# En utredare hos polisen har agerat i strid med regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet i förhållande till ett målsägandebiträde

JO 2020-04-17 dnr 2570-2018

BESLUT
                                                                         Datum                  Dnr                    Sid
                                                                         2020-04-17             2570-2018             1 (8)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        En utredare hos polisen har agerat i strid med regeringsformens krav
                        på saklighet och opartiskhet i förhållande till ett målsägandebiträde

                          Beslutet i korthet: En utredare hos polisen har under en brottsutredning framfört ett
                          personligt önskemål om att en viss advokat inte skulle förordnas som
                          målsägandebiträde i ärendet. Utredaren har också under en annan utredning agerat
                          som ombud för målsäganden och bistått målsäganden med att byta biträde.
                          JO konstaterar att utredarens agerande har stått i strid med regeringsformens krav på
                          saklighet och opartiskhet (1 kap. 9 § regeringsformen) och polisförordningens krav på
                          att anställda inom polisen ska uppträda på ett sätt som inger förtroende (10 §
                          polisförordningen). Utredaren kritiseras för detta.
                          I beslutet gör JO uttalanden om hur polisanställda bör agera om de har synpunkter
                          när det gäller en persons lämplighet att vara rättsligt biträde.

## Anmälan

I en anmälan till JO förde advokaten AA fram klagomål mot Polismyndigheten,
                        polisregion Väst, för att en utredare hos polisen låtit sin personliga åsikt om AA
                        påverka valet och förordnandet av målsägandebiträde i två utredningar.

                        AA uppgav i huvudsak följande. Vänersborgs tingsrätt förordnade henne som
                        målsägandebiträde i en utredning (utredning 1). Vid hennes första möte med
                        målsäganden (BB) förklarade BB att hon var glad att träffa henne och att hon
                        var tacksam för att hon hade fått ett biträde. Vid slutet av mötet berättade dock
                        BB att tingsrätten hade ringt henne och frågat om hon inför förordnandet
                        särskilt hade uppgett att hon inte ville ha AA som målsägandebiträde. BB hade
                        förklarat för tingsrätten att hon inte gjort det, utan att det måste ha varit
                        utredaren CC som uppgett det. Mötet avslutades med att BB uppgav att hon
                        kände förtroende för AA. Senare samma eftermiddag meddelade BB emellertid
                        att hon ville byta målsägandebiträde eftersom hon inte kände sig bekväm med
                        den uppkomna situationen mellan AA och CC.

                        CC har i en annan utredning (utredning 2) – i målsägandens (DD) namn –
                        begärt att AA skulle entledigas som målsägandebiträde och att ett annat biträde
                        skulle förordnas.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                       Dnr 2570-2018        Sid 2 (8)




Utredning
Handlingar och muntliga upplysningar begärdes in från Vänersborgs tingsrätt.
Muntliga upplysningar begärdes även in från Åklagarmyndigheten,
åklagarkammaren i Uddevalla. JO begärde därefter att Polismyndigheten skulle
yttra sig över hur frågorna om förordnande respektive byte av
målsägandebiträde kom upp i de två utredningarna. Polismyndigheten skulle
också lämna en redogörelse för vilka åtgärder myndigheten anser är lämpliga att
tjänstemän vid polisen vidtar dels i en situation där en tjänsteman själv anser att
en person inte är lämplig som målsägandebiträde, dels när det kommer till en
tjänstemans kännedom att en målsägande är missnöjd med sitt
målsägandebiträde och uttrycker önskemål om att få byta biträde.

Polismyndigheten (EE) yttrade sig efter att ha gett berörda befattningshavare
tillfälle att yttra sig. Myndigheten lämnade följande redogörelse.

