# Fråga om en kommunal nämnds åtgärd att tilldela en befattningshavare en erinran har inneburit en kränkning av dennes yttrandefrihet

JO 2006-10-17 dnr 2584-2005

BESLUT
                                                                            Datum                  Dnr                       Sid
                                                                            2006-10-17             2584-2005                1 (7)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Fråga om en kommunal nämnds åtgärd att tilldela en befattningshavare
                        en erinran har inneburit en kränkning av dennes yttrandefrihet

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 3 juni 2005, klagade AA på en tjänsteman
                        hos Räddningsnämnden i Helsingborgs kommun och på ytterligare en tjänsteman
                        inom kommunen. I sin anmälan gjorde han gällande att de båda tjänstemännen
                        hade kränkt en anställds grundlagsfästa yttrandefrihet. Hans anmälan grundades på
                        uppgifter i en tidningsartikel enligt vilka en befattningshavare inom kommunen
                        hade tilldelats en erinran av brandchefen som en följd av att han hade skrivit ett
                        internt brev med reflektioner om en arbetsgrupp.

                        Skrivelsen med erinran var undertecknad av arbetsgivarens representant den 29
                        september 2004 och hade följande innehåll.
                                  ERINRAN
                                  I ett anställningsförhållande har båda parter rättigheter och skyldigheter gentemot
                                  varandra. För att anställningsavtalet skall fungera i praktiken förutsätts att båda
                                  parter fullgör sina rättigheter och skyldigheter.
                                  Arbetstagarens skyldigheter framgår bl.a. av Allmänna bestämmelser, Allmänna
                                  åligganden, § 8, i vilken det bl.a. framgår:
                                  ”Arbetstagaren ska utföra de arbetsuppgifter som framgår av för arbetstagaren
                                  gällande anställningsavtal, och de åligganden i övrigt, som är förenade med
                                  anställningen”.
                                  Vi har noterat att Du har brutit mot Dina skyldigheter i anställningsavtalet genom att
                                  upprätta och till flera personer i förvaltningen sprida en handling med rubriken
                                  Reflektioner och ifrågasättanden – ”BoB-gruppen”. Du måste ha varit medveten om
                                  att ett spridande av innehållet i handlingen innebar ett brytande av det
                                  lojalitetsåtagande som följer av Ditt anställningsförhållande. Åsidosättandet av
                                  lojalitetskravet är särskilt besvärande med tanke på att Du har en hög befattning i
                                  förvaltningen. Arbetsgivaren kan inte tolerera och accepterar inte ett sådant
                                  handlande. Misskötsamheten innebär både ett motverkande av verksamhetens syfte
                                  och ett motarbetande av arbetsgivaren vilket medför att förtroendet för Dig som
                                  arbetstagare allvarligt skadas.
                                  Denna erinran är inte någon disciplinär åtgärd utan enbart ett klarläggande av vissa
                                  skyldigheter i anställningsavtalet.
                                  Vi vill i detta sammanhang äver erinra om att ett brott mot anställningsavtalet ytterst
                                  kan leda till uppsägning eller avskedande enligt lagen om anställningsskydd.




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                        Dnr 2584-2005     Sid 2 (7)




Utredning
Räddningsnämnden i Helsingborgs kommun anmodades att göra en utredning och
yttra sig över vad som hade framförts i AA:s anmälan. Nämnden hemställde i sitt
remissvar att anmälan inte skulle föranleda någon åtgärd från JO:s sida och yttrade
i huvudsak följande.

