# Kritik mot polisen för långsam handläggning av bedrägeriärenden - en granskning av handläggningstiderna vid en bedrägerirotel i Stockholm

JO 2010-02-16 dnr 2576-2009

BESLUT
                                                                       Datum                Dnr                     Sid
                                                                       2010-02-16           2576-2009             1 (10)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot polisen för långsam handläggning av bedrägeriärenden – en
                        granskning av handläggningstiderna vid en bedrägerirotel i Stockholm

## Bakgrund

Under flera års tid har jag vid ett mycket stort antal tillfällen tvingats rikta kritik
                        mot polisen för långsam handläggning av kriminalärenden. Det slag av ärenden
                        som kanske oftast drabbats av sådan kritik har rört utredningar om misstänkt
                        bedrägeribrott. I många fall har kritikbesluten gällt brister i utredningen av sådana
                        brott vid Stockholmspolisen och inte sällan har den kritik som uttalats varit av
                        allvarlig karaktär.

                        Med bedrägeribrott avses i huvudsak brott enligt 9 kap. brottsbalken och
                        bidragsbrottslagen (2007:612). De sistnämnda bedrägeribrotten utgörs av s.k.
                        bidragsbrott, dvs. bedrägerier riktade mot de offentliga trygghetssystemen som
                        t.ex. Försäkringskassan, arbetslöshetskassorna och Centrala studiemedelsnämnden.
                        Vid en bedrägerirotel brukar även utredas vissa brott enligt 10 kap. brottsbalken
                        som t.ex. förskingring och trolöshet mot huvudman.

                        Hösten 2006 införde Stockholmspolisen en ny organisation för att handlägga
                        bedrägeriärenden. I korthet innebar omorganisationen att sådana ärenden
                        sammanfördes till fyra enheter i länet: bedrägerirotlarna Syd, City, Nord och en
                        enhet inom länskriminalpolisen. Myndigheten har därefter i yttranden till JO i flera
                        klagomålsärenden uppgett att erforderliga åtgärder har vidtagits i syfte att förbättra
                        utredningsverksamheten inom myndigheten och att den nya organisationen ger
                        bättre förutsättningar för ett mer effektivt och rättssäkert utredningsarbete.

                        Eftersom jag emellertid även efter omorganisationen vid upprepade tillfällen haft
                        anledning att kritisera Stockholmspolisen för långa handläggningstider i
                        bedrägeriärenden har jag med tiden kommit att ställa mig frågan om de
                        genomförda förändringarna varit tillräckliga och om de verkligen fått avsedd
                        effekt. Jag valde dock, med hänsyn till att det kan ta viss tid innan en ny
                        organisation fungerar tillfredsställande, att avvakta med att närmare granska
                        myndighetens hantering av denna ärendegrupp. Under våren 2009 fick jag återigen
                        anledning att i några fall kritisera Stockholmspolisen för långa handläggningstider i
                        bedrägeriärenden.



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                         Dnr 2576-2009     Sid 2 (10)




Mot denna bakgrund beslutade jag i maj 2009 att föranstalta om en närmare
granskning av Stockholmspolisens handläggning av bedrägeriärenden genom att
låta genomföra en inspektion vid en av de särskilda bedrägerirotlarna, bedrägeri-
rotel Syd vid Södertörns polismästardistrikt. Byråchefen AA förordnades att
verkställa inspektionen och syftet var att granska handläggningstiderna i de äldsta
öppna bedrägeriärendena. Inspektionen ägde rum den 12–14 maj 2009.

Utredningen
I det protokoll som fördes vid inspektionen antecknades bl.a. följande.