      Utredning 1
      Enligt uppgifter i förhörsprotokoll … informerades BB om rätten till
      målsägandebiträde och hon önskade ett biträde, helst en kvinna. I ett senare
      förhör samma dag uppgav BB åter att hon önskade målsägandebiträde och att
      hon godtog den som rätten utsåg, gärna en kvinna. Det har inte framkommit
      någon handling eller notering om att BB skulle ha uttryckt några särskilda
      önskemål om vilken person som skulle förordnas som biträde för henne.
      Tingsrätten förordnade AA som målsägandebiträde den 4 april 2018. I anmälan
      till JO anförs att BB på eftermiddagen den 10 april 2018 meddelade AA att hon
      ville byta målsägandebiträde, eftersom hon inte kände sig bekväm med den
      uppkomna situationen mellan CC och AA. Tingsrätten beslutade den 13 april
      2018 att entlediga AA från uppdraget som målsägandebiträde för BB och
      förordnade i stället en annan advokat. Av tingsrättens protokoll framgår att BB
      som skäl för biträdesbytet anfört att hon saknade förtroende för AA.
      Av JO:s tjänsteanteckning från telefonsamtal med [en] handläggare vid
      Vänersborgs tingsrätt, framgår bl.a. följande. I ärendet fanns en notering i
      systemet som löd: ”OBS! Önskar kvinnligt målsägandebiträde dock ej AA”.
      Registraturen vid tingsrätten missade denna notering. AA stod näst på tur och
      förordnades. Efter det att Åklagarmyndigheten påpekat att det fanns en notering
      om just AA ringde [handläggaren] till BB den 4 april 2018 och frågade om hon
      hade något särskilt önskemål angående målsägandebiträde. BB uppgav att hon
      inte kände till noteringen och att hon inte heller hade något emot att AA
      förordnades som målsägandebiträde för henne. Åklagarmyndigheten och
      Polismyndigheten informerades om att förordnandet fick stå kvar.
      I ett mejl av den 10 april 2018 till Vänersborgs tingsrätt anförde BB bl.a.
      följande. [Handläggaren] vid tingsrätten ringde BB och frågade henne om hon
      yttrat att hon inte ville ha AA som sitt målsägandebiträde. BB svarade att hon
      inte alls kände igen detta och att hon inte såg någon anledning till att inte ha AA
      som biträde. BB frågade handläggaren om det kunde vara CC som inte ville ha
      AA. Handläggaren visste inget om det men sa ”att det skulle kunna vara så”. BB
      ringde CC som bekräftade att det var hon som inte ville ha AA och att det blivit
      fel när det stod att BB skulle ha uttalat sig om detta.
      Enligt JO:s tjänsteanteckning från telefonsamtal med kammaråklagaren …
      framgår bl.a. följande. Ärendet är nedlagt och alla handlingar är gallrade. Det
      finns därför inga handlingar hos Åklagarmyndigheten med information om
      målsägandens önskemål angående målsägandebiträde. I systemet finns en
      anteckning som lyder ”OBS! Önskar kvinnligt målsägandebiträde dock ej AA”.
                                                                         Dnr 2570-2018       Sid 3 (8)




      Den uppgiften kommer antagligen från BB och han fick antagligen den uppgiften
      muntligen från polisen.

      Utredning 2
      Tingsrätten beslutade den 13 mars 2018 att förordna AA som målsägandebiträde
      för DD. Den 23 mars 2018 meddelade tingsrätten beslut att entlediga henne från
      uppdraget och förordnade i stället en annan person. Av tingsrättens protokoll
      framgår att DD som skäl för biträdesbytet anfört att hon inte kände något
      förtroende för AA. Det framgår också att begäran har framställts genom
      utredande polis och att DD därefter i telefonsamtal med tingsrätten bekräftat att
      hon önskar byta målsägandebiträde.
      Den 14 mars 2018 hölls ett förhör med DD där AA var närvarande. Förhöret
      pågick mellan kl. 08.12 – 11.14. Enligt anteckning i protokollet avvek AA kl.
      09.50. Den 20 mars 2018 hölls ytterligare ett förhör med DD. Enligt protokollet
      hade AA lämnat återbud cirka en timme innan förhöret. I ett mejl samma dag till
      [handläggaren] vid Vänersborgs tingsrätt framförde utredaren CC att DD
      omgående önskade byta målsägandebiträde. Som skäl angavs bl.a. att DD inte
      kände något förtroende för AA och att DD behövde ett målsägandebiträde som
      kunde supporta och stötta henne fullt ut samt att DD kände sig otrygg och
      osäker. I mejlet angavs att DD lämnat fullmakt till CC att framföra det som
      angavs i mejlet och att DD inte hade något specifikt önskemål om vem som
      skulle utses till nytt målsägandebiträde. Av tjänsteanteckning i utredningen
      daterad den 21 mars 2018 framgår att en kontakt tagits med tingsrätten angående
      byte av målsägandebiträde. Där anges bl.a. att AA inte dök upp på
      målsägandeförhöret den 20 mars och att DD därför önskade byta
      målsägandebiträde då DD känt sig felbehandlad.
Polismyndigheten redovisade följande uppgifter från CC.

