# Fråga bl.a. om en tjänsteman vid en socialförvaltning bröt mot bestämmelsen om s.k. förundersökningssekretess i 5 kap. 1 § första stycket 1 sekretesslagen (1980:100) när hon informerade en person om att han var misstänkt för brott mot ett barn

JO 2009-02-04 dnr 2535-2007

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                      Sid
                                                                           2009-02-04             2535-2007               1 (5)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga bl.a. om en tjänsteman vid en socialförvaltning bröt mot
                        bestämmelsen om s.k. förundersökningssekretess i 5 kap. 1 § första
                        stycket 1 sekretesslagen (1980:100) när hon informerade en person om
                        att han var misstänkt för brott mot ett barn

## Bakgrund

Den 31 januari 2007 inkom AA och BB med en anmälan till JO med klagomål mot
                        socialförvaltningarna i Finspångs och Norrköpings kommuner (JO:s dnr 473-
                        2007). Klagomålet gällde att en tjänsteman vid någon av förvaltningarna hade
                        underrättat en person, CC, om att han var misstänkt för våldtäkt mot ett barn, DD,
                        innan polisförhör hade hållits med CC.

                        Det gick inte att med ledning av anmälan och inhämtad utredning klarlägga om och
                        i så fall från vilken förvaltning den ifrågavarande uppgiften hade lämnats ut. JO
                        bedömde det inte som meningsfullt att gå vidare i saken och avslutade ärendet
                        genom ett beslut den 5 april 2007.

## Anmälan

I en ny anmälan vidhöll BB klagomålet. Hon upplyste att det var social-
                        förvaltningen i Åby-Krokek i Norrköpings kommun som, genom socialsekreteraren
                        EE, hade skickat ett brev med information till den misstänkte. Hon uppgav att en
                        kopia av brevet fanns hos Polismyndigheten i Östergötlands län.

## Utredning

Det brev som socialförvaltningen hade skickat till CC inhämtades från
                        Polismyndigheten i Östergötlands län. I brevet hade EE anfört följande.

                                  Jag arbetar som socialsekreterare på Åby socialkontor och har sökt dig på
                                  mobiltelefonnumret ett par dagar, men har inte lyckats nå dig. Det har kommit in en
                                  anmälan om oro för din dotter, FF, från BUP Elefanten i Linköping. Anledningen är
                                  att du är misstänkt för att ha begått en våldtäkt på en minderårig flicka i Finspång.
                                  FF:s mamma GG har kommit till socialkontoret och fått information om BUP:s
                                  anmälan om oro gällande FF. GG har pratat med FF, som sagt att hon inte har utsatts
                                  för någon form av sexuellt närmande av dig. FF:s mamma GG bedöms kunna
                                  tillgodose FF:s eventuella skyddsbehov. Vi har rekommenderat GG att själv följa
                                  upp hur det går med den polisiära förundersökningen genom att kontakta




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                          Dnr 2535-2007   Sid 2 (5)



      åklagarmyndigheten. Därmed kommer BUP:s anmälan till socialtjänsten inte att leda
      till några vidare åtgärder. [– – –]
Ärendet remitterades till Socialnämnden i Norrköpings kommun, som anmodades
att yttra sig över det som anfördes i både den tidigare och den nya anmälan till JO.
I ett remissvar anförde nämnden i huvudsak följande.

## Sammanfattning

AA och BB har anmält socialkontoret i Norrköping med anledning av att en man
      informerats om misstanke om brott innan polisen kallat till förhör.
      Kontakt har tagits med enhetschef GG, handläggande socialsekreterare EE och
      polisinspektör HH. Det finns inget som motsäger att mannen underrättades om
      anmälan innan han kallades till polisförhöret. Handläggaren hade vid anmälan från
      Finspångs kommun fått intryck av att mannen redan var delgiven misstanke om
      brott.

## Beskrivning av ärendet



## Bakgrund

AA och BB har anmält till Riksdagens ombudsmän att de är missnöjda över
      socialkontorets i Norrköping handläggning rörande ett enskilt ärende. Enligt
      anmälarna har en man brevledes från socialkontoret informerats om att han är
      misstänkt för ett sexualbrott innan polismyndigheten kallat honom till förhör. Enligt
      anmälarna har det inneburit att den misstänkte mannen haft tid och möjlighet att
      påverka samt hota berörda parter.

      Telefonsamtal 2007-08-08 med enhetschef GG
      GG var enhetschef på det aktuella socialkontoret sommaren 2006. Den misstänkte
      mannen bodde inom upptagningsområdet och det eventuella brottet riktade sig mot
      en minderårig i en annan kommun. Han hade dock en minderårig dotter som man
      skulle bedöma skyddsbehovet för. GG säger att de gjorde en förhandsbedömning
      utifrån de uppgifter som bland annat grundade sig på ett samtal med flickans
      mamma. De bedömde flickans skyddsbehov som tillgodosett. Med anledning av
      detta beslutades det att inte inleda utredning. GG kan inte påminna sig om när brevet
      skickades tidsmässigt i förhållande till när mannen skulle förhöras.