## Bakgrund

I samband med det årliga tertialbokslutet våren 2004 framkom att prognosen för
      verksamhetsåret 2004 var – 4,9 mkr. I anledning härav erhöll BB (BB),
      förvaltningschef tillika räddningschef för brandförsvaret i Helsingborgs stad, ett
      uppdrag av räddningsnämnden att inkomma med förslag till åtgärder för att minska
      förvaltningens kostnader för att nå en budget i balans. Därutöver skulle en
      organisationsöversyn vidtas i syfte att sänka driftskostnaderna för att även skapa ett
      ekonomiskt utrymme för utveckling av verksamheten. Vid denna period fungerade
      ek.chefen (CC) även som nämndsekreterare.
      Ett stort arbete sattes i gång med att involvera såväl personal, fackliga representanter
      som nämndsledamöterna i organisations- och utvecklingsarbetet. Flera utvecklings-
      och strategidagar, där både nämndsledamöter och personal deltog aktivt,
      genomfördes. Det bedömdes vara av stor vikt att samtliga var delaktiga, och man
      arbetade därför nogsamt med att förankra varje steg i processen inför
      omorganisationen. För att ytterligare förstärka förankringsprocessen, för att nå
      förståelse och få personalen delaktig och positiv till förändringsarbetet och de
      föreslagna besparingsåtgärderna, utbildades tolv medarbetare till utvecklingsledare.
      Utvecklingsledarna, vars arbete bedömdes vara nödvändigt för att kunna genomföra
      förändringarna, utbildades under våren och sommaren 2004 till processledare, av en
      särskilt engagerad konsult. Utvecklingsledarnas uppgift var bl.a. att leda
      delprocesser inför omorganisationen. Ledningsgruppens roll i förändringsarbetet, där
      även CC ingick, skulle aktivt arbeta med och vidareutveckla utvecklingsledarnas
      förslag.
      CC var dock inte positiv till organisationsöversynen och uttryckte vid ett flertal
      tillfällen att det ej var nödvändigt med en organisationsöversyn bland annat eftersom
      han menade att den f.d. förvaltningschefen nyligen genomfört besparingar och att
      CC själv hade uttömt de besparingsmöjligheter av större karaktär som han bedömde
      genomförbara. BB gjorde vid dessa tillfällen klart för CC att en
      organisationsöversyn och omorganisation likväl var nödvändig för att dels uppnå de
      besparingskrav som förvaltningen hade erhållit i uppdrag av nämnden, dels för att nå
      en större delaktighet bland personalen.
      BB gjorde dessutom klart för CC att det var viktigt att CC deltog i processen då han
      som ekonomichef samt nämndsekreterare innehade en viktig roll och en för
      verksamheten strategisk position och var en av organisationens få chefstjänstemän.
      Den 13 september informerades nämndens presidium om de områden som bedöms
      vara aktuella för en översyn.
      Den 17 september 2004 hade BB ett möte med ledningsgruppen. Vid mötet delades
      de uppdrag ut som utarbetats mellan FC och presidiet till ledningsgruppens
      medlemmar. Ett av uppdragen, det s.k. Bättre och Billigareuppdraget (senare kallat
      BoB-gruppen) gavs till den vid denna tidpunkt tillförordnade avdelningschefen för
      räddningsavdelningen. Avdelningschefens och gruppens uppgift var att ”dammsuga”
      verksamheten för att minska drifts- och servicekostnader inom förvaltningen.
      Anledningen till att inte CC erhöll just detta uppdrag, vilket annars hade varit
      naturligt för en ekonomichef att arbeta med, var att CC var så uttalat negativ till
      översynen. CC erhöll vid detta möte i stället uppdraget att biträda respektive chef i
      de avseenden som han kunde vara dem behjälplig. CC erhöll vid detta tillfälle även
      uppdraget att tillsammans med en annan avdelningschef ta fram ett
      förfrågningsunderlag för en konsultinsats avseende organisationsutvecklingen.
                                                                       Dnr 2584-2005      Sid 3 (7)




