# Fråga om kriminalvårdspersonals agerande vid akuta sjukfall bland intagna m.m.

JO 2008-07-04 dnr 2545-2007

BESLUT
                                                                            Datum                  Dnr                       Sid
                                                                            2008-07-04             2545-2007                1 (7)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Fråga om kriminalvårdspersonals agerande vid akuta sjukfall bland
                        intagna m.m.

## Anmälan

Intagna på paviljong B-E, anstalten Norrtälje, framförde i en anmälan klagomål
                        mot anstalten och anförde i huvudsak följande. En intagen drabbades av ett
                        astmaanfall, och trots allvaret i situationen motarbetade säkerhetsgruppen
                        avdelningspersonalens och de andra intagnas begäran om snabb läkarundersökning.
                        I efterhand förringade säkerhetsgruppen för sjukvårdspersonal anfallets karaktär.
                        Denna händelse var kulmen på en lång rad händelser där säkerhetsgruppen
                        förhindrat intagna att få åka till sjukhus trots allvarliga problem. Intagna har också
                        ett flertal gånger blivit placerade i isoleringscell för problem med hjärtat. En stor
                        mängd intagna känner stor rädsla för att bli sjuka då de inser att chansen att få
                        läkarvård minskar på grund av säkerhetsgruppens agerande. Vidare har ett stort
                        antal av de intagna uppgett sig blivit utsatta för hot, våld och trakasserier av
                        säkerhetsgruppen.

                        De intagna bifogade en rapport som, med anledning av händelsen kring den
                        intagnes astmaanfall, upprättades av vårdaren AA. De intagna bifogade också en
                        handling benämnd ”Rättelse”, i vilken de anförde att datumen i rapporten var
                        felaktiga. De anförde att incidenten inträffade den 16 maj 2007 och att vakthavande
                        befäl uppmanade den intagne att ta kontakt med sjukvårdsavdelningen den 18 maj
                        2007, dvs. efter Kristi himmelfärdsdag. Rapporten hade följande lydelse.
                                  –––
                                  2007-05-27 kl. 17.40 befann sig vårdare AA och vårdare CC i vaktrummet då
                                  intagne DD kom in i vaktrummet, han hade tränat fotboll och fått ett astmaanfall.
                                  DD uppgav att han hade glömt sin astmamedicin i häktet och sagt till om det då han
                                  kom hit till anstalten, men han hade inte fått någon ny medicin. DD hade väldigt
                                  svårt att andas och vi letade i medicinskåpet om det fanns någon medicin där (ibland
                                  kan det ligga sån medicin i skåpet) men det fanns inte någon astmamedicin så
                                  vårdare AA fick ta fram sin egen Bricanyl och ge honom, (inhalator) samtidigt
                                  ringde vårdare CC till vaktchef EE och bad om hjälp och talade om situationen, men
                                  han tyckte att den intagne skulle gå och vila och ta kontakt med sjukan på fredagen
                                  07-05-20 för han hade ett ärende på pav. B. CC frågade om det var akut men fick
                                  inget svar på detta, hon sade åt vaktchefen att det här var akut och då svarade han att
                                  han inte kunde något om astma,




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                        Dnr 2545-2007     Sid 2 (7)