      Telefonsamtal med socialsekreterare EE 2007-08-07 samt 2007-08-08
      Vid telefonsamtal säger EE att hon hade intryck av att mannen redan var delgiven
      misstanke om brott när hon fick anmälan från Finspångs kommun. EE ansåg därför
      att hon kunde skriva till honom för att meddela att utredning inte skulle inledas på
      hans dotter. Hade EE vetat att mannen inte varit underrättad hade hon inte skickat
      brevet. Vidare säger EE att hon i samråd med enhetschef GG efter
      förhandsbedömning beslutade att inte inleda utredning kring mannens dotter. Något
      åklagarsamråd hade inte skett. Hon tycker att det är djupt olyckligt om brevet har
      inneburit att en eventuell rättsprocess har påverkats.

      Telefonsamtal med polisinspektör HH 2007-08-08
      HH säger att han minns att mannen hade med sig brevet när han kom till
      polisförhöret och att han därigenom var underrättad om brottsmisstanken. HH har
      ingen anteckning om när han kallade till förhöret som hölls 2006-08-23. Dock
      brukar kallelser till förhör ske dagen före eller samma dag. Så långt som en månad i
      förväg är otänkbart att han skulle ha kallat.

      Handlingar i ärendet
      Av handlingar i ärendet framgår det att socialkontoret gjorde en förhandsbedömning
      kring mannens biologiska dotters skyddsbehov. Enligt uppgift på
      förhandsbedömningen hade föräldrarna gemensam vårdnad men denna uppgift är
      felaktig. Modern har varit ensam vårdnadshavare sedan dottern föddes. Utifrån
                                                                     Dnr 2535-2007     Sid 3 (5)



      denna felaktiga uppgift ansåg handläggaren att pappan borde underrättas om att
      utredning inte skulle inledas.

## Bedömning

Utifrån samtal och handlingar i ärendet framkommer det att handläggaren trodde att
      den brottsmisstänkte redan var delgiven misstanke om brott. Det står dock klart att
      det var mindre lämpligt att information skickades innan delgivning hade skett.
Nämnden fogade till sitt remissvar handlingar i ärendet rörande
förhandsbedömningen.

BB kommenterade remissvaret.

JO lånade från Polismyndigheten i Östergötlands län in den förundersökning som
gällde den misstänkta våldtäkten.

I ett beslut den 4 februari 2009 anförde JO André följande.

Bedömning
Av utredningen framgår att Socialnämnden i Finspångs kommun den 30 maj 2006
erhöll en uppgift om att CC skulle ha förgripit sig mot barnet DD. Socialnämnden
gjorde en anmälan till polisen i början av juni 2006, och den anmälan ledde till att
en förundersökning inleddes. Under förundersökningen hördes flera personer, bl.a.
DD den 7 juni.

Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) anmälde en kort tid därefter till
Socialnämnden i Finspångs kommun oro för CC:s dotter FF som bodde i
Norrköpings kommun. Med anledning av de uppgifter som BUP hade lämnat
gjorde Socialnämnden i Finspångs kommun en anmälan om oro för barn till
Socialnämnden i Norrköpings kommun. Av anmälan framgick att BUP Elefanten
hade uttryckt oro för umgänget mellan FF och CC. Vidare framgick att CC hade
polisanmälts för våldtäkt mot ”sin tidigare sambos dotter som är i samma ålder som
FF”.

Socialförvaltningen i Norrköpings kommun kontaktade FF:s mor med anledning av
anmälan. Mot bakgrund av vad som då kom fram bedömdes FF:s skyddsbehov
vara tillgodosett, och någon utredning avseende FF:s förhållanden inleddes därför
inte.

Socialförvaltningen i Norrköpings kommun underrättade CC och FF:s mor om sitt
ställningstagande i brev den 26 juli 2006.

CC hördes av polis angående misstankarna mot honom den 23 augusti 2006. Han
förnekade därvid att han hade begått något brott mot DD.

Åklagaren beslutade den 6 september 2006 att lägga ned förundersökningen mot
CC.

____________________________
                                                                  Dnr 2535-2007   Sid 4 (5)



Socialnämnden ska enligt 11 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) utan dröjsmål
inleda utredning av vad som t.ex. genom en anmälan har kommit till nämndens
kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden. Av 11 kap. 2 § tredje
stycket samma lag följer att om socialnämnden inleder en utredning av om
nämnden behöver ingripa till ett barns skydd eller stöd, ska den som berörs av en
sådan utredning underrättas om att en utredning inleds. Om socialnämnden efter en
s.k. förhandsbedömning finner att det saknas anledning att inleda en utredning
föreligger däremot inte någon sådan skyldighet. Huruvida en vårdnadshavare i ett
sådant fall ska underrättas om att en anmälan har kommit in och nämndens
bedömning av den kan inte besvaras generellt utan beror på omständigheterna i det
enskilda fallet.