      Vid brott i nära relation såsom t.ex. grov kvinnofridskränkning och våldtäkt har
      målsägandebiträdet en mycket viktig roll. Ofta är det tack vare
      målsägandebiträdet som den utsatta målsäganden orkar medverka i
      brottsutredningen. Det är därför av stor vikt att målsägandebiträdet utför sitt
      uppdrag på bästa sätt. Hon har varit i kontakt med AA vid tidigare
      brottsutredningar och anser att hon då inte utfört sitt uppdrag på ett korrekt sätt.
      Hon vill verkligen påpeka att hon inte har några personliga åsikter om AA.
      Hennes enda avsikt i dessa två ärenden har varit att se till målsägandens bästa.
      Hon anser att AA:s agerande i de utredningar där de haft kontakt medfört att
      processen inte har varit rättssäker.

      Utredning 1
      BB hade ringt flera gånger till hennes chef och berättat att hon tyckte att
      processen var oerhört jobbig. BB ringde också flera gånger till CC. BB hade fått
      vänta länge med sin utredning och var väldigt vacklande om hon ville driva
      ärendet vidare. BB:s psykiska välbefinnande var nedsatt och hon uttryckte
      suicidtankar. Hon har aldrig haft någon målsägande som mått så dåligt. BB
      frågade henne om hon kunde rekommendera något målsägandebiträde. Hon
      svarade att hon inte fick lämna några rekommendationer. Hon reflekterade över
      att utredningen skulle vara svår att bedriva med ett målsägandebiträde som
      varken hade tid eller engagemang för sin klient och tänkte att om BB fick AA
      som målsägandebiträde så kommer BB att bryta samman. När begäran om
      målsägandebiträde skulle ges in skickade CC, så som hon minns det, ett e-
      postmeddelande till åklagarkammaren. Hon är inte säker på att det var så det
      gick till men det vanligaste tillvägagångssättet i samband med förordnande av
      målsägandebiträden är att skicka ett e-postmeddelande till åklagarkammaren. I
      meddelandet skrev hon att BB ville ha ett kvinnligt målsägandebiträde och att
      CC helst inte ville att AA skulle förordnas eftersom hon hade dåliga erfarenheter
      av henne. CC:s minnesbild är att det tydligt framgick av meddelandet att det var
      polisens utredare som hade dåliga erfarenheter av AA. På åklagarkammaren
                                                                       Dnr 2570-2018         Sid 4 (8)




     måste de ha missförstått meddelandet och i stället skrivit till tingsrätten att BB
     ville ha AA som sitt biträde eftersom det var hon som blev förordnad. Hon har
     inte kunnat hitta e-postmeddelandet i efterhand.