      CC talade om för honom att det här är akut, den intagne måste få läkarvård. Efter en
      liten stund tyckte DD att det kändes lite bättre och han gick in på avdelningen. Efter
      en stund gick vårdare AA in på avdelningen för att se hur DD mådde och då hade
      han blivit sämre igen, vårdare AA gav honom en dos Bricanyl till och hjälpte honom
      med andningen (jag är utbildad på detta) då kom även vårdare CC in på avdelningen
      och såg hur läget var hon ringde igen till vaktchefen, men det blev ingen reaktion
      därifrån DD blev allt sämre han fick kramper i händerna dom blev helt stela och
      förvridna. Det kom några intagna och såg läget och en av dom hade Ventoline
      (inhalator) som han gav honom men inte ens det hjälpte, så vårdare AA ringde igen
      till vaktchefen och talade om att läget var ännu mer kritiskt, DD hade i det läget
      blivit blåvit om naglarna och fingertopparna och han hade börjat få frossa. Då jag
      talade om för vaktchefen att vi hade gett honom dessa doser av medicinen och sade
      att det inte hjälpt svarade han ”då är det väl lugnt nu” jag är uppe på pav. B. just nu.
      Vårdare AA blev jättearg och sade åt honom att han måste ringa efter en ambulans
      för den intagne hade svårt att syresätta sig. Flera intagna hjälpte till att massera DD
      och lade på honom ett flertal filtar för han låg och skakade som han frös, och vid ett
      flertal tillfällen var han på väg att svimma ögonen vände sig och det var svårt att få
      kontakt. Vårdare CC ringde återigen och då var larmansvarige FF på väg, han kom
      dit och konstaterade att inte heller han kunde något om astma. Vaktchef EE ringde
      till larmansvarige och frågade honom om läget, efter det ringde vaktchefen till
      sjukhuset och dom sade att DD skulle komma dit. Det kom ingen ambulans utan
      dom tog transportbilen och fick bära ut honom, eftersom han inte kunde gå själv. Då
      han kom in i bilen sattes handbojor på ett par händer som var helt förvridna av
      kramp (istället för att sätta fotbojor) han skrek av smärta. Då dom kom iväg var
      klockan 18.45 allt detta tog en timme.
      –––

Utredning
Ärendet remitterades till Kriminalvården för yttrande. Kriminalvården (Region
Stockholm) anförde, genom regionchefen GG, följande (bifogade bilagor har här
utelämnats).
      –––

## Bakgrund

Tidigare ärende
      En kopia av den aktuella anmälan inkom till Region Stockholm den 7 juni 2007.
      Ärendet hanterades då som ett ärende rörande klagomål på behandling i anstalten
      Norrtälje (dnr. 21-2007-14936). I samband med utredningen av ärendet begärde
      regionen den 13 juni 2007 in ett yttrande från anstalten Norrtälje. Anstalten (genom
      tf. kriminalvårdschefen HH; JO:s anmärkning) inkom till regionen med yttrandet
      den 26 juni 2007. Med beaktan de av anstaltens yttrande översände regionen den 3
      juli 2007 en svarsskrivelse till anstaltens intagna. Den 31 juli 2007 inkom AA,
      intagen vid anstalten Norrtälje, till regionen med ytterligare klagomål och en replik
      på regionens skrivelse. AA:s skrivelse sågs som en komplettering till tidigare
      insända klagoskrivelse varför den bifogades tidigare klagoärende. Även i samband
      med utredningen av dessa kompletterande klagomål begärde regionen in ett yttrande
      från anstalten Norrtälje. Begäran gjordes den 4 september 2007 och yttrandet
      (undertecknat av kriminalvårdschefen JJ; JO:s anmärkning) inkom till regionen den
      12 oktober 2007 (torde rätteligen vara den 19 oktober 2007; JO:s anmärkning).
      Eftersom klagomålen i den anmälan som gjorts till JO redan har bemötts av anstalten
      har regionen endast begärt in ett kompletterande underlag. Regionen har varit i
      kontakt med anstalten Norrtäljes kriminalvårdschef och han har inga invändningar
      mot att tidigare underlag används i detta JO-ärende.
                                                                  Dnr 2545-2007     Sid 3 (7)