Mot bakgrund av den kontakt socialnämnden hade haft med FF:s mor, som
dessutom var ensam vårdnadshavare, framstår det som naturligt att handläggaren
underrättade henne om att nämnden inte skulle inleda en utredning.

CC, som inte hade del i vårdnaden om FF, hade emellertid i princip inte någon rätt
till information från socialförvaltningen. Utgångspunkten har i stället varit att
socialförvaltningen på grund av den sekretess som enligt 7 kap. 4 § sekretesslagen
(1980:100) gäller inom socialtjänsten inte kunnat lämna ut några uppgifter om FF
till honom. Den fråga som nämnden hade tagit ställning till rörde dock främst FF:s
behov av skydd i samband med umgänge med CC. I ett ärende vid socialnämnden i
en sådan fråga får den umgängesberättigade föräldern anses inta ställning av part
(se JO:s ämbetsberättelse 2008/09 s. 287). Jag finner inte skäl att rikta någon kritik
mot att handläggaren underrättade CC om att en utredning inte skulle inledas
rörande FF:s kontakt med honom. I brevet till CC angavs dock även att han var
misstänkt för att ha begått ”en våldtäkt på en minderårig flicka i Finspång”. Frågan
huruvida den uppgiften kunde röjas för CC är mer komplicerad eftersom det pågick
en förundersökning om saken.

Enligt 5 kap. 1 § första stycket 1 sekretesslagen om s.k. förundersökningssekretess
gäller sekretess för uppgifter som hänför sig till förundersökning i brottmål, om det
kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den
framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Enligt tredje stycket i samma
paragraf gäller sekretess enligt första stycket även i annan verksamhet hos
myndighet för att biträda bl.a. åklagarmyndighet eller polismyndighet med att
förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott.

Förundersökningssekretessen gäller i första hand hos åklagar- och
polismyndigheterna och andra myndigheter inom rättsväsendet. Att sekretessen
gäller för ”uppgift som hänför sig till” förundersökning innebär dock att
sekretessen gäller även för uppgifter som lämnas vidare från någon av de i
bestämmelsen angivna myndigheterna till en annan myndighet (se Regner m.fl.,
Sekretesslagen – En kommentar, s. 5:5). I praxis har 5 kap. 1 § första stycket

1 och tredje stycket sekretesslagen befunnits tillämpliga på hos en kommun
förvarade uppgifter som hade lämnats från kommunen till en polismyndighet med
                                                                    Dnr 2535-2007   Sid 5 (5)



anledning av misstankar om brott och som även ingick i materialet i en pågående
förundersökning (se RÅ 2002 ref. 103).

I det nu förevarande fallet var det inte Socialnämnden i Norrköpings kommun som
hade gjort en polisanmälan. Nämnden hade inte heller fått uppgiften om
brottsmisstanken mot CC från polisen eller åklagaren inom ramen för en
förundersökning, utan uppgiften hade kommit in till nämnden i en anmälan om oro
för FF. Det kan finnas visst utrymme för olika uppfattningar om hur man ska se på
sekretessen enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen i ett sådant fall (se bl.a. den skiljaktiga
meningen i RÅ 2002 ref. 103). Mycket talar för att den aktuella uppgiften inte har
omfattats av s.k. förundersökningssekretess hos socialnämnden i Norrköping. Jag
har därför valt att inte gå vidare i frågan om handläggaren i detta fall gjort sig
skyldig till sekretessbrott. Likväl vill jag starkt ifrågasätta utlämnandet av
uppgiften om brottsmisstanken till CC. Enligt min mening måste socialtjänsten
alltid vara återhållsam med att på eget initiativ lämna ut uppgifter som har samband
med ett ärende som pågår vid en annan myndighet och som skyddas av sekretess
där. Innan en sådan uppgift lämnas ut bör som regel samråd ske med den berörda
myndigheten, i detta fall åklagare/polis. Något sådant samråd skedde inte i
förevarande fall. Orsaken till att uppgiften lämnades ut utan föregående samråd
synes ha varit att handläggaren trodde att CC hade underrättats om
brottsmisstanken. De handlingar som handläggaren hade tillgång till utgjorde
knappast underlag för henne att dra en sådan slutsats. Nämnden synes dela min
uppfattning om att det var olämpligt att underrätta CC om brottsmisstanken, och
jag finner därför inte skäl att ytterligare uppehålla mig vid saken.

Av remissvaret framgår att det i förhandsbedömningen förekom en felaktig uppgift
om att CC hade del i vårdnaden om FF. I varje angelägenhet som rör barn måste
myndigheten naturligtvis se till att skaffa sig korrekt information om vem eller
vilka som är barnets vårdnadshavare. Att missta sig i fråga om en så grundläggande
och viktig omständighet är även det en brist i handläggningen som socialnämnden
inte kan undgå kritik för. Socialnämndens remissvar tyder dessutom på att (den
felaktiga) uppgiften att CC var vårdnadshavare var avgörande för handläggarens
ställningstagande att han skulle underrättas om ett en anmälan hade kommit in till
nämnden men att en utredning inte skulle inledas.
