# Kritik mot en domare vid Malmö tingsrätt för utformningen av skälen i ett interimistiskt beslut i ett vårdnadsmål

JO 2017-04-07 dnr 2544-2016

BESLUT
                                                                           Datum                    Dnr                     Sid
                                                                           2017-04-07               2544-2016              1 (5)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot en domare vid Malmö tingsrätt för utformningen av skälen i
                        ett interimistiskt beslut i ett vårdnadsmål


                          Beslutet i korthet: Enligt 1 kap. 9 § regeringsformen ska en domstol iaktta saklighet.
                          Under handläggningen av ett vårdnadsmål i Malmö tingsrätt hade modern tagit med
                          sig barnet till Colombia. I ett interimistiskt beslut skrev tingsrätten att det mest
                          sannolika var att hon hade fått ett pass för barnet genom att ha förfalskat faderns
                          namnteckning eller använt andra falska handlingar.
                          JO kommer i sitt beslut fram till att tingsrätten inte hade något underlag för sådana
                          spekulationer och att det inte var motiverat för tingsrätten att uttala sig i frågan. Den
                          domare som ansvarade för det interimistiska beslutet kritiseras för att ha brutit mot
                          kravet på saklighet i regeringsformen.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA, som ombud för BB, på tingsfiskalen CC vid
                        Malmö tingsrätt med anledning av ett interimistiskt beslut i ett vårdnadsmål den
                        2 mars 2016.

                        I beslutet, där pappan DD interimistiskt tillerkändes ensam vårdnad om
                        parternas gemensamma son EE, stod bl.a. följande under rubriken Skäl för
                        beslutet:

                                  Hur BB utverkat ett pass till EE är oklart, men det mest sannolika är att hon, utan
                                  DD:s kunskap, ansökt och erhållit ett pass till EE från colombianska
                                  myndigheter genom att ha förfalskat DD:s namnteckning eller använt sig av
                                  andra falska [andra] handlingar.
                        AA uppgav i sin anmälan att enligt colombiansk lag krävs det för att utfärda ett
                        pass till ett barn som föräldrarna har gemensam vårdnad om endast att barnet är
                        i sällskap med någon av föräldrarna; det krävs inte någon fullmakt eller tillstånd
                        från den förälder som inte följer med. Sonen EE:s pass utfärdades den 4 februari
                        2016 av det colombianska konsulatet i Stockholm i enlighet med colombiansk
                        lag. Tingsfiskalens skrivning i protokollet hade skadat hans huvudman och
                        kunde betraktas som en falsk anklagelse. DD hade använt protokollet för att
                        bl.a. anmäla BB för förfalskning av hans namnteckning.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                            Dnr 2544-2016     Sid 2 (5)




Utredning
Dagboksblad och handlingar i tingsrättens mål begärdes in och granskades. Av
handlingarna framgick bl.a. följande:

Vid ett sammanträde för muntlig förberedelse i målet den 15 februari 2016, där
båda parterna personligen var närvarande och CC var ordförande, berördes
frågan om EE:s pass. En socialsekreterare uppgav bl.a. följande:

      DD är negativ till att underteckna en ansökan om pass. Skälet till det är att DD
      befarar att BB och hennes föräldrar ska ta EE till Colombia och hålla kvar
      honom där. BB har förnekat att det föreligger någon sådan risk. BB vill gärna att
      EE får ett pass så att han kan följa med till Colombia och besöka den släkt som
      finns där.
I ett e-postmeddelande till CC den 23 februari 2016 uttryckte DD oro för att EE
hade lämnat Sverige. DD uppgav att han hade pratat med dansk polis som
skulle undersöka om hans underskrift hade förfalskats och om det hade ställts ut
något pass till EE. I meddelandet yrkade DD även att han interimistiskt skulle
tillerkännas ensam vårdnad om EE.

Dagen därpå meddelade BB, genom sitt ombud, att hon och EE var i Colombia.
Den 29 februari 2016 meddelade ombudet att EE hade rest till Colombia med
ett colombianskt pass.