     Utredning 2
     Den misstänkte blev häktad och DD hördes av jouren i Trollhättan. AA var
     endast på plats under halva förhöret. På jobbet hade de haft diskussioner om AA
     och det var flera andra utredare som hade dåliga erfarenheter av hennes arbete.
     Eftersom hon ville vara säker på att AA skulle komma till nästa förhör mejlade
     hon henne och ringde också sekreteraren på advokatkontoret i god tid innan
     förhöret. Någon timme innan själva förhöret skulle hållas fick hon veta att AA
     trots detta inte skulle komma till förhöret. Hon kontaktade då DD och berättade
     detta. DD uppgav att eftersom hon förberett sig mentalt så ville hon ändå komma
     och genomföra förhöret. CC tog med sig en ny kollega till förhöret som inte hade
     jobbat med brott i nära relation tidigare. DD tyckte att det var jobbigt att
     målsägandebiträdet inte var närvarande och berättade att hon inte hade haft
     någon kontakt med sitt biträde. DD frågade CC om det fanns möjlighet att byta
     biträde. CC ringde direkt till sekreterarna på Åklagarmyndigheten eftersom det
     är de som ordnar med förordnanden och frågade hur man gör när målsäganden
     säger att han eller hon vill byta biträde. De sa till henne att kontakta tingsrätten.
     Hon ringde därefter till tingsrätten och pratade med en domstolshandläggare.
     Handläggaren sa till henne att hon skulle skicka ett mejl till tingsrätten och att
     hon i mejlet skulle skriva att målsäganden gett henne fullmakt att skicka in
     mejlet. Efter samtalet med tingsrätten pratade hon med målsäganden som gav
     henne fullmakt att begära byte av målsägandebiträde å hennes vägnar. Hon
     följde sedan handläggarens instruktioner och skickade ett mejl till tingsrätten.
     Kontakten med tingsrätten i utredning 2 skedde efter telefonkontakt med aktuell
     åklagare. Hon inte minns exakt vem hon var i kontakt med eftersom händelserna
     inträffade för mer än ett halvår sedan.
Polismyndigheten redovisade följande bedömning.

## Inledning

Enligt Polismyndigheten är behovet av stöd till målsäganden särskilt
     framträdande vid utredningar som rör brott i nära relation. Det är rimligt att de
     brottsutredande myndigheternas serviceskyldighet möter detta behov, vilket får
     betydelse vid bedömningen av hur långt serviceskyldigheten sträcker sig när en
     målsägande behöver stöd i samband med byte av målsägandebiträde. Samtidigt
     måste polisanställda iaktta kraven på saklighet och opartiskhet samt med
     beaktande av omständigheterna visa behärskning och agera på ett
     förtroendeingivande sätt.

     Utredning 1
     Utredningen ger vid handen att BB inte uttryckt några särskilda önskemål om
     vem som skulle förordnas som målsägandebiträde för henne. Noteringen i
     systemet återgav således inte BB:s önskemål på ett korrekt sätt. Utredningen ger
     visserligen inte underlag för att med säkerhet uttala sig om orsaken till detta. CC
     har emellertid berättat att hon meddelade Åklagarmyndigheten att hon helst inte
     ville att AA skulle förordnas som målsägandebiträde för BB, eftersom CC hade
     dåliga erfarenheter av AA. Det är sannolikt att dessa uppgifter har bidragit till att
     noteringen gjordes.
     [M]ålsägandens önskemål [tillmäts] stor betydelse när rätten beslutar om
     förordnande av målsägandebiträde. Tingsrätten hade sannolikt förordnat ett annat
     biträde för BB än AA om domstolen hade observerat (den felaktiga) noteringen
     om BB:s önskemål i systemet. Det var således en ren slump att så inte skedde i
     detta fall.
     Enligt BB har CC, bara några dagar efter förordnandet av AA, till BB uttryckt
     sin personliga åsikt om att hon inte ville ha AA som målsägandebiträde i
                                                                   Dnr 2570-2018         Sid 5 (8)




utredningen. Även om det inte var CC:s avsikt har hennes agerande bidragit till
att BB känt sig obekväm med situationen och även försämrat förutsättningarna
för AA att utföra sitt uppdrag.
Polismyndigheten ifrågasätter inte att CC har agerat utifrån omsorg av
målsäganden och med syftet att skapa bra förutsättningar för att bedriva
utredningsarbetet. Enligt Polismyndigheten har hennes agerande emellertid gått
utöver vad som är godtagbart. Hennes agerande strider mot regeringsformens
krav på saklighet och opartiskhet samt polisförordningens krav att anställda inom
polisen ska uppträda på ett sätt som inger förtroende.

