# Kritik mot utrikesförvaltningen, som inte kunnat redovisa de bedömningar som gjorts i samband med en äkthetskontroll av
handlingar i ett asylärende

JO 2012-03-26 dnr 258-2011

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                     Sid
                                                                         2012-03-26              258-2011               1 (5)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Kritik mot utrikesförvaltningen, som inte kunnat redovisa de
                        bedömningar som gjorts i samband med en äkthetskontroll av
                        handlingar i ett asylärende


                          Beslutet i korthet: I ett asylärende bad en migrationsdomstol en ambassad om hjälp
                          med att kontrollera äktheten av vissa handlingar. Ambassaden lämnade handlingarna till
                          en lokal s.k. förtroendeadvokat. Enligt Utrikesdepartementet var detta nödvändigt för att
                          ambassaden skulle kunna fullgöra sin uppgift. Departementet har inte närmare redogjort
                          för vilka överväganden som föregick utlämnandet eller redovisat någon dokumentation
                          om detta. Det har därmed inte låtit sig bedömas om ärendet handlagts korrekt, vilket
                          innebär att det inte kan uteslutas att anmälarens uppgifter om att han lidit skada på grund
                          av försummelser från ambassadens sida är riktiga.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot bl.a. Sveriges ambassad i
                        Colombo, Sri Lanka. Av anmälan framgick i huvudsak följande.

                        AA, medborgare i Sri Lanka, sökte asyl i Sverige år 2007. Efter att
                        Migrationsverket avslagit hans ansökan överklagade han beslutet till
                        migrationsdomstolen vid dåvarande Länsrätten i Stockholms län. Som ett led i
                        utredningen av målet bad migrationsdomstolen Sveriges ambassad i Colombo att
                        kontrollera äktheten av tre dokument som AA hade åberopat. Domstolen avslog
                        därefter överklagandet. Den 21 juli 2010 återfördes AA till hemlandet Sri Lanka.

                        AA gjorde gällande att den utredning som ambassaden företog medförde att
                        sekretessbelagda uppgifter lämnades till myndigheterna i Sri Lanka. Han uppgav
                        att detta hade lett till allvarliga problem för honom och hans familj.

                        AA framförde även vissa ytterligare klagomål. Han begärde vidare ersättning och
                        att JO skulle ompröva hans asylärende. Klagomålen i dessa delar har inte föranlett
                        någon utredning; JO är inte behörig att pröva frågor om ersättning och kan inte
                        ändra Migrationsverkets eller migrationsdomstolens avgöranden.

## Utredning

Handlingar hämtades in från migrationsdomstolen. Följande framgick.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                    Dnr 258-2011   Sid 2 (5)




Den 25 april 2008 avslog Migrationsverket AA:s asylansökan. Migrationsverket
anförde bl.a. att det fanns trovärdighetsbrister i delar av hans berättelse. AA
överklagade Migrationsverkets beslut till migrationsdomstolen. Han gav in tre
handlingar varav två benämndes ”Warrant of Arrest” och en ”Summons to
Accused”, till styrkande av att han var eftersökt av polisen i Sri Lanka och
anledningen till detta. Migrationsdomstolen skickade en förfrågan till Sveriges
ambassad i Colombo och bad ambassaden om hjälp med att fastställa de ingivna
handlingarnas äkthet. I förfrågan angav domstolen att handlingarna kunde innehålla
uppgifter för vilka sekretess gällde. Ambassaden begärde i sin tur hjälp från en
lokal s.k. förtroendeadvokat. Av advokatens svar framgick att hon hade varit i
kontakt med den domstol i Sri Lanka som skulle ha utfärdat de aktuella
handlingarna och fått till svar att handlingarna var förfalskade. Av svaret framgick
vidare att domstolen hade för avsikt att vidta åtgärder mot AA med anledning av
förfalskningen.

I målet hos migrationsdomstolen anförde AA att han och hans familj hade fått
allvarliga problem med myndigheterna i Sri Lanka efter ambassadens
efterforskningar.

Den 29 oktober 2009 avslog migrationsdomstolen AA:s överklagande. I domen
angavs att trovärdighetsbristerna i hans berättelse kvarstod. Det angavs vidare att
det hade tillkommit omständigheter som ytterligare påverkade hans trovärdighet
negativt. Med hänsyn till detta samt till att han inkommit med falska dokument
ansåg migrationsdomstolen att hans berättelse inte var tillförlitlig och därför inte
kunde läggas till grund för antagandet att han vid en återkomst till hemlandet
riskerade sådan förföljelse att han var att betrakta som flykting eller
skyddsbehövande i övrigt. Med hänsyn till att han hade gett in falska handlingar
ålades han återreseförbud i två år räknat från den dag domen vann laga kraft.