      Inspektionens omfattning
      Enligt uppgift hade bedrägerirotel Syd den 30 april 2009 en balans om 4 570
      ärenden. Inför inspektionen begärdes – utifrån rotelns ärendeförteckningslistor –
      fram samtliga ärenden, med något enstaka undantag, inkomna till roteln t.o.m. den
      12 maj 2008, dvs. ärenden som hade kommit in till polisen minst ett år före
      inspektionens början. Det äldsta ärendet hade kommit in i juni 2004. Sammanlagt
      rörde det sig om 1 215 ärenden. – Ärenden inkomna det senaste året granskades
      alltså inte.
      Vid inspektionen genomgicks sammanlagt 1 137 akter, varav 42 i och för sig hörde
      till roteln men av olika skäl ännu inte i kriminaldiariet hade överförts till enheten.
      Därutöver granskades ytterligare 31 ärenden på så sätt att ärendehistoriken i polisens
      datasystem DurTvå och RAR genomgicks. I övriga ärenden kunde någon granskning
      inte ske på grund av att arbete pågick idem under inspektionsdagarna eller att
      akterna inte kunde lokaliseras. – Sammanlagt granskades 1 168 ärenden vid roteln.
      Av dessa ärenden låg i vart fall 886 ärenden i en s.k. outdelad balans (ärendena hade
      inte lottats på någon utredningsman).
      Vid inspektionen överlämnades vissa handlingar till JO om bl.a. bedrägerirotelns
      redovisningsstatistik de senaste åren, balansläget och personalsituationen. Vidare
      hölls samtal om arbetssituationen vid roteln med polismästaren BB, kommissarien
      CC och inspektörerna DD, EE och FF.

      Inspektionens resultat
      Syftet med inspektionen var, som framgått, att närmare undersöka handläggnings-
      tiderna i de äldsta öppna bedrägeriärendena vid roteln. De granskade ärendena hade
      kommit till polismyndigheten under perioden juni 2004–den12 maj 2008.
      Vid inspektionen noterades de ärenden i vilka inga aktiva utredningsåtgärder hade
      vidtagits från polisens sida under en period av minst sex månader och i vilka
      handläggningstiden därför kunde ifrågasättas. De noterade ärendena delades sedan i
      sin tur upp i olika grupper (halvårsvis) beroende på hur lång tid de hade legat
      obearbetade, från mellan sex månader och ett år till mellan fyra och ett halvt och
      fem år utan åtgärd. Det bör framhållas att av de sammanlagt granskade 1 168
      ärendena var det endast 33 ärenden som undgick att hamna på listan över ärenden
      där handläggningstiden kunde ifrågasättas. Det bör också särskilt uppmärksammas
      att ett stort antal av de noterade ärendena var prioriterade; de avsåg s.k. bidragsbrott,
      dvs. bedrägerier riktade mot de offentliga trygghetssystemen som t.ex.
      Försäkringskassan och arbetslöshetskassor.
      En annan iakttagelse var att merparten av de ärenden som var utlagda på
      utredningsmän var inkomna år 2007 eller senare medan det i den outdelade balansen
      fanns ett stort antal ärenden som var äldre. I detta sammanhang kan nämnas att i ett
      antal ärenden uppmärksammades att de anmälda brotten helt eller delvis hade
      preskriberats.
                                                                         Dnr 2576-2009     Sid 3 (10)




Efter inspektionen remitterades ärendet till polismyndigheten för upplysningar och
yttrande beträffande orsaken till att ett mycket stort antal bedrägeriärenden vid
bedrägerirotel Syd legat lång tid utan att några åtgärder har vidtagits i dem, och
vilka åtgärder myndigheten kommer att vidta för att komma till rätta med de långa
handläggningstiderna och för att arbeta av ärendebalanserna samt för att allmänt
förbättra arbetssituationen vid den aktuella bedrägeriroteln. Samtidigt anmodades
polismyndigheten att även mer övergripande redovisa balansläget och
arbetssituationen vid bedrägerirotlarna Nord och City samt liksom för motsvarande
ärendegrupp vid länskriminalpolisen.

Polismyndigheten (länspolismästaren GG) kom in med ett omfattande remissvar. I
yttrandet lämnades, efter en inledning avsnitt 1), en beskrivning av läget på länets
bedrägerirotlar från starten fram till i dag, inklusive utvecklingen för
personalresurser samt statistikuppgifter (avsnitt 2). Därefter lämnades en
redovisning av orsakerna till ärendebalanserna vid bedrägerirotel Syd (avsnitt 3)
och vilka åtgärder som beslutats (avsnitt 4). Vidare redovisades de åtgärder som
vidtagits på lokal nivå avseende handläggningen av ärenden vid respektive
bedrägerirotel (avsnitt 5) och de åtgärder som myndigheten nu vidtagit för att
åtgärda de problem som uppkommit med anledning av främst det ökade
ärendeinflödet men även för den framtida utvecklingen av utredningsverksamheten
(avsnitt 6). Slutligen lämnades polismyndighetens bedömning av det som kommit
fram (avsnitt 7).