Efter lunch den 17 september 2004 uppsökte CC BB och lät meddela att han inte
hade för avsikt att fullfölja de två uppdragen eftersom han ansåg att han redan hade
för stor arbetsbelastning.
CC gav ett klart intryck av att vara negativ till hela processen, och framför allt fick
BB ett intryck av att hans kritik till processen inte var konstruktiv.
BB meddelade honom då att han hade två prioriterade uppgifter, dels utarbetande av
delårsbokslutet, dels de två uppdrag han hade erhållit tidigare under dagen.
Resultatet av uppdragen skulle delredovisas redan den 23 september, under ett stort
heldagsseminarium, varför det var viktigt att alla prioriterade de uppgifter man
erhållit.
Den 23 september 2004 delredovisades resultatet av de utdelade uppdragen på ett
heldagsseminarium. Förutom ledningsgruppen deltog även utvecklingsledarna.
Den s.k. BoB-gruppen redovisade sitt arbete och sitt resultat. Under detta
seminarium fanns ytterligt goda möjligheter att kommentera eller kritisera de förslag
som lades fram av varje grupp. Under dagen kom inga invändningar från
ekonomichefen avseende BoB-gruppens resultat. CC hade vid detta tillfälle inte
påbörjat de uppdrag han erhållit. BB meddelade att arbetet skulle slutföras enligt
tidigare erhållna tidsplaner.
Den 24 september fortsatte arbetet med organisationsöversynen, och under ett
mycket kort ögonblick sammanträffade BB med CC på förmiddagen. CC ställde då
frågan till BB om hon var nöjd med BoB-gruppens arbete och om allt som de
föreslagit skulle genomföras. BB svarade CC att alla förslag nog inte var möjliga att
genomföra men att arbetet med förslagen skulle fortgå. CC var oerhört negativ till
BoB-gruppens resultat och meddelade BB att han sänt ett mejl till henne om
gruppens arbete. BB hann vid detta tillfälle inte ta del av mejlets innehåll.
Först på måndagen den 27 september 2004 tog BB del av det mejl (rubricerat
”reflektioner och ifrågasättanden …”) som CC sänt ut under fredagen, inte bara till
BB utan även till ledningsgruppen och en av utvecklingsledarna. Handlingen
innehöll ett starkt ifrågasättande av de uppdrag som delats ut. Det framgår av
handlingen att CC var medveten om att det var ett starkt ifrågasättande av själva
uppdraget, och det sättet han framställde sin kritik på uppfattades som att han
uppmanade flera medlemmar i ledningsgruppen att inte fortsätta med de uppdrag
man erhållit. Arbetet med organisationsutvecklingen var tänkt att fortsätta hela
tisdagen och onsdagen, men med anledning av ekonomichefens utsända mejl
stoppades arbetet upp. Flera bedömde innehållet i CC:s mejl som en kontraorder och
att arbetet med organisationsutvecklingen skulle avbrytas. BB fick med anledning av
CC:s mejl och det sätt det mottogs i organisationen i stället ordna flera krismöten
med utvecklingsledarna. Handlingen var nu spridd till många utanför
ledningsgruppen i förvaltningen och arbetet med organisationsutvecklingen –och ett
bättre och billigare brandförsvar – försenades och försvårades. Härefter utarbetades,
efter samråd med personaldirektören, en skriftlig erinran som meddelades CC under
onsdagen.

Saken
Räddningsnämndens utredning har begränsats till frågan om arbetsgivaren genom
sitt handlande felaktigt begränsat CC:s rätt att använda sig av sin rätt att yttra sig.

Yttrandefrihet/Lojalitet
I 2 kap. 1 § regeringsformen (RF) stadgas att varje medborgare gentemot det
allmänna är tillförsäkrad yttrandefrihet, dvs. en frihet att i tal, skrift eller bild eller på
annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Lagen ger
härvid offentligt anställda samma skydd som andra medborgare även rörande den
egna myndighetens verksamhet. Den som är kommunalt anställd har alltså rätt, utom
i de fall sekretessregler begränsar rätten, att som privatperson fritt uttala sig om
                                                                   Dnr 2584-2005      Sid 4 (7)