Regeringskansliet, Utrikesdepartementet, anmodades att yttra sig över
ambassadens handläggning av migrationsdomstolens förfrågan.
Utrikesdepartementet yttrade sig genom rättschefen BB.

I yttrandet angavs att Sveriges ambassad i Colombo hade lagts ned den 31 mars
2010, men att information inhämtats från personal som hade arbetat vid
ambassaden samt från arkiverade handlingar. Bland annat hade följande
framkommit.

Den 16 februari 2009 fick ambassaden en skrivelse från migrationsdomstolen där
domstolen begärde ambassadens hjälp med att fastställa äktheten av tre bifogade
handlingar som skulle härröra från en domstol i Sri Lanka. Ambassaden uppdrog åt
sin förtroendeadvokat att bistå i utredningen och sände över kopior av handlingarna
till henne. Advokaten rapporterade sedermera att hon hade talat med registratorn
vid den berörda domstolen i Sri Lanka och att inget mål mot AA med angivet
målnummer fanns registrerat. En domare vid domstolen hade begärt att få
inspektera handlingarna och bekräftat att dessa var förfalskade. Domaren hade
                                                                       Dnr 258-2011       Sid 3 (5)




instruerat registratorn att vidta åtgärder för att AA skulle lagföras för
förfalskningsbrottet. Advokaten meddelade senare att hon blivit förelagd att till den
lokala polisen inkomma med de aktuella dokumenten samt uppgift om vem som
hade gett in handlingarna till ambassaden. Advokaten hade på polisens begäran
överlämnat handlingar i ärendet, inklusive kopior av de handlingar som skulle
äkthetsprövas, till polisen. Ambassaden förelades att ge in handlingarna i original
till polisen. Ambassaden uppsöktes även av en person som uppgav sig komma från
den lankesiska domstolen och som frågade om originalhandlingarna, passnummer
m.m. Personen fick till svar att ambassaden varken hade några handlingar eller
någon information. Ambassaden meddelade vidare polisen skriftligen att
ambassaden inte hade de aktuella handlingarna. Den 7 maj 2009 hade handlingarna
sänts tillbaka till migrationsdomstolen tillsammans med förtroendeadvokatens svar.

Utrikesdepartementet redogjorde därefter för bl.a. tillämplig lagstiftning och
redovisade avslutningsvis följande bedömning.
      Av utredningen i ärendet framgår att Sveriges ambassad i Colombo har överlämnat
      handlingar innehållande uppgifter som kan ha varit sekretesskyddade till en
      förtroendeadvokat. I samband med advokatens åtgärder för [att] utreda
      handlingarnas äkthet så har myndigheterna i Sri Lanka uppdagat att handlingarna
      varit förfalskade och vidtagit åtgärder för att utreda det misstänkta
      förfalskningsbrottet.
      Att utlämna uppgifterna till förtroendeadvokaten har varit nödvändigt för att
      ambassaden skulle kunna fullgöra sina uppgifter i asylärendet och har därför inte
      utgjort något åsidosättande av sekretess.
      Advokatens åtgärder för att utreda handlingarnas äkthet har varit adekvata och inte
      innefattat något handlande som bör kritiseras.
      Mot bakgrund av det anförda finns ingen anledning till kritik mot ambassadens
      handläggning.
AA kommenterade departementets yttrande.

Rättslig reglering
Sekretess gäller för uppgift som rör en utlänning, om det kan antas att röjande av
uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller lider annat
allvarligt men som föranleds av förhållandet mellan utlänningen och en utländsk
stat eller myndighet eller organisation av utlänningar (21 kap. 5 § första stycket
offentlighets- och sekretesslagen, OSL).