I det följande återges endast polismyndighetens bedömning, avsnitt 7.

## Polismyndighetens bedömning

Den främsta förklaringen till den balanssituation och arbetssituation som idag råder
      på de tre bedrägerirotlarna får anses vara det kraftigt ökade ärendeinflödet. Det
      ökade ärendeinflödet med den personalresurs man besitter vid rotlarna får till följd
      att ärenden prioriteras och därmed att bearbetningsbara ärenden läggs i balans.
      Vidare framkommer att vissa mycket stora bedrägeriärenden tar och har tagit mycket
      resurser i anspråk. Ärendena blir även mer komplexa och fakturabedrägerier och
      bedrägerier med användning av Internet ökar. Myndigheten har i yttrandet även
      pekat på att produktionen i myndigheten ökat de senaste åren, vilket är positivt.
      Vidare kan också konstateras att balansläget och arbetssituationen vid de olika
      bedrägerirotlarna är olika. Polismyndigheten har dock funnit skäl att ta ett samlat
      grepp om bedrägerihanteringen i myndigheten och vidtar nu, som framgått ovan, ett
      antal kraftiga åtgärder på kort och lång sikt för att kommatillrätta med de långa
      handläggningstiderna och öka antalet uppklarade brott.
      Polismyndigheten har beslutat om tillsättning av tre balanskommissioner med
      uppdrag att hantera ärenden som per den 1 juli 2009 är äldre än 6 månader.
      Balanskommissionerna ska inrättas senast den 1 oktober 2009 och ska vara klara
      med sitt arbete senast den 30 september 2010. Länspolismästaren har även beslutat
      om att skjuta till resurser för det ordinarie arbetet på bedrägerirotlarna. En särskild
      satsning på brottsförebyggande verksamhet mot bedrägeribrott har också beslutats.
      Vidare har myndigheten tillsatt en arbetsgrupp med uppdrag att göra en översyn av
      utredningsverksamheten i myndigheten, i syftet att korta handläggningstiderna och
      öka antalet uppklarade brott. Arbetsgruppen har haft sitt första sammanträde.
      Polismyndigheten har också vidtagit åtgärder för uppföljning och redovisning av
      ärenden på myndighetsnivå genom en ny tjänsteföreskrift, TjF 181-A. Där föreskrivs
                                                                         Dnr 2576-2009     Sid 4 (10)




      att två årliga genomgångar och uppföljningar av oredovisade ärenden ska ske. En
      förteckning, med angivande av senast vidtagna åtgärd och orsak till varför ärendet är
      oredovisat ska i anslutning till varje uppföljningstillfälle redovisas för polischefen.
      Utöver de åtgärder som vidtagits av polismyndigheten pågår samtidigt ett stort antal
      åtgärder vid respektive bedrägerirotel och polismästardistrikt, som närmare har
      beskrivits i avsnitt 5, för att effektivisera utredningsverksamheten och minska
      handläggningstiderna.
      Med de vidtagna åtgärderna bedömer myndigheten att balansläget och
      arbetssituationen vid rotlarna kommer att förbättras, att handläggningstiden kommer
      att förkortas samt att antalet uppklarade brott ska öka.
      Polismyndigheten kan slutligen konstatera att problemet med långa
      handläggningstider och balanser inom bedrägeribrott inte är ett specifikt problem för
      Polismyndigheten i Stockholms län utan är ett större problem som i vart fall berör de
      tre storstadsregionerna i Sverige. Problemet med den kraftiga ökningen av anmälda
      bedrägeribrott har på kort tid fått både regeringen och RPS att börja vidta åtgärder.
      Länspolismästaren har även tagit upp frågan om kravet om ökad polisiär synlighet
      och RPS krav om att 50 procent av Polisens resurstid ska bedrivas i yttre tjänst
      senast vid utgången av 2010 med Rikspolischefen HH. Enligt myndighetens
      bedömning måste kravet läggas på längre sikt, då den ökning av antalet utbildade
      poliser som sker för att uppnå målet 20 000 poliser 2010 inte endast kan tillföras den
      yttre verksamheten utan också måste tillföras utredningsverksamheten.