sådana förhållanden på sin arbetsplats som han eller hon anser bör komma till
allmänhetens kännedom.
En arbetstagare som däremot uttalar sig som företrädare för myndigheten, är inte på
samma sätt tillförsäkrad oinskränkt yttrandefrihet. Reglerna till skydd för
yttrandefriheten fritar nämligen inte den anställde från skyldigheten att i sin
verksamhet lojalt rätta sig efter arbetsgivarens beslut och direktiv angående hur
verksamheten skall bedrivas, oavsett vilken uppfattning han eller hon kan ha om
dessa.
På så sätt är han skyldig att vara lojal mot arbetsgivaren. Om arbetstagaren inte
följer arbetsgivarens beslut eller direktiv kan detta leda till att arbetstagaren därmed
gör sig skyldig till exempelvis misskötsamhet. Den anställdes lojalitetsplikt anses
nämligen, likt arbetsgivarens arbetsledningsrätt, följa av anställningsavtalet varför
en arbetsgivare kan reagera mot en arbetstagares beteende med exempelvis
tillsägelser, omplacering och i allvarligare fall disciplinpåföljder. I de fall de
uttryckta åsikterna är oförenliga med anställningen eller menligt påverkar
arbetstagarens sätt att utföra sitt arbete, kan det uppstå en situation där arbetsgivaren
inte heller längre kan förlita sig på att arbetstagaren kan utföra sina arbetsuppgifter
på ett sådant sätt som rimligen kan krävas. Agerandet kan i praktiken naturligtvis
även leda till att det blir omöjligt för den anställde att utföra sitt arbete på ett sätt
som arbetsgivaren kan acceptera. Detta får till följd att av arbetstagaren framförda
yttranden, under vissa omständigheter, kan leda till arbetsrättslig påföljd.

Överväganden
En arbetstagare har således rätt att ge uttryck för och att ge offentlighet åt sin
uppfattning på sätt som följer av regeringsformen och tryckfrihetsförordningen, där
innehållet i yttrandet inte är undantaget från yttrandefrihetsrätten enligt lag.
Samtidigt begränsar dessa rättigheter inte den offentlige arbetsgivarens rätt att vidta
åtgärder med anledning av att arbetstagaren misskött sina åligganden i arbetet.
Misskötsamhet i arbetet kan rendera arbetstagare arbetsrättslig påföljd även för det
fall misskötsamheten främst bestått av innehållet i framförda yttranden.
I förevarande fall har CC inte uttalat sig som privatperson utan som anställd
ekonomichef och som sådan som företrädare för myndigheten. Därmed torde
yttrandet falla utanför ramarna för den rätt som ges jml. reglerna om meddelarfrihet,
tryckfrihet samt yttrandefrihet. Meddelarfriheten gäller inte myndigheter som
sådana, och tryckfrihetsförordningen hindrar heller inte ett ingripande mot ett
meddelande/yttrande från en myndighetsperson med stöd av allmän lag. Det är i
detta fall inte ens tveksamt eller svårt att avgöra om den anställde uttalat sig som
myndighetseller privatperson. Brevpapperet som använts är stadens och brevet är
undertecknat med namn och titel. Vissa av de arbetstagare som mottog skrivelsen
uppfattade innehållet som en order given från ekonomichefen, vilken ingick i
ledningsgruppen.
Även om CC hade en från sin arbetsgivare avvikande uppfattning måste han ändå i
sin tjänstutövning följa arbetsgivarens beslut och andra direktiv. Har arbetsgivaren
exempelvis beslutat om omorganisation, som i detta fall, får inte arbetstagaren
sabotera detta beslut. CC har inte fullgjort sina ålagda arbetsuppgifter. CC har
dessutom försökt förmå andra i organisationen att inte fullgöra sina åligganden.
Särskilt besvärande är det faktum att CC innehar en tjänst som ekonomichef för
verksamheten samt är nämndens sekreterare och att innebörden av CC:s skrivelse
bl.a. är att han inte anser att de uppdrag som utdelats av förvaltningschefen
förankrats i nämnden.
Arbetstagarens tjänsteställning har betydelse såtillvida att högre krav kan ställas på
den som har chefsbefattning. Tjänstens beskaffenhet som ekonomichef/–
nämndsekreterare är av sådan art att även övriga arbetstagares sätt att utföra sina
arbetsuppgifter negativt har påverkats av ekonomichefens åsikter.
                                                                         Dnr 2584-2005     Sid 5 (7)