Den 2 mars 2016 beslutade CC att interimistiskt tillerkänna DD ensam vårdnad
om EE. I skälen för beslutet återfanns de anmälda ordvalen.

JO uppmanade tingsrätten att lämna upplysningar om det som AA hade uppgett
i sin anmälan. Av yttrandet skulle särskilt framgå hur formuleringarna i beslutet
förhöll sig till bestämmelsen i 1 kap. 9 § regeringsformen, RF, om att domstolar
i sin verksamhet ska iaktta saklighet och opartiskhet.

Tingsrätten (lagmannen FF) skickade in följande remissvar tillsammans med ett
yttrande från CC:

      Omständigheterna i målet och skälet till formuleringarna i beslutet
      När det gäller omständigheterna i målet och skälen till varför tingsrättens beslut
      formulerats på det sätt som kritiserats i anmälan vill jag hänvisa till yttrande från
      den domare som handlagt målet, se bilaga [följer nedan; JO:s anm.].

      Tingsrättens bedömning och bestämmelsen i 1 kap. 9 § regeringsformen
      När det gäller bedömningen av om det var motiverat att i tingsrättens beslut
      uttala sig om passfrågan och hur det kan ha gått till när pass utfärdades, delar jag
      den uppfattning som domaren i målet redogjort för i bilagan till detta yttrande.
      Eftersom beslutet att ge fadern ensam vårdnad grundades i moderns egenmäktiga
      förfarande och det umgängessabotage gentemot fadern som moderns flytt med
      barnet till Colombia medfört, anser jag att det varit motiverat att redogöra för hur
      modern och barnet kunde ha tagit sig till Colombia. Det kan heller inte anses ha
      varit rimligt att inhämta utredning om det närmare innehållet i colombiansk rätt i
      passfrågan. När det gäller uppfattningen att faderns underskrift krävdes för
      utfärdande av pass för barnet kan BB:s uppgifter i stämningsansökan anses ha
                                                                        Dnr 2544-2016         Sid 3 (5)