      Särskilt angående Bedrägerirotel Syd
      Vid Bedrägerirotel Syd är handläggningstiden för äldre öppna ärenden – som
      framgår av JO:s inspektionsprotokoll – bekymmersam. Att resultatet av JO-
      inspektionen varit nedslående kan polismyndigheten endast instämma i. Orsakerna
      till den uppkomna situationen är redovisade ovan och kan sammanfattas med ett
      antal sammanfallande omständigheter, dels stora balanser vid rotelns inrättande, dels
      rekryteringsproblem vid rotelns inrättande, dels en extrem ökning av ärendeinflödet,
      dels personalomsättning samtidigt som personalresursen inte ökat i motsvarande
      grad för att möta situationen.
      Att det ökade ärendeinflödet de senaste åren krävt prioriteringar i arbetet på
      Bedrägerirotel Syd har tyvärr gett till följd den uppkomna situationen. Att som
      framgår av JO:s inspektion 886 st. ärenden som inte var utlagda på handläggare
      innehöll ett stort antal äldre ärenden är enligt polismyndigheten mycket
      beklagansvärt. Polismästardistriktet har ovan lämnat en förklaring till den uppkomna
      situationen men enligt myndighetens bedömning är det inte acceptabelt att gamla
      bearbetningsbara ärenden blivit liggande i balans under lång tid. Myndigheten har
      med stort allvar tagit till sig de uppgifter som JO redovisat i sitt inspektionsprotokoll
      och har därför med kraft nu satt in ett antal åtgärder för att snarast komma tillrätta
      med problemen och säkerställa att liknande situation inte uppkommer igen.
Polismyndigheten upplyste nyligen i ett annat klagomålsärende hos JO (dnr 5951-
2009) att ärendebalanserna vid bedrägerirotlarna Syd, City och Nord har minskat
från 15 866 öppna ärenden den 31 december 2008 till 7 677 öppna ärenden den 31
december 2009, dvs. en minskning med 8 189 ärenden.

Bedömning
Tidigare JO-kritik m.m.
Som jag redan inledningsvis framhållit har jag i ett mycket stort antal ärenden
kritiserat polisen för långa handläggningstider i den brottsutredande verksamheten,
framför allt i förundersökningar om s.k. vardagsbrott. Jag har därför tidigare vid
flera tillfällen haft anledning att fästa statsmakternas uppmärksamhet på dessa
brister i bl.a. polisens arbete, vilka iakttagits i samband med inspektioner och
                                                                  Dnr 2576-2009   Sid 5 (10)




klagomålsärenden (se t.ex. JO 2008/09 s. 160 om oacceptabelt långa
handläggningstider hos åklagare och polis, beslutet finns också tillgängligt på JO:s
webbplats www.jo.se, dnr 2672-2008).

En typ av ärenden som ofta synes bli särskilt eftersatt är just bedrägeriärenden. Jag
har t.ex. tidigare kritiserat både Polismyndigheten i Västra Götaland och
Polismyndigheten i Östergötlands län för alltför långa handläggningstider i sådana
ärenden (se dnr 2610-2008 och 455-2009, besluten finns tillgängliga på
webbplatsen).

Jag – liksom min företrädare chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh – har
också vid upprepade tillfällen kritiserat Stockholmspolisen för långa
handläggningstider i bedrägeriärenden. Även Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen
har tidigare uppmärksammat polismyndighetens problem härvidlag med stora
balanser och alltför långa handläggningstider (se granskningsrapporten av ”äldre
ärenden” vid bl.a. polismyndigheten som utkom i juni 2003, RÅ/RPS 1/03). Det
konstaterades alltså redan då att otillräckliga polisresurser avsätts för utredningar
av bedrägeribrott samt uttalades att ”Bedrägeribrottssituationen väcker farhågor
inför framtiden”. Samma år, dvs. 2003, uppgav polismyndigheten i ett
klagomålsärende hos JO att arbetssituationen vid dåvarande Citypolisens
bedrägerigrupper var mycket ansträngd (se dnr 31-2003). Vid en uppföljning av
JO:s kritikbeslut framkom att Citypolisens ärendebalans hade ökat markant under
år 2003. Jag uttryckte därför i en skrivelse till polismyndigheten i februari 2004
min oro över förhållandet.