Utredning 2
Utredningen ger enligt Polismyndighetens bedömning inte underlag för någon
annan slutsats än att DD själv uttryckt ett önskemål att byta målsägandebiträde.
[D]et åligger undersökningsledaren att göra anmälan till rätten om det finns
anledning att entlediga och byta ett målsägandebiträde. I de fall en polisanställd
får kännedom om att en målsägande är missnöjd med sitt målsägandebiträde och
uttrycker önskemål om att få byta målsägandebiträde ska således
undersökningsledaren informeras om detta. Det ligger sedan på
undersökningsledaren att ombesörja att det görs en anmälan till rätten.
Även om Polismyndigheten har en långtgående skyldighet att stötta en
målsägande i en situation som förelåg i detta fall, får det anses klart oförenligt
med kravet på opartiskhet att polisens utredare agerar som ombud för en
målsägande i samband med ett biträdesbyte. CC borde i stället ha förmedlat
DD:s önskemål till undersökningsledaren som hade i uppgift att göra anmälan till
rätten. Även i denna del var CC:s agerande inte förenligt med de allmänna krav
som gäller för polisanställda.

Vilka åtgärder kan anses vara lämpliga åtgärder att vidta när en tjänsteman själv
anser att en viss person inte är lämplig som målsägandebiträde?
Förutsatt att det inte finns något rättsligt hinder i övrigt och att det sker med
beaktande av de krav som i övrigt ställs på polisanställda, finns det enligt
Polismyndigheten inte något som hindrar att en polisanställd lämnar
upplysningar till rätten om en viss person som kan tänkas påverka bedömningen
av dennes lämplighet som målsägandebiträde. Det finns tvärtom skäl som kan
tala för att det är en lämplig ordning att polisanställda delger rätten eventuella
iakttagelser som kan vara av intresse vid bedömningen av en persons lämplighet
att ta emot förordnanden om uppdrag som målsägandebiträde, eftersom det kan
bidra till att tingsrättens beslut grundas på ett mer fullgott utredningsunderlag (jfr
JO:s beslut dnr 7527-2015). En sådan ordning ligger också i linje med
Polismyndighetens uppgift att samarbeta med andra myndigheter (6 §
polislagen).
Innan information lämnas till rätten bör en kvalitetssäkring ske, exempelvis av
närmaste chef, för att säkerställa att rätten får konkret information om vad
misskötsamheten består i. Endast upplysningar som är så konkreta och allvarliga
att de kan förväntas påverka rättens lämplighetsbedömning vid kommande
förordnanden av uppdrag till berörd person bör lämnas. Upplysningarna bör
lämnas till rätten i nära anslutning till att en polisanställd får kännedom om de
aktuella omständigheterna (jfr nyss anförda JO-beslut).

Vilka åtgärder kan anses lämpliga att vidta när det kommer till en tjänstemans
kännedom att en målsägande är missnöjd med sitt målsäg andebiträde och
uttrycker önskemål om att få byta målsägandebiträde?
Som redovisats ovan åligger det undersökningsledaren att göra anmälan till
rätten om det finns anledning att entlediga ett målsägandebiträde (se prop.
1987/88:107 s. 44). I de fall en polisanställd får kännedom om att en målsägande
är missnöjd med sitt målsägandebiträde och uttrycker önskemål om att få byta
målsägandebiträde bör således undersökningsledaren informeras om detta. Det
                                                                       Dnr 2570-2018        Sid 6 (8)




      ligger sedan på undersökningsledaren att anmäla målsägandens önskemål till
      rätten. Målsägandens uppgifter om önskemål att byta biträde bör självfallet
      dokumenteras på ett tydligt sätt.
      Av det ovan anförda följer att det inte är en lämplig ordning att en polisanställd
      som inte också är undersökningsledare gör en anmälan till rätten om byte av
      målsägandebiträde. Det är naturligtvis inte heller acceptabelt att en polisanställd
      utövar inflytande på en målsägandes val av målsägandebiträde.

