# Försäkringskassas skyldighet att verkställa en kammarrättsdom om bilstöd

JO 2010-02-11 dnr 2531-2009

BESLUT
                                                                            Datum                Dnr                     Sid
                                                                            2010-02-11           2531-2009              1 (4)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Försäkringskassas skyldighet att verkställa en kammarrättsdom om
                        bilstöd

## Anmälan

I en anmälan till JO anförde AA i huvudsak följande. Han har av kammarrätten
                        förklarats berättigad till bilstöd. Försäkringskassan vägrar honom trots detta bilstöd
                        med hänvisning till en ny avslagsgrund. För det fall kassan anser att kammarrättens
                        dom är felaktig, borde kassan överklaga domen.

                        AA anförde vidare att Försäkringskassan redan i sitt första beslut borde ha framfört
                        att alternativa avslagsgrunder kunde bli aktuella. Försäkringskassans handläggning
                        av ansökningar om bilstöd kan medföra flera rättsprocesser innan den enskilde får
                        ett slutgiltigt besked om sin ansökan.

## Utredning

Försäkringskassans akt begärdes in och granskades. Därefter remitterades anmälan
                        till Försäkringskassan för yttrande. Försäkringskassan anförde i sitt remissvar
                        följande.
                                  –––

## Bakgrund

Enheten för bilstöd i Västervik startade upp sin verksamhet den 1 oktober2006.
                                  Handläggningen av bilstöd är sedan den 15 november 2006 koncentrerad till
                                  Västervik vilket innebär att enheten från och med detta datum tog emot alla nya
                                  ansökningar om bilstöd. Från och med den 1 juli 2007 handläggs alla ärenden i
                                  Västervik.
                                  Syftet med att koncentrera handläggningen till Västervik är bland annat att
                                  åstadkomma likformig och rättssäker hantering av bilstöd. Tidigare har
                                  handläggningen av bilstöd utförts vid samtliga 21 länsorganisationer inom
                                  Försäkringskassan.

                                  Bestämmelser
                                  Ärenden om bilstöd handläggs enligt förordning (1988:890) om bilstöd tillpersoner
                                  med funktionshinder (FBF). Enligt 2 § FBF avses med funktionshindrad i denna
                                  förordning den som på grund av varaktigt funktionshinder har väsentliga svårigheter
                                  att förflytta sig på egen hand eller att anlita allmänna kommunikationer. Till den




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                   Dnr 2531-2009       Sid 2 (4)




som anses funktionshindrad kan bilstöd lämnas under de förutsättningar som anges i
5 § FBF.
Frågan om när förutsättningarna enligt 5 § FBF ska vara uppfyllda har diskuterats
vid flera olika tillfällen inom Försäkringskassan.
Kammarrätterna i Sundsvall, Göteborg och Jönköping har i domar den 25mars 2009,
den 17 april 2009 respektive den 5 juni 2009 funnit att det vid tillämpning av
ålderskriteriet i 5 § FBF är den sökandes ålder vid ansökan som ska vara avgörande
för rätten till bilstöd.
Försäkringskassan har överklagat dom från Kammarrätten i Sundsvall (målnr 1987-
08) till Regeringsrätten. Prövningstillstånd har ännu inte meddelats.