Kort tid därefter beslutade myndigheten att göra en översyn av utrednings-
verksamheten och, som redovisats i remissvaret, ledde detta så småningom till bl.a.
de inledningsvis nämnda organisationsförändringarna år 2006 vad gäller
hanteringen av bedrägeriärenden.

Det kan också nämnas att Rikspolisstyrelsen i en rapport år 2009 framhållit den
besvärliga situationen vad gäller hanteringen av bedrägeriärenden
(Inspektionsrapport 2009:5).

Iakttagelser vid inspektionen i maj 2009
Vid inspektionen av bedrägerirotel Syd kunde konstateras att handläggningstiden i
så gott som samtliga granskade ärenden, 1 168 stycken, starkt kunde ifrågasättas.
Det kan nämnas att 463 ärenden hade legat helt utan åtgärd under mer än två års tid
och att i så mycket som 1 064, eller ca 90 procent av de granskade ärendena, hade
inte någon åtgärd vidtagits under mer än ett års tid. Merparten av de obearbetade
ärendena fanns i den s.k. outdelade balansen men i några av dem hade en
utredningsman utsetts. (Att ett ärende finns i den outdelade balansen innebär att det
lagts ”på hög” i avvaktan på att en utredningsman ska få ansvar för, och kunna
vidta åtgärder i, ärendet.)

Det bör påpekas att granskningen vid inspektionen i huvudsak begränsades till de
bedrägeriärenden som hade kommit in till polisen minst ett år tidigare, före den 12
                                                                    Dnr 2576-2009    Sid 6 (10)




maj 2008. Det innebär att det vid inspektionstillfället kan ha funnits betydligt fler
ärenden – inkomna under t.ex. sommaren 2008 – i vilka handläggningstiden också
hade kunnat ifrågasättas.

Vid inspektionen noterades också att merparten av de ärenden som var utlagda på
utredningsmän var inkomna år 2007 eller senare medan det i den outdelade
balansen fanns ett mycket stort antal ärenden som var äldre. Polismyndigheten har
också i sitt yttrande hit uppgett att nya ärenden prioriterats före äldre ärenden, bl.a.
om det misstänkta brottet bedömts som ”mindre angeläget” liksom för att, när det
gäller bidragsbrott, kunna samverka med andra myndigheter i utredningen.
Prioriteringarna har enligt myndigheten inneburit att bearbetningsbara ärenden
lagts i balans och att ärenden som tidigare lagts i balans inte kunnat avarbetas. Ett
annat sätt att uttrycka effekterna av denna prioritering är, såvitt jag kan förstå, att
när ett ärende väl hamnat i den outdelade balansen så är utsikterna för att det ska
utredas inom rimlig tid i det närmaste obefintliga. En konsekvens av detta är i sin
tur att de anmälda brotten riskerar att preskriberas. Att så hade skett i ett antal
ärenden noterades också vid inspektionen.

Jag vill också framhålla att intrycket vid inspektionen var att en stor del av de
granskade ärendena inte föreföll vara av särskilt komplicerat slag.

Av polismyndighetens yttrande framgår också att även övriga bedrägerirotlar inom
myndigheten, inbegripet roteln vid länskriminalpolisen, har stora balanser av
ärenden som legat obearbetade under lång tid. Problemet med alltför långa
handläggningstider i bedrägeriärenden är således inte begränsat till bedrägerirotel
Syd utan gäller för hela myndigheten.

Polismyndigheten har anfört att en kraftig ökning av antalet inkomna
bedrägeriärenden utgör den grundläggande och huvudsakliga anledningen till den
uppkomna balanssituationen. Myndigheten har även hänvisat till personalbrist samt
till att bedrägeriärendena i vissa fall blir alltmer omfattande och komplicerade. Min
egen erfarenhet är att problem av det nu aktuella slaget vanligtvis beror på en
kombination av flera olika faktorer, t.ex. ökat ärendeinflöde, bristande resurser,
otillräcklig kompetens hos utredningspersonalen, rekryteringssvårigheter,
bristfälliga bevakningsrutiner, felaktiga prioriteringar och bristande ledning från
chefers sida.

