# Kritik mot en vård- och servicenämnd angående utlämnande av namnuppgifter på vissa personer med pågående biståndsinsatser i form av hemtjänst till Pensionärernas Riksorganisation PRO

JO 2001-01-30 dnr 258-2000

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                     Sid
                                                                           2001-01-30             258-2000               1 (5)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Kritik mot en vård- och servicenämnd angående utlämnande av
                        namnuppgifter på vissa personer med pågående biståndsinsatser i form
                        av hemtjänst till Pensionärernas Riksorganisation PRO

## Anmälan

I en anmälan till JO ifrågasatte AA och BB om sekretesslagens (1980:100)
                        bestämmelser medgav att en kommun till en representant för PRO lämnade ut
                        uppgifter om namn, adress och telefonnummer beträffande personer med pågående
                        biståndsinsats i form av hemtjänst.

                        Av anmälan och därtill fogade handlingar framgick bl.a. följande. AA:s och BB:s
                        son, som är handikappad, hade erhållit brev från PRO med en förfrågan om han
                        ville medverka i PRO:s ”Syneförrättning 99”, en urvalsundersökning av
                        hemtjänsten för äldre i Enköpings kommun. Varken AA, BB eller deras son hade
                        samtyckt till att uppgifter om sonen fick lämnas ut till PRO.

## Utredning

Vård- och servicenämnden i Enköpings kommun anmodades att inkomma med
                        utredning och yttrande över vad som framfördes i AA:s och BB:s anmälan till JO.
                        Nämnden beslutade att anta ett yttrande från kommunjuristen som sitt eget
                        remissvar. I remissvaret anfördes huvudsakligen följande (hänvisning till bilagor
                        har här utelämnats).

                        Vid kontakt med ordföranden i PRO:s samorganisation i Enköping CC
                        framkommer följande:

                                  PRO:s riksorganisation i Stockholm omfattande 980 000 medlemmar i landet har
                                  gjort en landsomfattande undersökning omfattande samtliga kommuner beträffande
                                  hur vård och omsorgen fungerar i hemtjänsten. Innan undersökningen startade har
                                  kontakter skett med Svenska kommunförbundet. Därefter har riksorganisationen
                                  begärt hjälp från lokalorganisationen PRO:s samorganisation i Enköping vid
                                  genomförandet av undersökningen. Samorganisationen har i Enköping ca 1 700
                                  medlemmar.
                                  Ordföranden i PRO:s samorganisation i Enköping CC har kontaktat vård- och
                                  serviceförvaltningen samt mottagit en förteckning över slumpvis utvalda 150
                                  personer som erhåller hemtjänst från kommunen. CC har vid tillfället 1999-10-29
                                  undertecknat ett sekretessbevis. Den aktuella listan har härefter endast ordföranden
                                  CC haft tillgång till. De aktuella personerna har kontaktats via brev och



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                          Dnr 258-2000     Sid 2 (5)



      förutsättningen för att delta i undersökningen var att medgivande inhämtats från var
      och en.
      Vård- och serviceförvaltningen menar att sekretesslagen har hanterats på ett korrekt
      sätt och därvid åberopas särskilt 1 kap 6 § samt 14 kap 9 och 10 §§.
      Justitieombudsmannen har även behandlat en likartad fråga i JO 1982/83 sid 238.
      Om JO finner att sekretesslagen ej har hanterats på ett korrekt sätt är självfallet vård-
      och serviceförvaltningen beredd att tillmötesgå de bedömningar
      justitieombudsmannen kan göra.
Till remissvaret hade fogats kopior på PRO:s anvisningar inför
”syneförrättningen”, PRO:s samorganisation Enköping brev till de utvalda
hemtjänsttagarna jämte frågeformulär samt en handling undertecknad av
ordföranden CC med förbehåll om sekretess.

AA och BB yttrade sig över remissvaret.

JO tog del av kommunens handlingar i saken, bl.a. PRO:s skrivelse, adresserad till
landets samtliga kommuner, med en begäran om hjälp från kommunen angående
urvalsförfarandet. En kopia av PRO:s skrivelse fogas som bilaga till detta beslut
(utelämnas här).

I beslut den 30 januari 2001 anförde JO André följande.

Bedömning
Enligt huvudregeln i 7 kap. 4 § första stycket sekretesslagen (1980:100) gäller
sekretess inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om
det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom
närstående lider men. Uppgift om att en viss person erhåller bistånd i form av t.ex.
hemtjänst är en sådan uppgift om enskilds personliga förhållanden som typiskt sett
omfattas av sekretessbestämmelsen.

