# Kritik mot Polismyndigheten i Hallands län för handläggningen av en förundersökning

JO 2006-02-28 dnr 2549-2005

BESLUT
                                                                      Datum            Dnr                    Sid
                                                                      2006-02-28       2549-2005             1 (3)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot Polismyndigheten i Hallands län för handläggningen av en
                        förundersökning

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 2 juni 2005, framförde AA kritik bl.a. mot
                        Polismyndigheten i Hallands län med anledning av handläggningen av ett ärende
                        om skadegörelse. Hon anförde sammanfattningsvis följande. Polisen har medvetet
                        förhalat ärendet och har därefter lagt ned förundersökningen med motiveringen att
                        brott ej kunnat styrkas. Sedan hon hos åklagare begärt överprövning av polisens
                        beslut ändrade åklagaren motiveringen till nedläggningsbeslutet genom att ange att
                        preskription inträtt.

## Utredning

Handlingar i det aktuella ärendet (K8702-03) fordrades in från polismyndigheten.
                        Av handlingarna framgick bl.a. följande. Den 14 april 2003 gjorde AA en polis-
                        anmälan om skadegörelse bestående i att BB sågat ned träd och buskar på hennes
                        tomt. Samma dag hölls ett målsägandeförhör med AA. Den 11 april 2005 hölls ett
                        förhör med BB och polismyndigheten beslutade samma dag att lägga ned för-
                        undersökningen med motiveringen att fortsatt förundersökning inte förväntas leda
                        till att brott kan styrkas.

                        Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över
                        handläggningen av ärendet. Polismyndigheten kom in med ett yttrande till vilket
                        var fogat upplysningar från kriminalinspektören CC, rotelchef, Närpolisområde
                        Kungsbacka.

                        CC upplyste sammanfattningsvis följande.

                        När anmälan kom in till kriminalroteln i Kungsbacka den 15 april 2003 beslutade
                        han, i egenskap av förundersökningsledare, att lägga ärendet i balans eftersom
                        arbetsbelastningen på roteln var sådan att ärendet inte kunde ges högre prioritet.
                        Den 22 april 2004 tilldelades kriminalinspektören DD ärendet och denne skrev till
                        målsäganden samma dag och begärde vissa kompletterande uppgifter. I en skriftlig
                        kallelse daterad den 3 maj 2004 uppmanades den av målsäganden utpekade
                        gärningsmannen, BB, att per telefon kontakta DD, vilket denne gjorde. BB uppgav



 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                           www.jo.se
                                                                       Dnr 2549-2005     Sid 2 (3)



då att de nedsågade träden och buskarna inte hade vuxit på AA:s tomt. DD och BB
kom överens om att BB, tillsammans med medlemmar i områdets vägförening,
skulle kontakta AA och att BB därefter skulle ringa till DD Eftersom BB inte hörde
av sig uppmanades denne i en kallelse den 17 januari 2005 att ta kontakt med DD
BB hördes emellertid inte av varför DD sökte BB på telefon och genom besök i
bostaden. DD fick slutligen kontakt med BB den 8 april 2005 och den 11 april
2005 hölls ett förhör med denne. På grund av att DD av misstag angav fel årtal i
ärendenumret när han i januari 2005 skickade kallelsen till BB observerades inte att
preskription var nära förestående.

Polismyndigheten anförde i huvudsak följande.

## Upplysningar

Aktuell anmälan gällande skadegörelse inkom till kriminalroteln i Kungsbacka den
      15 april 2003. Ärendet placerades då bland så kallade balansärenden på grund av
      ”inte så hög prioritet”. Drygt ett år senare, den 22 april 2004, utdelades ärendet till
      utredare vid enheten. Denne påbörjade samma dag vissa utredningsåtgärder. Ärendet
      avslutades den 11 april 2005 och underställdes därefter förundersökningsledaren CC
      som vid en samlad bedömning kom fram till att förundersökningen skulle nedläggas
      med motivering – fortsatt förundersökning förväntas ej leda till att brott kan styrkas.
      –––