Anstaltens yttrande och underlag
Av det yttrande som anstalten Norrtälje inkom med till regionen den 26 juni och det
underlag som anstalten inkom med den 19 oktober 2007 framgår bl.a. följande.
Anstalten anför att då en intagen den 27 maj 2007 fick andningssvårigheter i
samband med en fotbollsmatch anmälde tjänstgörande personal förhållandet till
vakthavande befäl EE. När EE mottog det första samtalet var han på väg till en
annan avdelning för att lösa ett allvarligt problem som uppkommit där. EE mottog
ytterligare samtal. Dessa samtal ringdes med tät följd. För att få bättre kunskap om
DD:s symtom försökte EE redan efter det första samtalet få kontakt med
sjuksköterska vid häktet Kronoberg eftersom DD nyligen varit inskriven där. EE
lyckades inte få tag i någon av sjuksköterskorna. När avdelningspersonalen på nytt
ringde EE skickade han larmchef FF till platsen för att göra en bedömning av vilket
behov av sjukvård som förelåg. Efter kontakt med Norrtälje sjukhus och gjord
säkerhetsbedömning genomfördes en transport till sjukhusets akutmottagning.
Eftersom DD:s symtom då avklingat valde han själv att åka tillbaka till anstalten
utan medicinsk behandling. Detta var efter godkännande av personal vid Norrtälje
sjukhus.
Anstalten anför även att sjukvårdsfrågor i normalfallet hänskjuts till anstaltens
sjukvårdsavdelning men om denna inte är bemannad kontaktas istället
sjukvårdsupplysningen eller Norrtälje sjukhus. När sjukvården gör bedömningen att
en intagen behöver få komma till sjukhus transporteras den intagne dit efter gjord
säkerhetsbedömning. Vidare framgår att anstalten tillbakavisar uppgiften om att
personer med hjärtproblem skulle ha placerats i avskildhet utan att medicinska
överväganden först har gjorts. Med bestämdhet tillbakavisar anstalten även
uppgiften om att anstaltens säkerhetsavdelning skulle trakassera eller misshandla de
intagna. I övrigt hänvisas till bifogade handlingar. Anstalten konstaterar
avslutningsvis att de intagna ständigt har tillgång till anstaltens ledning genom varje
avdelnings kriminalvårdsinspektör.

Kriminalvården, Region Stockholms bedömning
Vid anstalten Norrtälje finns en instruktion för åtgärder vid olycksfall eller akut
sjukdom. Det finns även en handlingsplan som ska användas vid akut sjukdom/
olycksfall på anstalten. Regionen anser inte att aktuell personal gjorde några avsteg
från dessa dokument. Då DD fick andningsbesvär kontaktades vakthavande befäl EE
som i sin tur skickade ut larmchefen FF för att kontrollera DD:s tillstånd. Vid det
aktuella tillfället tjänstgjorde ingen vid anstaltens sjukavdelning varför EE istället
kontaktade Norrtälje sjukhus. EE hade dess för innan försökt få tag i en
sjuksköterska från häktet Kronoberg eftersom dessa förväntades ha kunskap om
DD:s eventuella astmaproblematik. Efter samråd med sjuksköterska vid Norrtälje
sjukhus beslutade EE att DD skulle transporteras till sjukhusets akutmottagning.
Eftersom DD:s symtom då hade avklingat och han själv önskade återvända tillbaka
till anstalten utan undersökning beslutade anstalten att han skulle transporteras
tillbaka. Sjukhuset hade inga invändningar mot detta beslut. Under hela skedet fanns
personal vid DD:s sida.
Möjligen kan det diskuteras om vakthavande befäl EE redan i ett tidigare skede
borde ha gett larmchef FF i uppdrag att kontrollera DD:s hälsotillstånd och därefter
organisera en transport till Norrtälje sjukhus. Det faktum att det vid samma tidpunkt
inträffade en allvarlig incident på en annan avdelning i anstalten kan ha inverkat på
tidpunkten för dessa beslut. Utgångspunkten i denna bedömning måste dock vara
den intagnes hälsotillstånd. Bedömningen av DD:s behov är mycket svår att göra i
efterhand. Kriminalvården, Region Stockholm, finner inte skäl att ifrågasätta
anstaltens bedömning.
De intagnas påstående att anstalten skulle ha placerat en hjärtsjuk intagen i
avskildhet utan medicinsk prövning tillbakavisas av anstalten. Eftersom påståendet
är generellt hållet är det mycket svårt att utreda frågan närmare. En fortsatt utredning
av denna fråga skulle sannolikt inte heller ge något ytterligare förtydligande. Även
uppgiften om att anstaltens säkerhetsavdelning skulle trakassera eller misshandla de
intagna tillbakavisas av anstalten. Detta är givetvis ett mycket allvarligt klagomål.
                                                                      Dnr 2545-2007    Sid 4 (7)