Lagrummet innehåller ett s.k. omvänt skaderekvisit, vilket i huvudsak innebär att
uppgifter om enskilds personliga förhållanden inte kan lämnas ut utan den
enskildes samtycke eller med stöd av lag eller förordning som sekretesslagen
hänvisar till. I förevarande sammanhang finns det anledning att även nämna
bestämmelserna om förbehåll i 14 kap. 9 § första stycket sekretesslagen som har
följande lydelse.
      Finner myndighet att sådan risk för skada, men eller annan olägenhet, som enligt
      bestämmelse om sekretess utgör hinder att lämna uppgift till enskild, kan undanröjas
      genom förbehåll som inskränker den enskildes rätt att lämna uppgiften vidare eller
      utnyttja den, skall myndigheten uppställa sådant förbehåll när uppgiften lämnas till
      honom.
Bakgrunden till och syftet med PRO:s undersökning av hemtjänst för äldre framgår
av den skrivelse från PRO som skickats till landets kommuner, bl.a. Enköpings
kommun. PRO har i skrivelsen angett följande om urvalsförfarandet.
      PRO hemställer om hjälp från kommunen vid urvalsförfarandet samt att kommunen
      vidarebefordrar (min kursivering, JO:s anm.) PRO:s brev till de personer som blivit
      utvalda att ingå i undersökningen. Tillvägagångssättet vid urvalsdragningen m m
      redovisas i bilaga (här utelämnad, JO:s anm.). Lokala PRO-organisationer kommer
      därefter att ta kontakt med respektive kommun för en genomgång av materialet.
                                                                   Dnr 258-2000   Sid 3 (5)




Enligt PRO:s skrivelse skulle sålunda varje hemtjänsttagare få del av PRO:s brev
och frågeformulär utan att PRO kände till deras identitet. Enköpings kommun
valde emellertid ett annat tillvägagångssätt. Av utredningen framgår att kommunen
gjorde ett slumpmässigt urval av hemtjänsttagare och därefter – utan kontakt med
dem som valts ut – överlämnade uppgifter om deras namn, adress och
telefonnummer till CC, ordförande i PRO:s samorganisation i Enköping.
Förfarandet innebar att de utvalda hemtjänsttagarna saknade möjlighet att uttala sin
mening om att uppgifterna om namn, adress och telefonnummer lämnades ut till
PRO:s representant. Vidare underlät kommunen att granska åldern på de
hemtjänsttagare som ingick i underlaget för det slumpmässiga urvalet. Eftersom
PRO särskilt hade angett att undersökningen avsåg äldre hemtjänsttagare borde en
sådan granskning ha gjorts så att inte även andra hemtjänsttagare kom att ingå i
urvalet.

Nästa fråga är om de sekretesskyddade uppgifterna var av sådan natur att de kunde
lämnas ut till PRO:s representant trots att samtycke från de berörda
hemtjänsttagarna inte förelåg.

Nämnden har i sitt remissvar hänvisat till ett JO-beslut redovisat i JO:s
ämbetsberättelse 1982/83 s. 238. I beslutet behandlas tillämpningen av 1 kap. 5 §
och 1 kap. 6 § sekretesslagen. Enligt 1 kap. 5 § får en uppgift, oberoende av
sekretess, lämnas ut om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten
skall kunna fullgöra sin verksamhet. Den situationen är inte för handen i
förevarande fall. När det gäller 1 kap. 6 § sekretesslagen avser denna bl.a. sekretess
för person som för det allmännas räkning deltar eller har deltagit i en myndighets
verksamhet och därvid fått kännedom om uppgiften. Såvitt framgår av utredningen
har inte CC genomfört den aktuella undersökningen för det allmännas räkning. Han
har inte heller deltagit i nämndens verksamhet. Den angivna
sekretessbestämmelsen äger följaktligen inte tillämpning när det gäller
sekretesskyddet för de uppgifter som lämnades till CC.

I den proposition som låg till grund för sekretesslagen (prop. 1979/80:2, s. 181)
anförde föredragande statsrådet att en adressuppgift i regel inte var av så känslig
natur att det kunde anses medföra men för den enskilde att den lämnades ut. Han
anförde även att det i allmänhet inte skulle komma att gälla sekretess i ärenden om
fördelning av pensionärsbostäder och daghemsplatser (barnomsorgen hänfördes då
till socialtjänsten, JO:s anm.). Vidare kan nämnas att Regeringsrätten i två rättsfall
(RÅ 1984 Ab 140 och RÅ 1990 not 253) – under den tid då barnomsorg var att
hänföra till socialtjänst – fann att uppgifter om namn och adress på barn som erhöll
barnomsorg i kommunen kunde lämnas ut utan hinder av bestämmelserna i 7 kap. 4
§ sekretesslagen.

En biståndsinsats i form av hemtjänst bygger på en bedömning i varje enskilt fall
och kan inte jämföras med uppgifter om fördelning av pensionärsbostäder och
daghemsplatser eller utlämnande av namn och adress på barn som får barnomsorg i
en kommun. En viss jämförelse kan emellertid göras med uppgifter om barn som
erhållit social förtur till barnomsorg. Även i sådana ärenden förekommer en
bedömning i varje enskilt fall. I propositionen anförde föredragande statsrådet att
                                                                      Dnr 258-2000   Sid 4 (5)




vissa sådana förtursfall kunde vara av så känslig natur att sekretessregeln hindrade
att uppgifter om enskilda lämnas ut (prop. 1979/80:2 s. 181). I ett rättsfall fann
emellertid Regeringsrätten (RÅ 1989 not 58) att uppgift om födelseår och
födelsemånad avseende barn som hade erhållit förtur till barnomsorg kunde lämnas
ut. Av rättsfallet kan man inte dra den slutsatsen att även andra uppgifter om barn
som erhållit förtur skulle kunna lämnas ut.