Utöver vad som följer av 21 kap. 5 § OSL gäller sekretess i verksamhet för kontroll
över utlänningar (med detta avses bl.a. asylärenden) för uppgift om enskilds
personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den
enskilde eller någon närstående till denne lider men. Denna sekretess gäller också
hos myndighet som lämnar biträde i sådant ärende eller i sådan verksamhet. (37
kap. 1 § första och fjärde styckena OSL)

Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en enskild eller till en annan
myndighet, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna
fullgöra sin verksamhet (10 kap. 2 § OSL).
                                                                       Dnr 258-2011    Sid 4 (5)




Vid tiden för ambassadens hantering återfanns de nämnda sekretessbestämmelserna
i 7 kap. 14 § respektive 1 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100), som upphörde att
gälla den 30 juni 2009 då OSL trädde i kraft.

Bedömning
En migrationsdomstol vände sig i en s.k. ambassadförfrågan till Sveriges ambassad
i Sri Lanka och bad om hjälp med äkthetskontroll av handlingar i ett asylärende.
Ambassaden tog kontakt med en lokal advokat (förtroendeadvokat) och lämnade
över kopior av handlingarna till henne. Enligt den asylsökande, som anmält saken
hit, har detta lett till allvarliga problem för honom och hans familj.

Generellt gäller att en utlandsmyndighet måste iaktta stor försiktighet vid
utförandet av uppdrag av detta slag och i varje enskilt fall noga överväga vilka
risker den enskilde eller dennes närstående kan komma att utsättas för genom
myndighetens handlande. Jag instämmer härvid i de uttalanden som
Justitiekanslern, JK, gjorde i JK-beslut 1995 s. 63 (dnr 16559421; beslutet finns
även återgivet i SOU 2001:110). JK uttalade där:

      Tydligt är att praxis att anlita advokater många gånger kan ha betydande fördelar
      och kanske också vara det enda möjliga sättet att kontrollera asylsökandes uppgifter.
      En inhemsk advokat kan uppenbarligen ha helt andra förutsättningar att genomföra
      diskreta kontroller än vad som är möjligt för de anställda vid en ambassad. Den
      kritiska frågan blir därför i vad mån det går att hysa ett sådant förtroende för den
      advokat som anlitas att sekretessbelagda uppgifter kan lämnas till denne för
      uppdragets skull. Ett sådant uppdrag är mycket grannlaga och fordrar känsliga
      avvägningar i fråga om hur det bör utföras. Det synes mig finnas anledning att hävda
      att uppdragen bör föregås av närmare överväganden från svenska myndigheters sida
      varvid sekretess- och rättssäkerhetsaspekter på den utredningsteknik som övervägs
      beaktas särskilt. Utredningsmetoder får inte användas slentrianmässigt utan fordrar
      varsamhet i tillämpningen.
De överväganden som görs i samband med uppdrag av detta slag bör dessutom
tydligt dokumenteras. Detta är av betydelse för utlandsmyndighetens möjlighet att
vidta åtgärder mot förtroendeadvokater som inte agerar korrekt, något som berörs
av JK i det citerade beslutet. Om advokaten ska anförtros uppgifter för vilka
sekretess gäller kan myndigheten inte underlåta att dokumentera skälen för detta
och ange de rättsregler som tillämpats. Därigenom säkerställs att en
sekretessprövning i samband med utlämnande av handlingar verkligen sker, en
prövning som då också kan kontrolleras av granskande instanser i efterhand. Det är
med andra ord en rättssäkerhetsfråga.

Enligt Utrikesdepartementet var utlämnandet till advokaten nödvändigt för att
ambassaden skulle kunna fullgöra sin uppgift i asylärendet (se 10 kap. 2 § OSL).
Departementet synes alltså ha utgått från att sekretessbelagda uppgifter lämnades
ut. Departementet har dock inte närmare redogjort för vilka överväganden som
föregick detta och någon dokumentation finns uppenbarligen inte.

Det är, inte minst mot bakgrund av JK:s uttalanden, anmärkningsvärt att de
bedömningar som gjorts i detta känsliga ärende inte har kunnat redovisas. Det
                                                                 Dnr 258-2011   Sid 5 (5)




medför att det inte låter sig bedömas om det förekommit ett åsidosättande av den
sekretess som torde ha gällt och inte heller om ärendet i övrigt handlagts med den
omsorg det krävde. Jag tvingas därför lämna dessa frågor öppna, vilket innebär att
det inte kan uteslutas att anmälarens uppgifter om att han lidit skada på grund av
försummelser från ambassadens sida är riktiga. Oavsett hur det förhåller sig med
den saken måste utrikesförvaltningen kritiseras för att handläggningen av ärendet
inte dokumenterats så att de bedömningar som gjorts kunnat redovisas.