      Regionen har därför i särskild ordning informerat anstalten Norrtäljes
      kriminalvårdschef om klagomålet. Regionen kan i övrigt bara konstatera att ord står
      mot ord och att ytterligare utredning sannolikt inte skulle ge någon klarhet i de
      faktiska sakförhållandena. Regionen vill dock framhålla vikten av att de intagna
      behandlas med aktning för sitt människovärde och att de bemöts med förståelse för
      de särskilda svårigheter som är förenade med vistelse i anstalt.
      –––
Anmälarna har beretts tillfälle att yttra sig över remissvaret. En av de intagna, AA,
har inkommit med yttrande. AA har därvid framfört ytterligare klagomål mot
anstalten och anfört bl.a. följande. Några av de intagna skulle träffa besöksgruppen,
som den aktuella dagen var kyrkans personal. När de intagna anlände till
skolbyggnaden, som begagnades för kyrkans ändamål, fördes en av de intagna till
ett klassrum med kyrkans personal och intagna alldeles utanför. I klassrummet
beordrades den intagne, utan anledning, att klä av sig naken. Säkerhetspersonalen
uppgav att det var en visitation. Den intagne fick ingenting att ta på sig, som en
morgonrock eller andra kläder. I stället beordrades den intagne, med
säkerhetspersonalen stående i en ring omkring honom, att stå i olika utmanande
poser annars skulle han få ”smaka på batongen”. Den intagne tog väldigt illa vid
sig av denna händelse, som inte var av engångskaraktär.

Med anledning av vad AA anfört har ärendet på nytt remitterats till
Kriminalvården. Kriminalvården (Region Stockholm) har, genom tf. regionchefen
KK, anfört följande (bifogade bilagor har utelämnats här).
      –––

      Anstalten Norrtäljes yttrande
      Av anstaltens yttrande framgår följande. Vid ett tillfälle under år 2007 har en
      visitation gjorts i samband med besök från kyrkan. Vid detta tillfälle misstänkte
      anstaltens personal att den intagne LL bar otillåtna föremål. Av denna anledning
      beslutade vakthavande befäl EE att närvarande personal skulle göra en rutinmässig
      visitation av LL. Anstalten anför att visitationen skedde i ett separat rum där ingen
      annan än de som utförde visitationen kunde se honom. Anstalten anför vidare att LL
      i enlighet med anstaltens rutiner fick ta av sig samtliga kläder och överlämna dessa
      till personal. Anstalten anför vidare att LL inte ombads att inta särskilda
      kroppsställningar i samband med visitationen eller utsattes för någon form av
      påtryckningar. Anstalten tillbakavisar även uppgiften om att hot och skrämsel skulle
      ha tillämpats. Anstalten anför vidare att någon dokumentation aldrig gjordes
      eftersom visitationen genomfördes helt odramatiskt och man inte tog något föremål i
      beslag. Anstalten konstaterar avslutningsvis att det var frågan om ett faktiskt
      handlande i en odramatisk men tidsmässigt akut vardagssituation. Dessa uppgifter
      framgår av yttrande som har fastställts av biträdande kriminalvårdschef HH.
      Vid begäran om ytterligare klargörande anförde anstalten följande. Med anledning
      av omständigheterna i det specifika fallet finns inga noteringar gjorda om
      aktiviteten; dock torde visitationen ha utförts av fyra tjänstemän plus vakthavande
      befäl vilket måste anses vara en tillräckligt stor personalstyrka för genomförande av
      en sådan här förhållandevis enkel aktivitet. Anstalten uppger att tidsåtgången
      knappast kan ha varit större än fem till femton minuter samt att morgonrockar inte
      förvaras i skolbyggnaden där aktiviteten ägde rum och att någon morgonrock
      därmed inte fanns att tillgå. Anstalten har inte kunnat uppge vilken typ av otillåtna
      föremål som personalen misstänkte att LL bar. Biträdande kriminalvårdschef HH har
      tagit del av även dessa uppgifter.
                                                                   Dnr 2545-2007       Sid 5 (7)



