid den tidpunkten
var antecknad som skäligen misstänkt i RAR-systemet. Vid samtalet,
som redovisades i en tjänsteanteckning, fick CC redovisa sin syn på den aktuella
händelsen och svara på frågor från BB i saken.

Den 16 september 2002 hade BB ett telefonsamtal med AA. Också detta samtal
dokumenterades i en tjänsteanteckning. Enligt denna fick AA redogöra för sin syn
på den aktuella händelsen.

Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande om

  1.     Hur tillämpades 23 kap. 21 § andra stycket rättegångsbalken (RB) vid
         förhören den 7 september 2002, den 20 september 2002, den 30 januari
         2003, den 5 februari 2003 och den 7 april 2003?

  2.     Den 9 september 2002 hade BB ett telefonsamtal med CC som vid
         den tidpunkten var antecknad som skäligen misstänkt i RAR-systemet,
         och detta ”samtal” dokumenterades i en tjänsteanteckning. Vilken var
         anledningen till att CC fick berätta sin syn på den aktuella händelsen
         utan att han dessförinnan vid förhör hade delgetts misstanke enligt 23 kap.
         18 § första stycket RB och varför dokumenterades ”samtalet” i en tjänste-
         anteckning och inte som ett förhör?

  3.     Av en tjänsteanteckning daterad den 16 september 2002 framgår att
         kriminalinspektören BB haft ett telefonsamtal med AA. Varför
         dokumenterades detta ”samtal” i en tjänsteanteckning och inte som ett
         förhör?

Polismyndigheten kom in med ett remissvar i vilket anfördes bl.a. följande.

       Justitieombudsmannen har i sin begäran om upplysningar och yttrande ställt tre
       frågor till polisen:
       1. Hur tillämpades 23 kap. 21 § 2 st. RB vid förhören den 7 september 2002, 20
       september 2002, 30 januari 2003, 5 februari 2003 och 7 april 2003.
       Vid genomgång av de aktuella förhören, i vilka inspektören BB har varit förhörs-
       ledare framkommer att dessa förhör hållits i dialogform och upptagits på ljudband.
       Därefter har förhörsledare gjort en utskrift i referatform. Inte vid något tillfälle,
       bortsett från förhören den 5 februari 2003 med AA och den 7 april 2003 med CC,
       har någon påteckning gjort om att utsagan lästs upp eller tillfälle på annat sätt getts
       den som har hörts att granska uppteckningen.
       Reglerna i 23 kap. 21 § 2 st. RB är på denna punkt mycket klara. Den hörde har inte
       bara rätt att ta del av utsagan utan han skall även tillfrågas om han har några
       invändningar mot innehållet.
       Inspektören BB har beretts möjlighet att yttra sig i saken. Han uppger: Vid de förhör
       som undertecknad höll med AA bandades samtalen i sin helhet – s.k. dialogförhör.
       AA informerades om – i anslutning till respektive förhör – att banden kom att
       arkiveras. Genom detta förfaringssätt godtog AA uttryckligen dels att förhören
                                                                   Dnr 2527-2003     Sid 3 (6)