Utredning
AA:s ansökan om bilstöd inkom tillsammans med journalanteckning från läkare till
Försäkringskassans lokalkontor i Umeå den 6 oktober 2006. Handläggaren
konstaterade den 13 februari 2007 att AA inte uppfyllde förutsättningarna för att
tillhöra någon av de fem bidragsgrupper som kan beviljas bilstöd (5 § FBF). Beslut
fattades den 15 mars 2007. Av beslutet framkommer inte att Försäkringskassan inte
utrett eller tagit ställning till om övriga förutsättningar för rätt till bilstöd är
uppfyllda (2 § FBF).
AA begärde omprövning av beslutet. Omprövningsbeslut fattades utan ändring den
16 maj 2007. AA överklagade beslutet till länsrätten och dom meddelades den 4 juni
2008. Länsrätten ändrade inte Försäkringskassans beslut. Kammarrätten i Sundsvall
meddelade prövningstillstånd den 5 september 2008. Dom meddelades av
kammarrätten den 19 februari 2009. I domslutet bifaller kammarrätten
överklagandet och förklarar, med ändring av underinstansernas avgöranden, att AA
är berättigad till bilstöd.
Eftersom enbart ålderskriteriet varit föremål för prövning framstod det som
uppenbart för Försäkringskassan att enbart denna fråga avsågs i domen.
Försäkringskassan utredde därefter om övriga förutsättningar för rätt till bilstöd var
uppfyllda enligt 2 § FBF. Beslut fattades den 13 maj 2009 om avslag på grund av att
AA enligt Försäkringskassans bedömning inte hade tillräckligt stora svårigheter att
förflytta sig på egen hand eller med allmänna kommunikationer.

Försäkringskassans slutsatser
Försäkringskassan har förståelse för att AA är missnöjd med att inte alla
förutsättningar för att få rätt till bilstöd prövats vid tidpunkten för hans ansökan. Det
är naturligtvis olyckligt att AA tvingas att genomgå flera rättsprocesser med
anledning av en och samma ansökan.
Försäkringskassan anser dock att ärendet i huvudsak handlagts i enlighet med
gällande regler och den interna information som var aktuell vid tidpunkten då beslut
fattades i AA:s ärende. Att direkt gå till beslut på det underlag som finns i ärendet,
när det klart framkommer att den sökande inte uppfyller någon av de förutsättningar
som uppställs i FBF, utan att vidta åtgärder för fortsatt utredning synes vara i den
sökandes intresse. Detta då denne exempelvis slipper inkomma med nya medicinska
underlag samt utsättas för ingående utredning i onödan. Det bör även ur ett
kundperspektiv kunna antas att det ligger i den sökandes intresse att
handläggningstiderna inte blir längre än nödvändigt.
Varje ärende där någon enskild är part ska enligt 7 § förvaltningslagen(1986:223)
handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts.
Det innebär enligt Försäkringskassans mening att ärendena ska vara tillräckligt
utredda för att beslut ska kunna fattas.
I AA:s ärende framkom, utan vidare utredning i ärendet, att han inte kunde ingå i
någon av de bidragsgrupper som kan beviljas bilstöd (5 § FBF).Det kan konstateras
                                                                           Dnr 2531-2009      Sid 3 (4)




      att AA inte hunnit fylla 50 år när hans ansökan inkom till Försäkringskassan. Vid
      tidpunkten för beslutet rådde inte några tveksamheter från Försäkringskassans sida
      om att ålderskriteriet för att ingå i bidragsgrupp enligt 5 § FBF ska vara uppfyllt vid
      beslutstillfället. Hade även förutsättningarna gällande förflyttningssvårigheter utretts
      vid denna tidpunkt hade inte den journalkopia som bifogats ansökan varit tillräcklig
      för att fatta beslut. Att begära att AA kompletterade sin ansökan om bilstöd med ett
      läkarutlåtande trots att Försäkringskassan redan hade vetskap om att han inte
      uppfyllde förutsättningarna för att ingå i bidragsgrupp ansågs olämpligt.
      Försäkringskassan bedömde att det underlag som fanns i ärendet var tillräckligt för
      att kunna fatta beslut.
      Försäkringskassan kan konstatera att beslutet som fattades den 15 mars2007 inte var
      tillräckligt tydligt formulerat. Det framgick inte att Försäkringskassan inte utrett
      eller tagit ställning till om övriga förutsättningar för rätt till bilstöd var uppfyllda (2
      § FBF). Vid tidpunkten när beslutet fattades saknades tydlig intern information för
      hur beslut formuleras när inte alla grunder utretts.
      I den senaste versionen av vägledning (2003:1) Bilstöd till personer med
      funktionsnedsättning har beskrivningen för utredning och handläggning av
      bilstödsärenden förtydligats. Av beskrivningen framgår följande. Visar utredningen
      att personen inte uppfyller en eller några av förutsättningarna för att få det bidrag
      som yrkandet gäller behöver Försäkringskassan inte fortsätta att utreda övriga
      förutsättningar. Finns det tveksamheter i bedömningen bör Försäkringskassan ändå
      utreda vidare och ta ställning till alla omständigheter som är aktuella i ärendet. Dels
      för att undvika att utredningsprocessen får börja om från början efter
      kvalitetssäkring eller föredragning. Dels för att det gör beslutet mer förståeligt för
      sökanden och underlättar processen om beslutet ändras vid omprövning eller
      prövning av domstol. Även om det inte finnstveksamheter i bedömningen och
      ärendet därför inte behöver utredas vidare är det bra att ta ställning utifrån den
      information som är känd i ärendet. Det vill säga att ta ställning även till andra
      omständigheter om det ändå finns tillräckligt med underlag för att göra
      bedömningen. I motiveringen av beslutet ska det framgå vilka omständigheter som
      Försäkringskassan tagit ställning till(avsnitt 13.6.1 Snabbaste vägen till rätt beslut i
      vägledning 2003:1, version 4, beslutad den 5 maj 2009).
AA yttrade sig över remissvaret.