Oavsett orsakerna till den nu uppkomna situationen kan jag endast konstatera att
handläggningen av de granskade kriminalärendena självfallet inte uppfyller det
skyndsamhetskrav som lagts fast i 23 kap. 4 § rättegångsbalken. Jag vill också
särskilt peka på att dröjsmål under en förundersökning kan bidra till att staten ådrar
sig ansvar för brott mot de krav som ställs i artikel 6:1 i den europeiska
konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna (Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 3:e uppl. s. 267).
Polismyndighetens handläggning av bedrägeriärendena är alltså helt oacceptabel.
                                                                    Dnr 2576-2009    Sid 7 (10)




En kraftig ökning av antalet anmälda brott som orsak till balanserna
Myndigheten har, som nyss framhållits, särskilt betonat att bristerna när det gäller
att utreda bedrägeribrott bottnar i det faktum att antalet anmälda sådana brott
kraftigt har ökat under de senaste åren och då särskilt i Stockholmsregionen. Av
myndighetens uppgifter framgår att under år 2007 kom det in sammanlagt 6 723
anmälningar till de tre stora bedrägerirotlarna (Nord, City och Syd), medan antalet
under år 2008 ökade till 13 194. Brottsförebyggande rådets (BRÅ) nyss utgivna
preliminära statistik för år 2009 visar också att anmälda bedrägeribrott fortsätter att
öka kraftigt. I hela landet skedde under föregående år en ökning med ca 11 procent.
Enligt BRÅ har bedrägeribrotten under de senaste tio åren mer än fördubblats, och
den största ökningen har skett under de tre senaste åren.

Denna på senare tid markanta ökning av antalet anmälda bedrägeribrott har
naturligtvis inneburit en ökad arbetsbelastning för polisen. Det gäller givetvis inte
minst Stockholmspolisen som fått ta emot nästan dubbelt så många anmälningar till
de tre stora bedrägerirotlarna år 2008 som året dessförinnan.

Man bör samtidigt hålla i minnet att bedrägeribrotten under lång tid synes ha
utgjort en eftersatt grupp av kriminalärenden. Jag erinrar om den kritik som såväl
jag som min företrädare tidigare riktat mot handläggningen av sådana ärenden
liksom om Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens tidigare nämnda rapport i juni
2003. Det var rimligen också polismyndighetens insikt om problemen som
föranledde de organisationsförändringar som skedde år 2006.

Det kan mot den bakgrunden hävdas att mer kraftfulla åtgärder för ett effektivare
brottsutredande arbete borde ha vidtagits tidigare. När det gäller den nämnda
samordningen i oktober 2006 av bedrägeriärenden till fyra enheter i länet har
polismyndigheten pekat på en rad orsaker till att denna organisatoriska åtgärd
åtminstone inledningsvis inte gav ett mer påtagligt resultat. Vad gäller
bedrägerirotel Syd uppges bl.a. att enheten vid sitt bildande fick ta emot 1 573
anmälningar från övriga polismästardistrikt, hade svårigheter att rekrytera personal
och fick anställa personal utan utredningserfarenhet. Dessutom medförde den
ärendefördelningsplan som beslutats att även ärendetyper utan tydliga
bedrägeriinslag fördes till roteln.

Det kan alltså, åtminstone nu i efterhand, konstateras att omorganisationen inte
genomfördes på ett tillräckligt kraftfullt sätt och att de nya enheterna inte var
rustade för att möta den kommande anstormningen av brottsanmälningar.

Politiska och polisiära prioriteringar
En förklaring till att utredningar av bedrägeribrott under flera år varit eftersatta är
förmodligen det förhållandet att sådana brott, som polismyndigheten påpekat, inte
varit föremål för någon prioritering från statsmakternas sida.