## Yttrande

Brottstypen skadegörelse samt omständigheterna i ärende K 8702-03, från händelsen
      den 13 april 2003, motiverar inte den långa handläggningstiden. Att ärendet legat
      outrett under cirka ett år får anses acceptabelt utifrån rådande arbetsbelastning, vid
      enheten, men en aktiv utredningstid, därefter, på drygt ett år synes inte motiverad.
      Den uppföljning och kontroll som åvilar förundersökningsledaren vid kriminalroteln
      i Kungsbacka har brustit, i den aktuella utredningen, och preskriptionstiden borde ha
      påtalats och uppmärksammats för utredaren i ett betydligt tidigare skede än inträffat.
      Arbetssituationen vid polismyndighetens kriminalrotlar är ansträngd men under
      senare år har påtagliga förbättringar kunnat märkas genom kortare handläggnings-
      tider, minskade balanser och dessutom har rutiner för kontroll och uppföljning
      införts i verksamheten vilket har inneburit en betydligt högre grad av uppsikt över
      brottsutredningsverksamheten vid myndigheten.
      Myndighetsledningen har under senare tid även infört månatliga möten för resultat-
      uppföljning och kontroll av utredningssituationen. Uppföljningen fokuseras och följs
      upp av myndighetens Länskriminalpolis.
      Det som hänt vid utredning av K 8702-03 får ses som en enstaka händelse som inte
      är representativ för utredningsverksamheten i sin helhet. Det som inträffat får
      hänföras till brister i den mänskliga faktorn och tyvärr inträffar dylika händelser
      emellanåt i vårt rättssystem.
      För att saken inte ska upprepas har ledningen för Länskriminalpolisen fått i uppdrag
      att vidta de åtgärder som får anses erforderliga.
AA yttrade sig över remissvaret och framställde därvid en begäran om skadestånd.

Bedömning
En förundersökning skall bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger.
Finns det inte längre skäl att fullfölja en förundersökning skall den läggas ned (23
kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken). Undersökningsledaren har ansvar för
förundersökningen i dess helhet. Han skall se till att utredningen bedrivs effektivt
                                                                    Dnr 2549-2005      Sid 3 (3)



och att den enskildes rättssäkerhetsintressen tas tillvara (1 a § andra stycket för-
undersökningskungörelsen, 1947:948).

Förundersökning i ärendet inleddes den 14 april 2003 och samma dag hölls ett
målsägandeförhör. Därefter vidtogs inte några utredningsåtgärder i ärendet under
cirka ett års tid. I april 2004 begärdes vissa kompletterande uppgifter från måls-
äganden och den 3 maj 2004 skickades en kallelse i vilken BB uppmanades att
kontakta utredningsmannen. BB hörde av sig i maj 2004 men något förhör hölls då
inte med denne. Först i januari 2005 skickades en ny kallelse till BB. Efter olika
försök att nå BB kunde det slutligen, den 11 april 2005, hållas ett förhör med BB.
Samma dag lades förundersökningen ned, två dagar innan preskription skulle
inträda. När åklagaren, efter begäran om överprövning av nedläggningsbeslutet,
fattade sitt beslut var brottet preskriberat.

Jag delar polismyndighetens bedömning att ärendets beskaffenhet inte motiverat
den långa handläggningstiden.

Det är med viss förvåning som jag noterar att polismyndigheten har uppfattningen
att det får anses acceptabelt att ärendet legat outrett under cirka ett års tid. JO
har under de senaste åren i ett stort antal ärenden kunnat konstatera att den brotts-
utredande verksamheten uppvisar allvarliga brister och att handläggningstiderna i
åtskilliga fall inte står i överensstämmelse med det skyndsamhetskrav som uttalas i
rättegångsbalken. Jag är således väl medveten om att arbetssituationen inom polis-
väsendet är ansträngd och att man därför måste prioritera vissa ärenden framför
andra. Även med hänsyn till detta är det emellertid enligt min uppfattning inte
acceptabelt att det inte vidtogs några utredningsåtgärder i ärendet under så lång tid
som ett år. Självfallet är det inte heller acceptabelt att det förekom förhållandevis
långa uppehåll i handläggningen även sedan ärendet väl tilldelats en handläggare.
Den korta preskriptionstiden för brottet borde naturligtvis ha föranlett att hand-
läggningen påskyndades.

Sammanfattningsvis anser jag att handläggningstiden varit alltför lång och att
polismyndigheten därför förtjänar kritik för handläggningen av ärendet.

Vad AA anfört i övrigt motiverar inte någon ytterligare åtgärd eller något annat
uttalande från min sida än att jag upplysningsvis vill nämna att JO inte är behörig
att pröva skadeståndsanspråk.

Ärendet avslutas.