Därefter begärdes Regeringsrättens akt i ärendet in och granskades. Det
konstaterades att Försäkringskassan i sitt överklagande till Regeringsrätten inte
begärt inhibition av kammarrättens avgörande. Vidare konstaterades att
Försäkringskassan inte framfört sin uppfattning att kammarrättens avgörande inte
omfattade en prövning av förutsättningarna för rätt till bilstöd i 2 § förordningen
(1988:890) om bilstöd till personer med funktionshinder (FBF).

Bedömning
Kammarrätten i Sundsvall har i dom den 25 mars 2009, mål nr 1987-08, bifallit
AA:s överklagande av Försäkringskassans beslut och förklarat att AA är berättigad
till bilstöd. Sedan kammarrätten meddelat sitt avgörande har emellertid
Försäkringskassan på nytt prövat AA:s rätt till bilstöd. Skälet till detta har i kassans
remissvar uppgetts vara att endast förutsättningarna i 5 § FBF varit föremål för
prövning i kammarrätten och inte förutsättningarna i 2 § FBF. Vid sin förnyade
prövning av saken har Försäkringskassan sedermera funnit att AA inte uppfyller
förutsättningarna för rätt till bilstöd i 2 § FBF. Mot bakgrund av att kammarrätten
har förklarat att AA är berättigad till bilstöd har Försäkringskassan varit skyldig att
                                                                     Dnr 2531-2009       Sid 4 (4)




verkställa domen och utge bilstöd till AA. Om Försäkringskassan var av
uppfattningen att kammarrättens avgörande inte omfattade en prövning av
förutsättningarna för rätt till bilstöd i 2 § FBF, borde kassan ha anfört detta i sitt
överklagande till Regeringsrätten. Kassan borde också ha begärt inhibition av
kammarrättens avgörande. Försäkringskassan förtjänar allvarlig kritik för att ha
underlåtit att verkställa kammarrättens dom och i stället ha prövat AA:s rätt till
bilstöd på nytt.

Försäkringskassan har i sitt remissvar anfört att kassans grundläggande beslut i
ärendet inte var tillräckligt tydligt motiverat. Jag instämmer i denna bedömning och
konstaterar att den uppkomna situationen sannolikt hade kunnat undvikas om
beslutsmotiveringen varit tydligare. Enligt remissvaret framgår det numera av
Försäkringskassans vägledning om bilstöd att det av motiveringen till beslut om
bilstöd ska framgå vilka omständigheter som kassan tagit ställning till. Jag
förutsätter att den gjorda ändringen i vägledningen kommer att förhindra en
upprepning av det inträffade.