Även om frågan som är aktuell i förevarande fall inte får någon lösning vid en
genomgång av förarbeten och rättspraxis, kan man utan vidare säga att det
påfordras en restriktiv syn i fråga om möjligheten att lämna ut uppgifter om en
person när dennes rätt till biståndsinsats bygger på en bedömning i det enskilda
fallet.

I förevarande fall lämnades ut uppgifter om 150 hemtjänsttagare. Genom
utlämnandet röjdes att dessa namngivna personer hade en insats i form av
hemtjänst. Vidare lämnades uppgifter om deras adresser och telefonnummer. Jag
kan inte komma till någon annan slutsats än att det inte stod klart att uppgifterna
kunde lämnas ut utan att respektive hemtjänsttagare eller någon honom närstående
led men.

Den fråga som kvarstår är om kommunens beslut om förbehåll enligt 14 kap. 9 §
sekretesslagen vid utlämnande av uppgifterna innebar att risken för men
undanröjdes.

I samband med utlämnande av uppgifterna undertecknade CC en handling med
följande innehåll.
      Jag har från vård- och serviceförvaltningen mottagit en förteckning över 150
      personer som erhåller hemtjänst från kommun.
      Jag är införstådd med att jag genom mottagandet av denna förteckning med
      avseende på innehållet i förteckningen omfattas av sekretessbestämmelserna i 7 kap
      § 4 i sekretesslagen samt intygar härmed att jag har tagit del av information om
      detta.
Hur ett beslut om förbehåll skall utformas är beroende bl.a. av uppgifternas art,
vem som mottar dem och i vilket syfte uppgifterna begärs. Förbehållet skall
utformas som ett regelrätt beslut från myndighetens sida och bör inte ges den
formen att sökanden får skriva på en utfästelse att inte lämna ut uppgifter. Beslutet
om förbehåll skall innehålla nödvändiga villkor för myndighetens utlämnande av
uppgifterna med angivande av bl.a. hur mottagaren får använda dem. Det är inte
tillräckligt att endast hänvisa till en bestämmelse i sekretesslagen (se vidare
Regner, Göran, m.fl. ”Sekretesslagen – En kommentar”, suppl. 5, s. 14:62 f.). Jag
kan konstatera att förbehållet i förevarande fall inte hade utformats som ett formellt
beslut och att den handling som CC undertecknade inte heller till sitt innehåll
uppfyllde de krav som måste uppställas.

Med hänsyn till syftet med PRO:s undersökning och då den som erhöll uppgifterna
representerade PRO, har jag viss förståelse för att kommunen avseende de äldre
hemtjänsttagarna bedömde att risken för men undanröjdes i och med ett förbehåll
enligt den nämnda bestämmelsen. Utrymmet för att genom ett beslut om förbehåll
                                                                   Dnr 258-2000    Sid 5 (5)




enligt 14 kap. 9 § sekretesslagen undanröja risken för men är emellertid i allmänhet
starkt begränsat inom socialtjänsten och i övrigt när det gäller
sekretessbestämmelser med s.k. omvänt skaderekvisit. Mot den bakgrunden är jag
för egen del av den uppfattningen att det inte heller med ett förbehåll enligt 14 kap.
9 § sekretesslagen kunde ha stått klart att uppgifterna kunde röjas utan att varje
enskild hemtjänsttagare eller någon honom närstående led men. Med den
ståndpunkten saknade kommunen möjlighet att lämna ut uppgifterna även om
beslut om förbehåll hade meddelats på ett formellt riktigt sätt.

Avslutningsvis vill jag anföra följande. Jag ser positivt på undersökningar av
förevarande slag som från brukarperspektivet kan ge ett bidrag i frågan om
kvaliteten på den vård och omsorg som det allmänna tillhandahåller. Denna
kunskap är inte minst viktig för kommunen själv, som enligt 7 a § socialtjänstlagen
(1980:620) har ansvaret för att kvalitetssäkra verksamheten. Undersökningarna
måste emellertid ske med beaktande av bestämmelserna om sekretess och med
respekt för de enskildas integritet. Jag kan konstatera att den ifrågavarande
undersökningen hade varit möjlig att genomföra på ett sätt som tog till vara dessa
intressen om kommunen hade gått till väga såsom PRO hade föreslagit i sin
skrivelse. Kommunen valde ett annat tillvägagångssätt som – enligt vad jag tidigare
har anfört – ger mig skäl att vara kritisk mot kommunens hantering av frågan.

Ärendet avslutas.