I regleringsbrev för år 2007 och 2008 har visserligen brott mot bidragsbrottslagen
lyfts fram. Sådana brott har därför prioriterats hos polisen. Jag har naturligtvis inte
någon invändning mot att anmälda bidragsbrott handläggs på ett effektivt och
                                                                   Dnr 2576-2009   Sid 8 (10)




rättssäkert sätt. En berättigad följdfråga blir dock vilka effekter som denna satsning
fått för polisens hantering av övriga bedrägeriärenden, t.ex. sådana som är riktade
mot privatpersoner eller fåmansbolag. Det förefaller givet att en kraftig prioritering
av bedrägerier riktade mot det allmänna kan, inom ramen för givna resurser, riskera
förlänga handläggningstiden när det gäller bedrägerier riktade mot enskilda.
Sådana följder uppstod, i vart fall kortsiktigt, enligt min uppfattning i samband med
Göteborgspolisens satsning på att utreda bidragsbrott i särskild ordning (se ovan
nämnt ärende, dnr 2610-2008).

Trots denna prioritering uppmärksammades vid inspektionen hos bedrägerirotel
Syd att även ett stort antal bidragsbrottsärenden hade legat lång tid utan åtgärd (det
fanns 231 sådana ärenden i den outdelade balansen).

Som framgår av remissvaret har regeringen visserligen också uppdragit åt
Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten och Domstolsverket att gemensamt vidta
åtgärder för att säkerställa effektiv samverkan och handläggning av s.k. mängdbrott
till vilka bedrägeribrott oftast räknas. De slag av mängdbrott som särskilt
uppmärksammas såväl i Polisens planeringsförutsättningar för perioden 2010–2012
som i Stockholmspolisens verksamhetsplan för år 2010 är emellertid våld i
offentlig miljö och tillgrepp genom inbrott.

På ett mer övergripande plan gäller att antalet poliser i Sverige ska öka för att vid
kommande halvårsskifte uppgå till 20 000. Regeringen har i flera regleringsbrev,
senast för år 2010, angett att den polisiära synligheten ska öka. Rikspolischefen har
i Polisens planeringsförutsättningar för perioden 2010– 2012 angett som sitt mål att
hälften av allt polisarbete ska utföras i yttre verksamhet.

Polismyndigheten har i sitt yttrande hit anfört att länspolismästaren tagit upp frågan
om kravet på ökad polisiär synlighet med rikspolischefen. Hon har som
Stockholmspolisens uppfattning angett att kravet på att hälften av polisens resurstid
ska bedrivas i yttre tjänst senast vid utgången av år 2010 måste ”läggas på längre
sikt”, eftersom den resursförstärkning som sker genom en ökning av antalet
utbildade poliser också måste tillföras utredningsverksamheten.

Jag har för egen del uttalat att jag naturligtvis inte har någon invändning mot att
antalet poliser i yttre tjänst ökar, men samtidigt betonat att detta inte bör ske på
bekostnad av den utredande – och för allmänheten inte fullt lika synliga – delen av
polisens verksamhet. Min uppfattning är nämligen att även en väl fungerande
utredningsverksamhet har en betydande brottsförebyggande effekt och därmed
bidrar till tryggheten i samhället. En sådan verksamhet bidrar också till att stärka
allmänhetens förtroende för polisen. Många människor får sin första kontakt med
polisen i samband med att de utsätts för brott och det sätt på vilket en
brottsanmälan handläggs blir ofta bestämmande för anmälarens fortsatta syn på
polisen och rättssamhället. Detta är något som jag i stort sett dagligen kan iaktta i
min tillsynsverksamhet.
                                                                     Dnr 2576-2009    Sid 9 (10)




Under senare tid vidtagna åtgärder
Som framgår av polismyndighetens yttrande hit har numera en rad åtgärder
vidtagits för att försöka bemästra situationen. Åtgärderna avser till en del
utredningsverksamheten i allmänhet men är också särskilt inriktade på
bedrägerirotlarnas arbete. Såvitt gäller utredningsverksamheten i allmänhet rör det
sig bl.a. om en ny tjänsteföreskrift enligt vilken genomgång och uppföljning av
oredovisade kriminal- och trafikärenden ska ske två gånger per år. Jag har också
tagit del av polismyndighetens nyligen publicerade rapport ”Översyn av
polismyndighetens utredningsverksamhet” där flera förslag till åtgärder som
bedöms leda till kortare utredningstider och samtidigt öka antalet uppklarade brott
lagts fram (rapport 2010-01-11, dnr AA 400-46363-2009).