Styrande dokument
Enligt artikel 3 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna får ingen utsättas för tortyr, omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning.
Varje medborgare är vidare enligt vad som följer av 2 kap. regeringsformen
gentemot det allmänna skyddad mot påtvingade kroppsliga ingrepp samt mot
kroppsvisitation. Begränsningar av denna rättighet får göras i lag enligt vad som
framgår av 2 kap. 12 § regeringsformen.
Av 9 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) framgår att en intagen
skall behandlas med aktning för hans människovärde. Han skall bemötas med
förståelse för de särskilda svårigheter som är förenade med vistelse i anstalt.
Av 52 b § KvaL framgår att en intagen får kroppsbesiktigas när det finns anledning
att anta att ett otillåtet föremål skall anträffas på honom.
52 c § (KvaL; JO:s anmärkning) kroppsvisitation eller kroppsbesiktning får inte
göras mer ingående än vad ändamålet med åtgärden kräver. All den hänsyn som
omständigheterna medger skall iakttas. Om möjligt skall ett vittne närvara.
Av 4 kap. 19 § KVFS 2006:26 (numera 4 kap. 26 § KVFS 2008:3; JO:s
anmärkning) framgår att vid ytlig kroppsbesiktning skall den som skall undersökas
uppmanas att helt klä av sig och därefter ställa sig upp. Därefter skall den nakna
kroppen inklusive förekommande proteser undersökas. Det är inte tillåtet att vidröra
andra delar av kroppen än huvudhår och eventuell peruk. Den som undersöks får
uppmanas att visa upp fotsulorna, handflatorna samt lyfta upp armarna så att
armhålorna kan kontrolleras. Han får inte anmodas att inta andra speciella
ställningar så att andra delar av kroppen skall kunna granskas.
Av 4 kap. 15 § KVFS 2006:26 (numera 4 kap. 22 § KVFS 2008:3; JO:s
anmärkning) framgår att kroppsbesiktning eller ytlig kroppsbesiktning får, om inte
synnerliga skäl föreligger, aldrig göras i närvaro av annan intagen.
Av 4 kap. 16 § KVFS 2006:26 (numera 4 kap. 23 § KVFS 2008:3; JO:s
anmärkning) framgår att vid behov skall den som skall kroppsvisiteras, genomgå
ytlig kroppsbesiktning eller kroppsbesiktning, få ombyteskläder eller annat att ta på
sig. Detta gäller även vid kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning av en
besökare.