dokumenterades i referatform dels att förhörsutskriften sändes till honom i kopie-
form per post. Resterande förhör med AA behandlades på samma sätt – bortsett från
att något förhör faxades till honom för genomläsning och godkännande.
Vad gäller förhöret den 5 februari 2003 med AA framgår det av förhörets sista sida
att den hörde samma dag, i polisens arrestavdelning, genomläst och godkänt
utsagan. Vid förhöret den 7 april 2003 med CC har förhörsledaren noterat att efter
överenskommelse med den hörde och dennes advokat har utsagan sänts per post till
advokaten för genomläsning.
JO har i uttalande (JO 1998/99 s. 103) uppgivit ”Att det som har framkommit vid
förhöret omedelbart under förhöret dikterats in på bandspelare får åtminstone i fler-
talet fall anses göra en uppläsning och särskild granskning onödig. Den som har
hörts skall i nu angivna fall under alla omständigheter tillfrågas om han eller hon har
något att invända mot innehållet i uppteckningen.”
I de nu aktuella förhören, vilka hållits i dialogform och därefter redovisats i referat-
form, kan det i direkt anknytning till förhörstillfället vara svårt för den hörde att
uttala sig om huruvida han godkänner utsagan. BB har uppgivit att han, då referatet
av förhöret utskrivits, översänt dessa till de hörda som godkänt desamma.
I Rikspolisstyrelsens författningssamling (RPSFS 2000:62) FAP 400-1 under avsnitt
2, Utskrift av förhör, 4 st. framgår ”Den hörde bör underrättas om under vilka
förutsättning förhöret kommer att redovisa skriftligt. Möjligheten att enligt undan-
tagsregeln i 23 kap. 21 § andra stycket rättegångsbalken låta uppteckning och
granskning ske förs efter det att förhöret har avslutats, bör användas med åter-
hållsamhet”.
Förhörsledaren har använt sig av undantagsregeln i 23 kap. 21 § 2 st. RB men
hävdar att detta skett i samråd och med samtycke av de hörda. Så vitt känt har ingen
av de hörda framfört missnöje med att förhörsutskrifterna inte ger en rättvisande bild
av händelseförloppet.
Polismyndigheten får dock konstatera att förhörsledaren, BB, brustit i
dokumentation.
2. Den 9 september 2002 hade kriminalinspektören BB ett telefonsamtal med CC
som vid tidpunkten var antecknad som skäligen misstänkt i RAR-systemet, och detta
”samtal” dokumenterades i en tjänsteanteckning. Vilken var anledningen till att CC
fick berätta sin syn på den aktuella händelsen utan att han dessförinnan vid förhör
hade delgetts misstanke enligt 23 kap. 18 § första stycket rättegångsbalken och
varför dokumenterades ”samtalet” i en tjänsteanteckning och inte som förhör?
Inspektören BB har beretts möjlighet att yttra sig i saken. Han uppger: Den 9
september 2002 blev jag kontaktad av den misstänkte CC. Denne ringde oanmäld
och lämnade spontant sin syn på saken. Genom att utredningen var i sin linda och att
målsägandeförhör med AA hållits den 7 september 2002 – två dagar tidigare –
gjorde jag bedömningen att ett förhör med CC inte var att tänka på vid tillfället av en
mängd olika skäl. Telefonsamtalet innehöll en del omständigheter som kunde äga
betydelse för den fortsatta utredningen – enligt min bedömning – närmast tillhands.
Vid genomgång av den aktuella tjänsteanteckningen kan konstateras att BB inte
bara, som han uppger, låtit CC spontant lämna sin syn på saken. BB ställer själv ett
antal frågor till CC som denne besvarar.
Det är polismyndighetens bedömning, att såsom tjänsteanteckningen är utformad, är
detta ett förhör. Härvid skulle BB, då CC var antecknad som skäligen misstänkt i
RAR-systemet, iakttagit reglerna i 23 kap. 18 § 1 st. och 23 kap.21 § 2 st. RB.
Ett av skälen till att den som är misstänkt för brott skall underrättas är att han skall
ha möjlighet att tillvarata sina intressen. I Fingers Rättegångsbalken 1 del 2 Sid
23:62, 5 st. uppges det ”Syftet med underrättelsen är enligt Processlagberedningen
bl. a att den misstänkte skall kunna begagna sin rätt att vid förundersökningen anlita
försvarare och i övrigt tillvarata sina intressen”.
I det aktuella fallet hade CC redan kontaktat advokat till vilken han hänvisade vid
förnyad kontakt med honom.
                                                                       Dnr 2527-2003     Sid 4 (6)