Rättslig reglering
Målsägandebiträde
När en förundersökning har inletts har en målsägande i vissa fall rätt att få ett
målsägandebiträde (se 1 § lagen om målsägandebiträde).

Om målsäganden har rätt till ett målsägandebiträde och har föreslagit en person
som är behörig ska den föreslagna personen förordnas om det inte finns
särskilda skäl mot det. Ett målsägandebiträde kan entledigas om biträdet t.ex.
missköter sitt uppdrag. Vidare kan ett byte av målsägandebiträde ske om det
finns särskilda skäl. Det är rätten som beslutar i dessa frågor. (Se 4 och
7 §§ lagen om målsägandebiträde.)

Om målsäganden begär att få ett målsägandebiträde eller om det av andra skäl
finns anledning att förordna ett sådant biträde ska undersökningsledaren anmäla
det till rätten (se 23 kap. 5 § rättegångsbalken). Undersökningsledaren bör också
anmäla till rätten om det finns anledning att entlediga ett målsägandebiträde (se
prop. 1987/88:107 s. 44).

Saklighet och opartiskhet m.m.
Myndigheter ska iaktta saklighet och opartiskhet i sin verksamhet (se 1 kap. 9 §
regeringsformen). Kravet på saklighet innebär bl.a. att myndigheters åtgärder
och beslut inte får utgå från ovidkommande hänsyn och vara godtyckliga utan
ska vara rationella och logiskt motiverade. Kravet på opartiskhet betyder att det
allmännas företrädare ska vara objektiva i sin tjänsteutövning och förhålla sig så
att deras opartiskhet faktiskt inte med fog kan ifrågasättas. Bestämmelsen
omfattar inte bara hur en sak rent faktiskt har handlagts och vilka verkliga skäl
som ligger bakom ett beslut eller annat handlande från en myndighet. Hur
myndighetens agerande uppfattats är också av betydelse. (Se Bull och Sterzel,
Regeringsformen – en kommentar, tredje uppl., s. 53 f. och t.ex. JO 2015/16
s. 456.)

Anställda vid Polismyndigheten ska i kontakter med allmänheten med
beaktande av omständigheterna och situationen agera så hänsynsfullt som
möjligt, visa behärskning och uppträda på ett sätt som inger förtroende (se 10 §
polisförordningen).
                                                                 Dnr 2570-2018       Sid 7 (8)




Bedömning
Utredning 1
CC informerade Åklagarmyndigheten om att det fanns ett behov av att förordna
ett målsägandebiträde för BB och att BB önskade ett kvinnligt biträde. Vidare
framförde CC ett önskemål om att AA helst inte skulle förordnas. Det är
klarlagt att det var fråga om CC:s personliga önskemål som grundade sig på
hennes egna erfarenheter av AA och alltså inte ett önskemål som framställts av
BB. CC har i sin redogörelse inför yttrandet till JO anfört att hon har en
minnesbild av att detta tydligt framgick av hennes mejl till
Åklagarmyndigheten. Jag har inte haft tillgång till det aktuella mejlet och har
därför inte kunnat granska innehållet.

Oavsett hur mejlet formulerades måste det ha varit CC:s syfte att AA inte skulle
förordnas. Jag instämmer i Polismyndighetens bedömning att det sannolikt var
CC:s uppgifter i mejlet som bidrog till att man hos Åklagarmyndigheten
antecknade att AA inte skulle förordnas. När BB fått kännedom om att det fanns
en anteckning om att hon inte ville ha AA som målsägandebiträde berättade CC
för henne att det var hon som inte ville ha AA som målsägandebiträde i
utredningen. CC:s agerade medförde att BB kände sig obekväm med
situationen, vilket också resulterade i att BB begärde att AA skulle entledigas
från sitt uppdrag.