Kriminalvården gör följande bedömning
Mot bakgrund av vad som har framkommit i ärendet gör Kriminalvårdens
regionkontor i Stockholm tolkningen att det var frågan om en ytlig
kroppsbesiktning. Denna tolkning står i linje med anstaltens bedömning. En dylik
kontroll får göras när det finns anledning att anta att ett otillåtet föremål skall
anträffas på den intagne.
Vid det nu aktuella tillfället misstänkte anstaltens personal att den intagne LL bar
otillåtna föremål. Mot bakgrund av detta och vad som i övrigt har framkommit i
ärendet får anstalten anses ha haft fog för sitt beslut om ytlig kroppsbesiktning.
Ett beslut om exempelvis ytlig kroppsbesiktning får inte göras mer ingående än vad
ändamålet med åtgärden kräver. Anstalten tillbakavisar AA:s uppgifter om att LL
skulle ha ombetts att inta särskilda kroppsställningar, att han skulle ha utsatts för hot
eller påtryckningar samt att andra intagna skulle ha varit närvarande under
besiktningen. Eftersom anstalten tillbakavisar AA:s påståenden och LL inte har
yttrat sig i frågan finner regionen att det är svårt att uttala sig om huruvida anstalten
har brutit mot gällande föreskrifter. Regionen gör inte för troligt att ytterligare
utredning skulle medföra något förtydligande.
Regionen finner dock att det är viktigt att understryka att den intagna inte får
anmodas att inta andra speciella ställningar, förutom att ställa sig upp, så att andra
delar av kroppen skall kunna granskas. Vidare att det viktigt att poängtera att en
kroppsbesiktning eller ytlig kroppsbesiktning får, om inte synnerliga skäl föreligger,
aldrig göras i närvaro av annan intagen. Det bör även understrykas att en intagen
                                                                      Dnr 2545-2007    Sid 6 (7)



      alltid skall behandlas med aktning för sitt människovärde och att en kroppsvisitation
      eller kroppsbesiktning inte får göras mer ingående än vad ändamålet med åtgärden
      kräver. Innan ett beslut om exempelvis ytlig kroppsbesiktning meddelas är det därför
      viktigt att beslutsfattaren tar ställning till om en lindrigare kontrollåtgärd är
      tillräcklig, vilken lokal som bör användas, hur många och vilka tjänstemän som ska
      närvara. Det är även viktigt att den personal som verkställer åtgärden genom- för
      den med stor respekt för den intagne och så snabbt som möjligt utan att ändamålet
      med åtgärden förfaller.
      I enlighet med vad som tidigare har anförts har det till följd av att motstridiga
      uppgifter har lämnats i ärendet och att dokumentation saknas varit svårt att utreda
      ärendet på ett önskvärt sätt. Vidare har regionen inte funnit att ytterligare
      utredningsåtgärder kan anses vara meningsfulla. Mot bakgrund av det anförda finner
      regionen att det är svårt att ta ställning till om åtgärden gjordes mera ingående än
      vad ändamålet med åtgärden krävde.
Anmälarna har beretts tillfälle att yttra sig över remissvaret. En av de intagna, MM,
har inkommit med yttrande.

I beslut den 4 juli 2008 anförde JO Nordenfelt följande.

Bedömning
Frågan om agerande vid akuta sjukdomsfall
Enligt 37 § första stycket lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt ska en
intagen, som behöver hälso- eller sjukvård, vårdas enligt de anvisningar som ges av
läkare. Kan erforderlig undersökning och behandling inte lämpligen genomföras
inom anstalten bör den allmänna sjukvården anlitas. Om det behövs, får en intagen
föras över till ett allmänt sjukhus.

Om den intagne visar tecken på sjukdom eller drabbas han av olycksfall ska detta,
enligt 2 kap. 7 § KVFS 2006:26 (numera 2 kap. 6 § KVFS 2008:3), utan dröjsmål
anmälas till anstaltens sjukvårdspersonal och ansvarig kriminalvårdsinspektör.

Anstalten Norrtälje har upprättat instruktioner för personal avseende olycksfall
eller akut sjukdom samt en handlingsplan som ska användas i samband med akut
sjukdom/olycksfall på anstalten. För det fall sjukhusvård eller omedelbar
läkarinsats är helt självklar ska, enligt instruktionerna, ambulans larmas via ett
angivet telefonsamtal alternativt 112. Enligt handlingsplanen ska ambulans
omedelbart tillkallas via 112 då det föreligger livshotande sjukdom eller olycksfall.
Som exempel på livshotande sjukdomstillstånd nämns akut andnöd och
medvetslöshet. All personal i anstalten har enligt handlingsplanen ansvar för att
agera i enlighet med densamma.