När det särskilt gäller arbetet med bedrägeribrott bör de balanskommissioner som
tillsatts för att handlägga äldre ärenden vara ett steg i rätt riktning för att rotlarna
ska kunna komma ned till en mer hanterlig ärendebalans. Jag noterar också att
ärendebalanserna vid bedrägerirotlarna Syd, City och Nord har minskat markant
under föregående år, vilket givetvis är tillfredsställande. Länspolismästaren har
också bl.a. beslutat att skjuta till resurser för det ordinarie arbetet vid
bedrägerirotlarna. Det är självfallet viktigt att bedrägerirotlarna tilldelas sådana
resurser att inte alltför stora balanser åter uppstår så snart balanskommissionerna
avslutat sitt arbete.

Jag noterar vidare att rikspolischefen HH den 15 maj 2009 tillskrev samtliga
länspolismästare och framhöll att det krävs en resultatförbättring för i första hand
utredningsverksamheten samt uttalade att det är ”angeläget att utifrån
belastningsökningen öka resursinsatsen för utredning av bedrägeribrott m.m.”.

Avslutande synpunkter
Bakom alla de drygt 1 100 ärenden som jag nu har granskat – och funnit att de
handlagts alldeles för långsamt eller inte alls – finns privatpersoner, fåmansföretag,
större företag och myndigheter som alla anser sig ha blivit utsatta för brott. I många
fall har händelsen troligen fått svåra konsekvenser för den drabbade. Också att bli
anklagad för att ha begått ett brott innebär givetvis en stor påfrestning och kan få
betydande återverkningar i det dagliga livet för såväl den direkt drabbade som
dennes anhöriga.

Det förhållandet att en brottsanmälan inte utreds utan endast ligger i balans år efter
år är förödande för rättssäkerheten och för förtroendet för rättsväsendet. Det är
därför av allra största vikt att utredningsverksamheten ges tillräckliga resurser. Jag
kan visserligen inte bedöma om utredningsverksamhetens behov kan tillgodoses
inom ramen för målet att hälften av allt polisarbete ska utföras i yttre tjänst, men
konstaterar att länspolismästaren i Stockholm, som framgått, synes anse att det inte
är möjligt.

Sammanfattningsvis tvingas jag konstatera att resultatet av den nu gjorda
granskningen är det mest nedslående vad gäller bristerna i polisens brottsutredande
                                                                  Dnr 2576-2009   Sid 10 (10)




verksamhet som jag har kommit i kontakt med under mina sex år som
chefsjustitieombudsman. Inspektionen har på ett tydligt sätt åskådliggjort de
mycket stora problem som polisen brottas med när det gäller att utreda anmälda
bedrägeribrott inom rimlig tid. Den har även visat att de åtgärder som vidtagits för
att komma till rätta med den bekymmersamma situationen, i vart fall fram till
inspektionstillfället, varit otillräckliga.

Jag vill särskilt framhålla att även om bedrägeribrott riktade mot enskilda intressen
inte särskilt prioriterats från regeringens sida, ansvarar naturligtvis
polismyndighetens ledning likväl för att verksamheten kan bedrivas med
iakttagande av de krav som bl.a. rättegångsbalkens regler ställer. Det är
länspolismästaren som enligt 3 kap. 5 a § polisförordningen (1998:1558) bl.a. har
att se till att verksamheten bedrivs effektivt och i enlighet med gällande rätt.

Polismyndigheten och ytterst dess ledning förtjänar därför mycket allvarlig kritik.

Jag välkomnar självfallet de åtgärder som polismyndigheten nu, efter JO:s
inspektion, har vidtagit och utgår också från att myndigheten framdeles säkerställer
att bedrägerirotlarna har de resurser som fordras för en effektiv och rättssäker
utredningsverksamhet.

Mina iakttagelser i ärendet är av den arten att jag finner anledning att fästa
Justitiedepartementets, justitieutskottets och Rikspolisstyrelsens uppmärksamhet på
förhållandena genom att dit överlämna en kopia av detta beslut.