      Av en tjänsteanteckning daterad den 16 september 2002 framgår att kriminal-
      inspektören BB haft ett telefonsamtal med AA. Varför dokumenterades detta
      ”samtal” i en tjänsteanteckning och inte som förhör?
      Inspektören BB har beretts möjlighet att yttra sig. Han uppger: Den 16 september
      2002 blev jag uppringd av AA. Precis som med CC hörde AA av sig utan
      förvarning. Det fanns vid denna tidpunkt – enligt min bedömning – inga
      förutsättningar för att hålla ett förhör. Samtalet genererade därför en
      minnesanteckning.
      AA var vid detta tillfälle ej uppförd som misstänkt. BB ställer inga frågor till AA
      förutom om hans personnummer, samt adress. AA uppger att han saknar fast adress i
      Sverige och om han skulle bli föremål för polisutredning skall ev. kallelse till förhör
      sändas till hans advokat.
      Polismyndigheten kan i sistnämnda fall, med viss tvekan, dela BB:s uppfattning att
      samtalet med AA inte utgjorde förhör utan kunde dokumenteras som
      tjänsteanteckning.

Bedömning
Protokollering av förhör
Av utredningen framgår att de fem aktuella förhören (punkten 1 i remissen)
protokollerades som sammanfattningar av dialogförhör som spelades in vid
respektive förhörstillfälle. Utredningen ger vidare vid handen att förhörs-
protokollen inte godkändes innan förhören avslutades och att i några fall kopior av
förhörsprotokollen i efterhand skickades eller överlämnades till förhörspersonen
för godkännande.

I 23 kap. 21 § andra stycket RB föreskrivs följande. Sedan en utsaga av en miss-
tänkt eller någon annan har upptecknats skall utsagan läsas upp eller tillfälle på
annat sätt ges den som har hörts att granska uppteckningen. Han skall också till-
frågas om han har något att invända mot innehållet. Uppteckning och granskning
skall ske innan förhöret avslutas eller, om förhöret är särskilt omfattande eller
behandlar komplicerade sakförhållanden, så snart som möjligt därefter. En in-
vändning som inte medför någon ändring skall antecknas. Efter granskningen får
uppteckningen inte ändras. Har utsagan först efter granskningen antecknats i
protokollet, skall uppteckningen biläggas handlingarna.

Uttrycken särskilt omfattande och komplicerade sakförhållanden i bestämmelsen
har valts för att markera att det är fråga om en undantagsregel. Som exempel på
ärenden där undantagsregeln kan användas nämns i förarbetena ekonomisk
brottslighet av större omfattning (se prop. 1997/98:181 s. 47).

I Rikspolisstyrelsens allmänna råd om förhör som spelats in på ljudband eller
videoband (FAP 400-1) sägs följande under punkt 2.
      Bestämmelserna om redovisning av förhör i 23 kap. 21 § rättegångsbalken och 22 §
      andra stycket förundersökningskungörelsen (1947:948) bör tillämpas även i fråga
      om ljud- och videoupptagningar av förhörsutsagor.
      Av sistnämnda bestämmelse framgår att ett förhör, i de delar det bör tas in i
      protokollet, skall återges antingen i sammanfattning eller ordagrant. En ljud- eller
      videoupptagning av ett förhör bör därför skrivas ut, antingen i sammanfattning eller i
      sin helhet.
                                                                         Dnr 2527-2003      Sid 5 (6)