En anställd inom kriminalvården är skyldig att känna till Kriminalvårdens mål samt
innehållet i de författningar, föreskrifter, arbetsordningar, instruktioner och andra
styrande dokument som rör verksamheten, se 17.1 första stycket KVAF (Ao)
2007:3 (Kriminalvårdens administrativa föreskrifter, Arbetsordning för
Kriminalvården).

Mot bakgrund av den rapport som upprättats av vårdaren AA gör jag bedömningen
att hon, och övrig personal som befann sig i den intagnes omedelbara närhet,
uppfattade den intagnes tillstånd som livshotande. I enlighet med handlingsplanen
                                                                    Dnr 2545-2007     Sid 7 (7)



borde de då enligt min uppfattning omedelbart ha tillkallat ambulans, utan att först
vända sig till vakthavande befälet. I vart fall borde de efter det första samtalet till
vakthavande befälet själva ha ringt efter ambulans, eftersom det då torde ha stått
klart för dem att vakthavande befälet av olika skäl gjorde bedömningen att
ambulans inte omedelbart behövde tillkallas. Avdelningspersonalen agerade
visserligen aktivt i den uppkomna situationen, men de synes inte ha haft full klarhet
i de handlingsregler som anstalten upprättat för akuta sjukdomsfall bland intagna.
Det är förvånande att vakthavande befälet inte upplyste vårdarna om att de, som
befann sig på plats vid den intagne, fick bedöma om den intagnes tillstånd var
livshotande och att de enligt anstaltens regler i så fall själva fick tillkalla ambulans.
Det finns anledning att ifrågasätta om anstalten sett till att personalen har tillräcklig
kunskap om det regelverk som gäller.

I utredningen har framkommit uppgift om att den intagne DD hade glömt sin
astmamedicin i häktet och att han vid ankomsten till anstalten därför bad om att få
ny medicin. Jag vill i detta sammanhang upplysa om att frågan om hur
Kriminalvården hanterar intagna med somatiska sjukdomar som förflyttas till
annan anstalt är föremål för handläggning i ett ärende här med dnr 5450-2007.
Beslut i det ärendet kommer att meddelas senare.

Frågan om kroppsbesiktning
Kriminalvården har i sitt yttrande redogjort för den rättsliga reglering som gäller
för bl.a. kroppsbesiktning.

Anmälarens uppgifter om tillvägagångssättet i samband med kroppsbesiktningen
har tillbakavisats av anstalten. Uppgift står mot uppgift, och jag delar
kriminalvårdens bedömning att ytterligare utredningsåtgärder inte torde vara
meningsfulla. Jag vill dock erinra om vikten av att den intagne i samband med ytlig
kroppsbesiktning – förutom att ställa sig upp, visa fotsulorna och handflatorna och
lyfta på armarna – inte får anmodas att inta speciella ställningar så att andra delar
av kroppen skall kunna granskas. Vidare vill jag påminna om att en
kroppsbesiktning aldrig får göras mer ingående än vad ändamålet med åtgärden
kräver och inte heller, förutom i de fall synnerliga skäl föreligger, i närvaro av
annan intagen.

Frågan om placering av hjärtsjuka i avskildhet och frågan om trakasserier
m.m.
Det är i hög grad otillfredsställande när intagna anser sig illa behandlade av
kriminalvårdspersonal. Anmälarnas uppgifter i dessa delar har tillbakavisats av
anstalten, och uppgift står således mot uppgift. Jag finner det inte meningsfullt att
genom ytterligare utredningsåtgärder försöka bringa klarhet i saken. Jag vill dock
erinra om vikten av att intagna alltid behandlas med tillbörlig respekt och förståelse
för de svårigheter som är förenade med vistelse i anstalt.

Med den allvarliga kritik som ligger i det ovan sagda avslutas ärendet.