      Ekonomichefens inställning till och hans åsikter om BoB-gruppen har inverkat på
      hans sätt att utföra sina arbetsuppgifter och har därför lett till misskötsamhet.
      Ekonomichefen har inte haft skälig grund eller godtagbara skäl för sitt handlande.
      Arbetsgivarens försök att få ekonomichefen att samverka kring omorganisationen
      har heller inte varit ringa. Trots detta har denne inte varit beredd att respektera
      arbetsgivarens önskemål. Skäl att agera mot arbetstagaren på grund av att han ej
      ansetts ha uppfyllt sin del av anställningsavtalet har därför funnits. Grunden kan
      hänföras till misskötsamhet men kan även ses som obstruktion från den anställdes
      sida.
      Åsikterna uttryckta i den aktuella skrivelsen har inneburit skada för arbetsgivaren då
      arbetsuppgifterna i BoB-gruppen härefter varit svårare att utföra.
      Av intresse är Arbetsdomstolens bedömning av problemet i liknande fall. Här
      återges utdrag ur Arbetsdomstolens domskäl i dom AD 03 nr 51.
      ”En myndighet kan i regel inte ingripa mot en anställd vid myndigheten för att den
      anställde genom att utnyttja sina grundlagsfästa fri- och rättigheter förorsakat
      störningar i verksamheten eller skadat myndighetens anseende och allmänhetens
      förtroende för myndigheten. Annat kan måhända gälla om det är fråga om
      arbetstagare med en utpräglad förtroendeställning och direkt ansvar för
      myndighetens beslut eller i andra ytterlighetssituationer. Ett utrymme finns för att
      vidta åtgärder med anledning av allvarliga samarbetssvårigheter, även om dessa
      ytterst i viss mån kan ha sin grund i att en arbetstagare utnyttjat sina grundlagsfästa
      fri- och rättigheter. Givetvis bör en myndighet också kunna ingripa mot en anställd
      som inte utför sina arbetsuppgifter på ett riktigt sätt.”
      En kommentar härtill är att det i aktuellt ärende rör en anställd i en klar
      förtroendeställning. På en ekonomichef kan kravet ställas att han skall vara ett
      föredöme, särskilt när det gäller allvarliga frågor om förvaltningens ekonomi.
      Han har bl.a. föranlett betydande samarbetssvårigheter i det viktiga budget- och
      organisationsarbetet, inte bara genom ord utan också genom sin passivitet. Det är
      orimligt och ohållbart att en chef på den nivån och i sin befattning verkar för en
      annan uppfattning än den som är myndighetens, särskilt under en för
      förvaltningsorganisationen så pass sårbar period som den inför en omorganisation. I
      den uppkomna situationen har förvaltningen haft fog för att med en skriftlig erinran
      understryka förvaltningens uppfattning i de med honom förda diskussionerna.
      Det skall här också framhållas att en erinran från arbetsgivarens sida är en från
      rättslig synpunkt ringa åtgärd. Det handlar inte om varning eller annan allvarlig
      disciplinåtgärd. Den meddelade erinran är bara en tydlig markering av
      arbetsgivarens missnöje med ekonomichefens prestationer.
      Slutligen skall understrykas att den meddelade erinran inte på något sätt varit ägnad
      som en åtgärd från arbetsgivarens sida att försöka begränsa den grundlagsfästa
      yttrandefrihet som tillkommer varje medborgare.
AA kommenterade remissyttrandet. Även CC lämnade in handlingar i ärendet till
JO. Bland dessa handlingar fanns bl.a. den av CC upprättade handlingen
Reflektioner och ifrågasättanden – ”BoB-gruppen”.

I ett beslut den 17 oktober 2006 anförde JO Berggren följande.

Bedömning
JO utreder som regel inte klagomål som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare. Detta beror på att det finns en särskild ordning för hur sådana tvister
skall lösas. Det skall ske genom fackliga förhandlingar eller i sista hand genom en
rättegång enligt bestämmelserna i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.
Enligt de regler som gäller för JO:s verksamhet skall JO vara återhållsam med att
                                                                       Dnr 2584-2005     Sid 6 (7)




uttala sig i sådana frågor. I detta fall har min granskning varit inriktad enbart på
frågan om nämndens ingripande genom sin erinran den 29 september 2004 har
inneburit en kränkning av CC:s yttrandefrihet.