CC:s inställning till AA som målsägandebiträde grundade sig enbart på hennes
egen erfarenhet av AA från tidigare utredningar och hennes personliga
uppfattning att AA då inte hade utfört sitt uppdrag på ett korrekt sätt. Vilka
närmare omständigheter som låg till grund för hennes uppfattning om AA och
vilket sakligt underlag hon hade för den redovisade hon inte i samband med att
hon framförde sitt önskemål. Jag delar Polismyndighetens bedömning att CC:s
agerande gått utöver vad som är godtagbart och att det strider mot
regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet samt polisförordningens
krav på att anställda inom polisen ska uppträda på ett sätt som inger förtroende.
CC ska kritiseras för detta.

Utredning 2
Som jag nämnt är det en uppgift för undersökningsledaren att anmäla till rätten
om det finns anledning att entlediga ett målsägandebiträde. Jag har ingen
invändning mot att en polis eller en utredare hos polisen praktiskt bistår en
målsägande som är missnöjd med sitt målsägandebiträde och önskar byta
biträde. En självklar utgångspunkt är dock att det sker under iakttagande av bl.a.
de krav på saklighet och opartiskhet som gäller för en polisanställd. Med den
utgångspunkten är det alltså godtagbart att en polis eller civil utredare
informerar undersökningsledaren om ett önskemål från målsäganden att byta
biträde så att undersökningsledaren kan ta ställning till om det ska anmälas till
rätten.
                                                                   Dnr 2570-2018       Sid 8 (8)




Enligt CC var det på uppdrag av DD som hon begärde att DD skulle få byta
målsägandebiträde. CC måste dock ha förstått, oavsett vilka besked hon fått vid
sina kontakter med Åklagarmyndigheten och tingsrätten, att hon utifrån de krav
som ställs på en polisanställd inte kan uppträda som ombud för målsäganden i
en brottsutredning där hon själv är utredare. CC:s agerande har stått i strid med
regeringsformens krav på opartiskhet och polisförordningens krav på att
anställda inom polisen ska uppträda på ett sätt som inger förtroende. CC ska
kritiseras också för detta.

Avslutande synpunkter
I ärendet aktualiseras frågan hur en polisanställd bör agera om han eller hon har
synpunkter när det gäller en persons lämplighet att vara rättsligt biträde.

Det är naturligtvis värdefullt om iakttagelser som t.ex. en utredare gör under en
brottsutredning kan vidarebefordras till rätten om de kan ha betydelse i fråga
om en persons lämplighet att vara rättsligt biträde. Ett grundläggande krav är
emellertid att det sker under rättssäkra former. För att det över huvud taget ska
bli aktuellt att vidarebefordra sådana uppgifter till rätten måste det röra sig om
uppgifter som är tillräckligt allvarliga för att kunna vara av betydelse vid rättens
bedömning. Uppgifterna måste också vara så konkreta och preciserade att den
berörda personen får klart för sig vilket agerande som ifrågasätts och har
möjlighet att bemöta dem. Det är också angeläget att uppgifter av detta slag
lämnas till rätten i nära anslutning till att en iakttagelse av misskötsamhet eller
annat olämpligt beteende har gjorts eller på annat sätt kommit till en
tjänstemans kännedom. För att undvika missförstånd och ur kontrollsynpunkt är
det viktigt att de uppgifter som lämnas till rätten dokumenteras hos polisen.
Slutligen bör det inte vara den polis eller utredare som själv har iakttagit ett
olämpligt beteende som lämnar uppgifter om detta till rätten. I stället bör han
eller hon underrätta undersökningsledaren eller sin närmaste chef. Denne får
därefter bedöma om det finns tillräckliga skäl att informera rätten, och i
förekommande fall även göra det.

Med dessa uttalanden avslutas ärendet.