     bidragit till denna uppfattning om rättsläget. I stämningsansökan anges bl.a.
     följande:
        Fadern har t.ex. inte gått med på att underteckna pass eller id-handling för
        EE, vilket fått till följd att EE inte kunnat följa med på semestrar tillsammans
        med modern. Bland annat hade modern och hennes nye sambo planerat in en
        spanienresa under sommaren 2015 som EE inte kunde följa med på. Fadern
        hade visserligen gått med på att underteckna pass, men bara under vissa
        villkor som han nedtecknat i ett utkast av ”avtal”, bland annat att modern
        skall erlägga en deposition om 650 000 kr för det fall EE inte kommer
        tillbaka efter resa.
     Av 1 kap. 9 § RF följer att domstolar i sin verksamhet ska beakta allas likhet
     inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Som jag angett ovan anser jag
     att det var befogat i målet att dra slutsatsen att faderns underskrift krävdes för att
     pass skulle kunna utfärdas för barnet. Om uppgifterna i anmälan till JO är
     korrekta så var detta i och för sig en oriktig slutsats.
     Vidare anser jag att det var motiverat att försöka analysera hur det kan ha gått till
     när pass utfärdades. Det är här frågan om ett tvistemål och beviskraven är inte
     lika höga som i ett brottmål. Mot denna bakgrund anser jag inte att
     formuleringarna i beslutet innebär att tingsrätten brustit i saklighet eller
     opartiskhet. Skäl att kritisera domaren i målet föreligger därför enligt min
     uppfattning inte.
CC uppgav följande:
     Undertecknad har den 2 mars 2016 i Malmö tingsrätts mål nr (…) interimistiskt
     beslutat om ändring i den gemensamma vårdnaden om pojken EE på så sätt att
     fadern DD fick ensam vårdnad sedan modern BB egenmäktigt tagit sonen till
     Colombia. Undertecknads slutsats vid tidpunkten för beslutet var att BB hade för
     avsikt att bosätta sig med sonen i Colombia. Att så i verkligheten var fallet
     framgår av anmälan till JO. Sonen är medborgare i Danmark och Colombia.
     En återkommande och infekterad fråga i målet var utverkandet av ett pass till
     sonen. BB ville att sonen skulle få ett pass. DD ville ogärna medverka till
     utverkandet av en passhandling under förevändningen att han var rädd att BB då
     skulle ta sonen till Colombia och stanna där. BB bestred att det förelåg någon
     bortföranderisk och anklagade DD för att, genom vägran att medverka till
     utverkande av passhandling, sabotera umgänget mellan sonen och hennes familj i
     Colombia. Hon åberopade den omständigheten till grund för sitt yrkande om
     ensam vårdnad. Frågorna diskuterades så sent som vid den muntliga
     förberedelsen den 15 februari 2016.
     Efter den muntliga förberedelsen informerade BB:s ombud undertecknad att BB
     ringt henne och berättat att hon var med sonen i Colombia. Av utredning i målet
     följde att resa till Colombia inte skulle vara möjligt, eftersom sonen saknade
     giltiga resehandlingar. Undertecknads slutsats blev att resan sannolikt skett under
     åberopande av colombiansk passhandling. Enligt vad som framgår i anmälan var
     denna slutsats riktig. Vidare fann undertecknad sannolikt att colombiansk
     passhandling inte kunde utverkas utan båda vårdnadshavarnas medverkan. Detta
     särskilt mot bakgrund av vad BB i målet anfört angående vikten av att sonen fick
     en passhandling för att möjliggöra besök i Colombia. Denna slutsats var enligt
     anmälan felaktig.
     Beslutet att ge fadern ensam vårdnad grundades i moderns egenmäktiga
     förfarande och det umgängessabotage gentemot fadern flytten till Colombia
     medförde. Eftersom passfrågan varit återkommande i målet fanns det, enligt
     undertecknads uppfattning, uppenbart behov av att i beslutet redogöra för hur BB
     och sonen kan ha tagit sig till Colombia. Det förelåg, enligt undertecknads
     mening, varken tid eller skäl att inhämta utredning om det närmare innehållet i
     colombiansk rätt. Slutsatsen blev, mot bakgrund av vad som ovan anförts, att BB
     med övervägande sannolikhet utverkat ett pass från colombianska myndigheter
                                                                       Dnr 2544-2016         Sid 4 (5)




      genom att ha förfalskat DD:s namnteckning eller använt sig av andra falska
      handlingar. Denna bedömning var av betydelse, inte bara för förståelsen av målet
      i stort, utan även för själva beslutet att tillerkänna DD ensam vårdnad.
AA kommenterade remissvaret.

Rättslig reglering m.m.
Enligt 1 kap. 9 § RF ska en domstol i sin verksamhet beakta allas likhet inför
lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Bestämmelsens huvudfunktion är att
vara en konstitutionell grund för bl.a. bestämmelser om jäv i vanlig lag samt att
markera att Sverige är en rättsstat. Beträffande saklighetskravet har det uttalats
att detta innefattar annat och mer än vad kraven på likabehandling och
opartiskhet medför, t.ex. i fråga om bemötande, formuleringar och förmåga att
hålla sig till den sakfråga som myndigheten ska avgöra visavi den enskilde (se
Bull och Sterzel, Regeringsformen – en kommentar, 2015, s. 53 f).

JO har vid flera tillfällen kritiserat myndigheter med utgångspunkt i 1 kap. 9 §
RF. I JO 2012/13 s. 41, dnr 511-2011, kritiserade JO en rådman för hur han
hade avfattat domen i ett brottmål. I JO 2010/11 s. 296, dnr 3620-2008,
kritiserade JO Skatteverket för att man i ett beslut om sekretessmarkering i
folkbokföringen hade brutit mot kravet på saklighet och opartiskhet när man
skrev att det saknades anledning att ifrågasätta de påståenden som gjorts om att
anmälaren begått brott.