      Om ett förhör bedöms vara utan betydelse för utredningen, bör det i protokollet
      antecknas att förhöret har ägt rum och i korthet anges varför det inte skrivits ut.
      Den hörde bör underrättas om under vilka förutsättningar förhöret kommer att
      redovisas skriftligt. Möjligheten att enligt undantagsregeln i 23 kap. 21 § andra
      stycket rättegångsbalken låta uppteckning och granskning ske först efter det att
      förhöret har avslutats, bör användas med återhållsamhet
Det är angeläget att förhörsledaren, innan förhöret påbörjas, gör klart för sig själv
och den hörde efter vilken princip förhörsprotokollet skall avfattas. Om avsikten,
trots att förhöret tas upp på band, inte är att detta skall skrivas ut i sin helhet utan
att förhörsutsagan skall återges i form av en sammanfattning, måste den hörde i
enlighet med vad som föreskrivs i 23 kap. 21 § andra stycket RB ges tillfälle att
innan förhöret avslutas granska en skriftlig uppteckning av den sammanfattning
som är avsedd att ingå i förundersökningsprotokollet. Undantag härifrån gäller
endast i fråga om det fåtal fall som avses med den särskilda regeln om uppteckning
och granskning av förhör som är särskilt omfattande eller behandlar komplicerade
frågor. Att först efter det att förhöret avslutats besluta att detta skall skrivas ut i
form av en sammanfattning står inte i överensstämmelse med gällande regler.

Enligt vad som framgår av polismyndighetens yttrande har BB hävdat att
undantagsregeln använts i samråd med och med samtycke av de hörda. Jag vill
med anledning härav understryka att det inte finns någon annan laglig möjlighet
att frångå huvudregeln i 23 kap. 21 § andra stycket RB än vad som följer av
bestämmelsen om förhör som är särskilt omfattande eller behandlar komplicerade
frågor. Det förhållandet att förhörspersonerna godkänt förfarandet saknar således
betydelse i sammanhanget.

Enligt min mening var de aktuella förhören inte av den arten att undantagsregeln i
23 kap. 21 § andra stycket RB var tillämplig. BB borde därför ha låtit förhörs-
personerna granska uppteckningarna innan förhören avslutades.

Tjänsteanteckningarna
När en förundersökning har kommit så långt att någon skäligen kan misstänkas för
brottet, skall han enligt 23 kap. 18 § första stycket RB underrättas om misstanken
när han hörs.

Enligt rättegångsbalken får förhör hållas med envar, som kan antas lämna upp-
lysning av betydelse för utredningen (23 kap. 6 § RB). JO har tidigare uttalat att
rättegångsbalkens och förundersökningskungörelsens bestämmelser inte avser
några andra former av samtal med misstänkta än förhör. Om ett samtal enligt
planläggningen rör den sak som förundersökningen avser, är det att betrakta som
förhör. Den misstänkte bör få vetskap om att förhör inleds, så att han kan bevaka
sina rättigheter vid ett sådant, t.ex. göra framställning om att försvarare skall när-
vara (JO 1975 bilaga s. 67 f.). Var och en som hörs har vidare rätt att få besked om
anledningen till förhöret. Det bör självfallet inte förekomma att någon utan närmare
förklaring hörs om sina förehavanden (se JO 1982/83 s. 56).

Som framgår av utredningen var CC vid tidpunkten för ”samtalet” den 9 september
2002 skäligen misstänkt i utredningen. Det saknades därmed lagliga möjligheter att
höra honom annat än som misstänkt. Följaktligen borde ”samtalet” också ha
                                                                Dnr 2527-2003    Sid 6 (6)



dokumenterats som ett förhör och CC borde givetvis ha underrättats om
anledningen till förhöret.

När det sedan gäller tjänsteanteckningen den 16 september 2002 kan det
konstateras att AA vid ”samtalet” med BB lämnade upplysningar av betydelse
för utredningen. ”Samtalet” borde därför ha dokumenterats som ett förhör. Med
anledning av vad som enligt tjänsteanteckningen framkom vid ”samtalet” vill jag
vidare rent allmänt framhålla att den som håller ett förhör med någon som dittills
inte ansetts som skäligen misstänkt för brott måste vara beredd att avbryta detta,
om det vid förhöret skulle komma fram uppgifter som innebär att förhörspersonen
bör betraktas som skäligen misstänkt. Det kan i sammanhanget nämnas att AA ett
par månader senare hördes som misstänkt.

Vad som i övrigt förekommit i ärendet föranleder inte någon åtgärd eller något
uttalande från min sida.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det sagda.