I 2 kap. 1 § regeringsformen föreskrivs att varje medborgare gentemot det
allmänna är tillförsäkrad yttrandefrihet, dvs. frihet att i tal, skrift eller bild eller på
annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor.
Yttrandefriheten får begränsas endast i den utsträckning och på det sätt som
framgår av föreskrifterna i 12 och 13 §§. Betydelsefulla inskränkningar i
yttrandefriheten följer av sekretesslagens (1980:100) olika föreskrifter om
tystnadsplikt i det allmännas verksamhet.

Det skydd för yttrandefriheten som regeringsformen anger är ett skydd gentemot
”det allmänna”. Det allmänna omfattar t.ex. kommunens valda församlingar och
förvaltningsorgan. Skyddet innebär bl.a. att en myndighet inte får ingripa mot
någon för att han eller hon har använt sig av sin grundlagsstadgade rätt att yttra sig
eller på annat sätt ge uttryck för sin uppfattning. En myndighet får inte heller
försöka motarbeta att den anställde använder sig av sina rättigheter eller, genom
generella uttalanden eller kritik i enskilda fall, försöka påverka arbetstagaren i
fråga om det sätt på vilket denne utnyttjar sin yttrandefrihet. Detta gäller även i de
fall en myndighet anser att arbetstagaren har lämnat felaktiga uppgifter.
Myndigheten är i stället hänvisad till att på lämpligt sätt bemöta och rätta sådana
uppgifter.

Lagregleringen ger offentligt anställda samma skydd som alla andra medborgare.
En offentligt anställd kan således ge uttryck för sin uppfattning, även rörande den
egna myndighetens verksamhet, såvitt tystnadsplikt inte gäller för uppgifterna.

Reglerna till skydd för yttrandefriheten fritar dock inte den anställde från
skyldigheten att lojalt rätta sig efter arbetsgivarens beslut och direktiv angående
hur verksamheten skall bedrivas.

Av det civilrättsligt reglerade anställningsförhållandet mellan myndigheten och den
enskilde kan följa faktiska begränsningar av dennes möjligheter att utnyttja den
grundlagsskyddade yttrandefriheten. Den som är anställd vid en myndighet kan
t.ex. inte under hänvisning till regeringsformens regler om yttrandefrihet kräva att i
tjänsten få hålla föredrag eller föreläsningar där han framför sin syn på
anställningsmyndighetens verksamhet. Av arbetsgivarens allmänna rätt att leda och
fördela arbetet följer att utövandet av sådana aktiviteter kräver arbetsgivarens
godkännande. En arbetsgivare måste kunna ställa krav på att arbetsuppgifterna
fullgörs även om detta innebär en faktisk begränsning av de anställdas möjligheter
att just då begagna sig av yttrandefriheten (jfr JO 1993/94 s. 496). Detta innebär
dock inte att den anställde är förhindrad att fritt uttrycka sina privata åsikter om
exempelvis sådana beslut och direktiv. I det nyssnämnda JO-beslutet anförde
dåvarande JO Stina Wahlström bl.a. att det knappast kan anses korrekt av en
                                                                   Dnr 2584-2005    Sid 7 (7)




offentlig arbetsgivare att bedöma de uttalanden som en tjänsteman gör i kraft av sin
yttrandefrihet med utgångspunkt i frågan om hans lojalitet inför arbetsuppgiften.

Enligt nämndens yttrande hit har CC:s åsikter om den s.k. BoB-gruppen inverkat
på hans sätt att utföra sina arbetsuppgifter och därför lett till misskötsamhet. Utan
att ta ställning till riktigheten av detta påstående konstaterar jag att den kritik som
enligt ordalydelsen lagts till grund för erinran hänför sig enbart till den faktiska
åtgärden att upprätta och sprida handlingen Reflektioner och ifrågasättanden –
BoB-gruppen. Enligt min mening kan den handlingen inte läsas på annat sätt än att
den ger uttryck för CC:s personliga åsikter. Det kan från yttrandefrihetsrättsliga
synpunkter inte göras gällande att han uttalar sig som företrädare för myndigheten.

Jag kan med hänvisning till det sagda och med hänsyn till vad som har kommit
fram under utredningen här inte finna annat än att nämnden på ett otillåtet sätt har
kränkt CC:s grundlagsfästa yttrandefrihet. Jag är naturligtvis mycket kritisk till
detta.

Ärendet avslutas.