Bedömning
Den 2 mars 2016 beslutade tingsrätten med stöd av 6 kap. 20 § föräldrabalken,
FB, om vem av föräldrarna som skulle ha vårdnaden om EE för tiden fram till
dess att frågan var slutligt avgjord. Avgörande för beslutet var vad som var bäst
för EE. Vid bedömningen av vad som var bäst för EE hade tingsrätten enligt 6
kap. 2 a § FB att särskilt fästa avseende vid bl.a. risken för att EE olovligen
skulle föras bort och EE:s behov av en nära och god kontakt med båda
föräldrarna. Tingsrätten var skyldig att motivera sitt beslut (17 kap. 13 § första
stycket rättegångsbalken).

Tingsrätten beslutade att DD skulle ha ensam vårdnad om EE. I motiveringen
skrev tingsrätten att BB flyttat till Colombia, uppenbarligen för att bosätta sig
där permanent. Tingsrätten tillade att det var oklart hur BB utverkat ett pass till
EE men att det mest sannolika var att hon ansökt och erhållit ett pass från
colombianska myndigheter genom att ha förfalskat DD:s namnteckning eller
använt andra falska handlingar.

Motiveringen avslutas med följande text:

      Med anledning av det kvalificerade umgängessabotage BB nu gjort sig skyldig
      till framstår hon som direkt olämplig som vårdnadshavare. Därtill måste
      parternas samarbetsproblem nu vara så djupa att gemensam vårdnad inte är i
      enlighet med EE:s bästa. Det bästa för EE är att vårdnaden interimistiskt tillfaller
      DD ensam. DD är bevisligen den av föräldrarna som bäst tillgodoser EE:s behov,
      detta såväl av en nära relation med båda sina föräldrar som i övrigt.
                                                                    Dnr 2544-2016       Sid 5 (5)




Frågan i JO:s ärende är alltså om CC genom att redovisa antaganden om hur det
gått till att få ett pass för EE har brutit mot RF:s krav på saklighet.

Det är inte ovanligt att domstolarna i mål om vårdnad får ta ställning till
påståenden från en av föräldrarna om att den andra föräldern har begått brott av
olika slag. I de flesta fall påstår den ene föräldern detta för att framhålla att den
andra föräldern inte är lämplig som vårdnadshavare, att det t.o.m. skulle vara
farligt för barnet att vara tillsammans med denna förälder. Domstolen är
naturligtvis tvungen att ta ställning till sådana påståenden.

I det fall som nu är föremål för bedömning förhåller det sig annorlunda. Det är
inte fråga om att göra en prognos eller en riskbedömning utan det är fråga om
att ta ställning till något som redan skett: resan till Colombia. Parterna var inte
oense om att BB hade rest med EE till Colombia utan DD:s samtycke, och det
var en faktor som tingsrätten enligt 6 kap. 2 a § FB hade att särskilt fästa
avseende vid.

Tingsrätten nöjde sig emellertid inte med att redovisa dessa omständigheter utan
spekulerade även i hur BB hade lyckats få ett pass för EE och kom fram till att
det mest sannolika var att hon ansökt om och fått ett pass från colombianska
myndigheter genom att ha förfalskat DD:s namnteckning eller använt andra
falska handlingar. Något underlag för sådana spekulationer eller något egentligt
påstående från DD om detta fanns såvitt framgår inte i målet och jag anser inte
att det varit motiverat för tingsrätten att uttala sig i frågan. Visserligen har CC i
sitt yttrande till JO skrivit att hans slutsatser i passfrågan var av betydelse för
beslutet att tillerkänna DD ensam vårdnad. Men i tingsrättens beslut åberopas
som skäl för att anse att BB är olämplig som vårdnadshavare ”det kvalificerade
umgängessabotage hon gjort sig skyldig till”, vilket rimligen måste syfta på
resan till Colombia, oavsett hur det kom sig att den gick att genomföra.

Min slutsats blir alltså att CC har lämnat uppgifter om att BB sannolikt begick
brott i samband med att hon ansökte om ett pass för EE utan något underlag och
utan att det var motiverat för honom att uttala sig om det. Härigenom har han
brutit mot kravet på saklighet i 1 kap. 9 § RF. Han ska kritiseras för det.

Vad som kommit fram i övrigt i ärendet föranleder inte någon ytterligare åtgärd
eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
